(1)

Enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/116/EG av den 12 december 2006 om skyddstiden för upphovsrätt och vissa närstående rättigheter (3) är skyddstiden för utövande konstnärer och fonogramframställare 50 år.

(2)

För utövande konstnärer inleds skyddstiden vid framförandet eller, i fråga om upptagningar av ett framförande som ges ut eller framförs offentligt inom 50 år efter framförandet, vid den första utgivningen eller från det första offentliga framförandet, beroende på vilken dag som infaller först.

(3)

För fonogramframställare inleds skyddstiden när upptagningen görs på ett fonogram eller när fonogrammet publicerats inom 50 år efter upptagningen, eller, om det inte överfördes till allmänheten, när det publicerats inom 50 år efter upptagningen.

(4)

De utövande konstnärernas kreativa bidrag har en socialt erkänd betydelse och behöver skyddas på en nivå där det kreativa och konstnärliga bidraget erkänns.

(5)

Utövande konstnärer inleder i regel sin karriär under unga år och den gällande skyddstiden på 50 år som ska tillämpas för upptagning av framföranden är ofta för kort för att skydda framförandena under konstnärernas hela livstid. En del av de utövande konstnärerna står därför inför ett inkomstbortfall under slutet av sin livstid. De kan ofta inte heller stödja sig på sina rättigheter för att förhindra eller begränsa eventuell tvivelaktig användning av deras framföranden medan de ännu lever.

(6)

Intäkterna från ensamrätterna till återgivning och tillhandahållande, enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället (4), samt skälig ersättning för återgivning för privat bruk enligt det direktivet och intäkterna från ensamrätterna till distribution och uthyrning enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/115/EG av den 12 december 2006 om uthyrnings- och utlåningsrättigheter avseende upphovsrättsligt skyddade verk och om upphovsrätten närstående rättigheter (5), bör tillfalla utövande konstnärer åtminstone under hela deras livstid.

(7)

Skyddstiden för upptagningar av framföranden och för fonogram bör därför förlängas till 70 år efter den relevanta händelsen .

(8)

▐ Rättigheterna till upptagning av framförandet bör återgå till den utövande konstnären om en fonogramframställare inte saluför tillräckligt antal exemplar enligt definitionen i Internationella konventionen om skydd för utövande konstnärer, framställare av fonogram samt radioföretag av ett fonogram som utan en förlängning inte längre skulle skyddas av upphovsrätt, eller inte gör ett sådant fonogram tillgängligt för allmänheten. Detta alternativ bör vara möjligt efter det att fonogramframställaren har haft en rimlig tid på sig att utföra båda dessa former av utnyttjande. Därför ska fonogramframställarens rättigheter till fonogrammet upphöra, för att undvika en situation där dessa rättigheter skulle existera parallellt med den utövande konstnärens rättigheter till upptagningen av framförandet medan de senare rättigheterna inte längre överlåts eller upplåts till fonogramframställaren.

(9)

När utövande konstnärer inleder ett avtalsförhållande med en fonogramframställare måste de i regel överlåta eller upplåta sina ensamrätter till återgivning, distribution, uthyrning och tillhandahållande av upptagningarna till fonogramframställaren. I utbyte får en del av de utövande konstnärerna ett förskott på royalties och börjar få betalningar först efter att fonogramframställaren har tjänat in förskottet och gjort eventuella avdrag enligt avtalet. Andra utövande konstnärer överlåter eller upplåter sina ensamrätter mot en engångsbetalning (icke-återkommande betalning). Detta gäller särskilt utövande konstnärer som medverkar i bakgrunden och som inte omnämns i listan över medverkande (”icke-etablerade artister”) men ibland även utövande konstnärer som omnämns i listan över medverkande (”etablerade artister”). ▐

(10)

En rad kompletterande övergångsåtgärder bör införas för att säkerställa att utövande konstnärer, som har överlåtit sina ensamrätter till fonogramframställare ▐, omfattas av fördelarna med förlängningen. ▐

(11)

En första kompletterande åtgärd bör vara att fonogramframställarna ska vara skyldiga att minst en gång om året avdela ett belopp som motsvarar 20% av intäkterna från ensamrätterna till distribution, återgivning och tillhandahållande av fonogram. Med intäkter avses fonogramframställarens intäkter före avdrag för kostnader.

▐

(12)

Dessa betalningar ska reserveras uteslutande för utövande konstnärer vars framföranden är upptagna på fonogram och som har överlåtit eller upplåtit sina rättigheter till fonogramframställare mot en engångsbetalning. Betalningar som har avdelats på detta sätt ska minst en gång om året fördelas individuellt till icke-etablerade utövande konstnärer. En sådan fördelning bör anförtros rättighetsförvaltande organisationer och det är tillåtet att tillämpa nationella regler för intäkter som inte får fördelas. För att undvika en oproportionerlig börda vid insamlingen och förvaltningen av dessa intäkter kan medlemsstaterna införa regler om i vilken utsträckning mikroföretag omfattas av skyldigheten att bidra, när sådana betalningar verkar orimliga i förhållande till kostnaderna för att samla in och förvalta sådana intäkter.

(13)

Enligt artikel 5 i direktiv 2006/115/EG ║ har dock utövande konstnärer redan en oeftergivlig rätt till skälig ersättning för uthyrning av bl.a. fonogram. Enligt avtalspraxis varken överlåter eller upplåter utövande konstnärer i regel inte heller till fonogramframställarna sina rättigheter att kräva en enda skälig ersättning för utsändning och offentligt framförande enligt artikel 8.2 i direktiv 2006/115/EG och att kräva skälig ersättning för återgivningar för privat användning enligt artikel 5.2 b i direktiv 2001/29/EG. Vid beräkningen av det totalbelopp som en fonogramframställare bör avdela för betalning av tilläggsersättningen bör därför inte medtas sådana intäkter som fonogramframställaren har haft från uthyrning av fonogram eller från den enda skäliga betalningen för utsändning och offentligt framförande eller från den skäliga ersättningen för privat kopiering.

(14)

En andra kompletterande åtgärd för att skapa balans i avtal där utövande konstnärer överlåter sina ensamrätter till royalty till en fonogramframställare bör vara ”tabula rasa” (rent hus) för de utövande konstnärer som har överlåtit sina ovannämnda ensamrätter till fonogramframställare i utbyte mot royalty eller ersättning. För att de utövande konstnärerna ska kunna dra full nytta av förlängningstiden eller den förlängda skyddstiden bör medlemsstaterna se till att royalty eller ersättning utan avdrag för förskottsbetalningar eller avtalsenliga avdrag betalas till den utövande konstnären enligt avtalet mellan konstnären och fonogramframställaren under förlängningstiden.

(15)

Av rättssäkerhetsskäl bör det föreskrivas att i avsaknad av klara indikationer på motsatsen i avtalet ska en avtalsbaserad överlåtelse eller upplåtelse av rättigheter till upptagningen av ett framförande, avtalad före det datum då medlemsstaterna senast ska anta åtgärder för att genomföra det här direktivet, fortsätta att gälla under den förlängda skyddstiden. ▐

(16)

Medlemsstaterna bör kunna föreskriva att vissa villkor i avtal som avser regelbunden ersättning kan omförhandlas till förmån för de utövande konstnärerna. Medlemsstaterna bör ha inrättat förfaranden som kan användas om omförhandlingarna misslyckas.

▐

(17)

Eftersom målen med de kompletterande åtgärderna inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, då nationella åtgärder inom området antingen leder till störning av konkurrensen eller påverkar räckvidden för de ensamrätter som en fonogramframställare har enligt gemenskapens lagstiftning, och de därför bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder, i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen, i den artikeln, går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(18)

Detta direktiv påverkar inte nationella regler och avtal som är förenliga med dess bestämmelser, till exempel kollektivavtal som ingåtts i medlemsstaterna mellan organisationer som företräder de utövande konstnärerna och producentorganisationer.

