21.12.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 352/70

(1)

Den 25 november 2011 meddelade Europeiska kommissionen (nedan kallad kommissionen) genom ett tillkännagivande som offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning  (2) att ett antisubventionsförfarande skulle inledas (nedan kallat antisubventionsförfarandet eller undersökningen) beträffande import till unionen av bioetanol med ursprung i Amerikas förenta stater (nedan kallat Förenta staterna eller det berörda landet).

(2)

Samma dag meddelade kommissionen genom ett tillkännagivande som offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning  (3) att ett antidumpningsförfarande skulle inledas beträffande import till unionen av bioetanol med ursprung i Förenta staterna, och inledde en separat undersökning (nedan kallad antidumpningsförfarandet).

(3)

Antisubventionsförfarandet inleddes med anledning av ett klagomål som ingavs den 12 oktober 2011 av European Producers Union of Renewable Ethanol Association (ePURE) (nedan kallad klaganden) såsom företrädare för tillverkare som svarar för mer än 25 % av unionens totala produktion av bioetanol. Klagomålet innehöll prima facie-bevisning för subventionering av den berörda produkten och för att detta vållat väsentlig skada. Bevisningen ansågs tillräcklig för att motivera inledandet av en undersökning.

(4)

Innan antisubventionsförfarandet inleddes och enligt artikel 10.7 i grundförordningen underrättade kommissionen myndigheterna i Förenta staterna om att den hade mottagit ett vederbörligen underbyggt klagomål enligt vilket subventionerad import av bioetanol med ursprung i Förenta staterna vållade unionsindustrin väsentlig skada. Myndigheterna i Förenta staterna inbjöds till samråd i syfte att klargöra situationen rörande de frågor som klagomålet gällde och för att uppnå en ömsesidigt tillfredsställande lösning. Myndigheterna i Förenta staterna accepterade inbjudan och ett samråd hölls den 17 november 2011. Vid samrådet kunde ingen ömsesidigt tillfredsställande lösning nås.

(5)

Ett informationsdokument innehållande väsentliga omständigheter och överväganden utifrån vilka beslutades att provisoriska utjämningsåtgärder inte skulle införas (nedan kallat informationsdokumentet) skickades till berörda parter i augusti 2012. Flera berörda parter inkom med skriftliga inlagor med synpunkter på dessa uppgifter. De parter som begärde att bli hörda gavs tillfälle till det. Kommissionen fortsatte att söka information som den bedömde som nödvändig för det slutgiltiga resultatet. De muntliga och skriftliga synpunkterna från de berörda parterna övervägdes och togs i beaktande där så var lämpligt.

(6)

Alla parter underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för avsikten att rekommendera att antisubventionsundersökningen rörande import av bioetanol med ursprung i Förenta staterna skulle avslutas och registreringen av sådan import upphöra (4). Parterna beviljades även en tidsfrist inom vilken de kunde lämna synpunkter efter meddelandet av dessa slutliga uppgifter.

(7)

Eftersom ett stort antal exportörer/tillverkare i Förenta staterna föreföll vara berörda av förfarandet angavs det i tillkännagivandet om inledande att ett stickprovsförfarande skulle kunna genomföras i enlighet med artikel 27 i grundförordningen.

(8)

För att kommissionen skulle kunna besluta om huruvida ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval, anmodades exportörer/tillverkare i Förenta staterna att ge sig till känna för kommissionen inom femton dagar från det datum då undersökningen inleddes och att, såsom det hade angetts i tillkännagivandet om inledande, lämna grundläggande uppgifter om sin verksamhet rörande bioetanol under perioden från den 1 oktober 2010 till den 30 september 2011 (nedan kallad undersökningsperioden).

(9)

Samråd ägde också rum med relevanta myndigheter i Förenta staterna avseende urvalet av ett representativt stickprov.

(10)

Mer än 60 företag gav sig till känna och lämnade de begärda upplysningarna inom tidsfristen på 15 dagar.

(11)

I enlighet med artikel 27 i grundförordningen gjorde kommissionen ett urval på grundval av den största representativa exportvolym av bioetanol till unionen som rimligen kunde undersökas inom den tid som stod till förfogande. Det stickprov som valdes ut på den grundvalen bestod av fem bioetanoltillverkare och en handlare.

(12)

Undersökningen visade också att, även om exportörer nämnde export till unionen i det stickprovsformulär de fick, inga av tillverkarna i stickprovet exporterade bioetanol direkt till marknaden i unionen. De sålde den istället till icke-närstående blandningsföretag/handlare i Förenta staterna som sedan blandade den med bensin och sålde den vidare. Vid identifieringen av sin export till unionen förlitade sig tillverkarna i huvudsak på uppgifter från de icke-närstående blandarnas/handlarnas kunder.

(13)

I samband med detta bör det påpekas att den information som inlämnats av myndigheterna i Förenta staterna visade att all bioetanol som såldes i och exporterades från Förenta staterna gynnades av det huvudsakliga subventionssystemet, i synnerhet när den blandades med bensin. Det var blandningsverksamheten och försäljning av den beskattningsbara blandningen som gav rätt till subventionering av bioetanol i Förenta staterna. I föreliggande fall befanns det vara blandarna som gjorde anspråk på och erhöll den huvudsakliga subventionen som identifierades i Förenta staterna. Företagen som valdes ut till stickprovet var i huvudsak tillverkare av bioetanol och ägnade sig endast i mindre utsträckning åt blandning av bioetanol, och det var framför allt de handlare/blandningsföretag som också exporterade sina produkter till unionen som erhöll den huvudsakliga subventionen baserat på bioetanolinnehållet i de blandningar de tillverkade. Följaktligen ansågs stickprovet inte vara tillförlitligt nog att använda för fastställande av subventionsnivån i föreliggande fall, eftersom det i huvudsak bestod av tillverkare av bioetanol som inte exporterade direkt till unionen och som i stort sett inte blandade bioetanol i bränsleblandningar.

(14)

Eftersom ett stort antal unionstillverkare föreföll vara berörda av förfarandet, angavs det i tillkännagivandet om inledande att ett stickprovsförfarande skulle kunna genomföras i enlighet med artikel 27 i grundförordningen.

(15)

I tillkännagivandet om inledande meddelade kommissionen att den preliminärt hade valt ut ett stickprov med unionstillverkare. Stickprovet bestod av fem företag och koncerner, av de 19 unionstillverkare som var kända innan undersökningen inleddes. Stickprovet valdes ut på grundval av produktionsvolymen bioetanol under undersökningsperioden och de kända tillverkarnas geografiska belägenhet. Stickprovet utgjorde 48 % av den totala beräknade produktionen i unionen under undersökningsperioden.

(16)

Undersökningen visade emellertid att företagsgrupperna i stickprovet bestod av ett stort antal företag eller enheter som tillverkade en likadan produkt. I detta fall skulle det ha blivit nödvändigt att undersöka 13 företag. Det var inte möjligt att undersöka dem alla, med tanke på den tidsrymd som fanns tillgänglig för undersökningen. Ett beslut fattades därför om att på nytt undersöka uppgifterna i det ursprungliga stickprovet. Undersökningen ledde till slutsatsen att stickprovet borde baseras på de största enskilda produktionsföretagen och inte på grupper av tillverkare, med hänsyn tagen även till en viss geografisk spridning bland tillverkarna i stickprovet.

(17)

Ett slutgiltigt stickprov bestående av sex enskilda tillverkare valdes därför ut på grundval av representativitet avseende produktions- och försäljningsvolymer bioetanol under undersökningsperioden och tillverkarens geografiska belägenhet. Dessa tillverkare representerade 36 % av den totala beräknade produktionen i unionen och 44 % av den totala produktionen inrapporterad av de företag som inkom med uppgifter inför urvalet av ett stickprov. Stickprovet bedömdes vara representativt för unionsindustrin.

(18)

Berörda parter gavs tillfälle att framföra sina synpunkter på om urvalet av stickprovet var lämpligt.

(19)

Vissa parter menade att stickprovet var mindre representativt än det ursprungliga, som innehöll företagsgrupper. De ansåg att en objektiv analys av unionsindustrins situation enbart kunde göras genom att alla företag som var delar av företagsgrupper omfattades av stickprovet. De ansåg framför allt att kostnader och intäkter kunde vara tilldelade vissa företag i en företagsgrupp som inte besöktes och därför kanske inte skulle ingå i skadeanalysen.

(20)

I detta avseende bör det noteras att kommissionen beaktade och undersökte de uppgifter som alla företag som inte ingick i stickprovet lämnade in, i synnerhet företag i företagsgrupper, för att se till att alla kostnader och intäkter avseende de utvalda företagens produktion och försäljning till fullo och korrekt återspeglades i skadeanalysen. Dessutom representerar de sex slutligen utvalda företagen 36 % av den totala beräknade produktionen i unionen, och detta ansågs representativt i enlighet med artikel 27 i grundförordningen.

(21)

Vissa parter ifrågasatte att tillverkare i unionen som befann sig i uppstartsfasen ingick i stickprovet. De hävdade även att ett företag som under år 2011 hade en betydande oanvänd kapacitet och som är beläget i en medlemsstat som inte har genomfört direktivet om förnybar energi inte borde ha ingått i stickprovet. Parterna menade också att om dessa företag ingick i det slutgiltiga stickprovet borde kommissionen justera deras uppgifter av hänsyn till de särskilda omständigheterna.

