21.12.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 352/1

(1)

Genom ett tillkännagivande om inledande som offentliggjordes den 13 augusti 2010 (2) inledde kommissionen ett förfarande avseende import av vissa fettalkoholer och blandningar av dessa med ursprung i Indien, Indonesien och Malaysia (nedan kallade de berörda länderna).

(2)

I maj 2011 införde kommissionen genom förordning (EU) nr 446/2011 (3) (nedan kallad förordningen om preliminär tull) en preliminär antidumpningstull på import av fettalkoholer och blandningar av dessa med ursprung i Indien, Indonesien och Malaysia, och i november 2011 infördes en slutgiltig antidumpningstull på samma import genom rådets genomförandeförordning (EU) nr 1138/2011 (4) (nedan kallad förordningen om slutgiltig tull).

(3)

Den 21 januari 2012 lämnade PT Ecogreen Oleochemicals, en indonesisk exporterande tillverkare av fettalkoholer och blandningar av dessa, Ecogreen Oleochemicals (Singapore) Pte. Ltd och Ecogreen Oleochemicals GmbH (nedan gemensamt kallade Ecogreen) in en ansökan (mål T-28/12) till tribunalen om ogiltigförklaring av förordningen om slutgiltig tull i den del som avser antidumpningstullen för Ecogreen. Ecogreen invände mot den justering av dess exportpris som gjorts på grundval av artikel 2.10 i i grundförordningen vid jämförelsen mellan exportpriset och normalvärdet.

(4)

Den 16 februari 2012 avkunnade domstolen sin dom i de förenade målen C-191/09 P och C-200/09 P, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen mot Interpipe Nikopolsky Seamless Tubes Plant Niko Tube ZAT (Interpipe Niko Tube ZAT) och Interpipe Nizhnedneprovsky Tube Rolling Plant VAT (Interpipe NTRP VAT). Domstolen ogillade överklagandena och anslutningsöverklagandena av tribunalens dom i mål T-249/06, Interpipe Nikopolsky Seamless Tubes Plant Niko Tube ZAT (Interpipe Niko Tube ZAT) och Interpipe Nizhnedneprovsky Tube Rolling Plant VAT (Interpipe NTRP VAT) mot Europeiska unionens råd. När det gäller Interpipe NTRP VAT hade tribunalen ogiltigförklarat artikel 1 i rådets förordning (EG) nr 954/2006 (5) bl.a. på grundval av att det hade gjorts en uppenbart oriktig bedömning vid justeringen enligt artikel 2.10 i, och av andra skäl när det gäller Interpipe Niko Tube ZAT.

(5)

När det gäller den justering som gjorts enligt artikel 2.10 i i grundförordningen är de faktiska omständigheterna för Ecogreen likartade med omständigheterna för Interpipe NTRP VAT, särskilt i fråga om följande: direktförsäljning till tredjeländer motsvarande mindre än 8 % (1–5 %) av all exportförsäljning, gemensamt ägande/gemensam kontroll av handlaren och den exporterande tillverkaren samt typ av funktioner som utövas av handlaren och den exporterande tillverkaren, varför det anses lämpligt att göra en ny beräkning av dumpningsmarginalen för Ecogreen utan någon justering enligt artikel 2.10 i samt att ändra förordningen om slutgiltig tull i enlighet med detta.

(6)

När justeringen enligt artikel 2.10 i slopas är dumpningsmarginalen för Ecogreen, uttryckt som andel av importpriset cif vid unionens gräns, före tull, mindre än 2 % och är således lägre än miniminivån enligt artikel 9.3 i grundförordningen. Undersökningen avseende Ecogreen bör därför avslutas utan att åtgärder införs.

(7)

Dumpningsmarginalen för alla företag i Indonesien – utom för den andra exporterande tillverkaren med en individuell marginal, som grundades på marginalen för den samarbetsvilliga indonesiska exporterande tillverkaren med den högsta dumpningsmarginalen – bör ändras för att beakta den nya dumpningsmarginalen för Ecogreen.

(8)

Genom två meddelanden, varav det ena avsändes den 13 juni 2012 och det andra den 25 september 2012, underrättades de berörda parterna om förslaget om ändring av antidumpningstullsatserna. I enlighet med bestämmelserna i grundförordningen gavs alla parter möjlighet att lämna synpunkter inom en viss tid efter respektive meddelande av uppgifter.

