52003XC0809(02)

State aid - Sweden

Invitation to submit comments pursuant to Article 88(2) of the EC Treaty, concerning aid C 42/03 (ex NN 3/B/01) - Sweden, Energy Tax Scheme

(2003/C 189/03)

(Text with EEA relevance)

By means of the letter dated 11 June 2003 reproduced in the authentic language on the pages following this summary, the Commission notified Sweden of its decision to initiate the procedure laid down in Article 88(2) of the EC Treaty with respect to full exemption from the energy tax on electricity in favour of the manufacturing industry.

Interested parties may submit their comments on the aspect of the aid in respect of which the Commission is initiating the procedure within one month of the date of publication of this summary and the following letter, to: European Commission Directorate-General for Competition

State Aid Registry

B - 1049 Brussels Fax (32-2) 296 12 42.

These comments will be communicated to Sweden. Confidential treatment of the identity of the interested party submitting the comments may be requested in writing, stating the reasons for the request.

SUMMARY

1. DESCRIPTION

The Commission assessed several exemptions/reductions from the Swedish energy tax and from the CO2 tax. It considers the tax exemption of the energy tax on fossil fuels and the 75 % reduction of the CO2 tax in favour of the manufacturing industry to be State aid compatible with Article 87(3)(c) of the EC Treaty. It also considers the regionally differentiated electricity tax in favour of the service sector in the North of Sweden to constitute State aid compatible with Article 87(3)(c) of the EC Treaty.

The Commission also assessed the full exemption of the energy tax on electricity for the manufacturing sector.

The energy tax was introduced in Sweden in 1957. It is levied on electricity and fossil fuels and is due in full by households, companies in the service sector and also by manufacturing companies as regards fuels used for heating other than in production processes. Companies in certain manufacturing sectors (NACE Rev. 1 Sections A-D) benefit from a full exemption from the energy tax on fuels and electricity used for heating in production processes. The exemption in its current form was introduced on 1 January 1993, i.e. before Sweden's accession to the EEA and the EU. It has remained unchanged since then.

2. ASSESSMENT AND THE COMMISSION'S DOUBTS

2.1. Presence of aid under Article 87(1) of the EC Treaty

The tax measure which the beneficiaries in the manufacturing sectors have benefited from and will benefit from in the future lead to a loss of revenues for the State. They therefore involve State resources. The measure is selective, in that it only applies to specific sectors. The measure gives an economic advantage to the beneficiaries and has the potential to distort competition. Since companies in the manufacturing sectors are active in fields where there is trade between Member States, this trade is affected and the measure constitutes State aid covered by Article 87(1) EC.

2.2. Compatibility of the aid under Article 87(3) of the EC Treaty

The Commission has found that the scheme as such constitutes existing aid, as defined in Article 1(b)(i) of Council Regulation (EC) 659/1999 of 22 March 1999 laying down detailed rules for the application of Article 93 of the EC Treaty(1), at the time of Sweden's accession to the European Union until 31 December 2001.

As from 1 January 2002, all existing environmental aid schemes should have been brought into line with the Community guidelines on State aid for environmental protection(2) ("the Guidelines")(point 77). According to point 51.2 of the Guidelines the provisions in point 51.1 of the Guidelines may be applied to existing taxes if they have an appreciable positive impact in terms of environmental protection and if the derogation in question was decided when the tax was adopted. The energy tax on electricity fulfils these two criterions whereby the tax shall be assessed according to point 51.1 of the Guidelines.

According to point 51.1(b) second indent of the Guidelines, the Commission can approve exemptions from environmental taxes for up to 10 years, if, where the reduction concerns a domestic tax imposed in the absence of a Community tax, the eligible firms still pay a significant proportion of the tax. Since the exemption from the electricity tax is 100 % the beneficiaries pay no significant proportion.

Other provisions of point 51.1 of the Guidelines do also not seem to be fulfilled in this case. The Commission therefore at the current stage of assessment considers that the aid is not compatible with Article 87(3)(c) EC.