(19)

I vissa medlemsstater används för musikverk med text en gemensam skyddstid, som beräknas från dödsdagen för den sist överlevande upphovsmannen, medan separata skyddstider gäller för musik och text i andra medlemsstater. Musikverk med text är till överväldigande delen gemensamt skrivna verk. Exempelvis är en opera ofta ett verk av en libretto-författare och en kompositör . Inom genrer som jazz, rock och pop är den skapande processen dessutom ofta kollaborativ till sin natur.

(20)

Följaktligen är harmoniseringen av skyddstiden för musikverk med text , vars text och musik skapats i syfte att användas tillsammans , ofullständig, något som ger upphov till hinder för den fria rörligheten för varor och tjänster, exempelvis när det gäller kollektiv rättighetsförvaltning över nationsgränserna. För att se till att sådana hinder avskaffas bör samma harmoniserade skyddstid tillämpas i samtliga medlemsstater för alla sådana verk som omfattas av ett skydd det datum då medlemsstaterna är skyldiga att införliva detta direktiv i sin nationella lagstiftning.

(21)

Direktiv 2006/116/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

(22)

I enlighet med punkt 34 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning uppmuntras medlemsstaterna att för egen del och i gemenskapens intresse upprätta egna tabeller som så långt det är möjligt visar överensstämmelsen mellan detta direktiv och införlivandeåtgärderna, samt att offentliggöra dessa tabeller.

1.

I artikel 1 ska följande punkt läggas till:

”7.   Skyddstiden för ett musikverk med text ska upphöra 70 år efter dödsdagen för den sist avlidne av följande personer, oberoende av om dessa personer betecknas som medförfattare eller inte: textförfattaren och den person som komponerat den musikaliska kompositionen, förutsatt att båda bidragen skapades specifikt för motsvarande musikaliska komposition med text .”.

2.

Artikel 3 ska ändras på följande sätt:

3.

I artikel 10 ska följande punkter läggas till:

”5.    Artikel 3.1 – 3.2e i dess lydelse enligt direktiv …/…/EG  (6) ska ▐ gälla ▐ för upptagningar av framföranden och fonogram för vilka den utövande konstnären och fonogramframställaren fortfarande omfattas av skydd, med stöd av dessa bestämmelser, den … (7) och för upptagningar av framföranden och fonogram som kommer till stånd efter det datumet .

6.     Artikel 1.7 tillagd genom direktiv …/…/EG (6) ska gälla för musikaliska kompositioner med text för vilka gäller att åtminstone den musikaliska kompositionen eller texten åtnjuter skydd i minst en medlemsstat före den … (7) och för musikaliska kompositioner med text som skapas efter det datumet.

Första stycket ska inte påverka några former av utnyttjande som skett före den … (7). Medlemsstaterna ska anta de bestämmelser som behövs för att skydda i synnerhet tredje parts förvärvade rättigheter.

4.

Följande artikel ska införas ║:

”Artikel 10a

Övergångsåtgärder vid införlivande av direktiv …/…/EG  (8)

1.   I avsaknad av tydliga avtalsindikationer på motsatsen ska ett avtal om överlåtelse eller upplåtelse som har slutits före den …  (9) anses fortsätta gälla efter den tidpunkt då den utövande konstnären ▐ på grundval av artikel 3.1 i dess lydelse före ändring genom direktiv …/…/EG  (8) inte längre skulle åtnjuta skydd ▐.

▐

2.     Medlemsstaterna får föreskriva att ett avtal om överlåtelse eller upplåtelse som fastställer att en utövande konstnär har rätt till en regelbundet återkommande betalning och som ingåtts före den … (9) kan ändras efter det femtionde året efter det att fonogrammet lagligen gavs ut, eller om någon sådan laglig utgivning inte ägt rum, det femtionde året efter det att fonogrammet lagligen framfördes offentligt. ║