—

fastställa att det inte lämnats något olagligt statligt stöd och i) ogiltigförklara artikel 1 i kommissionens beslut C(2019) 2526 final av den 2 april 2019 om det statliga stöd SA.44896 som Förenade kungariket genomfört rörande undantag från skatt för koncernintern finansiering i samband med bestämmelserna om kontrollerade utländska bolag (CFC Group Financing Exemption), i den del det i artikeln fastställts att det förekommit ett olagligt statligt stöd, och ii) undanröja kravet att Förenade kungariket från sökanden ska återkräva det påstått olagliga stöd som mottagits i detta sammanhang (artiklarna 2 och 3 i det angripna beslutet),

—

i andra hand, ogiltigförklara artiklarna 2 och 3 i det angripna beslutet i den del det krävs att Förenade kungariket ska återkräva det påstådda statsstödet från sökandena, och

—

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

1.

Första grunden: Det angripna beslutet innehåller en uppenbart felaktig bedömning av de relevanta omständigheterna och lagstiftningen.

2.

Andra grunden: Kommissionen fann felaktigt att CFC-bestämmelserna utgjorde en stödåtgärd i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF och att bestämmelserna medförde en selektiv fördel för vissa aktörer.

3.

Tredje grunden: Även om det antas att de ifrågasatta CFC-åtgärderna utgjorde stöd i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF, konstaterade kommissionen felaktigt i det angripna beslutet att det inte fanns något som kunde motivera att de ifrågasatta åtgärderna var förenliga med EU:s bestämmelser om statligt stöd. Vidare är det angripna beslutet ologiskt och inkonsekvent, då kommissionen med rätta har godtagit att kapitel 9 i del 9A i Förenade kungarikets Taxation (International and Other Provisions) Act 2010 (2010 års lag om (internationell och annan) beskattning) är motiverat i fall då den enda anledningen att tillämpa en CFC-skatt är ”UK connected capital”-kriteriet, eftersom detta kriterium kan vara orimligt svårt att använda i praktiken, men samtidigt och utan att ange någon rimlig motivering angett att nämnda kapitel 9 aldrig är motiverat i fall då kriteriet avseende nyckelpersonfunktioner (significant people functions) ger upphov till en CFC-skatt. Kriteriet avseende nyckelpersonfunktioner är nämligen orimligt svårt att tillämpa i praktiken, vilket innebär att kommissionen borde ha funnit att det var motiverat att tillämpa nämnda kapitel 9 även i samband med detta kriterium och kommissionen skulle därför ha dragit slutsatsen att det inte förekom något statligt stöd.

4.

Fjärde grunden: För det fall det angripna beslutet fastställs, medför en verkställighet av beslutet i form av att det påstådda statliga stödet återkrävs från sökandena ett åsidosättande av grundläggande unionsrättsliga principer, däribland etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster, med beaktande av att de relevanta CFC-bolagen i sökandenas fall ligger i andra medlemsstater.

5.

Femte grunden: Beslutet om återkrav som ingår i det angripna beslutet saknar grund och strider mot grundläggande unionsrättsliga principer.

6.

Sjätte grunden: Kommissionen underlät att ange tillfredsställande skäl för avgörande omständigheter i det angripna beslutet, såsom slutsatsen att CFC-skatten i kapitel 5 i del 9A i Förenade kungarikets Taxation (International and Other Provisions) Act 2010 kunde tillämpas genom att använda kriteriet avseende nyckelpersonfunktioner utan svårigheter eller orimlig olägenhet.

7.

Sjunde grunden: Det angripna beslutet strider även mot principen om god förvaltningssed, som kräver att kommissionen administrativa förfaranden präglas av insyn och förutsebarhet och att kommissionen fattar beslut inom rimlig tid. Det är inte rimligt att kommissionen dröjde fyra år med att fatta beslutet att inleda en utredning i förevarande fall och att kommissionen antog sitt beslut mer än sex år efter det att den ifrågasatta åtgärden trädde i kraft.