TEXT OF LETTER

"Kommissionen önskar genom denna skrivelse informera Sverige om att den, efter att ha granskat de upplysningar som tillhandahållits av Era myndigheter angående stödet i fråga, har beslutat att inte göra invändningar mot att tillverkningssektorn befrias från koldioxidskatt och energiskatt på fossila bränslen. Kommissionen gör inte heller några invändningar mot den regionalt differentierade skatten på el till förmån för tjänstesektorn. Kommissionen har emellertid beslutat att inleda ett förfarande om befrielsen från skatt på el till förmån för tillverkningssektorn.

1. FÖRFARANDE

En undersökning av den svenska koldioxidskatteordningen till förmån för särskilt energiintensiva industriföretag ledde till den nu aktuella undersökningen av kärnan i det svenska energiskattesystemet, nämligen koldioxidskatten och energiskatten och vissa befrielser från och nedsättningar av dessa.

Kommissionen fattade i december 2002(3) ett beslut om en nedsättning av koldioxidskatten för bränslen som används för uppvärmning vid tillverkningsprocesser hos tillverkningsföretag inom vissa sektorer. Vid undersökningen framgick dock att den svenska koldioxidskatten endast utgör en del av det svenska energiskattesystemet och att den är intimt knuten till andra delar, särskilt energiskatten på bränsle. Koldioxidskatten kan därför inte granskas för sig, utan energiskattesystemet måste granskas som en helhet.

I en skrivelse av den 6 januari 2003 begärde kommissionen därför ytterligare upplysningar, vilket de svenska myndigheterna lämnade i en skrivelse av den 27 februari 2003, registrerad den 28 februari 2003.

Ärendet diskuterades närmare vid ett möte i Stockholm den 20-21 januari 2003 mellan företrädare för GD Konkurrens och finans-, industri- och miljödepartementet. Informella möten hölls också i Bryssel den 7 mars och den 3 april 2003.

Upplysningarna har lett till att kommissionen har gjort en ny bedömning av den generella återbetalningen av koldioxidskatt till tillverkningsindustrin. Detta beslut ersätter därför kommissionens beslut om statligt stöd NN 3/A/2001 och NN 4/A/2001 - Sverige från december 2002 om den nedsättning på 75 procent av koldioxidskatten som tillverkningsindustrin åtnjuter.

2. DETALJERAD BESKRIVNING AV ÅTGÄRDEN

Det svenska systemet med miljö- och energibaserade skatter omfattar flera olika typer av skatter. De viktigaste är koldioxidskatten och energiskatten, som båda tas ut på fossila bränslen. Ekonomiskt sett är koldioxidskatten den viktigaste. Energiskatt tas också ut på el.

Energiskatten infördes 1957. Den tas ut på el och fossila bränslen som används bland annat för uppvärmning och skall betalas i sin helhet av hushållen, tjänsteföretag samt av tillverkningsföretag när det gäller bränsle som används för uppvärmning som inte utgör ett led i tillverkningsprocessen.

Koldioxidskatten infördes i juli 1991 och ändrades 1993 för att den bättre skulle överensstämma med energiskattesystemet. Koldioxidskatt tas ut på fossila bränslen som används bland annat för uppvärmning och skall betalas i sin helhet av hushållen, tjänsteföretag och av tillverkningsföretag när det gäller bränsle som används för uppvärmning som inte utgör ett led i tillverkningsprocesser.

Tillverkningsindustrin befriad från energiskatt

Företag inom vissa tillverkningssektorer (NACE rev. 1, avsnitt A-D) är helt befriade från energiskatt på bränsle och el som används för uppvärmning i tillverkningsprocesserna(4). Skattebefrielsen infördes i sin nuvarande form den 1 januari 1993, dvs. innan Sverige anslöt sig till EES och EU. Den har inte ändrats sedan dess.

De svenska myndigheterna uppskattar att denna åtgärd leder till en årlig förlust av skatteintäkter på cirka 1000 miljoner kronor (cirka 110 miljoner euro) när det gäller energiskatten på bränsle och 1500 miljoner kronor (cirka 165 miljoner euro) när det gäller befrielsen från energiskatt på el.

Den 75-procentiga nedsättningen av koldioxidskatten för tillverkningsindustrin

Sedan 1993 har tillverkningsindustrin fått koldioxidskatten nedsatt med 75 procent för bränslen som används i tillverkningsprocesser. Procenttalet har varierat under åren men aldrig överstigit 75 procent.

