26.1.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 26/27

(1)

Varje unionsmedborgares rösträtt och valbarhet vid val till Europaparlamentet i den medlemsstat där han eller hon är bosatt fastställs i artikel 20.2 b i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och i artikel 39.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. I rådets direktiv 93/109/EG av den 6 december 1993 om fastställande av närmare bestämmelser för rösträtt och valbarhet vid val till Europaparlamentet för unionsmedborgare som är bosatta i en medlemsstat där de inte är medborgare (2) fastställs villkor för utövandet av denna rättighet.

(2)

Kommissionens rapporter av den 12 december 2006 och av den 27 oktober 2010 om tillämpningen av direktiv 93/109/EG vid valet till Europaparlamentet 2004 och valet 2009 har visat att vissa bestämmelser i direktiv 93/109/EG behöver ändras.

(3)

I direktiv 93/109/EG fastställs att unionsmedborgare som har förlorat sin valbarhet enligt bosättningsmedlemsstatens eller hemmedlemsstatens lagstiftning inte ska kunna utöva denna rätt i bosättningsmedlemsstaten vid val till Europaparlamentet. För det ändamålet föreskrivs det i direktiv 93/109/EG att en unionsmedborgare, vid inlämnandet av sin ansökan om att kandidera i en annan medlemsstat än hemmedlemsstaten, ska lämna ett intyg från de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten om att den berörda personen inte har förlorat sin valbarhet i hemmedlemsstaten eller att denna diskvalifikationsgrund inte är för handen såvitt de vet.

(4)

De svårigheter som en sådan medborgare har haft när det gäller att få besked om vilka myndigheter som är behöriga att utfärda detta intyg och att få intyget i tid hindrar utövandet av rätten att kandidera och bidrar till att det är så få unionsmedborgare som kandiderar i val till Europaparlamentet i den medlemsstat där de är bosatta.

(5)

Skyldigheten för dessa medborgare att lämna in ett sådant intyg bör därför avskaffas och ersättas med ett uttalande som bekräftar att den berörda personen inte har förlorat sin valbarhet vid val till Europaparlamentet, vilket inkluderas i den försäkran som dessa medborgare är skyldiga att avge som en del i deras ansökan.

(6)

Bosättningsmedlemsstaten bör vara skyldig att anmäla en sådan försäkran till hemmedlemsstaten för att kontrollera huruvida unionsmedborgaren faktiskt har förlorat sin valbarhet vid val till Europaparlamentet i hemmedlemsstaten. Vid mottagandet av en sådan anmälan bör hemmedlemsstaten tillställa bosättningsstaten relevant information inom en tidsfrist som möjliggör en faktisk bedömning av kandidatens valbarhet.

(7)

Om hemmedlemsstaten underlåter att lämna denna information i tid bör detta inte leda till att valbarheten i bosättningsmedlemsstaten går förlorad. Om den relevanta informationen lämnas i ett senare skede bör bosättningsmedlemsstaten, genom lämpliga åtgärder och i enlighet med förfarandena i dess nationella lagstiftning, säkerställa att en unionsmedborgare som förlorat sin valbarhet i sin hemmedlemsstat och som registrerat sig i röstlängden eller som redan blivit vald förhindras att väljas eller att utöva sitt mandat.

(8)

Med hänsyn till att förfarandet för prövning i en medlemsstat med nödvändighet kräver ytterligare administrativa åtgärder när det gäller en medborgare i en annan medlemsstat än när det gäller medborgare i den medlemsstaten, bör det vara möjligt för medlemsstaterna att fastställa en annan tidsfrist för inlämnande av ansökningar om kandidatur av unionsmedborgare som inte är egna medborgare än den tidsfrist som fastställts för de egna medborgarna. Alla skillnader med avseende på tidsfrister bör begränsas till vad som är nödvändigt och proportionellt för att anmälan av informationen från hemmedlemsstaten i god tid ska kunna beaktas för att avslå en ansökan innan kandidaterna nomineras. Fastställandet av en sådan särskild tidsfrist bör inte påverka tidsfristerna för andra medlemsstaters skyldighet att lämna anmälningar i enlighet med direktiv 93/109/EG.

(9)

För att underlätta kommunikationen mellan nationella myndigheter bör medlemsstaterna utse en kontaktpunkt som ansvarar för anmälningar om information med avseende på sådana kandidater.

(10)

För att säkerställa en effektivare identifiering av kandidater som är registrerade i röstlängden i både hemmedlemsstaten och bosättningsmedlemsstaten bör förteckningen över de uppgifter som krävs av unionsmedborgare vid inlämnandet av en ansökan om kandidatur i bosättningsmedlemsstaten inkludera medborgarens födelsedatum, födelseort och senaste bosättningsadress i hemmedlemsstaten.

(11)

I enlighet med medlemsstaternas och kommissionens gemensamma politiska förklaring av den 28 september 2011 om förklarande dokument har medlemsstaterna åtagit sig att, i de fall detta är berättigat, låta anmälan av införlivandeåtgärder åtföljas av ett eller flera dokument som förklarar förhållandet mellan de olika delarna i ett direktiv och motsvarande delar i de nationella instrumenten för införlivande. Med avseende på detta direktiv anser lagstiftaren att översändandet av sådana dokument är berättigat.

(12)

Direktiv 93/109/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

1.

Artikel 6 ska ändras på följande sätt:

2.

Artikel 10 ska ändras på följande sätt: