Choose the experimental features you want to try

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 52009AE0636

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Regionkommittén och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén – Grönbok om territoriell sammanhållning: Att omvandla territoriell mångfald till styrka

EUT C 228, 22.9.2009, p. 123–129 (BG, ES, CS, DA, DE, ET, EL, EN, FR, IT, LV, LT, HU, MT, NL, PL, PT, RO, SK, SL, FI, SV)

22.9.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 228/123


Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Regionkommittén och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén – Grönbok om territoriell sammanhållning: Att omvandla territoriell mångfald till styrka”

KOM(2008) 616 slutlig

2009/C 228/24

Den 6 oktober 2008 beslutade kommissionen att i enlighet med artikel 262 i EG-fördraget rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om

Meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Regionkommittén och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén – Grönbok om territoriell sammanhållning: Att omvandla territoriell mångfald till styrka

Facksektionen för Ekonomiska och monetära unionen, ekonomisk och social sammanhållning, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 5 mars 2009. Föredragande var Jan OLSSON.

Vid sin 452:a plenarsession den 24–25 mars 2009 (sammanträdet den 25 mars) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 88 röster för och 11 nedlagda röster.

1.   Bakgrund

1.1   Alltsedan Europeiska unionens tillblivelse har man eftersträvat en harmonisk utveckling för de olika ekonomierna, samtidigt som man försökt att minska de regionala skillnaderna (1).

1.2   Under de första decenniernas integrationsarbete hamnade denna strävan lite i bakgrunden, men den fick ökad aktualitet tack vare den reform som Jacques Delors inledde 1988 efter antagandet av enhetsakten, som innebar att en särskild politik för ekonomisk och social sammanhållning skapades.

1.3   I Amsterdamfördraget, som undertecknades 1997, nämns social och territoriell sammanhållning tillsammans med tjänster av allmänt ekonomiskt intresse som gemensamma europeiska värden (2).

1.3.1   I Amsterdamfördraget preciseras att ”gemenskapen skall särskilt sträva efter att minska skillnaderna mellan de olika regionernas utvecklingsnivåer och eftersläpningen i de minst gynnade regionerna eller öarna, inbegripet landsbygdsområdena”.

1.4   Om ratificeringsprocessen för Lissabonfördraget fullföljs kommer Europeiska unionen att ha fått ett nytt mål: att främja den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen (3).

1.5   Särskild hänsyn kommer att tas till ”dels landsbygdsområden, dels områden som påverkas av strukturomvandlingar och dels regioner med allvarliga och permanenta, naturbetingade eller demografiska nackdelar, såsom de nordligaste regionerna med mycket låg befolkningstäthet, öregioner, gränsregioner och bergsregioner” (4).

1.6   Vid det informella rådsmötet med EU:s ministrar för stadsutveckling och territoriell sammanhållning i maj 2007 antogs EU:s territoriella agenda. Detta dokument innebär ett åtagande från de 27 medlemsstaternas sida att samarbeta såväl sinsemellan som med kommissionen och övriga EU-institutioner för att främja en territoriell utveckling i EU utifrån en polycentrisk modell och en bättre användning av de resurser som finns i regionerna (5). Vid mötet antogs även ett handlingsprogram som löper fram till 2011.

2.   Allmänna kommentarer

2.1   Den 6 oktober 2008 offentliggjorde kommissionen en ”Grönbok om territoriell sammanhållning: Att omvandla territoriell mångfald till styrka” (6). Kommissionen inleder detta kortfattade dokument med att beskriva ekonomisk och social sammanhållning utifrån ett territoriellt perspektiv. Därefter redogör man för de fördelar och utmaningar som Europas territoriella mångfald innebär utifrån tre huvudinriktningar när det gäller politiska insatser – koncentration, sammankoppling och samarbete – och även utifrån vissa geografiska särdrag, t.ex. bergsregioner, öregioner och glest befolkade regioner. Kommissionen antyder att det bästa tillvägagångssättet för att nå målet om territoriell sammanhållning är en kombination av förbättrad samordning av sektorspolitiken och en utökning av partnerskapen på flera olika nivåer.

2.1.1   Samrådsdokumentet avslutas med en lista med 15 frågor uppdelade på sex olika teman. EESK kommer att respektera frågornas ordningsföljd men konstaterar att varje fråga föregås av ett påstående som i vissa fall kan diskuteras.

2.1.2   Grönboken ger EESK tillfälle att precisera sina synpunkter på den territoriella sammanhållningen utifrån den särskilda roll som kommittén har tilldelats genom fördragen och de förutsättningar som kommitténs sammansättning och dess ledamöters sakkunskap utgör.

1.2.3   För att berika debatten kommer EESK att sträva efter att komplettera snarare än att stödja de tankar som förs fram av övriga gemenskapsinstanser.

2.1.4   Noteras bör att såväl den territoriella dimensionen hos gemenskapsinsatserna och de sektorsinriktade åtgärderna som det territoriella perspektivet på politiken för ekonomisk och social sammanhållning är frågor som har behandlats i flera EESK-yttranden. Dessa yttranden utgör en ovärderlig inspirationskälla.

2.1.5   EESK anser sålunda att den territoriella sammanhållningen bör vara ett gemensamt mål som alla geografiska nivåer bidrar till med beaktande av subsidiaritetsprincipen. Detta mål kan dock endast nås effektivt om alla nivåer fullgör sina åtaganden på ett samordnat och kompletterande sätt.

2.2   EESK har en viktig roll att spela för att främja ett ökat engagemang och deltagande från det organiserade civila samhällets sida i det europeiska projektet samt, mer specifikt i detta sammanhang, för att underlätta genomförandet av de åtgärder och insatser som ska främja den territoriella sammanhållningen. Kommittén understryker att en deltagandedemokrati som erkänns som en av principerna bakom unionens demokratiska funktionssätt utgör en absolut förutsättning för att detta ska kunna bli verklighet (7).

2.2.1   Den tendens till ökade ekonomiska och sociala skillnader, som ofta visar sig på ett kumulativt sätt i vissa områden, utgör en politisk riskfaktor som inte bör underskattas. Denna utveckling kan komma att underblåsa medborgarnas misstro gentemot beslutsfattarna i allmänhet och den europeiska integrationen i synnerhet.

2.2.2   Omvänt kan territoriell sammanhållning leda till att det sociala kapitalet bevaras eller utvecklas. Ett rikt utbud av relationer mellan medlemmarna i en grupp eller annan gemenskap på lokal nivå utgör en garant för dynamik och innovation på det sociala, ekonomiska, politiska och kulturella planet, men detta är också starkt beroende av att det finns förutsättningar för ett harmoniskt liv och möjligheter till utbyte med andra geografiska områden.

2.3   EESK vill betona hur viktigt det är med en strategi som utgår ifrån medborgarna och deras behov och förväntningar. Människors levnadsvillkor, inte minst när det gäller de sämst ställda, bör stå i centrum för debatten och utgöra ett grundläggande mål för den territoriella sammanhållningen. Sociala framsteg som stöds av den ekonomiska utvecklingen utgör en grundläggande förutsättning för att man ska kunna minska de befintliga skillnaderna såväl mellan medborgarna som mellan olika geografiska områden.

2.4   EESK anser att det är individen och medborgarskapet som ska stå i centrum för gemenskapens politik och åtgärder, varför EESK insisterar på att stadgan om de grundläggande rättigheterna ska genomföras och ses som ett oumbärligt verktyg för den territoriella sammanhållningen.

2.4.1   Kommittén anser att den territoriella sammanhållningen bör stödja sig på ett nytt kontrakt med medborgarna och det organiserade civila samhället, ett kontrakt som möjliggör interaktion mellan olika former av deltagande utifrån ett nedifrån-och-upp-perspektiv, där även den civila dialogen och EU-initiativen ingår.

2.4.2   Kommittén rekommenderar följaktligen att man tillämpar principen ”småskaligt tänkande i första hand”, så att sektorspolitiken utformas på basis av medborgarnas och de socioekonomiska aktörernas behov på den lägsta territoriella nivån.

2.5   EESK är förespråkare för en europeisk social modell som bygger på gemensamma europeiska värderingar och mål, där bl.a. ekonomisk utveckling och sociala framsteg ingår. Socialpolitik och ekonomisk politik hänger nära samman. De stärker varandra och tar sig ofta konkreta uttryck inom ett geografiskt område.

2.5.1   EESK vill erinra om att begreppet territoriell sammanhållning har funnits inskrivet i EU-fördraget i mer än tio år tillsammans med tjänster av allmänt ekonomiskt intresse. Kommittén rekommenderar därför att kommissionen snarast möjligt gör en utvärdering av de rättsliga och ekonomiska aspekterna samt rättspraxisen vad gäller tillämpningen av denna fördragsartikel sedan Amsterdamfördraget trädde i kraft.

2.5.2   EESK vill påpeka att begreppet territoriell inte bara har en geografisk innebörd utan även en identitetsdimension. Territoriell sammanhållning har således också med känslan av tillhörighet att göra och med alla sidor av livet, såväl ur ett individuellt som kollektivt perspektiv.

2.5.3   För vissa väcker den egna hembygden positiva känslor och är en källa till stolthet, exempelvis när det gäller en by, en stad eller en region med rika historiska traditioner, en trakt med särskilt fina naturvärden eller områden som är kända för ett dynamiskt kultur- eller affärsliv. För andra däremot kan det egna geografiska området väcka negativa känslor som har att göra med olika regionala nackdelar och med ekonomiska svårigheter och socialt våld, exempelvis när det gäller vissa missgynnade bostadsområden i städerna.

2.5.4   Åtgärderna för att öka den territoriella sammanhållningen bör således vara flerdimensionella och dessutom verka i flera olika riktningar. Syftet med åtgärderna bör vara att dels främja och stödja positiva aspekter, dels få bukt med eller förebygga negativa sådana.

2.6   EESK anser att målsättningen om territoriell sammanhållning måste ges konkret form och göras praktiskt genomförbar med hjälp av en tydlig färdplan. Metoden med en ”färdplan” har redan tidigare visat sig vara ytterst effektiv, t.ex. när det gäller mål 92 för den inre marknaden, Ekonomiska och monetära unionens olika etapper eller i samband med anslutningsförhandlingarna med länderna i Central- och Östeuropa. Kommittén rekommenderar därför att man efter avslutad samrådsprocess lägger fram en tidsplan och olika förslag till verktyg och metoder som kan tillämpas i samband med insatserna.

2.6.1   I detta sammanhang vill EESK påpeka att EU:s nuvarande budget inte gör det möjligt att säkerställa en tillfredsställande ekonomisk, social och territoriell sammanhållning i Europa (8). Kommittén beklagar att alltför besvärliga och komplicerade förfaranden alltför ofta försvårar tillgången till finansiering för de slutliga mottagarna, dvs. medborgarna och företagen.

2.6.2   EESK välkomnar grönboken som ytterligare ett steg på vägen mot ökad europeisk integration och ser positivt på att en debatt har inletts. Kommittén är införstådd med att det nya målet riskerar att stöta på praktiska hinder och politiskt motstånd. EESK beklagar emellertid att dokumentet innehåller alltför knapphändig information om de samordnings- och samarbetsinsatser som redan görs, och att man inte går tillräckligt långt när det gäller förslag till åtgärdsområden.

3.   Svar på frågorna

3.1   Vilken är den lämpligaste definitionen av territoriell sammanhållning?

3.1.1

EESK beklagar att kommissionen i grönboken inte redogör för de diskussioner som redan förts i denna fråga, med tanke på att man i sina olika rapporter om sammanhållningen redan gett förslag till definitioner.

3.1.2

Kommittén ställer sig bakom den analys som kommissionen gör i sin tredje rapport om sammanhållningen, dvs. att ”målet är att uppnå en mer balanserad utveckling genom att minska aktuella skillnader, förhindra territoriell obalans och förena regionalpolitik och sektoriell politik, då även denna har en inverkan på olika områden. Målet är även att förbättra territoriell integration och uppmuntra samarbete mellan regioner”, och att det, oavsett problemens art, är ett ”viktigt villkor för territoriell sammanhållning […] att alla, oavsett var de bor, har lika tillgång till grundläggande tjänster, resurser och utbildning, med andra ord till vad som kallas tjänster av allmänt ekonomiskt intresse”.

3.1.3

Med hänvisning till tidigare yttranden anser EESK dessutom att territoriell sammanhållning måste göra det möjligt att anlägga ”ett helhetsperspektiv på det europeiska territoriet” (9). Kommittén menar att man med hjälp av ”en balanserad och hållbar utveckling inom Europeiska unionen” (10) måste kunna förena konkurrenskraft, ekonomisk och social sammanhållning och kunskapsbaserade ekonomiska framsteg (11) med målsättningarna solidaritet och social rättvisa (12).

3.1.4

EESK menar att medborgarna inte kommer att ta till sig begreppet territoriell sammanhållning förrän det får konkret betydelse för dem och de själva bidrar till dess definition och genomförande. EESK förordar slutligen en definition av territoriell sammanhållning som tar fasta på ”fördelarna” för medborgarna och de socioekonomiska aktörerna på gräsrotsnivå: Den territoriella sammanhållningen ska garantera lika möjligheter och skäliga levnadsvillkor för alla européer, överallt.

3.2   Vilka ytterligare element skulle den tillföra till det nuvarande synsättet på ekonomisk och social sammanhållning såsom den tillämpas av Europeiska unionen?

3.2.1

EESK anser att arbetet för territoriell sammanhållning visar hur viktigt det är att parallellt uppnå ekonomisk och social sammanhållning. I dagens situation, som präglas av en rad olika kriser (finanskris, ekonomisk kris, livsmedelskris, fastighetsmarknadskris, klimatkris etc.), bidrar den territoriella sammanhållningen till att visa på de ohållbara aspekterna av den utvecklingsmodell som vi har haft under de senaste 50 åren.