De svenska myndigheterna uppskattar att denna åtgärd leder till en årlig förlust av skatteintäkter på cirka 1000 miljoner kronor (cirka 110 miljoner euro).

Den regionalt differentierade energiskattesatsen på el till förmån för tjänstesektorn

Hushåll och tjänsteföretag i norra Sverige har sedan 1981 betalat en lägre energiskatt på el. El utgör cirka 30 procent av värmemarknaden i Sverige och syftet med åtgärden är att sänka skatten på värme i norra delen av landet, där värmekostnaderna är relativt höga. Åtgärden gäller stödområden enligt artikel 87.3 c i EG-fördraget.

Den andel av hela skatten som betalas av dem som omfattas av denna åtgärd låg stabilt på 41 procent under perioden 1993-1995 och har sedan dess ökat stadigt till 74 procent 2003.

I tabellen nedan finns en översikt över energiskatten och koldioxidskatten och de befrielser från och nedsättningar av dessa som är föremål för detta beslut.

>TABLE>

Ordningens varaktighet: Sverige ansöker om godkännande till och med den 31 december 2005.

3. BEDÖMNING

3.1 Inslag av statligt stöd enligt artikel 87.1 i EG-fördraget

Alla skattebefrielser och nedsättningar som beskrivs ovan utgör en ekonomisk fördel för mottagarna, som befriar dem från kostnader som de normalt betalar ur driftsbudgeten. Åtgärderna leder till en förlust av skatteintäkter och finansieras därmed med statliga medel. Befrielsen från energiskatt och den generella nedsättningen av koldioxidskatten omfattar endast tillverkningsindustrin och denna åtgärd är därför selektiv. Den regionalt differentierade skattesatsen på el omfattar endast tjänstesektorn och endast vissa områden. Båda dessa faktorer innebär att åtgärden är selektiv. De företag som omfattas av åtgärderna är verksamma på marknader där det förekommer handel mellan medlemsstater. Därmed snedvrider eller hotar stödet att snedvrida konkurrensen på den inre marknaden och det utgör därför statligt stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget.

3.2 Stödets förenlighet med artikel 87.3 c i EG-fördraget

3.2.1 Bedömningsperioder och rättslig grund för bedömningen

I artikel 1 b i i rådets förordning (EG) 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget(5) (procedurförordningen) definieras befintligt stöd på följande sätt:'utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 144(6) och 172 i anslutningsakten för Österrike, Finland och Sverige, allt stöd som fanns innan fördraget trädde i kraft i respektive medlemsstat, det vill säga stödordningar och individuellt stöd som infördes före och som fortfarande är tillämpliga efter det att fördraget har trätt i kraft'.

I artikel 172.5 i anslutningsakten anges följande: 'statligt stöd, som en ny medlemsstat har beviljat under år 1994 och som den i strid med EES-avtalet eller arrangemang enligt det avtalet inte har anmält till EFTA:s övervakningsmyndighet eller som den har anmält dit men lämnat före det att EFTA:s övervakningsmyndighet fattat beslut i saken, skall inte anses som 'förekommande' stöd i medlemsstaten i den mening som avses i Romfördragets artikel 93.1'.

I detta fall har de bestämmelser genom vilka befrielse från energiskatt beviljades varit i kraft oförändrade sedan 1993. Den regionala differentieringen av energiskatten på el för tjänstesektorn hade införts redan före det och förhållandet mellan den lägre och den fulla skattesatsen var oförändrat under perioden 1993-1995. Vid anslutningen utgjorde därför båda åtgärderna befintligt (förekommande) stöd(7).

Senast den 1 januari 2002 skulle alla befintliga miljöstödsordningar ha ändrats så att de var förenliga med de gällande gemenskapsriktlinjerna för statligt stöd till skydd för miljön(8) (riktlinjerna) (punkt 77 i riktlinjerna).

