—

med beaktande av omröstningen den 22 juli 2004 då José Manuel Barroso valdes till kommissionens ordförande godkändes,

—

med beaktande av den valda ordförandens uttalanden inför Europaparlamentet i juli 2004 och den 26 och 27 oktober 2004, samt inför talmanskonferensen den 21 oktober och 5 november 2004,

—

med beaktande av de skriftliga och muntliga uttalanden som gjordes av de nominerade kommissionsledamöterna i samband med utfrågningarna i parlamentets utskott, och utskottsordförandenas bedömningar av kandidaterna efter utfrågningarna,

—

med beaktande av den valda ordföranden Barrosos beslut av den 27 oktober 2004 att efter utvärderingen av utfrågningarna och debatten i Europaparlamentet dra tillbaka förslaget till ny kommission,

—

med beaktande av den valda ordförandens formella presentation inför talmanskonferensen av förslaget till ny kommission den 5 november 2004, och hans uttalande inför Europaparlamentet den 17 november 2004,

—

med beaktande av de extra utfrågningar som hölls den 15 och 16 november 2004 av parlamentets utskott och den bedömning av de nominerade kommissionsledamöterna som skett efter dessa utfrågningar,

—

med beaktande av ramavtalet om förbindelserna mellan Europaparlamentet och kommissionen, som antogs av talmanskonferensen den 29 juni 2000,

—

med beaktande av artikel 214 i EG-fördraget,

—

med beaktande av fördraget om upprättande av en konstitution för Europa,

—

med beaktande av artiklarna 99 och 103 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Enligt artikel 213.1 i fördraget skall kommissionen bestå av ledamöter ”som utses på grundval av sin allmänna duglighet och vars oavhängighet inte kan ifrågasättas”.

B.

Med tanke på de utmaningar som ligger framför oss är det grundläggande för kommissionen att den kan tjäna det gemensamma intresset i Europeiska unionen och göra Europa till en huvudrollsinnehavare på världsscenen för att stödja fred, säkerhet och en sund ekonomisk och social utveckling.

C.

I det sammanhanget är oberoende, avsaknad av nationella bindningar, opartiskhet, fullständig respekt för EU:s värderingar och mål samt avsaknad av intressekonflikter nyckelfaktorer för att vinna EU-medborgarnas förtroende.

D.

Europaparlamentet hyste betänkligheter på en rad punkter i fråga om vissa kandidater och är besviket över den bristande yrkes- och sakkunskap som vissa nominerade kommissionsledamöter uppvisat.

1.

Europaparlamentet välkomnar godkännandeförfarandets demokratiska och rättsliga värde och dess viktiga bidrag till skapandet av de goda arbetsförbindelser mellan kommissionen och Europaparlamentet som EU behöver.

2.

Europaparlamentet välkomnar det initiativ den valda ordföranden Barroso tagit genom att lägga fram ett nytt förslag till kommission den 4 november 2004. Parlamentet beklagar dock att ingen avgörande lösning hittills kunnat uppnås beträffande de eventuella problemen med intressekonflikter. Parlamentet begär därför att åtgärder vidtas så fort som möjligt för att ingående klargöra hur uppförandekoden skall genomföras.

3.

Europaparlamentet förväntar sig att de särskilda åtaganden som gjordes av den valda ordföranden Barroso vid plenarsammanträdet den 26 oktober 2004 om att hans kommission har för avsikt att skydda och främja grundläggande rättigheter, lika möjligheter och icke-diskriminering till fullo kommer att uppfyllas av den nya kommissionen. Parlamentet kommer att övervaka detta ingående.

4.

Europaparlamentet begär att det ramavtal mellan Europaparlamentet och kommissionen som reglerar de bilaterala förbindelserna mellan dessa två institutioner ses över och uppdateras så snart som möjligt utifrån de åtaganden som gjorts på den nya kommissionens vägnar av dess valda ordföranden, José Manuel Barroso.

5.

Mot bakgrund av dessa åtaganden anser Europaparlamentet att följande punkter bör tas med i detta avtal:

6.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och den nya kommissionen.

—

med beaktande av artikel 214.2 i EG-fördraget och artikel 127.2 i Euratomfördraget,

—

med beaktande av artikel 99 i arbetsordningen,

—

med beaktande av beslut 2004/536/EG (1) av rådet, som sammanträder på stats- eller regeringschefsnivå, av den 29 juni 2004 om nominering av José Manuel Durão Barroso till ordförande för kommissionen,

—

med beaktande av sitt beslut av den 22 juli 2004 (2) att välja José Manuel Durão Barroso till ordförande för kommissionen,

—

med beaktande av rådets beslut 2004/642/EG, Euratom (3) av den 13 september 2004, fattat i samförstånd med den valde ordföranden för kommissionen om de personer som rådet avser att utnämna till ledamöter av kommissionen,

—

med beaktande av rådets beslut 2004/753/EG, Euratom (4) av den 5 november 2004, fattat i samförstånd med den valde ordföranden för kommissionen om de personer som rådet avser att utnämna till ledamöter av kommissionen,

—

med beaktande av de utfrågningar av de nominerade ledamöterna av kommissionen, vilka hållits inför parlamentets behöriga utskott mellan den 27 september och 11 oktober 2004 samt den 15 och 16 november 2004,

—

med beaktande av överläggningarna mellan talmanskonferensen och den nyvalde ordföranden för kommissionen, vilka ägt rum den 21 oktober och 5 november 2004,

—

med beaktande av talmanskonferensens överläggningar den 16 november 2004,

—

med beaktande av de förklaringar som den nyvalde ordföranden för kommissionen avgivit vid plenarsammanträdena den 26 och 27 oktober samt den 17 och 18 november 2004.