3.2.2

EESK anser att de tre dimensionerna – den sociala, den ekonomiska och den territoriella – bör främjas parallellt, samtidigt som man bör verka för en mer hållbar utvecklingsmodell.

3.2.3

Kommittén vill erinra om att kommissionen i tredje rapporten om sammanhållningen nämner tre aspekter av en politik för territoriell sammanhållning, där ingen är viktigare än den andra. Den första, som är korrigerande till sin natur, ska ”minska aktuella skillnader”, den andra ska verka förebyggande genom bättre inkorporering av den sektoriella politiken, som även denna har territoriella konsekvenser, medan den tredje handlar om att ”förbättra territoriell integration och uppmuntra samarbete”.

3.2.4

EESK ser detta tredelade synsätt som motiverat, men vill ändå understryka att territoriell sammanhållning aldrig får begränsas till endast ytterligare en dimension i den nuvarande politiken för ekonomisk och social sammanhållning. Samtliga politikområden bör underställas en territoriell strategi som ska utformas på såväl europeisk och nationell nivå som regional och till och med lokal nivå (13).

3.2.5

När det gäller EU:s strukturpolitik (så som den definieras i grönboken) förordar kommittén en bättre integrering av de olika fonderna, en integrering som bör gå mycket längre än bara vanlig samordning.

3.3   Insatser till förmån för territorierna: skala och räckvidd

3.3.1

EESK finner det förvånande att kommissionen talar om ett flernivåstyre endast som en eventualitet eller möjlighet, medan kommittén menar att det är en nödvändighet som redan har visat sig fungera och som mer och mer har blivit en princip för hur EU ska styras.

3.3.2

Kommittén stöder förslaget om ett integrerat synsätt, men anser – som nämnts tidigare – att ett sådant synsätt måste omsättas i praktiken i form av specifika åtgärder, t.ex. att man integrerar de olika fonder som är knutna till EU:s strukturpolitik. Kommittén framhåller att det nuvarande tillvägagångssättet tyvärr lämnar mycket övrigt att önska jämfört med tidigare programperioder. De mer invecklade redovisnings-, finansierings- och revisionsbestämmelserna har lett till större administrativ kontroll och mer komplicerade förfaranden för de slutliga stödmottagarna.

3.4   Finns det någon uppgift för EU för att främja territoriell sammanhållning? Hur kan den uppgiften definieras mot bakgrund av subsidiaritetsprincipen?

3.4.1

Grundvalen för att kunna skapa territoriell sammanhållning är enligt EESK:s uppfattning att man kartlägger lämpliga styresformer för att i ett senare skede kunna övergå till en integrerad förvaltning av komplexa situationer, där man tar hänsyn till följande faktorer:

De olika förvaltningsnivåer som omfattas av åtgärder och beslut.

Flera beslutscentrum med egna särdrag och prioriterade mål.

3.4.2

Ett nedifrån-och-upp-perspektiv som utgår från engagerade medborgare verkar integrationsfrämjande på gemenskaps- och medlemsstatspolitiken, inte minst eftersom det organiserade civila samhället normalt präglas av en helhetssyn på politiken och åtgärderna, till skillnad från synsättet hos de myndigheter som ansvarar för den sektorsinriktade politiken på nationell och europeisk nivå. Ett sådant nedifrån-och-upp-synsätt ligger helt i linje med subsidiariteten i alla dess former.

3.4.3

EESK upprepar sitt krav om en detaljerad tidsplan för målsättningar och åtgärder på kort, medellång och lång sikt (14), en tidsplan som även ska ange tidsgränserna för de åtgärder som redan har vidtagits eller som planeras av institutioner och intressenter på framför allt europeisk och nationell nivå.

3.5   Hur mycket bör den territoriella skalan på politiska åtgärder variera i förhållande till problemens art?

3.5.1

För EESK utgör garanterad tillgång för EU:s medborgare till såväl tjänster av allmänt ekonomiskt intresse (SGEI) som sociala tjänster av allmänt intresse (SSIG)  (15), oavsett var man bor eller arbetar, en av de mest konkreta och viktigaste formerna av territoriell sammanhållning. Men dessa tjänster utgör också ett område som kräver en långtgående samordning mellan de olika åtgärderna och ett effektivt flernivåstyre. Den nuvarande situationen är långt ifrån tillfredsställande, inte minst när det gäller de mest sårbara regionerna och deras invånare och de ekonomiska och sociala aktörerna i dessa regioner.

3.5.2

EESK upprepar sitt krav om att man på gemenskapsnivå bör fastställa ”gemensamma referensramar för tjänster av allmänt intresse, gemensamma normer som bör gälla alla tjänster av allmänt intresse (ekonomiska eller icke-ekonomiska), inbegripet sociala tjänster av allmänt intresse. Dessa referensramar bör återfinnas i ett ramdirektiv, antaget genom medbeslutandeförfarandet, som gemenskapsram anpassad till dessa tjänster” (16).

3.6   Kräver områden med särskilda geografiska egenskaper särskilda politiska åtgärder? I så fall vilka?

3.6.1

För att lika möjligheter verkligen ska kunna skapas med hänsyn till den olikartade situationen i dessa områden, förordar EESK att en särskild politik utformas för områden med permanenta handikapp, däribland de yttersta randområdena, med utgångspunkt i principerna om varaktighet (åtgärder som planeras på lång sikt), positiv särbehandling (vad gäller budgetmedlen och vissa rättsliga undantag från de gemensamma principerna) och proportionalitet (åtgärdens omfattning och inverkan bör anpassas till det konkreta fallet) (17).

3.6.2

I dessa områden, där utvecklingen och utformningen av finansieringsprojekt kräver extra insatser, bör EU:s roll inte vara att ersätta de lokala och regionala myndigheterna och samhällslivs- och näringslivspartnerna, utan snarare att kraftfullt uppmuntra dessa till samråd och samarbete.

3.7   Bättre samarbete

3.7.1

EESK anser att samarbete utgör en av den europeiska sociala modellens grundvalar och att samarbete är ett oumbärligt integrationsverktyg.

3.7.2

EESK menar att det territoriella samarbetet hindras av de betänkligheter som finns på olika nivåer inom de offentliga myndigheterna mot att samarbeta och dela med sig av sin kunskap och kompetens. EU bör främja en samarbetskultur i regionerna genom att underlätta och förenkla användningen av existerande redskap såsom partnerskap.

3.7.3

Kommittén är medveten om de resultat som de två första dimensionerna av målsättningen territoriellt samarbete – gränsöverskridande samarbete och transnationellt samarbete – har gett. Kommittén vill trots detta lyfta fram vikten av det mellanregionala samarbetet, ett samarbete som förbisetts i kommissionens grönbok men som i sig utgör ett utomordentligt verktyg för utbyte av erfarenheter och goda exempel mellan geografiska områden som befinner sig långt från varandra men arbetar mot samma mål.

3.8   Vilken uppgift bör kommissionen ha när det gäller att främja och stödja territoriellt samarbete?

3.8.1

EESK anser att den territoriella sammanhållningen bör utgöra en möjlighet för aktörer och människor i mindre gynnade geografiska områden att ha en egen utvecklingsstrategi i stället för att bara försätta sig i en beroendesituation och få sitta och vänta på en eventuell ekonomisk kompensation. För att dessa aktörer och människor ska kunna uppmuntras att utnyttja sina resurser och utforma egna projekt, måste de ha tillgång till särskilda nätverk för innovation och utbyte av god praxis med andra aktörer i områden som står inför liknande utmaningar på områdena geografi, klimat och demografi.

3.8.2

EESK uppmanar därför kommissionen att ytterligare framhäva den regionala, sociala och politiska innovationen under programdel C i Interreg IV, att stärka samarbetet i enlighet med axel 4 i Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU), dvs. det prioriterade område som rör Leaderprogrammet, och att införa ändringar som underlättar användningen av tillgängliga medel.

3.9   Behövs det nya former för territoriellt samarbete?

3.9.1

Kommittén förordar ett (åter)införande av gemenskapsinitiativprogrammen så snart halvtidsöversynen av strukturpolitiken har slutförts. Avvecklingen av sådana program som visat sig vara effektiva, såsom Urban, Equal, Interprise m.fl., har inneburit en förlust för det temainriktade territoriella samarbetet liksom för den sociala innovationen, såvida inte den roll som dessa program haft har förts vidare i samband med att fonderna integrerats i den vanliga verksamheten eller på annat sätt.

3.9.2

EESK betonar att de traditionella formerna för territoriellt samarbete bör anpassas så att de lämpar sig för vissa områden vars geografiska läge är specifikt på grund av närheten till andra globalt viktiga områden. Det handlar bland annat om de yttersta randområdena i Karibiska havet och Indiska oceanen samt områdena längs unionens östra gräns.

3.10   Behöver man utarbeta nya lagstiftnings- och styrningsverktyg för att underlätta samarbete, däribland längs de yttre gränserna?

3.10.1

EESK ser mycket gärna att europeiska grupperingar för territoriellt samarbete (EGTS) inrättas. Kommittén förordar att de nationella rättsliga ramarna anpassas så att dessa grupperingar kan verka inom hela EU. Eftersom grupperingarna än så länge är i sin linda anser EESK att det är för tidigt för en utvärdering och för att börja överväga ännu fler nya verktyg. Dessa åtgärder skulle kunna vidtas inom ramen för den färdplan som föreslås ovan.

3.11   Bättre samordning

3.11.1

Enligt EESK kan den territoriella sammanhållningen förbättras om man anlägger ett strategiskt perspektiv på territoriell utveckling med ökad samordning mellan insatserna, med tanke på att det inte är möjligt att med en enda politik åtgärda alla de territoriella skillnader som uppstått på grund av den sektorsinriktade politiken och de krafter som fått fritt spelrum inom ramen för den hittillsvarande utvecklingsmodellen.

3.12   Hur kan samordningen mellan åtgärder till förmån för territorier och olika sektorer bli bättre?

3.12.1

EESK betonar att målsättningen om social sammanhållning och en mer balanserad ekonomisk utveckling inom EU:s olika territorier är något som måste främjas i samband med all EU-politik (18).

3.12.2

Territoriell sammanhållning kräver att man först samordnar all sektorsinriktad politik och de olika styresnivåerna, från lokal nivå upp till EU-nivå.

3.13   Vilka åtgärder till förmån för sektorer bör utformas med större hänsyn till sin territoriella inverkan? Vilka verktyg kan utarbetas i detta hänseende?

3.13.1

I likhet med Europaparlamentet anser kommittén att det krävs en helhetssyn på gemenskapspolitiken där även den territoriella dimensionen finns med, i synnerhet när det gäller transport-, miljö-, jordbruks-, energi-, konkurrens- och forskningspolitiken.

3.13.2

Eftersom den gemensamma jordbrukspolitiken är mycket viktig inom unionen på både det ekonomiska, sociala, miljömässiga och landskapsmässiga planet, rekommenderar kommittén att man i diskussionen om denna politiks framtid beaktar de utmaningar som den territoriella sammanhållningen innebär.

3.13.3

EU:s lagstiftning, politik och olika program bör analyseras med avseende på konsekvenserna för den territoriella sammanhållningen. Kommissionen har ett särskilt ansvar i samband med en sådan konsekvensbedömning, där samtliga berörda aktörer bör involveras fullt ut. Kvalitetskriterier bör fastställas för det analys- och utvärderingsarbete som krävs (19).

3.14   Hur kan samstämmigheten i territoriella åtgärder bli bättre?

3.14.1

EESK förordar att samstämmigheten stärks och föreslår att ministerrådet tillämpar en öppen samordningsmetod  (20) för territoriell sammanhållning med tydliga riktlinjer, tillsammans med benchmarking, sakkunnigbedömning (peer review), utbyte av god praxis, indikatorer samt deltagande av samtliga berörda aktörer. Kommittén rekommenderar att flernivåstyre och sektorsövergripande samordning erkänns som riktlinjer för denna metod när den ska genomföras.

3.14.2

Införandet av den öppna samordningsmetoden skulle också kunna ingå i den färdplan som föreslås ovan.

3.15   Hur kan gemenskapens och medlemsstaternas politik kombineras bättre för att bidra till den territoriella sammanhållningen?

3.15.1

EESK vill lyfta fram de framsteg som gjorts av medlemsstaterna vid de informella ministerrådsmöten om stadsutveckling och territoriell sammanhållning som hållits i Leipzig, på Azorerna och i Marseille. Kommittén förordar en frivillig samordning av medlemsstaternas politik och en integrering av den sektorsinriktade politiken i enlighet med åtagandena i den territoriella agendan, samt att de lokala och regionala myndigheterna uppmuntras att tillämpa en sådan strategi på sina respektive förvaltningsnivåer. Även om EU saknar uttryckliga befogenheter vad gäller kultur- och naturarvet, utgör detta en viktig utmaning för det europeiska området som kräver en samordnad strategi.

3.16   Nya territoriella partnerskap

3.16.1

EESK anser att ett bredare deltagande av de berörda parterna – vid såväl utformning som genomförande av de politiska åtgärderna – utgör en absolut förutsättning för territoriell sammanhållning.

3.16.2

Den sociala dialogen bör vara en av grundpelarna i de territoriella styresformerna. För att öka arbetsmarknadsparternas deltagande rekommenderar EESK att kommissionen framhåller betydelsen av den territoriella sociala dialogen och främjar denna.

3.16.3

EESK ser positivt på att de berörda ministrarna i det första handlingsprogrammet (21) framhåller att de är övertygade om att flernivåstyret utgör ett viktigt verktyg för att säkerställa en balanserad territoriell utveckling inom EU, och att de önskar sammanträffa med företrädare för berörda aktörer och lokala och regionala myndigheter för att diskutera hur de prioriterade insatser som presenteras i den territoriella agendan ska kunna genomföras.

3.17   Kräver territoriell sammanhållning att nya aktörer, exempelvis företrädare för den sociala ekonomin, lokala intressenter, frivilligorganisationer och icke-statliga organisationer, deltar vid utformningen av åtgärderna?

3.17.1

De territoriella utvecklingspakterna erbjuder intressanta möjligheter i de fall där skillnaderna i omständigheter och konkreta utmaningar kräver en mobilisering av olika sorters instrument och kompetens, inte minst när det gäller alla berörda parter, och i synnerhet arbetsmarknadens parter, den sociala ekonomin och de icke-statliga organisationer som arbetar inom det sociala området eller med miljöfrågor, lokal utveckling, jämställdhetsfrågor och livslångt lärande.

3.17.2

I ljuset av de omstruktureringar som framkallas av den finansiella och ekonomiska krisen är det ännu viktigare och till och med nödvändigt att införa pakter av detta slag i de berörda områdena.

3.17.3

EESK stöder ReK:s uppfattning att partnerskapen mellan lokala och regionala myndigheter å ena sidan och den sociala ekonomins organisationer å den andra kan utgöra ett viktigt instrument för att få till stånd en effektiv socioekonomisk utveckling i såväl byar, städer och regioner som på andra territoriella nivåer och för att främja den territoriella sammanhållningen. Denna partnerskapsstrategi bör utvidgas till att omfatta alla berörda nya aktörer i det civila samhället.

3.17.4

EESK vill framhålla hur viktig den sociala ekonomin är, med tanke på att den svarar för 10 % av företagsverksamheten i EU. Kommittén vill även lyfta fram denna sektors roll för sammanhållningen och den hållbara utvecklingen genom att den tryggar sysselsättningen i regionen, ger dynamik åt landsbygdsområdena, skapar socialt kapital och bidrar till processen för en sektoriell och regional omstrukturering (22).

3.18   Hur kan man uppnå den eftersträvade deltagarnivån?

3.18.1

EESK anser att ett välstrukturerat samråd kan leda till framgångsrika partnerskap med icke-statliga aktörer och arbetsmarknadsparterna i hela kedjan för territoriell sammanhållning (från utformning till övervakning och utvärdering) (23).

3.18.2

Ett väl fungerande flernivåstyre förutsätter partnerskap med representativa organisationer inom det civila samhället på lokal och regional nivå. Dessa organisationer kan genom sin verksamhet bidra till framväxten av en modell för det civila samhällets medverkan när politiken för att stärka den territoriella sammanhållningen utformas och genomförs (24).

3.18.3

Det organiserade civila samhället på lokal och regional nivå bör därför ges möjlighet att på ett ansvarsfullt sätt och med öppenhet för insyn medverka när åtgärderna och insatserna för att stärka den territoriella sammanhållningen fastställs och genomförs (25).

3.19   Bättre förståelse för territoriell sammanhållning

3.19.1

När det gäller att öka medborgarnas medvetenhet om territoriell sammanhållning vill EESK betona vikten av att man på samtliga nivåer för en fortlöpande debatt för att anta de utmaningar och göra strategiska val som blir aktuella i samband med territoriell sammanhållning. Syftet med en sådan debatt bör vara att ge utrymme för en ny konsensus om territoriell sammanhållning som grundar sig på ett gemensamt engagemang från samtliga berörda parter, inte minst det civila samhällets organisationer.

3.20   Vilka kvalitativa eller kvantitativa indikatorer bör tas fram på EU-nivå för uppföljning av egenskaper och trender när det gäller territoriell sammanhållning?

3.20.1

EESK anser att man bör införa nya ”välfärdsindikatorer”, som inte grundar sig direkt på BNI/BNP men som gör det möjligt att visa på de framsteg som gjorts när det gäller livskvaliteten på de olika territoriella nivåerna (26).

3.20.2

Kommittén anser att man snarast möjligt måste utarbeta en ny uppsättning bedömningskriterier för att teckna en ny bild av den europeiska sammanhållningen och bättre kunna bedöma regionernas stödberättigande. Att bara använda BNP per invånare som kriterium ger upphov till diskriminering när strukturpolitiken genomförs. Arbetstagarnas kompetensnivå, inkomstskillnader, infrastrukturella brister, bland annat när det gäller utbudet av allmännyttiga tjänster och den sociala trygghetsnivån, avståndet till den europeiska ekonomins kärnområden, den demografiska strukturen etc. är alla viktiga faktorer som bör beaktas (27). Eurostat, ESPON och motsvarande organ på nationell nivå bör arbeta med att ta fram mer kompletta och precisa statistiska verktyg. Dessa bedömningskriterier och statistiska verktyg kommer att utgöra grunden för indikatorerna i den öppna samordningsmetod som föreslås ovan.

3.20.3

Man bör också beakta och sprida de metoder och exempel på bra praxis som regionerna själva har arbetat fram (28).

Bryssel den 25 mars 2009

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

Mario SEPI


(1)  Ingressen till Romfördraget.

(2)  Framtida artikel 14 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

(3)  Framtida artikel 3.3 i fördraget om Europeiska unionen.

(4)  Framtida artikel 174 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

(5)  Towards a European action programme for spatial development and territorial cohesion (dokumentet har ej översatts till svenska), EU:s territoriella agenda, antagen vid det informella rådsmötet med ministrarna med ansvar för stadsutveckling och territoriell sammanhållning i Leipzig den 25 maj 2007.

(6)  KOM(2008) 616 slutlig.

(7)  Framtida artikel 11 i fördraget om Europeiska unionen.

(8)  Yttrande från EESK om ”Fjärde rapporten om ekonomisk och social sammanhållning”, EUT C 120, 16.5.2008, s. 73, punkt 2.1.

(9)  Yttrande från EESK om ”EU:s territoriella agenda”, EUT C 168, 20.7.2007, s. 16.

(10)  Yttrande från EESK om ”Andra pelaren i den gemensamma jordbrukspolitiken: framtidsutsikterna för en anpassning av landsbygdsutvecklingspolitiken (Uppföljning av Salzburg-konferensen)”, EUT C 302, 7.12.2004, s. 53, punkt 2.4.

(11)  Yttrande från EESK om ”Industriell strukturomvandling och ekonomisk, social och territoriell sammanhållning”, EUT C 302, 7.12.2004, s. 41, punkt 1.3.

(12)  Yttrande från EESK om Regional utvecklingsplanering i europeiskt perspektiv (ESDP), EGT C 407, 28.12.1998, punkt 2.5.

(13)  Yttrande från EESK om ”EU:s territoriella agenda”, EUT C 168, 20.7.2007, s. 16.

(14)  Yttrande från EESK om ”Meddelande från kommissionen till rådet och Europaparlamentet om den temainriktade strategin för stadsmiljön”, EUT C 318, 23.12.2006, s. 86, punkt 2.3.7.

(15)  SGEI = Service of general economic interest, SSIG = Social services of general interest.

(16)  Yttrande från EESK om ”Fjärde rapporten om ekonomisk och social sammanhållning”, EUT C 120, 16.5.2008, s. 73, punkt 3.4.

(17)  Yttrande från EESK om ”Hur skall regioner med permanenta naturbetingade och strukturella handikapp integreras på ett bättre sätt?”, EUT C 221, 8.9.2005, s. 141.

(18)  Yttrande från EESK om ”EU:s territoriella agenda”, EUT C 168, 20.7.2007, s. 16, punkt 7.2.

(19)  Yttrande från EESK om ”Nytt europeiskt socialt handlingsprogram”, EUT C 27, 3.2.2009, s. 99.

(20)  Yttrande från EESK om ”EU:s territoriella agenda”, EUT C 168, 20.7.2007, s. 16.

(21)  ”Det första handlingsprogrammet för genomförande av EU:s territoriella agenda” av den 23 november 2007.

(22)  Se Europaparlamentets betänkande om den sociala ekonomin (föredragande: Patrizia Toia, 2008/2250 (INI)) och rapporten om ”Den sociala ekonomin i Europeiska unionen”, som EESK offentliggjorde år 2007.

(23)  Yttrande från EESK om ”Partnerskap för genomförande av strukturfonderna”, EUT C 10, 14.1.2004, s. 2; Yttrande från EESK om ”Styrelseformer och partnerskap på nationell och regional nivå och grunden för regionalpolitiska projekt”, EUT C …, punkt 1.9 och 1.10 (ECO/228).

(24)  Yttrande från EESK om ”Styrelseformer och partnerskap på nationell och regional nivå och grunden för regionalpolitiska projekt”, EUT C …, punkt 1.2 (ECO/228).

(25)  Konceptet ”socialt ansvariga regioner” som införts av REVES (ett nätverk för städer och regioner i Europa för den sociala ekonomin) är ett exempel på detta aktiva deltagande.

(26)  Yttrande från EESK om ”Nytt europeiskt socialt handlingsprogram”, EUT C 27, 3.2.2009, s. 99, punkt 7.11.1.

(27)  Yttrande från EESK om ”Strukturpolitikens återverkningar på sammanhållningen i Europeiska unionen”, EUT C 93, 27.4.2007, s. 6, punkt 1.3.

(28)  Till exempel konceptet ”socialt ansvariga regioner” som införts av REVES (ett nätverk för städer och regioner i Europa för den sociala ekonomin).


Top
  翻译: