31989L0646

RÅDETS ANDRA DIREKTIV av den 15 december 1989 om samordning av lagar och andra författningar om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut, samt med ändring av direktiv 77/780/EEG (89/646/EEG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 57.2 första och tredje meningarna,

med beaktande av kommissionens förslag (1),

i samråd med Europaparlamentet (2),

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (3), och

med beaktande av följande:

Detta direktiv skall utgöra det väsentliga instrumentet för uppbyggnad av den inre marknaden, en inriktning som fastställts genom den Europeiska enhetsakten och för vilken det i kommissionens vitbok ställts upp en tidplan, som syftar till såväl etableringsfrihet för kreditinstitut som frihet för sådana institut att tillhandahålla tjänster.

Direktivet skall fogas till tidigare antagen gemenskapslagstiftning, särskilt rådets första direktiv 77/780/EEG av den 12 december 1977 om samordning av lagar och andra författningar om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (4), senast ändrat genom direktiv 86/524/EEG (5), rådets direktiv 83/350/EEG av den 13 juni 1983 om gruppbaserad tillsyn över kreditinstitut (6), rådets direktiv 86/635/EEG av den 8 december 1986 om årsbokslut och sammanställd redovisning för banker och andra finansiella institut (7) och rådets direktiv 89/299/EEG av den 17 april 1989 om kapitalbasen i kreditinstitut (8).

Kommissionen har antagit rekommendationerna 87/62/EEG om kreditinstituts större engagemang (9) och 87/63/EEG om införande av system för inlåningsskydd (10).

Den väg som valts åsyftar endast en sådan harmonisering som är nödvändig och tillräcklig för att säkra ett ömsesidigt erkännande av auktorisationer och av tillsynsfunktioner, en harmonisering som skall möjliggöra ett enda, för hela gemenskapen giltigt verksamhetstillstånd samt tillämpning av principen om hemlandstillsyn.

Genomförande av detta direktiv förutsätter samtidigt genomförande av särskild gemenskapslagstiftning för ytterligare harmonisering av tekniska bestämmelser med avseende på kapitalbas och kapitaltäckningsgrad.

En harmonisering är också på väg av regler avseende omorganisation och likvidation av kreditinstitut.

Harmonisering kommer att krävas även beträffande övervakning av kreditinstitutens likviditets-, marknads-, ränte- och valutarisker.

Principerna om ömsesidigt erkännande och om hemlandstillsyn förutsätter att de enskilda medlemsstaternas behöriga myndigheter vägrar meddela eller återkallar auktorisationer i sådana fall där verksamhetsplanen, geografisk distribution av tjänster eller faktiskt bedriven verksamhet klart visar att ett kreditinstitut har valt en viss medlemsstats jurisdiktion i syfte att undgå de strängare normer som gäller i en annan medlemsstat, där institutet avser att bedriva eller bedriver huvuddelen av sin verksamhet. Vid tillämpning av detta direktiv skall ett kreditinstitut anses hemmahörande i den medlemsstat i vilken det har sitt säte. Medlemsstaterna skall kräva att huvudkontoret är beläget i den medlemsstat där institutet har sitt säte.

Ett hemland får i fråga om kreditinstitut, auktoriserade av landets egna behöriga myndigheter, införa strängare regler än dem som gäller enligt artiklarna 4, 5, 11, 12 och 16.

Ansvaret för tillsyn av ett kreditinstituts finansiella status skall, särskilt beträffande soliditet, åvila hemlandets behöriga myndigheter. Värdländernas behöriga myndigheter skall bibehålla ansvaret för tillsyn av likviditet och för penningpolitik. Övervakning av marknadsrisker skall utövas i nära samverkan mellan de behöriga myndigheterna i hemländerna och värdländerna.

Harmonisering av vissa finansiella tjänster och investeringstjänster skall i mån av behov genomföras med stöd av särskilda EG-rättsakter, väsentligen till skydd för konsumenter och investerare. Kommissionen har föreslagit åtgärder för harmonisering av hypotekskrediter, bl.a. för att tillåta ömsesidigt erkännande av finansiell teknik specifik för denna sektor.

Den ordning som valts för ömsesidigt erkännande medger kreditinstitut som auktoriserats i ett hemland att inom hela gemenskapen bedriva vissa eller samtliga verksamheter som förtecknats i bilagan till detta direktiv. Detta kan ske genom etablering av filialer eller genom direkt tillhandahållande av tjänster.

Beträffande andra verksamheter än dem som förtecknats i bilagan skall etableringsrätt och frihet att tillhandahålla tjänster gälla enligt fördragets allmänna bestämmelser.

Principen om ömsesidigt erkännande bör även gälla i bilagan förtecknade verksamheter vilka bedrivs av finansiella institut som är dotterbolag till kreditinstitut, förutsatt att sådana dotterbolag omfattas av gruppbaserad tillsyn över moderföretagen och uppfyller vissa bestämda villkor.

Ett värdland får, då rätten till etablering eller rätten att direkt tillhandahålla tjänster utnyttjas, tillämpa särskilda nationella föreskrifter på institut som inte är auktoriserade som kreditinstitut i hemlandet och med avseende på verksamheter som inte är förtecknade i bilagan, förutsatt att, för det första, sådana föreskrifter står i överensstämmelse med gemenskapslagstiftning och är motiverade av hänsyn till det allmännas bästa och att, för det andra, de ifrågavarande instituten eller verksamheterna inte är underkastade likvärdiga lagbestämmelser eller föreskrifter i hemlandet.

Medlemsstaterna skall svara för att inga hinder föreligger för att verksamhet, som är föremål för ömsesidigt erkännande, kan bedrivas på samma sätt som i hemlandet, förutsatt att sådan verksamhet inte står i strid med värdlandets föreskrifter till skydd för det allmännas bästa.

Avskaffandet av kravet på auktorisation av filialer till kreditinstitut hemmahörande i gemenskapen medför att något särskilt tillskjutet kapital inte längre skall kunna krävas för sådana filialer, när den pågående harmoniseringen väl är genomförd. Artikel 6.2 innebär ett första steg i denna riktning men är emellertid inte tillämplig på Spanien och Portugal, i enlighet med vad som föreskrivits i dessa staters accessionsavtal.

Det föreligger ett nödvändigt samband mellan detta direktivs ändamål och den liberalisering av kapitalrörelser som skall ske till följd av annan gemenskapslagstiftning. Åtgärder med avseende på liberalisering av bankverksamhet måste under alla förhållanden stå i samklang med åtgärder för liberalisering av kapitalrörelser. I fall då medlemsstaterna, med stöd av rådets direktiv 88/361/EEG av den 24 juni 1988 för genomförande av fördragets artikel 67 (11), åberopar skyddsklausuler med avseende på kapitalrörelser, får de tillämpa de restriktioner för banktjänster som behövs för skyddsbestämmelsernas efterlevnad.

De rutiner som fastställts i direktiv 77/780/EEG, särskilt med avseende på auktorisation av filialer till kreditinstitut auktoriserade i tredje land, skall alltjämt tillämpas beträffande sådana institut. Dessa filialer kommer inte att åtnjuta frihet att tillhandahålla tjänster enligt fördragets artikel 59 andra stycket eller frihet att etablera sig i andra medlemsstater än dem i vilka de är etablerade. Ansökningar om auktorisation av dotterbolag till företag som är underkastade tredje lands lagar samt ansökningar beträffande sådana företags förvärv av ägarandelar skall prövas i en ordning som är avsedd att tillförsäkra reciprok behandling av kreditinstitut från gemenskapen vilka är verksamma i tredje land.

Auktorisationer som behöriga myndigheter meddelat kreditinstitut i enlighet med detta direktiv kommer att ha giltighet för hela gemenskapen och inte längre endast för enskilda länder. Gällande reciprocitetsbestämmelser kommer i fortsättningen inte att ha någon verkan. Därför behövs en flexibel procedur för prövning av reciprociteten på gemenskapsbasis. Syftet med denna procedur är inte att stänga gemenskapens finansiella marknader utan i stället att hålla dessa marknader öppna för omvärlden och att globalt främja liberalisering av kapitalmarknader i tredje land. För dessa ändamål anvisar direktivet en ordning för underhandlingar med tredje land och, som en sista utväg, för åtgärder som bl.a. innefattar uppskov med prövning av nya ansökningar om auktorisation och begränsning av nya auktorisationer.

En väl fungerande inre bankmarknad kommer att kräva inte endast lagstiftning utan även ett nära och regelbundet samarbete mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter. Den för banktillsynsmyndigheter gemensamma kontaktkommittén, som avses i det sista stycket av ingressen till direktiv 77/780/EEG, är alltjämt lämpligaste forum för bedömning av problem beträffande enskilda kreditinstitut. Kommittén är lämpligt organ för ömsesidigt utbyte av sådan information som angivits i det direktivets artikel 7.

Denna ordning för ömsesidigt informationsutbyte skall inte i något fall ersätta sådant bilateralt samarbete som föreskrivits i artikel 7 i direktiv 77/780/EEG. Värdländernas behöriga myndigheter får, oberoende av tillsynsbehörighet i övrigt, på eget initiativ i nödfallssituationer och i övrigt på begäran av ett hemlands behöriga myndigheter, kontrollera att ett i värdlandet etablerat kreditinstituts verksamhet bedrivs i överensstämmelse med tillämpliga lagar och i enlighet med principer om sund förvaltning, god redovisningssed och tillfredsställande internkontroll.

Tekniska jämkningar av de detaljregler som föreskrivs i detta direktiv kan komma att fordras med hänsyn till utvecklingen inom banksektorn. Kommissionen skall, efter hörande av den rådgivande bankrörelsekommittén och inom ramen för den verkställande myndighet som genom fördraget givits kommissionen, vidta nödvändiga jämkningar. Bankrörelsekommittén skall fungera som en "normgivningskommitté", i enlighet med procedurregler som angivits i artikel 2, procedur III, variant b, av rådets beslut 87/373/EEG av den 13 juli 1987 om förfaranden för utövande av kommissionens verkställande myndighet (12).

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

AVDELNING I

Definitioner och räckvidd

Artikel 1

I detta direktiv avses med

1) kreditinstitut: ett kreditinstitut så som definierats i artikel 1 första strecksatsen i direktiv 77/780/EEG,

2) auktorisation: en auktorisation så som definierats i den andra strecksatsen i artikel 1 i direktiv 77/780/EEG,

3) filial: ett driftställe som utgör en legalt beroende del av ett kreditinstitut och som självständigt utför alla eller vissa av de transaktioner som är hänförliga till verksamhet i kreditinstitut; samtliga de driftställen som i en medlemsstat är inrättade av ett kreditinstitut med huvudkontor i en annan medlemsstat skall anses utgöra en enda filial,

4) kapitalbas: kapitalbas så som definierats i direktiv 89/299/EEG,

5) behöriga myndigheter: myndigheter så som definierats i artikel 1 i direktiv 83/350/EEG,

6) finansiella institut: företag som inte är kreditinstitut men vars huvudsakliga verksamhet består i att förvärva aktier eller andelar eller att utföra en eller flera av de verksamheter som är upptagna i punkterna 2-12 i bilagan,

7) hemland: den medlemsstat i vilken ett kreditinstitut har blivit auktoriserat i enlighet med artikel 3 i direktiv 77/780/EEG,

8) värdland: den medlemsstat i vilken ett kreditinstitut har en filial eller där det tillhandahåller tjänster,

9) ägarkontroll: förhållandet mellan ett moderföretag och ett dotterföretag, så som definierats i artikel 1 i direktiv 83/349/EEG (13), eller ett motsvarande förhållande mellan en fysisk eller juridisk person och ett företag,

10) kvalificerat innehav: ett direkt eller indirekt ägande i ett företag, där innehavet representerar 10 % eller mer av kapitalet eller samtliga röster eller som möjliggör ett väsentligt inflytande över ledningen av företaget.

Vid tillämpning av denna definition på artiklarna 5 och 11 och på andra nivåer av ägande enligt artikel 11, skall beaktas vad som i artikel 7 i direktiv 88/627/EEG (14) sagts om rösträtter.

11) startkapital: kapital så som definierats i artikel 2.1.1 och 2.1.2 i direktiv 89/299/EEG,

12) moderföretag: ett moderföretag så som definierats i artikel 1 och 2 i direktiv 83/349/EEG,

13) dotterföretag: ett dotterföretag så som definierats i artikel 1 och 2 i direktiv 83/349/EEG, ett dotterföretag till ett dotterföretag skall också anses som ett dotterföretag till det moderföretag som är överordnat dessa företag,

14) kapitaltäckningsgrad: den soliditetskoefficient för kreditinstitut som beräknats i enlighet med direktiv 89/647/EEG (15).

Artikel 2

1. Detta direktiv skall gälla för alla kreditinstitut.

2. Det skall inte gälla för de institut som avses i artikel 2.2 i direktiv 77/780/EEG.

3. Ett kreditinstitut som, i enlighet med bestämmelserna i artikel 2.4 a i direktiv 77/780/EEG, är underställt en central företagsenhet i samma medlemsstat, får undantas från tillämpning av bestämmelserna i artiklarna 4, 10 och 12 i detta direktiv, förutsatt att de nämnda bestämmelserna tillämpas på gruppbasis för den centrala företagsenhetens och de underställda institutens sammantagna rörelse. Vad som nu sagts skall inte inskränka tillämpningen av bestämmelserna på den centrala företagsenheten som sådan.

Om undantag görs, skall artiklarna 6 och 18-21 tillämpas på den centrala företagsenhetens och de underställda institutens sammantagna rörelse.

Artikel 3

Medlemsstaterna skall förbjuda personer eller företag som inte är kreditinstitut att driva rörelse som omfattar inlåning från allmänheten. Förbudet skall inte gälla mottagande av insättningar eller andra medel i fall då återbetalningsskyldigheten åvilar en medlemsstat eller dess regionala eller lokala myndigheter eller offentliga internationella organ i vilka en eller flera medlemsstater ingår, inte heller i fall som är särskilt omfattade av nationell lagstiftning eller av regler antagna av gemenskapen, allt under förutsättning att verksamheten är underkastad regler och övervakning till skydd för insättare och investerare.

AVDELNING II

Harmonisering av auktorisationsvillkor

Artikel 4

1. Behöriga myndigheter får inte bevilja auktorisation i fall då startkapitalet är mindre än fem miljoner ecu.

2. Medlemsstaterna får dock bevilja auktorisation för särskilda kategorier av kreditinstitut, vars startkapital uppgår till mindre belopp än som föreskrivs i punkt 1. I sådana fall skall

a) startkapitalet uppgå till minst en miljon ecu,

b) medlemsstaten göra anmälan till kommissionen om skälen för undantag från punkt 1,

c) vid offentliggörandet av listor enligt artikel 3.7 i direktiv 77/780/EEG särskilt anmärkas vilka kreditinstitut som inte uppfyller kravet på startkapital enligt punkt 1,

d) kommissionen inom fem år från det datum som anges i artikel 24.1 upprätta en rapport om medlemsstaternas tillämpning av denna punkt. Rapporten skall upprättas för den rådgivande bankrörelsekommitté som avses i artikel 11 i direktiv 77/780/EEG.

Artikel 5

De behöriga myndigheterna får inte bevilja auktorisation för verksamhet i kreditinstitut förrän de fått information om vilka aktieägare eller medlemmar, fysiska eller juridiska personer, som direkt eller indirekt har kvalificerade innehav, och om storleken av sådana innehav.

De behöriga myndigheterna skall vägra auktorisation om de, med hänsyn till behovet av sund och ansvarsfull ledning av kreditinstitut, bedömer att lämpligheten hos aktieägare eller medlemmar som avses i första stycket inte är tillfredsställande.

Artikel 6

1. Ett värdland får, i fråga om filialer till kreditinstitut som är auktoriserade i andra medlemsstater, inte längre kräva vare sig auktorisation enligt artikel 4 i direktiv 77/780/EEG eller särskilt tillskjutet kapital. Beträffande etablering och tillsyn av sådana filialer skall bestämmelserna i artiklarna 13, 19 och 21 i detta direktiv gälla.

2. Intill dess bestämmelser för genomförande av punkt 1 träder i kraft, får värdländerna inte som villkor för auktorisation av filialer till kreditinstitut, auktoriserade i andra medlemsstater, kräva ett större startkapital för filialrörelsen än motsvarande 50 % av det startkapital som enligt nationella bestämmelser krävs för auktorisation av kreditinstitut av samma slag.

3. Ett kreditinstitut skall ha rätt att fritt förfoga över de medel som till följd av bestämmelserna i punkterna 1 och 2 inte längre krävs.

Artikel 7

Samråd med behöriga myndigheter i den andra berörda medlemsstaten skall ske innan auktorisation beviljas för ett kreditinstitut som

- är dotterföretag till ett kreditinstitut som är auktoriserat i en annan medlemsstat,

- är dotterföretag till moderföretaget till ett kreditinstitut som är auktoriserat i en annan medlemsstat, eller

- står under ägarkontroll av samma fysiska eller juridiska personer som har ägarkontrollen över ett kreditinstitut auktoriserat i en annan medlemsstat.

AVDELNING III

Förhållande till tredje land

Artikel 8

Medlemsstaternas behöriga myndigheter skall underrätta kommissionen

a) om varje auktorisation av ett direkt eller indirekt dotterföretag till ett eller flera företag som är underkastade tredje lands lagar. Kommissionen skall därefter informera den rådgivande bankrörelsekommittén,

b) närhelst ett sådant moderföretag förvärvar aktier eller andelar i ett kreditinstitut hemmahörande i gemenskapen så att det senare blir det förras dotterföretag. Kommissionen skall därefter informera den rådgivande bankrörelsekommittén.

När auktorisation beviljas för ett direkt eller indirekt dotterföretag till ett eller flera moderföretag som är underkastade tredje lands lagar, skall gruppstrukturen specificeras i den anmälan som den behöriga myndigheten skall göra till kommissionen enligt artikel 3.7 i direktiv 77/780/EEG.

Artikel 9

1. Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om alla svårigheter av allmän natur som deras kreditinstitut mött vid etablering eller utövande av bankverksamhet i tredje land.

2. Kommissionen skall senast sex månader före detta direktivs ikraftträdande och därefter periodvis upprätta rapporter om i vad mån tredje länder ger kreditinstitut hemmahörande i gemenskapen sådan behandling som avses i punkterna 3 och 4, med avseende på etablering och utövande av bankverksamhet samt förvärv av aktier eller andelar i tredje lands kreditinstitut. Kommissionen skall till rådet överlämna rapporterna med lämpliga förslag.

3. Närhelst det kommer till kommissionens kännedom, antingen genom de rapporter som avses i punkt 2 eller genom annan information, att ett tredje land inte erbjuder kreditinstitut hemmahörande i gemenskapen effektivt marknadstillträde, jämförbart med det som gemenskapen erbjuder kreditinstitut från samma tredje land, får kommissionen lämna förslag till rådet om lämpligt mandat för underhandlingar med ändamål att uppnå jämförbara konkurrensmöjligheter för kreditinstitut hemmahörande i gemenskapen. Rådet skall besluta med kvalificerad majoritet.

4. Närhelst det kommer till kommissionens kännedom, antingen genom de rapporter som avses i punkt 2 eller genom annan information, att kreditinstitut hemmahörande i gemenskapen inte får nationell behandling i ett tredje land, innebärande samma konkurrensmöjligheter som erbjuds inhemska kreditinstitut, och att kravet på effektivt marknadstillträde inte är uppfyllt, får kommissionen ta initiativ till underhandlingar med ändamål att åstadkomma rättelse.

I fall som avses i föregående stycke får, utöver initiativ till underhandlingar, när som helst beslutas i den ordning som föreskrivs i artikel 22.2 att medlemsstaternas behöriga myndigheter skall begränsa eller uppskjuta prövningen av inneliggande eller framtida ansökningar om auktorisation och förvärv av aktier eller andelar, då ansökningarna gjorts av direkta eller indirekta moderföretag underställda ett tredje lands lagar. Sådana åtgärder får inte gälla för längre tid än tre månader.

Före utgången av tremånadersperioden får rådet, med beaktande av resultaten av underhandlingarna, med kvalificerad majoritet besluta efter förslag av kommissionen huruvida åtgärderna skall bestå.

