—

Klaganden gör för det första gällande att personaldomstolen åsidosatte den princip om rätten till försvar och rätten att yttra sig samt rätten att få tillgång till relevanta uppgifter som skyddas genom artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna samt missuppfattade bevisningen.

—

För det andra menar klaganden att personaldomstolen åsidosatte klagandens rätt till försvar, gjorde en uppenbart oriktig bedömning och förvägrade klaganden rätten till en rättvis rättegång när den avslog klagandens begäran om få ytterligare ett tillfälle att inkomma med yttranden och bevisning som svar på de synpunkter som motparten hade framfört skriftligen och vid förhandlingen.

—

För det tredje gör klaganden gällande att personaldomstolen gjorde en uppenbart oriktig bedömning avseende den första grunden angående att motparten hade gjort en uppenbart oriktig bedömning och missuppfattat de faktiska omständigheterna och bevisningen.

—

För det fjärde hävdar klaganden att motparten gjorde en uppenbart oriktig bedömning av grunderna om repressalier, maktmissbruk och missuppfattning av de faktiska omständigheterna och bevisningen.

—

För det första gör klaganden gällande att personaldomstolen gjorde en rättsstridig bedömning av den andra grunden angående otillåten och ensidig ändring av en grundläggande omständighet i tjänstekontraktet och en diskrepans mellan tjänst och lönegrad samt missuppfattning av bevisningen.

—

För det andra anser klaganden att personaldomstolen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning vid bedömningen av klagandens argument avseende att motparten inte hade berett klaganden tillfälle att yttra sig före beslutet om förflyttning och avseende åsidosättande av rätten till försvar.