52000IR0132

Yttrande från Regionkommittén om "Landsbygdsområdenas tillgänglighet"

(2000/C 317/06)

BAKGRUND

Regionkommitténs presidiums beslut av den 2 juni 1999 att i enlighet med EG-fördragets artikel 265 femte stycket utarbeta ett yttrande om "Landsbygdsområdenas tillgänglighet" och att ge utskott 2 - jordbruk, landsbygdsutveckling, fiskeri - i uppgift att bereda ärendet.

Regionkommitténs yttrande av den 16 januari 1997 om "En politik för landsbygdsutvecklingen" (CdR 389/96 fin)(1).

Cork-deklarationen om landsbygdsutvecklingen från november 1996.

Regionkommitténs yttrande av den 14 januari 1999 om "Förslag till rådets förordningar (EG) om reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken" (CdR 273/98 fin)(2).

Regionkommitténs yttrande av den 14 januari 1999 om "Förslag till rådets förordning (EG) om stöd från Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ) till landsbygdsutveckling" (CdR 308/98 fin)(3).

Rådets förordning (EG) nr 1257/1999 av den 17 maj 1999 om stöd från Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ) till utveckling av landsbygden(4).

Det bidrag till detta utkast till yttrande som utskott 5 - socialpolitik, folkhälsa, konsumentskydd, forskning, turism - slutgiltig antog den 19 oktober 1999 (CdR 348/99 fin) (föredragande: Giuseppe Torchio, borgmästare i Spineda, I-PPE).

Det utkast till yttrande (CdR 132/2000 rév.) som antogs av utskott 2 den 4 maj 2000 (föredragande: Wim van Gelder, provinsguvernör i Zeeland, NL-PPE).

Mot bakgrund av ovanstående antog Regionkommittén vid sin 34:e plenarsession den 14 och 15 juni 2000 (sammanträdet den 14 juni) enhälligt följande yttrande.

REKOMMENDATIONER

1. I enlighet med subsidiaritetsprincipen är uppgiften att öka landsbygdens tillgänglighet i första hand ett ansvar för Europas regioner och de enskilda medlemsstaterna, som bör bygga på ett samarbete mellan EU:s institutioner och de lokala och regionala myndigheterna.

2. En väl fungerande infrastruktur bestående av bl.a. vägar och bredbandsmöjligheter är en förutsättning för landsbygdsområdenas tillgänglighet. Det är nämligen viktigt att upprätthålla och utveckla landsbygdsområdenas tillgänglighet så att de lokala och regionala myndigheterna kan säkerställa en hållbar utveckling i området.

3. I Europeiska unionens politik bör det framhållas att förbättrade förutsättningar för grundläggande fritidsverksamhet som vandring och cykling är direkt relaterade till viktiga delar av gemenskapens landsbygdspolitik, till exempel "landsbygdsutveckling", "hållbar utveckling" och "behovet av att bevara EU:s kulturlandskap".

4. Regionerna i Europa och i medlemsstaterna rekommenderas att utforma en politik som främjar en maximal tillgång till landbygdsområden för friluftsverksamhet och en turism som tar hänsyn till miljön.

5. Ett särskilt yttrande kommer att ägnas åt följande tre aspekter där en anpassning av lagstiftningen visat sig nödvändig, samtidigt som den nationella lagstiftningen och de lokala och regionala myndigheternas behörighet respekteras fullt ut (särskilt vad gäller dragning av vägar):

a. I de fall då lagstiftningen om allemansrätten är oklar eller tvetydig (t.ex. utmed vissa länders kuster eller vid sjö- och flodstränder), bör det fastställas att allmänhetens tillträde är den generella principen och att endast tvingande skäl, som rör säkerhet eller ekologi osv., kan göra denna princip ogiltig.

b. I de fall då myndigheter på något sätt ansvarar för skötseln av stigar och vägar, är tillgängligheten för allmänheten redan säkrad. Om så inte är fallet bör - som i föregående punkt - följande generella princip gälla: "Allemansrätten gäller om inte goda skäl anges för motsatsen".

c. I de fall då skötseln av stigar och vägar utförs av enskilda eller av privata företag och om "allemansrätten" inte är reglerad i lag, bör politiken i möjligaste mån ges en sådan utformning att allmänheten kan använda dessa stigar och vägar för rekreationsändamål.

6. Man bör göra en samlad bedömning av konsekvenserna av direktivet om bevarande av vilda fåglar (direktiv 79/409), direktivet om bevarande av livsmiljöer (92/43), gemenskapsförordningen om beskogning (nr 2080/92) samt eventuellt också andra europeiska rättsakter med avseende på landsbygdens tillgänglighet.

7. Regionerna rekommenderas att inkludera planering av nätverk för gång- och cykelbanor i sina regionala utvecklingsplaner och att beakta betydelsen av (interregionala) genomfartsleder.

8. För att kunna återuppliva det europeiska kulturlandskapet måste man se till att de medel som ställs till förfogande på europeisk nivå inom ramen för strukturfonderna (bland annat EUGFJ, ERUF och Leader) kan användas till att vidareutveckla infrastrukturen för vandring, cykling och andra friluftsaktiviteter.

9. Dessutom måste lämpliga resurser avsättas för att främja jordbrukets mångfunktionalitet, exempelvis genom att utveckla lantbruksturism och se till att det finns möjligheter att vandra, cykla och rida och att ägna sig åt andra friluftsaktiviteter.

10. För att få till stånd åtgärder som avser en hållbar och miljövänlig utveckling av turism i regionerna måste man främja initiativ som syftar till utöka stödet från berörda parter (jordbruk, natur, rekreation och turism). En väsentlig förutsättning för att dessa åtgärder skall vara lyckosamma är att de lokala aktörerna involveras; fördelarna med denna "nedifrån-och-upp"-princip (bottom-up-approach) är tydliga och ligger dessutom i linje med den subsidiaritetsprincip som EU bygger på.

Man måste upprätta strukturer och vidta åtgärder för att kompensera miljö- och skördeskador i landsbygdsområdena, och framför allt i ekologiskt känsliga områden.

I och med att landsbygdsområdenas tillgänglighet ökar måste människor lära sig att umgås med miljön på ett respektfullt sätt.

Vidare förtjänar det att påpekas att landsbygdsområdenas attraktionskraft och tillgänglighet även påverkas av åtgärder för att främja turismen, särskilt genom ny kommunikationsteknik (Internet).

11. För att ge oförminskad uppmärksamhet åt frågan om landsbygdens tillgänglighet och främja utbytet av kunskap och erfarenheter mellan regionerna rekommenderar vi kommissionen att varje år dela ut ett pris för bästa metod till de regioner som genom ett föredömligt eller nyskapande projekt har visat att de verkligen har tagit de rekommendationer som framförts på allvar. Kommissionen bör också en gång om året publicera en handbok med lyckade exempel.

12. Vi rekommenderar att kommissionen inbjuder europeiska paraplyorganisationer för vandrings- och cykelsällskap och för andra friluftsföreningar att sitta med i juryn för detta pris.

Bryssel den 14 juni 2000.

Regionkommitténs

ordförande

Jos Chabert

(1) EGT C 116, 14.4.1997, s. 46.

(2) EGT C 93, 6.4.1999, s. 1.

(3) EGT C 93, 6.4.1999, s. 9.

(4) EGT L 160, 26.6.1999, s. 80.