23.12.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 318/66

1.1

EESK har en god tradition av att i förväg yttra sig ingående om förestående reformer av den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP) om möjligt innan meddelanden eller lagstiftningstexter läggs fram av Europeiska kommissionen. Med sitt förberedande yttrande om ”Den gemensamma jordbrukspolitikens hälsotillstånd och dess framtid efter 2013” (1), som Europeiska kommissionen begärde 2007, var EESK till och med den första europeiska institutionen som förde en större diskussion kring den gemensamma jordbrukspolitikens framtid.

1.2

Både under det franska ordförandeskapet under andra halvåret 2008 och under det tjeckiska ordförandeskapet under första halvåret 2009 gjordes ansträngningar för att föra debatten om den gemensamma jordbrukspolitikens utformning efter 2013 framåt. Inga konkreta resultat uppnåddes emellertid. Eftersom rådet (jordbruk) hittills har undvikit att formellt fastställa innehåll och former, anser EESK att det nu absolut krävs ett aktuellt ”tilläggsyttrande” om viktiga aktuella utvecklingstendenser. Därigenom kan man knyta samman resultaten av hälsokontrollen från 2008 med debatten om den gemensamma jordbrukspolitikens framtid efter 2013. EESK anser dessutom att det behövs ett nytt, mer ingående yttrande om samtliga temaområden med anknytning till den gemensamma jordbrukspolitiken.

1.3

Sedan rådets (jordbruk) beslut om hälsokontrollen av den gemensamma jordbrukspolitiken i november 2008 har det på sina håll skett drastiska ras på jordbruksmarknaderna. Framför allt mjölkpriserna har fallit dramatiskt. Enligt EESK måste man återigen undersöka säkerhetsnäten, inklusive de kvotregleringar som finns kvar, för att se om de klarar av att fånga upp sådana situationer.

2.1

Reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken 2005 innebar att direktstöden till jordbruket i stor utsträckning frikopplades från produktionen. I vissa medlemsstater skedde också en fullständig eller partiell regional omfördelning. Åtgärderna för landsbygdsutveckling (Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling) är vid sidan om direktstöden en viktig andra pelare i EU:s jordbrukspolitik. Tillsammans med direktstöden eftersträvar man i enlighet med multifunktionaliteten ett såväl konkurrenskraftigt som socialt och miljömässigt hållbart jordbruk.

2.2

Att på ett tryggt sätt förse de europeiska konsumenterna med relativt billiga livsmedel uppfattades under flera årtionden som något självklart och oproblematiskt. Under de kommande årtiondena förväntar man sig dock att priserna på råvaror både från jordbruket och från andra sektorer (t.ex. råolja) ska stiga över hela världen. Samtidigt räknar man med att priserna kommer att bli allt mer instabila.

2.3

De extrema svängningarna i producentpriserna på viktiga jordbruksprodukter under de två senaste åren – nu senast med extremt låga priser på t.ex. mjölk och spannmål – borde ses som en väckarklocka. I framtiden kommer den sociala aspekten på en trygg livsmedelsförsörjning – framför allt för medborgare med låga inkomster – att bli viktig igen. Detta beror också på att jordbruksmarknaderna generellt sett är särskilt känsliga för prissvängningar som kan få negativa effekter på livsmedelsförsörjningens och jordbruksföretagens stabilitet. Dessutom finns uppenbarligen avsevärd obalans i livsmedelskedjan. Koncentrationen inom detaljhandeln leder till ett starkt ekonomiskt tryck på den primära jordbruksproduktionen och förädlingskedjan. Det har uppstått en debatt om huruvida jordbrukarna får en rättvis andel av vinstmarginalerna i livsmedelskedjan.