Den generella befrielsen från koldioxidskatten trädde i kraft 1993 och därmed före den 1 januari 1994. Vid anslutningen utgjorde stödet i fråga därför befintligt stöd. Definitionen av nytt stöd i procedurförordningen (se artikel 1 c) inbegriper ändringar av befintligt stöd. För nytt stöd gäller det anmälningskrav som fastställs i artikel 88.3 i EG-fördraget. Alla ändringar av befintligt stöd skall därmed anmälas till kommissionen. Skattenedsättningen ökades betydligt från och med den 1 januari 2001 och kommissionen anser att ökningen var så stor att åtgärden måste bedömas som en ny åtgärd.

Av de skäl som anges nedan anser kommissionen att befrielsen från energiskatt på fossila bränslen och nedsättningen av koldioxidskatten till förmån för tillverkningsindustrin skall bedömas som en enda åtgärd.

Eftersom det för ett av de två inslagen i åtgärden skulle ha krävts en anmälan från och med den 1 januari 2001, bedömer kommissionen de två inslagens förenlighet från och med detta datum. Vid bedömningen tillämpar kommissionen 1994 års riktlinjer för statligt stöd till skydd för miljön(9) (1994 års riktlinjer) för perioden 1 januari 2001-2 februari 2001 och för perioden från och med den 3 februari 2001 de gällande riktlinjerna för statligt stöd till skydd för miljön (se punkt 82 i riktlinjerna).

Den regionala differentieringen av energiskatten på el till förmån för tjänstesektorn bedöms enligt de gällande riktlinjerna från och med den 1 januari 2002.

Befrielsen från energiskatt på el bedöms enligt de gällande riktlinjerna från och med den 1 januari 2002.

>TABLE>

3.2.2 Fullständig befrielse från energiskatten på bränslen och en 75-procentig nedsättning av koldioxidskatten för tillverkningsindustrin fr.o.m. den 1 januari 2001 t.o.m. den 31 december 2005

Kommissionen betraktar de båda skatterna som en enda skatt

Även om den föreslagna behandlingen i skattehänseende består av a) införandet av en 75-procentig nedsättning av koldioxidskatten och b) befrielse från energiskatt, det vill säga två olika skatter, anser kommissionen att det är motiverat att betrakta de båda skatterna och undantagen från dem som en enda skatt.

I Sverige omfattas fossila bränslen som används för uppvärmningsändamål av energiskatt och koldioxidskatt. Eftersom de båda skatterna tas ut på samma grunder fungerar de i praktiken som en enda skatt med två olika beståndsdelar. Bestämmelserna om uppbörd och betalningsskyldighet samt kontrollbestämmelserna är desamma.

Inte endast koldioxidskatten utan också energiskatten har en styrande miljöfrämjande effekt på förbrukningen av bränslen. Därför skall båda skatterna ses som ekonomiska instrument för att uppnå miljöskyddsmål, i synnerhet att minska koldioxidutsläppen(10). För att uppnå den önskade styrande effekten har den svenska regeringen under åren ändrat nivån på antingen energiskatten eller koldioxidskatten.

Tanken på ett övergripande energiskattesystem fick konkret form när de olika befintliga lagarna om energibeskattning konsoliderades i en enda lag, lagen om skatt på energi (1994:1776), som trädde i kraft den 1 januari 1995. Detta framgår också av den information om skatteåterbäring som skickats ut till skattebetalarna, där de båda skattekomponenterna presenteras tillsammans och där det också anges vilken den totala skatten per enhet är för olika bränslen.

Kommissionen godtar därför Sveriges ståndpunkt att det följer av det svenska energibeskattningssystemets allmänna struktur att energiskatten och koldioxidskatten på bränslen bör bedömas tillsammans. Dessutom konstaterar kommissionen att syftet med skatterna inte är att nå särskilda miljömål, t.ex. att minska olika utsläpp, vilket skulle särskilja skatterna utifrån deras syfte trots att de tas ut för samma produkt.

Kommissionen anser vidare att medlemsstaterna för närvarande tillåts lägga ihop alla olika skatter de tar ut för ett visst bränsle i syfte att följa de minimiskattesatser som föreskrivs i rådets direktiv 92/82/EEG av den 19 oktober 1992 om tillnärmning av punktskattesatser för mineraloljor(11). Därför kan Sverige följa direktivet även om det inte finns någon energiskatt på fossila bränslen som industrin använder i tillverkningsprocesser.

