This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document C2006/190/64
Case F-52/06: Action brought on 21 April 2006 — Pimlott v Europol
Mål F-52/06: Talan väckt den 21 april 2006 – Mike Pimlott mot Europol
Mål F-52/06: Talan väckt den 21 april 2006 – Mike Pimlott mot Europol
EUT C 190, 12.8.2006, p. 34–35
(ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, NL, PL, PT, SK, SL, FI, SV)
12.8.2006 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 190/34 |
Talan väckt den 21 april 2006 – Mike Pimlott mot Europol
(Mål F-52/06)
(2006/C 190/64)
Rättegångsspråk: nederländska
Parter
Sökande: Mike Pimlott (Porchester, Hampshire, Förenade kungariket) (ombud: advokaten D.C. Coppens)
Svarande: Europol
Sökanden(a)s yrkanden
Sökanden(a) yrkar att personaldomstolen skall
— |
ogiltigförklara Europols beslut av den 25 januari 2006, |
— |
förplikta Europol att förlänga sökandens kontrakt med 4 år, från den 1 januari 2006 till och med den 31 december 2010, och |
— |
förplikta Europeiska gemenskapernas kommission att ersätta rättegångskostnaderna. |
Grunder och huvudargument
Sökanden, som anställdes av Europol första gången den 1 januari 2000 för en period som inledningsvis fastställdes till 4 år, anställdes från den 1 januari 2002 i en annan befattning hos Europol, men enligt ett kontrakt som löpte ut den 31 december 2005.
Sökanden yrkar att Europols beslut att endast förlänga kontraktet med 2 år skall ogiltigförklaras. Sökanden påpekar att Europol från den tidpunkt när han tillträdde sin nya befattning enligt det nya kontraktet inte borde ha betraktat honom som en anställd som beviljats särskild ledighet utan lön av myndigheterna i Förenade kungariket, utan snarare som en anställd vid Europol utan förbindelser till brittiska myndigheter. Skillnaden är relevant, eftersom det i det förstnämnda fallet är artikel 6.2 i Europols tjänsteföreskrifter som skall tillämpas. I denna bestämmelse föreskrivs en förlängning på 2 år. I det andra fallet skall artikel 6.3 tillämpas, vilket innebär att kontraktet kan förlängas med 4 år.
Sökanden påpekar att han år 2002 bröt kontakten med sin arbetsgivare i Förenade kungariket och att han var övertygad om att arbetsgivaren därefter strök honom ur personalregistret. Sökanden påpekar att även om de brittiska myndigheterna inte strök honom ur detta register kan detta inte läggas honom till last.