27.12.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 344/15

(1)

Gemenskapens verksamhet på lufttrafikområdet bör i första hand syfta till att säkerställa ett långtgående skydd för passagerarna. Dessutom bör full hänsyn tas till de allmänna konsumentskyddskraven.

(2)

En gemenskapsförteckning över lufttrafikföretag som inte uppfyller gällande säkerhetskrav bör ställas till passagerarnas förfogande för att möjliggöra största möjliga insyn. Denna gemenskapsförteckning bör grunda sig på gemensamma kriterier som utarbetats på gemenskapsnivå.

(3)

De lufttrafikföretag som införts i denna gemenskapsförteckning bör få verksamhetsförbud. De verksamhetsförbud som införts i gemenskapsförteckningen bör tillämpas i hela den del av medlemsstaternas territorium på vilket fördraget är tillämpligt.

(4)

Lufttrafikföretag som inte har trafikrättigheter i en eller flera medlemsstater kan ändå flyga till och från gemenskapen om deras flygplan, med eller utan besättning, hyrts in av lufttrafikföretag som har sådana rättigheter. Det bör föreskrivas att ett verksamhetsförbud för ett lufttrafikföretag i gemenskapsförteckningen även gäller för sådana lufttrafikföretag, eftersom dessa annars skulle kunna flyga inom gemenskapen utan att uppfylla gällande säkerhetskrav.

(5)

Ett lufttrafikföretag som fått verksamhetsförbud skulle kunna tillåtas att utöva trafikrättigheter genom att använda flygplan som hyrts in med besättning (”wet-leased”) från ett lufttrafikföretag som inte har verksamhetsförbud, förutsatt att gällande säkerhetsnormer är uppfyllda.

(6)

Förfarandet för att uppdatera gemenskapsförteckningen bör möjliggöra snabba beslut för att flygpassagerarna skall ha tillgång till tillfredsställande och aktuell säkerhetsinformation och för att se till att lufttrafikföretag som har åtgärdat brister i säkerheten snarast möjligt avförs från förteckningen. Samtidigt bör förfarandena respektera lufttrafikföretagens rätt att försvara sig och bör inte påverka internationella avtal och konventioner som medlemsstaterna eller gemenskapen är part i, särskilt konventionen om internationell civil luftfart, som undertecknades i Chicago 1944. De genomförandeåtgärder som kommissionen skall besluta om när det gäller förfarandet bör särskilt tillgodose dessa krav.

(7)

När ett lufttrafikföretag har fått verksamhetsförbud bör lämpliga åtgärder vidtas för att hjälpa det berörda lufttrafikföretaget med att åtgärda de brister som ledde till verksamhetsförbudet.

(8)

I undantagsfall bör medlemsstaterna tillåtas att vidta ensidiga åtgärder. I brådskande situationer och när de ställs inför oförutsedda säkerhetsproblem bör medlemsstaterna ha möjlighet att omedelbart utfärda ett verksamhetsförbud beträffande det egna territoriet. Om kommissionen har beslutat att inte föra in ett lufttrafikföretag i gemenskapsförteckningen, bör medlemsstaterna dessutom kunna utfärda eller behålla i kraft ett verksamhetsförbud med hänvisning till ett säkerhetsproblem som inte föreligger i de andra medlemsstaterna. Medlemsstaterna bör med hänsyn till gemenskapens intressen och för att företräda en gemensam hållning i fråga om luftfartssäkerhet utnyttja dessa möjligheter endast i begränsad omfattning. Detta bör inte påverka tillämpningen av artikel 8 i rådets förordning (EEG) nr 3922/91 av den 16 december 1991 om harmonisering av tekniska krav och administrativa förfaranden inom området civil luftfart (3) och av artikel 10 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1592/2002 av den 15 juli 2002 om fastställande av gemensamma bestämmelser på det civila luftfartsområdet och inrättande av en europeisk byrå för luftfartssäkerhet (4).

(9)

Information om säkerheten hos lufttrafikföretag bör publiceras på ett effektivt sätt, exempelvis genom användning av Internet.

(10)

För att konkurrensen på luftfartsområdet skall ge företag och passagerare största möjliga fördelar är det viktigt att konsumenterna får den information som behövs för att de skall kunna göra välgrundade val.

(11)

Till den väsentligaste informationen hör vilket eller vilka lufttrafikföretag som faktiskt utför flygningen. Resenärer som köper en flygresa, som kan vara en tur- och returresa, informeras emellertid inte alltid om vilket eller vilka lufttrafikföretag som faktiskt utför den aktuella flygresan eller de aktuella flygresorna.

(12)

Enligt rådets direktiv 90/314/EEG av den 13 juni 1990 om paketresor, semesterpaket och andra paketarrangemang (5) krävs att resenärerna skall tillhandahållas viss information, men dit hör inte information om vilket lufttrafikföretag som utför flygningen.