Sådana begränsningar eller uppskov får inte tillämpas i fall då ansökningen om etablering av ett dotterföretag eller om tillstånd att förvärva aktier eller andelar i ett kreditinstitut hemmahörande i gemenskapen gjorts av ett kreditinstitut, som är auktoriserat inom gemenskapen eller av ett där auktoriserat dotterföretag till ett kreditinstitut.

5. Närhelst det kommer till kommissionens kännedom att något av de fall som avses i punkterna 3 och 4 uppkommer, skall medlemsstaterna på kommissionens begäran underrätta denna

a) om varje ansökan om auktorisation av ett direkt eller indirekt ägt dotterföretag till ett eller flera moderföretag som är underkastade vederbörande tredje lands lagar,

b) närhelst de får underrättelse enligt artikel 11 om att ett sådant företag avser att förvärva en ägarandel i ett kreditinstitut hemmahörande i gemenskapen, så att det senare institutet blir det förras dotterföretag.

Denna skyldighet att lämna information skall upphöra så snart en överenskommelse har träffats med det tredje land som avses i punkterna 3 och 4, eller när de åtgärder som avses i punkt 4 andra och tredje styckena upphör att gälla.

6. Åtgärder som vidtas med stöd av denna artikel skall stå i överensstämmelse med gemenskapens förpliktelser enligt internationella överenskommelser, bilaterala eller multilaterala, om rätt för kreditinstitut att starta och driva verksamhet.

AVDELNING IV

Harmonisering av villkor för kreditinstituts verksamhet

Artikel 10

1. Ett kreditinstituts kapitalbas får inte understiga beloppet för det startkapital som enligt artikel 4 krävs vid tidpunkten för auktorisation av institutet.

2. Medlemsstaterna får besluta att kreditinstitut, som är verksamma vid tidpunkten för direktivets genomförande, och vars kapitalbas inte uppnår den nivå för startkapital som föreskrivs i artikel 4, får fortsätta att driva verksamhet. I sådant fall får kapitalbasen inte tillåtas understiga den högsta beloppsnivå som uppnåtts efter dagen för anmälan av detta direktiv.

3. Om ägarkontrollen över ett sådant kreditinstitut som avses i punkt 2 övertas av en annan fysisk eller juridisk person än den som tidigare hade ägarkontroll över institutet, måste institutets kapitalbas motsvara lägst den nivå som enligt artikel 4 är föreskriven för startkapital.

4. Emellertid får, under särskilda förhållanden och med behöriga myndigheters samtycke, vid fusion mellan två eller flera kreditinstitut som avses i punkt 2, kapitalbasen för det genom fusionen bildade institutet inte tillåtas underskrida summan av kapitalbaserna för de sammanslagna instituten vid tidpunkten för fusionen, intill dess de i artikel 4 föreskrivna nivåerna har uppnåtts.

5. Om kapitalbasen nedgått i fall som sägs i punkterna 1, 2 och 4, får behöriga myndigheter, då förhållandena motiverar det, medge ett institut att inom viss tid vidta rättelse eller upphöra med sin verksamhet.

Artikel 11

1. Medlemsstaterna skall kräva att varje fysisk eller juridisk person, som avser att förvärva, direkt eller indirekt, ett kvalificerat innehav i ett kreditinstitut, underrättar behöriga myndigheter om storleken av det tilltänkta innehavet. Underrättelse skall lämnas även av den som avser att öka sitt kvalificerade innehav i sådan mån att hans andel av röstetalet eller kapitalet kommer att uppgå till 20 %, 33 % eller 50 % eller så att kreditinstitutet kommer att få ställning av dotterföretag.

Med förbehåll för bestämmelserna i punkt 2 skall de behöriga myndigheterna ha rätt att, inom en tid av högst tre månader från det att underrättelse enligt föregående stycke gjorts, motsätta sig förvärvet, om de, med hänsyn till behovet av sund och ansvarsfull ledning av kreditinstitut, bedömer att lämpligheten inte är tillfredsställande hos de personer som avses i föregående stycke. Om myndigheterna inte motsätter sig förvärvet, får de föreskriva en viss tid inom vilket förvärvet skall vara genomfört.

2. Om förvärvaren av innehav, som avses i punkt 1, är ett kreditinstitut auktoriserat i en annan medlemsstat eller moderföretag till ett kreditinstitut auktoriserat i en annan medlemsstat, eller en fysisk eller juridisk person som har ägarkontroll över ett kreditinstitut auktoriserat i en annan medlemsstat och om det institut i vilket förvärvet avses ske till följd därav skulle få ställning av dotterföretag eller komma under förvärvarens ägarkontroll, skall prövning av förvärvet föregås av samråd enligt artikel 7.

3. Medlemsstaterna skall kräva att varje fysisk eller juridisk person, som avser att avyttra, direkt eller indirekt, ett kvalificerat innehav i ett kreditinstitut, underrättar behöriga myndigheter om storleken av innehavet. Underrättelse skall lämnas även av den som avser att minska sitt kvalificerade innehav i sådan mån att hans andel av röstetalet eller kapitalet skulle understiga 20 %, 33 % eller 50 % eller så att kreditinstitutets ställning som dotterföretag skulle upphöra.

4. Ett kreditinstitut skall, då det får kännedom därom, underrätta behöriga myndigheter om sådana förvärv eller avyttringar av innehav i institutets kapital som får till följd att innehaven överstiger eller understiger något av de gränstal som anges i punkterna 1 och 3.

Varje kreditinstitut skall också, minst en gång om året, underrätta behöriga myndigheter om namnen på aktieägare och medlemmar med kvalificerade innehav samt om storleken på sådana innehav, så som framgår t.ex. av uppgifter som lämnats vid bolagsstämma om aktieägare och medlemmar eller av uppgifter som redovisats i enlighet med föreskrifter som gäller för börsregistrerade bolag.

5. Medlemsstaterna skall, i fall då de personer som avses i punkt 1, utöva sitt inflytande på ett sätt som är ägnat att vara till förfång för en sund och ansvarsfull ledning av institutet, föreskriva skyldighet för behöriga myndigheter att vidta åtgärder. Sådana åtgärder får bl.a. bestå i förelägganden, sanktioner gentemot styrelsen och den verkställande ledningen samt i upphävande av rösträtt som är knuten till de ifrågavarande aktieägarnas eller medlemmarnas aktier eller andelar.

Motsvarande åtgärder skall vidtas i fråga om fysiska eller juridiska personer, som underlåter att lämna sådana underrättelser, som avses i punkt 1. Om aktier eller andelar har förvärvats trots att behöriga myndigheter har motsatt sig förvärvet, skall medlemsstaterna, oavsett de åtgärder som i övrigt vidtas, föreskriva antingen att rösträtterna för sådana innehav inte får utövas eller att avgivna röster skall vara ogiltiga eller att de får förklaras ogiltiga.

Artikel 12

1. Inget kreditinstitut får ha ett kvalificerat innehav, som motsvarar mer än 15 % av institutets kapitalbas, i ett företag som är varken ett kreditinstitut eller ett finansiellt institut eller som driver sådan verksamhet som avses i artikel 43.2 f andra stycket i direktiv 86/635/EEG.

2. Ett kreditinstituts sammantagna kvalificerade innehav i andra företag än kreditinstitut, finansiella institut och företag som driver sådan verksamhet som avses i artikel 43.2 f andra stycket i direktiv 86/635/EEG, får inte överstiga 60 % av institutets kapitalbas.

3. Medlemsstaterna behöver inte tillämpa de gränstal som föreskrivs i punkterna 1 och 2 i fråga om innehav i sådana försäkringsbolag som definierats i direktiv 73/239/EEG (16), senast ändrat genom direktiv 88/357/EEG (17), och direktiv 79/267/EEG (18) senast ändrat genom 1985 års accessionsakt.

4. Aktier eller andelar som tillfälligt innehas under tiden för finansiell rekonstruktion eller till skydd för verksamhet eller som ett normalt led i emissionsverksamhet eller i ett instituts namn för annans räkning skall inte räknas som kvalificerade innehav vid beräkning av de i punkterna 1 och 2 angivna gränstalen. Aktier och andelar som inte utgör finansiella anläggningstillgångar enligt definitionen i artikel 35.2 i direktiv 86/635/EEG skall inte medräknas.

5. De gränstal som föreskrivits i punkterna 1 och 2 får överskridas endast under exceptionella förhållanden. I sådana fall skall behöriga myndigheter förelägga kreditinstitutet att antingen öka sin kapitalbas eller vidta andra likvärdiga åtgärder.

6. Kontrollen av att de i punkterna 1 och 2 föreskrivna gränstalen upprätthålls skall utövas genom tillsyn och övervakning på gruppbasis i överensstämmelse med direktiv 83/350/EEG.

7. Kreditinstitut som överskrider de i punkterna 1 och 2 föreskrivna gränstalen vid den tidpunkt då bestämmelser för genomförande av detta direktiv träder i kraft, skall inom tio år därefter anpassa sitt ägande till gränstalen.

8. Medlemsstaterna får föreskriva att behöriga myndigheter inte skall tillämpa de i punkterna 1 och 2 angivna gränstalen, om det föreskrivs att 100 % av de belopp varmed kreditinstitutens kvalificerade innehav överskrider dessa gränstal måste täckas av egen kapitalbas och att avdrag för motsvarande del av kapitalbasen skall ske vid beräkning av kapitaltäckningsgraden. Om båda de gränstal som angivits i punkterna 1 och 2 överskridits, skall det större av de överskridna beloppen täckas av egen kapitalbas.

Artikel 13

1. Ansvaret för tillsyn över kreditinstitut, innefattande tillsyn över verksamheter som bedrivs i enlighet med artikel 18, skall åvila hemländernas behöriga myndigheter, i den mån behörighet för värdländernas myndigheter inte följer av bestämmelser i detta direktiv.

2. Hemländernas behöriga myndigheter skall kräva att varje kreditinstitut tillämpar sunda rutiner för administration, redovisning och erforderlig intern kontroll.

3. Vad som sägs i punkterna 1 och 2 skall inte utgöra hinder för gruppbaserad tillsyn i enlighet med direktiv 83/350/EEG.

Artikel 14

1. Slutet av den andra meningen i artikel 7.1 i direktiv 77/780/EEG skall ersättas med följande: "och all information ägnad att underlätta övervakningen av sådana institut, särskilt med avseende på likviditet, soliditet, inlåningsgaranti, begränsning av större engagemang samt rutiner för administration, redovisning och intern kontroll".

2. Intill dess vidare harmonisering skett skall värdländernas behöriga myndigheter, i samarbete med hemländernas behöriga myndigheter, utöva tillsyn över likviditeten hos filialer till kreditinstitut. I fråga om andra åtgärder än som krävs för genomförande av det Europeiska monetära systemet skall värdländerna ha oinskränkt rätt att vidta penningpolitiskt betingade åtgärder. Sådana åtgärder får inte innefatta diskriminerande behandling eller restriktioner gentemot kreditinstitut som är auktoriserade i en annan medlemsstat.

3. I den mån vidare harmonisering inte skett med avseende på tillsyn av risker förenade med öppna marknadsoperationer skall, då sådana risker följer med transaktioner som genomförs på en annan medlemsstats kapitalmarknader, den senare statens behöriga myndigheter samarbeta med hemlandets myndigheter för att tillse att berörda institut vidtar åtgärder för att möta riskerna.

Artikel 15

1. Om ett kreditinstitut, auktoriserat i en medlemsstat, driver verksamhet genom filial i en annan medlemsstat, skall värdlandet ge hemlandets behöriga myndigheter rätt att, efter underrättelse till värdlandets behöriga myndigheter, självständigt eller genom särskilt utsedda personer utföra inspektion på platsen för att skaffa sig sådan information som avses i artikel 7.1 i direktiv 77/780/EEG.

2. Hemlandets behöriga myndigheter får också, för kontroll av filialer, tillämpa något av de andra förfaranden som avses i artikel 5.4 i direktiv 83/350/EEG.

3. Denna artikel skall inte utgöra hinder för värdlandets behöriga myndigheter att, för fullgörande av tillsynsansvar enligt detta direktiv, utföra inspektion på platsen av filialer etablerade på det egna territoriet.

Artikel 16

Artikel 12 i direktiv 77/780/EEG skall ersättas med följande:

"Artikel 12

1. Medlemsstaterna skall föreskriva att alla personer, som arbetar eller som har arbetat för behöriga myndigheter, samt revisorer och experter som är verksamma för behöriga myndigheters räkning skall vara bundna av tystnadsplikt. Tystnadsplikten skall innebära att ingen förtrolig information som erhålls i tjänsten får röjas till någon person eller myndighet utom i sammandrag eller i sammanställning som omöjliggör identifikation av enskilda institut, dock med förbehåll för fall som omfattas av straffrättslig lagstiftning.

Dock får, i fall då ett kreditinstitut har försatts i konkurs eller underkastats tvångslikvidation, förtrolig information som inte berör tredje part, engagerad i försök att rädda institutet, yppas vid civilrättsliga eller kommersiella förfaranden.

2. Vad som sägs i punkt 1 skall inte hindra medlemsstaternas behöriga myndigheter att utbyta information i enlighet med direktiv som gäller för kreditinstitut. För sådan information skall tystnadsplikt gälla enligt punkt 1.

3. Medlemsstaterna får ingå samarbetsavtal för utbyte av information med tredje länders behöriga myndigheter, om den information som överlämnas är föremål för sekretess i mottagarlandet minst likvärdig den som föreskrivs i denna artikel.

4. Behöriga myndigheter, som erhåller förtrolig information enligt vad som sägs i punkterna 1 eller 2, får använda den endast i tjänsten och där endast

- för att kontrollera att villkoren för att kreditinstitut skall få starta verksamhet är uppfyllda och för att underlätta gruppbaserad eller icke gruppbaserad tillsyn, över sådan verksamhet, särskilt med avseende på kontroll av likviditet, soliditet, större engagemang och rutiner för administration, redovisning och intern kontroll,

- för att ålägga sanktioner,

- vid överklagande i administrativ ordning av beslut som fattats av den behöriga myndigheten,

- vid domstolsförfarande som har inletts enligt artikel 13 eller enligt särskilda bestämmelser i direktiv antagna med avseende på kreditinstitut.

5. Vad som sägs i punkterna 1 och 4 skall inte utgöra hinder för utbyte av information mellan behöriga myndigheter i samma medlemsstat, inte heller mellan behöriga myndigheter i olika medlemsstater i fall då informationen lämnas till

- myndigheter med ansvar för tillsyn över andra finansiella organisationer och över försäkringsbolag samt myndigheter med ansvar för tillsyn över finansiella marknader,

- organ som har befattning med kreditinstituts konkurs eller likvidation eller liknande förfaranden,

- personer ansvariga för obligatorisk revision av kreditinstituts och andra finansiella instituts räkenskaper,

vid deras fullgörande av tillsynsuppgifter samt för utlämnande till organ för inlåningsskydd av sådan information som de behöver för sin verksamhet. Den information som erhållits med stöd av bestämmelserna i denna punkt 5 skall vara underkastad tystnadsplikt som sägs i punkt 1.

6. Ej heller skall bestämmelserna i denna artikel utgöra hinder för en behörig myndighet att till sådana centralbanker, som inte utövar tillsyn över kreditinstitut individuellt, lämna ut information som dessa centralbanker kan behöva i egenskap av monetära myndigheter. Den information som erhållits skall vara underkastad tystnadsplikt som sägs i punkt 1.

7. Oavsett sådana bestämmelser som avses i punkterna 1 och 4 får medlemsstaterna med stöd av bestämmelser i lag eller annan författning tillåta att viss information lämnas ut såväl till andra organ för den centrala regeringsmakten med ansvar för lagstiftning om tillsyn över kreditinstitut, finansiella institut, investeringstjänster och försäkringsbolag som till personer som företräder sådana organ.

Sådant utlämnande får dock ske endast då det är nödvändigt för utövande av offentlig tillsyn.

Vidare skall medlemsstaterna föreskriva att sådan information som erhållits med stöd av punkterna 2 och 5 och sådan som erhållits vid inspektion på platsen i enlighet med artikel 15.1 och 15.2 i direktiv 89/646/EEG (1) aldrig får röjas i de fall som sägs i denna punkt 7 utan uttryckligt samtycke av de behöriga myndigheter som lämnat ut informationen eller av behöriga myndigheter i den medlemsstat i vilken inspektionen verkställts.

(1) EGT nr L 386, 30.12.89, s. 1."

Artikel 17

Medlemsstaterna skall svara för att deras behöriga myndigheter kan besluta och vidta de åtgärder och sanktioner som behövs för att överträdelser av lagar och andra författningar om verksamhet i kreditinstitut skall upphöra. Sådana åtgärder och sanktioner skall kunna riktas mot kreditinstituten och mot dem som har ett bestämmande inflytande i instituten. Vad som nu sagts skall inte påverka förfaranden för återkallelse av auktorisationer, inte heller tillämpning av straffrättslig lag.

AVDELNING V

Bestämmelser om etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster

Artikel 18

1. Medlemsstaterna skall svara för att de verksamheter som anges i bilagan får bedrivas inom det egna territoriet så som sägs i artiklarna 19, 20 och 21, antingen genom etablering av en filial eller genom direkt tillhandahållande av tjänster, av varje kreditinstitut som är auktoriserat och underkastat tillsyn av behöriga myndigheter i en annan medlemsstat i enlighet med detta direktiv, förutsatt att verksamheterna omfattas av auktorisationen.

2. Medlemsstaterna skall också tillse att alla verksamheter som anges i bilagan får bedrivas inom det egna territoriet så som sägs i artiklarna 19, 20 och 21, antingen genom etablering av en filial eller genom direkt tillhandahållande av tjänster, av varje finansiellt institut från en annan medlemsstat, i fall då institutet antingen är dotterföretag till ett kreditinstitut eller ägs gemensamt av två eller flera kreditinstitut, vars stadgar eller bolagsordning tillåter sådan verksamhet och vilka uppfyller samtliga av de följande villkoren:

- Moderföretaget eller moderföretagen är auktoriserade som kreditinstitut i den medlemsstat vars lag gäller för dotterföretaget.

- De ifrågavarande verksamheterna bedrivs inom samma medlemsstats territorium.

- Moderföretaget eller moderföretagen innehar 90% eller mer av samtliga rösträtter i dotterföretaget.

- Moderföretaget eller moderföretagen har att tillgodose behöriga myndigheters krav på sund förvaltning av dotterföretaget och har utfäst sig att, med samtycke av vederbörande hemlands behöriga myndigheter, solidariskt svara för de åtaganden som dotterföretaget gjort.

- Dotterföretaget omfattas effektivt, särskilt med avseende på de ifrågavarande verksamheterna, av gruppbaserad tillsyn, som moderföretaget eller vart och ett av moderföretagen är föremål för enligt direktiv 83/350/EEG, i synnerhet beträffande beräkning av kapitaltäckningsgrad, kontroll av större engagemang och begränsning av innehav så som föreskrivits i artikel 12 i detta direktiv.

Hemlandets behöriga myndigheter skall intyga och lämna dotterföretaget bevis om att de nu angivna villkoren är uppfyllda. Beviset skall utgöra en del av den underrättelse som avses i artiklarna 19 och 20.

Hemlandets behöriga myndigheter skall svara för att tillsyn av dotterföretaget sker i enlighet med artiklarna 10.1, 11, 13, 14.1, 15 och 17 i detta direktiv samt artiklarna 7.1 och 12 i direktiv 77/780/EEG.

Bestämmelserna i denna punkt 2 skall i tillämpliga delar gälla för dotterföretag. Därvid skall "kreditinstitut" läsas som "finansiella institut som uppfyller de i artikel 18.2 föreskrivna villkoren" och "auktorisation" läsas som "stadgar eller bolagsordning".

Artikel 19.3 andra stycket skall läsas som

"Hemlandets behöriga myndigheter skall också lämna uppgift om storleken av det dotterägda finansiella institutets kapitalbas och om den konsoliderade kapitaltäckningsgraden för det kreditinstitut som är dess moderföretag."

Om ett finansiellt institut som avses i denna punkt 2 inte längre uppfyller alla de föreskrivna villkoren, skall hemlandet underrätta värdlandets behöriga myndigheter. Värdlandets lagar skall då gälla för det finansiella institutets verksamhet i värdlandet.

Artikel 19

1. Ett kreditinstitut som önskar etablera en filial på en annan medlemsstats territorium skall underrätta hemlandets behöriga myndigheter därom.

2. Medlemsstaterna skall föreskriva skyldighet för varje kreditinstitut, som önskar etablera en filial i en annan medlemsstat, att vid underrättelse enligt punkt 1 lämna uppgifter om följande:

a) Den medlemsstat på vars territorium etableringen avses ske.

b) En verksamhetsplan som anger bl.a. filialens tilltänkta affärsverksamhet och organisationsstruktur.

c) En adress i värdmedlemsstaten där handlingar skall finnas tillgängliga.

d) Namnen på de personer som skall ha ansvaret för filialens ledning.

3. I andra fall än då de behöriga myndigheterna har anledning att ifrågasätta kreditinstitutens administrativa struktur eller finansiella situation, skall myndigheterna, med beaktande av de tilltänkta verksamheterna, inom tre månader från mottagande av underrättelse enligt punkt 2 översända den erhållna informationen till värdlandets behöriga myndigheter och underrätta det berörda institutet.

Hemlandets behöriga myndigheter skall också lämna uppgift om storleken av kreditinstitutets kapitalbas och kapitaltäckningsgrad samt, i avvaktan på vidare harmonisering, lämna uppgift om vilka system för inlåningsgaranti som ger skydd åt filialens insättare.

I fall då hemlandets behöriga myndigheter vägrar att översända den i punkt 2 omnämnda informationen till värdlandets behöriga myndigheter, skall skälen härför lämnas till det berörda kreditinstitutet inom tre månader från det att fullständig information föreligger. En vägran att översända information eller underlåtenhet att lämna besked skall kunna prövas av domstol i hemlandet.

4. Innan en filial till ett kreditinstitut inleder sin verksamhet skall värdlandets behöriga myndigheter inom två månader från det att underrättelse enligt punkt 3 erhållits förbereda tillsyn av kreditinstitutet i enlighet med artikel 21 och, om så erfordras, ange under vilka villkor, motiverade av hänsyn till det allmännas bästa, verksamheterna får bedrivas i värdlandet.

5. Efter underrättelse från värdlandets behöriga myndigheter eller sedan den i punkt 4 angivna fristen löpt ut utan att någon underrättelse erhållits från myndigheterna, får filialen etableras och inleda sin verksamhet.

6. Om förändringar sker i något avseende som uppgivits i en underrättelse enligt punkt 2 b, c eller d, eller om förändringar sker i det system för inlåningsskydd som avses i punkt 3, skall kreditinstitutet skriftligen underrätta behöriga myndigheter i hemlandet och värdlandet. Underrättelse skall lämnas minst en månad innan förändringen sker, så att det blir möjligt för hemlandets behöriga myndigheter att fatta beslut enligt punkt 3 och för värdlandets behöriga myndigheter att i anledning av förändringen fatta beslut enligt punkt 4.

Artikel 20

1. Ett kreditinstitut som för första gången önskar utnyttja rätten att, inom ramen för fritt tillhandahållande av tjänster, driva verksamhet på en annan medlemsstats territorium, skall underrätta hemlandets behöriga myndigheter om vilka av de i bilagan upptagna verksamheterna som institutet avser att bedriva.

2. Hemlandets behöriga myndigheter skall inom en månad från det att underrättelse enligt punkt 1 mottagits, översända underrättelsen till värdlandets behöriga myndigheter.

Artikel 21

1. Värdländerna får för statistiska ändamål föreskriva skyldighet för alla kreditinstitut som har filialer på staternas territorium att till värdländernas behöriga myndigheter lämna periodiska rapporter om verksamheten i dessa värdländer.

Vid fullgörande av åligganden enligt artikel 14.2 och 14.3 får värdländerna föreskriva skyldighet för filialer till kreditinstitut från andra medlemsstater att lämna samma information som för ändamålet krävs av inhemska kreditinstitut.

2. Om ett värdlands behöriga myndigheter finner att ett institut, som har en filial eller som tillhandahåller tjänster inom värdlandets territorium, inte efterlever de föreskrifter som utfärdats i anledning av bestämmelserna i detta direktiv om befogenheter för värdlandets behöriga myndigheter, skall dessa myndigheter förelägga institutet att vidta rättelse.

3. Om det berörda institutet underlåter att vidta erforderliga åtgärder för rättelse, skall värdlandets behöriga myndigheter underrätta hemlandets behöriga myndigheter. Hemlandets behöriga myndigheter skall snarast vidta alla erforderliga åtgärder för att institutet skall åstadkomma rättelse. Underrättelse skall ske till värdlandets behöriga myndigheter om vilka åtgärder som vidtas.

4. Om institutet, trots de åtgärder som vidtagits av hemlandet eller beroende på att sådana åtgärder visar sig otillräckliga eller inte kan genomföras i den ifrågavarande medlemsstaten, fortsätter att överträda i värdlandet gällande föreskrifter som avses i punkt 2, får värdlandet, efter att ha underrättat hemlandets behöriga myndigheter, vidta erforderliga åtgärder för att hindra eller bestraffa vidare överträdelser och, i den mån det är nödvändigt, hindra institutet att göra nya åtaganden inom det egna territoriet. Medlemsstaterna skall tillse att delgivning kan ske inom deras territorier av sådana handlingar som är nödvändiga för dessa åtgärder mot kreditinstitut.

5. Det som nu sagts skall inte påverka möjligheterna för ett värdland att vidta erforderliga åtgärder för att hindra eller bestraffa överträdelser inom sitt territorium av föreskrifter som utfärdats i det allmännas intresse. Sådana åtgärder skall kunna innefatta hinder för institut att göra nya åtaganden inom värdlandets territorium.

6. Varje åtgärd som vidtagits med stöd av punkterna 3, 4, och 5 ovan och som innebär påföljder för eller inskränkningar i rätten att tillhandahålla tjänster måste vara väl befogad och skall lämnas till berörda institut. Varje sådan åtgärd skall kunna prövas av domstol i den medlemsstat vars myndigheter beslutat om åtgärden.

7. Innan åtgärder vidtas i den ordning som föreskrivs i punkterna 2, 3 och 4, får värdlandets behöriga myndigheter i brådskande fall interimistiskt vidta de åtgärder som är nödvändiga till skydd för insättare, investerare och andra mottagare av tjänster. Kommissionen och de andra medlemsstaternas behöriga myndigheter skall underrättas om sådana åtgärder så snart det kan ske.

Kommissionen får, efter hörande av berörda medlemsstaters behöriga myndigheter, besluta att den ifrågavarande medlemsstaten skall ändra eller återkalla åtgärder som nu sagts.

8. Värdländerna får utöva befogenheter som givits dem enligt detta direktiv genom att vidta erforderliga åtgärder för att hindra eller bestraffa överträdelser inom deras territorier. Sådana åtgärder skall kunna innefatta förbud för institut att göra nya åtaganden inom vederbörande värdlands territorium.

9. Om en auktorisation återkallas skall underrättelse därom ske till värdlandet, som skall vidta erforderliga åtgärder för att hindra berörda institut att göra nya åtaganden inom det egna territoriet och för att skydda insättarnas intressen. Kommissionen skall vartannat år tillställa den rådgivande bankrörelsekommittén en rapport om sådana fall.

10. Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om antalet och arten av de fall i vilka underrättelse vägrats enligt artikel 19 och i vilka fall åtgärder har vidtagits med stöd av punkt 4 ovan. Kommissionen skall vartannat år tillställa den rådgivande bankrörelsekommittén en rapport om sådana fall.

11. Denna artikel skall ej till någon del hindra kreditinstitut med huvudkontor i en annan medlemsstat från att marknadsföra sina tjänster med anlitande av alla tillgängliga media i värdlandet, detta i överensstämmelse med bestämmelser om formen och innehållet i sådan reklam vilka antagits i det allmännas intresse.

AVDELNING VI

Avslutande bestämmelser

Artikel 22

1. Tekniska anpassningar av detta direktiv i följande avseenden skall antas i den ordning som föreskrivs i punkt 2:

- Utvidgning av innehållet i den förteckning som avses i artikel 18 och som är intagen i bilagan, eller anpassningar av den terminologi som använts i förteckningen, allt i den mån detta är motiverat av utvecklingen inom de finansiella marknaderna.

- Ändringar av storleken på startkapital som anges i artikel 4, betingade av utvecklingen på de ekonomiska och monetära områdena.

- Områden inom vilka behöriga myndigheter skall utbyta information som sägs i artikel 7.1 i direktiv 77/780/EEG.

- Förtydligande av definitionerna, med syfte att åstadkomma enhetlig tillämpning av detta direktiv inom hela gemenskapen.

- Förtydligande av definitionerna, med syfte att vid genomförandet av detta direktiv ta hänsyn till utvecklingen på de finansiella marknaderna.

- Samordning av terminologi och utformning av definitioner i enlighet med senare rättsakter angående kreditinstitut och angränsande ämnen.

2. Kommissionen skall biträdas av en kommitté sammansatt av representanter för medlemsstaterna och under ordförandeskap av en företrädare för kommissionen.

Kommissionsföreträdaren skall överlämna ett förslag om åtgärder till kommittén som skall yttra sig över förslaget inom den tid som ordföranden bestämmer med hänsyn till frågans angelägenhetsgrad. Som kommitténs yttrande skall den mening gälla som företräds av sådan majoritet som i fördragets artikel 148.2 föreskrivits med avseende på beslut som rådet skall anta efter förslag av kommissionen. Medlemsstaternas representanters röster skall ges en vikt motsvarande vad som sagts i den nämnda artikeln. Ordföranden får inte delta i omröstningen.

Kommissionen skall anta förslaget, om det har tillstyrkts av kommittén.

Om förslaget inte biträtts av kommittén, eller om denna ej avgivit något yttrande, skall kommissionen utan dröjsmål föreslå rådet åtgärder. Rådet skall besluta med kvalificerad majoritet.

Om rådet inte agerar inom tre månader från det att kommissionen lämnat sitt förslag, skall kommissionen besluta att åtgärderna skall vidtas, såvida inte rådet genom enkel majoritet beslutat motsätta sig dem.

Artikel 23

1. En filial som, i enlighet med bestämmelser i värdlandet, har inlett verksamhet där före ikraftträdandet av föreskrifter som antagits för genomförande av detta direktiv, skall anses ha blivit föremål för sådant förfarande som föreskrivits i artikel 19.1-5. För sådana filialer skall från ikraftträdandet gälla artikel 6.3, artiklarna 15, 18 och 19.6 samt artikel 21.

2. Artikel 20 skall inte påverka de rättigheter som givits kreditinstitut, vilka tillhandahållit tjänster före ikraftträdandet av föreskrifter som antagits för genomförande av detta direktiv.

Artikel 24

1. Medlemsstaterna skall, med det undantag som anges i punkt 2 nedan, sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv vid den senare av de tidpunkter som anges för genomförande av direktiv 89/299/EEG och 89/647/EEG, dock senast den 1 januari 1993. De skall genast underrätta kommissionen om detta.

2. Medlemsstaterna skall senast den 1 januari 1990 besluta om de åtgärder som fordras för överensstämmelse med artikel 6.2.

3. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna till viktigare föreskrifter som antas inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 25

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 15 december 1989.

På rådets vägnar

P. BÉRÉGOVOY

Ordförande

(1) EGT nr C 84, 31.3.1988, s. 1.

(2) EGT nr C 96, 17.4.1989, s. 33 och beslut den 22 november 1989.

(3) EGT nr C 318, 17.12.1989, s. 42.

(4) EGT nr L 322, 17.12.1977, s. 30.

(5) EGT nr L 309, 4.11.1986, s. 15.

(6) EGT nr L 193, 18.7.1983, s. 18.

(7) EGT nr L 372, 31.12.1986, s. 1.

(8) EGT nr L 124, 5.5.1989, s. 16.

(9) EGT nr L 33, 4.2.1987, s. 10.

(10) EGT nr L 33, 4.2.1987, s. 16.

(11) EGT nr L 178, 8.7.1988, s. 5.

(12) EGT nr L 197, 18.7.1987, s. 33.

(13) EGT nr L 193, 18.7.1983, s. 1.

(14) EGT nr L 348, 17.12.1988, s. 62.

(15) EGT nr L 386, 30.12.1989, s. 14.

(16) EGT nr L 228, 16.8.1973, s. 3.

(17) EGT nr L 172, 4.7.1988, s. 1.

(18) EGT nr L 63, 13.3.1979, s. 1.

BILAGA

FÖRTECKNING ÖVER VERKSAMHETER SOM SKALL VARA FÖREMÅL FÖR ÖMSESIDIGT ERKÄNNANDE

1. Mottagande av insättningar och andra återbetalningspliktiga medel från allmänheten

2. Utlåning (1)

3. Finansiell leasing

4. Betalningsförmedling

5. Utställande och administration av betalningsmedel (t.ex. kreditkort, resecheckar och bankväxlar)

6. Garantiförbindelser och ställande av säkerhet

7. Handel för egen eller kunders räkning med

a) penningmarknadsinstrument (checkar, växlar, depåbevis m.m.)

b) utländsk valuta

c) finansiella terminer och optioner

d) valuta- och ränteinstrument

e) överlåtbara värdepapper

8. Medverkan i värdepappersemissioner och tillhandahållande av tjänster i samband därmed

9. Rådgivning till företag angående kapitalstruktur, industriell strategi och liknande angelägenheter samt tjänster knutna till fusioner och företagsförvärv

10. Penningmarknadsmäkling

11. Portföljförvaltning och -rådgivning

12. Förvaring och förvaltning av värdepapper

13. Kreditupplysningstjänster

14. Bankfackstjänster

(1) omfattande bland annat

- konsumentkrediter

- hypotekskrediter

- factoring, med eller utan regress

- finansiering av handelskrediter

(inklusive "forfaiting")