7.2.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 32/7

1)

Artikel 17.6 andra stycket i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund ska tolkas så, att denna bestämmelse utgör hinder mot att en medlemsstat, efter att detta direktiv har trätt i kraft, tillämpar en regel som innebär att rätt till avdrag för ingående mervärdesskatt inte föreligger för utgifter som avser företags personalmatsalars servering av fria måltider till affärskontakter och personal i samband med sammanträden, trots att denna regel, när direktivet trädde i kraft, i praktiken inte var tillämplig på dessa utgifter, på grund av en förvaltningspraxis som innebar att dessa personalmatsalars servering beskattades med självkostnadspriset – som beräknats med utgångspunkt från tillverkningskostnaderna i form av råvarornas pris samt lönekostnader för beredning, försäljning och administration – som underlag, i utbyte mot att avdrag medgavs för hela den inbetalade ingående mervärdesskatten.

2)

Artikel 6.2 i sjätte direktivet 77/388 ska tolkas så, att denna bestämmelse inte omfattar företags personalmatsalars servering av måltider till företagets affärskontakter i samband med sammanträden i företagets lokaler, om det framgår av objektiva fakta – som det ankommer på den nationella domstolen att kontrollera – att denna måltidsservering utgör utgifter som strikt är rörelseutgifter. Denna bestämmelse omfattar vidare i princip ett företags servering av fria måltider till sin personal i företagets lokaler, om inte – vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att bedöma – företagets behov, exempelvis av att se till att sammanträden kan äga rum ostört och effektivt, tvingar arbetsgivaren att servera måltider till de anställda som deltar i dessa sammanträden.