(9)

Synpunkter på meddelandet av uppgifter av den 13 juni 2012 inkom från P.T. Musim Mas (nedan kallat PTMM), som är den andra exporterande tillverkaren i Indonesien, en tillverkare i unionen och en exporterande tillverkare i Malaysia. PTMM begärde även att bli hört av kommissionen och gavs tillfälle till detta.

(10)

PTMM, för vilket en justering också hade gjorts enligt artikel 2.10 i, hävdade att domstolens dom i de förenade målen C-191/09 P och C-200/09 P borde resultera i en ny beräkning av dess dumpningsmarginal, på liknande sätt som för Ecogreen, utan någon justering enligt artikel 2.10 i, eftersom en justering enligt artikel 2.10 i inte kan göras när det fastställts att den exporterande tillverkaren och handlaren utgör en enda ekonomisk enhet. Företaget hävdade även att bördan för att bevisa att en justering bör göras åligger institutionerna och att de inte har bevisat detta när det gäller PTMM. PTMM påstod vidare att omständigheterna för företaget var identiska med omständigheterna för Ecogreen och att eventuella olikheter i behandlingen därför innebär diskriminering.

(11)

När det gäller synpunkterna från PTMM bör det påpekas att det av domstolens dom i de förenade målen C-191/09 P och C-200/09 P inte följer att en justering enligt artikel 2.10 i i grundförordningen inte kan göras när det fastställts att det föreligger en enda ekonomisk enhet. Justeringen enligt artikel 2.10 i anses vara motiverad när det gäller PTMM, såsom det har förklarats i förordningen om slutgiltig tull och i kommunikationen med företaget och såsom det förklaras nedan.

(12)

Det finns ett antal olikheter mellan omständigheterna för de två indonesiska exporterande tillverkarna, särskilt följande: nivån på tillverkarens direkta exportförsäljning, omfattningen av handlarens verksamhet och funktioner avseende produkter som levereras av icke-närstående företag samt förekomsten av ett avtal mellan handlaren och tillverkaren, där det angavs att handlaren skulle erhålla provision för exportförsäljningen. Eftersom omständigheterna för de två företagen är olika, måste påståendet om diskriminering avvisas.

(13)

Det konstateras att PTMM också har lämnat in en ansökan (mål T-26/12) till tribunalen om ogiltigförklaring av förordningen om slutgiltig tull i den del som avser antidumpningstullen för PTMM.

(14)

En exporterande tillverkare i Malaysia hävdade att den nya beräkningen av marginalen för Ecogreen, utan en justering enligt artikel 2.10 i, inte stöds av domen i de förenade målen C-191/09 P och C-200/09 P eller omständigheterna i dem. Denna exporterande tillverkare påpekade att tribunalen i mål T-249/06 konstaterade att det förelåg en uppenbart oriktig bedömning vid tillämpningen av artikel 2.10 i i grundförordningen, eftersom rådet gjorde en justering av det exportpris som Sepco tillämpade i samband med transaktioner avseende rör som tillverkades av Interpipe NTRP VAT, men inte avseende rör som tillverkades av Interpipe Niko Tube ZAT. De faktiska omständigheterna för Ecogreen kan således inte samtidigt vara likartade med omständigheterna för både Interpipe NTRP VAT och Interpipe Niko Tube ZAT, eftersom situationen för dessa två företag är olika.

(15)

Detta argument godtas. Ecogreen befinner sig de facto i en likartad situation som Interpipe NTRP VAT. Detta motiverar att lämpliga åtgärder vidtas för att göra en ny beräkning av dumpningsmarginalen för Ecogreen utan att det görs en justering enligt artikel 2.10 i.

(16)

Den exporterande tillverkaren i Malaysia hävdade vidare att situationen för Ecogreen enligt beskrivningen i förordningen om slutgiltig tull inte alls liknar situationen för Interpipe NTRP VAT. Efter att ha gjort en ny bedömning av de exakta faktiska omständigheterna för Ecogreen anses det emellertid att dessa är tillräckligt likartade med omständigheterna för Interpipe NTRP VAT, eftersom en sådan kontroll som tribunalen konstaterade avseende Interpipe NTRP VAT, vid bedömningen av huruvida det företag som sköter försäljningen kontrolleras av den exporterande tillverkaren eller huruvida gemensam kontroll föreligger, har konstaterats avseende Ecogreen, och att detta tillsammans med flera andra faktorer, som anges i skäl 4, leder till slutsatsen att en justering enligt artikel 2.10 i i grundförordningen inte borde ha gjorts.

(17)

Samma exporterande tillverkare i Malaysia hävdade, som ett alternativ till argumentet avseende likheterna mellan situationen för Ecogreen och situationen i mål T-249/06, att meddelandet av uppgifter av den 13 juni 2012 var otillräckligt och att ytterligare uppgifter behövs om de viktigaste omständigheter och överväganden som motiverar en ny beräkning för Ecogreen. En tillverkare i unionen hävdade också att båda de meddelanden av uppgifter som det hänvisas till i skäl 8 är otillräckliga och ansåg sig ha berövats sin rätt till försvar.

(18)

Det erinras i detta sammanhang om att vissa konfidentiella uppgifter om de särskilda företagen inte kan lämnas ut till tredje parter. Uppgifter om det slag av faktiska omständigheter som är likartade för Ecogreen och Interpipe NTRP VAT, vilka anges i skäl 5, lämnades emellertid ut till berörda parter den 13 juni och den 25 september 2012, varvid parterna gavs möjlighet att lämna synpunkter inom en viss tid efter respektive meddelande av uppgifter i enlighet med bestämmelserna i grundförordningen.

(19)

Som svar på det andra meddelandet av uppgifter, som avsändes den 25 september 2012, upprepade parterna huvudsakligen samma synpunkter som i svaren på det första meddelandet av den 13 juni 2012.

(20)

PTMM vidareutvecklade sina synpunkter avseende huvudargumentet att den omständigheten att PTMM och dess handlare utgör en enda ekonomisk enhet hindrar en justering enligt artikel 2.10 i i grundförordningen och hävdade att institutionerna frångår domstolarnas doktrin om en enda ekonomisk enhet för att i stället tillämpa ett funktionellt synsätt som förutsätter en analys av den närstående handlarens funktioner.

(21)

Det konstateras att detta är en rättsfråga som är föremål för en pågående tvist.

(22)

PTMM hävdade vidare att argumenten i skäl 12 inte är övertygande och inte räcker för att göra åtskillnad mellan omständigheterna för Ecogreen respektive PTMM.

(23)

Det är i detta sammanhang tillräckligt att konstatera att enligt fast rättspraxis utgör det inte diskriminering när företag som inte befinner sig i lika situationer behandlas olika (6). I varje enskilt fall gjordes därför en särskild bedömning mot bakgrund av domen i mål T-249/09 och domen i de förenade målen C-191/09 P och C-200/09 P.

(24)

Det första argumentet: Nivån på tillverkarens direkta exportförsäljning. PTMM hävdade att det inte har någon marknadsförings- och försäljningsavdelning och att all den försäljning som genomfördes direkt av tillverkaren i Indonesien (och inte av den närstående handlaren) endast syftade till att uppfylla lagstiftningskraven. Marknadsförings- och försäljningsfunktionerna utövades av handlaren i Singapore. PTMM anser därför att detta argument inte motiverar en justering enligt artikel 2.10 i i grundförordningen eller att åtskillnad görs mellan PTMM och Interpipe NTRP VAT.

(25)

I artikel 2.10 i grundförordningen föreskrivs att en rättvis jämförelse ska göras mellan exportpriset och normalvärdet och att den ska göras i samma handelsled och med hänsyn tagen till olikheter som påverkar prisernas jämförbarhet. Om normalvärdet och det fastställda exportpriset inte är direkt jämförbara, ska i varje särskilt fall hänsyn i form av justeringar tas till olikheter i de faktorer som påstås och konstateras påverka priserna och därmed prisernas jämförbarhet.

(26)

På denna grundval och som det förklaras i skäl 38 i förordningen om preliminär tull ansågs det i den ursprungliga undersökningen att justeringar för bl.a. olikheter i provisionerna vid exportförsäljning respektive inhemsk försäljning var berättigade på grund av olikheter i försäljningskanalerna vid exportförsäljning till Europeiska unionen respektive inhemsk försäljning.

