11.9.2004   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 228/21

1.

Skall rådets direktiv 69/335/EEG (1) av den 17 juli 1969 om indirekta skatter på kapitalanskaffning, i dess lydelse enligt rådets direktiv 73/79/EEG (2) av den 9 april 1973 om ändring av tillämpningsområdet för den reducerade skatt på kapitaltillskott som föreskrivs i artikel 7.1 b i direktivet om indirekta skatter på kapitalanskaffning beträffande vissa omstruktureringar av bolag, rådets direktiv 73/80/EEG (3) av den 9 april 1973 om fastställande av gemensamma satser för skatter på kapitaltillskott, rådets direktiv 74/553/EEG (4) av den 7 november 1974 om ändring av artikel 5.2 i direktiv 69/335/EEG om indirekta skatter på kapitalanskaffning och rådets direktiv 85/303/EEG (5) av den 10 juni 1985 om ändring av direktiv 69/335/EEG om indirekta skatter på kapitalanskaffning (nedan kallat direktivet) tolkas så att samtliga transaktioner som anges i artikel 10 c i direktivet omfattas av förbudet i artikel 10 c i direktivet, oberoende av förutsättningarna i artikel 4 i direktivet?

2.

Skall det inte göras någon åtskillnad mellan avgifter för tjänster som staten tillhandahåller och skatter vid tillämpningen av direktivet, så att ”avgifter” som föreskrivs i Kostenordnung kan likställas med ”skatter på överlåtelse”?

3.

För det fall att domstolen besvarar den andra frågan jakande: Skall artikel 12.2 sista meningen i direktivet tolkas så att ett undantag uppkommer som en konsekvens av att det i 60 § i den tyska Kostenordnung (Gesetz über die Kosten in Angelegenheiten der freiwilligen Gerichtsbarkeit, i dess lydelse av den 26 juli 1957, Bundesgesetzblatt 1957 I, s. 960) (förbundslag om avgifter vid frivillig rättsvård) föreskrivs att avgift till exempel inte uttas för rättelse i fastighetsregistret vid arv, om begäran om rättelse framställs inom två år efter arvet?