2.12.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 351/61

A.

Det finns en inre marknad för banktjänster i unionen och inte bara en rad av varandra oberoende tjänster, och denna inre marknad är av avgörande betydelse för unionens globala konkurrenskraft.

B.

Den internationella reglering av krishantering inom banksektorn som finns i dag är otillräcklig.

C.

Befintliga europeiska och internationella tillsynsmekanismer för finanssektorn har visat sig vara ineffektiva när det gäller att förebygga eller i tillräcklig grad stoppa spridningseffekter.

D.

Kostnaderna för att hantera krisen drabbade i alltför hög utsträckning skattebetalarna, tillväxten och sysselsättningen.

E.

Det är avgörande att i första hand aktieägarna och i andra hand borgenärerna är med och delar bördorna så att sådana kostnader för skattebetalarna som uppstår genom eventuella kriser på finansmarknaderna och i finansinstituten kan reduceras till ett minimum.

F.

Bristande eller svag reglering och övervakning på EU-nivå har resulterat i åtgärder som vidtagits av nationella myndigheter utan samordning och ökat risken för protektionism och snedvriden konkurrens, bland annat genom statligt stöd, och äventyrat inrättandet av en inre marknad för finansiella tjänster.

G.

En enhetlig strategi för att förhindra att bankgrupper går i konkurs skulle ligga mer i linje med begreppet för en inre marknad.

H.

En stark inre marknad för finansiella tjänster är av avgörande betydelse för EU:s globala konkurrenskraft.

I.

Det ansvar som bankaktörerna måste ta bör bidra till det viktigaste målet, nämligen en omstöpning av finansmarknaderna som kan tjäna den långsiktiga finansieringen av ekonomin.

J.

Som en följd av krisen finns det ett behov av, och en förväntan hos medborgarna, att EU-institutionerna, i en dialog med G-20 och andra internationella fora, snarast inrättar ett lämpligt system som vid kriser bevarar den finansiella stabiliteten, minimerar kostnaderna för skattebetalarna, bevarar grundläggande banktjänster och skyddar insättarna.

K.

Finansiell stabilitet och integrerade finansmarknader kräver gränsöverskridande tillsyn över gränsöverskridande och systemviktiga finansinstitut.

L.

Europaparlamentet anser att målsättningen med en EU-ram för gränsöverskridande krishantering är att ge myndigheterna fullmakt att vidta åtgärder, däribland ingripande i förvaltningen av bankgrupper, när detta är nödvändigt (i synnerhet, men inte enbart, i depositionsbanker där en eventuell systemrisk föreligger).

M.

Målsättningen med en EU-ram för gränsöverskridande krishantering är också att reglera gränsöverskridande bankgrupper och enskilda banker som enbart bedriver gränsöverskridande verksamhet genom filialer. Gränsöverskridande bankgrupper bör också underställas en enhetlig reglering.

N.

Ett kraftfullt svar på krisen kräver en samordnad och övergripande strategi med bättre tillsyn (genomförande av EU:s nya tillsynsstruktur), bättre regelverk (pågående initiativ som direktiv 2006/48/EG, direktiv 2006/49/EG, direktiv 94/19/EG och chefsersättningar), och en effektiv EU-ram för krishantering i finansinstitut.

O.

Principen om att förorenaren betalar måste utsträckas till att även gälla finanssektorn på grund av misslyckandens förödande effekter på hela länder, näringssektorer och ekonomin i stort.

P.

Tidiga ingripanden i bankkriser och lösningen av dem bör inledas på grundval av tydligt fastställda kriterier, däribland underkapitalisering, reducerad likviditet eller försämring av tillgångarnas kvalitet och värde. Ingripanden bör kopplas till systemen för insättargarantier.

Q.

Det behövs en stram europeisk uppförandekod för företagsledningar och mekanismer för att hindra olämpligt beteende och denna bör utarbetas i enlighet med liknande internationella initiativ.

R.

Det är viktigt att göra fullständiga konsekvensbedömningar i samband med alla diskussioner om huruvida det vore lämpligt att utarbeta nya riktlinjer för företagsledning.

S.

Kommissionen ska senast tre år efter att en europeisk bankmyndighet (EBA), ett EU-system för avveckling av banker, en EU-fond för finansiell stabilitet och en avvecklingsenhet har påbörjat sin verksamhet, undersöka om det är lämpligt att utvidga tillämpningsområdet för ramen för krishantering till att omfatta andra finansinstitut än banker, bland annat, men inte begränsat till, försäkringsföretag och kapital- och fondförvaltare, och kommissionen ska även undersöka genomförbarheten och lämpligheten när det gäller att inrätta ett nätverk av nationella stabilitetsfonder för alla institut som inte deltar i EU:s fond för finansiell stabilitet, i enlighet med rekommendation 3 i bilagan.

T.

Moralisk risk måste undvikas för att förebygga överdrivet risktagande, och det behövs en ram som skyddar systemet, inte de brottsliga deltagarna i systemet. I synnerhet bör inga medel som är avsedda för avveckling användas för att rädda bankernas aktieägare eller för att belöna ledningen för det egna misslyckandet. De institut som utnyttjar en EU-avvecklingsfond för banker i detta sammanhang bör som en konsekvens av detta bli föremål för administrativa åtgärder och återställningsåtgärder. Elimineringen av moralisk risk måste därför vara en ledande princip i den framtida finansiella tillsynen.

U.

De nuvarande ekonomiska, finansiella och sociala problemen, och de många nya kraven på en reglering av bankerna, kräver stegvisa och försiktiga åtgärder, men bör inte hindra ett ambitiöst och skyndsamt åtgärdsprogram.

V.

Överföring av tillgångar inom en bankgrupp får inte i något fall hota det överförande företagets finansiella eller likvida stabilitet och bör genomföras till en rimlig marknadsvärdering eller till ett rimligt marknadspris. Det bör utvecklas tydliga principer för värderingen av osäkra tillgångar och för behandlingen av dotterföretag och filialer med hemvist i värdländer.

W.

EU måste skapa en gemensam uppfattning om vem som ska göra vad, när och hur när finansinstitut drabbas av kriser.

X.

De åtgärder som vidtas för banksektorn bör stödja den reala ekonomins behov när det gäller långsiktig och kortsiktig finansiering och investeringar.

Y.

Den stora klyftan mellan nationella lagstiftnings- och insolvensförfaranden måste överbryggas genom ett harmoniserat system och en stärkt dialog mellan nationella tillsynsorgan och myndigheter inom ramen för grupper för gränsöverskridande finansiell stabilitet.

Z.

Den ökande storleken, sammansättningen och sammankopplingen på både regional och global nivå har visat att institut som går i konkurs, oavsett storlek, kan leda till spridningseffekter i hela det finansiella systemet. Det behövs därför en effektiv ram för krislösning som införs i en gradvis process för alla banker. Denna bör till en början inriktas på de institut där risken är som högst. En sådan ram för krislösning bör i så stor utsträckning som möjligt ta hänsyn till liknande ansträngningar i internationella fora.

AA.

Ett begränsat antal banker (gränsöverskridande systemviktiga banker) står för en extremt hög nivå på systemrisken på grund av sin storlek, sammansättning och kopplingar i hela unionen, vilket gör att det krävs snabba och riktade specialåtgärder. Mer allmänt krävs det rättvisa avvecklingssystem för andra gränsöverskridande finansinstitut.

AB.

En EU-ram för krishantering kräver ett gemensamt regelverk, lämpligt expertkunnande och ekonomiska resurser för att kunna vara effektivt som stöd till åtgärder som vidtas. Den bör därför också utgöra hörnstenen i det föreslagna prioriteringssystemet för gränsöverskridande systemviktiga banker.

AC.

Tillsyn, befogenhet att göra tidiga ingripanden och åtgärder i samband med avveckling bör betraktas som tre sammankopplade steg inom en gemensam ram.

AD.

Den särskilda snabbramen för gränsöverskridande systemviktiga banker bör tas fram på medellång/lång sikt och leda till ett övergripande regelverk som täcker samtliga gränsöverskridande finansinstitut i EU, och den bör inbegripa ett harmoniserat insolvensförfarande.

AE.

En eventuell stabilitetsfond som utvecklas på alleuropeisk grund måste reserveras uteslutande för framtida krislösning, och inte användas för återbetalning av tidigare ingripanden eller problem som har sin grund i den finansiella krisen 2007/2008.

1.

Europaparlamentet begär att kommissionen inför parlamentet, senast den 31 december 2010, utifrån artiklarna 50 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, lägger fram ett eller flera förslag till lagstiftning eller förslag till en EU-ram för krishantering, en EU-fond för finansiell stabilitet och en enhet för avveckling i enlighet med rekommendationerna i den bifogade bilagan, med beaktande av initiativ som tagits av internationella organ såsom G20 och Internationella valutafonden, med syftet att uppnå lika villkor, och som grundar sig på en djupgående analys av alla till buds stående alternativ, inklusive en konsekvensbedömning.

2.

Europaparlamentet bekräftar att rekommendationerna respekterar subsidiaritetsprincipen och medborgarnas grundläggande rättigheter.

3.

Europaparlamentet anser att de finansiella konsekvenserna av det begärda förslaget bör täckas genom lämpliga anslag ur budgeten (och inte omfattas av bidrag från fonden som ska vara deltagande bankers ansvar).

4.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution och bifogade detaljerade rekommendationer till kommissionen, rådet och medlemsstaternas parlament och regeringar.