18.3.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 67/120

—

med beaktande av partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan, undertecknat i Cotonou den 23 juni 2000 (Cotonouavtalet) (1),

—

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 980/2005 av den 27 juni 2005 om tillämpning av Allmänna preferenssystemet (2),

—

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1528/2007 av den 20 december 2007 om tillämpning av de ordningar som ska tillämpas på produkter med ursprung i vissa stater som ingår i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS) enligt avtal om att sluta ekonomiska partnerskapsavtal eller som leder till att sådana partnerskapsavtal sluts (3),

—

med beaktande av rådets (allmänna frågor och yttre förbindelser) slutsatser om avtal om ekonomiskt partnerskap av den 10–11 april 2006 och om handelsrelaterat bistånd av den 16 oktober 2006 och Europeiska rådets slutsatser av den 15–16 juni 2006,

—

med beaktande av rådets (allmänna frågor och yttre förbindelser) slutsatser om avtal om ekonomiskt partnerskap av den 15 maj 2007,

—

med beaktande av slutsatserna från det 2870:e mötet i Europeiska unionens råd (allmänna frågor och yttre förbindelser) om avtal om ekonomiskt partnerskap av den 26-27 maj 2008,

—

med beaktande av den resolution som AVS-EU:s ministerråd antog i Addis Abeba den 13 juni 2008,

—

med beaktande av meddelandet från kommissionen av den 28 november 2006”Meddelande om ändring av förhandlingsdirektiven för avtal om ekonomiskt partnerskap med AVS-staterna och AVS-regionerna” (KOM(2006)0673),

—

med beaktande av meddelandet från kommissionen av den 27 juni 2007”Från Kairo till Lissabon – Det strategiska partnerskapet mellan EU och Afrika” (KOM(2007)0357),

—

med beaktande av meddelandet från kommissionen av den 23 oktober 2007 om avtalet om ekonomiskt partnerskap (KOM(2007)0635),

—

med beaktande av allmänna tull- och handelsavtalet (Gatt), särskilt artikel XXIV,

—

med beaktande av FN:s millenniedeklaration av den 8 september 2000, i vilken världssamfundet gemensamt fastställde kriterier för fattigdomsutrotning, de s.k. millenniemålen,

—

med beaktande av deklarationen från den andra konferensen som anordnades av de afrikanska ministrarna med ansvar för integration och som antogs i Kigali i Rwanda den 26–27 juli 2007,

—

med beaktande av rapporten som ledamoten av den franska nationalförsamlingen, Christiane Taubira, lade fram den 16 juni 2008: ”Les Accords de Partenariat Economique entre l'Union européenne et les pays ACP. Et si la Politique se mêlait enfin des affaires du monde?”,

—

med beaktande av den gemensamma parlamentariska AVS-EU-församlingens resolution av den 19 februari 2004 om de ekonomiska partnerskapsavtalen: svårigheter och framtidsperspektiv (4),

—

med beaktande av den gemensamma parlamentariska AVS-EU-församlingens resolution av den 23 november 2006 om en översyn av förhandlingarna om avtal om ekonomiskt partnerskap (EPA) (5),

—

med beaktande av Kigaliförklaringen om utvecklingsvänliga avtal om ekonomiskt partnerskap (EPA) som den gemensamma parlamentariska AVS-EU-församlingen antog den 20 november 2007 (6),

—

med beaktande av den deklaration om de ekonomiska partnerskapsavtalen som AVS statschefer antog den 3 oktober 2008 i Accra,

—

med beaktande av sin resolution av den 26 september 2002 som innehåller dess rekommendationer till kommissionen om förhandlingarna om ekonomiska partnerskapsavtal med AVS-regionerna och -staterna (7),

—

med beaktande av sin resolution av den 17 november 2005 om en utvecklingsstrategi för Afrika (8),

—

med beaktande av sin resolution av den 23 mars 2006 om utvecklingspåverkan av avtalen om ekonomiskt partnerskap (9),

—

med beaktande av sin resolution av den 28 september 2006 om Samarbeta mer, samarbeta bättre: 2006 års paket om effektivitet i EU:s bistånd (10),

—

med beaktande av sin resolution av den 23 maj 2007 om avtal om ekonomiskt partnerskap (11),

—

med beaktande av sin resolution av den 23 maj 2007 om EU:s handelsrelaterade bistånd (12),

—

med beaktande av sin resolution av den 20 juni 2007 om millennieutvecklingsmålen i halvtid (13),

—

med beaktande av sin resolution av den 29 november 2007 om vidareutveckling av Afrikas jordbruk – förslag till jordbruksutveckling och livsmedelssäkerhet i Afrika (14),

—

med beaktande av sin resolution av den 12 december 2007 om ekonomiskt partnerskap (15),

—

med beaktande av sin resolution av den 22 maj 2008 om uppföljningen av Parisförklaringen från 2005 om biståndseffektivitet (16),

—

med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling (A6-0513/2008), och av följande skäl:

A.

Enligt artikel 36.1 i Cotonouavtalet är EU och AVS-staterna överens om att ”sinsemellan upprätta en ny, med WTO-reglerna förenlig, handelsordning, varigenom hindren för handeln mellan dem gradvis undanröjs och samarbetet inom alla för handeln relevanta områden byggs ut”.

B.

Rådet antog förhandlingsdirektiven för avtal om ekonomiska partnerskap med AVS-länderna den 12 juni 2002. Förhandlingarna med AVS-gruppen inleddes samma år om frågor av allmänt intresse. Därefter följde separata förhandlingar med sex regioner för avtal om ekonomiska partnerskap (Västindien, Västafrika, Centralafrika, Östafrika, Södra Afrika utom SADC och Stillahavsområdet).

C.

15 medlemsstater i Cariforum paraferade ett avtal om ekonomiskt partnerskap med EU och dess medlemsstater den 16 december 2007.

D.

Hänsyn bör tas till artikel 231 i det ekonomiska partnerskapsavtalet som slöts med Cariforum och genom vilken en parlamentarisk Cariforum-EG-kommitté inrättades.

E.

18 afrikanska länder, varav 8 länder som hör till gruppen minst utvecklade länder, paraferade s.k. språngbrädesavtal om ekonomiska partnerskap i november och december 2007. 29 övriga afrikanska AVS-länder, varav tre som inte hör till gruppen minst utvecklade länder, paraferade inga avtal om ekonomiskt partnerskap. Sydafrika har redan undertecknat avtalet om handel, utveckling och samarbete med EU som är förenligt med WTO:s handelssystem.

F.

Papua Nya Guinea och Fiji, två AVS-länder som inte hör till de minst utvecklade, paraferade ett interimsavtal om ekonomiskt partnerskap den 23 november 2007. De övriga Stillahavsländerna i AVS-gruppen (sex länder som hör till de minst utvecklade länderna och sju som inte gör det) paraferade inget avtal.

G.

Avtalen som paraferades 2007 har ännu inte undertecknats, men skall ha undertecknats före slutet av 2008.

H.

Från och med den 1 januari 2008 har EU tillämpat importordningar på produkter med ursprung i AVS-stater som paraferat avtal om ekonomiska partnerskap eller avtal om språngbrädesavtal om ekonomiska partnerskap, såsom fastställts i dessa avtal (17).

I.

Afrika och Stillahavsområdet fortsätter sina förhandlingar med kommissionen i syfte att sluta fullständiga avtal om ekonomiskt partnerskap.

J.

Det har upprepade gånger bekräftats av samtliga partner, främst i Europaparlamentets resolutioner, men även i rådets och kommissionens handlingar, att de ekonomiska partnerskapsavtalen ska ses som utvecklingsinstrument för att främja hållbar utveckling, regional integration och minskad fattigdom i AVS-staterna.

K.

Anpassningskostnaderna från de ekonomiska partnerskapsavtalen kommer att ha en betydande inverkan på utvecklingen i AVS-länderna. Denna inverkan kommer att vara svår att förutse, men kommer troligtvis att bestå av en direkt inverkan i form av minskade tullavgifter och kostnader för lagstiftningsreformen och verkställigheten av det stora spektret av bestämmelser som ingår i de ekonomiska partnerskapsavtalen, och en indirekt inverkan genom kostnader för nödvändig anpassning eller socialt stöd på områdena för sysselsättning, ökad kompetens, produktion, exportdiversifiering och reform av de offentliga finansiella förvaltningarna.

L.

21 AVS-länder har fastställt särskilda belopp för följdåtgärder till de ekonomiska partnerskapsavtalen i sina nationella vägledande program för den tionde europeiska utvecklingsfonden. Vissa av dessa länder har ännu inte undertecknat ett ekonomiskt partnerskapsavtal.

M.

Beloppen som särskilt specificerats för EPA-relaterade åtgärder i samtliga nationella vägledande program utgör endast 0,9 procent av de nationella vägledande programmens totala belopp (A-anslag). Dessutom finns det omfattande indirekta stödåtgärder för de ekonomiska partnerskapsavtalen, såsom regional integration och infrastruktur samt handelsrelaterat bistånd.

N.

De ekonomiska partnerskapsavtalens utvecklingsinverkan kommer att bero på vilken effekt de har på

O.

Det är absolut nödvändigt att främja och stödja handeln inom och mellan AVS-regionerna och mellan AVS-länderna och andra utvecklingsländer (syd-syd), något som kommer att ha stora positiva effekter på AVS-ländernas utveckling och öka deras oberoende.

P.

I slutsatserna från rådet (allmänna frågor och yttre förbindelser) av den 26–27 maj 2008 underströks behovet av en flexibel ansats samtidigt som man stödde lämpliga framsteg. I slutsatserna uppmanades kommissionen att använda sig av all flexibilitet och asymmetri som var förenlig med WTO-bestämmelserna för att ta hänsyn till olika utvecklingsbehov och utvecklingsnivåer i AVS-länderna och regionerna i dem.

Q.

Befolkningen i AVS-länderna har känt mest av den finansiella krisen och livsmedelskrisen i världen som hotar att reducera till intet de magra resultat som noterats på vägen mot millennieutvecklingsmålen.

1.

Europaparlamentet uppmanar rådet, kommissionen och EU-medlemsstaternas och AVS-ländernas regeringar att göra sitt yttersta för att återupprätta en anda av förtrolighet och konstruktiv dialog om denna skadats vid förhandlingarna och att erkänna AVS-staterna som jämlika parter vid förhandlingar och genomförandet.

2.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att även i dessa finanskristider respektera sina åtaganden om att öka det offentliga utvecklingsbiståndet som kommer att leda till ökat handelsrelaterat bistånd och att införa följdåtgärder i form av regionala handelsrelaterade biståndspaket för genomförandet av ekonomiska partnerskapsavtal som bidrar till deras positiva effekt på utvecklingen. Parlamentet understryker att undertecknandet av ett ekonomiskt partnerskapsavtal inte är en förutsättning för att få Aid for Trade-medel.

3.

Europaparlamentet insisterar på att de ekonomiska partnerskapsavtalen är ett utvecklingsinstrument som bör återspegla både nationella och regionala intressen och AVS-ländernas behov för att minska fattigdom, uppnå millennieutvecklingsmålen och respektera grundläggande mänskliga rättigheter, såsom rätten till mat och rätten till tillgång till grundläggande offentliga tjänster.

4.

Europaparlamentet påminner rådet och kommissionen om att varken ingåendet eller förkastandet av ett ekonomiskt partnerskapsavtal får leda till en situation där ett AVS-land kan komma att se sig i en mindre gynnsam situation än under handelsbestämmelserna i Cotonouavtalet.

5.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och AVS-länderna att på bästa möjliga sätt använda de medel som finns tillgängliga för handelsrelaterat bistånd för att stödja reformen i områden som är viktiga för den ekonomiska utvecklingen, för att förbättra infrastrukturen där det är nödvändigt för de möjligheter som de ekonomiska partnerskapsavtalen erbjuder kan endast utnyttjas till fullo om effektiva och kompletterande åtgärder införs i AVS-länderna, att kompensera nettoförlusterna från tullavgifter och främja skattereformer så att de offentliga investeringarna i de sociala sektorerna inte minskar, att investera i produktionskedjan för att diversifiera exportproduktionen och att producera exportvaror med ett högre mervärde och att investera i utbildning och stöd för små producenter och exportörer så att de kan uppfylla EU:s sanitära och fytosanitära kriterier.

6.

Europaparlamentet understryker att ekonomiska partnerskapsavtal som slutits med enskilda AVS-länder eller med en grupp av länder och inte med alla länder inom en region riskerar att underminera regional integration. Parlamentet uppmanar kommissionen att på nytt se över sitt tillvägagångssätt och beakta denna risk och att se till att slutandet av ekonomiska partnerskapsavtal inte äventyrar den regionala integrationen.

7.

Europaparlamentet understryker att en ökning av det offentliga biståndet till utveckling som medlemsstaterna utlovat bör i första rummet användas till att fördubbla ansträngningarna att nå millennieutvecklingsmålen i de AVS länder som drabbats hårdast av följderna av den finansiella krisen och livsmedelskrisen i världen som har äventyrat och varje dag fortsätter att allvarligt äventyra att dessa mål nås.

8.

Europaparlamentet understryker också att alla avtal bör respektera asymmetrin till fördel för AVS-länderna både när det gäller omfånget på produkterna och övergångsperioderna och att AVS-länderna bör lämna konkreta garantier för skydd av sektorer som enligt AVS-länderna är känsliga.

9.

Europaparlamentet understryker att stödåtgärder som hänger samman med de ekonomiska partnerskapsavtalen måste beakta vikten av den regionala integrationen och de ekonomiska förbindelserna med andra utvecklingsländer för AVS-ländernas utveckling.

10.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ge AVS-förhandlarna tillräckligt med tid för att utvärdera avtalet och lägga fram förslag till det innan de antar det och samtidigt beakta WTO:s tidsschema.

11.

Europaparlamentet understryker att ekonomiska partnerskapsavtal bör innehålla en översynsklausul om en översyn efter 5 år efter det att avtalet undertecknats. De nationella parlamenten, Europaparlamentet och det civila samhället ska få delta i översynen. Europaparlamentet betonar också att denna tidsfrist bör möjliggöra en grundlig utvärdering av effekten av de ekonomiska partnerskapsavtalen på ekonomin och den regionala integrationen av AVS-länderna och möjliggöra lämpliga justeringar.

12.

Europaparlamentet anser att alla handelsavtal mellan AVS och EU som påverkar människornas uppehälle bör vara resultatet av en öppen och allmän debatt där AVS-ländernas nationella parlament deltar till fullo.

13.

Europaparlamentet uppmanar AVS-regeringarna att göra nödvändiga reformer för att få till stånd en god förvaltning, särskilt inom den offentliga förvaltningen, så som i samband med offentliga finansiella förvaltningar, uppbärande av tullavgifter, skatteintäktssystem, kampen mot korruption och bristande förvaltning.

14.

Europaparlamentet understryker behovet av kraftfullare kontroll- och övervakningsbestämmelser i de ekonomiska partnerskapsavtalen som ska avgöra effekten av de ekonomiska partnerskapsavtalen på landet och den regionala utvecklingen och fattigdomsminskningsmålen – och inte enbart i hur stor utsträckning något är förenligt med de ekonomiska partnerskapsavtalen.

15.

Europaparlamentet understryker att insynen i förhandlingarna och resultatet av dem måste öka för att politiker, parlamentariker och företrädare för det civila samhället ska kunna granska dessa offentligt.

16.

Europaparlamentet anser att Europeiska utvecklingsfondens regionala strategidokument och regionala vägledande program bör innehålla ett viktigt, systematiskt och väl underbyggt stöd för genomförandet av de ekonomiska partnerskapsavtalen, med beaktande av den nödvändiga reformprocessen som ska göra de ekonomiska partnerskapsavtalen till en framgång.

17.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i partnerskap med AVS-länderna ta med riktmärken för utveckling i de ekonomiska partnerskapsavtalen och i de tillfälliga avtalen för att mäta de ekonomiska partnerskapsavtalens socioekonomiska inverkan på viktiga sektorer. Dessa riktmärken ska fastställas enligt prioriteringarna i och de intervall som fastställts för varje region.

18.

Europaparlamentet anser att det är viktigt att skogar, den biologiska mångfalden och ursprungsbefolkningen eller människor som är beroende av skogarna inte hotas. Parlamentet betonar i detta sammanhang att AVS-länderna därför bör tillåtas införa bestämmelser som begränsar exporten av timmer och andra oförädlade råmaterial och tillåtas att använda dessa lagar för att skydda skogar, vilda djur och industrier i hemlandet.

19.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas och AVS-staternas regeringar, AVS-EU-rådet och den gemensamma parlamentariska AVS-EU-församlingen.