2.4

Europeiska unionen och medlemsstaterna har ambitiösa mål i fråga om livsmedelssäkerhet, miljöskydd, klimatskydd och djurskydd. Detta är en viktig del i den europeiska jordbruksmodellen. Med reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken 2003/2005 beslutade man att knyta det frikopplade jordbruksstödet till iakttagandet av grundläggande normer och ”god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden” (s.k. tvärvillkor). Utöver dessa baskrav erbjuds miljöåtgärder inom jordbruket, men det incitamentsinslag som fanns föll bort 2007. Strukturen på stödpolitiken för att uppnå miljöpolitiska och samhälleliga mål inom jordbruket kommer att behöva vidareutvecklas för tiden efter 2013. EESK har upprepade gånger betonat sin principiella uppfattning att det vore fel att bara grunda sig på förhållandena och priserna på världsmarknaden när man försöker styra inriktningen på den europeiska jordbrukspolitiken.

2.5

För att uppnå de mål och uppgifter som fastställts kommer det att krävas tillräckliga finansiella medel under perioden 2014–2020. Den andel som utgifterna för den gemensamma jordbrukspolitiken utgör i EU:s bruttonationalprodukt uppgår nu till mindre än 0,4 %. Det kommer att bli en ständig uppgift att informera medborgarna om vilka viktiga bidrag till samhället som kommer att få stöd ur budgeten för den gemensamma jordbrukspolitiken. Jordbruksutgifternas andel i EU:s sammanlagda budget minskar mellan 1993 och 2013 från cirka 50 % till 33 %.

3.1

I rådet fördes de första debatterna om utformningen av EU:s jordbrukspolitik efter 2013 redan under de franska och tjeckiska ordförandeskapen.

3.2

Europeiska kommissionen kommer efter ombildningen att, preliminärt under hösten 2010, lägga fram de första tankarna om jordbrukspolitiken efter 2013 (meddelande) för en politisk diskussion. Då måste man också beakta den ”finansiella revision” som ännu inte gjorts. Ett lagstiftningsförslag om GJP efter 2013 kan beräknas komma i mitten av 2011. Parlamentet, rådet och kommissionen skulle då kunna fatta beslut under första halvåret 2012.

3.3

Som en följd av Lissabonfördraget får Europaparlamentet för första gången medbeslutanderätt på jordbrukspolitikområdet. Parlamentets starkare ställning kommer att få principiella och positiva återverkningar på debatten om den gemensamma jordbrukspolitikens vidareutveckling efter 2013.

4.1

EESK anser att debatten om vidareutvecklingen av den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013 i fortsättningen måste ha ett mångsidigt jordbruk som ledstjärna, ett marknadsorienterat jordbruk som samtidigt tjänar samhällets intressen. Med reformerna av den gemensamma jordbrukspolitiken sedan 1992 har man försökt hitta en jämvikt mellan konkurrerande mål: å ena sidan att öppna de egna marknaderna för internationell konkurrens (nyckelord: WTO-Doharundan), å andra sidan att ställa höga krav från samhällets sida (nyckelord: förebyggande konsumentskydd, miljöskydd och djurskydd). Om denna jordbrukspolitik ska kunna föras även efter 2013 krävs tillräcklig finansiering av GJP.

4.2

Direktstöden till jordbruket kommer att spela en central roll inom den gemensamma jordbrukspolitiken i fortsättningen. Enligt EESK måste jordbrukspolitikens funktioner förändras för att den ska överleva. Uppgiften att kompensera sänkningar av marknadsordningspriserna kommer att bli mindre viktig. Å andra sidan tillkommer nya uppgifter när det handlar om att tillhandahålla samhällstjänster och offentliga varor. Den rådande krisen och de prissvängningar som kan förväntas på jordbruksmarknaderna gör att stabilisering och försörjningstrygghet blir allt viktigare uppgifter. Den gemensamma jordbrukspolitiken kommer därmed även att gynna konsumenterna. Dessutom måste klimatskyddsaspekterna beaktas på ett bättre sätt.

