30.12.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 324/42

1.1

EESK ställer sig bakom de kriterier som kommissionen – mot bakgrund av de höga priser som konsumenterna får betala vid internationella roamingsamtal med mobiltelefon – framför i sitt förslag till förordning. Förslaget syftar till att skapa en harmoniserad rättslig grund för sådana åtgärder som skulle underlätta fullbordandet av den inre marknaden för elektroniska kommunikationer, och sätter samtidigt medborgarna i centrum för EU:s politik.

1.2

Förslaget är nödvändigt och proportionellt och stärker konsumentskyddet. Bland annat ökar konsumenternas rätt att erhålla information tack vare åtgärder för insyn, och deras ekonomiska intressen skyddas genom att det fastställs ett pristak för de landbaserade mobiltelenätens operatörer inom EU för tillhandahållande av roamingtjänster för rösttelefoni mellan medlemsstater på slutkunds- och grossistnivå.

1.3

Kommittén skulle helst se att kommissionen vid granskningen av förordningens verkan baserar sina kommande förslag på sådana principer som ”den uppringande betalar”(”calling party pays”) och att de priser som faktureras abonnenten för roamingsamtal ligger i nivå med dem som hemmaleverantören tillämpar (”home pricing principle”).

2.1

De europeiska medborgarnas alltmer omfattande resande utanför hemlandet, och särskilt inom EU, har lett till ett ökat behov av telekommunikation via det allt större antalet mobiltelefoner. Konsumenternas möjlighet att tack vare avtal mellan operatörer i olika länder ringa och ta emot samtal vid resor utomlands kallas ”roaming”.

2.1.1

Detta inbegriper tjänster som tillhandahålls av en nationell mobiloperatör (värdnät) till en mobiloperatör i ett annat land (hemmanät). Marknaden består vanligen av följande tjänster:

2.1.2

Det beräknas att ca 150 miljoner europeiska medborgare använder denna tjänst, antingen i samband med nöjesresor eller, i mycket större utsträckning (omkring tre fjärdedelar av all roaming), i samband med affärsresor.

2.2

Roaming ger tveklöst allmänheten ekonomiska och sociala fördelar, men roaming har också kritiserats hårt av kunder, konsumentorganisationer, tillsynsmyndigheter och politiker för de höga avgifterna, som är långt högre än vid inrikes samtal. Kritikerna menar dessutom att taxorna för roaming är svåröverskådliga för slutkunden, inte är motiverade sett till de underliggande kostnaderna för tjänsten och skiftar kraftigt mellan länder och operatörer: I stort sett varierar dessa taxor mellan 0,20 euro för en finländsk kund som ringer till sitt hemland från Sverige och 13,05 euro när en person från Malta ringer hem från Lettland. Enligt olika branschstudier tjänar telefonbolagen i EU omkring 8,5 miljarder euro varje år på roamingsamtal, vilket utgör mellan 3 till 7 procent av deras omsättning, en andel som tenderar att öka.

2.3

Kommissionen började intressera sig för problemet med höga roamingavgifter för mobiltelefonikunder på resa i Europa i olika initiativ i slutet av 90-talet:

2.4

Trots kritikernas entydiga budskap, EU-institutionernas initiativ, vissa EU-medlemsstaters åtgärder och några operatörers sänkning av roamingavgifterna har det hittills inte varit möjligt att vidta effektiva och snabba åtgärder för att åstadkomma väsentliga minskningar av avgiftsnivåerna för roaming i hela EU på ett harmoniserat sätt.

2.5

Slutligen lade kommissionen, efter att ha undersökt olika lagstiftningsalternativ och deras konsekvenser, den 12 juli 2006 fram ett förslag till förordning om roaming på allmänna mobiltelefonnät i EU som syftar till att sätta en gräns för de tariffer som operatörerna kan ta ut av varandra för hantering av mobilsamtal liksom för de tariffer som tas ut av användarna för att ringa och ta emot sådana samtal utanför hemlandet men inom EU. Denna förordning skulle ändra den nuvarande lagstiftningen för elektronisk kommunikation som fastställts i direktiv 2002/21/EG.

3.1

Med detta förslag till förordning vill kommissionen skapa en harmoniserad, objektiv, enhetlig och välavvägd rättslig grund för sådana åtgärder som skulle underlätta fullbordandet av den inre marknaden för elektroniska kommunikationer, som ligger i linje med den reviderade Lissabonstrategin för främjande av tillväxt och sysselsättning genom större konkurrenskraft och är förenlig med kommissionens därmed sammanhängande initiativ i2010.

3.2

Denna grund kommer att göra det möjligt att fastställa maxtaxor per minut som de landbaserade mobiltelefonnätens operatörer i EU får ta ut för roamingtjänster för rösttelefonisamtal mellan medlemsstaterna. Det gäller både de taxor som nätoperatörerna tar ut av varandra och de taxor som hemmaleverantören tar ut av slutkunden. Maxtaxan måste omfatta alla element som ingår i ett internationellt roamingsamtal, inklusive indirekta kostnader samt kostnader för signalering, originering, förmedling och terminering. Den bör också ta hänsyn till att operatörernas självkostnader för att leverera tjänsten.

3.3

I enlighet med den s.k. europeiska hemmamarknadsprincipen strävar man efter att säkerställa ett gott konsumentskydd för utnyttjare av allmänna mobilnät under resor i gemenskapen, samtidigt som konkurrensen mellan mobiloperatörerna bevaras genom att de tillåts variera sitt utbud och anpassa taxorna till marknadsförhållanden och efterfrågan.

3.4

Pristaket bör fastställas som följer:

3.5

I förslaget till förordning berörs också kravet på insyn i priserna genom att mobiloperatörerna blir skyldiga att på begäran ge personanpassad information om roamingavgifter i slutkundsledet till roamingkunderna. Informationen skall vara kostnadsfri och kunderna skall kunna välja om de vill ha informationen som SMS (Short Message Service) eller som röstmeddelande på sin mobiltelefon. Dessutom skall mobiloperatörer tillhandahålla upplysningar om roamingtaxor när abonnemangen tecknas, och därefter med regelbundna mellanrum och om betydande ändringar av roamingtaxorna förekommer.

3.6

För att alla som använder mobil rösttelefoni skall omfattas av förslaget till förordning bör avgiftsregleringen gälla oavsett om kunden betalar hemmaleverantören i förskott eller efterskott.

3.7

Förslaget ger vidare de nationella tillsynsmyndigheterna nödvändiga befogenheter för att se till att reglerna efterlevs, i linje med deras befintliga roll enligt EU:s regelverk för elektronisk kommunikation. Utöver att vara ansvariga för informationen om den genomsnittliga mobiltermineringstaxan, som kommissionen regelbundet skall offentliggöra, har de också till uppgift att bevaka utvecklingen av de taxor i grossist- och slutkundsledet som gäller röst- och datakommunikationstjänster, däribland SMS-tjänster och MMS-tjänster (Multimedia Messaging Service), för roamingkunder i gemenskapen, inte minst i de yttersta randområdena. Detta gör det möjligt att bedöma operatörernas lönsamhet och kostnadstäckning samt att i förekommande fall föreskriva påföljder för överträdelse av förordningen.

3.8

De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra förslaget till förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (6). Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall vara tre månader. Kommissionen skall biträdas av den kommunikationskommitté som inrättats genom artikel 22 i direktiv 2002/21/EG.

3.9

Enligt förslaget skall förordningen ses över efter två år. Detta innebär att om marknadsutvecklingen då har gjort förordningen överflödig kan kommissionen överväga att upphäva den, i enlighet med principerna för bättre lagstiftning.

4.1

EESK uppskattar kommissionens ansträngningar för att införa en rättslig grund som möjliggör att effektiva åtgärder vidtas för att sänka avgifterna för roamingtjänster inom mobil telefoni i EU. Man kan konstatera att kommissionen räknar med en sänkning på upp till 70 % av priserna för roaming, vilket innebär en inbesparing för konsumenterna på ungefär 5 miljarder euro.

4.1.1

EESK tror att den föreslagna åtgärden innebär bättre konsumentskydd. Å ena sidan skyddas konsumenternas ekonomiska intressen då roamingkostnaderna sänks. Å den andra får de ökad insyn i priserna genom att användarnas rätt att få tillgång till information främjas. Kommittén ställer sig bakom de kriterier som kommissionen lägger fram i förslaget, som därmed får EESK:s stöd.

4.2

EESK är samtidigt medveten om de svårigheter som är förknippade med en överenskommelse om dessa åtgärder för sänkning av roamingkostnaderna eftersom vissa regleringsmyndigheter och operatörerna själva motsätter sig förslaget. Kommissionens initiativ har allmänt kritiserats för alltför långtgående rättsliga ingrepp, för bristande samråd med berörda parter, för ett alltför snabbt genomförande utan att ge företagen möjligheter till anpassning, för att dessa företag inte ges möjlighet till självreglering, för att initiativet inriktas på nettopriserna men inte bruttopriserna, för att operatörer i länder med ett stort antal besökande missgynnas kraftigt, samt för att en oönskad sidoeffekt kan bli höjda priser för andra telekomtjänster eller ifrågasättande av framtida investeringsbehov för utveckling av elektronisk kommunikation (3G, bredband osv.).

4.3

Däremot kan man konstatera att telefonoperatörernas intäkter är synnerligen höga. Dessutom skulle en eventuell sänkning av roamingpriserna inte leda till att operatörerna går med förlust, vilket deras egna sektorsstudier har visat.

4.3.1

När det gäller att avgöra vilken regleringsform som vore lämplig mot bakgrund av att vissa operatörer har arbetat för sänkta roamingkostnader, visar tidigare erfarenheter att initiativ av det här slaget inte är någon garant för varken tidsplanen eller den nödvändiga harmoniseringen när problemet skall lösas.

4.3.2

EESK anser att en förordning är nödvändig eftersom den kan tillämpas direkt av medlemsstaterna, och den är att föredra framför en enkel självreglering av marknaden och framför de insatser som medlemsstaterna själva kunde göra. Eftersom roamingen är gränsöverskridande har de nationella myndigheterna inte behörighet att ingripa.

4.4

Det finns dessutom risker med att fatta olika beslut i olika delar av EU med tanke på den framtida möjligheten att grunda virtuella telekombolag. Därmed kan den övergripande utvecklingen av elektronisk kommunikation inom EU äventyras.

4.5

Tillsammans med vad som anförts ovan beklagar EESK att de åtgärder som kommissionen föreslår för att förhindra oskäliga priser för roamingtjänster framöver är mycket blygsamma i förhållande till användarnas förväntningar och till kommissionens ursprungliga förslag.

4.6

Målsättningen bör vara att det inte skall finnas skillnader i priset för roaming i olika medlemsstater samtidigt som konkurrensen mellan olika operatörers utbud inte får äventyras. Med andra ord bör kunden tillförsäkras samma pris som i ursprungslandet oberoende av var han eller hon befinner sig (s.k. ”home pricing principle”). Det aktuella förslaget till förordning ger dock ingen möjlighet att uppnå denna målsättning om mer enhetliga nationella priser och av roamingpriser trots att tarifferna sänks.

4.7

När det gäller kostnaderna för samtal som kunden mottar i ett annat land kan man konstatera att förslaget till förordning fastställer begränsningar i prissättningen av denna tjänst. Däremot föreslås inte att detta förfarande skall slopas, trots att företagskunder och konsumenter sedan länge har begärt detta och trots att ett sådant förslag ingick i kommissionens ursprungliga utkast. EESK anser att det framöver vore lämpligare att tillämpa principen ”den som ringer upp betalar” (”calling party pays”) eftersom den kan anses mest rättvis.

4.8

Kommittén beklagar att kommissionen inte har gjort någon utvärdering av de sociala återverkningarna på sysselsättningen till följd av initiativet. Det vore önskvärt att tillämpningen av förordningen inte leder till minskade arbetstillfällen eller till försämrade arbetslivsvillkor i sektorn, utan att den tvärtom beaktar de målsättningar som ingår i den Europeiska socialpolitiska agendan (7).

4.8.1

EESK anser att sex månader är för lång tid innan taket för slutpriset (dvs. det pris som kunden betalar) införs. Med tanke på att operatörerna inte har några problem att anpassa sig till den nya situationen bör denna övergångsperiod slopas.

4.8.2

Förslaget till förordning bör däremot innehålla möjligheten till övergångsbestämmelser under denna period på sex månader, för att det skall vara möjligt att åtgärda obalans som kan uppstå mellan vissa operatörer då förordningen träder i kraft, särskilt i de nya medlemsstaterna. Villkoret för detta är dock att konsumenterna i dessa länder inte blir förfördelade på grund av övergångsbestämmelserna.

4.9

Kommittén hoppas att tillämpningen av förordningen inte leder till ändrade tariffer för mobil telefoni. Det finns risk för att vissa operatörer under vissa omständigheter avser att kompensera kostnaderna genom att öka inkomsterna från andra tjänster. För att undvika detta bör man se till att mekanismerna för prissättning på grossistnivå och i detaljhandeln täcker samtliga kostnader för tjänsten.

4.9.1

Eftersom marknaden för elektronisk kommunikation är så dynamisk, välkomnar EESK kommissionens avsikt att se över förordningen senast två år efter det att den trätt i kraft. Vid översynen bör man studera om förordningen fortfarande är nödvändig eller om den kan slopas till följd av utvecklingen på marknaden och tack vare konkurrensen.

4.9.2

Vid översynen av hur förordningen fungerar bör man utvärdera återverkningarna på sysselsättningen och arbetsvillkoren samt på operatörernas investeringar, för att lämpliga åtgärder skall kunna vidtas.

4.10

Å andra sidan anser EESK att den nya regelramen kan användas till att lösa andra problem i anslutning till roaming, utöver dem som gäller oskäliga priser för tjänsten. Ett exempel på ett sådant problem är att roamingtjänsterna oberättigat aktiveras i gränsområdena mellan olika EU-länder.