1

Europeiska kommissionen har yrkat att domstolen ska fastställa att Konungariket Belgien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt rådets direktiv 1999/37/EG av den 29 april 1999 om registreringsbevis för fordon (EGT L 138, s. 57), i dess lydelse enligt rådets direktiv 2006/103/EG av den 20 november 2006 (EUT L 363, s. 344) (nedan kallat direktiv 1999/37), och artikel 34 FEUF, genom att kräva att det, i samband med trafiksäkerhetsprovningen före registrering i Belgien av fordon som tidigare varit registrerade i en annan medlemsstat, vid sidan av registreringsbeviset visas upp ett intyg om överensstämmelse, samt genom att kräva att sådana fordon genomgår trafiksäkerhetsprovning före registreringen, utan att hänsyn tas till trafiksäkerhetsprovningar utförda i en annan medlemsstat.

2

I skälen 1, 3, 5, 6 och 9 i direktiv 1999/37 anges följande:

…

...

...

3

I artikel 1 i direktivet föreskrivs följande:

”Detta direktiv skall gälla för handlingar som utfärdas av medlemsstaterna vid registrering av fordon.

Det skall inte påverka medlemsstaternas rätt att för tillfällig registrering av fordon använda handlingar som i förekommande fall inte på alla punkter uppfyller kraven i detta direktiv.”

4

I artikel 4 i direktivet föreskrivs följande:

”I enlighet med detta direktiv skall det registreringsbevis som utfärdas av en medlemsstat erkännas av de övriga medlemsstaterna för identifieringen av fordonet i internationell trafik eller för ny registrering av fordonet i en annan medlemsstat.”

5

Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/40/EG av den 6 maj 2009 om provning av motorfordons och tillhörande släpfordons trafiksäkerhet (EUT L 141, s. 12) trädde i kraft den 26 juni 2009 och ersatte rådets direktiv 96/96/EG av den 20 december 1996 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om provning av motorfordons och tillhörande släpfordons trafiksäkerhet (EGT L 146, s. 1), till vilket kommissionen hänvisade under det administrativa förfarandet. Med beaktande av att fristen i det motiverade yttrande gick ut den 9 december 2009 är det direktiv 2009/40 som ska tillämpas i målet. Det framgår av skäl 1 i det direktivet att det innebär en omarbetning av direktiv 96/96 som föranleds av tydlighetsskäl. De bestämmelser som är relevanta i målet har emellertid inte ändrats.

6

I skälen 2, 5, 10–12 och 26 i direktiv 2009/40 anges följande:

...

...

...

7

I artikel 3 i direktiv 2009/40 föreskrivs följande:

”1.   Medlemsstaterna ska vidta sådana åtgärder som de anser nödvändiga för att det ska kunna styrkas att ett fordon har genomgått en trafiksäkerhetsprovning som minst uppfyllt kraven i detta direktiv.

Dessa åtgärder ska anmälas till de övriga medlemsstaterna och till kommissionen.

2.   På samma grunder som om medlemsstaten själv hade utfärdat intyget, ska varje medlemsstat erkänna intyg som utfärdats i en annan medlemsstat och som styrker att ett motorfordon som är registrerat på den statens territorium, tillsammans med tillhörande släp- eller påhängsvagn, har genomgått en trafiksäkerhetsprovning som minst uppfyller kraven i detta direktiv.

3.   Medlemsstaterna ska tillämpa lämpliga förfaranden för att så långt det är möjligt säkerställa att bromsprestandan hos fordon som är registrerade på deras territorium uppfyller de krav som fastställs i detta direktiv.”

8

I artikel 5 i direktiv 2009/40 föreskrivs följande:

”Trots vad som föreskrivs i bilagorna I och II får medlemsstaterna

...

...

9

I bilaga II till direktivet finns en förteckning av de komponenter som obligatoriskt ska kontrolleras, bland annat bromssystemen.

10

I artikel 23.1 första stycket leden 2 och 7 i kunglig kungörelse av den 15 mars 1968 om allmänna föreskrifter beträffande de tekniska krav som motorfordon och deras släpvagnar, komponenter till dessa samt säkerhetsutrustning ska uppfylla (Arrêté royal du 15 mars 1968 portant règlement général sur les conditions techniques auxquelles doivent répondre les véhicules automobiles et leurs remorques, leurs éléments, ainsi que les accessoires de sécurité) (Moniteur belge av den 28 mars 1968, rättelse i Moniteur belge av den 23 april 1968, i dess lydelse enligt kunglig kungörelse av den 20 maj 2009, Moniteur belge av den 5 juni 2009, s. 40090, nedan kallad den kungliga kungörelsen), föreskrivs följande:

”§ 1. Fordon som är satta i trafik ska genomgå provningar i syfte att kontrollera att de uppfyller kraven i tillämplig lagstiftning.

...

§ 2. Provningar som ska genomföras:

...

§ 7. I den mån fordonet ska vara försett med dessa handlingar ska den person som för fordonet till provningen i samband därmed ge in det senaste provningsintyget samt kontrollmärket och för behörig myndighet uppvisa följande:

11

I artikel 23 bis i den kungliga kungörelsen föreskrivs följande:

”§ 1. De provningar som föreskrivs i artikel 23 utgörs av:

En fullständig provning innebär följande:

§ 2. Beroende på de tidsintervall inom vilka de äger rum är fullständiga provningar indelade i:

…”

12

I artikel 23 sexies.1 och 23 sexies.4 i den kungliga kungörelsen föreskrivs följande:

”§ 1. Utan att det påverkar tillämpningen av reglerna om periodiska provningar är icke-periodiska provningar obligatoriska:

...

