I artikel 5.3 i fördraget om Europeiska unionen fastställs subsidiaritetsprincipen. Principen är grundläggande för Europeiska unionens (EU) funktion, och mer exakt för EU:s beslutsfattande. Den avgör i synnerhet när EU är behörigt att lagstifta. Den står vid sidan av två andra principer som också anses vara nödvändiga för det europeiska beslutsfattandet: principerna om tilldelade befogenheter och proportionalitet.
Genom Lissabonfördraget reviderades subsidiaritetsprincipen (som ursprungligen infördes genom Maastrichtfördraget) genom att det infördes kontrollmekanismer för att övervaka dess tillämpning:
- Protokoll (nr 2) om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, som också fastställer verkställandet av subsidiaritetsprincipen,
- Protokoll (nr 1) om de nationella parlamentens roll i EU:s beslutsfattande.

VIKTIGA PUNKTER

Definition av subsidiaritet

Subsidiaritetsprincipen avser att avgöra den interventionsnivå som är mest relevant inom de områden där EU och EU:s medlemsstater har delade befogenheter. Detta kan röra åtgärder på EU-nivå, nationell nivå eller lokal nivå. I alla fall gäller, att EU endast kan ingripa om den är i stånd att agera mer effektivt än medlemsstaterna på deras respektive nationella eller lokala nivåer.
Protokoll (nr 2) om tillämpning av subsidiaritetsprincipen och proportionalitetsprincipen nämner följande tre kriterier som avser att bekräfta huruvida ett ingripande på EU-nivå är möjlig:
- Har åtgärden transnationella aspekter som inte kan regleras av medlemsstaterna?
- Skulle en nationell åtgärd eller avsaknad av åtgärd bryta mot föreskrifterna i fördraget?
- Skulle en åtgärd på EU-nivå ha betydande fördelar?
Subsidiaritetsprincipen avser också att föra EU och dess medborgare närmare varandra genom att garantera att en åtgärd sker på lokal nivå då det visar sig nödvändigt.

Komplementaritet med principerna om tilldelade befogenheter och proportionalitet

Artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen fastställer avdelningen av befogenheter mellan EU och medlemsstaterna. Den refererar först till principen om tilldelade befogenheter, enligt vilken EU endast har de befogenheter som EU tilldelas genom fördragen.
Subsidiaritets- och proportionalitetsprinciper är en konsekvens av principen om tilldelade befogenheter. De avgör i vilken utsträckning EU kan utöva de befogenheter som tilldelats den av fördragen.
Tack vare proportionalitetsprincipen, så kan de medel som EU har för att verkställa de mål som bestämts i fördragen inte gå utöver det nödvändiga.
EU kan därför endast agera på ett politikområde om
- åtgärden ingår i EU:s befogenheter enligt fördragen (principen om tilldelade befogenheter),
- inom ramen för de befogenheter som delas med medlemsstaterna, är EU-nivån mest relevant för att uppnå de mål som fastställs i fördragen (subsidiaritetsprincipen),
- insatsens innehåll och form överstiger inte vad som är nödvändigt för att uppnå målen i fördragen (proportionalitetsprincipen).

Övervakning av subsidiaritetsprincipen

Genom Lissabonfördraget reformerades ovannämnda protokoll för att förbättra och förstärka övervakningen.

Mekanismer för att övervaka subsidiaritetsprincipen infördes genom protokoll (nr 2) om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna och protokoll (nr 1) om de nationella parlamentens roll i EU.
I protokoll (nr 2), som ursprungligen infördes genom Amsterdamfördraget, föreskrivs att vissa skyldigheter skall uppfyllas under det faktiska lagstiftningsarbetet. Innan Europeiska kommissionen lägger fram förslag till lagstiftningsakter, utom i brådskande fall, måste den därför göra omfattande samråd och vid behov ta hänsyn till de regionala och lokala aspekterna av den planerade åtgärden. Detta samråd gör det möjligt för kommissionen att samla in yttranden från nationella och lokala institutioner och från det civila samhället om önskvärdheten av ett lagstiftningsförslag, i synnerhet när det gäller subsidiaritetsprincipen.
Protokollet lägger för övrigt också till kommissionens skyldigheter att med varje utkast till lagstiftande akt låta det följa med ett detaljerat dokument som visar att subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna respekterats.

Enligt protokoll (nr 1) tillfogar Lissabonfördraget en ny reform genom att de nationella parlamenten nära förknippas med övervakningen av subsidiaritetsprincipen. De nationella parlamenten utövar dubbel övervakning enligt följande:

De har rätt att invända när lagstiftning utarbetas. De har därför möjligheten att hänvisa ett förslag på lagstiftning till kommissionen om de bedömer att subsidiaritetsprincipen inte respekterats.
De kan bestrida en lagstiftningsakt i Europeiska unionens domstol när de anser att subsidiaritetsprincipen inte respekterats.

Lissabonfördraget kopplar också Europeiska regionkommittén till kontrollen av subsidiaritetsprincipen. I likhet med de nationella parlamenten, så kan kommittén också bestrida en lagstiftande akt som inte respekterar subsidiaritetsprincipen i EU-domstolen.

Varje år utarbetar kommissionen en årlig rapport om tillämpningen av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna och om förbindelserna med de nationella parlamenten, och som en del av genomförandet av initiativet för bättre lagstiftning offentliggör kommissionen årliga rapporter om subsidiaritet och proportionalitet.

HUVUDDOKUMENT

Konsoliderad version av fördraget om Europeiska unionen – Avdelning I – Gemensamma bestämmelser – Artikel 5 (f.d. artikel 5 FEU) (EUT C 202, 7.6.2016, s. 18).

Konsoliderad version av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt – Protokoll (nr 2) om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna (EUT L 202, 7.6.2016, s. 206).

Konsoliderad version av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt – Protokoll (nr 1) om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen (EUT L 202, 7.6.2016, s. 203).

ANKNYTANDE DOKUMENT

Rapport från kommissionen: Årsrapport 2020 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna och om förbindelserna med de nationella parlamenten (COM(2021) 417 final, 23.7.2021).

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén: ”Bättre lagstiftning för bättre resultat – en EU-agenda” (COM(2015) 215 final, 19.5.2015).

Senast ändrat 17.05.2024

Top