16.5.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 115/75

1)

Säkra transportsystem har alltid varit av största betydelse för transportoperatörerna och centrala aktörer, såsom de offentliga myndigheterna och passagerarna. De terrorattacker som nyligen ägde rum i London och Madrid har dock utgjort en kraftfull påminnelse om att säkerheten inom EU:s transportsystem bör ägnas större uppmärksamhet. Regionkommittén välkomnar Europeiska kommissionens avsikt att i slutet av år 2005 offentliggöra ett meddelande om ärendet, som även behandlar finansieringen av säkerhetsåtgärderna. Medlemsstaterna och de lokala och regionala myndigheterna bör prioritera frågan om hur de skall reagera på detta meddelande.

2)

ReK välkomnar också de säkerhetsåtgärder som för närvarande vidtas eller planeras på EU-nivå och nationell nivå på områdena luftfart, sjöfart och godstransporter.

3)

Medlemsstaternas regeringar anser att hotet om terrorattacker mot civila mål kommer att kvarstå under en överskådlig framtid. Hotet gäller framför allt transportsystemen, eftersom de regelbundet används av ett stort antal människor och det ofta saknas möjligheter att genomföra systematiska säkerhetskontroller.

4)

Eftersom de lokala och regionala myndigheterna och deras verkställande organ ansvarar för ett flertal transportfrågor spelar dessa en central roll när det gäller att minska hotet om och följderna av en terrorattack.

5)

Inget transportsystem kan någonsin vara fullständigt säkert. Det kommer alltid att finnas en risk för terrorattacker, varför strategier för att minska och hantera denna risk måste utvecklas eller uppdateras. Sakkunskap med avseende på riskhantering finns överallt i världen och har utvecklats som ett svar på de senaste decenniernas terrorattacker, på attackerna den 11 september och på de attacker som ägt rum därefter. Utmaningen är att kunna utnyttja denna sakkunskap i komplicerade nätverk såsom transportsystem – som kan omfatta många olika offentliga och privata aktörer – och att finansiera de ändringar som krävs i de nuvarande rutinerna.

6)

God tillgång till en effektiv transportinfrastruktur till en rimlig kostnad utgör en viktig del av livet i EU:s medlemsstater. EU-medborgarna är flitiga användare av de lokala transportsystemen, men är också beroende av globala transport- och logistiknätverk som inte enbart erbjuder möjligheter till sysselsättning och affärsverksamhet utan också är nödvändiga för tillhandahållandet av basvaror, inklusive livsmedel. Ytterligare åtgärder måste vidtas för att bemöta terrorhotet, men dessa får inte leda till oproportionerligt stora störningar i transportnätet. Omfattande fortgående avbrott, vilket är vad terroristerna försöker åstadkomma, skulle få allvarliga konsekvenser för ekonomin och samhällslivet i EU.

7)

Denna rapport försöker inte på något sätt täcka alla de åtgärder som en strategi mot terrorism omfattar. I stället fokuserar den på de frågor som ligger inom de lokala och regionala myndigheternas befogenhetsområden, och i synnerhet de som rör kollektivtrafiken. I rapporten försöker man fastställa några av de frågor som dessa myndigheter bör koncentrera sig på (och i många fall redan koncentrerar sig på) samt avgöra vilket medvärde ett samarbete på EU-nivå med andra medlemsstater kan tillföra.

1.1

Verkligt säkra transportnät förutsätter ett mycket nära samarbete mellan alla berörda parter, allt från personalen som handhar transporttjänsterna, deras chefer och politikerna (på lokal, regional och nationell nivå) som de är ansvariga inför, till polisen och underrättelsetjänsten. Detta samarbete är viktigt för att man skall kunna säkerställa att det finns en enhetlig strategi för att avskräcka från attacker, och för att effektiva åtgärder skall kunna vidtas om något allvarligt skulle inträffa. På så vis kan man till exempel samtidigt hjälpa passagerarna, ta vara på bevis och se till att verksamheten kan återupptas så fort som möjligt. Det är nödvändigt att ledningen inom alla organ medverkar.

1.2

Ett sådant samarbete kräver att man lyckas uppnå en balans mellan sekretess när så krävs och informationsutbyte mellan olika organ, medlemsstater och allmänheten då detta är möjligt. När den privata sektorn är närvarande, till exempel som tillhandahållare av transporttjänster eller av tjänster i den omedelbara närheten av transportknutpunkter (såsom städtjänster och detaljhandel eller annan verksamhet i järnvägsstationerna), bör denna sektor delta fullt ut i säkerhetsstrategierna.

1.3

Detta samarbete måste också sträcka sig mellan de olika regionerna i en medlemsstat och över gränserna inom EU, så att information om välfungerande lösningar kan spridas och så att alla berörda organ, från räddningstjänsten till transportmyndigheterna, omedelbart informeras i händelse av en terrorattack och kan vidta lämpliga åtgärder.

1.4

Utöver att granska tidigare händelser i EU, i synnerhet tågbombningarna i Madrid år 2004, bör EU dra lärdom av andra länder runt om i världen som också har drabbats av terrorattacker, såsom i New York, Tokyo och Moskva (1). Dessutom bör man utnyttja den erfarenhet som finns inom andra sektorer (t.ex. för att jämföra förfaringssätten inom lufttransporter och yttransporter).

1.5

Grunderna för ett europeiskt samarbete på området för transportsäkerhet existerar redan, men åtgärderna bör effektiviseras. Transportoperatörerna samarbetar genom sådana forum som arbetsgruppen för säkerhet inom Internationella kollektivtrafikunionen (UITP). Järnvägsbolagen och de polisstyrkor som ansvarar för säkerheten på järnvägarna i Europa samarbetar genom COLPOFER (Collaboration des services de police ferroviaire et de sécurité), ett organ som är anslutet till Internationella järnvägsunionen (UIC) (2). Järnvägs- och tunnelbanepolisen i Nederländerna, Tyskland, Belgien, Italien och Storbritannien utbyter information och bästa lösningar samt försöker finna lämpliga samarbetsområden via RAILPOL. Polisen i Nederländerna står för RAILPOL:s ordförandeskap och sekretariat, och får ett visst EU-stöd för verksamheten. Ett flertal andra medlemsstater vill gärna ansluta sig till denna grupp, vilket bör uppmuntras.

2.1

De transport- och räddningstjänster som berördes av de attacker som nyligen ägde rum i London fick beröm för sitt välorganiserade agerande efter attackerna. Detta berodde sannolikt på lämplig utbildning och beredskapsplanering inom olika tjänster. Arbetskraften kan utnyttjas effektivt exempelvis genom att det upprättas specialutbildade personalgrupper, som bland annat handhar noggrann övervakning av transportnäten, eller genom att personalen inom transportsektorn eller polisen får särskild utbildning i användningen av övervakningskameror.

2.2

Regelbunden utbildning av transportpersonalen – inklusive övningar med simulerade terrorattacker i vilka alla berörda organ deltar – är ovärderlig, i synnerhet med tanke på hanteringen av de omedelbara följderna av en attack.

2.3

Beredskapsplanering kan omfatta allt från att på nytt få igång verksamheten efter en allvarlig incident till en mer allmän kontinuitet i verksamheten. Det kan förekomma regelbundna övningar, och planerna kan uppdateras regelbundet på basis av mer vardagliga händelser, såsom utrustningsfel och incidenter som drabbar tredje part (t.ex. läckage i vattenledningar eller allvarliga trafikolyckor). Beredskapsplaneringen bör ha en gränsöverskridande aspekt. Det bör till exempel finnas en klar ansvarsfördelning om det inträffar en allvarlig incident vid eller nära en gränsövergång, och medlemsstater som saknar sakkunskap på något område bör erbjudas experthjälp.

2.4

Riskbedömning är en viktig del av planeringen och utbildningen. I riskbedömningen ingår övervakning av globala hot, en systematisk analys av tidigare händelser för att kunna dra lärdom av dessa samt en bedömning av enskilda fall (såsom bagage utan tillsyn) när sådana inträffar. Syftet med detta är att så långt det är möjligt undvika onödiga avbrott.

2.5

Såväl de passagerare som de företag som använder allmänna transportmedel spelar en viktig roll. De behöver emellertid tydlig och lättillgänglig information exempelvis om hur de skall undvika att utlösa larm, hur de skall agera om de observerar ett misstänkt beteende och hur de skall handla i händelse av en attack. Ett sammandrag av informationen bör finnas i själva transportsystemet och mer detaljerad information på Internet. Dessutom bör det finnas strategier för hur passagerarna skall lugnas beträffande nätverkets säkerhet, till exempel genom en synlig närvaro av personal eller polis och genom reklamkampanjer (3).