(13)

Enligt rådets förordning (EEG) nr 2299/89 av den 24 juli 1989 om en uppförandekod för datoriserade bokningssystem (6) skall resenärer som bokar en flygning via ett datoriserat bokningssystem ha rätt att få information om vilket lufttrafikföretag som skall utföra flygningen. Inom branschen förekommer emellertid, även inom den reguljära lufttrafiken, att luftfartyg hyrs ut med besättning (wet leasing) eller, vid bokningar utan datoriserat bokningssystem, att det lufttrafikföretag som sålt flygningen i sitt namn faktiskt inte utför den (code-sharing), och passageraren har därvid för närvarande inte någon lagstadgad rätt att få information om vilket lufttrafikföretag som faktiskt kommer att utföra flygningen.

(14)

Genom dessa förfaranden är det möjligt att öka flexibiliteten och ge passagerarna bättre service. Dessutom är det oundvikligt att vissa ändringar som har i synnerhet tekniska orsaker måste göras i sista minuten och detta bidrar till att öka flygsäkerheten. Denna flexibilitet bör dock gå hand i hand med en kontroll av att de bolag som faktiskt genomför flygningarna uppfyller säkerhetskraven och med öppenhet gentemot konsumenterna, i avsikt att garantera dem rätten att göra ett informerat val. Ett rimlig balans mellan lufttrafikföretagens kommersiella livskraft och passagerarnas tillgång till information bör eftersträvas.

(15)

Lufttrafikföretagen bör visa öppenhet gentemot passagerarna när det gäller säkerhetsrelaterad information. Offentliggörandet av sådan information bör bidra till passagerarnas medvetenhet om lufttrafikföretagens pålitlighet i säkerhetshänseende.

(16)

Lufttrafikföretag är skyldiga att meddela de nationella flygsäkerhetsmyndigheterna om säkerhetsbrister samt att korrigera dessa brister utan dröjsmål. Flyg- och markpersonal förväntas vidta lämpliga åtgärder när de upptäcker säkerhetsbrister. Det skulle stå i strid med flygsäkerhetens intresse om personalen bestraffades för detta, vilket följer av artikel 8.4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/42/EG av den 13 juni 2003 om rapportering av händelser inom civil luftfart (7).

(17)

Förutom i samband med de situationer som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar (8) bör passagerare erbjudas rätten till återbetalning eller ombokning i vissa andra speciella situationer som omfattas av tillämpningsområdet för denna förordning, om det finns en tillräckligt nära anknytning till gemenskapen.

(18)

Konsekvenserna av ändringarna rörande vilket lufttrafikföretag som utför en viss flygning för genomförandet av lufttransportavtalet bör, förutom att omfattas av reglerna i denna förordning, regleras genom den lagstiftning som i medlemsstaterna tillämpas på avtal samt relevant gemenskapslagstiftning, särskilt rådets direktiv 90/314/EEG och 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (9).

(19)

Denna förordning utgör en del av en lagstiftningsprocess i syfte att på ett effektivt och enhetligt sätt stärka flygsäkerheten i gemenskapen där Europeiska byrån för luftfartssäkerhet spelar en viktig roll. Då denna byrås befogenheter utökas, till exempel avseende luftfartyg från tredjeländer, kan dess roll enligt denna förordning utvidgas ytterligare. Särskild vikt bör fästas vid att ytterligare förbättra kvaliteten på och kvantiteten av säkerhetsinspektioner av luftfartyg och att harmonisera dessa inspektioner.

(20)

När det föreligger en säkerhetsrisk som inte har lösts av den eller de berörda medlemsstaterna bör kommissionen ha möjlighet att omedelbart anta tillfälliga åtgärder. I sådana fall bör den kommitté som biträder kommissionen i dess arbete enligt denna förordning agera i enlighet med det rådgivande förfarande som anges i artikel 3 i rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (10).

(21)

I alla andra fall bör den kommitté som biträder kommissionen i dess arbete enligt denna förordning agera i enlighet med det föreskrivande förfarande som anges i artikel 5 i beslut 1999/468/EG.

(22)

Eftersom förhållandet mellan denna förordning och artikel 9 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/36/EG av den 21 april 2004 om säkerheten i fråga om luftfartyg från tredje land som använder flygplatser i gemenskapen (11) annars skulle vara oklar bör den artikeln upphävas i syfte att skapa rättssäkerhet.

(23)

Medlemsstaterna bör fastställa regler om sanktioner för överträdelser av bestämmelserna i kapitel III i denna förordning och se till att dessa sanktioner tillämpas. Sanktionerna, som kan vara civila eller administrativa sanktioner, bör vara effektiva, proportionella och avskräckande.

(24)

Kommissionen bör analysera tillämpningen av denna förordning och, efter en tillräckligt lång period, avlägga rapport om hur effektiva dess bestämmelser är.

(25)

Alla behöriga civila luftfartsmyndigheter i gemenskapen får besluta att lufttrafikföretag, även om de inte är verksamma på de medlemsstaters territorium där fördraget tillämpas, kan lämna in en begäran hos en sådan myndighet om att låta sig genomgå systematiska granskningar för att kontrollera att det är sannolikt att relevanta säkerhetsnormer uppfylls.