(27)

De argument som anfördes av PTMM motsäger inte det första argumentet, det vill säga att nivån på PTMM:s direkta exportförsäljning är högre än för Interpipe NTRP och att denna omständighet skiljer PTMM från Ecogreen. Med beaktande av nivån på den direkta exportförsäljningen kan slutsatsen endast dras att PTMM:s exportförsäljning inte endast genomförs av dess närstående handlare i Singapore, utan också från Indonesien.

(28)

Det andra argumentet: Omfattningen av handlarens verksamhet och funktioner avseende produkter som levereras av icke-närstående företag. PTMM förnekade inte att dess närstående handlare var involverad i en rad olika palmoljebaserade produkter, men hävdade att detta argument är felaktigt, eftersom det grundar sig på verksamhet som inte omfattades av den ursprungliga undersökningen.

(29)

I syfte att bedöma huruvida en handlare fyller andra funktioner än sådana som utövas av en intern försäljningsavdelning, och i stället fyller funktioner som är jämförbara med funktioner som utövas av en agent som arbetar på provisionsbasis i den mening som avses i tribunalens dom i mål T-249/06, måste handlarens verksamhet bedömas mot bakgrund av den ekonomiska verkligheten. Det finns likheter mellan handlarens funktioner vad gäller den berörda produkten respektive övriga produkter som denna handlar med. Detta bekräftas av den omständighet som diskuteras nedan i skälen 30 och 31, nämligen att förhållandet mellan PTMM och dess närstående handlare, inbegripet den sistnämndas funktioner, för de flesta eller till och med alla produkter – inbegripet den berörda produkten – regleras genom ett enda avtal utan åtskillnad mellan produkterna. Det bör påpekas att handlarens totala verksamhet i betydande utsträckning grundade sig på leveranser från icke-närstående företag. Handlaren fyller därför liknande funktioner som en agent som arbetar på provisionsbasis.

(30)

Det tredje argumentet: Förekomsten av ett avtal mellan handlaren och tillverkaren i vilket det föreskrevs att handlaren skulle erhålla provision för exportförsäljningen. PTMM hävdade att detta avtal var ett ramavtal som reglerade internpriserna mellan närstående parter i syfte att följa tillämpliga skatteriktlinjer i Indonesien/Singapore och internationellt accepterade riktlinjer om internprissättning.

(31)

Den omständigheten att detta avtal också kan användas för att beräkna marknadsmässiga priser i enlighet med tillämpliga skatteriktlinjer motsäger inte slutsatsen att handlaren enligt avtalet erhöll provision i form av ett fast pålägg endast för sin internationella verksamhet och sin marknadsförings- och försäljningsverksamhet. Själva namnet på avtalet och bestämmelserna i det motiverar slutsatsen att avtalet var avsett att reglera förhållandet mellan PTMM och handlaren och inte var begränsat till internprissättning eller skattefrågor. Avtalet utgör således ett indicium på att handlaren fyller liknande funktioner som en agent som arbetar på provisionsbasis.

(32)

Med beaktande av de ovan anförda argumenten har institutionerna uppfyllt det beviskrav som fastställs i fast rättspraxis (7): de har grundat sina slutsatser på bevis eller åtminstone indicier. Av de skäl som anges ovan är den justering av exportpriset som gjorts enligt artikel 2.10 i i grundförordningen berättigad när det gäller PTMM, och antidumpningstullens nuvarande nivå bör därför behållas.

(33)

Mot bakgrund av det ovanstående bör de tullsatser som gäller för Ecogreen och alla övriga företag i Indonesien (utom P.T. Musim Mas) ändras. De ändrade tullsatserna bör gälla retroaktivt från den dag då genomförandeförordning (EU) nr 1138/2011 trädde i kraft. Detta gäller även eventuell import som omfattades av preliminära tullar mellan den 12 maj 2011 och den 11 november 2011. De slutgiltiga antidumpningstullar som betalats eller bokförts i enlighet med artikel 1 i genomförandeförordning (EU) nr 1138/2011 i dess ursprungliga lydelse och de preliminära antidumpningstullar som slutgiltigt tagits ut i enlighet med artikel 2 i samma förordning i dess ursprungliga lydelse och som överstiger de tullsatser som anges i artikel 1.2 i genomförandeförordning (EU) nr 1138/2011 i dess ändrade lydelse enligt den här förordningen bör följaktligen återbetalas eller efterskänkas. Ansökan om återbetalning eller eftergift bör göras hos de nationella tullmyndigheterna i enlighet med tillämplig tullagstiftning.