2.6

På skolor, andra utbildningsanstalter och arbetsplatser bör man genomföra kurser om möjliga terrorhandlingar och om hur man bör bete sig i samband med sådana samt dela ut informationsblad och annat åskådningsmaterial för att öka vaksamheten och minska följderna av eventuell panik.

3.1

Effektiva TV-övervakningssystem har visat sig vara av avgörande betydelse både när det gäller att förhindra och att utreda brott. Dessa system bör omfattas av vissa normer och tydliga operativa krav. Det skall till exempel vara möjligt att ladda ner data samtidigt som övervakningen fortsätter. Dessutom kan företag i och i närheten av stationer eller transportinfrastruktur ha egna TV-övervakningssystem. Med hjälp av lämplig information och utbildning kan dessa resurser bli extra ”ögon och öron”, som bidrar till säkerheten i närheten av transportsystemen utan att detta nämnvärt påverkar den normala verksamheten.

3.2

Stabila mobiltelefonnät är också mycket viktiga. Även om det under vissa förhållanden kan vara nödvändigt att förhindra användningen av näten eller att reservera dem för räddningstjänster, spelar de ofta en viktig roll vid hanteringen av olika typer av incidenter. Till exempel kan den transportpersonal som finns på plats i ett område där något har inträffat behöva mobiltelefonerna för att kommunicera med en ledningscentral. Likaså behöver passagerarna snabbt kunna kommunicera med släkt och vänner, vilket kan bidra till att minska oron och förvirringen då en incident har inträffat.

4.1

Det är viktigt att beakta säkerhetskraven i kontraktsspecifikationerna vid tillhandahållande och upphandling av kollektivtrafiktjänster och infrastruktur. Det bör också ges utrymme för flexibilitet att ändra kraven om säkerhetsläget förändras.

4.2

Transportmyndigheter och andra aktörer som ansvarar för transportanläggningar bör uppmanas att tänka igenom utformningen av de befintliga resurserna, exempelvis terminaler och fordon, så att det blir svårare att gömma bomber och så att evakueringen förenklas, samt för att minska antalet offer och skador i händelse av en explosion eller någon annan form av terrorattack. Till exempel kan den användning av glas och lätta material som på senare tid har varit populär framför allt vid byggandet av lokaler avsedda för såväl transportsektorn som för detaljhandel inte längre anses vara lämplig. Samtidigt har det också visat sig vara viktigt med överskådliga lokaler utan platser som kan utnyttjas som gömställen.

5.1

Åtgärder för att förbättra säkerheten inom transportnäten kräver extra resurser. I många fall kommer dessa resurser att vara betydande och långsiktiga. Det behövs t.ex. mer avancerad informationsteknik, fler vändmöjligheter för tåg, fler bussar, mer transportpersonal, effektivare övervakning, mer utbildning och större informationskampanjer. Dessa nya initiativ kan mycket väl överskrida redan existerande investeringsplaner, som huvudsakligen fokuserar på en förnyelse av transportinfrastrukturen och -näten. Det är möjligt att de nuvarande finansiella förfarandena för godkännande av transportinvesteringar i vissa fall inte är helt lämpade för att erhålla medel för förebyggande åtgärder.

5.2

Även om de privata och offentliga transportnätsoperatörerna och andra berörda organ måste avgöra exakt vilken lösning som är den bästa för dem, är det viktigt att genomförandet inte fördröjs på grund av oenighet beträffande finansieringen när man väl har enats om prioriteringarna. Kommissionen, medlemsstaterna och de lokala och regionala myndigheterna bör se till att denna viktiga fråga behandlas grundligt.

5.3

Finansieringsfrågan bör därför behandlas redan från början, parallellt med andra frågor. Ytterligare bedömningar av de potentiella kostnaderna måste göras, men det är möjligt att omfattningen på de nödvändiga åtgärderna gör det omöjligt att överföra alla kostnader för säkerhetsåtgärderna på passagerarna utan att detta allvarligt skadar kollektivtrafikens popularitet. Betydande höjningar av biljettpriserna måste undvikas vid en tidpunkt då det, av olika politiska skäl (miljön, hälsan, ekonomin), är viktigt att uppmuntra användningen av kollektivtrafiken.

5.4

När medlemsstaterna och de offentliga myndigheterna gör denna kostnadsbedömning bör de även beakta de kostnader som uppstår om man inte gör allt för att minska hotet om och följderna av en terrorattack. Utöver de direkta kostnader för personskador och materiella skador som uppkommer vid en attack kan dessa kostnader också omfatta inkomstförluster på grund av att turismen, resandet, investeringarna och även annan ekonomisk verksamhet minskar under en längre period.

5.5

De potentiella konsekvenserna kan ökas väsentligt genom samordnade, eventuellt samtidiga, attacker mot utvalda vitala delar av en eller flera infrastrukturer i avsikt att åstadkomma så stort kaos som möjligt med förlust av människoliv och panik. Av tabellen nedan framgår tydligt kostnadernas omfattning och betydelse.

Ekonomiska förluster till följd av säkerhetsincidenter

5.6

Man bör dock notera att en förbättring av transportsystemens säkerhet också kan medföra fördelar. Åtgärder som syftar till att förhindra terrorister stoppar också andra personer som har för avsikt att begå brott, till exempel stöld, vandalism eller våldsbrott. Bättre planerade och övervakade terminaler ökar användarnas och passagerarnas förtroende, vilket kan leda till att användningen av kollektivtrafiken allmänt sett ökar. Bättre beredskapsplanering och övningar i att hantera storskaliga incidenter kan vara till nytta även i nödsituationer som inte har terroranknytning.

1.

Regionkommittén uppmanar kommissionen och alla medlemsstater att ge transportsäkerheten högsta prioritet. ReK anser att alla myndighetsnivåer – såväl EU-nivån som den nationella, regionala och lokala nivån – bör ha integrerade och förenliga strategier för hur de skall hantera hot mot säkerheten och minska följderna när något inträffar. Dessa strategier bör också överensstämma med myndigheternas ansvarsområden.

2.

Även om nya säkerhetsstrategier måste utformas och redan existerande strategier förbättras, betonar ReK att det är viktigt att de offentliga transportsystemen kan fortsätta att fungera effektivt eftersom störningar innebär skadliga sociala, ekonomiska och miljömässiga följder.

3.

Kommittén uppmanar EU och medlemsstaterna att uppmuntra alla kollektivtrafikoperatörer och ansvariga organ att utveckla samarbetet inom och mellan medlemsstaterna. Detta samarbete bör bygga på de nuvarande nätverken för företag och polisstyrkor inom transportsektorn.

4.

Kommittén anser att ett sådant samarbete skulle kunna fokusera på inrättandet av principer för informationsutbyte i syfte att öka medvetenheten om terrorhot och möjliggöra riskbedömningar, samt så att man kan dra lärdom av tidigare händelser och bästa lösningar inom flera olika sektorer.

5.

ReK ger räddningstjänsterna, transportoperatörerna och allmänheten erkännande för deras agerande i samband med de nyligen inträffade terrordåden. Kommittén betonar att detta handlande var möjligt inte minst tack vare god utbildning, beredskapsplanering och informationsutbyte, och anser att dessa faktorer, vid sidan av god utformning av fastigheterna och användning av lämplig informationsteknik, är mycket viktiga komponenter i alla strategier för transportsäkerhet.

6.

ReK uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att samarbeta med mobiltelefon- och kollektivtrafikoperatörerna för att uppmuntra dem att utveckla mobiltelefontjänster som fungerar även i händelse av allvarliga incidenter, till gagn för såväl operatörer som passagerare. Dessutom får EU-förslag om elektronisk och telefonrelaterad datalagring för säkerhetssyften inte undergräva medlemsstaternas gällande lagstiftning på området.

7.

Regionkommittén påminner EU och medlemsstaterna om vilket sårbart mål för terroristattacker som vägtransportsektorn utgör, och om kravet på att när så är lämpligt tillämpa ovanstående rekommendationer på denna sektor. ReK noterar att EESK utförligt behandlar detta område i ett yttrande som är under utarbetande.

8.

Med tanke på att terrorhotet troligen kommer att kvarstå, anser ReK att strategierna för transportsäkerhet inte kan förbättras i tillräckligt hög grad utan betydande extra resurser. Regionkommittén uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att behandla detta som en brådskande fråga, för att säkerställa att de nödvändiga förbättringarna av säkerheten inte fördröjs på grund av bristfällig finansiell planering.