(26)

Denna förordning bör inte hindra medlemsstaterna från att på nationell nivå och i enlighet med gemenskapsrätten upprätta ett kvalitetsmärkningssystem inom lufttrafiken grundat på kriterier som även kan omfatta andra hänsyn än minimikrav beträffande säkerheten.

(27)

I en gemensam förklaring från de båda ländernas utrikesministrar ingick Konungariket Spanien och Förenade kungariket den 2 december 1987 ett avtal om arrangemang för ökat samarbete när det gäller användningen av flygplatsen i Gibraltar. Dessa arrangemang har ännu inte trätt i kraft.

a)

upprättande och offentliggörande av en gemenskapsförteckning, baserad på gemensamma kriterier, över lufttrafikföretag som av säkerhetsskäl förbjuds att bedriva verksamhet inom gemenskapen,

och om

b)

information till flygpassagerare om vilka lufttrafikföretag som utför de flygningar som dessa passagerare använder.

a)

lufttrafikföretag: ett lufttransportföretag med giltig operativ licens eller motsvarande.

b)

transportavtal: ett avtal som avser eller omfattar lufttransporttjänster, inbegripet när transporten utgörs av två eller fler flygningar som genomförs av samma eller olika lufttrafikföretag.

c)

den avtalsslutande parten vid lufttransporter: det lufttrafikföretag som ingår ett transportavtal med en passagerare eller, om avtalet avser ett resepaket, en researrangör. Samtliga biljettförsäljare skall också betraktas som avtalsslutande parter vid lufttransporter.

d)

biljettförsäljare: den som säljer en flygbiljett och förmedlar ett transportavtal till en passagerare, oavsett om biljetten bara gäller för en flygning eller är en del av ett resepaket, dock inte ett lufttrafikföretag eller en researrangör.

e)

lufttrafikföretag som utför flygningen: ett lufttrafikföretag som utför eller avser att utföra en flygning enligt ett transportavtal med en passagerare, eller som ombud för en annan juridisk eller fysisk person som har ett transportavtal med denna passagerare.

f)

verksamhetstillstånd eller tekniskt tillstånd: varje juridisk eller administrativ handling från en medlemsstats sida, varvid ett lufttrafikföretag antingen får tillstånd att genomföra flygtjänster till och från medlemsstatens flygplatser eller använda dess luftrum, eller varvid lufttrafikföretaget kan utöva trafikrättigheter.

g)

verksamhetsförbud: avslag på begäran om, samt upphävande, indragning eller begränsning av ett lufttrafikföretags verksamhetstillstånd eller tekniska tillstånd av säkerhetsskäl, eller någon motsvarande säkerhetsåtgärd gentemot ett lufttrafikföretag som inte har några trafikrättigheter i gemenskapen men vars luftfartyg annars skulle kunna användas i gemenskapen under ett leasingavtal.

h)

resepaket: de tjänster som definieras i artikel 2.1 i direktiv 90/314/EEG.

i)

platsreservation: att passageraren har en biljett eller annat bevis som visar att platsreservationen har godkänts och registrerats av den avtalsslutande parten vid lufttransporter.

j)

relevanta säkerhetsnormer: de internationella säkerhetsnormer som ingår i Chicagokonventionen och dess bilagor samt, i tillämpliga fall, de säkerhetsnormer som ingår i relevant gemenskapslagstiftning.

a)

för att belägga ett lufttrafikföretag med verksamhetsförbud och inkludera detta lufttrafikföretag i gemenskapsförteckningen på grundval av de gemensamma kriterierna,

b)

för att avföra ett lufttrafikföretag från gemenskapsförteckningen, om den brist eller de brister i säkerheten som var anledningen till att lufttrafikföretaget fördes in i gemenskapsförteckningen har åtgärdats och det inte finns någon annan orsak att, på grundval av de gemensamma kriterierna, låta lufttrafikföretaget stå kvar i gemenskapsförteckningen,

c)

för att ändra villkoren i ett verksamhetsförbud för ett lufttrafikföretag som finns med på gemenskapsförteckningen.

a)

flygningen avgår från en flygplats inom en medlemsstats territorium där fördraget är tillämpligt,

eller

b)

flygningen avgår från en flygplats i ett tredjeland och anländer till en flygplats inom en medlemsstats territorium där fördraget är tillämpligt,

eller

c)

flygningen avgår från en flygplats i ett tredjeland och anländer till en annan sådan flygplats.

a)

det lufttrafikföretag som skulle utföra flygningen och som meddelats passageraren har förts in i gemenskapens förteckning och belagts med verksamhetsförbud, vilket lett till att den berörda flygningen blivit inställd, eller skulle ha lett till att den blivit inställd om den berörda flygningen hade ägt rum inom gemenskapen,

eller

b)

det lufttrafikföretag som skulle utföra flygningen och som meddelats passageraren har ersatts av ett annat lufttrafikföretag som förts in i gemenskapsförteckningen och har belagts med verksamhetsförbud, vilket lett till att den berörda flygningen blivit inställd, eller skulle ha lett till att den blivit inställd om den berörda flygningen hade ägt rum inom gemenskapen,