3° Före registreringen av fordon [motorfordon, avsedda och byggda för transport av passagerare, som har minst fyra hjul och som utöver förarens säte innehåller högst åtta säten], inbegripet husbilar … och … begravningsbilar som registreras i annans namn.

...

§ 4. Vid den icke-periodiska provningen enligt § 1, 3°, i denna artikel ska fordonet visas upp tillsammans med det senaste registreringsbeviset och antingen motsvarande registreringsmärke eller registreringsskylt för näringsidkare och motsvarande registreringsbevis.

Vid denna provning ska, utöver en fullständig provning av fordonet, en ytterligare provning enligt bilaga 22 göras.

Om det finns ett utlåtande från ett godkänt tekniskt kontrollcenter, som är daterat mindre än två månader före den icke-periodiska provningen och som åtminstone omfattar de komponenter som anges i bilaga 22, består provningen enbart av en fullständig provning av fordonet.

Slutsatserna av provningen ska utförligt anges i ett utlåtande som utfärdas samtidigt som intyget om genomförd provning.

Ansökan om registrering godkänns under förutsättning att intyget om genomförd provning har utfärdats i enlighet med artikel 23 decies, punkt 1, och, om en sådan provning krävs, att den ytterligare provningen har genomförts i enlighet med artikel 22.”

13

I bilaga 15 till den kungliga kungörelsen finns en förteckning över de komponenter som ska kontrolleras och över möjliga fel i enlighet med bilaga II i direktiv 2009/40.

14

I bilaga 22 i den kungliga kungörelsen finns föreskrifter om de komponenter som ska kontrolleras vid den ”ytterligare provning” som ska genomföras i samband med den icke-periodiska provningen i artikel 23 sexies, § 1, 3°. Enligt bilagans text ska den ytterligare kontrollen i vart fall avse fordonets skick i allmänhet (till exempel rostskador som inte påverkar trafiksäkerheten, skicket i kupén), On Board Diagnostics (till exempel aktiva och passiva säkerhetssystem), mekaniska delar (till exempel koppling, motor, kraftöverföring), karossen (till exempel stötfångare, motorhuv, flyglar), lyktor och utrustning (till exempel luftkonditionering, fönsterhissar).

15

Kommissionen ansåg att vissa bestämmelser i den belgiska lagstiftningen om registrering av fordon stred mot unionsrätten och skickade därför, den 1 december 2008, en formell underrättelse till Konungariket Belgien, i vilken medlemsstaten bereddes tillfälle att lämna sina synpunkter.

16

I skrivelse av den 30 januari 2009 bestred Konungariket Belgien alla påstådda överträdelser. Kommissionen övertygades inte av detta svar och utfärdade den 8 oktober 2009 ett motiverat yttrande, i vilket den anmodade Konungariket Belgien att vidta nödvändiga åtgärder för att följa yttrandet inom två månader från mottagandet av detsamma. Konungariket Belgien inkom med sitt svar den 15 december 2009 och tillkännagav att medlemsstaten hade för avsikt att följa det motiverade yttrandet. I en skrivelse av den 11 februari 2010 försvarade emellertid Konungariket Belgien den gällande belgiska lagstiftningen.

17

Kommissionen skickade ett utförligt yttrande den 7 juni 2010 till Konungariket Belgien, i vilket medlemsstaten gavs fyra veckor att föreslå en lösning för att förhindra att talan väcktes vid domstolen. I en skrivelse av den 30 juni 2010 utfäste sig Konungariket Belgien att ändra den aktuella lagstiftningen, men förklarade samtidigt att medlemsstaten avsåg att behålla kravet på trafiksäkerhetsprovning före registreringen av ett fordon på en ny ägare. Provningen skulle i detta fall endast avse de komponenter som anges i bilaga 42 (huvudsakligen en okulär kontroll), om vissa förutsättningar var uppfyllda. Genom denna ändring skulle uppvisandet av ett intyg om överensstämmelse i vissa fall inte längre vara nödvändigt. Ett utkast till kunglig kungörelse med detta innehåll gavs in till kommissionen med en förklaring att kungörelsen skulle antas i slutet av år 2010.

18

Kommissionen ansåg emellertid inte att de föreslagna åtgärderna medförde att fördragsbrottet upphörde. Efter skriftväxling lade Konungariket Belgien fram ett nytt utkast till kunglig kungörelse den 11 januari 2011, vilket var föremål för diskussion mellan kommissionen och belgiska myndigheter den 26 januari 2011.

19

Kommissionen ansåg att Konungariket Belgien inte hade följt det motiverade yttrandet och beslutade därför att väcka förevarande talan.

20

Kommissionen har anfört två anmärkningar till stöd för sin talan. Den första anmärkningen avser att Konungariket Belgien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 34 FEUF genom att kräva att fordon som tidigare varit registrerade i en annan medlemsstat ska genomgå en trafiksäkerhetsprovning innan de kan registreras i Belgien, utan att det tas hänsyn till trafiksäkerhetsprovningar som utförts i den andra medlemsstaten. Den andra anmärkningen avser att Konungariket Belgien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt direktiv 1999/37, genom att vid registrering av fordon som tidigare varit registrerade i andra medlemsstater, vid sidan av registreringsbeviset, kräva ett intyg om överensstämmelse.

21

Konungariket Belgien har hävdat att den andra anmärkningen – i den mån den avser att visa att medlemsstaten underlåtit att uppfylla samtliga sina skyldigheter enligt direktiv 1999/37 – inte kan tas upp till sakprövning, eftersom kommissionen, i såväl den formella underrättelsen som det motiverade yttrandet samt i redogörelsen för tillämpliga bestämmelser och argumentationen i ansökan, endast har hänvisat till en underlåtelse att uppfylla skyldigheterna enligt artikel 4 i direktivet.

