Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Förslag till rådets direktiv om fastställande av grundläggande säkerhetsnormer för skydd av arbetstagarnas och allmänhetens hälsa mot de faror som uppstår till följd av joniserande strålning”

KOM(2011) 593 slutlig – 2011/0254 (NLE)

2012/C 143/22

Föredragande: Richard ADAMS

Den 28 september 2011 beslutade Europeiska kommissionen att i enlighet med artikel 31 i Euratomfördraget rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om

"Förslag till rådets direktiv om fastställande av grundläggande säkerhetsnormer för skydd av arbetstagarnas och allmänhetens hälsa mot de faror som uppstår till följd av joniserande strålning"

COM(2011) 593 final – 2011/0254 (NLE).

Facksektionen för transporter, energi, infrastruktur och informationssamhället, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 3 februari 2012.

Vid sin 478:e plenarsession den 22–23 februari 2012 (sammanträdet den 22 februari) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 118 röster för, 1 röst emot och 5 nedlagda röster:

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1   Slutsatser

1.2   Rekommendationer

2.   Bakgrund till det förslagna direktivet

2.1   Joniserande strålning finns överallt i naturen. Alla människor på jorden utsätts för naturlig bakgrundsstrålning, som kommer från naturligt förekommande radioaktiva ämnen i bergarter, jordarter, livsmedel och i luften. På grund av att bergarter har olika egenskaper varierar också strålningen och de radioaktiva ämnena (radon) från marken, och graden av exponering skiljer sig därmed från plats till plats. Även den kosmiska strålningen påverkar oss. Den kosmiska strålningen är intensivare på högre höjder och breddgrader, så flygpersonal och personer som reser ofta är mer utsatta. Alla människor utsätts även för artificiell strålning. Den största källan till artificiell strålning är joniserande strålning inom sjukvården. Det händer även att arbetstagare utsätts för strålning från industriella verksamheter, t.ex. radiografisk provning av svetsar, och att allmänheten exponeras för utsläpp från kärnkraftverk. Det finns också spår av radioaktivitet i naturen från kärnvapenprov och militär användning av projektiler med utarmat uran.

2.2   Strålning har många praktiska tillämpningsområden inom till exempel medicin, forskning och byggindustri. Farorna med strålning beror på att den kan jonisera molekyler i levande celler och på så sätt orsaka biokemiska förändringar. Om förändringarna är tillräckligt stora i en levande cell kan det leda till att den dör eller till att dess genetiska information (DNA) oåterkalleligt förändras. Denna egenskap ledde till att nationella skydds- och lagstiftningsåtgärder antogs i ett tidigt skede, till och med innan den exakta skademekanismen var känd, och till att man redan från början tog fram gemensamma åtgärder för hela EU inom ramen för Euratomfördraget.

2.3   För att avgöra vilka skyddsmekanismer som är lämpliga har EU alltid följt ICRP:s rekommendationer. Detta organ utfärdade 2007 nya detaljerade riktlinjer om strålskyddsbehoven som tar hänsyn till utvecklingen under de senaste 20 åren. Dessa omfattar ökningen av artificiella strålningskällor och pågående forskning om effekterna av strålning från naturliga källor, t.ex. radongas. Syftet med detta direktiv är att, utifrån aktuella forskningsrön, erbjuda en hög skyddsnivå för arbetstagare, patienter och allmänheten mot de negativa hälsoeffekterna av joniserande strålning. Det omfattar även nya områden som miljöskydd.

2.4   Direktivet är ett omfattande dokument med 110 artiklar som tillsammans med de 16 bilagorna uppgår till över 100 sidor text. Direktivet är i själva verket en omarbetning och konsolidering av fem befintliga direktiv (1) i ett enda direktiv. Kommissionen inför bindande krav angående skydd mot radon inomhus och användningen av byggnadsmaterial, bedömningen av miljöpåverkan från utsläpp av radioaktivt avfall från kärntekniska anläggningar, samt förhindrande av miljöskador i händelse av en olycka.

2.5   Sammanfattningsvis kommer detta direktiv att gynna EU-medborgarna genom att hälsoskyddet mot joniserande strålning förbättras, särskilt genom

2.6   Regleringskraven i EU-länderna kommer att harmoniseras och anpassas till internationella standarder. Som en följd av den särskilda uppmärksamhet som ägnats kärnsäkerheten efter olyckan i Fukushima innehåller förslaget tuffare krav för hantering av bestrålning i nödsituationer.

2.7   Direktivet kompletterar direktivet om radioaktiva ämnen i dricksvatten, som kommittén nyligen antagit ett yttrande om (2).

2.8   De internationella grundläggande säkerhetsnormerna, som godkänts av Internationella atomenergiorganet (IAEA) och ger uttryck för ett internationellt samförstånd, är detaljerade men inte bindande. De ger utrymme för skillnader i nationell kapacitet världen över. Direktivet går längre än så genom att fastställa enhetliga standarder för medlemsstaterna samtidigt som bestämmelserna för den inre marknaden respekteras. Ett omfattande samråd med expertgruppen som inrättades enligt artikel 31 i Euratomfördraget, IAEA, Heads of European Radiological Protection Competent Authorities (HERCA) och den internationella strålskyddsorganisationen (IRPA, International Radiation Protection Association) har bidragit till utarbetandet av direktivet.

2.9   Den rättsliga grunden för direktivet är Euratomfördraget. Kommittén noterar, med viss förståelse, att det har ifrågasatts om fördraget, som inte ändrats sedan 1957, är en lämplig utgångspunkt för att hantera miljöfrågor. Det är emellertid inte troligt att Euratomfördraget kommer att revideras inom den närmaste framtiden, samtidigt som miljöskyddsfrågorna måste hanteras på ett konkret sätt redan i dag. Det bör noteras att artikel 37 i Euratomfördraget 1957 var ett exempel på banbrytande primärrätt när det gäller bindande gränsöverskridande skyldigheter avseende både miljöpåverkan och skydd av människor.

3.   Sammanfattning av förslaget till direktiv

3.1   För ett komplext direktiv av den här typen är det varken lämpligt eller utrymmesmässigt möjligt att i ett EESK-yttrande göra en detaljerad sammanfattning. En kort punktuppställning av kommissionens upplägg i kombination med kapitelrubrikerna kan dock ge en överblick:

4.   Allmänna kommentarer

4.1   Kommittén noterar att de senaste forskningsrönen om farorna med joniserande strålning har tjänat som underlag vid utarbetandet av direktivet och välkomnar den strategi som valts för att diskutera, fastställa och utvidga kraven på hälso- och miljöskydd.

4.2   Kommissionen har valt att omarbeta och konsolidera fem befintliga direktiv till ett enda, och detta kommer att få en positiv effekt i praktiken genom att det skapar en konsekvent, sammanhängande och enhetlig säkerhetsstrategi.

4.3   Ett antal jämförande analyser av införandet och tillämpningen av de tidigare direktiven i nationell lagstiftning har avslöjat ett flertal brister. Det handlar inte om något fel vid införlivandet utan snarare vid tillämpningen, t.ex. vad gäller de resurser som avsätts för utbildning, utarbetande av program för att öka allmänhetens medvetenhet, erkännande av lokalt fackfolk, information till allmänheten om hur man ska agera vid en eventuell olycka, etc.

4.4   För att kunna möta de ökade krav som kommer att bli följden av att direktivet införlivas i nationell lagstiftning och komma till rätta med eventuella befintliga brister föreslår EESK att kommissionen vidtar åtgärder för att underlätta de nationella myndigheternas arbete genom att anordna workshoppar med syftet att diskutera rättsliga och praktiska svårigheter i samband med det nationella genomförandet. Kommissionen bör även uppmuntra observatorieorgan inom det civila samhället att övervaka och utvärdera tillämpningen av lagstiftningen genom konkreta åtgärder, utöver de nationella behöriga myndigheternas verksamhet.

4.5   Även om direktivet behandlar både naturliga och civila strålningskällor på ett heltäckande sätt beklagar EESK att strålning från militära anläggningar kan undantas, eftersom Euratomfördraget bara är tillämpligt i civila situationer (3).

4.6   Kommittén ser positivt på att direktivet föregriper och innehåller bestämmelser om skydd av medborgarnas rätt att minimera den strålning som de utsätts för från artificiella strålningskällor, till exempel genom den ökande användningen av säkerhetsutrustning som helkroppsskannrar.

4.7   Kommittén är mycket positiv till att miljöskyddet nu tas upp, men noterar samtidigt att de kommande ICPR-kriterierna (och vägledningen för tillämpningen) måste formaliseras innan bindande kvantitativa regler kan fastställas. Utifrån dessa kan sedan en gemensam vetenskaplig ståndpunkt ta form om de specifika kriterier som ska tillämpas för att utveckla ett gemensamt underlag för alla medlemsstater.

(1)  EGT L 180, 9.7.1997, s. 22–27.

EUT L 346, 31.12.2003, s. 57–64.

EGT L 349, 13.12.1990, s. 21–25.

EGT L 357, 7.12.1989, s. 31–34.

EGT L 159, 29.6.1996, s. 1–114.

(2)  EUT C 24, 28.1.2012, s. 122.

(3)  Domstolens mål C-61/03, 12.4.2005.