19.1.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 17/30

—

Det sjunde miljöhandlingsprogrammet måste stödja de lokala och regionala myndigheterna i genomförandet, särskilt genom att inkludera faktorer såsom större lokalt och regionalt deltagande i hela processen för utformning, införlivande och utvärdering av EU-lagstiftningen, effektiv politik som angriper problemen vid källan och flera möjligheter till kostnadstäckning för lokala och regionala myndigheter, fokus på en hållbar hantering av stadsmiljön samt införande av en lämplig tidsfrist mellan det att lagstiftningen antas och det att den därefter revideras.

—

Vi stöder en förbättring av struktureringen, en proaktiv spridning och tillgång till information, strukturerade ramar för genomförande och information (structured implementation and information frameworks, SIIF). Ekonomiskt stöd bör göras tillgängligt med hjälp av det tekniska bistånd som tillhandahålls inom ramen för strukturfonderna 2007–2014 samt det framtida Life-programmet.

—

Vi anser att det sjunde miljöhandlingsprogrammet bör förplikta EU och medlemsstaterna att införa nya och förbättrade genomförandeinstrument, t.ex. en allmän EU-ram för miljötillsyn och miljöövervakning, tillsynsmöjligheter för kommissionen, allmänna kriterier för klagomålshantering på nationell nivå, och ett direktiv om möjlighet till rättslig prövning.

—

ReK välkomnar partnerskapsavtalen om genomförande, men anser att de bör slutas inte bara mellan kommissionen och en medlemsstat, utan också involvera en eller flera lokala och regionala myndigheter för att på ett lämpligt sätt avspegla förvaltning på flera nivåer.

—

Kommittén rekommenderar att man förbättrar miljöresultaten med hjälp av innovativa metoder för flernivåstyre, t.ex. genom att utvidga borgmästaravtalet till att omfatta resurseffektivitet och en vidareutveckling av utmärkelsen Europas miljöhuvudstad.

—

Regionkommittén välkomnar det stöd som kommissionen i sitt meddelande ger till ReK:s förslag att regelbundet anordna ett gemensamt forum för att behandla regionala och lokala problem och lösningar vid tillämpningen av EU:s miljölagstiftning.

Föredragande

Nilgun CANVER (UK–PSE), ledamot av London Borough of Haringey

Referensdokument

Meddelande om ”Större nytta av EU:s miljöåtgärder: att stärka förtroendet genom bättre kunskap och reaktionsförmåga”

COM(2012) 95 final

1.

Regionkommittén erinrar om att detta yttrande har tre syften:

2.

Kommittén noterar att medan meddelandet om genomförande av EU:s miljölagstiftning från 2008 (1) fokuserade på kommissionens verkställande befogenheter när det gäller att hantera överträdelser av EU:s miljölagstiftning, handlar det nya meddelandet från 2012 om hur man förbättrar genomförandet genom bra styrning på nationell, regional och lokal nivå. Detta återspeglar den kritik och de rekommendationer som ReK tidigare har framfört (2).

3.

Vi noterar att syftet med meddelandet är att intensifiera dialogen med alla intressenter, däribland lokala och regionala myndigheter, om hur de kan samarbeta bättre för att förbättra genomförandet av EU-lagstiftningen genom effektivare insamling och utbyte av kunskaper och genom att öka allas ansvar och reaktionsförmåga för att effektivt hantera problem på fältet. Vi ställer oss bakom åsikten att kunskap och reaktionsförmåga är kompletterande aspekter av genomförandet.

4.

Det är möjligt för lokala och regionala myndigheter att med hjälp av olika metoder uppnå större enhetlighet i genomförandet och verkställandet, bland annat genom att fastställa långsiktiga miljömål och miljöstrategier, mobilisera medborgarna, inrätta välfungerande avdelningar och tjänster, använda EU-medel för att investera i miljöinfrastruktur och ekosystemtjänster, anpassa sig till klimatförändringar och begränsa katastrofrisken, genomföra direktiven om strategisk miljöbedömning (SMB) och miljökonsekvensbedömningar (MKB) samt främja insynen och tillgången till rättslig prövning (3).

5.

