14.8.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 269/12

a)

Ska artikel 8.2 i kommissionens förordning (EG) nr 800/2008 (1) genom vilken vissa kategorier av stöd förklaras förenliga med den gemensamma marknaden enligt artiklarna 87 och 88 i fördraget (allmän gruppundantagsförordning) tolkas på så sätt att genomförandet av ”projektet eller verksamheten” inom ramen för denna bestämmelse anses ha inletts om verksamheten som stödet avser till exempel består i anskaffning av en anläggning och köpeavtal för den aktuella anläggningen har ingåtts? Har de nationella myndigheterna behörighet att bedöma en överträdelse av kriteriet som fastställs i nämnda bestämmelse på grundval av kostnaderna för att frånträda ett avtal som inte uppfyller kravet på stimulanseffekt? Om de nationella myndigheterna har en sådan behörighet: Hur stora måste kostnaderna (i procent) som orsakas av ett frånträde från avtalet vara för att det ska vara möjligt att utgå från att de är tillräckligt marginella för att kravet på stimulanseffekt ska vara uppfyllt?

b)

Är en nationell myndighet skyldig att återkräva ett olagligt stöd som den har beviljat även om Europeiska kommissionen inte har meddelat ett beslut med motsvarande innebörd?

c)

Kan ett stöd som beviljats av en nationell myndighet på grundval av det felaktiga antagandet att det är fråga om ett stöd som uppfyller kraven i gruppundantagsförordningen (medan det i själva verket är fråga om ett olagligt stöd) medföra att en berättigad förväntning uppstår hos de som tar emot stödet? Är det tillräckligt att den nationella myndigheten när den beviljar det olagliga stödet känner till omständigheterna som leder till att stödet inte omfattas av gruppundantagsförordningen för att en berättigad förväntning ska uppstå hos mottagarna av stödet?

Om föregående fråga ska besvaras jakande måste allmänintresset och den enskildes intresse vägas mot varandra. Är det inom ramen för en sådan avvägning av betydelse huruvida Europeiska kommissionen har utfärdat ett beslut med avseende på det aktuella stödet, i vilket kommissionen har fastställt att stödet är oförenligt med den gemensamma marknaden?

d)

Vilken preskriptionsfrist gäller för en nationell myndighets återkrav av ett olagligt stöd? Är denna frist 10 år, alltså tidsperioden efter vilken stödet enligt artiklarna 1 och 15 i rådets förordning (EG) nr 659/1999 (2) om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget blir ett befintligt stöd och inte längre kan krävas tillbaka, eller 4 år enligt artikel 3.1 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 (3) av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen?

Vilken är den rättsliga grunden för ett sådant återkrav om stödet beviljats från en strukturfond: artikel 108.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, eller rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen?

e)

Om en nationell myndighet kräver tillbaka ett olagligt stöd, är den då även skyldig att kräva ränta från mottagaren av det olagliga stödet? Om denna fråga ska besvaras jakande, vilka regler ska tillämpas på ränteberäkningen – bl.a. med avseende på räntesatsen och tidsperioden som beräkningen avser?