1.

Europaparlamentet väljer kommissionen för mandatperioden från och med den 22 november 2004 till och med den 31 oktober 2009.

2.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet.

—

med beaktande av årsrapporten om Europeiska ombudsmannens verksamhet 2003,

—

med beaktande av artikel 195 i EG-fördraget,

—

med beaktande av sin resolution av den 17 november 1993 om demokrati, öppenhet och subsidiaritetsprincipen och det interinstitutionella avtalet om förfaranden för att genomföra subsidiaritetsprincipen samt föreskrifterna och de allmänna villkoren för ombudsmannens ämbetsutövning och bestämmelserna rörande förlikningskommitténs förfaranden enligt artikel 189b EG (1) framför allt det avsnitt däri som gäller föreskrifter och allmänna villkor för ombudsmannens ämbetsutövning,

—

med beaktande av sitt beslut 94/262/EKSG, EG, Euratom av den 9 mars 1994 (2) om föreskrifterna och de allmänna villkoren för ombudsmannens ämbetsutövning och framför allt artikel 3.8,

—

med beaktande av artikel 43 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

—

med beaktande av artiklarna 112.1 och 195.2 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för framställningar (A6-0030/2004), och av följande skäl:

A.

Stadgan om de grundläggande rättigheterna ingår som en del av fördraget om upprättandet av en konstitution för Europa som undertecknades i Rom den 29 oktober 2004 av stats- eller regeringscheferna och utrikesministrarna från de 25 medlemsstaterna i Europeiska unionen.

B.

I artikel 41 (Rätt till god förvaltning), kapitel V (Medborgarnas rättigheter) i stadgan föreskrivs att alla har rätt att få sina angelägenheter behandlade opartiskt, rättvist och inom skälig tid av unionens institutioner och organ.

C.

Enligt artikel 42 (Rätt till tillgång till handlingar) i stadgan har alla unionens medborgare och varje fysisk eller juridisk person som är bosatt eller har sitt säte i en medlemsstat rätt till tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar.

D.

Av artikel 43 (Ombudsmannen) i stadgan framgår att ”Varje unionsmedborgare och varje fysisk eller juridisk person som är bosatt eller har sitt säte i en medlemsstat har rätt att vända sig till unionens ombudsman vid missförhållanden i gemenskapsinstitutionernas eller gemenskapsorganens verksamhet, med undantag för domstolen och förstainstansrätten då dessa utövar sina domstolsfunktioner”.

E.

Ombudsmannens årsrapport lades officiellt fram för Europaparlamentets talman den 19 april 2004 och ombudsmannen Nikiforos Diamandouros lade fram sin rapport i utskottet för framställningar den 26 april 2004.

F.

Under 2003 har antalet klagomål som ingetts till ombudsmannen återigen ökat kraftigt och en ytterligare ökning väntas till följd av den senaste utvidgningen.

G.

Det antal klagomål till ombudsmannen där medborgarna haft berättigad anledning att söka rättelse på grund av bristen på öppenhet när det gäller de europeiska institutionernas verksamhet är en fråga som väcker berättigad oro för unionens demokratiska legitimitet och tydliga ansvarstagande.

H.

I årsrapporten redovisas ärenden där inget fall av administrativt missförhållande kunnat konstateras, där de europeiska myndigheterna följde ombudsmannens rekommendationer när de väl blivit uppmärksammade på klagomålet, eller en uppgörelse i godo uppnåtts, men också klagomål som ombudsmannen varit tvungen att avsluta med en kritisk anmärkning.

I.

Ombudsmannen har även verkat proaktivt genom sina undersökningar på eget initiativ.

J.

I sin resolution av den 6 september 2001 om särskild rapport från Europeiska ombudsmannen till Europaparlamentet efter undersökningen på eget initiativ av om de olika gemenskapsinstitutionerna och -organen antagit någon kodex för god förvaltningssed som är tillgänglig för allmänheten (3) gav Europaparlamentet enhälligt sitt stöd till Europeiska unionens kodex för god förvaltningssed som rekommenderats av ombudsmannen. Kommissionen har inte antagit kodexen.

K.

Fördraget om upprättandet av en konstitution för Europa innehåller en rättslig grund för en framtida lag om god förvaltningssed.

L.

I ett bidrag av den 23 januari 2003 till konventet förklarade Europeiska ombudsmannen att ”om man skall ersätta fördraget med en konstitution, framför allt en konstitution som även omfattar grundläggande rättigheter, krävs det en djupgående analys av rollen som fördragens väktare”.

M.

Ombudsmannen har i sitt beslut om klagomål 995/98/OV redan understrukit att, samtidigt som kommissionen har oinskränkta befogenheter när det gäller att inleda överträdelseförfarande, är dessa befogenheter dock föremål för juridiska begränsningar som fastställs i Europeiska domstolens rättspraxis. Myndigheterna skall till exempel handla konsekvent och i god tro, undvika diskriminering, respektera principerna om proportionalitet, jämlikhet och berättigade förväntningar samt de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna.

N.

Redan i december 1999 mottog Europaparlamentet en begäran från Europeiska ombudsmannen om att ändra bestämmelserna i ombudsmannens stadga om ombudsmannens tillgång till handlingar och möjligheterna att höra vittnen. Trots att parlamentet rekommenderade att bestämmelserna skulle ändras har detta fortfarande inte skett på grund av invändningar från kommissionen och rådet.

O.

Ombudsmannen beklagade de negativa synpunkterna på förslaget, och föreslog i en skrivelse av den 17 december 2002 till Europaparlamentets talman att ombudsmannens och Europaparlamentets enheter gemensamt skulle undersöka frågan om en revidering av ombudsmannens stadga.

P.

Av årsrapporten framgår de ansträngningar som ombudsmannen gjort för att fortsätta utveckla nätverket av nationella och regionala ombudsmän, med speciell tonvikt vid kandidatländerna.

Q.

I årsrapporten konstateras att både den tidigare ombudsmannen, Jacob Söderman, och den nuvarande ombudsmannen, Nikiforos Diamandouros, har arbetat för att ombudsmannens och andra utomrättsliga överklagandeinstansers roll uttryckligen erkänns i konstitutionen.

1.

Europaparlamentet godkänner årsrapporten för 2003 som lagts fram av ombudsmannen. Rapporten är utförlig och detaljerad i sin genomgång av de aktiviteter som utförts under året och framför allt när det gäller de olika ärenden som behandlats.

2.

Europaparlamentet gratulerar EU:s förste ombudsman Jacob Söderman till en framgångsrik och krävande ämbetsperiod, som avslutas den 31 mars 2003. Under de sju och ett halvt år som han innehaft sitt ämbete har han lagt en fast grund för institutionens arbete och hjälpt över 11 000 medborgare att få rättelse.

3.

Europaparlamentet gratulerar Nikiforos Diamandouros, som sedan han tillträdde i april 2003 framgångsrikt har drivit på för att effektivisera Europeiska ombudsmannens kansli och främja en effektiv offentlig förvaltning samt respekterandet av rättsstatens principer och av de mänskliga rättigheterna.

4.

Europaparlamentet anser att ombudsmannens roll i att öka öppenheten och det demokratiska ansvarstagandet i samband med Europeiska unionens beslutsfattande och förvaltning ger ett viktigt bidrag till en union där besluten verkligen fattas ”så öppet och så nära medborgarna som möjligt” enligt kravet i artikel 1.2 i fördraget om upprättandet av Europeiska unionen.

5.

Europaparlamentet värdesätter ombudsmannen ansträngningar att göra institutionen känd bland allmänheten och att informera medborgarna om deras rättigheter genom att distribuera informationsmaterial, besöka medlemsstater och delta i konferenser.

6.

Europaparlamentet konstaterar att kommissionen reagerat positivt på ombudsmannens förslag att den rutinmässigt borde informera sökande och mottagare av bidrag och understöd om möjligheten att klaga på administrativa missförhållanden.

7.

Europaparlamentet konstaterar att det har skett en betydande ökning av antalet klagomål, vilket understryker den framgång som ombudsmannen uppnått när det gäller att öka medvetenheten hos de medborgare som kommer i kontakt med EU:s institutioner om deras rättigheter i detta avseende.

8.

Europaparlamentet konstaterar emellertid att det fortfarande råder viss förvirring bland allmänheten när det gäller den exakta spännvidden av ombudsmannens ansvarsområde, eftersom cirka 75 procent av klagomålen faller utanför hans mandat. Parlamentet konstaterar emellertid med tillfredsställelse att ombudsmannen i sådana fall försöker hjälpa de klagande genom att hänvisa dem till andra organ, framför allt utskottet för framställningar eller nationella och lokala ombudsmän, samtidigt som ombudsmannen fortsätter att framhålla behovet av att ansträngningar görs för att medborgarna informeras korrekt via ovan nämnda instanser.

9.

Europaparlamentet konstaterar med tillfredsställelse att de europeiska myndigheterna i många fall har vidtagit åtgärder för att lösa ett klagomål när de väl blivit medvetna om problemet och att i andra fall en uppgörelse i godo uppnåtts. Parlamentet fortsätter uppmana relevanta myndigheter i gemenskapen att följa ombudsmannens förslag till rekommendationer för att åtgärda fall av administrativa missförhållanden efter en undersökning och att följa upp ombudsmannens kritiska anmärkningar för att förhindra liknande fall av administrativa missförhållanden i framtiden.

10.

Europaparlamentet konstaterar med tillfredsställelse att ombudsmannen i fyra fall har medlat framgångsrikt och uppnått uppgörelser i godo med positiva resultat som tillfredsställde båda parter och att ytterligare sju förslag till uppgörelser i godo var under behandling i slutet av året.

11.

Europaparlamentet konstaterar att ombudsmannen i likhet med år 2003 har skickat kritiska anmärkningar till institutionerna, framför allt rådet, gällande klagomål när det gäller att få tillgång till handlingar. Parlamentet påminner om att utskottet för framställningar behandlade detta problem i ett betänkande som gällde ett klagomål från den icke-statliga organisationen ”Statewatch”, och att rådet i det sammanhanget lovade att det i framtiden skulle respektera reglerna om tillgång till handlingar.

12.

Europaparlamentet uppmanar samtliga EU:s institutioner och organ att full ut tillämpa Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (4) och att därvid inse att tillgången till de europeiska institutionernas handlingar är en grundläggande rättighet i enlighet med artikel 42 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, i det uppriktiga syftet att fatta beslut ”så öppet och så nära medborgarna som möjligt” och understryker att EU:s institutioner och organ bör på individuell basis undersöka varje begäran om tillgång till handlingar ytterst noggrant innan bestämmelserna om undantag från principen om fri tillgång eventuellt tillämpas.

13.

Europaparlamentet välkomnar ombudsmannens beslut om att allmänheten skall få tillgång till presidiets föredragningslistor och protokoll så snart som konventet avslutat sitt arbete. Trots att förordning (EG) nr 1049/2001 inte är tillämplig övervakar ombudsmannen framgångsrikt att god förvaltningssed efterlevs.

14.

Europaparlamentet påminner om sin resolution av den 14 mars 2002 om tillämpningen av förordning (EG) nr 1049/2001 (5), där parlamentet uttrycker sin besvikelse över att kommissionen framhärdar i att vägra underkasta hela överträdelseförfarandet, inklusive skriftväxlingen mellan kommissionen och medlemsstaterna, en parlamentarisk granskning till skada för gemenskapsrättens effektivitet.

15.

Europaparlamentet stödjer uppmaningen till kommissionen att lägga fram ett förslag om ändring av förordning (EG) 1049/2001, i synnerhet vad avser tillgången till lagstiftningsdokument.

16.

Europaparlamentet konstaterar att i likhet med år 2003 har det framförts ett antal klagomål om bristen på öppenhet och insyn i samband med institutionernas uttagningsprov, ett område som ombudsmannen har prioriterat under tidigare år, eftersom så många medborgare kommer i kontakt med institutionerna i anslutning till ett rekryteringsförfarande. Parlamentet konstaterar att några av dessa klagomål har resulterat i kritiska anmärkningar från ombudsmannen.

17.

Europaparlamentet konstaterar med tillfredsställelse att rådet beslutade att följa ombudsmannens rekommendation efter två klagomål till ombudsmannen och ge kandidaterna i sina rekryteringsförfaranden tillgång till sina rättade prov, vilket innebär att rådet följer samma praxis som parlamentet och kommissionen.

18.

Europaparlamentet uppmanar EPSO (Europeiska gemenskapernas rekryteringskontor), det interinstitutionella organ som i framtiden kommer att organisera de flesta uttagningsproven för EU:s institutioner, att respektera de regler och rutiner som gäller öppenhet och insyn i samband med det rekryteringsförfarande som har utvecklats under årens lopp, i första hand tack vare klagomålen till ombudsmannen och ombudsmannens rekommendationer.

19.

Europaparlamentet konstaterar att många av klagomålen som har resulterat i en kritisk anmärkning från ombudsmannen avser förseningar när det gäller att besvara skrivelser, underlåtenhet att svara eller ofullständiga eller ohövliga svar. Parlamentet påminner därför institutionerna och organen om att en adekvat och korrekt kommunikation med medborgarna ligger i deras eget intresse.

20.

Europaparlamentet konstaterar med tillfredsställelse att fem undersökningar på eget initiativ inleddes under 2003, inklusive en som gällde integrering av personer med funktionshinder, för att se till att personer med funktionshinder inte diskrimineras i sina förbindelser med EU-institutionerna, i enlighet med artikel 26 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

21.

Europaparlamentet påminner om att parlamentet antagit den ovannämnda resolutionen om en kodex för god förvaltningssed för EU:s institutioner och organ och att parlamentet sedan dess upprepade gånger har begärt att denna kodex skall tillämpas av samtliga institutioner och organ. Parlamentet beklagar att kommissionen hittills inte har antagit och börjat tillämpa kodexen fullt ut.

22.