22

Enligt Konungariket Belgien kan inte anmärkningen avvisas i endast vissa delar, eftersom yrkandena i ansökan – till skillnad från vad som var fallet i dom av den 16 juli 2009 i mål C-165/08, kommissionen mot Polen (REG 2009, s. I-6843), punkterna 45–48 – inte avser någon artikel i direktiv 1999/37. Det faktum att Konungariket Belgien har uppfattat att anmärkningen endast avser artikel 4 i direktiv 1999/37 och därför har inriktat sitt svaromål på den artikeln, kan heller inte frita kommissionen från skyldigheten att framställa preciserade yrkanden och medför inte att yrkandena i efterhand kan tas upp till sakprövning.

23

Kommissionen anser att den andra anmärkningen kan tas upp till sakprövning. Det har stått klart för medlemsstaten att anmärkningen avsåg artikel 4 i direktivet, och medlemsstatens rätt till försvar har därför inte åsidosatts. I sin replik har kommissionen emellertid ändrat anmärkningen så, att den endast avser underlåtenhet att uppfylla skyldigheterna enligt nämnda artikel 4.

24

Inom ramen för en talan om fördragsbrott är syftet med det administrativa förfarandet att ge den berörda medlemsstaten möjlighet att dels fullgöra sina skyldigheter enligt unionsrätten, dels på ett ändamålsenligt sätt bemöta de anmärkningar som kommissionen har framställt (dom av den 14 oktober 2004 i mål C-340/02, kommissionen mot Frankrike, REG 2004, s. I-9845, punkt 25, och av den 26 april 2012 i mål C-508/10, kommissionen mot Nederländerna, punkt 33).

25

Föremålet för en talan som väcks med stöd av artikel 258 FEUF avgränsas av det administrativa förfarande som föreskrivs i denna bestämmelse. Ett korrekt genomförande av detta förfarande fordras enligt EUF-fördraget, inte endast som en grundläggande garanti för skyddet av den berörda medlemsstatens rättigheter, utan också för att säkerställa att föremålet för ett eventuellt domstolsförfarande blir klart avgränsat (se dom av den 13 december 2001 i mål C-1/00, kommissionen mot Frankrike, REG 2001, s. I-9989, punkt 53, och av den 29 april 2010 i mål C-160/08, kommissionen mot Tyskland, REU 2010, s. I-3713, punkt 42, samt domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Nederländerna, punkt 34).

26

Enligt artikel 21 första stycket i stadgan för Europeiska unionens domstol och artikel 38.1 c i domstolens rättegångsregler, ska kommissionen, i varje ansökan som inges enligt artikel 258 FEUF, ange de exakta anmärkningar som domstolen ska pröva, samt, åtminstone kortfattat, de rättsliga och faktiska omständigheter som dessa anmärkningar grundar sig på (se, bland annat, dom av den 13 december 1990 i mål C-347/88, kommissionen mot Grekland, REG 1990, s. I-4747, punkt 28, och av den 16 juni 2005 i mål C-456/03, kommissionen mot Italien, REG 2005, s. I-5335, punkt 23, samt domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Nederländerna, punkt 35).

27

Kommissionens talan ska således innehålla en konsekvent och detaljerad redogörelse för skälen till att kommissionen anser att den berörda medlemsstaten har underlåtit att uppfylla en av sina skyldigheter enligt fördragen (domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Nederländerna, punkt 36).

28

Domstolen konstaterar i förevarande mål att talan innehåller en tydlig redogörelse för de faktiska och rättsliga omständigheter på vilka den grundar sig. Det är förvisso ostridigt att kommissionen i sina yrkanden i ansökan inte har preciserat någon bestämd artikel i direktiv 1999/37. Det framgår emellertid såväl av det administrativa förfarandet, i synnerhet det motiverade yttrande som sändes till Konungariket Belgien, som av redogörelsen för tillämpliga bestämmelser och argumentationen i ansökan att kommissionen har påstått att medlemsstaten har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 4 i direktivet.

29

I förevarande fall kan det även framhållas att Konungariket Belgien har kunnat göra grunderna för sitt svaromål gentemot kommissionens anmärkningar gällande på ett ändamålsenligt sätt.

30

Av detta följer att kommissionens andra anmärkning kan tas upp till prövning.

31

Enligt kommissionen innebär artiklarna 23, § 1, § 7, 23 bis, § 1, och 23 sexies, § 1 och § 4 i den kungliga kungörelsen att generella och systematiska provningar av fordon som tidigare varit registrerade i andra medlemsstater krävs för att fordonen ska kunna registreras i Belgien, utan att det tas hänsyn till de provningar som har utförts i de andra medlemsstaterna. Enligt kommissionen framgår det av domarna av den 20 september 2007 i mål C-297/05, kommissionen mot Nederländerna (REG 2007, s. I-7467), punkterna 67–71, och av den 5 juni 2008 i mål C-170/07, kommissionen mot Polen, punkterna 36–41, att, eftersom direktiv 96/96 inte har inneburit någon fullständig harmonisering, kan en lagstiftning som inte innehåller principen om ömsesidigt erkännande av handlingar som utfärdats av medlemsstaterna, såsom föreskrivs i artikel 3.2 i direktivet, inte bedömas enligt detsamma, utan måste bedömas mot bakgrund av artikel 34 FEUF.