4.3

Den nuvarande kombinationen av jordbrukspolitikens ”första och andra pelare” bör även fortsättningsvis behållas, men med bättre avstämning mellan pelarna. Man bör satsa mer på att se till att den gemensamma jordbrukspolitiken genomförs på ett enhetligt sätt i medlemsstaterna. Framför allt bör man noggrannare definiera stödåtgärdernas motiv och målsättningar samt vilka mål man eftersträvar.

4.4

EESK förväntar sig att de historiskt betingade skillnaderna i direktstöd mellan olika företag och medlemsstater ska jämnas ut efter 2013. I det sammanhanget måste man utveckla objektiva riktmärken som beaktar de olika strukturella samt natur- och klimatbetingade förhållandena. Man måste också beakta de stora skillnaderna i de finansiella stöden till landsbygdsutveckling i olika regioner. Enligt EESK måste man se till att skillnaderna mellan medlemsstaterna i genomförandet av den gemensamma jordbrukspolitiken inte blir allt större.

4.5

Med tanke på det stora prisfallet på viktiga jordbruksmarknader förväntar sig EESK att effektiva åtgärder vidtas för att säkra att jordbrukarna får en rättvis andel i livsmedelskedjan.

EESK förväntar sig dessutom slutsatser om hur säkerhetsnäten behöver anpassas för jordbruksmarknaderna i framtiden med tanke på erfarenheterna av den globala konjunkturkrisen.

4.6

Jordbruksföretagen och jordbrukssektorn måste enligt EESK få fortsatt stöd för att anpassa sig till utvecklingen på marknaden och konkurrenssituationen, till exempel genom investeringar för att förbättra kvaliteten, livsmedelssäkerheten eller för att minska resursanvändningen. Det verkar dock vara ännu viktigare att man stärker jordbrukarnas och producentorganisationernas marknadsposition. Den framtida jordbrukspolitiken bör innehålla instrument som gör det möjligt för medlemsstaterna att finansiera dessa prioriterade områden med tillräcklig flexibilitet.

4.7

I de fall där det finns gränser för jordbruksföretagens konkurrensförmåga, till exempel i eftersatta områden och bergsområden bör dessa enligt EESK kompenseras på ett meningsfullt sätt, för att säkerställa jordbruket på dessa ytor i framtiden. På mjölkproduktionen, som i EU till cirka 60 % sker i eftersatta områden och däribland till cirka 25 % i bergsområden, kan vi tydligt se att en avveckling av statliga prisstöd och annan reglering av jordbruksmarknaderna i eftersatta områden kan medföra ett särskilt kraftigt ekonomiskt tryck.

4.8

När det gäller stödet till landsbygdsutvecklingen bör man ta större hänsyn till demografiska problem (t.ex. tillgången till infrastruktur och kvalificerad arbetskraft). När hela produktionsgrenar (t.ex. socker, mjölk, tobak) i vissa traditionella produktionsregioner riskerar att gå under ekonomiskt, krävs det särskilda anpassningsåtgärder. Man bör också beakta de sociala aspekterna på t.ex. arbetssäkerheten.

4.9

Miljöåtgärderna inom jordbruket riskerar sedan incitamentsinslaget officiellt föll bort att hamna i ett tillstånd av bristande målinriktning. För att jordbrukarna även i framtiden ska föredra dessa stödåtgärder anser EESK att man inte bara bör ersätta faktiska kostnader utan även belöna jordbrukarnas miljöinsatser. Ett sådant belöningssystem bör också utvecklas för aktiva insatser inom klimatskydd och djurskydd.

4.10

År 2000 infördes på frivillig basis ”tvärvillkor” för arealstöden, och 2005 blev dessa obligatoriska. Å ena sidan kritiserar EU:s revisionsrätt vad man anser vara en alltför ytlig hantering. Å andra sidan framför jordbrukare och lokala kontrollmyndigheter kritik mot en alltför stor byråkratisk börda. EESK rekommenderar en försiktig vidareutveckling: Varje förslag om att ändra kriteriekatalogen för tvärvillkoren måste prövas noggrant för att säkerställa att förslaget verkligen leder till förbättringar.