Vi inser dock att EU:s nya uppgifter och bestämmelser för lokala och regionala myndigheter på detta område kan ge upphov till frågor vad gäller kostnader och administrativ börda. De nya initiativen bör genomföras på ett sätt som inte ökar kostnaderna och den administrativa bördan för de lokala och regionala myndigheterna. ReK uppmanar kommissionen att genomföra konsekvensbedömningar och studier av detta. Vi påminner om vår fasta övertygelse om administrativa bördor, och uppmanar med hänvisning till fördragets bestämmelser (4) kommissionen att göra en grundlig konsekvensanalys av den administrativa och juridiska bördan i anslutning till nya EU-initiativ som följer av detta meddelande.

6.

Regionkommittén framhäver på nytt att det behövs ett sjunde miljöhandlingsprogram, eftersom det nuvarande upphörde den 22 juli 2012 och det är nödvändigt att bevara kontinuiteten. Det sjunde miljöhandlingsprogrammet bör säkra att EU:s val på miljöområdet är tillräckligt tydliga och förutsägbara för de lokala och regionala myndigheterna (5).

7.

Kommittén hänvisar till sina tidigare rekommendationer avseende det sjunde miljöhandlingsprogrammets övergripande karaktär och prioriteringar (6), där det särskilt betonades att programmet måste bidra till att man uppnår ett resurseffektivt Europa inom ramen för Europa 2020-strategin och till en vision om den långsiktiga inriktningen på EU:s miljöpolitik. Programmet bör också fastställa tydliga mål, tidsramar och åtgärder för 2020. Man måste se närmare på Rio+20-förklaringen, som antogs av FN:s konferens om hållbar utveckling den 22 juni 2012, och dess betoning på en inkluderande grön ekonomi, liksom målen för hållbar utveckling efter 2015 och ReK:s bidrag till toppmötet i Rio (7).

8.

Vi noterar bekymrat att genomförandet av EU:s miljöregelverk fortfarande är otillräckligt, och att ett fullt genomförande och verkställande på alla nivåer är avgörande för att förbättra miljösituationen och folkhälsan och för att garantera lika villkor, skapa klara regler för industrin och undvika snedvridningar på marknaden (8). I slutet av 2009 rörde 18,8 % (544) av samtliga förfaranden mot EU-medlemsstater för överträdelse av EU-lagstiftningen miljöfrågor, vilket visar på fortsatta skador på miljön och snedvridning av konkurrensen (9).

9.

ReK konstaterar exempelvis att kostnaderna för att inte genomföra den gällande EU-miljölagstiftningen i stort uppskattas till omkring 50 miljarder euro per år i hälsovårdskostnader och direkta kostnader för miljön (10). Andra kostnader som bristande genomförande medför är bland annat förlorade möjligheter för företagen, olika kostnader i anslutning till efterlevnad av lagstiftningen, konkurrenssnedvridning mellan EU:s industrier samt ökade kostnader i anslutning till överträdelsefall. Det uppskattas att ett fullt genomförande av all avfallslagstiftning skulle leda till ytterligare omsättning för avfallsindustrin (och återvinningsindustrin) till ett värde av 42 miljarder euro och högre sysselsättning motsvarande ca 400 000 arbetstillfällen (11). Eftersom EU:s miljöindustri beräknas ha en årsomsättning på över 300 miljarder euro, kan osäkerhet om metoder och tidsramar för genomförandet medföra betydande kostnader i form av förlorade möjligheter (12). Om man till följd av ett överträdelsefall måste göra investeringar inom en väldigt kort tidsperiod blir de sannolikt dyrare än om genomförandet skulle ha planerats bättre.

10.

Kommittén vill att genomförandet ska bli ett prioriterat mål i det sjunde miljöhandlingsprogrammet för att säkra ett engagemang att uppnå bättre miljöresultat, i synnerhet vad gäller de mål som fastställs i färdplanen för resurseffektivitet, färdplanen för ett utsläppssnålt samhälle och strategin för biologisk mångfald fram till 2020.

11.

Det sjunde miljöhandlingsprogrammet måste stödja de lokala och regionala myndigheterna vid genomförandet, särskilt genom att inkludera faktorer såsom:

12.

Vi anser att det sjunde miljöhandlingsprogrammet bör förplikta EU och medlemsstaterna att införa nya och förbättrade genomförandeinstrument, bland annat genom att utgå från de initiativ som läggs fram i meddelandet och som beskrivs i avsnitt C och D, såsom (13):

13.