32

Kommissionen har understrukit att det framgår av domstolens praxis att den aktuella nationella lagstiftningen utgör en åtgärd med verkan motsvarande en kvantitativ importrestriktion, eftersom den avskräcker vissa personer från att importera sådana fordon till Belgien (domar av den 16 november 2000 i mål C-217/99, kommissionen mot Belgien, REG 2000, s. I-10251, punkt 18, och av den 7 juni 2007 i mål C-254/05, kommissionen mot Belgien, REG 2007, s. I-4269, punkt 30). Även om lagstiftningen kan motiveras av trafiksäkerhetsskäl samt av miljöskydds- och konsumentskyddsskäl är den inte proportionell. Samma mål kan nämligen nås med mindre ingripande åtgärder, såsom erkännande av handlingar utfärdade av en annan medlemsstat vilka styrker att fordonet genomgått trafiksäkerhetsprovning, i kombination med samarbete med tullen, eller genom att belgiska myndigheter i samband med registreringen av ett fordon som tidigare varit registrerat i en annan medlemsstat kan utfärda en reservation, som innebär att fordonet registrerats på grundval av ett intyg om trafiksäkerhetsprovning från en annan medlemsstat och att fordonet kan komma att behöva genomgå ytterligare kontroller.

33

Konungariket Belgien har i första hand anfört att den aktuella lagstiftningen inte utgör något hinder för den fria rörligheten för varor och att den inte är diskriminerande.

34

Konungariket Belgien har hävdat att en trafiksäkerhetsprovning före registrering är tillåten enligt artikel 5 a i direktiv 2009/40, enligt vilken de nationella myndigheterna ges ett utrymme för skönsmässig bedömning för att avgöra vilka krav som måste vara uppfyllda för att ett fordon ska godkännas i en trafiksäkerhetsprovning och för att anta närmare föreskrifter om kontrollernas genomförande. Den aktuella icke-periodiska kontrollen avser dessutom endast det fallet att ett fordon byter ägare och den drabbar alla fordon utan åtskillnad, oavsett huruvida de tidigare varit registrerade i Belgien eller i en annan medlemsstat och oavsett vilket giltighetsdatum som gäller för den periodiska kontrollen.

35

Konungariket Belgien har därefter gjort gällande att det i ett utkast till kunglig kungörelse, som nämnts under det administrativa förfarandet och vars ikraftträdande var förutsett till augusti 2011, föreskrivs att hänsyn ska tas till periodiska trafiksäkerhetsprovningar som inte är äldre än två månader, som har utförts i Belgien eller i en annan medlemsstat. Detta skulle innebära att den icke-periodiska provning som krävs före registrering på en ny ägare endast avser en kontroll av bromssystemet samt en okulär kontroll av fordonets tekniska skick som avser de komponenter som anges i bilaga II till direktiv 2009/40 och bilaga 22 i den kungliga kungörelsen. På detta sätt skulle alla överlappningar mellan provningar i Belgien och i andra medlemsstater förhindras.

36

Konungariket Belgien har i andra hand hävdat att den nationella åtgärden är motiverad av trafiksäkerhetsskäl, konsumentskyddsskäl, genom att fusk med fordonets miltal begränsas, och miljöskyddsskäl, genom att miljöpåverkan av ett fordon som är satt i trafik minskas. Åtgärden är dessutom proportionell.

37

Med avseende på trafiksäkerheten är en kontroll av bromssystemet den enda effektiva metoden för att bedöma huruvida materialet är utslitet och för att säkerställa att bromsarnas funktion uppfyller gällande normer. Bibehållandet i den nya kungliga kungörelsen, som antogs den 1 juni 2011, av denna kontroll med lämplig utrustning motiveras således av att fel på bromssystemet kan uppstå kort tid efter den senaste provningen. Även om andra åtgärder, såsom de åtgärder som har föreslagits av kommissionen, skulle kunna göra det möjligt att förverkliga trafiksäkerhetsmålet under samma förutsättningar, måste en medlemsstat dessutom ha möjlighet att inom utrymmet för sitt fria skön uppnå målet genom en nationell åtgärd som staten anser lämplig.

38

Konungariket Belgien har även påpekat att det i avsaknad av bestämmelser om fullständig harmonisering av trafiksäkerhetsprovningarna ankommer på medlemsstaterna att besluta om vilken nivå som ska gälla för trafiksäkerheten, varvid de dock ska beakta de krav som den fria rörligheten för varor ställer (dom av den 27 mars 1984 i mål 50/83, kommissionen mot Italien, REG 1984, s. 1633, punkt 12, och, analogt, dom av den 13 juli 1994 i mål C-131/93, kommissionen mot Tyskland, REG 1994, s. I-3303, punkt 16).

39

Kommissionen har i sin replik gjort gällande att Konungariket Belgien, genom att insistera på att det är nödvändigt att behålla kontrollen av bromssystemet i den nya kungliga kungörelsen, underförstått har medgett att dubbleringen av den fullständiga trafiksäkerhetsprovningen varken är nödvändig eller proportionell.

40

Beträffande de ändringar av den omtvistade lagstiftningen som har föreslagits av svarandemedlemsstaten, vilka huvudsakligen består i att en mindre omfattande provning ska behållas och vilka, enligt kommissionen, under alla omständigheter inte är tillräckliga för få fördragsbrottet att upphöra, har den sistnämnda hänvisat till fast rättspraxis enligt vilken domstolen inte får beakta åtgärder som vidtagits av medlemsstaten för att uppfylla sina skyldigheter efter det att talan om fördragsbrott väckts (domar av den 1 oktober 1998 i mål C-71/97, kommissionen mot Spanien, REG 1998, s. I-5991, punkt 18, och av den 8 mars 2001 i mål C-276/98, kommissionen mot Portugal, REG 2001, s. I-1699, punkt 20).

