27.5.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 137/6

A.

Enligt den ovannämnda femte rapporten om unionsmedborgarskapet utövade den 1 januari 2006 ungefär 8,2 miljoner unionsmedborgare sin rätt att vara bosatta i en annan medlemsstat, och miljontals unionsmedborgare reser varje år inom unionen.

B.

Den fria rörligheten ingår i begreppen mänskliga rättigheter och unionsmedborgarskap och utgör en av de grundläggande fri- och rättigheter som tillerkänns unionsmedborgarna i fördragen.

C.

I direktiv 2004/38/EG tillämpas fördragens principer genom bestämmelser om att unionsmedborgare får flytta fritt i hela unionen tillsammans med sina familjemedlemmar, oavsett var de kommer ifrån.

D.

Medlemsstaterna var tvungna att införliva direktiv 2004/38/EG i sina nationella lagstiftningar senast den 30 april 2006, och kommissionen skulle lägga fram sin rapport om genomförandet av direktivet senast den 30 april 2008.

E.

Nästan fem år efter antagandet av direktiv 2004/38/EG börjar det till slut tillgängliggöras information om dess införlivande och praktiska tillämpning, om än med en viss försening jämfört med tidsfristerna i direktivet.

F.

Europaparlamentet har upprepade gånger uttryckt oro över vissa medlemsstaters sätt att tillämpa den fria rörligheten.

G.

En konstruktiv dialog har nyligen inletts mellan kommissionen, parlamentet och vissa medlemsstater.

H.

Denna dialog har gjort det möjligt att i viss mån ändra de nationella lagstiftningarna så att de överensstämmer med gemenskapslagstiftningen.

I.

Enligt kommissionens rapport är införlivandet av direktiv 2004/38/EG överlag en besvikelse, eftersom inte en enda medlemsstat har införlivat hela direktivet på ett effektivt och korrekt sätt i sin nationella lagstiftning och inte en enda enskild artikel i direktivet har införlivats i lagstiftningen på ett effektivt och korrekt sätt av alla medlemsstater.

J.

I kommissionens rapport fastställs, bland många andra, två genomgående kränkningar av unionsmedborgarnas grundläggande rättigheter, närmare bestämt rätten till inresa och vistelse för familjemedlemmar från tredjeland samt kravet att unionsmedborgare tillsammans med ansökningen om uppehållstillstånd lämnar in ytterligare handlingar, till exempel arbetstillstånd och bevis på ordnat boende, som inte anges i direktiv 2004/38/EG.

K.

Kommissionen har hittills mottagit fler än 1 800 enskilda klagomål, 40 frågor från Europaparlamentet och 33 framställningar, och har på grundval av dessa registrerat 115 klagomål och inlett fem överträdelseförfaranden på grund av felaktig tillämpning av direktiv 2004/38/EG.

L.

Kommissionen anser i sin rapport att det inte finns behov av att i detta skede ändra direktiv 2004/38/EG, men att man måste göra allt för att det ska genomföras korrekt genom att inrätta en expertgrupp, samla information, uppgifter och bästa praxis på grundval av en enkät och under 2009 avge riktlinjer om problematiska frågor för att säkerställa ett fullständigt och korrekt genomförande av direktivet.

M.

Ett antal nationella parlament har svarat på enkäten från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (9), medan båda kamrarna svarade på enkäten i vissa medlemsstater (10).

N.

Företrädare för de nationella parlamenten har haft möjlighet att vidareutveckla sina åsikter vid det gemensamma kommittémötet om framstegen på området frihet, säkerhet och rättvisa, som ägde rum den 19 och 20 januari 2009.

O.

Europaparlamentets rättstjänst, som rådfrågades av utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor i detta ämne, drog slutsatsen att ”tillämpliga bestämmelser i gemenskapsrätten utgör hinder för nationell lagstiftning som innebär att det är en allmänt försvårande omständighet att den person som begår ett brott är en medborgare från en annan medlemsstat och uppehåller sig olagligt på en annan medlemsstats territorium”.

P.

I EG-domstolens domar i fråga om fri rörlighet, och särskilt målen Metock, Jipa och Huber, bekräftades följande principer:

Q.