Regionkommittén håller med kommissionen att det är ett problem att övervakningen inte sker på samma sätt i hela Europa, och att den information som erhålls ofta är ofullständig, oförenlig och inaktuell. Det läggs inte ut tillräckligt med användbar information online och den offentliggörs inte systematiskt. ReK anser att bättre och lättillgängligare information på nationell, regional och lokal nivå skulle göra det möjligt att tidigare upptäcka stora miljöproblem, och på så sätt spara kostnader på längre sikt.

14.

Vi framhåller den avgörande roll som de regionala och lokala myndigheterna spelar i insamlandet av kunskaper om genomförandet. Målet bör vara att informationen ska vara enhetlig och jämförbar även på nationell nivå och EU-nivå och att göra den effektiv och pålitlig.

15.

Vi anser att insyn spelar en viktig roll när det gäller att främja bättre genomförande och verkställande. Det är nödvändigt att främja investeringar i webbaserade informationssystem som gör information om miljö och genomförande tillgänglig för allmänheten och för offentliga organ, samt att öka insatserna på alla förvaltningsnivåer för att proaktivt sprida och förbättra tillgången till miljöinformation.

16.

Kommittén betonar att kommissionen, samtidigt som direktivet om tillgång till miljöinformation stärks, såsom föreslås i meddelandet, bör se till att medlemsstaterna och deras lokala och regionala myndigheter korrekt genomför direktivets gällande minimikrav, i synnerhet dem som rör en mer proaktiv, aktuell och systematisk spridning av information till medborgare i enlighet med Århuskonventionen (14).

17.

Vi stöder utarbetandet av strukturerade ramar för genomförande och information (structured implementation and information frameworks, SIIF) avseende all viktig EU-miljölagstiftning, såsom föreslås av kommissionen. Utvecklingen av sådana informationssystem måste dock vara ändamålsenlig och effektiv, så att man på ett praktiskt och flexibelt sätt kan dra större nytta av systemen i de enskilda medlemsstaterna. Vi uppmanar medlemsstaterna att samarbeta med kommissionen för att inrätta ramarna under medverkan av de lokala och regionala myndigheterna. ReK tror att de strukturerade ramarna för genomförande och information tillsammans med initiativen under SEIS (det gemensamma miljöinformationssystemet) kan leda till öppna informationssystem på nationell, regional och lokal nivå som gör informationen tillgänglig online och som gör det möjligt för lokala och regionala myndigheter, medborgare, experter och företag att enkelt och snabbt följa genomförandet (15).

18.

Vi anser att ytterligare samordning och effektivisering är möjlig när det gäller efterfrågan på information från nationella, regionala och lokala myndigheter enligt principen ”producera en gång, använd flera gånger”. Uppgifter som skapas inom ramen för den rapporteringsskyldighet som härrör från en lag berör ofta också andra lagar.

19.

Vi betonar dock att man måste förbättra definitionerna i EU-direktiven för att möjliggöra lika villkor för övervakning och rapportering, offentlig information och verkställande, t.ex. vad gäller de olika avfallshanteringsalternativ och avfallsflöden som anges i ramdirektivet om avfall.

20.

Kommittén ser det som mycket viktigt att kommissionen har förbundit sig att undersöka hur EU-medel kan användas för att utveckla, uppgradera och använda ramarna för genomförande och information och för relevanta driftskompatibla informationssystem och utbildning på detta område i medlemsstaterna, regionerna och kommunerna, samt vid behov även för att öka den administrativa kapaciteten. Sådant stöd bör i synnerhet göras möjligt med hjälp av det tekniska bistånd som tillhandahålls inom ramen för strukturfonderna 2007–2014 samt det framtida Life-programmet.

21.

Vi uppmanar Europeiska miljöbyrån att inom ramen för pilotprojekt undersöka hur man kan använda IKT och e-förvaltning för att minska övervaknings- och rapporteringstrycket på de lokala och regionala myndigheterna utan att påverka lagstiftningens effekt.

22.

Vi stöder kommissionens och medlemsstaternas initiativ att utnyttja de möjligheter (bland annat i form av minskade övervakningskostnader) som jordobservationsteknik, t.ex. GMES, erbjuder för att förbättra effektiviteten i övervakningen av genomförandet på fältet (16). Detta kan också innebära att främja lokala och regionala myndigheters pilotprojekt.