41

Enligt kommissionen kan medlemsstaten inte vinna framgång med argumenten att den dubbla kontrollen av bromssystemen är nödvändig och proportionell. Om fordonet kommer från en annan medlemsstat har kontrollen av bromssystemet genomförts enligt bilaga II till direktiv 2009/40 och giltigheten av denna kontroll ska erkännas i andra medlemsstater. Om Konungariket Belgien likväl fortfarande skulle hysa tvivel beträffande huruvida de kontroller av bromssystemen som genomförs i andra medlemsstater motsvarar säkerhetskraven i Belgien, är det tillräckligt att från fall till fall bedöma eventuella skillnader mellan bromsverkan och kontroller av bromsverkan i Konungariket Belgien och den berörda medlemsstaten, i stället för att genomföra regelmässiga och allmänna provningar.

42

En sådan kontroll är inte heller nödvändig för att upptäcka nyligen uppkomna fel på bromssystemet, eftersom sådana kan uppkomma på importerade fordon som inte byter ägare och för vilka det inte föreskrivs någon kontroll. Det förhåller sig på samma sätt med i Belgien registrerade fordon som inte byter ägare, vilka utgör det stora flertalet fordon på vägarna i Belgien.

43

Domstolen erinrar inledningsvis om att enligt fast rättspraxis ska frågan huruvida det föreligger ett fördragsbrott bedömas mot bakgrund av den situation som rådde i medlemsstaten vid utgången av den frist som har angivits i det motiverade yttrandet (se, bland annat, dom av den 20 september 2007 i det ovannämnda målet kommissionen mot Nederländerna, punkt 64 och där angiven rättspraxis). Domstolen ska inte beakta senare förändringar (se, bland annat, dom av den 18 november 2004 i mål C-482/03, kommissionen mot Irland, punkt 11, och av den 4 februari 2010 i mål C-185/09, kommissionen mot Sverige, punkt 9).

44

Eftersom kommissionens motiverade yttrande daterats den 8 oktober 2009 och det togs emot av Konungariket Belgien den 9 oktober 2009, och eftersom den frist som föreskrevs var fastställd till två månader från mottagandet av yttrandet, ska bedömningen av huruvida det påstådda fördragsbrottet föreligger således göras med avseende på den situation som förelåg den 9 december 2009. Den kungliga kungörelse som antagits efter detta datum är därför inte relevant i målet.

45

Domstolen konstaterar dessutom att kommissionen, trots att detta inte nämnts uttryckligen under det skriftliga förfarandet, har avgränsat den första anmärkningen i talan, såväl i svar på en skriftlig fråga från domstolen som vid den muntliga förhandlingen, till att endast avse fordon registrerade i en annan medlemsstat som byter ägare i samband med registreringen i Belgien.

46

Kommissionen har lagt Konungariket Belgien till last att medlemsstaten har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 34 FEUF genom att kräva att fordon som tidigare varit registrerade i en annan medlemsstat genomgår trafiksäkerhetsprovning innan de kan registreras i Belgien, utan att hänsyn tas till sådana provningar som har utförts i andra medlemsstater.

47

Frågan huruvida kravet på trafiksäkerhetsprovning är förenligt med unionsrätten ska först prövas mot bakgrund av medlemsstaternas skyldigheter enligt direktiv 2009/40 och därefter mot bakgrund av artikel 34 FEUF.

48

Det framgår av skäl 26 i direktiv 2009/40 att målet med direktivet är att harmonisera bestämmelserna om provning av trafiksäkerheten för att förhindra en snedvridning av konkurrensen mellan transportföretag och för att säkerställa att fordon provas och underhålls på ett riktigt sätt.

49

Ohindrat medlemsstaternas utrymme för skönsmässig bedömning enligt artikel 5 i direktivet, kan en lagstiftning – som inte innebär en tillämpning av principen att handlingar utfärdade av andra medlemsstater som styrker att fordon klarat trafiksäkerhetsprovningen i enlighet med artikel 3.2 i direktivet ska erkännas – inte bedömas mot bakgrund av direktivet, utan måste bedömas mot bakgrund av artikel 34 FEUF (se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 september 2007 i det ovannämnda målet kommissionen mot Nederländerna, punkterna 67–71, och av den 5 juni 2008 i det ovannämnda målet kommissionen mot Polen, punkterna 36–42).

50

Enligt fast rättspraxis omfattar förbudet i artikel 34 FEUF mot åtgärder med verkan motsvarande kvantitativa importrestriktioner alla åtgärder som direkt eller indirekt, faktiskt eller potentiellt kan hindra handeln inom gemenskapen (se, bland annat, dom av den 16 november 2000 i det ovannämnda målet kommissionen mot Belgien, punkt 16, av den 26 oktober 2006 i mål C-65/05, kommissionen mot Grekland, REG 2006, s. I-10341, punkt 27, av den 15 mars 2007 i mål C-54/05, kommissionen mot Finland, REG 2007, s. I-2473, punkt 30, av den 24 april 2008 i mål C-286/07, kommissionen mot Luxemburg, punkt 27, och av den 6 oktober 2011 i mål C-443/10, Bonnarde, REU 2011, s. I-9327, punkt 26).

51

De belgiska myndigheternas krav på att fordon ska genomgå en teknisk säkerhetsprovning innan de registreras på en ny ägare innebär att samtliga begagnade fordon, som tidigare varit registrerade i en annan medlemsstat och som byter ägare, generellt och systematiskt måste genomgå en sådan provning, utan att någon som helst hänsyn tas till provningar som utförts i andra medlemsstater. Denna icke-periodiska provning, som tillkommer utöver provningar som redan nyligen utförts i andra medlemsstater utan att dessa tas i beaktande, kan således avskräcka vissa personer från att köpa fordon från andra medlemsstater (se, analogt, dom av den 20 september 2007 i det ovannämnda målet kommissionen mot Nederländerna, punkt 73, och av den 5 juni 2008 i det ovannämnda målet kommissionen mot Polen, punkt 44).

52

Härav följer att kravet på en sådan icke-periodisk trafiksäkerhetsprovning av fordon innan de registreras på en ny ägare i Belgien utgör en åtgärd med verkan motsvarande den som kvantitativa importrestriktioner har, vilken är förbjuden enligt artikel 34 FEUF, såvida den inte kan motiveras av sakliga skäl.

53

Det följer emellertid av fast rättspraxis att en nationell bestämmelse som utgör en åtgärd med motsvarande verkan som kvantitativa restriktioner kan motiveras av något av de till allmänintresset hänförliga skäl som anges i artikel 36 FEUF, eller av tvingande krav. I båda dessa fall måste den nationella bestämmelsen vara ägnad att säkerställa att det eftersträvade målet uppnås och den får inte gå utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål (se, bland annat, dom av den 20 september 2007 i det ovannämnda målet kommissionen mot Nederländerna, punkt 75, av den 5 juni 2008 i det ovannämnda målet kommissionen mot Polen, punkt 46, och av den 10 februari 2009 i mål C-110/05, kommissionen mot Italien, REG 2009, s. I-519, punkt 59).

54

Enligt likaså fast rättspraxis är det de nationella myndigheterna som ska styrka att lagstiftningen uppfyller kriterierna i föregående punkt (se, för ett liknande resonemang, dom av den 10 april 2008 i mål C-256/06, kommissionen mot Portugal, REG 2008, s. I-2245, punkt 39, och av den 20 september 2007 i det ovannämnda målet kommissionen mot Nederländerna, punkt 76, samt domen i det ovannämnda målet kommissionen mot Luxemburg, punkt 37). Detta kan endast styrkas på ett konkret sätt, med hänvisning till omständigheterna i det enskilda fallet (dom av den 8 maj 2003 i mål C-14/02, ATRAL, REG 2003, s. I-4431, punkt 67).

55

De skäl som Konungariket Belgien har åberopat hänför sig till behovet av att säkerställa konsument- och miljöskydd samt trafiksäkerhet, vilka enligt rättspraxis utgör tvingande skäl av allmänintresse som kan motivera ett hinder för den fria rörligheten för varor (se, för ett liknande resonemang, dom av den 20 september 2007 i det ovannämnda målet kommissionen mot Nederländerna, punkt 77, av den 10 april 2008 i det ovannämnda målet kommissionen mot Portugal, punkt 38, av den 5 juni 2008 i det ovannämnda målet kommissionen mot Polen, punkt 49, och av den 10 februari 2009 i det ovannämnda målet kommissionen mot Italien, punkt 60).

56

Konungariket Belgien har med avseende på konsument- och miljöskyddet hävdat att vissa delar av trafiksäkerhetsprovningen gör det möjligt att förhindra fusk med miltalet samt minska miljöpåverkan av fordon som är satta i trafik. Konungariket Belgien har emellertid inte preciserat vilka delar av trafiksäkerhetsprovningen som avses och har heller inte angett i vilken utsträckning de tjänar till att uppnå dessa mål.

57

Domstolen konstaterar därför att Konungariket Belgien inte konkret har förmått styrka vare sig att trafiksäkerhetsprovningen är lämplig eller att den är nödvändig för att säkerställa konsument- och miljöskyddet. Att abstrakt hänvisa till sådana mål räcker inte för att motivera en sådan åtgärd som den aktuella trafiksäkerhetsprovningen.

58

Med avseende på frågan huruvida åtgärden är lämplig för att säkerställa trafiksäkerheten har Konungariket Belgien i sitt svaromål hänvisat till trafiksäkerheten för att kontrollen av bromssystemen behållits i den nya kungliga kungörelsen, vilken antogs den 1 juni 2011. Den kungörelsen kan emellertid inte, såsom domstolen funnit i punkt 44 ovan, beaktas i målet. Konungariket Belgien har i sin duplik åberopat skyddet av trafiksäkerheten i förhållande till trafiksäkerhetsprovningen, det vill säga i förhållande till samtliga komponenter som kontrolleras vid sidan av bromssystemet. Medlemsstaten har emellertid endast särskilt nämnt kontrollen av fordonets skick i allmänhet och kontrollen av mekaniska delar. Konungariket Belgien har gjort gällande att ett fordon som är satt i trafik och som har tekniska fel utgör en fara för trafiksäkerheten.

59

I avsaknad av bestämmelser om en fullständig harmonisering på unionsnivå ankommer det förvisso enligt fast rättspraxis på medlemsstaterna att besluta om vilken nivå som ska gälla för trafiksäkerheten inom deras territorier, varvid de dock ska beakta de krav som den fria rörligheten för varor inom Europeiska unionen ställer (se, för ett liknande resonemang, domen av den 27 mars 1984 i det ovannämnda målet kommissionen mot Italien, punkt 12, samt, analogt, domen av den 13 juli 1994 i det ovannämnda målet kommissionen mot Tyskland, punkt 16, och domen av den 10 februari 2009 i det ovannämnda målet kommissionen mot Italien, punkt 61).

60

Såsom domstolen erinrat om i punkt 54 ovan ska de nationella myndigheterna styrka att lagstiftningen är ägnad att säkerställa att det eftersträvade målet uppnås och att den inte går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

61

I föreliggande fall har det inte ifrågasatts huruvida lagstiftningen är ägnad att säkerställa att trafiksäkerhetsmålet uppnås, men domstolen konstaterar att Konungariket Belgien inte konkret har styrkt att det är nödvändigt, för att uppnå det eftersträvade målet, att kräva att fordon från andra medlemsstater genomgår trafiksäkerhetsprovning i samband med att de registreras i Belgien. Den fara för trafiksäkerheten som bilar med tekniska fel utgör kan även uppstå med importerade fordon som inte byter ägare och för vilka det inte föreskrivs någon sådan provning. Det förhåller sig på samma sätt med i Belgien registrerade fordon som inte byter ägare, vilka utgör det stora flertalet fordon på vägarna i Belgien.

62

Domstolen finner mot bakgrund av det anförda att Konungariket Belgien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 34 FEUF genom att kräva att fordon som tidigare varit registrerade i en annan medlemsstat ska genomgå en trafiksäkerhetsprovning innan de kan registreras i Belgien under en ny ägare, utan att hänsyn tas till trafiksäkerhetsprovningar som utförts i den andra medlemsstaten.

63

Enligt kommissionen strider den belgiska lagstiftningen, enligt vilken det – vid sidan av registreringsbeviset – krävs att ett intyg om överensstämmelse visas upp för att ett fordon som tidigare registrerats i en annan medlemsstat i enlighet med unionsreglerna ska kunna genomgå en trafiksäkerhetsprovning före registrering i Belgien, mot artikel 4 i direktiv 1999/37, och den fråntar principen om ömsesidigt godkännande av harmoniserade registreringsbevis utfärdade av medlemsstaterna dess verkan.

64

Den nationella lagstiftningen kan begränsa importen av begagnade fordon till Belgien, eftersom fordon i flertalet medlemsstater inte åtföljs av något intyg om överensstämmelse. Kommissionen anser inte att åtgärden kan motiveras av skäl hänförliga till behovet att känna till ett fordons tekniska egenskaper för att kunna föra en trafiksäkerhetspolitik och en konsumentskyddspolitik, särskilt för att motverka fusk och stölder av fordon. Åtgärden är under alla omständigheter oproportionell med hänsyn till de olika åtgärder som vidtagits på europanivå för att uppnå samma mål.

65

Kommissionen har i sin replik och vid förhandlingen erinrat om att den myndighet i respektive medlemsstat som utfärdar intyg om överensstämmelse är skyldig, enligt artikel 4.5 i rådets direktiv 70/156/EEG av den 6 februari 1970 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om typgodkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon (EGT L 42, s. 1; svensk specialutgåva, område 13, volym 1, s. 120), att till godkännandemyndigheterna i övriga medlemsstater sända en kopia av intyget om typgodkännande. Innehållet i den artikeln har förts över till artikel 8.5 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG av den 5 september 2007 om fastställande av en ram för godkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon (Ramdirektiv) (EUT L 263, s. 1).

66

Konungariket Belgien har dessutom föreslagit en lösning som innebär att det skapas en databas innehållande samtliga fordons tekniska uppgifter, vilket skulle innebära att det inte längre behövde visas upp något intyg om överensstämmelse. Databasen kan emellertid inte vara i gång förrän i slutet av år 2012, och Konungariket Belgien har således inte antagit lagstiftningen i rätt tid och kan inte hänvisa till inhemska förhållanden för att motivera att unionsrättsliga skyldigheter och frister inte har iakttagits.

67

Konungariket Belgien har, för det fall att anmärkningen ska prövas, anfört att den aktuella nationella lagstiftningen är förenlig med artikel 4 i direktiv 1999/37, att den är motiverad och att den är proportionell. Enligt medlemsstaten är problemet med uppvisandet av ett intyg om överensstämmelse mer omfattande än registreringen av fordon, eftersom samtliga tekniska egenskaper som nämns i intyget om överensstämmelse inte nämns i befintliga registreringshandlingar.

68

Konungariket Belgien har som motivering hänvisat till de tre skäl som åberopats i anslutning till den första anmärkningen, det vill säga miljöskydd, konsumentskydd och trafiksäkerhet.

69

Konungariket Belgien har bestritt att de åtgärder som kommissionen har redogjort för i sin ansökan skulle vara mindre ingripande och bättre anpassade till de mål som eftersträvas genom uppvisandet av ett intyg om överensstämmelse än den omtvistade lagstiftningen. Kommissionen ska själv, i samband med ett offentligt samråd i mars 2011 om registrering av fordon, ha uttryckt tvivel med avseende på hur effektivt det befintliga systemet för informationsutbyte är. Detta system har föreslagits av kommissionen som ett godtagbart alternativ till de aktuella åtgärderna och Konungariket Belgien anser att, så länge det inte finns någon funktionell databas tillgänglig för samtliga behöriga myndigheter, uppvisandet av ett intyg om överensstämmelse utgör det enda, det mest pragmatiska och det minst kostsamma sättet att genomföra miljöskydds- och trafiksäkerhetspolitik.

70

Kommissionen har i sin replik anfört att Konungariket Belgien i skrivelsen av den 26 januari 2010 medgav att kravet på intyg om överensstämmelse kan innebära olägenheter för vissa konsumenter och utgöra ett hinder mot den fria rörligheten som strider mot artikel 34 FEUF. I samma skrivelse utvidgade Konungariket Belgien även sitt svaromål till att omfatta artikel 36 FEUF. I motsats till Konungariket Belgiens inställning att artikel 1 i direktiv 1999/37 innebär en möjlighet till undantag och således en ofullständig harmonisering, anser kommissionen att den nationella åtgärden endast ska bedömas mot bakgrund av artikel 4 i direktivet, vilken innebär en fullständig harmonisering. Kommissionen anser inte heller att det inte finns något undantag på grund av miljöskyddshänsyn och att de belgiska myndigheternas argument i denna del därför saknar verkan.

71

Kommissionen har i andra hand anfört att svarandemedlemsstatens argument angående motiveringen av inskränkningen inte är övertygande. Det faktum att ett fordon redan har registrerats i en annan medlemsstat innebär att de behöriga myndigheterna i den medlemsstaten har ansett att fordonet uppfyller de tekniska krav som ställs enligt unionsrätten. Konungariket Belgien borde känna till de tekniska egenskaperna hos varje fordon till följd av informationsutbytet mellan behöriga myndigheter, och ett generellt krav på att ett intyg om överensstämmelse ska uppvisas är därför varken nödvändigt eller proportionellt. Konungariket Belgiens argument att det nuvarande systemet för informationsutbyte inte är effektivt saknar relevans, eftersom detta inte innebär att medlemsstaterna fråntas sin skyldighet att följa gällande bestämmelser.

72

Konungariket Belgien har i sin duplik erinrat om att det i direktiv 1999/37 finns en möjlighet till undantag. Det framgår nämligen av artikel 1 i direktivet att det gäller för handlingar som utfärdas av medlemsstaterna vid registrering av fordon och att det inte påverkar medlemsstaternas rätt att, för tillfällig registrering av fordon, använda handlingar som i förekommande fall inte på alla punkter uppfyller kraven i direktivet.

73

Det framgår av lydelsen i artikel 4 i direktiv 1999/37, i vilken det föreskrivs att registreringsbevis som utfärdas av en medlemsstat i enlighet med modellen i direktivets bilaga ska erkännas av de övriga medlemsstaterna för ny registrering av fordonet i dessa medlemsstater, att den bestämmelsen inte ger medlemsstaterna något utrymme för skönsmässig bedömning i fråga om principen om ömsesidigt erkännande av registreringsbevis för fordon.

74

Såsom framgår av skälen 3, 5 och 6 i direktiv 1999/37 syftar direktivet till att bidra till fri rörlighet på andra medlemsstaters vägar genom att, som ett nödvändigt villkor för att registrera ett fordon som tidigare registrerats i en annan medlemsstat, kräva ett registreringsbevis där denna registrering intygas liksom fordonets tekniska egenskaper. Därigenom underlättas att sådana fordon åter kommer i trafik och detta bidrar till att den inre marknaden kan fungera väl.

75

Domstolen har redan funnit att de tekniska egenskaperna hos begagnade fordon som tidigare varit registrerade i andra medlemsstater kan bestämmas på grundval av befintliga registreringshandlingar (dom av den 5 juni 2008 i det ovannämnda målet kommissionen mot Polen, punkt 38).

76

Konungariket Belgien kan därför inte motivera ett systematiskt krav på uppvisande av ett intyg om överensstämmelse med behovet att kontrollera de tekniska egenskaperna hos fordon försedda med registreringsbevis.

77

Domstolen delar kommissionens bedömning att ett sådant krav innebär att principen i artikel 4 i direktiv 1999/37 om ömsesidigt erkännande av registreringsbevis som utfärdats av andra medlemsstater fråntas sin verkan.

78

Enligt artikel 1 andra stycket i direktiv 1999/37 är det endast vid tillfällig registrering av fordon som medlemsstaterna har rätt att använda handlingar som inte på alla punkter uppfyller de krav för registreringsbevis som föreskrivs i direktivet.

79

Konungariket Belgien kan i förevarande fall inte åberopa något av de skäl av allmänintresse som anges i artikel 36 FEUF eller något av de tvingande krav som fastställts i domstolens praxis, eftersom det framgår av det anförda att det endast är i fråga om tillfälliga registreringar som medlemsstaterna enligt direktiv 1999/37 får kräva andra handlingar än registreringsbevis i samband med registreringen av ett fordon som tidigare varit registrerat i en annan medlemsstat. När en fråga omfattas av harmoniserad lagstiftning på unionsnivå ska nämligen all nationell lagstiftning i denna fråga bedömas mot bakgrund av harmoniseringsåtgärdens bestämmelser och inte mot bakgrund av primärrätten (se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 oktober 1993 i mål C-37/92, Vanacker och Lesage, REG 1993, s. I-4947, punkt 9, av den 13 december 2001 i mål C-324/99, DaimlerChrysler, REG 2001, s. I-9897, punkt 32, och av den 30 april 2009 i mål C-132/08, Lidl Magyarország, REG 2009, s. I-3841, punkt 42).

80

Mot bakgrund av det anförda fastställer domstolen att Konungariket Belgien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 4 i direktiv 1999/37 genom att systematiskt kräva att det, i samband med den obligatoriska trafiksäkerhetsprovningen före registrering i Belgien av ett fordon som tidigare varit registrerat i en annan medlemsstat, vid sidan av det harmoniserade registreringsbeviset visas upp ett intyg om överensstämmelse för fordonet.

81

Kommissionens talan ska således bifallas.

82

Enligt artikel 69.2 i rättegångsreglerna ska tappande part förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, om detta har yrkats. Kommissionen har yrkat att Konungariket Belgien ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. Eftersom Konungariket Belgien har tappat målet, ska kommissionens yrkande bifallas.

Mot denna bakgrund beslutar domstolen (andra avdelningen) följande: