Överklagande ingett den 15 augusti 2018 av Xabier Uribe-Etxebarría Jiménez av den dom som tribunalen (första avdelningen) meddelade den 29 maj 2018 i mål T-577/15, Xabier Uribe-Etxebarría Jiménez mot EUIPO – Núcleo de comunicaciones y control, S.L.

(Mål C-534/18 P)

(2019/C 16/34)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Klagande: Xabier Uribe-Etxebarría Jiménez (ombud: M. Esteve Sanz, abogada)

Övriga parter i målet: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) och Núcleo de comunicaciones y control, S.L.

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

Grunder och huvudargument

Den första grunden för överklagandet, som består av sex delgrunder, är riktad mot domskälen för den överklagade domen såtillvida att tribunalen fann att EUIPO:s överklagandenämnd inte behövde beakta den kompletterande inlaga som klaganden gav in till överklagandenämnden inom fristen och därför ogillade talan avseende den första grunden, om att överklagandenämndens beslut stred mot artiklarna 63.1, 64.1 och 76.1 i förordning (EG) 207/2009. (1)

Den första delgrunden avser åsidosättande av artikel 36 i domstolens stadga och artikel 81 i tribunalens rättegångsregler, då tribunalen inte uppfyllt sin motiveringsskyldighet, eftersom den överklagade domen inte berör det påstående som klaganden framfört muntligen om att EUIPO:s argumentation i svaromålet inte kunde prövas i sak.

Den andra delgrunden avser i) åsidosättande av artikel 36 i domstolens stadga och artikel 81 i tribunalens rättegångsregler, då tribunalen inte uppfyllt sin skyldighet att ex officio konstatera att det angripna beslutet var bristfälligt motiverat, eftersom det inte beaktade klagandens begäran om omprövning av den bevisning för verkligt bruk som hade lagts fram inför annulleringsenheten, ii) åsidosättande av klagandens rätt till försvar, då tribunalen i den överklagade domen godtog de helt nya skäl som EUIPO anförde i sitt svaromål, i stället för att ex officio konstatera att överklagandenämndens beslut var bristfälligt motiverat, och iii) missuppfattning av de faktiska omständigheterna, då tribunalen i den överklagade domen fann att överklagandenämnden inte behövde beakta klagandens skriftliga inlaga, trots att den inte hade avvisat denna.

Den tredje delgrunden avser missuppfattning av bevisningen, mer konkret de argument som klaganden hade anfört i sitt (ursprungliga och kompletterande) överklagande till överklagandenämnden.

Den fjärde delgrunden avser överträdelse av artiklarna 63.1, 64.1 och 76.1 samt 57.2 i förordning (EG) 207/2009, då tribunalen i den överklagade domen tolkade de bestämmelserna felaktigt och godtog att överklagandenämnden inte uttalade sig om ett av klagandens yrkanden som behandlats inför överklagandenämnden.

Den femte delgrunden avser åsidosättande av artikel 64 i förordning (EG) 207/2009, då tribunalen i den överklagade domen fann att då frågan om verkligt bruk inte specifikt tagits upp inför överklagandenämnden, utgör det inte en rättsfråga som med nödvändighet måste prövas av överklagandenämnden för att avgöra tvisten.

Den sjätte delgrunden avser åsidosättande av artiklarna 64 och 60 i förordning (EG) 207/2009 och regel 49.1 i förordning nr 2868/95, (2) då tribunalen på förevarande fall tillämpade den rättspraxis som bygger på de två artiklarna, vilka reglerar möjligheten att överklaga till EUIPO:s överklagandenämnder, trots att överklagandenämnden i förevarande fall inte hade avvisat överklagandet och, om det hade gjort det, detta i så fall hade stridit mot de artiklarna, eftersom klagandens inlagor inte avvisades.

Den andra grunden för överklagandet är riktad mot domskälen för den överklagade domen såtillvida att den tredje grunden för talan vid tribunalen ogillades. Den grunden avsåg att artikel 8 i förordning (EG) 207/2009 åsidosatts genom överklagandenämndens beslut, och består av två delgrunder.

Den första delgrunden avser åsidosättande av artikel 36 i domstolens stadga och artikel 81 i tribunalens rättegångsregler, då tribunalen inte uppfyllt sin motiveringsskyldighet, eftersom den inte i överklagade domen motiverat den betydelse som tribunalen tillmätt övervägandena i annulleringsenhetens och överklagandenämndens beslut rörande de varor för vilka det äldre varumärket skulle anses registrerat. Klaganden anser även att dessa överväganden har missuppfattats, vilket framgår om man jämför den betydelse som de bedömningarna tillmättes i den överklagade domen med parternas argument och förfarandets gång.

Den andra delgrunden avser åsidosättande av artikel 8 i förordning 207/2009, då tribunalen i den överklagade domen fann att tjänsterna i klass 42 för varumärket i fråga likande de varor som det äldre varumärket var registrerat för.

(1)  Rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (EUT L 78, 2009, s. 1).

(2)  Kommissionens förordning (EG) nr 2868/95 av den 13 december 1995 om genomförande av rådets förordning (EG) nr 40/94 om gemenskapsvarumärke (EGT L 303, 1995, s. 1).