23.

Vi betonar betydelsen av SMB- och MKB-direktiven som verktyg för att öppna upp miljöpolitiken för allmänhetens deltagande på lokal och regional nivå. Vi upprepar vår önskan om att den kommande revideringen av MKB-direktivet ska stärka bestämmelserna om att offentliga samråd bör inledas i så god tid som möjligt, t.ex. under det förberedande arbetet med att avgränsa tillämpningsområdet och under förhandskontrollen, i syfte att påskynda genomförandet av efterföljande faser och de behöriga myndigheternas beslutsfattande. Vi anser också att det måste finnas minimikrav på hur man bäst kan göra dokumentationen för miljökonsekvensbedömningarna tillgänglig för den berörda allmänheten (17).

24.

Regionkommittén stöder åsikten att det behövs bättre georefererade data och kartor över miljön i hela EU, som förmedlas systematiskt och proaktivt online i syfte att skapa lika villkor och komplettera de förbättrade informationssystemen i medlemsstaterna och på regional och lokal myndighetsnivå.

25.

Vi välkomnar kommissionens avsikt att utvidga den modell som används i badvattendirektivet till att omfatta all relevant EU-miljölagstiftning, bland annat genom att bygga vidare på pilotprojekt för luftkvalitet och avfall som håller på att utvecklas av Europeiska miljöbyrån.

26.

Vi värdesätter Europeiska miljöbyråns roll i bearbetandet av övervakningsdata som medlemsstaterna rapporterar till kommissionen, och vi stöder miljöbyråns växande betydelse när det gäller dess bidrag till kommissionens analys av medlemsstaternas genomföranderapporter. Vi efterlyser en större samordningsroll för miljöbyrån för att säkra enhetlighet och jämförbarhet vid insamling och sammanställning av dessa olika data på EU-nivå, vilket har gjorts i anslutning till andra verktyg som t.ex. Inspire, SEIS, GMES, Geoss och EyeonEarth.

27.

Vi förväntar oss att kommissionen arbetar vidare med SEIS (det gemensamma miljöinformationssystemet) och inom kort under 2012 presenterar sin genomförandeplan för systemet, där den beskriver dagsläget och förklarar hur förbättringar kan göras.

28.

Vi uppmanar kommissionen att offentliggöra de kontrollundersökningar om överensstämmelsen som den regelbundet låter utföra om genomförandet av EU:s miljölagstiftning i de 27 medlemsstaterna för att möjliggöra verkliga, demokratiska diskussioner om situationen för miljölagstiftningen.

29.

Regionkommittén upprepar sin uppmaning till kommissionen att lägga fram en allmän EU-ram för miljötillsyn och miljöövervakning (18). Ramen bör ge medlemsstaterna möjlighet till flexibel tillämpning av riktlinjerna samtidigt som man uppnår en hög nivå av enhetlighet i tillämpningen.

30.

Utifrån målsättningen om bättre lagstiftning bör EU-ramen för tillsyn utgöra den centrala ramen i EU:s miljölagstiftning. Särskilda bestämmelser i sektorspecifika miljödirektiv bör undvikas i så stor utsträckning som möjligt. Om separata bestämmelser i sektorspecifika direktiv är helt nödvändiga måste de vara förenliga med den fastställda ramen.

31.

Vi anser att en EU-ram för nationell tillsyn kan minska den orättvisa konkurrensen mellan regioner och kommuner i EU på grund av olika eller bristfälliga tillsynssystem, och säkra lika villkor vid rättsliga åtgärder samt förbättra det gränsöverskridande samarbetet och enhetligheten i hela EU. Tillsynens form och innehåll bör regleras nationellt och utvecklas lokalt och regionalt, men utifrån allmänna principer som fastställts i EU-ramen, enligt en rationaliserad och riskbaserad metod (19). Europeiska miljöbyrån skulle i samarbete med de nationella naturvårdsverken kunna spela en viktig roll när det gäller att identifiera och främja denna tillsyn.

32.

Kommittén anser att kommissionen bör ha möjlighet att undersöka fall där det finns en misstanke om bristande efterlevnad av EU:s miljölagstiftning. För närvarande finns liknande möjligheter inom följande områden: tullunionen, jordbruk, fiske, regionalpolitik, konkurrens, veterinärmedicin och finanspolitik (20). Sådana tillsynsmöjligheter för kommissionen kan strida mot förhållandena mellan förvaltningsnivåerna inom medlemsstaterna. Vid sådana undersökningar måste man därför beakta gällande bestämmelser för tillsyn på olika nivåer inom den berörda medlemsstaten. Dessutom måste kommissionens undersökningar i så stor utsträckning som möjligt utföras i enlighet med EU:s gängse överträdelseförfarande

33.

Vi anser att det är avgörande att kommissionen som en kompletterande åtgärd rapporterar om möjliga sätt att stärka EU:s nätverk för genomförande och verkställande av miljölagstiftningen, särskilt att den ser till att nätverket får tillräckligt finansiellt stöd på längre sikt, ökar den systematiska användningen av nätverket för expertgranskning av tillsyn och dess arbete för att identifiera och dela med sig av god praxis, samt ytterligare utvidgar nätverket till att också gälla den regionala och lokala nivån (21).

34.

Regionkommittén är oroad över bristerna och avsaknaden av lösningar i många klagomålshanteringssystem, vilket får medborgarna att vända sig till kommissionen, Europaparlamentets utskott för framställningar eller EU-ombudsmannen, som överbelastas av klagomål.

35.

Vi stöder förslagen till allmänna kriterier för klagomålshantering på nationell nivå, inklusive för tvistlösning i form av t.ex. medling, som bygger på konsumentlagstiftningens senaste särskilda bestämmelser om nationella klagomåls- och tvistlösningsmetoder (22). Dessa kriterier kan t.ex. innehålla allmänna garantier om konfidentialitet och tidsfrister och om behovet av att tillhandahålla information till medborgarna online om hur ett problem har lösts samt ställa oberoende lokala klagomålsinstitutioner till medborgarnas och de icke-statliga organisationernas förfogande, samtidigt som man tar hänsyn till Århuskonventionens krav vad gäller tillgång till rättslig prövning och bibehåller den allmänna rätten att framföra klagomål till EU-institutionerna.

36.

Regionkommittén konstaterar att trots att förslaget till direktiv om tillgång till rättslig prövning från 2003 ännu inte har antagits som rättsakt, har Europeiska unionens domstol bekräftat att de nationella domstolarna måste tolka tillgången till rättslig prövning i enlighet med Århuskonventionen (23). På grund av rättspraxis som ger medborgare och icke-statliga organisationer bättre tillgång till domstolsprövning är nationella domstolar, lokala och regionala myndigheter och ekonomiska och miljörelaterade aktörer nu osäkra på hur denna utmaning ska hanteras.

37.

Kommittén upprepar därför att det är nödvändigt att återuppliva direktivet om tillgång till rättslig prövning (24). Detta skulle avhjälpa befintliga brister i medlemsstaterna när det gäller efterlevnad av kraven i artiklarna 9.3 och 9.4 i Århuskonventionen. Det skulle också stärka allmänhetens roll som en katalysator för bättre verkställande av miljölagstiftningen på alla nivåer. Det aktuella meddelandet anger inte tydligt hur kommissionen tänker lösa denna fråga.

38.

Regionkommittén välkomnar det stöd som kommissionen i sitt meddelande ger till ReK:s förslag att regelbundet anordna ett gemensamt forum för att behandla regionala och lokala problem och lösningar vid genomförandet av EU:s miljölagstiftning (25). Ett sådant forum skulle göra det möjligt för aktörer i miljösektorn från lokala och regionala myndigheter och deras organisationer samt från ReK:s rådgivande plattformar och nätverk att föra en kontinuerlig dialog och utbyta erfarenheter också med kommissionen.

39.

Vi ställer oss positiva till att kommissionen – genom att tillhandahålla det nya instrumentet ”partnerskapsavtal om genomförande” – i hög grad tar hänsyn till ReK:s tidigare uppmaning (26) att EU bör utvidga det pilotarbete som kommissionen redan 2002 utförde när det gäller trepartsöverenskommelser och trepartsavtal (27). ReK uppmanar kommissionen att ge mer information och vägledning om den avsedda utformningen och tillämpningen av instrumentet.

40.

Vi anser att partnerskapsavtal om genomförande inte bara bör avtalas mellan kommissionen och en medlemsstat, utan också involvera en eller flera lokala och regionala myndigheter för att på ett lämpligt sätt avspegla förvaltning på flera nivåer, så att avtalet blir ett trepartsavtal om genomförande.

41.

Vi anser att trepartsavtal om genomförande kan bidra till genomförandet av en del av EU:s miljöpolitik, när traditionella instrument inte räcker till för att uppnå ett tillräckligt engagemang för att lösa nya eller befintliga miljöproblem och problem med bristande efterlevnad. Avtalen bör resultera i att medlemsstaterna och de lokala och regionala myndigheterna tydligt förbinder sig att vidta nödvändiga åtgärder och att EU förbinder sig att stödja detta. Dessa åtaganden måste formaliseras så att man inkluderar genomförbara mål och tidsfrister, och de bör vara allmänt tillgängliga så att de kan övervakas.

42.

Vi beklagar att meddelandet inte tar upp ReK:s förslag att gemensamt överväga olika sätt att utvidga borgmästaravtalet till att omfatta centrala områden i färdplanen för ett resurseffektivt Europa, såsom biologisk mångfald och markanvändning, avfalls- och vattenhantering och luftförorening (28). ReK anser att detta skulle göra det lättare att genomföra EU:s miljöpolitik med hjälp av en innovativ metod för flernivåstyre, vilket främjar de lokala och regionala myndigheternas proaktiva engagemang för att uppnå ett fullt genomförande, i stället för att man förlitar sig på att bara övervaka tillämpningen av EU-lagstiftningen.

43.

Vi beklagar att meddelandet inte innehåller någon hänvisning till kommissionens utmärkelse Europas miljöhuvudstad, som vi starkt stöder som ett viktigt sätt att framhäva städer som är goda exempel och innovatörer när det gäller att genomföra EU:s miljölagstiftning och som ett sätt att dela deras erfarenheter med andra städer. Därför upprepar vi våra rekommendationer från 2010 om den framtida utvecklingen av denna utmärkelse (29).

44.

Kommittén betonar att varken lösningen av miljöproblemen och klimatförändringarna eller genomförandet av EU-politiken kan ske på en enda förvaltningsnivå. Det krävs en flernivåstrategi där varje myndighetsnivå (EU, nationell, regional och lokal) måste ta sitt ansvar och vidta de åtgärder som kan och måste vidtas av myndighetsnivån i fråga. Vi förespråkar att det inrättas myndighetsövergripande team i medlemsstaterna där sakkunniga från olika förvaltningsnivåer tillsammans utarbetar nationella genomförandestrategier (30).

45.

Regionkommittén påminner om att miljöpolitiken är ett område där behörigheten delas mellan EU och medlemsstaterna, och att subsidiaritetsprincipen därför ska tillämpas.

46.

Vi konstaterar att kommissionen inte gör någon bedömning av om de olika alternativ som föreslås i meddelandet är förenliga med subsidiaritetsprincipen. Vi anser att alternativen i meddelandet i det här skedet läggs fram för debatt och övervägande, och att de därför inte är tillräckligt utvecklade för att ReK ska kunna bilda sig en slutlig åsikt, eftersom mycket beror på om (och hur) kommissionen beslutar att gå vidare med dem.

47.

Med detta förbehåll konstaterar vi att bidragen från kommitténs nätverk för övervakning av subsidiaritetsprincipen på ett allmänt sätt visar att det inte är sannolikt att de alternativ som presenteras i meddelandet, när de är fullt utformade, kommer att utgöra en väsentlig överträdelse av subsidiaritetsprincipen (31).

48.

Även om det finns stöd för en uppgradering av den nuvarande tillsynsramen påpekar ReK dock att man kan stöta på motstånd från övervakningsnätverkets sida mot att göra detta bindande och mot att inrätta en europeisk kontrollmyndighet. På samma sätt kan en del medlemmar i övervakningsnätverket, även om det finns stöd för kriterierna för medlemsstaternas klagomålshantering, föredra att dessa är icke-bindande rekommendationer. Det förefaller dock finnas acceptans för att EU bör fastställa villkoren för effektiv tillgång till nationella domstolar när det gäller EU:s miljölagstiftning.