Europaparlamentet påminner om att Loyola de Palacio, kommissionens vice ordförande, när ombudsmannens årsrapport för 2002 diskuterades i kammaren den 25 september 2003, hänvisade till att utkastet till en konstitution för Europa innehöll en rättslig grund för en framtida lag om god förvaltningssed, som borde vara obligatorisk för samtliga unionens institutioner och organ. Parlamentet håller med ombudsmannen om att kommissionen borde inleda det förberedande arbetet på att anta en sådana lag.

23.

Europaparlamentet uppmanar ombudsmannen att - i avvaktan på att bestämmelserna om god förvaltningssed genomförs - samarbeta med utskottet för framställningar för att ytterligare utarbeta kriterier för god förvaltningssed i samband med överträdelseförfarandet enligt ombudsmannens beslut avseende klagomål 995/98/OV, i syfte att övertyga kommissionen att genomföra detta.

24.

Europaparlamentet anser att ombudsmannen bör ha obegränsad tillgång till handlingar i samband med sina undersökningar. Parlamentet konstaterar att det har gått nästan sex år sedan ombudsmannen lade fram ändringsförslag till artikel 3.2 i ombudsmannens stadgar om ombudsmannens tillgång till handlingar och hans möjligheter att höra vittnen, som Europaparlamentet antog en resolution om den 6 september 2001 (6). Parlamentet beklagar att det inte har varit möjligt att skapa en kvalificerad majoritet i rådet för att godkänna denna resolution (7).

25.

Europaparlamentet håller med om att det behövs en granskning av ombudsmannens stadgar som antogs den 9 mars 1994 mot bakgrund av utvecklingen under det senaste decenniet, inklusive Europeiska bedrägeribekämpningsbyrån OLAF:s utredningsbefogenheter och antagandet av förordning (EG) nr 1049/2001. En sådan granskning föreslogs av Jacob Söderman i en skrivelse till talman Pat Cox den 17 december 2002.

26.

Europaparlamentet välkomnar det goda arbetsklimatet mellan ombudsmannens kansli och utskottet för framställningar, inklusive förfarandet för ömsesidig vidarebefordran av ärenden i förekommande fall, som ledde till att sex klagomål överfördes direkt till det utskottet och att ytterligare 142 klagande uppmanats att inge framställningar.

27.

Europaparlamentet uppskattar att ombudsmannens upprättat ett nätverk av nationella och lokala ombudsmän och andra organ, till vilka klagomål som faller utanför ombudsmannens behörighet kan hänvisas. Parlamentet anser att det skulle vara till god hjälp om utskottet för framställningar hade tillgång till detta nätverk och kunde upprätta ett liknande nätverk av utskott för framställningar i samarbete med ombudsmannens kansli.

28.

Europaparlamentet uppmuntrar ombudsmannen att fortsätta sina ansträngningar att, i samarbete med nationella och regionala ombudsmän, inrätta ett omfattande och effektivt system av andra utomrättsliga överklagandeinstanser till förmån för de EU-medborgare som anser att deras rättigheter åsidosatts enligt europeisk lag.

29.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution och betänkandet från utskottet för framställningar till rådet, kommissionen, Europeiska ombudsmannen, regeringarna och parlamentet i medlemsstaterna och ombudsmännen eller motsvarande organ i medlemsstaterna.

—

med beaktande av sina tidigare resolutioner om Elfenbenskusten,

—

med beaktande av partnerskapsavtalet mellan AVS-länderna och EG som undertecknades den 23 juni 2000 i Cotonou,

—

med beaktande av Linas-Marcoussis-avtalet, undertecknat den 24 januari 2003 av alla parter i konflikten på Elfenbenskusten,

—

med beaktande av Accra III-avtalet som undertecknades av parterna i konflikten den 30 juli 2004, där det fastställdes en klar tidsplan för genomförandet av Linas-Marcoussis-avtalet och i synnerhet för politisk reform, avväpning, demobilisering och återintegrering för att bereda vägen för fria och öppna val före slutet av 2005,

—

med beaktande av ordförandeskapets förklaring på Europeiska unionens vägnar av den 7 november 2004,

—

med beaktande av Västafrikanska staternas ekonomiska gemenskap (ECOWAS) och EU:s gemensamma förklaring om situationen i Elfenbenskusten av den 8 november 2004,

—

med beaktande av kommunikén från den nittionde sessionen i Afrikanska unionens freds- och säkerhetsråd av den 8 november 2004,

—

med beaktande av FN:s generalsekreterare Kofi Annans förklaring av den 9 november 2004,

—

med beaktande av den ståndpunkt som de afrikanska statscheferna antog i Abuja den 12 november 2004 och FN:s säkerhetsråds resolution 1572 som antogs enhälligt den 15 november,

—

med beaktande av artikel 115.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Den 4 november 2004 bröt den ivorianska regeringen vapenvilan och gjorde en flygattack mot rebeller i Bouaké och Korhogo i det demilitariserade området i norr.

B.

Den 6 november 2004 anföll regeringens flygplan franska fredsstyrkor i området, varvid 9 personer dödades och 31 skadades. Frankrike svarade med att förstöra större delen av landets flygvapen, vilket i sin tur ledde till att regeringsvänliga soldater drog ut på gatorna i Abidjan, trakasserade och hotade utlänningar, satte franska skolor i brand och plundrade fransk egendom.

C.

De franska trupperna och FN:s styrka i Elfenbenskusten (UNOCI) uppgår till totalt 10 000 män. De övervakar det demilitariserade området och får använda samtliga till buds stående medel för att förhindra fientligheter.

D.

De ivorianska myndigheterna har förbjudit åtta oppositionella tidningar, flera privata tidningsredaktioner har plundrats och vandaliserats av regeringsvänliga soldater och internationella radiosändningar har saboterats. De statsägda radio- och TV-sändningarna har uppmanat befolkningen till etniskt våld och främlingsfientlighet, vilket lett till att utländska medborgare massutvandrat.

E.

Den instabila situationen i Elfenbenskusten beror på förhållanden som går långt tillbaka i tiden, däribland försämringen av den ekonomiska och den sociala situationen.

F.

Det fortsatta våldet har stora konsekvenser för den redan allvarliga humanitära situationen i landet. Nästan en miljon ivorianer är beroende av internationellt humanitärt bistånd, eftersom flera humanitära operationer har ställts in i landet. Våldet och den allt större risken för en ivoriansk massflykt kan leda till att situationen blir instabil även i andra delar av Västafrika, särskilt i Liberia.

G.

Otillräckliga internationella medel förvärrar den humanitära krisen.

H.

Enligt Accraavtalet borde rebellstyrkorna och milisen ha lämnat ifrån sig sina vapen före den 15 oktober 2004, vilket de inte har gjort.

I.

Parterna i konflikten har inte respekterat de tidsfrister för politiska reformer eller nedläggning av vapen som fastställdes i Accra III-avtalet.

J.

En folkomröstning och fria och rättvisa val kan endast anordnas på ett tillfredsställande sätt i landet om landet försonas.

K.

Åtaganden rörande mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatsprincipen, som samtliga är viktiga pelare i Cotonouavtalet, har inte respekterats.

L.

Ett nytt diplomatiskt kapitel har inletts i Sydafrika för att finna en politisk lösning på krisen under den sydafrikanske presidenten Mbekis ledning.

1.

Europaparlamentet välkomnar säkerhetsrådets resolution om ett omedelbart vapenembargo efter den ståndpunkt som de afrikanska statscheferna antog i Abuja den 12 november 2004. Om inte parterna förbinder sig att respektera avtalen kommer de finansiella tillgångarna att frysas och utlandsresorna att begränsas för de personer som fortsätter att äventyra den nationella freds- och förlikningsprocessen i landet. I resolutionen uppmanas de ivorianska myndigheterna att upphöra med samtliga radio- och TV-sändningar sprider en anda av hat, intolerans och våld.

2.

Europaparlamentet hedrar minnet av alla dem som fallit offer för de senaste händelserna efter det att vapenvilan bröts. Parlamentet uttrycker sin medkänsla med de ivorianska, afrikanska och europeiska offrens familjer och är upprört över våldet, främst det våld som drabbat kvinnorna. Parlamentet fördömer våldet, främlingsfientligheten och plundringarna och uppmanar den ivorianska regeringen att sätta stopp för övergreppen och att se till att gärningsmännen och deras uppdragsgivare straffas.

3.

Europaparlamentet uppmanar samtliga parter i konflikten att

4.

Europaparlamentet välkomnar Afrikanska unionens och ECOWAS mandat till den sydafrikanske presidenten Thabo Mbeki om att förhandla mellan parterna i konflikten. Parlamentet välkomnar även Afrikanska unionens engagemang för att finna en politisk lösning på den ivorianska krisen, och att ge sitt fulla stöd till Afrikanska unionen och ECOWAS så att de tillsammans med FN finner en snabb och hållbar lösning på den nuvarande krisen.

5.

Europaparlamentet beklagar att sammansättningen av den nuvarande fredsstyrkan inte är tillräckligt multinationell.

6.

Europaparlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att aktivt stödja FN:s och Frankrikes fredsbevarande uppdrag och beklagar att Operation Licorne (”operation Enhörningen”) som endast består av franska trupper inte innehåller några andra européer.

7.

Europaparlamentet fördömer att oppositionspartiernas och oppositionstidningarnas lokaler förstörts samt att utländska radiostationer saboterats.

8.

Europaparlamentet uppmanar den ivorianska regeringen och företrädare för de nya styrkorna (”Forces Nouvelles”) att genomföra Accra III-avtalet och att vidta samtliga nödvändiga åtgärder för att återinföra rättsstatsprincipen, upprätthålla och respektera de mänskliga rättigheterna.

9.

Europaparlamentet uppmanar rådet att när det gäller konfliktförebyggande åtgärder ta tag i de bakomliggande orsakerna till krisen, framför allt på det ekonomiska och sociala området, och att stödja Afrikanska unionens fredsstyrkor inom ramen för Europeiska utvecklingsfondens projekt för stöd till bevarandet av freden. Parlamentet uppmanar EU och det internationella samfundet att öka det humanitära biståndet till Elfenbenskusten så snart som det är möjligt att genomföra fler, och mycket angelägna, operationer.

10.

Europaparlamentet uppmanar därför rådet att överväga samråd mellan EU och Elfenbenskusten i enlighet med artiklarna 9 och 96 i Cotonouavtalet.

11.

Europaparlamentet uppdrar åt sin talman att översända denna resolution till kommissionen, rådet, FN:s generalsekreterare, Afrikanska unionen, ECOWAS och Elfenbenskustens president och regering.

—

med beaktande av sina tidigare resolutioner om Tibet och situationen för de mänskliga rättigheterna i Kina samt sina reolutioner om de mänskliga rättigheterna i världen,

—

med beaktande av sin resolution av den 19 december 2002 (1) om fallen Tenzin Delek Rinpoche och Lobsang Dhondup,

—

med beaktande av artikel 115.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Den 2 december 2002 dömde folkdomstolen i andra instans i den tibetanska självständiga prefekturen Kardze (Ganzi) i provinsen Sichuan den inflytelserika buddhistiska laman Tenzin Delek till döden med två års uppskov. Hans assistent, Lobsang Dhondup, avrättades den 26 januari 2003. I båda fallen rörde det sig om påstådda politiska brott.

B.

Båda hade häktats i början av april 2002 efter ett bombattentat i Chengdu, Sichuanprovinsens huvudstad, den 3 april 2002.

C.

Tenzin Delek Rinpoche anklagades för att ”stå bakom bombattentat” och ”uppmuntra till separatism”. Hans skuld har inte kunnat bevisas.

D.

Enligt uppgift har Tenzin Delek hållits avskild från yttervärlden från det att han häktades fram till i dag, och har enligt uppgift torterats i flera månader.

E.

Det är mycket oroande att uppskovstiden för Tenzin Delek Rinpoches avrättning kommer att löpa ut den 2 december 2004.

F.

På begäran av Europeiska rådet undersöker rådet för närvarande på nytt embargot mot vapenförsäljning till Kina, vilket beslutades och infördes 1989.

G.

Folkrepubliken Kinas regering mottog nyligen representanter för Hans helighet Dalai Lama.

1.

Europaparlamentet upprepar sitt krav på avskaffandet av dödsstraff och uppmanar till ett omedelbart stopp för utförande av dödsstraffet i Kina samt uppmanar de kinesiska myndigheterna att omedelbart ändra det dödsstraff som Tenzin Delek Rinpoche dömts till.

2.

Europaparlamentet fördömer kraftigt avrättningen av Lobsang Dhondup den 26 januari 2003.

3.

Europaparlamentet uppmanar chefsåklagaren i provinsen Sichuan och guvernören i provinsen Sichuans folkregering att göra sitt yttersta för att hindra avrättningen av Tenzin Delek Rinpoche.

4.

Europaparlamentet uppmanar enträget myndigheterna att garantera att Tenzin Delek Rinpoche inte kommer att misshandlas i fängelset, begär en omedelbar omprövning av hans fall samt uppmanar de kinesiska myndigheterna att göra allt som står i deras makt för att se till att internationella mänskliga rättigheter och humanitära rättsliga normer respekteras, och särskilt garantera att gripna personer behandlas enligt internationellt erkända rättsliga förfaranden.

5.

Europaparlamentet uppmanar Europeiska unionen och dess medlemsstater att mana Folkrepubliken Kinas regering att respektera det tibetanska folkets religionsfrihet, och särskilt att förhindra avrättningen av Tenzin Delek Rinpoche och påkalla en ny och rättvis rättegång.

6.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att uttrycka sin oro avseende fallet Tenzin Delek Rinpoche vid det kommande toppmötet mellan EU och Kina.

7.

Europaparlamentet uppmanar rådet och medlemsstaterna att upprätthålla EU:s vapenembargo mot Folkrepubliken Kina och att inte försvaga gällande nationella begränsningar beträffande sådana vapenförsäljningar. Europaparlamentet anser att vapenembargot skall upprätthållas fram till dess att EU antagit en rättsligt bindande uppförandekod för vapenexport och Folkrepubliken Kina vidtagit konkreta åtgärder för att förbättra situationen i landet i fråga om de mänskliga rättigheterna, bland annat genom att ratificera FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter och fullt ut respektera minoriteters rättigheter.

8.

Europaparlamentet välkomnar frigivandet av Ngawang Sangdrol och Jigme Sangpo, de samvetsfångar som suttit längst fängslade i Tibet, och uppmanar enträget de kinesiska myndigheterna att fortsätt att frige fångar.

9.

Europaparlamentet uppmanar Folkrepubliken Kinas regering att intensifiera den pågående dialogen med representanterna för Dalai Lama, med syfte att utan ytterligare dröjsmål uppnå en ömsesidigt acceptabel lösning på Tibetfrågan.

10.

Europaparlamentet upprepar i detta sammanhang sin uppmaning till rådet att utse en särskild EU-representant för Tibetfrågor, för att sålunda bidra konkret till en fredlig lösning av detta problem.

11.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, FN:s generalsekreterare, Kinas regering, guvernören för provinsen Sichuan och chefsåklagaren i folkets rättsliga övervakningsmyndighet i provinsen Sichuan.

—

med beaktande av den afrikanska människorättskommissionens dom mot Eritrea från mars 2004,

—

med beaktande av artikel 115.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Den allt sämre människorättssituationen i Eritrea är djupt oroande. Det är upprörande att de eritreanska myndigheterna är så uppenbart ovilliga att samarbeta, trots upprepade vädjanden från internationella människorättsorganisationer och icke-statliga organisationer.

B.

Den 4 november 2004 grep de eritreanska säkerhetsstyrkorna godtyckligt tusentals ungdomar och andra som misstänks för att ha undandragit sig militärtjänstgöring. Det kan befaras att fångarna kommer att utsättas för tortyr och misshandel.

C.

I samband med ett förmodat flyktförsök den 4 november 2004 dödades minst tolv människor i militärfängelset Adi Abeto.

D.

Många ungdomar har flytt landet för att undgå militärtjänstgöring. Flera av dem som med tvång återförts till Eritrea från Malta och Libyen har gripits, torterats och skickats till ett hemligt fängelse där merparten fortfarande sitter fängslade utan kontakt med yttervärlden.

E.

Det är djupt beklagligt att den så kallade Asmara 11-gruppen, som består av före detta parlamentsledamöter för regeringspartiet och som kämpar för en demokratisering, alltjämt sitter fängslade utan åtal sedan september 2001.

F.

Den oberoende pressen är de facto förbjuden och åtskilliga journalister har gripits. Detta har föranlett sammanslutningen Reportrar utan gränser att klassa Eritrea som världens tredje mest repressiva stat mot journalister.

G.

Sedan september 2001 har tretton oberoende journalister gripits i Asmara. En av dessa är svensken Dawit Isaak, som inte åtalats för något brott, och de eritreanska myndigheterna har vägrat att uttala sig om hans öde.

H.

Författningen från 1997, som garanterar civila rättigheter, däribland religionsfrihet, har aldrig börjat tilllämpas.

I.

Respekten för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, däribland yttrandefrihet, är en väsentlig beståndsdel i partnerskapsavtalet från Cotonou.

1.

Europaparlamentet fördömer kraftfullt alla övergrepp mot de mänskliga rättigheterna i Eritrea och uppmanar myndigheterna i landet att upprätthålla de mänskliga rättigheterna, respektera internationella konventioner och att fullt ut samarbeta med internationella människorättsorganisationer och icke-statliga organisationer.

2.

Europaparlamentet uppmanar den eritreanska regeringen att efterleva de internationella konventionerna om mänskliga rättigheter.

3.

Europaparlamentet efterlyser en fullständig och oberoende utredning av händelserna på militärfängelset Adi Abeto den 4 november 2004, då minst tolv fångar skall ha skjutits ihjäl, och kräver att de ansvariga ställs inför rätta.

4.

Europaparlamentet uppmanar de eritreanska myndigheterna att omedelbart frige de elva före detta parlamentsledamöterna i enlighet med den afrikanska människorättskommissionens dom från mars 2004.

5.

Europaparlamentet uppmanar de eritreanska myndigheterna att upphäva förbudet mot en oberoende press i landet och att omedelbart frige de tretton oberoende journalisterna och alla andra som fängslats endast av den anledningen att de utövat sin yttrandefrihet.

6.

Europaparlamentet uppmanar de eritreanska myndigheterna att respektera de mänskliga rättigheterna för alla fångar, inklusive de ungdomar som greps den 4 november 2004, och att omedelbart ge dem möjlighet att ta kontakt med sina familjer och advokater.

7.

Europaparlamentet framhåller den betydelse det tillmäter de grundläggande friheterna, däribland yttrandefrihet, föreningsfrihet - i synnerhet på politik- och fackföreningsområdet - samt mötesfrihet.

8.

Europaparlamentet upprepar sitt krav på att en politisk process i Eritrea skall inledas som omfattar hela landet, med deltagande av alla de olika partiledarna och företrädarna för det civila samhället, så att en lösning på dagens kris kan åstadkommas och Eritrea kan slå in på en väg som innebär demokrati, politisk pluralism och hållbar utveckling. I detta sammanhang bekräftar parlamentet sitt engagemang för att främja utvecklingen i Eritrea och för att främja fred, stabilitet och samarbete i regionen.

9.

Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att inleda samrådsförfarandet enligt artikel 96 i Cotonouavtalet för att förhindra övergrepp mot mänskliga rättigheter och bana väg för politisk pluralism.

10.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommisionen, AVS-EU:s ministerråd och den gemensamma parlamentariska AVS-EU-församlingen, FN:s och Afrikanska unionens generalsekreterare samt regeringen och parlamentet i Eritrea.