1.2.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 38/33

—

I. fastställa att överklagandet kan tas upp till prövning, upphäva tribunalens beslut i mål T-784/14 i dess helhet, i sak avgöra mål T-784/14, bifalla talan och ogiltigförklara skrivelse BUDG/B3/MV D (2014) 3079038 av den 19 september 2014,

eller

fastställa att överklagandet kan tas upp till prövning, upphäva tribunalens beslut i mål T-784/14 i dess helhet, återförvisa mål T-784/14 till tribunalen för att den ska fastställa att talan om ogiltigförklaring kan tas upp till prövning och ogiltigförklara skrivelse BUDG/B3/MV D (2014) 3079038 av den 19 september 2014,

—

II. förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

1.

Första grunden – Fel i förfarandet vid tribunalen till skada för den rumänska statens intressen

Rumänien anför att det överklagade beslutet meddelades i strid med artikel 130.7 jämförd med artikel 130.8 i tribunalens rättegångsregler.

Tribunalen tog inte ställning till och gav inte en tillräcklig motivering av frågan huruvida invändningen om rättegångshinder borde prövas i samband med prövningen i sak.

Trots att tribunalen ansåg att det inte fanns skäl att pröva invändningen om rättegångshinder i samband med prövningen i sak fann den att den rättsliga ramen för Rumäniens betalningsskyldighet utgjordes av beslut 2007/436/EG, Euratom (1) och av förordning nr 1150/2000 (2) och slog fast att Rumänien på grundval av de bestämmelserna är skyldig att fastställa och betala ett belopp på 14 883,79 euro som traditionella egna medel.

I och med att tribunalen gjorde en bedömning av arten av och grunden för betalningsskyldigheten har den prövat målet i sak och har därigenom handlat i strid med sitt beslut att endast pröva invändningen om rättegångshinder.

2.

Andra grunden – Tribunalen har åsidosatt unionsrätten

Rumänien gör gällande att tribunalen gjorde en felaktig kvalificering av arten av de skyldigheter som fastställts i skrivelse BUDG/B3/MV D (2014) 3079038 av den 19 september 2014 och därvid gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning, vilken påverkade tribunalens bedömning av i) kommissionens befogenheter och ii) arten av den angripna skrivelsen.

I andra hand gör Rumänien gällande att tribunalen har överträtt unionsrätten och bortsett från domstolens praxis när den slog fast att det ankommer på medlemsstaterna att avgöra huruvida det föreligger en förlust av traditionella egna medel samt en skyldighet att betala sådana medel.

Rumänien bestrider dessutom att mekanismen med mellanliggande betalningar är tillämplig i förevarande fall och bestrider följaktligen tribunalens konstateranden i det avseendet.