I artikel 4.2 i utkastet till energiskattedirektiv definieras 'skattenivå' dessutom som 'det samlade belopp som påförts i form av alla indirekta skatter (med undantag av moms) som räknats fram direkt eller indirekt på basis av förbrukad produktkvantitet'. Redan i det förslag till rådsdirektiv som kommissionen lade fram 1997(12) talades det om 'det samlade belopp som påförts i form av alla indirekta skatter'. Under tiden har rådet nått politiskt samförstånd(13) om utkastet till energiskattedirektiv. Att lägga ihop alla skatter som tas ut för ett visst bränsle är därför fullständigt förenligt med EU:s politik på området för energibeskattning.

Bedömning mot bakgrund av 1994 års riktlinjer för perioden 1.1.2001-2.2.2001

Enligt punkt 3.4 i 1994 års riktlinjer kan en tillfällig befrielse från nya miljöskatter godkännas om det är nödvändigt för att kompensera för förlorad konkurrenskraft, särskilt på internationell nivå. Sådant stöd får bara kompensera för extra produktionskostnader jämfört med traditionella kostnader och det bör vara tillfälligt och i princip minska successivt.

Syftet med skattenedsättningen är att bevara konkurrenskraften för relativt energiintensiva industriföretag. Det råder ingen tvekan om att införandet av energiskatter på nationell nivå ökade driftskostnaderna för dessa företag i en omfattning som påverkade deras konkurrenskraft på den inre marknaden.

Med tanke på den korta period som skall bedömas mot bakgrund av 1994 års riktlinjer är det en irrelevant fråga om stödet var tillfälligt eller inte.

Kommissionen konstaterar slutligen att de flesta nedsättningar av koldioxidskatter som kommissionen godkänt med stöd av 1994 års riktlinjer inte har varit successivt minskande.

Stödmottagarna betalar fortfarande mellan 19 % och 24 % av skatten. Sverige lämnade upplysningar enligt vilka nedsättningen av koldioxidskatten 2001 var endast 65 %, så de andelar av de totala skatterna som betalades var större. Skatten i sig ger därför stödmottagarna ett incitament att minska sin energiförbrukning. Eftersom stödmottagarna har ett incitament att minska sin energiförbrukning anser kommissionen att det finns en motpart på det sätt som krävs i 1994 års riktlinjer. Den andel som företagen fortfarande betalar garanterar också att skattenedsättningarna inte innebär att extrakostnader överkompenseras, eftersom företagen fortfarande omfattas av ett nettoskatteuttag.

Kommissionen anser därför att stödet är förenligt med artikel 87.3 c i fördraget.

Bedömning mot bakgrund av riktlinjerna för perioden 3.2.2001-1.12.2005

Skatterna i fråga har bedömts mot bakgrund av punkterna 51.2 och 51.1 b i avsnitt E.3.2 om driftsstöd i form av skattenedsättningar eller skattebefrielser.

I punkt 51.2 i riktlinjerna hänvisas det till tillämpningen av punkt 51.1, om befintliga skatter har en betydande positiv effekt när det gäller miljöskydd. De svenska myndigheterna beräknar att miljöskatterna kommer att bidra till att koldioxidutsläppen kan minskas med 22,5 % fram till 2010. Energiskatterna bidrar således till denna betydande positiva effekt när det gäller miljöskydd (punkt 51.2 a).

Vidare krävs det i punkt 51.2 b i riktlinjerna att beslutet om ett undantag för företagen i fråga fattades när skatten antogs. Kommissionen konstaterar i detta fall att en fullständig befrielse från energiskatt och koldioxidskatt planerades redan innan Sverige anslöt sig till Europeiska unionen 1995. Kommissionen anser därför att detta kriterium uppfylls.

Enligt punkt 51.1 b första strecksatsen i riktlinjerna kan kommissionen godkänna undantag från miljöskatter för upp till tio år, om nedsättningen avser en gemenskapsavgift och det belopp som företagen faktiskt betalar efter nedsättningen är betydligt högre än gemenskapens minimibelopp. Kommissionen noterar att de minimiskattesatser för mineraloljor som anges i rådets direktiv 92/82/EEG av den 19 oktober 1992 om tillnärmning av punktskattesatser för mineraloljor(14) alltid kommer att följas. De svenska myndigheterna uppfyller detta kriterium, eftersom den energiskatt och den koldioxidskatt som tas ut på mineraloljor kan läggas ihop enligt direktivet. För gasol som används som bränsle vid värmeproduktion förutser direktivet en nollskattesats.

Med stöd av punkt 51.1 b andra strecksatsen kan kommissionen också godkänna undantag från miljöskatter för upp till tio år om nedsättningen avser en nationell avgift i avsaknad av en gemenskapsavgift och de företag som beviljats nedsättningen likväl betalar en betydande del av den nationella avgiften. De svenska myndigheterna lämnade upplysningar enligt vilka stödmottagarna betalar mellan 19 % och 24 % av den totala skattebelastningen, beroende på bränsle. Det är en konsekvens av att koldioxidskatten är betydligt högre än energiskatten.

>TABLE>

Kommissionen anser att stödmottagare vilkas bränsleanvändning inte omfattas av mineraloljedirektivet betalar 22 %, vilket utgör en betydande del av skatterna.

Kommissionen anser därför att stödet är förenligt med artikel 87.3 c i EG-fördraget till och med den 31 december 2005.

3.2.3 Befrielse från energiskatten på el för tillverkningsindustrin från och med den 1 januari 2002 till och med den 31 december 2005

Energiskatten på el måste bedömas i sig själv, inte i förbindelse med någon annan energiskatt såsom koldioxidskatten. Dels är skattesatsen för den senare inte beroende av förbrukningen. Dels kan det påpekas att över nittio procent av den elkraft som alstras i Sverige kommer från kärn- och vattenkraftverk. Elskatten påverkar alltså inte koldioxidutsläppen på samma sätt som skatterna på fossila bränslen och kan alltså inte bedömas tillsammans med dessa eller med koldioxidskatten(15). Elskatten måste alltså bedömas separat.

Energiskatten på el infördes i Sverige 1957, långt före EES-medlemskapet 1994 och EU-medlemskapet 1995. Full befrielse från elskatten för företag inom vissa tillverkningsområden infördes den 1 januari 1993, alltså före Sveriges inträde i EES och EU. Eftersom skatten var oförändrad perioden 1993-95 har åtgärden utgjort befintligt stöd fram till den 31 december 2001.

Alla befintliga miljöstödsordningar skulle ändras så att de blev förenliga med de nuvarande riktlinjerna senast den 1 januari 2002 (punkt 77). Enligt punkt 51.2 i dessa får bestämmelserna i punkt 51.1 tillämpas på befintliga avgifter, om dessa har en betydande positiv effekt när det gäller miljöskydd och undantagen hade beslutats i samband med att avgiften infördes. Energiskatten på el uppfyller dessa båda villkor, och skatten skall alltså bedömas enligt punkt 51.1 i riktlinjerna.

Enligt punkt 51.1 b andra strecksatsen i riktlinjerna får kommissionen bevilja undantag från miljöavgifter i upp till tio år, om nedsättningen avser en nationell avgift i avsaknad av en gemenskapsavgift och de företag som beviljats nedsättningen likväl betalar en betydande del av den nationella avgiften. Eftersom befrielsen från elskatten är 100 % betalar mottagarna inte någon betydande del.

De övriga villkoren i punkt 51.1 i riktlinjerna förefaller inte heller vara uppfyllda i detta fall. Kommissionen anser därför i detta skede av bedömningen att stödet inte är förenligt med artikel 87.3 c i EG-fördraget.

3.2.4 Den regionalt differentierade energiskatten på el för tjänstesektorn från och med den 1 januari 2002 till och med den 31 december 2005

Den regionala differentieringen av energiskatten på el har ett regionalstödssyfte men kan ändå godkännas enligt riktlinjerna. Undantaget föreskrevs när Sverige gick med i EES och EU, och mottagarna har alltid betalt en betydande del av den statliga skatten. Andelen uppgick under 2003 till 74 % och har aldrig varit lägre än 41 % (punkt 51.2 och 51.1 b andra strecksatsen).

3.2.5 Bedömning avseende den tidigare EKSG stålindustrin före utgången av EKSG-fördraget den 23 juli 2000

I den utsträckning som undantagen även omfattade den tidigare EKSG-stålindustrin för tiden innan utgången av EKSG-fördraget den 23 juli 2002 beaktar kommissionen kommissionens meddelande om vissa förändringar i handläggningen av konkurrensärenden till följd av att EKSG-fördraget löper ut (kommunikationen)(16).

Med beaktande av den 100-procentiga befrielsen från skatt på bränsle och den 75-procentiga befrielsen från koldioxidskatten för tillverkningsindustrin, utgjorde ordningen förekommande stöd till och med den 31 december 2000.

Punkt 44 i kommunikationen anger följande:

Då beslut fattas efter den 23 juli 2002 om statligt stöd som genomförts senast den dagen utan kommissionens förhandstillstånd, kommer kommissionen att gå vidare i enlighet med kommissionens tillkännagivande om vilka regler som är tillämpliga för att avgöra om ett statligt stöd är olagligt(17). Enligt detta tillkännagivande skall kommissionen alltid bedöma om olagligt statligt stöd är förenligt med den gemensamma marknaden enligt de materiella kriterier som fastställs i något av de instrument som gällde när stödet beviljades.

Följaktligen skall åtgärderna bedömas, på så sätt som skulle ha varit fallet enligt beslut 2496/96 EKSG(18) av den 18 december 1996 om gemenskapsregler för statligt stöd till stålindustrin (stålstödsreglerna), i enlighet med punkten 3.4 i 1994 års riktlinjer för statligt stöd till skydd för miljön(19). Enligt punkt 3.4 är kriteriet för att tillåta sådana skattebefrielser som utgör driftsstöd att de bara får kompensera för extra produktionskostnader jämfört med sedvanliga kostnader samt att de måste vara tillfälliga och i princip degressiva.

Rörande den 100-procentiga befrielsen från energiskatten på bränsle och den 75-procentiga befrielsen från koldioxidskatten för tillverkningsindustrin, hänvisar kommissionen för perioden 1 januari 2001 till den 23 juli 2002 till bedömningen ovan där båda skatterna bedöms gemensamt. Härvidlag, noterar kommissionen att stödelementen inte utgör en fullständig befrielse från den totala lagstadgade skatteökningen då företagen själva fortfarande betalar en del. Följaktligen sker det ingen överkompensation. Vidare noterar kommissionen att skattebefrielsen är av en tillfällig natur då undantaget omfattar tidsperioden från den 1 januari 2001 till utgången av EKSG-fördraget den 23 juli 2002. Slutligen noterar kommissionen att undantag enligt punkten 3.4 i princip skall vara degressiva. Punkten 3.4 förutser således möjligheten att ge undantag från denna bestämmelse när så är lämpligt. I det aktuella fallet innehåller inte stödet något degressivt element förutom det faktum att den underliggande logiken bakom stödet är att det är tillfälligt. Trots detta har kommissionen beslutat att bevilja stödet, särskilt med beaktande av kommissionens praxis rörande tolkningen av denna del av punkt 3.4. Därför anser kommissionen att stödet är förenligt med 1994 års riktlinjer. Avseende perioden efter den 23 juli 2002 hänvisar kommissionen till bedömningen av den EG-relaterade delen av ordningen och bedömer att stödet är kompatibelt med de nuvarande miljöriktlinjerna.

Om befrielsen från energiskatten på elektricitet för tillverkningsindustrin omfattar tidigare EKSG-stålindustri för perioden fram till utgången av EKSG-fördraget den 23 juli 2002, utgör skattebefrielsen statligt stöd fram till den 23 juli 2002. Med tillämpning av punkt 19 i ovan nämnda kommunikation skall skattebefrielsen från den 24 juli 2002 bedömas enligt de nuvarande miljöriktlinjerna. Av samma skäl som lämnats ovan avseende EG-sektorerna, ifrågasätter kommissionen åtgärdens förenlighet med statsstödsreglerna även för åtgärden i den utsträckning den omfattar den tidigare EKSG-stålindustrin.

4. SLUTSATS

Av ovanstående skäl har kommissionen inga invändningar mot den beskrivna nedsättningen av koldioxidskatten och energiskatten på fossila bränslen för tillverkningssektorn. Kommissionen har heller inga invändningar mot den regionalt differentierade elskatten för tjänstesektorn. Däremot har kommissionen beslutat att inleda det formella granskningsförfarandet enligt artikel 88.2 i EG-fördraget i fråga om den fulla skattebefrielsen för elektricitet för tillverkningssektorn.

Detta beslut påverkar inte bedömningen av åtgärdernas kompatibilitet med det kommande energiskattedirektivet som förväntas träda i kraft den 1 januari 2004. Kommissionen påminner Sverige om att den kan föreslå de åtgärder som behövs för att säkerställa åtgärdernas kompatibilitet.

Utifrån dessa överväganden uppmanar kommissionen enligt förfarandet i artikel 88.2 i EG-fördraget Sverige att lägga fram sina synpunkter och lämna alla de upplysningar som kan vara av värde för bedömningen av befrielsen från energiskatt på el för tillverkningsindustrin från och med den 1 januari 2002 till och med den 31 december 2005, inom en månad från dagen för mottagandet av denna skrivelse. Kommissionen uppmanar också de svenska myndigheterna att genast sända kopior av brevet till tänkbara stödmottagare.

Kommissionen vill påminna Sverige om att artikel 88.3 i EG-fördraget har uppskjutande verkan och vill också peka på artikel 14 i rådets förordning (EG) nr 659/1999, enligt vilken allt olagligt stöd kan återkrävas från mottagaren.

Kommissionen vill fästa Sveriges uppmärksamhet på att den kommer att underrätta berörda parter genom att offentliggöra denna skrivelse och en sammanfattning av den i Europeiska unionens officiella tidning. Den kommer också att underrätta berörda parter i de Eftaländer som är avtalsslutande parter i EES-avtalet genom att offentliggöra ett tillkännagivande i EES-supplementet till EUT, samt Eftas övervakningsmyndighet genom att skicka en kopia av denna skrivelse. Samtliga ovannämnda berörda parter kommer att uppmanas att inkomma med synpunkter inom en månad från dagen för respektive offentliggörande."

(1) OJ L 83, 27.3.1999, p. 1.

(2) OJ C 37, 3.2.2001, p. 3.

(3) NN 3/A/2001 och NN 4/A/2001 - Sverige (EGT C 104, 30.4.2003, s. 9).

(4) Befrielsen gäller också växthusföretag. Kommissionen kommer att fatta ett separat beslut om befrielsen för sådana företag.

(5) EGT L 83, 27.3.1999, s. 1.

(6) Artikel 144 i anslutningsakten gäller statligt stöd till jordbruket.

(7) Domstolens dom av den 15 mars 1994 i mål C-387/92, Banco Crédito Industrial SA, nu Banco Exterior de España SA vs. Ayuntamiento de Valencia, Rec. 1994, s. I-00877.

(8) EGT C 37, 3.2.2001, s. 3.

(9) EGT C 72, 10.3.1994, s. 3.

(10) Koldioxidskattesatserna beror på bränslets koldioxidhalt. Energiskattesatserna har inget direkt samband med koldioxidhalten i ett bränsle, men kommissionen anser att det i de svenska förhållandena finns ett tydligt direkt samband mellan bränsleförbrukning och koldioxidutsläpp.

(11) EGT L 316, 31.10.1992, s. 19.

(12) EGT C 139, 6.5.1997, s. 14.

(13) Rådsdokument nr 15354/1/02, 9.12.2002.

(14) EGT L 316, 31.10.1992, s. 19.

(15) En skatt på elektricitet har dock positiva miljömässiga styreffekter med tanke på energisparande och energieffektivitet.

(16) EGT C 152, 26.6.2002, s. 5.

(17) EGT C 119, 22.5.2002, s. 22.

(18) EGT L 388, 28.12.1996, s. 42.

(19) EGT C 72, 10.3.1994, s. 3.