27.3.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 91/43

(1)

Genom förordning (EG) nr 1005/2008 (nedan kallad IUU-förordningen) upprättas ett unionssystem för att förebygga, motverka och undanröja olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (nedan kallat IUU-fiske).

(2)

I kapitel VI i IUU-förordningen fastställs förfarandet för identifiering av icke-samarbetande tredjeländer, åtgärder i fråga om länder som identifieras som icke-samarbetande tredjeländer, fastställandet av en förteckning över icke-samarbetande tredjeländer, avförande av länder från förteckningen över icke-samarbetande tredjeländer, offentliggörande av förteckningen över icke-samarbetande tredjeländer samt eventuella nödåtgärder.

(3)

I enlighet med artikel 32 i IUU-förordningen meddelade kommissionen genom ett beslut av den 15 november 2012 (2) (nedan kallat beslutet av den 15 november 2012) att åtta tredjeländer ansågs kunna identifieras som icke-samarbetande tredjeländer.

(4)

I beslutet av den 15 november 2012 redogjorde kommissionen för de huvudsakliga faktauppgifterna och motiveringarna bakom en sådan identifiering.

(5)

Den 15 november 2012 meddelade kommissionen även de åtta länderna genom separata skrivelser att den övervägde möjligheten att identifiera dem som icke-samarbetande tredjeländer.

(6)

I dessa skrivelser framhöll kommissionen särskilt att länderna, för att undvika att identifieras och formellt införas i förteckningen över icke-samarbetande länder enligt artiklarna 31 och 33 i IUU-förordningen, uppmanades att i nära samarbete med kommissionen upprätta en handlingsplan för att rätta till de brister som identifierats i beslutet av den 15 november 2012.

(7)

Följaktligen uppmanande kommissionen de åtta länderna att göra följande: i) Göra allt som krävs för att genomföra åtgärderna i de handlingsplaner som kommissionen föreslagit. ii) Göra en bedömning av genomförandet av åtgärderna i de handlingsplaner som kommissionen föreslagit. iii) Var sjätte månad skicka en detaljerad rapport till kommissionen med bedömning av genomförandet av varje enskild åtgärd med avseende på bland annat hur effektivt de enskilt eller övergripande bidrar till att säkerställa ett kontrollsystem för fisket som överensstämmer med reglerna.

(8)

De åtta tredjeländerna gavs möjlighet att skriftligen svara på de punkter som uttryckligen togs upp i beslutet av den 15 november 2012 samt på annan relevant information, så att de kunde lämna bevis för att vederlägga eller komplettera de fakta som åberopades i beslutet av den 15 november 2012 eller i tillämpliga fall anta en handlingsplan för att förbättra situationen och lämna information om åtgärder som vidtagits för att rätta till situationen. De åtta länderna har tillförsäkrats sina rättigheter att begära eller lämna ytterligare uppgifter.

(9)

Den 15 november 2012 inledde kommissionen ett dialogförfarande med de åtta tredjeländerna och framhöll att den anser att sex månader i princip borde räcka för att nå en överenskommelse i frågan.

(10)

Kommissionen fortsatte att inhämta och kontrollera alla uppgifter som ansågs nödvändiga. De muntliga och skriftliga kommentarer som lämnades av de åtta länderna till följd av beslutet av den 15 november 2012 övervägdes och beaktades. De åtta länderna hölls informerade om kommissionens överväganden antingen muntligt eller skriftligt.

(11)

Genom ett genomförandebeslut av den 26 november 2013 (3) (nedan kallat genomförandebeslutet av den 26 november 2013) identifierade kommissionen Belize, Konungariket Kambodja (nedan kallat Kambodja) och Republiken Guinea (nedan kallad Guinea) som icke-samarbetande tredjeländer när det gäller bekämpning av IUU-fiske. I enlighet med IUU-förordningen angav kommissionen skälen till att den ansåg att dessa tre länder inte fullgjort sina skyldigheter enligt internationell rätt som flagg-, hamn-, kust- eller marknadsstater att vidta åtgärder i syfte att förebygga, hindra och undanröja IUU-fiske.

(12)

Ett genomförandebeslut av rådet om att införa Belize, Kambodja och Guinea i förteckningen över icke-samarbetande tredjeländer när det gäller bekämpning av IUU-fiske bör alltså antas i samband med genomförandet av IUU-förordningen som ett resultat av undersöknings- och dialogförfaranden som genomförts i enlighet med de innehållsmässiga och formella kraven i IUU-förordningen. Dessa undersöknings- och dialogförfaranden, inbegripet skriftväxlingen och de möten som hållits, samt beslutet av den 15 november 2012 och genomförandebeslutet av den 26 november 2013 ligger till grund för det här beslutet och de bakomliggande orsakerna är desamma. Det här beslutet om att föra in Belize, Kambodja och Guinea i förteckningen över icke-samarbetande tredjeländer när det gäller bekämpning av IUU-fiske bör medföra de åtgärder som anges i artikel 38 i IUU-förordningen.

(13)

Enligt artikel 34.1 i IUU-förordningen ska rådet på förslag av kommissionen och med kvalificerad majoritet avföra ett tredjeland från förteckningen över icke-samarbetande tredjeländer om landet visar att den situation som motiverade införandet i förteckningen har rättats till. I samband med ett beslut om avförande ska hänsyn också tas till om tredjelandet i fråga har vidtagit konkreta åtgärder som kan leda till en bestående förbättring av situationen.

(14)

Den 15 november 2012 informerade kommissionen, i enlighet med artikel 32 i IUU-förordningen, Belize om möjligheten att landet skulle identifieras som icke-samarbetande tredjeland och uppmanade Belize att i nära samarbete med kommissionens enheter upprätta en handlingsplan för att rätta till de brister som påpekats i beslutet av den 15 november 2012. Under perioden december 2012–augusti 2013 inkom Belize med skriftliga inlagor med sina synpunkter och sammanträdde med kommissionen för att diskutera frågan. Kommissionen lämnade skriftligen relevanta uppgifter till Belize. Kommissionen fortsatte att inhämta och kontrollera alla uppgifter som ansågs nödvändiga. De muntliga och skriftliga synpunkter som lämnats av Belize efter beslutet av den 15 november 2012 övervägdes och beaktades, och Belize hölls informerat muntligen eller skriftligen om kommissionens överväganden. Kommissionen kom fram till att de problemområden och brister som beskrivits i beslutet av den 15 november 2012 inte hade åtgärdats i tillräcklig grad av Belize. Dessutom drog kommissionen slutsatsen att de åtgärder som föreslagits i en handlingsplan som Belize lagt fram inte heller hade genomförts fullt ut.

(15)

I beslutet av den 15 november 2012 analyserade kommissionen Belizes skyldigheter och granskade landets fullgörande av dess internationella förpliktelser som flagg-, hamn-, kust- eller marknadsstat. För den granskningen beaktade kommissionen de parametrar som förtecknas i artikel 31.4–31.7 i IUU-förordningen. Kommissionen granskade om Belize fullgjort sina skyldigheter i överensstämmelse med rönen i beslutet av den 15 november 2012 och med beaktande av den relevanta information som Belize lämnat efter beslutet, samt den föreslagna handlingsplanen och de åtgärder som vidtagits för att rätta till situationen.

(16)

De huvudsakliga brister som kommissionen identifierat i den förslagna handlingsplanen gällde flera underlåtelser att fullgöra skyldigheter enligt internationell rätt, bland annat kopplat till antagandet av ett adekvat regelverk, bristen på lämplig och effektiv övervakning, avsaknad av ett kontroll- och inspektionssystem, avsaknad av ett avskräckande system för sanktioner och bristande genomförande av fångstcertifieringssystemet. De övriga identifierade bristerna gäller mer allmänt efterlevnaden av internationella skyldigheter, bland annat de regionala fiskeriorganisationernas rekommendationer och resolutioner samt villkor för registrering av fartyg enligt internationell rätt. Bristande efterlevnad av rekommendationer och resolutioner från relevanta organ, som FN:s internationella handlingsplan mot olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (IPOA-FN) har också identifierats. Den bristande efterlevnaden av icke-bindande rekommendationer och resolutioner har dock endast beaktats som stödjande material och inte som grund för identifieringen.

(17)

I genomförandebeslutet av den 26 november 2013 identifierades Belize som ett icke-samarbetande tredjeland i enlighet med IUU-förordningen.

(18)

När det gäller eventuella särskilda svårigheter för Belize i egenskap av utvecklingsland konstateras att Belizes särskilda utvecklingsstatus och övergripande kapacitet i fråga om fiske inte begränsas av landets allmänna utvecklingsnivå.

(19)

Med beaktande av beslutet av den 15 november 2012 och genomförandebeslutet av den 26 november 2013 och av den dialog som kommissionen fört med Belize och resultatet av denna, kan det konstateras att de åtgärder som vidtagits av Belize mot bakgrund av landets skyldigheter som flaggstat inte är tillräckliga för att efterleva bestämmelserna i artiklarna 91, 94, 117 och 118 i Förenta nationernas havsrättskonvention (UNCLOS), artiklarna 18, 19, 20 i Förenta nationernas avtal om fiskbestånd (UNSFA) och med artikel II.8 i FAO-avtalet.

(20)

Belize har därmed inte fullgjort sina skyldigheter enligt internationell rätt som flaggstat att vidta åtgärder i syfte att förebygga, hindra och undanröja IUU-fiske och bör därför införas i unionens förteckning över icke-samarbetande tredjeländer.

(21)

Den 15 november 2012 informerade kommissionen, i enlighet med artikel 32 i IUU-förordningen, Kambodja om möjligheten att landet skulle identifieras som icke-samarbetande tredjeland och uppmanade Kambodja att i nära samarbete med kommissionens enheter upprätta en handlingsplan för att rätta till de brister som påpekats i beslutet av den 15 november 2012. Under perioden december 2012–juni 2013 inkom Kambodja med skriftliga inlagor med sina synpunkter och sammanträdde med kommissionen för att diskutera frågan. Kommissionen lämnade skriftligen relevanta uppgifter till Kambodja. Kommissionen fortsatte att inhämta och kontrollera alla uppgifter som ansågs nödvändiga. De muntliga och skriftliga synpunkter som lämnats av Kambodja efter beslutet av den 15 november 2012 övervägdes och beaktades, och Kambodja hölls informerat muntligen eller skriftligen om kommissionens överväganden. Kommissionen kom fram till synpunkten att de problemområden och brister som beskrivits i beslutet av den 15 november 2012 inte hade åtgärdats i tillräcklig grad av Kambodja. Dessutom drog kommissionen slutsatsen att de åtgärder som föreslagits i en handlingsplan som Kambodja lagt fram inte heller hade genomförts fullt ut.

(22)

I beslutet av den 15 november 2012 analyserade kommissionen Kambodjas skyldigheter och granskade landets fullgörande av dess internationella förpliktelser som flagg-, hamn-, kust- eller marknadsstat. För denna granskning beaktade kommissionen de parametrar som förtecknas i artikel 31.4–31.7 i IUU-förordningen. Kommissionen granskade om Kambodja fullgjort sina skyldigheter enligt internationell rätt som flagg-, hamn-, kust- eller marknadsstat i överensstämmelse med rönen i beslutet av den 15 november 2012 och den föreslagna handlingsplanen, enligt vad som ytterligare behandlats i den relevanta information som lämnades av Kambodja.

(23)

De huvudsakliga brister som kommissionen identifierat i den förslagna handlingsplanen gällde flera underlåtelser att fullgöra skyldigheter enligt internationell rätt, bland annat kopplat till antagandet av ett adekvat regelverk, bristen på lämplig och effektiv övervakning, avsaknad av ett kontroll- och inspektionssystem och avsaknad av ett avskräckande system för sanktioner. De övriga identifierade bristerna gäller mer allmänt efterlevnaden av internationella skyldigheter och villkor för registrering av fartyg enligt internationell rätt. Bristande efterlevnad av rekommendationer och resolutioner från relevanta organ, som IPOA-FN, har också identifierats. Den bristande efterlevnaden av icke-bindande rekommendationer och resolutioner har dock endast beaktats som stödjande material och inte som grund för identifieringen.

(24)

I genomförandebeslutet av den 26 november 2013 identifierades Kambodja som ett icke-samarbetande tredjeland i enlighet med IUU-förordningen.

(25)

När det gäller eventuella särskilda svårigheter för Kambodja i egenskap av utvecklingsland konstateras att Kambodjas särskilda utvecklingsstatus och övergripande kapacitet i fråga om fiske inte begränsas av landets allmänna utvecklingsnivå.

(26)

De åtgärder som Kambodja vidtagit mot bakgrund av landets skyldigheter som flaggstat räcker inte för ett efterleva artiklarna 91 och 94 i UNCLOS. Det är irrelevant huruvida Kambodja faktiskt har ratificerat UNCLOS eftersom konventionens bestämmelser om navigering på det fria havet (artiklarna 86–115 i UNCLOS) har erkänts som internationell sedvanerätt. Dessutom kodifierar dessa bestämmelser tidigare existerande regler i internationell sedvanerätt och följer nästan ordagrant lydelsen i konventionen om det öppna havet och konventionen om territorialhavet och angränsande zon, vilka båda Kambodja har ratificerat respektive anslutit sig till.

(27)

Med beaktande av beslutet av den 15 november 2012 och genomförandebeslutet av den 26 november 2013 och av den dialog som kommissionen fört med Kambodja och resultatet av denna, kan det konstateras att de åtgärder som vidtagits av Kambodja mot bakgrund av landets skyldigheter som flaggstat inte är tillräckliga för att efterleva artiklarna 91 och 94 i UNCLOS.

(28)

Kambodja har därmed inte fullgjort sina skyldigheter enligt internationell rätt som flaggstat att vidta åtgärder i syfte att förebygga, hindra och undanröja IUU-fiske och bör därför införas i unionens förteckning över icke-samarbetande tredjeländer.

(29)

Den 15 november 2012 meddelade kommissionen, genom ett beslut i enlighet med artikel 32 i IUU-förordningen, Guinea om möjligheten att landet skulle identifieras som icke-samarbetande tredjeland och uppmanade Guinea att i nära samarbete med kommissionens enheter upprätta en handlingsplan för att rätta till de brister som påpekats i beslutet av den 15 november 2012. Under perioden december 2012–juli 2013 inkom Guinea med skriftliga inlagor med sina synpunkter och sammanträdde med kommissionen för att diskutera frågan. Kommissionen lämnade skriftligen relevanta uppgifter till Guinea. Kommissionen fortsatte att inhämta och kontrollera alla uppgifter som ansågs nödvändiga. De muntliga och skriftliga synpunkter som lämnats av Guinea efter beslutet av den 15 november 2012 övervägdes och beaktades, och Guinea hölls informerat muntligen eller skriftligen om kommissionens överväganden. Kommissionen kom fram till synpunkten att de problemområden och brister som beskrivits i beslutet av den 15 november 2012 inte hade åtgärdats i tillräcklig grad av Guinea. Dessutom drog kommissionen slutsatsen att de åtgärder som föreslagits i en handlingsplan som Guinea lagt fram inte heller hade genomförts fullt ut.

(30)

I beslutet av den 15 november 2012 analyserade kommissionen Guineas skyldigheter och granskade landets fullgörande av dess internationella förpliktelser som flagg-, hamn-, kust- eller marknadsstat. För denna granskning beaktade kommissionen de parametrar som förtecknas i artikel 31.4–31.7 i IUU-förordningen. Kommissionen granskade om Guinea fullgjort sina skyldigheter enligt internationell rätt som flagg-, hamn-, kust- eller marknadsstat i överensstämmelse med rönen i beslutet av den 15 november 2012 och med den relevanta information som Guinea lämnat efter beslutet, samt den föreslagna handlingsplanen och de åtgärder som vidtagits för att rätta till situationen.

(31)

De huvudsakliga brister som kommissionen identifierat i den förslagna handlingsplanen gällde reformer som fortfarande behövdes för att säkerställa en tillräcklig och effektiv övervakning av fiskeflottan, ett effektivt genomförande av nationella lagar och förordningar om fiske, regelefterlevnad genom åtal och sanktioner för det IUU-fiske som upptäcks, förstärkning av resurser för kontroll och inspektion, ett avskräckande system för sanktioner samt en fiskepolitik som överensstämmer med den administrativa kapaciteten i fråga om kontroll och övervakning. De övriga identifierade bristerna gäller mer allmänt efterlevnaden av internationella skyldigheter, bland annat de regionala fiskeriorganisationernas rekommendationer och resolutioner samt villkor för registrering av fartyg enligt internationell rätt. Bristande efterlevnad av rekommendationer och resolutioner från relevanta organ, som IPOA-FN, har också identifierats. Den bristande efterlevnaden av icke-bindande rekommendationer och resolutioner har dock endast beaktats som stödjande material och inte som grund för identifieringen.

(32)

I genomförandebeslutet av den 26 november 2013 identifierades Guinea som ett icke-samarbetande tredjeland i enlighet med IUU-förordningen.

(33)

När det gäller eventuella särskilda svårigheter för Guinea i egenskap av utvecklingsland konstateras att Guineas särskilda utvecklingsstatus kan begränsas av landets utvecklingsnivå. Med tanke på arten av de tillkortakommanden som konstaterats, den hjälp som lämnats av unionen och medlemsstaterna och de åtgärder som vidtagits för att rätta till situationen, kan dock inte Guineas utvecklingsnivå förklara landets övergripande brister som flagg- eller kuststat när det gäller fisket och dess otillräckliga insatser för att förebygga, motverka och undanröja IUU-fiske.

(34)

Med beaktande av beslutet av den 15 november 2012 och genomförandebeslutet av den 26 november 2013 och av den dialog som kommissionen fört med Guinea och resultatet av denna, kan det konstateras att de åtgärder som vidtagits av Guinea mot bakgrund av landets skyldigheter som flaggstat och kuststat inte är tillräckliga för att efterleva artiklarna 61, 62, 94, 117 och 118 i UNCLOS samt artiklarna 18, 19 och 20 i UNSFA.

(35)

Guinea har därmed inte fullgjort sina skyldigheter enligt internationell rätt som flagg- och kuststat att vidta åtgärder i syfte att förebygga, hindra och undanröja IUU-fiske och bör därför införas i unionens förteckning över icke-samarbetande tredjeländer.

(36)

Med beaktande av slutsatserna ovan beträffande Belize, Kambodja och Guinea bör dessa länder införas i den förteckning över icke-samarbetande tredjeländer som ska upprättas i enlighet med artikel 33 i IUU-förordningen.

(37)

De åtgärder som bör gälla med avseende på Belize, Kambodja och Guinea förtecknas i artikel 38 i IUU-förordningen. Importförbudet omfattar alla bestånd och arter, enligt definitionen i artikel 2.8 i IUU-förordningen, eftersom identifieringen inte motiveras av att länderna underlåtit att vidta åtgärder mot IUU-fiske efter ett visst bestånd eller en viss art. I enlighet med den definition som fastställs i artikel 2.11 i IUU-förordningen avses med import införsel av fiskeriprodukter till unionens territorium, även för omlastning i hamn.

(38)

Det är konstaterat att IUU-fiske bland annat utarmar fiskbestånd, förstör marina livsmiljöer, undergräver bevarande och hållbart utnyttjande av marina resurser, snedvrider konkurrens, äventyrar livsmedelstryggheten, konkurrerar ut hederliga fiskare och försvagar kustsamhällena. Med tanke på omfattningen av de problem som IUU-fisket innebär är det nödvändigt att unionen snabbt genomför åtgärderna avseende Belize, Kambodja och Guinea som icke-samarbetande länder. Mot bakgrund av ovanstående bör detta beslut träda i kraft dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

(39)

I enlighet med artikel 34.1 i IUU-förordningen ska rådet på förslag av kommissionen och med kvalificerad majoritet avföra landet eller länderna från förteckningen över icke-samarbetande tredjeländer om Belize, Kambodja eller Guinea visar att den situation som motiverade införandet i förteckningen har rättats till. I samband med ett beslut om avförande ska hänsyn också tas till om Belize, Kambodja eller Guinea har vidtagit konkreta åtgärder som kan leda till en bestående förbättring av situationen.