23.12.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 336/29

(1)

Förordning (EU) nr 1380/2013 har som mål att gradvis eliminera utkast inom alla unionens fisken genom införande av en landningsskyldighet för fångster av arter som omfattas av fångstbegränsningar.

(2)

Genom artikel 15.6 i förordning (EU) nr 1380/2013 ges kommissionen befogenhet att genom delegerade akter anta utkastplaner för en period om högst tre år, på grundval av gemensamma rekommendationer som tagits fram av medlemsstaterna i samråd med de berörda rådgivande nämnderna.

(3)

Belgien, Irland, Spanien, Frankrike, Nederländerna och Förenade kungariket har ett direkt fiskeriförvaltningsintresse i nordvästliga vatten. Dessa medlemsstater har lämnat in en gemensam rekommendation till kommissionen efter samråd med rådgivande nämnden för nordvästliga vatten. Vetenskapliga bidrag har erhållits från relevanta vetenskapliga organ och granskats av vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF). De åtgärder som ingår i den gemensamma rekommendationen är förenliga med bestämmelserna i artikel 15.6 i förordning (EU) nr 1380/2013 och därför bör de, i enlighet med artikel 18.3 i förordning (EU) nr 1380/2013, ingå i denna förordning.

(4)

När det gäller nordvästliga vatten bör, enligt artikel 15.1 c i förordning (EU) nr 1380/2013, landningsskyldigheten gälla för de arter som definierar de fisken som omfattas av fångstbegränsningar senast från och med den 1 januari 2016. Enligt den gemensamma rekommendationen bör utkastplanen omfatta de fisken som är utmärkande för det mycket blandade fisket av torsk, kolja, vitling och gråsej, fisket av havskräfta (Nephrops), det blandade fisket av tunga och rödspätta samt kummelfisket från och med den 1 januari 2016.

(5)

I den gemensamma rekommendationen föreslogs att ett undantag från landningsskyldighet skulle tillämpas för havskräfta som fångats med burar, tinor, mjärdar eller fällor i Ices-sektion VIa och Ices-delområde VII, eftersom det finns vetenskapliga belägg för en hög överlevnadsgrad, med beaktande av egenskaperna hos redskapen, fiskemetoderna och ekosystemet. STECF drog slutsatsen att undantaget var motiverat. Därför bör undantaget i fråga ingå i denna förordning.

(6)

Den gemensamma rekommendationen omfattar sju undantag av mindre betydelse från landningsskyldigheten för vissa fisken och upp till vissa nivåer. De belägg som lagts fram av medlemsstaterna granskades av STECF som allmänt sett fann att den gemensamma rekommendationen innehöll motiverade argument för att ytterligare förbättrad selektivitet är svårt att uppnå och/eller för oproportionerliga kostnader för hantering av oönskade fångster, i vissa fall understödda av en kvalitativ kostnadsbedömning. Mot bakgrund av ovanstående och i avsaknad av skiljaktig vetenskaplig information bör undantagen av mindre betydelse fastställas i enlighet med den procentsats som föreslås i den gemensamma rekommendationen och till nivåer som inte överskrider vad som är tillåtet enligt artikel 15.1 i förordning (EU) nr 1380/2013.

(7)

Undantaget av mindre betydelse för tunga, upp till högst 3 % under perioden 2016–2018 av de totala årliga fångsterna av denna art som görs med fartyg som använder grimgarn och nät för att fånga tunga i Ices-sektionerna VIId, VIIe, VIIf och VIIg, grundar sig på att det är mycket svårt att uppnå ökad selektivitet. STECF drog slutsatsen att undantaget är väl definierat och därför bör undantaget i fråga ingå i denna förordning.

(8)

Undantaget av mindre betydelse för vitling, upp till högst 7 % åren 2016 och 2017 och upp till högst 6 % år 2018 av de totala årliga fångsterna av denna art som görs med fartyg som använder bottentrålar med maskstorlek under 100 mm för att fånga vitling i Ices-sektionerna VIId och VIIe, grundar sig på att det är mycket svårt att uppnå ökad selektivitet. STECF drog slutsatsen att tillräckliga belägg ges till stöd för undantaget, men att ytterligare information bör inhämtas för att bedöma volymen för undantaget av mindre betydelse. Därför kan detta undantag införas i förordningen endast med en bestämmelse om att uppmana de berörda medlemsstaterna att lämna ytterligare uppgifter till kommissionen så att STECF kan göra en fullständig bedömning av den nuvarande utkastnivån jämfört med volymen för det begärda undantaget av mindre betydelse.

(9)

Undantaget av mindre betydelse för vitling, upp till högst 7 % åren 2016 och 2017 och upp till högst 6 % år 2018 av de totala årliga fångsterna av denna art som görs med fartyg som använder bottentrålar med maskstorlek på minst 100 mm för att fånga vitling i Ices-sektionerna VIIb–VIIj, grundar sig på att det är mycket svårt att uppnå ökad selektivitet. STECF drog slutsatsen att tillräckliga belägg ges till stöd för undantaget, men att ytterligare information bör inhämtas för att bedöma volymen för undantaget av mindre betydelse. STECF noterade vidare att ytterligare selektivitetsstudier pågick. Därför ingår detta undantag i förordningen med en bestämmelse om att uppmana de berörda medlemsstaterna att lämna ytterligare uppgifter till kommissionen så att STECF kan göra en fullständig bedömning av nuvarande utkastnivåer i de berörda fiskena.

(10)

Undantaget av mindre betydelse för vitling, upp till högst 7 % åren 2016 och 2017 och upp till högst 6 % år 2018 av de totala årliga fångsterna av denna art som görs med fartyg som använder bottentrålar med maskstorlek under 100 mm för att fånga vitling i Ices-sektionerna VII (utom VIIa, VIId och VIIe), grundar sig på att det är mycket svårt att uppnå ökad selektivitet. STECF konstaterade att motiveringen för undantaget bara innehåller begränsad kvantifierad information om selektivitet. STECF drog slutsatsen att ytterligare information bör inhämtas för att utvärdera detta undantag av mindre betydelse. Därför kan detta undantag införas i förordningen endast med en bestämmelse om att uppmana de berörda medlemsstaterna att lämna ytterligare uppgifter till kommissionen så att STECF kan göra en bättre bedömning av informationen till stöd för detta undantag.

(11)

Undantaget av mindre betydelse för havskräfta, upp till högst 7 % åren 2016 och 2017 och upp till högst 6 % år 2018 av de totala årliga fångsterna av denna art som görs med fartyg som är skyldiga att landa havskräfta i Ices-delområde VII, grundar sig på att det är mycket svårt att uppnå ökad selektivitet. STECF drog slutsatsen att undantaget var motiverat. Därför bör undantaget i fråga ingå i denna förordning.

(12)

Undantaget av mindre betydelse för havskräfta, upp till högst 7 % åren 2016 och 2017 och upp till högst 6 % år 2018 av de totala årliga fångsterna av denna art som görs med fartyg som är skyldiga att landa havskräfta i Ices-sektion VIa, grundar sig på att det är mycket svårt att uppnå ökad selektivitet, och det finns styrkande kvantitativ information om oproportionerliga kostnader för hantering av oönskade fångster. STECF drog slutsatsen att undantaget var motiverat. Därför bör undantaget i fråga ingå i denna förordning.

(13)

Undantaget av mindre betydelse för tunga, upp till högst 3 % under perioden 2016–2018 av de totala årliga fångsterna av denna art som görs med fartyg som använder redskap med ökad selektivitet i Ices-sektionerna VIId, VIIe, VIIf och VIIg, grundar sig på att det är mycket svårt att uppnå ökad selektivitet. STECF noterade att undantagets syfte är att kompensera för användningen av ett mer selektivt redskap och att undantaget av mindre betydelse begärs för att täcka resterande utkast. Därför bör undantaget i fråga ingå i denna förordning.

(14)

Eftersom åtgärderna i denna förordning direkt påverkar den ekonomiska verksamhet som är knuten till unionsfartygens planering av fiskeåret, bör denna förordning träda i kraft omedelbart efter det att den har offentliggjorts. Den bör tillämpas från och med den 1 januari 2016 för att vara förenlig med den tidsram som anges i artikel 15 i förordning (EU) nr 1380/2013. I enlighet med artikel 15.6 i den förordningen bör den här förordningen gälla i högst tre år.

a)

För tunga (Solea solea), upp till högst 3 % åren 2016, 2017 och 2018 av de totala årliga fångsterna av denna art som görs med fartyg som använder grimgarn och nät för att fånga tunga i Ices-sektionerna VIId, VIIe, VIIf och VIIg.

b)

För vitling (Merlangius merlangus), upp till högst 7 % åren 2016 och 2017 och upp till högst 6 % år 2018 av de totala årliga fångsterna av denna art som görs med fartyg som använder bottentrålar med maskstorlek under 100 mm för att fånga vitling i Ices-sektionerna VIId och VIIe.

c)

För vitling (Merlangius merlangus), upp till högst 7 % åren 2016 och 2017 och upp till högst 6 % år 2018 av de totala årliga fångsterna av denna art som görs med fartyg som använder bottentrålar med maskstorlek på minst 100 mm för att fånga vitling i Ices-sektionerna VIIb–VIIj.

d)

För vitling (Merlangius merlangus), upp till högst 7 % åren 2016 och 2017 och upp till högst 6 % år 2018 av de totala årliga fångsterna av denna art som görs med fartyg som använder bottentrålar med maskstorlek under 100 mm för att fånga vitling i Ices-delområde VII, utom sektionerna VIIa, d och e.

e)

För havskräfta (Nephrops norvegicus), upp till högst 7 % åren 2016 och 2017 och upp till högst 6 % år 2018 av de totala årliga fångsterna av denna art som görs med fartyg som är skyldiga att landa havskräfta i Ices-delområde VII.

f)

För havskräfta (Nephrops norvegicus), upp till högst 7 % åren 2016 och 2017 och upp till högst 6 % år 2018 av de totala årliga fångsterna av denna art som görs med fartyg som är skyldiga att landa havskräfta i Ices-sektion VIa.

g)

För tunga (Solea solea), upp till högst 3 % åren 2016, 2017 och 2018 av de totala årliga fångsterna av denna art som görs med fartyg som använder redskap med ökad selektivitet (TBB-redskap med maskstorlek på 80–199 mm) i Ices-sektionerna VIId, VIIe, VIIf och VIIg.