(22)

Det faktum att företag nyligen har påbörjat eller återupptagit sin verksamhet ansågs inte utgöra ett hinder för medverkan i stickprovet. Att dessa företag ingick i stickprovet motsade inte kriterierna för urvalet av ett stickprov enligt artikel 27 i grundfördraget. Vad avser justeringen av uppgifter uppgav parterna inte något specifikt problem och inlämnade inte någon underbyggd bevisning till stöd för sina påståenden, inte heller någon grund för hur justeringen skulle ske. Undersökningen fann inte heller några kostnader, t.ex. högre avskrivningstakt, som borde justeras för att korrigera fel på grund av att verksamheten nyligen hade påbörjats. Invändningen avvisades därför.

(23)

Vissa parter ifrågasatte också att ett företag uteslöts ur stickprovet som valdes ut preliminärt och som var beläget i en medlemsstat med hög förbrukning och produktion av bioetanol. De hävdade att detta företag hade särskilt goda resultat och menade att detta var anledningen till att det uteslöts från stickprovet. De menade också att urvalet av stickprovet var snedvridet i syfte att hitta skada. Enligt dessa parter borde kommissionen ha skickat ut så kallade miniformulär till alla tillverkare i syfte att inhämta relevanta uppgifter för urvalet av stickprovet. I detta hänseende bör det noteras att företaget i fråga informerade kommissionen om att det inte längre kunde ingå i stickprovet. Vad avser utskickandet av miniformulär bör det noteras att innan stickprovet valdes ut begärde kommissionen in information från alla tillverkare i unionen som man visste var berörda för att inhämta relevanta uppgifter i syfte att välja ut ett stickprov. De ovanstående invändningarna avvisades därför.

(24)

Slutligen hävdades att stickprovet borde ha omfattat företag som tillverkar bioetanol från sockerbetor eftersom produktion från denna råvara kan vara mycket mer lönsam än produktion från exempelvis vete. Påståendet styrktes inte, men tillgänglig information visade att bioetanol som tillverkas av sockerbetor bara utgör en liten del av den totala produktionen i unionen, omkring 12 % år 2011, och att två av de företag som ingår i stickprovet delvis använde sockerbetor som råvara vid produktion av bioetanol. Denna invändning avvisades därför.

(25)

Eftersom ett stort antal importörer potentiellt kunde beröras av förfarandet förutsågs ett stickprovsförfarande för importörer i tillkännagivandet om inledande i enlighet med artikel 27 i grundförordningen.

(26)

Inom den tidsfrist som angavs i tillkännagivandet om inledande inkom endast tre importörer med de begärda uppgifterna och accepterade att ingå i stickprovet. Till följd av det begränsade antalet samarbetsvilliga importörer, ansågs ett stickprovsförfarande inte längre vara nödvändigt.

(27)

Kommissionen skickade frågeformulär till alla kända berörda parter. Frågeformulär skickades följaktligen till myndigheterna i Förenta staterna, de exportörer/tillverkare i Förenta staterna som ingick i stickprovet, de unionstillverkare som ingick i stickprovet, de tre samarbetsvilliga icke-närstående importörerna i unionen och till alla användare som man visste berördes av undersökningen.

(28)

Svar inkom från myndigheterna i Förenta staterna, de exportörer/tillverkare i Förenta staterna som ingick i stickprovet, de unionstillverkare som ingick i stickprovet, två icke-närstående importörer och fyra användare.

(29)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som lämnats av berörda parter och som ansågs vara nödvändiga för ett avgörande i fråga om subventionering, om den skada som vållats och om unionens intresse.

(30)

Kontrollbesök gjordes hos följande myndigheter i Förenta staterna:

Federala myndigheter i Förenta staterna

(31)

Kontrollbesök på plats gjordes även hos följande företag:

(32)

Undersökningen av subventioner och skada omfattade perioden 1 oktober 2010–30 september 2011. Undersökningen av tendenser som är av betydelse för bedömningen av skada omfattade perioden från januari 2008 till och med undersökningsperiodens slut (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(33)

Den berörda produkten är bioetanol, som ibland kallas enbart drivmedelsetanol, dvs. etylalkohol framställd av jordbruksprodukter, denaturerad eller odenaturerad, utom produkter med en vattenhalt på mer än 0,3 viktprocent uppmätt enligt standarden EN 15376, samt etylalkohol framställd av jordbruksprodukter i blandningar med bensin med en etylalkoholhalt på mer än 10 volymprocent, med ursprung i Amerikas förenta stater, som för närvarande klassificeras med KN-nummer ex 2207 10 00, ex 2207 20 00, ex 2208 90 99, ex 2710 12 11, ex 2710 12 15, ex 2710 12 21, ex 2710 12 25, ex 2710 12 31, ex 2710 12 41, ex 2710 12 45, ex 2710 12 49, ex 2710 12 51, ex 2710 12 59, ex 2710 12 70, ex 2710 12 90, ex 3814 00 10, ex 3814 00 90, ex 3820 00 00 och ex 3824 90 97.

(34)

Bioetanol kan framställas av olika jordbruksprodukter, t.ex. sockerrör, sockerbeta, potatis, maniok och majs. I Förenta staterna klassificeras bioetanol utifrån råvaran, se beskrivningen nedan.

(35)

Mer specifikt definieras cellulosabaserade biobränslen (5) som ett förnybart biobränsle framställt av cellulosa, hemicellulosa eller lignin framställt av förnybar biomassa och med livscykelutsläpp av växthusgaser, fastställda av administratören av EPA, som är åtminstone 60 % lägre än normerade livscykelutsläpp av växthusgaser. Cellulosabaserade biobränslen innefattar bioetanol. Forskning och pilotprojekt pågår med stöd från Förenta staternas federala regering för produktion av avancerade biobränslen och i synnerhet cellulosabaserad bioetanol, som tillverkas av i första hand restprodukter från jord- och skogsbruket. Enligt tjänstemän i Förenta staterna och offentligt tillgängliga uppgifter (6) kommer produktionen av denna typ av biodiesel att nå omkring 4 miljarder liter 2014 och mer än 50 miljarder liter 2021. Produktionen av cellulosabaserad bioetanol var försumbar under undersökningsperioden.

(36)

Under undersökningsperioden och fram till nu har majs varit den huvudsakliga råvaran i Förenta staterna, medan den huvudsakliga råvaran i unionen är vete.

(37)

Undersökningen visade att bioetanol i allmänhet säljs i ren form till blandningsföretag/handlare som blandar (7) det med framför allt bensin för att framställa högnivåblandningar som exporteras eller säljs på den inhemska marknaden för vidare blandning och konsumtion. Blandning är en relativt okomplicerad verksamhet och kan utföras genom att produkterna blandas i särskilda tankar där de önskade andelarna bioetanol och bensin tillsätts.

(38)

För att identifiera de olika typerna av bioetanol och bioetanolblandningar som används i världen har etanolbränsleblandningar E-nummer som anger procentandelen etanolbränsle i blandningen i volymprocent. E85 består exempelvis av 85 % vattenfri etanol och 15 % bensin. Lågetanolblandningar, från E5 till E25, kallas på engelska ofta för gasohol, vilket vanligen syftar på E10-blandningen. E10 eller blandningar med lägre etanolhalt användes i över 20 länder i världen 2011. Förenta staterna ligger i framkant, och nästan all bensin som såldes där 2010 var blandad med 10 % etanol.

(39)

Undersökningen visade att alla typer av bioetanol anses vara biobränslen under det nu gällande National Renewable Fuel Standard-programmet (RFS1, nationell standard för förnybara bränslen) som fastställdes i lagen om energipolitik (Energy Policy Act, 2005) som ändrade den amerikanska lagen om ren luft (Clean Air Act) genom inrättandet av den första nationella standarden för förnybara bränslen. Förenta staternas kongress gav miljöskyddsmyndigheten (Environmental Protection Agency, EPA) ansvaret att samordna med energidepartementet, jordbruksdepartementet och berörda parter för att utforma och genomföra programmet.

(40)

Som ett resultat av den förda politiken i Förenta staterna under ett antal år i syfte att uppmuntra produktionen av bioetanol blev Förenta staterna världens största tillverkare av bioetanol från 2005, med sammanlagt 57,5 % av världsproduktionen. År 2009 meddelade miljöskyddsmyndigheten att enligt standarden för förnybara bränslen skulle det krävas att de flesta raffinaderier, importörer och producenter av syrefri bensin ersatte omkring 10 % av bensinen med förnybara bränslen, t.ex. etanol. Syftet med kravet var att säkerställa att minst 11 miljarder amerikanska gallons förnybara bränslen skulle tillverkas 2009, framför allt för att uppfylla bestämmelserna i den amerikanska lagen om energioberoende och energisäkerhet (Energy Independence and Security Act, 2007) (EISA) men även för export till andra länder.

(41)

Enligt officiella källor, marknadsinformation och allmänt tillgänglig information (8) anses alla typer av bioetanol och bioetanol som ingår i blandningar, dvs. blandningar av bioetanol med mineralbensin, som tillverkas och säljs i Förenta staterna och exporteras vara bioetanolbränslen och omfattas av det lagstiftningspaket som gäller energieffektivitet, förnybar energi och alternativa bränslen i Förenta staterna.

(42)

Det har framkommit att alla typer av bioetanol och bioetanol i blandningar som omfattas av undersökningen har samma eller mycket liknande grundläggande fysiska, kemiska och tekniska egenskaper och används för samma ändamål, trots eventuella skillnader avseende råvaran som används i produktionen. De eventuella små variationerna hos den berörda produkten påverkar inte den grundläggande definitionen, egenskaperna eller den uppfattning som de olika parterna har om den berörda produkten.

(43)

Vissa parter hävdade att definitionen av den berörda produkten inte var tydlig, i synnerhet därför att ingen åtskillnad gjordes mellan bioetanol avsedd att användas som bränsle och bioetanol avsedd för andra användningsområden. De menade därför att undersökningen borde omfatta etanol avsedd för alla användningsområden och etanol från alla källor, inklusive syntetisk etanol som konkurrerar med bioetanol för användning inom industrin.

(44)

En annan part hävdade det motsatta, nämligen att undersökningen enbart borde omfatta bioetanol avsedd att användas som bränsle och att bioetanol för användning inom industrin därmed borde uteslutas.

(45)

I detta sammanhang bör det noteras att den berörda produkten i första hand bör definieras på grundval av grundläggande fysiska, tekniska och kemiska egenskaper, inte användning eller tillämpningsområden. En produkt som har olika användningsområden kan ha samma eller mycket liknande grundläggande egenskaper oberoende av dess vidare användning, och under vissa omständigheter kan det vara nödvändigt att fördjupa analysen av produktdefinitionen sett till en viss industri och marknad.

(46)

I föreliggande fall var det tydligt att det i tillkännagivandet om inledande inte avsågs att syntetisk etanol borde ingå i produktdefinitionen. Syntetisk etanol har andra egenskaper än bioetanol och motsvarar inte kriterierna ovan rörande definitionen av den berörda produkten. Ingen tillverkare som fokuserar på produktion av den produkten deltog i den här undersökningen. Syntetisk etanol kan därför inte ingå i definitionen av den berörda produkten och omfattas inte av undersökningen.

(47)

Under undersökningen av aktörer i Förenta staterna och unionen togs det inte upp några frågor om eventuella problem när det gäller att särskilja bioetanol avsedd att användas som drivmedel från bioetanol avsedd för andra användningar, varför inga relevanta bevis kunde undersökas. Undersökningen bekräftade att subventioneringen i Förenta staterna är avsedd för bioetanol som drivmedel, nämligen bioetanol som ingår i en bränsleblandning och undersökningen av unionstillverkare var inriktad på bioetanol avsedd att användas som drivmedel och inte för andra ändamål.

(48)

Bioetanol som tillverkades av unionsindustrin och såldes på unionsmarknaden befanns ha liknande grundläggande fysiska, kemiska och tekniska egenskaper som de produkter som exporterades till unionen från Förenta staterna.

(49)

Enligt beskrivningen i skäl 34 ovan kan bioetanol tillverkas av olika råvaror. Undersökningen visade emellertid inte att typen av råvara medförde några skillnader på slutprodukten. Den berörda produkten, som tillverkas i Förenta staterna och exporteras till unionen, befanns vara utbytbar mot bioetanol som tillverkades och såldes i unionen av unionstillverkare. Det fanns inte heller några större skillnader i hur produkten användes och uppfattades av näringsidkare och användare på marknaden.

(50)

Av den anledningen bör därför bioetanol som tillverkas och säljs i unionen och den berörda produkten anses vara likadana i den betydelse som avses i artikel 2 c i grundförordningen.

(51)

På grundval av uppgifterna i klagomålet och svaren på kommissionens frågeformulär undersöktes följande federala program, som påstods medföra subventionering:

Federala program

(52)

På grundval av uppgifterna i klagomålet och svaren på kommissionens frågeformulär, undersöktes också följande delstatliga program, som påstods medföra subventionering:

Delstatliga program

(53)

Avdelning 26 artiklarna 6426 och 6427 i den amerikanska skattelagstiftningen (U.S.C – Internal Revenue Code) är den rättsliga grunden för bränsleblandningsavdraget (nedan kallat blandningsavdraget) för bioetanol.

(54)

För att vara berättigad till blandningsavdraget under undersökningsperioden måste personer skapa en blandning av bioetanol och ett beskattningsbart bränsle (bensin, diesel eller fotogen), som sedan används som bränsle eller säljs för att användas som bränsle. För sådana personer (blandningsföretag) uppgick skatteavdraget till 0,45 dollar per gallon bioetanol som blandas med ett beskattningsbart bränsle.

(55)

Tillverkare av bioetanol kan enbart ansöka om avdraget när de själva genomför blandningen. Tillverkaren måste blanda den oblandade bioetanolen med exempelvis bensin. Företag som inte tillverkar utan istället köper oblandad bioetanol och blandar den till en bioetanolblandning är också berättigade till blandningsavdraget. När det gäller rätten till avdrag finns det inga skillnader mellan bioetanolblandningar avsedda för inhemsk försäljning och bioetanolblandningar avsedda för export.

(56)

Det är alltså själva blandningen som berättigar till blandningsavdraget. Storleken på subventionen för ett blandat bränsle beror på andelen bioetanol i bränslet. Subventionen kan erhållas som ett avdrag från punkt- eller inkomstskatt eller som en direkt utbetalning av pengar.

(57)

Under undersökningsperioden gjordes blandningsavdraget till största delen (över 90 %) som ett avdrag på punktskatt av blandningsföretag under Schedule C på formulär 720, ”Quarterly Federal Excise Tax Return” (kvartalsdeklaration för federal punktskatt). Avdraget kunde göras upp till nivån på bränsleskattskyldigheten och gjordes på detta formulär av alla som var skattskyldiga för bensin, t.ex. i en situation där blandningen av bioetanol och bensin ägde rum i en depå innan bensinen beskattades.

(58)

Blandningsföretaget kunde också begära ett utbetalningsbart inkomstskatteavdrag eller en direkt utbetalning istället för ett avdrag på punktskatt, men enbart för det belopp med vilket punktskatteavdraget översteg den totala punktskattskyldigheten, dvs. det belopp med vilket den maximala subventionen för blandningen översteg det punktskatteavdrag som tilläts på formulär 720. Det bör noteras att punktskatteavdraget kunde överstiga punktskattskyldigheten om t.ex. bensinen som användes i blandningen beskattades innan den förvärvades av blandningsföretaget. I dessa fall gjordes avdraget på formulär 8849, ”Claim for Refund of Excise Taxes” (begäran om återbäring på punktskatter).

(59)

Blandningsavdraget var inte kumulativt, dvs. det var samma oavsett om subventionen begärdes som ett punktskatteavdrag, ett inkomstskatteavdrag, en direkt utbetalning till skattebetalaren eller som en kombination av dessa. Begäran om utbetalning gjordes antingen på formulär 8849, under Schedule C på formulär 720, eller för det utbetalningsbara inkomstskatteavdraget, på formulär 4136, ”Credit for Federal Tax Paid on Fuel” (avdrag för inbetald federal skatt på bränsle), som bifogades inkomstskattedeklarationen. Det bör emellertid noteras att den totala subventionen inte kunde överstiga 0,45 dollar per gallon bioetanol.

(60)

Ett icke utbetalningsbart inkomstskatteavdrag kunde också göras av bioetanolblandningsföretag under undersökningsperioden. Detta icke-utbetalningsbara inkomstskatteavdrag på en viss mängd bränsle som kunde göras av ett blandningsföretag minskades med storleken på det punktskatteavdrag som gjorts på samma mängd bränsle. Ett blandningsföretag kunde med andra ord inte göra både punktskatteavdraget och det icke-utbetalningsbara inkomstskatteavdraget för samma mängd bioetanol blandad med bensin. Vid begäran om det icke-utbetalningsbara inkomstskatteavdraget intygade tillverkaren att han inte hade begärt punktskatteavdraget för samma mängd bioetanol.

(61)

Blandningsavdraget kan bara göras en gång för samma mängd bioetanol som används i en blandning, dvs. antingen av tillverkaren som blandar själv eller av en inköpare som blandar. I båda fallen har blandningsföretaget rätt till ett skatteavdrag på 0,45 dollar per gallon för det antal gallons bioetanol som ingår i blandningen.

(62)

Undersökningen visade att i majoriteten av fallen var den som gjorde avdraget (nedan kallad sökanden) ett blandningsföretag eller en handlare med punktskattskyldigheter, t.ex. petrokemiföretag. Blandningen är beroende av ett antal faktorer, t.ex. tillgänglig tankkapacitet och den lokala tillgången på bioetanol respektive bensin. I de flesta fall verkade tillverkaren av bioetanol inte ha utnyttjat blandningsavdraget. Faktum är att det är uppenbart att blandningen i de flesta fall skedde på depåer eller distributionsstationer. I detta hänseende verkar sökanden i de flesta fall vara en person med punktskattskyldighet.

(63)

Marknaden för oblandad bioetanol som slutprodukt var inte stor och det var därför ekonomiskt rationellt att blanda den tillverkade bioetanolen i en blandning som möjliggjorde blandningsavdraget. Det bör noteras att blandningsavdraget (punktskatte-/inkomstskatteavdrag) för bioetanol hade funnits sedan 1980, dvs. i över 30 år, och det upphörde i slutet av december 2011 (efter undersökningsperiodens slut).

(64)

Undersökningen visade att två företag i stickprovet gjorde blandningsavdraget under undersökningsperioden. För båda företagen var de erhållna subventionerna obetydliga.

(65)

Icke desto mindre var det tydligt vid en jämförelse av den totala produktionen av bioetanol i Förenta staterna under undersökningsperioden med den totala mängden bioetanol som erhåller blandningsavdraget att all bioetanol som tillverkades i Förenta staterna under undersökningsperioden gynnades av subventioner under detta program. Detta bekräftas även av statistik från relevanta myndigheter i Förenta staterna.

(66)

Undersökningen visade därmed tydligt att all bioetanol subventionerades via blandningsavdraget under undersökningsperioden.

(67)

Undersökningen visade att all bioetanol som tillverkades i Förenta staterna under undersökningsperioden gynnades av blandningsavdraget. Blandningsavdraget måste anses utgöra ett skatteincitament, oavsett om det beviljas som ett skatteavdrag eller som en utbetalning av pengar.

(68)

Programmet anses utgöra en subvention enligt artikel 3.1 a i och artikel 3.1 a ii i grundförordningen, eftersom programmet ger tillgång till ett finansiellt bidrag från Förenta staternas regering i form av direkt bidrag (utbetalning av pengar) och uteblivna offentliga intäkter som normalt sett skulle tas ut (skatteavdrag). Subventionen medför en förmån för de mottagande företagen.

(69)

Programmet är begränsat till företag inom bioetanolindustrin, dvs. blandning av bioetanol, och anses därför vara selektivt enligt artikel 4.2 första stycket led a i grundförordningen, och därför är den berörda subventionen utjämningsbar.

(70)

Blandningsavdraget för bioetanol beviljades utifrån mängden bioetanol som användes i en blandning, dvs. 0,45 dollar per gallon bioetanol som blandades i ett beskattningsbart bränsle.

(71)

Subventionens storlek anses uppgå till 0,45 dollar på landsomfattande nivå eftersom den totala produktionen av bioetanol i Förenta staterna, inklusive export av bioetanol till unionen, i slutändan gynnades av avdraget för bioetanolblandning. Det är därför inte nödvändigt att skilja mellan olika ekonomiska aktörer, i synnerhet eftersom subventionen sällan ges till tillverkare av bioetanol utan i första hand till aktörer som blandar bioetanol med t.ex. bensin.

(72)

Avdelning 26 artikel 40 i den amerikanska skattelagstiftningen (U.S.C – Internal Revenue Code) är den rättsliga grunden för inkomstskatteavdraget för småskaliga tillverkare.

(73)

Programmet gäller endast småskaliga tillverkare av bioetanol. Som småskalig tillverkare räknas en person vars produktionskapacitet inte överstiger 60 miljoner gallon bioetanol per år. En småskalig tillverkare kunde under undersökningsperioden ansöka om ett allmänt skatteavdrag från affärsinkomst på 0,10 dollar för varje tillverkad gallon bioetanol. Blandningsföretag och handlare som köper bioetanol, men inte tillverkar den, har inte rätt till detta avdrag. För att vara berättigad till avdraget får produktionen inte överstiga 15 miljoner gallons bioetanol under ett beskattningsår och den tillverkade bioetanolen måste användas som bränsle, säljas för användning som bränsle eller användas för att blanda bioetanol och ett beskattningsbart bränsle som sedan används som bränsle eller säljs för att användas som bränsle.

(74)

Inkomstskatteavdraget för småskaliga tillverkare görs en gång per år i inkomstskattedeklarationen. Avdraget för varje gallon bioetanol som sökanden har tillverkat under det berörda beskattningsåret (högst 15 miljoner gallon) räknas av från sökandens inkomstskatt för företag. Om det gjorda avdraget är större än sökandens skattskyldighet kan överskottet överföras till efterföljande beskattningsår.

(75)

På grund av urvalskriterierna gynnades endast två av företagen i stickprovet av programmet under undersökningsperioden.

(76)

Programmet anses utgöra en subvention enligt artikel 3.1 a ii i grundförordningen, eftersom programmet ger tillgång till ett finansiellt bidrag från Förenta staternas regering i form av uteblivna offentliga intäkter som normalt sett skulle tas ut (skatteavdrag). Subventionen medför en förmån för de mottagande företagen.

(77)

Programmet är begränsat till företag som tillverkar bioetanol och anses därför vara selektivt enligt artikel 4.2 första stycket a i grundförordningen och därmed är subventionen utjämningsbar.

(78)

Statistik från myndigheter i Förenta staterna visade att inkomstskatteavdraget för småskaliga tillverkare gjordes mycket sparsamt, till skillnad från blandningsavdraget. En jämförelse av de totala avdrag som gjordes under detta incitament med den totala produktionen av bioetanol visade att subventionen var obetydlig under undersökningsperioden.

(79)

Avdelning 26 artikel 40 i den amerikanska skattelagstiftningen (U.S.C – Internal Revenue Code) är den rättsliga grunden för inkomstskatteavdraget för tillverkare av cellulosabaserad bioetanol.

(80)

Programmet gäller endast tillverkare av cellulosabaserad bioetanol.

(81)

Inkomstskatteavdraget görs en gång per år i inkomstskattedeklarationen.

(82)

Före den 1 januari 2012 uppgick avdraget till 0,46 dollar per gallon tillverkad cellulosabaserad bioetanol. Den 1 januari 2012 höjdes avdraget till 1,01 dollar per gallon.

(83)

Programmet anses utgöra en subvention enligt artikel 3.1 a ii i grundförordningen, eftersom programmet ger tillgång till ett finansiellt bidrag från Förenta staternas regering i form av uteblivna offentliga intäkter som normalt sett skulle tas ut (skatteavdrag). Subventionen medför en förmån för de mottagande företagen.

(84)

Programmet är begränsat till företag som tillverkar bioetanol och anses därför vara selektivt enligt artikel 4.2 första stycket a i grundförordningen och därmed är subventionen utjämningsbar.

(85)

Inga tillverkare av cellulosabaserad bioetanol gjorde inkomstskatteavdrag under undersökningsperioden, vilket hör samman med avsaknaden av kommersiell produktion av cellulosabaserad bioetanol fram till undersökningsperiodens slut. Med tanke på dessa omständigheter beräknades inte storleken på subventionen.

(86)

Jordbruksdepartementets bioenergiprogram godkändes och finansierades ursprungligen av departementets Commodity Credit Corporation (CCC) med stöd av dess allmänna befogenheter enligt artikel 5 i lagen om CCC:s stadga (CCC Charter Act).

(87)

Programmet pågick från den 1 december 2000 till juni 2006. Det administrerades av jordbruksdepartementets Farm Service Agency (FSA).

(88)

Medan programmet pågick var alla kommersiella bioenergitillverkare berättigade att delta. Tillverkarna måste lägga fram bevis på produktionen samt på inköp och användning av jordbruksprodukter i samband med produktionen i fråga. Särskilt krävdes det att bioetanoltillverkare måste tillverka och sälja bioetanol kommersiellt.

(89)

För att vara berättigad till stöd måste en tillverkare uppfylla vissa krav rörande registerföring och tillhandahållande av begärd information och ge sitt medgivande till CCC att kontrollera informationen. I de relevanta bestämmelserna fastställdes detaljerna för de förfaranden som mottagarna måste följa vid anslutning till programmet, ansökan om betalningar och rapportering för att vara berättigade till betalningar.

(90)

Varje beskattningsår kunde bioetanoltillverkarna ansluta sig till programmet genom att lämna in relevanta blanketter. Därefter lämnade bioetanoltillverkarna kvartalsvis in ansökningar om utbetalningar. Bioetanoltillverkarna måste lämna in dokumentation om sina nettoinköp av stödberättigande råvaror och nettoproduktion av bioetanol under de relevanta perioderna.

(91)

Bioetanoltillverkarna erhöll betalningar enligt programmet på grundval av en kombination av den grundläggande bioetanolproduktionen och ökningen i bioetanolproduktionen sett till motsvarande period det föregående beskattningsåret. För beskattningsåret 2006 erhöll företagen endast förmånerna för ökad bioetanolproduktion.

(92)

Programmet avslutades i juni 2006 och inga av företagen i stickprovet erhöll därför förmåner enligt detta program under undersökningsperioden.

(93)

Viss förvirring verkade råda om huruvida detta program återinfördes för beskattningsåret 2009 (oktober 2008 till september 2009). Undersökningen visade emellertid att så inte var fallet. Det ovan beskrivna programmet avslutades 2006.

(94)

Programmet befanns ha avslutats i juni 2006 och inga subventioner erhölls under undersökningsperioden.

(95)

Genom bioenergiprogrammet för avancerade biobränslen betalas produktionsbaserade belopp ut till berättigade tillverkare av så kallade avancerade biobränslen. Enligt myndigheterna i Förenta staterna definieras ”avancerade biobränslen” på ett sätt som specifikt utesluter bränsle framställt ur majs, som utgör den huvudsakliga råvaran för bioetanolproduktion i Förenta staterna.

(96)

Avdelning IX artikel 9005 i den amerikanska lagen om trygghet inom jordbruket och investeringar på landsbygden (2002 års jordbrukslag, Farm Security and Rural Investment Act), ändrad genom avdelning IX artikel 9001 i den amerikanska lagen om livsmedel, bevarande av naturresurser och energi (Food, Conservation and Energy Act, 2008) utgör den rättsliga grunden för bioenergiprogrammet för avancerade biobränslen.

(97)

Sökande ska vara ”tillverkare av avancerade biobränslen”. Termen ”tillverkare av avancerade biobränslen” definieras som ”en individ, ett företag, en företagsstiftelse, en sammanslutning, en arbetstagarorganisation, en firma, ett partnerskap, ett bolag, ett aktiebolag, en koncern eller en icke-vinstdrivande organisation som tillverkar och säljer ett avancerat biobränsle”. Enheter som blandar eller på annat sätt kombinerar avancerade biobränslen till ett blandat biobränsle anses inte vara en tillverkare av avancerade biobränslen enligt detta program.

(98)

Avancerade biobränslen definieras i artikel 9001 i lagen om livsmedel, bevarande av naturresurser och energi (Food, Conservation and Energy Act, 2008) som ”bränsle framställt av annan förnybar biomassa än majskornsstärkelse”. Enligt denna lag omfattar avancerade biobränslen i synnerhet följande bränslen:

(99)

Tillverkare av bioetanol kan delta i programmet. För att vara berättigad till stöd måste tillverkarna föra register för alla relevanta beskattningsår och kvartal. Registren innehåller dokumentation om inköp av råvaror, produktion av bioetanol samt pris och mängd bioetanol som sålts. Tillverkarna erhåller direkta utbetalningar av staten.

(100)

Bioetanoltillverkarna erhöll betalningar enligt programmet på grundval av en kombination av den faktiska bioetanolproduktionen och ökningen av produktionen, dvs. produktionsökningen jämfört med föregående år. Utbetalningarna för faktisk produktion beräknas per kvartal för mängden faktiskt tillverkat avancerat biobränsle varje kvartal. Utbetalningarna för ökad produktion görs för mängden stödberättigat avancerat biobränsle som tillverkats under ett beskattningsår av en stödberättigad tillverkare och som överstiger mängden som tillverkades under det föregående beskattningsåret.

(101)

Slutprodukten är exakt densamma, oavsett om bioetanolen har framställts av de råvaror som angavs i skäl 98 eller om den har tillverkats av majs, som är den huvudsakliga råvaran för produktion av bioetanol i Förenta staterna.

(102)

Subventionerna i detta program befanns inte gynna något av företagen i stickprovet. Majoriteten av de tillverkare som erhåller subventioner enligt programmet tillverkar biodiesel. Faktum är att endast 15 av omkring 155 företag i Förenta staterna som erhöll subventioner enligt programmet 2011 tillverkade bioetanol.

(103)

Vad beträffar företagen som inte ingick i stickprovet visade undersökningen att de totala subventionerna enligt detta program till tillverkare av bioetanol var obetydliga jämfört med den totala produktionen av bioetanol under undersökningsperioden.

(104)

Det var därför inte nödvändigt att vidare undersöka huruvida detta system var utjämningsbart.

(105)

Stödprogrammet för bioraffinaderier är avsett att bidra till att utveckla ny och framväxande teknik för avancerade biobränslen.

(106)

Avdelning IX artikel 9003 i lagen om trygghet inom jordbruket och investeringar på landsbygden (2002 års jordbrukslag, Farm Security and Rural Investment Act), ändrad genom avdelning IX artikel 9001 i lagen om livsmedel, bevarande av naturresurser och energi (Food, Conservation and Energy Act, 2008) utgör den rättsliga grunden för stödprogrammet för bioraffinaderier.

(107)

Programmet förvaltas av en avdelning på jordbruksdepartementet. Genom programmet erbjuds stödberättigade sökande lånegarantier till stöd för utveckling och konstruktion av bioraffinaderier i kommersiell skala med stödberättigad teknik, eller för ombyggnad av befintliga anläggningar med stödberättigad teknik. För att kunna delta i programmet måste projektet använda en teknik som är lämpad för en lönsam verksamhet i kommersiell skala, eller ha visats ha teknisk och ekonomisk potential för kommersiell tillämpning i ett bioraffinaderi som tillverkar avancerat biobränsle. Projektet måste använda en stödberättigad råvara i produktionen av avancerade biobränslen och biobaserade produkter. Stödberättigade råvaror är bl.a. förnybar biomassa, fasta restprodukter från reningsverk, behandlat rötslam och restprodukter från pappers- och massaindustrin. För att vara stödberättigat måste bioraffinaderiets produktion till största delen bestå av avancerade biobränslen.

(108)

Tillverkare av bioetanol kan delta i programmet om de uppfyller stödkriterierna, under förutsättning att tillräckliga statliga medel är tillgängliga. Projektet måste ha tekniska meriter och låntagaren måste uppfylla vissa ekonomiska kriterier som fastställs i lagstiftningen. Det måste också finnas rimliga förväntningar om att det garanterade lånet kommer att betalas tillbaka.

(109)

Sökande som beviljas stöd får en lånegaranti som kan användas till att erhålla nödvändig finansiering från tredjepartslångivare. Myndighetens (den federala regeringens) medverkan i ett stödberättigat projekt begränsas till en lånegaranti om 90 %, som täcker upp till 80 % av de stödberättigande kostnaderna för det projekt som finansieras. Låntagaren måste stå för de kvarvarande 20 %. Den maximala procentandelen för lånegarantin sjunker dessutom när lånebeloppet stiger.

(110)

Undersökningen visade att inga företag ännu hade fått stöd från den amerikanska staten enligt detta program. Under undersökningsperioden ansökte tre företag, som inte ingick i stickprovet, om en lånegaranti för produktion av cellulosabaserad bioetanol. Två av dessa ansökningar var dock ännu under behandling. Inget av dessa företag tillverkar bioetanol framställd av majs. Undersökningen visade också att ingen bioetanol ännu har producerats under detta program.

(111)

Undersökningen visade dessutom att beviljandet av lånegarantier till framtida tillverkare av cellulosabaserad bioetanol inte påverkade produktionen och försäljningen av bioetanol under undersökningsperioden.

(112)

Det är därför inte nödvändigt att inom föreliggande undersökning ytterligare utvärdera utjämningsbarheten för detta program.

(113)

Jordbruksdepartementets stödprogram för biomassagrödor stöder produktionen av råvaror till nästa generations avancerade biobränslen. Stödprogrammet ger stöd åt odlare av stödberättigade grödor eller ägare av biomassa som har odlats på stödberättigade marker. Stödet är alltså avsett för odling av grödor och biomassa som kan användas som råvara till avancerade biobränslen, men inte för produktion av biobränslen.

(114)

Enligt myndigheterna i Förenta staterna är bioetanol framställd av majs, som utgör nästan all produktion och export av bioetanol i Förenta staterna, specifikt utesluten från stödprogrammet. Myndigheterna i Förenta staterna anser, med tanke på stödprogrammets fokus på avancerade biobränslen och avsaknaden av kommersiell produktion av avancerade biobränslen, att programmet inte medförde en förmån för några kommersiella tillverkare av bioetanol i Förenta staterna under undersökningsperioden.

(115)

Artikel 9011 i lagen om livsmedel, bevarande av naturresurser och energi (2008 års jordbrukslag, Food, Conservation and Energy Act) utgör den rättsliga grunden för stödprogrammet för biomassagrödor.

(116)

Stödprogrammet för biomassagrödor består av två delar med specifika och olika krav. Den första delen, projektområdesdelen, ger stöd till odlare av ”stödberättigade grödor” medan den andra delen, utjämningsstödet, ger stöd till ägare av ”stödberättigade material”. Stödberättigade grödor och stödberättigade material fungerar som råvaror till avancerade biobränslen, värme, kraft och biomassabaserade produkter. Enligt myndigheterna i Förenta staterna görs inga betalningar till tillverkare av biobränsle och bioenergi inom detta program.

(117)

En stödberättigad gröda definieras som en gröda som är ”förnybar biomassa”, vilket utesluter grödor som kan erhålla utbetalningar enligt avdelning I i 2008 års jordbrukslag. De uteslutna grödorna är bland andra majs, durra, havre, ris, vete, honung och socker.

(118)

Stödberättigat material definieras som ”förnybar biomassa”, utom fullkorn från de grödor som uteslutits från de ”stödberättigade grödorna” ovan. Kornen från de uteslutna grödorna (t.ex. majs) räknas inte som stödberättigade material, men restprodukter från sådana grödor (t.ex. cellulosamaterialet) räknas som ”stödberättigat material”.

(119)

Den första delen av stödprogrammet för biomassagrödor ger stöd åt odlare av stödberättigade grödor. Grödan måste odlas i ett geografiskt område betecknat som ”projektområde” för att vara stödberättigad. Den andra delen av stödprogrammet ger utjämnande betalningar till skörd, förvaring och transport av råvaror till förnybar biomassa eller stödberättigade material.

(120)

Konverteringsanläggningar för biomassa, däribland bioetanoltillverkare, erhåller ingen kompensation via stödprogrammet. Deras leverantörer, som odlar stödberättigade grödor eller äger stödberättigat material, erhåller utbetalningar. Myndigheterna i Förenta staterna uppgav att stödprogrammet för biomassagrödor inte har bidragit till någon produktion av bioetanol, inte heller cellulosabaserad bioetanol, under undersökningsperioden.

(121)

Tre bioetanolanläggningar kvalificerade sig för utbetalningar enligt stödprogrammet under undersökningsperioden i syftet forskning och utveckling inom transport och förvaring. Under undersökningsperioden betalades totalt 1,7 miljoner dollar ut till 83 materialägare som levererade majs till en godkänd anläggning. Inga utbetalningar gjordes till andra materialägare för leverans av material till de andra två kvalificerade konverteringsanläggningarna för biomassa.

(122)

Före undersökningsperioden fanns det 458 konverteringsanläggningar för biomassa som var kvalificerade att ta emot stödberättigade material. Bara två av dessa kvalificerade anläggningar var bioetanoltillverkare.

(123)

Nio projektområden inrättades under undersökningsperioden. Under denna tid anslöts grödor till stödprogrammet för biomassagrödor. Ingen skörd av grödor ägde alltså rum under perioden.

(124)

Som förklaras ovan får leverantörer som odlar stödberättigade grödor eller äger stödberättigat material utbetalningar. Det fanns ingen bevisning som pekade på att subventionerna i programmet fördes vidare till tillverkarna av bioetanol och de belopp som utbetalats är därför inte utjämningsbara.

(125)

Jordbruksdepartementets program för landsbygdsenergi i Amerika är ett program för lånegarantier och bidrag till småföretag på landsbygden och jordbruksproducenter så att de kan köpa förnybara energisystem och förbättra energieffektiviteten. I programmet ges också bidrag till genomförbarhetsstudier för förnybara energisystem och energibesiktningar samt utvecklingsstöd inom förnybar energi till jordbruksproducenter och småföretag på landsbygden. Enligt myndigheterna i Förenta staterna ger programmet stöd åt många olika jordbruksproducenter och småföretag i arbetet med att minska energiförbrukningen, däremot stöder det inte någon särskild råvara och det är inte selektivt inriktat mot en bransch eller del därav.

(126)

Programmet har tre komponenter:

(127)

Genom dessa tre komponenter kan följande typer av projekt få stöd under programmet för landsbygdsenergi i Amerika: förnybara energisystem, förbättringar av energieffektivitet, energibesiktningar, utvecklingsstöd för förnybar energi och genomförbarhetsstudier.

(128)

Avdelning IX artikel 9006 i lagen om trygghet inom jordbruket och investeringar på landsbygden (2002 års jordbrukslag, Farm Security and Rural Investment Act) och avdelning IX artikel 9007 i 2002 års jordbrukslag, ändrad genom avdelning IX artikel 9001 i lagen om livsmedel, bevarande av naturresurser och energi (2008 års jordbrukslag, Food, Conservation and Energy Act) utgör den rättsliga grunden för jordbruksdepartementets program för landsbygdsenergi i Amerika.

(129)

Villkoren för stöd varierar beroende på typen av projekt, enligt vad som anges i skäl 127, och, när det gäller projekt avseende förnybara energisystem och förbättringar av energieffektiviteten, på om ansökan gäller ett bidrag eller en lånegaranti.

(130)

Undersökningen visade att sedan 2008 års jordbrukslag genomfördes delade programmet för landsbygdsenergi i Amerika ut stöd till över 5 960 projekt under perioden 1 oktober 2008–30 september 2011 (undersökningsperioden). Enligt myndigheterna i Förenta staterna hade de flesta av dessa projekt ingenting med biobränslen att göra. Projekten handlade bl.a. om solenergi, vindkraft och energieffektivisering.

(131)

Under undersökningsperioden fick bara två tillverkare av bioetanol stöd enligt programmet för landsbygdsenergi i Amerika, och i båda fallen gällde stödet bidrag till en genomförbarhetsstudie. Före undersökningsperioden erhöll ett företag bidrag för förnybara energisystem för ett projekt inom bioetanolproduktion av socker- och alkoholbaserat avfall.

(132)

Programmet anses utgöra en subvention enligt artikel 3.1 a i) i grundförordningen, eftersom programmet ger tillgång till ett finansiellt bidrag från myndigheterna i Förenta staterna i form av bidrag. Subventionen medför en förmån för de mottagande företagen.

(133)

Det bör emellertid noteras att inga av dessa bidrag verkade vara selektivt för produktion av någon vara, inte heller bioetanol, vilket medför att de inte kan anses vara utjämningsbara enligt artikel 4 i grundförordningen.

(134)

Lagstiftningen ifråga tillåter finansiering av ”integrerade bioraffinaderidemonstrationsprojekt” som visar: kommersiell tillämpning av integrerade bioraffinaderier med fokus på lignocellulosabaserad råvara, kommersiell tillämpning av biomassateknik för diverse olika ändamål, inklusive flytande transportbränslen, högförädlade biologiskt baserade kemikalier, ersättningsprodukter för petroleumbaserade råvaror och produkter och energi i form av elektricitet eller användbar värme samt insamling och bearbetning av olika biomassabaserade råvaror.

(135)

Artiklarna 931–932 i lagen om energipolitik (Energy Policy Act, 2005) utgör den rättsliga grunden för energidepartementets projektbidrag till bioraffinaderier.

(136)

Kraven är specifika för det meddelande om finansieringsmöjligheter som offentliggörs för varje projekt av relevanta myndigheter under energidepartementet. När det gäller meddelanden om finansieringsmöjligheter med relevans för bioetanol måste mottagarna använda cellulosabaserad biomassa och tillverka ett biobränsle. Den stödberättigade biomassan och de stödberättigade biobränslena definieras i varje enskilt meddelande om finansieringsmöjligheter.

(137)

Programmet förvaltas genom en serie årliga tävlingsförfaranden (meddelanden om finansieringsmöjligheter) som distribuerar de tilldelade medlen. Tävlingsförfarandena är öppna för kvalificerade sökande från industrin, högre utbildningsinstitutioner och nationella laboratorier. Kvalificerade sökande skickar in förslag som granskas mot kriterierna som anges i meddelandet om finansieringsmöjligheter. När ett projektbidrag beviljas övervakar relevanta myndigheter från energidepartementet mottagarens resultat sett till omfattning, tidsplan och kostnad under bidragets livslängd. Betalning för mottagarens upplupna kostnader för projektet sker i form av återbetalning.

(138)

Inga projektbidrag under detta program stöder utvecklingen av processteknik relaterad till bioetanol framställd av majs. Stödet fokuserar enbart på cellulosabaserade avancerade biobränslen.

(139)

Mottagarna måste använda cellulosabaserad biomassa och tillverka ett biobränsle. Den stödberättigade biomassan och de stödberättigade biobränslena definieras i varje enskilt meddelande om finansieringsmöjligheter.

(140)

Under undersökningsperioden finansierades fem storskaliga bioetanolprojekt av detta program. Ett av företagen i stickprovet erhöll stöd enligt programmet under undersökningsperioden.

(141)

Programmet anses utgöra en subvention enligt artikel 3.1 a i) i grundförordningen, eftersom programmet ger tillgång till ett finansiellt bidrag från myndigheterna i Förenta staterna i form av bidrag. Subventionen medför en förmån för de mottagande företagen.

(142)

Undersökningen slog emellertid fast att under undersökningsperioden såldes ingen kommersiell cellulosabaserad bioetanol på marknaden. Med tanke på de särskilda omständigheterna i föreliggande fall, dvs. att programmet fokuserar på cellulosabaserade biobränslen och att kommersiell produktion av cellulosabaserad bioetanol saknas, anses detta program under undersökningsperioden inte ha medfört en förmån för kommersiella tillverkare av bioetanol i Förenta staterna, och det hade därmed inte någon effekt på exporten av bioetanol till EU under undersökningsperioden.

(143)

Det noteras även att sett till omsättningen för den berörda produkten hos företagen i stickprovet var subventionerna enligt detta program obetydliga.

(144)

Det fastställdes att Förenta staternas regering under undersökningsperioden medgav ett skatteavdrag på 0,45 dollar för varje gallon etanol som användes vid produktion av alkoholbränsleblandningar. Det medför att bioetanolblandningsföretag gynnades av en sänkt skattesats vid försäljningen eller erhöll en direkt utbetalning som sänkte deras normala skattskyldighet för en del av punktskatten på bensin. Blandningsavdraget användes endast i mindre utsträckning till att räkna ned inkomstskattskyldigheter. Detta är ett finansiellt bidrag i form av uteblivna statliga intäkter som medför en förmån för mottagarna i form av minskade skattskyldigheter. Programmet är begränsat till företag i bioetanolindustrin, dvs. blandning av bioetanol, och är därför utjämningsbart.

(145)

Undersökningen slog emellertid fast att det huvudsakliga subventionssystemet, blandningsavdraget för bioetanol, avskaffades i slutet av 2011, och det har inte återinförts.

(146)

Efter offentliggörandet av de viktigaste omständigheter och överväganden som ligger till grund för kommissionens beslut att fortsätta undersökningen utan att införa provisoriska åtgärder, hävdade en part att olika skatteblanketter gör det möjligt för mottagarna att ansöka om detta bidrag även efter den 31 december 2011.

(147)

Som svar på detta påstående kan det konstateras att undersökningen visade att blandningsföretag ansökte om blandningsavdraget för bioetanol främst i form av avdrag från punktskatt vid den tidpunkt då bioetanolen blandades med bensin. Syftet var att minska sökandens punktskatt. Blandningsavdraget för bioetanol skulle endast i begränsad utsträckning användas för att sänka sökandens inkomstskatt. Det säger sig självt att en viss tid måste förflyta mellan den tidpunkt då blandningen görs och den tidpunkt då sökanden kan tillgodogöra sig avdraget. Storleken på de blandningsavdrag som tillhandahållits under undersökningsperioden avser också blandning som ägt rum före undersökningsperioden. Om inte programmet återinförs med retroaktiv verkan skulle eventuella krav på blandningsavdrag vid tidpunkten för beslutet om att införa slutgiltiga åtgärder under 2012, följaktligen vara av försumbar betydelse. Det finns därför inga uppgifter som skulle kunna tolkas som att subventionerna fortsatt.

(148)

Samma part gjorde gällande att det framgår av bestämmelserna i artikel 15.1 fjärde stycket att en subvention inte bör betraktas som återkallad förrän den svarande parten har tillhandahållit övertygande bevisning för att det inte längre är möjligt att erhålla utbetalningar från subventionssystem som gynnar producenter och exportörer av den berörda produkten. Det bör dock påpekas att blandningsavdraget för bioetanol var det enda subventionssystem som tillhandahöll potentiellt utjämningsbara subventioner under undersökningsperioden och att detta system inte längre är i bruk. De övriga undersökta systemen som tillhandahöll utbetalningar direkt till bioetanolindustrin var obetydliga. Argumentet avvisas därför.

(149)

Parten hävdade också att det avdrag på inkomstskatt för producenter av cellulosabioetanol som beskrivs i skälen 79–85 är ett system avsett att ersätta systemet för blandningsavdrag, som ett sätt att subventionera den berörda produkten. Som svar på detta påstående kan det konstateras att medan stödet till första generationens bioetanol till största delen har fasats ut, har stödprogrammen för andra generationens biodrivmedel ökat. Produktionen av andra generationens biodrivmedel är dock inte av någon väsentlig betydelse och de bidrag som beviljats för sådan produktion är i detta skede mycket begränsade. Det bör förtydligas att avdrag på inkomstskatt för producenter av cellulosabioetanol inte är en ersättning för systemet med blandningsavdrag, av det enkla skälet att det redan existerar. Inkomstskatteavdrag för producenter av cellulosabioetanol är, som namnet på stödprogrammet antyder, dessutom avsett som ett incitament till producenter av cellulosabioetanol. Blandningsavdraget utgör ett incitament till blandningsföretag. Undersökningen visade att i majoriteten av fallen var den som ansökte om blandningsavdraget (nedan kallad sökanden) ett blandningsföretag eller en handlare med punktskatteskyldigheter, t.ex. ett petrokemiföretag. Med andra ord var det inte bioetanolproducenter som ansökte om huvuddelen av blandningsavdraget under undersökningsperioden. Det kan därför inte hävdas att inkomstskatteavdraget för producenter av cellulosabioetanol ersätter blandningsavdraget. Detta påstående avvisas därför.

(150)

Slutligen hävdade parten att förmånerna fortfarande kan utnyttjas efter avskaffandet av systemet med blandningsavdrag, på grund av den fortsatta användningen av fasta tillgångar som betalas av subventionen. Det hävdades att när det gäller återkommande subventioner som är knutna till förvärv av fasta tillgångar, borde förmåner från tidigare år beaktas vid beräkningen av förmånen när detta görs inom avskrivningsperioden. Det bör först och främst påpekas att subventionen inte är knuten till förvärv av fasta tillgångar. Blandningsavdraget är en återkommande subvention eftersom den är periodisk och eftersom förmånerna förutsätts tillfalla förmånstagaren under det år då de beviljas. Som också nämns ovan utgjordes dessutom sökandena endast i mycket liten utsträckning av producenter av bioetanol under undersökningsperioden. Påståendet avvisas därför.

(151)

Statistik från myndigheter i Förenta staterna visade att inkomstskatteavdraget för småskaliga tillverkare gjordes mycket sparsamt, till skillnad från blandningsavdraget. En jämförelse av de totala avdrag som gjordes under detta incitament med den totala produktionen av bioetanol visade att subventionen var obetydlig under undersökningsperioden.

(152)

Inga tillverkare av cellulosabaserad bioetanol gjorde inkomstskatteavdrag under undersökningsperioden, vilket hör samman med avsaknaden av kommersiell produktion av cellulosabaserad bioetanol fram till undersökningsperiodens slut.

(153)

Undersökningen slog fast att jordbruksdepartements bioenergiprogram upphörde 2006, och det har inte återinförts. Vad beträffar bioenergiprogrammet för avancerade biobränslen, stödprogrammet för bioraffinaderier, stödprogrammet för biomassagrödor, programmet för landsbygdsenergi i Amerika (alla under jordbruksdepartementet) och energidepartementets projektbidrag till bioraffinaderier visade undersökningen att stödet för produktion av bioetanol från dessa sex program under undersökningsperioden var obetydligt.

(154)

Undersökningen visade att tre delstatliga program, infrastrukturbidrag för E85 i Illinois, infrastrukturbidrag för biobränslen i Iowa och infrastrukturbidrag för E85 i Minnesota, inte gäller tillverkare av bioetanol. Dessa program ger stöd till bränsleförsäljningsställen för installation av bränslepumpar som kan leverera bränsle med högt etanolinnehåll och är begränsade till återförsäljare av bioetanol. Dessa program medför alltså inga förmåner för bioetanoltillverkare. I sammanhanget bör noteras att inga av företagen i stickproven gynnades av dessa program direkt eller indirekt.

(155)

Myndigheterna i Förenta staterna förtydligade även att staten Minnesota inte har ett program för skatteavdrag för investeringar i cellulosabaserad etanol, som klaganden hävdade. Förtydligandet visade att staten Minnesota införde en lag i början av 2010 som möjliggjorde skatteavdrag för investeringar i småföretag. Till skillnad från vad som påstås i klagomålet är skatteavdraget inte avsett för företag utan istället investerare som investerar i småföretag.

(156)

Enligt Förenta staternas myndigheter var detta system inte i användning under undersökningsperioden, har inte fått några medel sedan juli 2007 och har varit inoperativt sedan 2008, när medlen hade förbrukats. Medan programmet var aktivt beviljades bidrag till byggnation av nya produktionsanläggningar för förnybart bränsle eller till utbyggnad av befintliga anläggningar.

(157)

Två bidrag beviljades 2008 när programmet fortfarande var aktivt, och två företag i Illinois som inte ingick i stickprovet erhöll bidragen. Programmet är emellertid inte längre aktivt och inget av företagen i stickprovet gynnades av detta program under undersökningsperioden.

(158)

Den rättsliga grunden för programmet för revolverande lån för alternativa energilösningar (Alternate Energy Revolving Loan Program, AERLP) är artikel 476.46 i Iowas delstatslag (Code of Iowa, 1997) med ändringar. Enligt lagen ska Iowas energicentrum upprätta och förvalta ett program för revolverande lån för alternativa energilösningar, och en fond för revolverande lån för alternativa energilösningar ska inrättas hos delstatens finansdepartement och förvaltas av energicentrumet.

(159)

Pengarna i fonden kan användas till lån för konstruktion av produktionsanläggningar för alternativ energi eller anläggningar för småskalig vattenkraft, enligt definitionen i artikel 476.46 i Iowas delstatslag (Code of Iowa, 1997) med ändringar.

(160)

Enligt myndigheterna i Förenta staterna erhöll inga produktionsanläggningar för bioetanol lån enligt detta program under åren 2008, 2009 och 2010, och inte heller under undersökningsperioden. Inga av företagen i stickprovet gynnades av programmet. Det beslutades därför att programmet inte skulle undersökas vidare inom ramen för detta förfarande.

(161)

Delstaten Nebraskas skatt på motorbränslen är för närvarande 0,267 dollar per gallon för all bensin, bensin med låg etanolinblandning, diesel, bioetanol och komprimerade gaser som säljs i staten. Det produktionsstimulansprogram för etanol som gällde under undersökningsperioden tillåter ett skatteavdrag på 0,18 dollar per gallon för berättigade etanolproduktionsanläggningar som togs i drift senast den 30 juni 2004.

(162)

Tidsfristen för att ansöka om deltagande i programmet var den 16 april 2004. En kvalificerad produktionsanläggning måste ha varit belägen i Nebraska och måste antingen i) inte ha varit i drift den 1 september 2001 eller tidigare eller ii) inte ha gjort avdrag före den 1 juni 1999. All jäsning, destillering och dehydrering måste äga rum på den kvalificerade anläggningen.

(163)

Inget av företagen i stickprovet gynnades av programmet. Dessutom verkar storleken på subventionen försumbar sett till den totala produktionen av bioetanol i Förenta staterna.

(164)

Delstaten South Dakota förvaltar ett utbetalningsprogram för bioetanoltillverkare som ger ekonomiskt stöd till berättigade bioetanolanläggningar på 0,20 dollar per gallon producerad bioetanol upp till högst 1 miljon dollar per år och anläggning.

(165)

Etylalkoholen måste vara till fullo destillerad och tillverkad i South Dakota, den måste vara ren till 99 %, den måste vara destillerad från spannmål och den måste vara denaturerad. Utbetalningen för etanolproduktion gäller endast stödberättigad etylalkohol som har tillverkats i anläggningar som togs i drift senast den 31 december 2006.

(166)

Stödberättigade anläggningar kan erhålla högst 83 333 dollar i månaden i produktionsstimulanser per anläggning. Om det inte finns tillräckliga medel för att betala den månatliga betalningen på 83 333 dollar till produktionsanläggningarna för bioetanol får varje anläggning en proportionell andel av de tillgängliga medlen beräknat på hur många gallons etylalkohol den tillverkat den månaden i proportion till alla stödberättigade gallons etylalkohol som tillverkats i alla stödberättigade anläggningar. Varje stödberättigad anläggning kan få högst 1 miljon dollar per år och totalt för alla år den deltagit i programmet högst 9 682 000 dollar i utbetalningar. Subventionerna är därmed regelbundna och det anses att de betalas ut varje enskilt år.

(167)

Undersökningen visade att två av företagen i stickprovet gynnades av detta program under undersökningsperioden. För båda företagen beräknades subventionens storlek på grundval av storleken på de bidragsbetalningar som de hade erhållit under undersökningsperioden. Subventionens storlek jämfördes sedan med de berörda företagens totala försäljning av bioetanol under undersökningsperioden.

(168)

Beräkningen visade att subventionen var obetydlig för båda företagen.

(169)

Undersökningen visade att två delstatliga program i Förenta staterna som identifierades av klaganden, dvs. Nebraskas skatteavdrag för etanolproduktion och South Dakotas stimulanser för etanolproduktion, subventionerade bioetanolproduktion i form av finansiella bidrag som medför en förmån för tillverkarna i de delstaterna. Programmen verkar visserligen vara specifika inom de berörda delstaterna, men subventionerna är obetydliga sett till den totala produktionen av bioetanol i Förenta staterna. Vad avser subventioner som erhållits av företagen i stickprovet drogs även där slutsatsen att subventionerna var obetydliga.

(170)

Undersökningen har visat att alla undersökta system utom det som anges i skäl 171 var av försumbar betydelse och inte var utjämningsbara under undersökningsperioden.

(171)

Som nämns i skälen 53–71 visade undersökningen att Förenta staternas regering ger ett blandningsavdrag på 0,45 dollar för varje gallon bioetanol som används i produktionen av alkoholbränsleblandningar.

(172)

Avdraget medförde en förmån för etanolblandningsföretag. Subventionen gavs per enhet, dvs. med hänvisning till mängden bioetanol som används. Förmånen gäller även den till unionen importerade produkten.

(173)

Storleken på de utjämningsbara subventionerna i enlighet med bestämmelserna i grundförordningen är 0,45 dollar per gallon.

(174)

Det bör noteras att storleken på subventionerna beror på viktandelen bioetanol i blandningen.

(175)

Subventionens storlek anses uppgå till 0,45 dollar på landsomfattande nivå eftersom blandningsavdraget för bioetanol i slutändan gynnade all bioetanol tillverkad i Förenta staterna, inklusive exporten till unionen. Det är därför inte nödvändigt att skilja mellan olika ekonomiska aktörer, i synnerhet eftersom subventionen sällan ges till tillverkare av bioetanol utan i första hand till handlare/operatörer som blandar bioetanolen.

(176)

Efter offentliggörandet av de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för kommissionens beslut att fortsätta med undersökningen utan att införa provisoriska åtgärder, hävdade flera parter att tillverkarna i stickprovet hur som helst borde tilldelas individuella subventionsmarginaler, och om de inte erhöll blandningsavdraget för bioetanol skulle de tilldelas en individuell subventionsmarginal på noll.

(177)

Enligt artikel 15 i grundförordningen ska man i alla förordningar om införande av tullen ange den tillämpliga tullsatsen för antingen varje leverantör eller varje berört leverantörsland. I detta fall befanns bioetanolbranschens struktur och det sätt på vilket subventioner beviljades, i synnerhet blandningsavdraget för bioetanol, medföra att eventuella individuella subventionsmarginaler inte skulle vara representativa och att de inte skulle spegla den faktiska situationen på bioetanolmarknaden, särskilt när det gäller export.

(178)

I WTO-avtalet om subventioner och utjämningsåtgärder och artikel VI:3 i Gatt anges tydligt att syftet med eventuella åtgärder är att utjämna verkningarna av subventionerad import.

(179)

I föreliggande fall visar bevisningen från undersökningen tydligt att all export av bioetanol från Förenta staterna subventionerades med ett högsta belopp på 0,45 dollar per gallon under undersökningsperioden. Det konstateras att det vid en punkt under undersökningen blev uppenbart att stickprovet inte var representativt, främst på grund av omständigheterna kring subventionernas art i föreliggande fall. Vidare exporterade de utvalda tillverkarna inte den berörda produkten till unionen.

(180)

Det var i själva verket blandningsverksamheten som gav rätt till avdraget, oavsett om blandningsföretaget var en producent eller en exportör.I detta fall fastställdes det att det i de flesta fall var exportörerna som ansökte om blandningsavdraget för bioetanol.

(181)

Det hävdades också att kommissionen, som ett alternativ till att tilldela företagen i stickprovet individuella subventionsmarginaler, borde genomföra en djupanalys av hur blandningsavdraget för bioetanol automatiskt kan fördelas till tillverkarna och gynna dem. Begäran om en djupanalys verkar ogrundad. Subventionen betalas bara ut en gång och produkten förändras inte. Det är produkten som exporteras till EU, bioetanol, som subventioneras. Det finns därför inget behov av en sådan analys.

(182)

Vissa parter underströk det faktum att det huvudsakliga subventionssystemet, blandningsavdraget, som subventionerade mottagare i Förenta staterna med utjämningsbara subventioner under undersökningsperioden, upphörde i slutet av 2011 och har inte återinförts senare. De noterade att det enligt artikel 15 i grundförordningen inte ska vidtas några åtgärder om subventionen eller subventionerna dras tillbaka eller när subventionerna inte längre medför en förmån för de berörda exportörerna.

(183)

Med tanke på att det viktigaste huvudsakliga subventionssystem som identifierades under undersökningsperioden har avskaffats och att det inte finns några tecken på att det kommer att återinföras, menade dessa parter att införandet av slutgiltiga utjämningsåtgärder inte var motiverat. De menade också att införandet av slutgiltiga åtgärder skulle vara ett större steg än vad som krävdes för att utjämna verkningarna av subventionen vid tidpunkten för åtgärdernas införande.

(184)

Undersökningen visade att det blandningsavdrag för bioetanol som infördes under undersökningsperioden avskaffades i slutet av 2011. Med tanke på att detta inträffade efter undersökningsperioden kontaktade kommissionen flera gånger myndigheterna i Förenta staterna för att få ytterligare information avseende den slutgiltiga avvecklingen av det huvudsakliga subventionssystemet.

(185)

De uppgifter som samlades in under undersökningen hos myndigheter i Förenta staterna och dithörande ytterligare förtydliganden visade att vissa belopp betalades ut till mottagare i Förenta staterna alldeles efter undersökningsperioden, nämligen under beskattningsåret 2012, som löpte från den 1 oktober 2011 till den 30 september 2012. Medan dessa belopp fortfarande skulle leda till fortsatt subventionering över miniminivån under det första kvartalet budgetåret 2012, skulle de belopp som betalas ut efter denna period, särskilt i slutet av 2012, vara försumbara med tanke på att det huvudsakliga subventionssystemet upphörde i december 2011. Hittills har inga tecken funnits på att man skulle vilja återinföra blandningsavdraget och en återgång till detta system skulle normalt kräva en rättsakt som godkänns av Förenta staternas kongress.

(186)

Klaganden begärde flera gånger registrering av import av bioetanol med ursprung i Förenta staterna för att tull skulle kunna tas upp retroaktivt. Begäran innehöll tillräckliga bevis för att motivera registrering i enlighet med artikel 24.5 i grundförordningen.

(187)

Trots att kommissionen preliminärt hade slagit fast att det huvudsakliga subventionssystemet under undersökningsperioden hade avskaffats i den betydelsen att det inte längre medförde någon förmån vid tidpunkten för införandet av provisoriska åtgärder, ansåg kommissionen att det fanns bevis för att Förenta staterna skulle kunna återinföra ett sådan subventionssystem. För att tillvarata Europeiska unionens rättigheter under dessa speciella omständigheter beslöt kommissionen att import av den berörda produkten skulle registreras i enlighet med artikel 24.5 i grundförordningen så att åtgärder skulle kunna tillämpas retroaktivt på denna import från datumet för den registreringen. En kommissionens förordning (EU) nr 771/2012 om detta offentliggjordes den 24 augusti 2012 (9).

(188)

Undersökningen visade att bortsett från det huvudsakliga subventionssystemet, dvs. det blandningsavdrag som beskrivs i skälen 53–71, var de subventionsbelopp som erhållits från alla andra subventionssystem som undersöktes obetydliga och inte utjämningsbara under undersökningsperioden.

(189)

Såsom nämns i skälen 182–185 visade undersökningen att det huvudsakliga subventionssystemet, blandningsavdraget, löpte ut i slutet av 2011 och inte har återinförts. Tillgängliga uppgifter pekar tydligt mot att det huvudsakliga subventionssystemet har avskaffats. Hittills har inga tecken funnits på att man skulle vilja återinföra blandningsavdraget och en återgång till detta system skulle normalt kräva en rättsakt som godkänns av Förenta staternas kongress.

(190)

I artikel 15 i grundförordningen föreskrivs att inga åtgärder ska införas om subventionen eller subventionerna dras tillbaka eller om det visar sig att subventionerna inte längre medför någon förmån för de berörda exportörerna.

(191)

Det är även att märka att förfarandet enligt artikel 14.3 i grundförordningen omedelbart ska avslutas om det konstateras att de utjämningsbara subventionernas storlek är försumbar, dvs. lägre än 2 % av värdet.

(192)

Med tanke på avskaffandet av det huvudsakliga subventionssystem som identifierats under undersökningsperioden och det faktum att värdet av de subventioner som erhållits för alla andra undersökta subventionssystem under undersökningsperioden låg under miniminivån i den mening som avses i artikel 14.3 i grundförordningen, får det anses att införandet av slutgiltiga åtgärder inte är berättigat.

(193)

Mot bakgrund av ovanstående anses det att den pågående antisubventionsundersökningen bör avslutas.

(194)

Därmed bör också registreringen av import upphöra.

(195)

Alla parter har underrättats om de viktigaste omständigheter och överväganden som denna avsikt grundade sig på och har efter detta meddelande av uppgifter fått möjlighet att lämna synpunkter.

(196)

Mot bakgrund av ovanstående drar kommissionen därför slutsatsen att antisubventionsförfarandet beträffande import till unionen av bioetanol med ursprung i Förenta staterna bör avslutas utan utjämningsåtgärder och att registreringen av import också bör upphöra.

(197)

Invändningar mot avslutandet av detta antisubventionsförfarande har tagits upp i den rådgivande kommittén. Följaktligen ska förfarandet i enlighet med artikel 14 i förordning (EG) nr 597/2009 anses vara avslutat om inte rådet inom en månad och med kvalificerad majoritet har beslutat något annat. Detta beslut ska därefter offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.