I den ovannämnda rapporten om ett besök i slutna förläggningar för asylsökande och olagliga invandrare i Belgien påpekas följande: ”Det är stötande och orimligt att EU medborgare kvarhålls i förläggningar avsedda för medborgare från tredjeland utan uppehållstillstånd, särskilt om detta sker på grund av en administrativ överträdelse. De siffror som de belgiska myndigheterna har lämnat är oroande.”

R.

I de tidigare nämnda slutsatserna av den 27 november 2008 begärde rådet (rättsliga och inrikes frågor) att kommissionen skulle lägga fram ett tolkningsuttalande med riktlinjer för tillämpningen av direktiv 2004/38/EG i början av 2009, och att tänka igenom alla övriga lämpliga och nödvändiga åtgärder.

S.

På grundval av de insamlade upplysningarna, särskilt genom de nationella parlamentens svar på Europaparlamentets enkät (som tyvärr inte är fullständig och inte omfattar alla medlemsstater) och i tillägg till kommissionens rapport, identifierades följande problematiska huvudfrågor:

T.

I vissa medlemsstater finns det stora skillnader mellan identitetshandlingarna för medborgare i den berörda medlemsstaten och unionsmedborgare från en annan medlemsstat, vilka har svårt att bevisa att de är fast bosatta unionsmedborgare. Detta innebär i praktiken ett allvarligt hinder mot utövandet av deras rättigheter och deras integration i samhällslivet och det ekonomiska livet.

U.

Medlemsstaternas bristfälliga införlivande av direktiv 2004/38/EG när det gäller genomförande av artikel 18 i EG-fördraget bör fördömas. Även om detta inte innebär att direktivets effektivitet och nödvändighet undergrävs i sig så leder det till att en av de grundläggande rättigheter på vilka EU vilar och som unionsmedborgarna garanteras genom fördragen inte tillämpas.

V.

Enligt kommissionens meddelande av den 18 november 2008 om konsekvenserna av den fria rörligheten för arbetstagare efter EU:s utvidgningar (KOM(2008)0765) under övergångsbestämmelsernas första etapp (1 januari 2007–31 december 2008) har mobila arbetstagare från länder som gick med i EU 2004 och 2007 haft en positiv effekt på medlemsstaternas ekonomier.

W.

Fyra medlemsstater i EU-15 har inte öppnat sina arbetsmarknader för arbetstagare från medlemsstaterna i EU-8.

X.

Elva medlemsstater har underrättat kommissionen om sina beslut att fortsätta att tillämpa restriktioner på sina arbetsmarknader för medborgare från Rumänien och Bulgarien från och med den 1 januari 2009.

1.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att respektera andan och ordalydelsen i artikel 18 i EG-fördraget och artikel 45 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, som ger unionsmedborgarna den grundläggande rätten till fri rörlighet, genom att skyndsamt genomföra direktiv 2004/38/EG fullt ut och utan dröjsmål se över och ändra lagstiftning och administrativ praxis som strider mot gemenskapslagstiftningen, i synnerhet på grundval av kommissionens rapport och EG-domstolens rättspraxis. I de flesta av medlemsstaterna går åtskilliga lagstiftningsbestämmelser stick i stäv med ordalydelsen och andan i direktivet, vilket urholkar rätten till fri rörlighet och unionsmedborgarskap. Mycket ofta utgör nationell administrativ praxis stora hinder för medborgarna att utöva sina rättigheter.

2.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att till fullo tillämpa rättigheterna enligt artiklarna 2 och 3 i direktiv 2004/38/EG, inte bara för makar av olika kön utan även för registrerade partner, personer som tillhör hushållet och partnern, inklusive samkönade par som erkänts av en medlemsstat, oavsett nationalitet och på grundval av principerna om ömsesidigt erkännande, jämlikhet, icke-diskriminering, värdighet och privat- och familjeliv. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ha i åtanke att det enligt direktivet är en skyldighet att erkänna fri rörlighet för unionens samtliga medborgare (inbegripet samkönade par), utan att det föreskrivs någon skyldighet att erkänna äktenskap mellan personer av samma kön. Vidare uppmanar parlamentet kommissionen att i fråga om detta utfärda stränga riktlinjer grundade på analysen och slutsatserna i rapporten från byrån för grundläggande rättigheter samt att övervaka dessa frågor.

3.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram lämpliga förslag inom ramen för Stockholmsprogrammet, så att fri rörlighet utan diskriminering på de grunder som anges i artikel 13 i EG-fördraget garanteras samt att ta hänsyn till analysen och slutsatserna i rapporten från byrån för grundläggande rättigheter.

4.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i samband med tillämpningen av rätten till fri rörlighet och bosättning inte utsätta unionsmedborgare och deras familjemedlemmar, inbegripet familjemedlemmar från tredjeland, för oberättigade administrativa bördor som inte uttryckligen anges i direktiv 2004/38/EG, eftersom det strider mot gemenskapsrätten och utgör ett oberättigat hinder mot en frihet som finns stadgad direkt i EG-fördraget och som inte är beroende av fullgörandet av administrativa förfaranden. Parlamentet påminner medlemsstaterna om att det är deras skyldighet att förenkla administrativ praxis som berör utövandet av rätten till fri rörlighet och uppmanar dem att registrera och rapportera om alla administrativa beslut och domstolsbeslut på grundval av artikel 3.2 i direktivet. Medlemsstaterna påminns även om sin skyldighet att underlätta inresa för unionsmedborgares familjemedlemmar från tredjeländer så att de kan leva ett normalt familjeliv i den mottagande medlemsstaten.

5.

Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater som har sådana handlingar att harmonisera identitetshandlingarnas format för sina medborgare och för unionsmedborgare från andra medlemsstater, utan att eventuella innehållsliga skillnader påverkas (19).

6.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noga kontrollera att medlemsstaterna genom lagstiftning och praxis inte kränker de rättigheter som unionsmedborgarna får genom EG-fördraget och direktivet och inte medför en orimlig börda för unionsmedborgare och deras familjer och indirekt begränsar deras rätt till fri rörlighet, särskilt när det gäller begreppen ”tillräckliga tillgångar”, ”belastning för den mottagande medlemsstatens sociala biståndssystem”, ”allvarliga eller tvingande hänsyn till allmän ordning och allmän säkerhet”, och att materiella skyddsåtgärder och rättssäkerhetsgarantier, skydd mot och domstolsprövning av utvisningar finns på plats och fungerar. Parlamentet erinrar om att varje begränsning av den grundläggande rättigheten till fri rörlighet måste tolkas strikt.

7.

Europaparlamentet konstaterar att medborgare i vissa medlemsstater och etniska grupper förefaller vara särskilt utsatta i en del medlemsstater och betonar att medlemsstaterna måste genomföra direktiv 2004/38/EG utan diskriminering mellan unionsmedborgare och deras familjemedlemmar på de grunder som anges i artikel 21 i stadgan om de grundläggande rättigheterna. Parlamentet uppmanar kommissionen, rådet och samtliga medlemsstater att sörja för och särskilt övervaka att diskriminering på grund av nationalitet, ras eller etniskt ursprung inte förekommer vare sig i praktiken eller i lagstiftningen.

8.

Europaparlamentet konstaterar att åtgärder som vidtas med hänsyn till allmän ordning eller säkerhet bör överensstämma med proportionalitetsprincipen och uteslutande vara grundade på individens personliga beteende. Ett sådant personligt uppförande ska utgöra ett verkligt, aktuellt och tillräckligt allvarligt hot mot ett grundläggande samhällsintresse. Mot denna bakgrund uppmanas medlemsstaterna att systematiskt se över nationella registreringar vars syfte är att neka inresetillstånd för unionsmedborgare och deras familjemedlemmar (20). Parlamentet erinrar om att undantag som avser allmän ordning inte kan åberopas för ekonomiska eller allmänpreventiva syften.

9.

Europaparlamentet noterar att inte alla medlemsstater har genomfört artikel 35 i direktiv 2004/38/EG, enligt vilken de får vidta nödvändiga åtgärder för att neka, avbryta eller dra tillbaka en rättighet till fri rörlighet i händelse av missbruk av rättigheter eller bedrägeri, till exempel skenäktenskap, förutsatt att sådana åtgärder är proportionerliga och icke-diskriminerande och att rättssäkerhetsgarantierna respekteras. Parlamentet vill uppmärksamma de möjligheter som den artikeln ger.

10.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att övervaka den praktiska efterlevnaden av artikel 24 i direktiv 2004/38/EG om likabehandling och förebyggande av diskriminering på grundval av nationalitet, tillsammans med skälen 20 och 31 i det direktivet samt artikel 21 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, som ger unionsmedborgare och deras familjemedlemmar som flyttar till en annan medlemsstat rätt till samma behandling som den medlemsstatens egna medborgare inom alla områden som omfattas av fördraget. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta nödvändiga åtgärder för att avhjälpa bristerna så fort som möjligt och stoppa överträdelserna av gemenskapslagstiftningen utan dröjsmål.

11.

Europaparlamentet begär att de övergångsbestämmelser som för närvarande innebär begränsningar av den fria rörligheten för medborgare från de medlemsstater som anslöt sig till EU den 1 maj 2004 och den 1 januari 2007, och som utgör en betydande diskriminering mellan unionsmedborgare, upphävs eller omarbetas. Parlamentet begär att klausulen om företräde tillämpas för alla unionsmedborgare och införandet av den inre marknaden fullbordas.

12.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vid genomförandet av direktiv 2004/38/EG beakta de potentiella diskriminerande effekterna av bestämmelser för social trygghet och tillgång till tjänster av allmänt intresse som skulle kunna utgöra hinder mot den fria rörligheten.

13.

Europaparlamentet uppmanar rådet att ta fram en strategi för att säkerställa den fria rörligheten för unionsmedborgare och arbetstagare och deras tillträde till arbetsmarknaden i de mottagande medlemsstaterna samt att offentliggöra de positiva resultat och följder som den fria rörligheten för medborgare och arbetstagare har i de mottagande medlemsstaterna och i EU. Kommissionen uppmanas att inleda en undersökning för att fastställa de nuvarande och framtida bristerna på arbetskraft inom EU samt det potentiella bidrag till en ekonomiskt hållbar tillväxt som kan ges av att arbetstagare från samtliga medlemsstater har fullt tillträde till EU:s arbetsmarknad.

14.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se över de begränsningar, restriktioner och befintliga tidsperioder som föreskrivs i direktiv 2004/38/EG om rätten till fri rörlighet i enlighet med artikel 39 i det direktivet, och att analysera följderna av att undanröja den rådande diskrimineringen mellan unionsmedborgare för att de ska få del av rätten till fri rörlighet och de rättigheter för unionsmedborgare som stadgas i fördraget.

15.

Europaparlamentet noterar att det otillfredsställande införlivandet av direktiv 2004/38/EG visar att kommissionen inte har lyckats sörja för att medlemsstaterna genomfört direktivet konsekvent och i tid och inte heller kunnat behandla det stora antal klagomål som inkommit från medborgarna gällande direktivets tillämpning.

16.

Europaparlamentet stöder den strategi som föreslås av kommissionen, vilken grundas på att fortlöpande och på ett övergripande sätt övervaka genomförandet av direktiv 2004/38/EG, att hjälpa medlemsstaterna att uppnå en fullständig och korrekt tillämpning av direktivet genom att ta fram riktlinjer under första halvåret 2009 och att inleda domstolsförfaranden mot de medlemsstater vars inhemska lagstiftning och/eller praxis strider mot direktivet. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta och inför parlamentet lägga fram en konsekvent, effektiv och tydlig genomförandepolitik som garanterar tillämpningen av rätten till fri rörlighet. De bristande personella och finansiella resurser som har avsatts inom kommissionen för att se till att direktivet införlivas och tillämpas utgör ett allvarligt hinder mot kommissionens möjligheter att på ett trovärdigt sätt övervaka tillämpningen av direktivet i medlemsstaterna och således även för en enhetlig rättstillämpning i denna för unionsmedborgarna så centrala fråga.

17.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inleda förfaranden för att tillämpa riktlinjerna före slutet av 2009 i syfte att anpassa sin egen lagstiftning och praxis samt att förse alla behöriga myndigheter med riktlinjerna och övervaka deras tillämpning.

18.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta fram riktlinjer med gemensamma kriterier för fastställande av det minimibelopp som ska betraktas utgöra ”tillräckliga tillgångar” och att klargöra på vilka grunder medlemsstaterna bör ta hänsyn till ”den berörda personens personliga omständigheter” i enlighet med artikel 8.4 i direktiv 2004/38/EG.

19.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta fram riktlinjer för ett enhetligt system för tolkning av de normativa kategorierna ”allmän ordning”, ”allmän säkerhet” och ”folkhälsa” och att förklara på vilket sätt sådana faktorer som uppehållsperiod, ålder, hälsotillstånd, familjesituation, ekonomisk situation, social och kulturell integration och banden till ursprungslandet är relevanta för beslut om utvisning enligt artikel 28.1 i direktiv 2004/38/EG.

20.

Europaparlamentet erkänner begränsningarna för hemtransport av kvarlevorna av avlidna unionsmedborgare och uppmanar kommissionen att lägga fram en uppförandekodex som medlemsstaterna skulle kunna ansluta sig till, så att det säkerställs att sådan hemtransport är en naturlig följd av unionsmedborgarnas fria rörlighet.

21.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att öka medlen och att avsätta en särskild budgetpost till stöd för nationella och lokala projekt som syftar till att i enlighet med artiklarna 2 och 3 i direktiv 2004/38/EG integrera unionsmedborgare och deras familjemedlemmar som uppehåller sig i en annan medlemsstat.

22.

Europaparlamentet vill att kommissionen fastslår en tidsfrist för tillämpningen av riktlinjerna, efter vilken domstolsförfaranden kan komma att inledas. Parlamentet vill vara fullkomligt delaktigt i och regelbundet informeras om processens utveckling.

23.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att med hänsyn till människors fria rörlighet upprätta ett ömsesidigt utvärderingssystem som verkställs av expertgrupper vars medlemmar utses av medlemsstaterna och Europaparlamentet med hjälp av kommissionen och rådets generalsekretariat och vars arbete grundas på besök på plats och inte inkräktar på kommissionens fördragsenliga befogenheter.

24.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att begära in regelbundna rapporter från medlemsstaterna med statistiska uppgifter om den fria rörligheten, exempelvis om antalet tillfällen då inrese- och uppehållstillstånd har nekats samt om genomförda utvisningar och skälen till dessa.

25.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att hjälpa sina medborgare som uppehåller sig i andra medlemsstater genom att vid sina konsulat eller diplomatiska beskickningar erbjuda all nödvändig information om den fria rörligheten.

26.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att kontrollera om det i medlemsstaterna finns system för hantering av personuppgifter som är specifika för unionsmedborgare som inte är medborgare i den aktuella medlemsstaten och om dessa system innehåller endast sådana uppgifter som är nödvändiga för att genomföra direktiv 2004/38/EG och den nationella övergångslagstiftningen. Parlamentet uppmanar även kommissionen att kontrollera om liknande system finns i brottsbekämpningssyfte och uppmanar de medlemsstater som har sådana system att se över dem, i enlighet med Huber-målet.

27.

Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater vars lagstiftning inte överensstämmer med Metock-målet att inom det snaraste se över den. Kommissionen uppmanas att inleda överträdelseförfaranden mot dem om de inte uppfyller kraven.

28.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att öka unionsmedborgarnas medvetenhet om sina rättigheter enligt direktiv 2004/38/EG och att med bästa möjliga användning av Internet distribuera en förenklad vägledning för unionsmedborgare som påminner medlemsstaterna om deras skyldigheter att informera medborgarna om deras rättigheter i fråga om fri rörlighet i enlighet med artikel 34 i direktivet. I detta avseende uppmanar parlamentet medlemsstaterna att inrätta informationskontor och stödbyråer för rätten till fri rörlighet.

29.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament.