32003R1785

Rådets förordning (EG) nr 1785/2003

av den 29 september 2003

om den gemensamma organisationen av marknaden för ris

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 36 och artikel 37.2, tredje stycket i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande(1),

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(2),

med beaktande av yttrandet från Regionkommittén(3), och

av följande skäl:

(1) Parallellt med funktion och utveckling av den gemensamma marknaden för jordbruksprodukter skall en gemensam jordbrukspolitik utformas för jordbruksprodukter, och i denna politik skall det ingå en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna, som kan ta olika former beroende på produkten.

(2) Rådets förordning (EG) nr 3072/95 av den 22 december 1995 om den gemensamma organisationen av marknaden för ris(4) har genomgått omfattande förändringar vid ett flertal tillfällen. Eftersom ytterligare ändringar kommer att göras bör den förordningen ersättas för klarhetens skull. Förordning (EG) nr 3072/95 bör följaktligen upphävas.

(3) Den europeiska marknaden för ris är i allvarlig obalans. Den volym ris som lagras i offentlig intervention är mycket stor - motsvarar runt en fjärdedel av gemenskapens produktion - och kommer sannolikt att växa ytterligare på lång sikt. Denna obalans har orsakats av den kombinerade effekten av ökad intern produktion, som har stabiliserats under de senaste regleringsåren, den fortsatta ökningen av import och begränsningarna av exportbidragen i enlighet med bestämmelserna i jordbruksavtalet. Den nuvarande obalansen kommer att förvärras ytterligare och troligen nå en ohållbar nivå under kommande år, på grund av ökande import från tredje land till följd av att avtalet "Allt utom vapen" genomförs.

(4) Lösningen bör vara att i detta läge anpassa den gemensamma organisationen av marknaden för ris på ett sådant sätt att produktionen kan styras, att en bättre jämvikt och ett bättre flöde kan uppnås på marknaden och att konkurrenskraften hos gemenskapens jordbruk kan öka, samtidigt som man strävar att uppnå de andra målen i artikel 33 i fördraget, bland annat en höjning av producenternas inkomster.

(5) Den lämpligaste lösningen tycks vara att kraftigt sänka interventionspriset och att kompensera jordbruken med inkomststöd och ett grödspecifikt stöd som återspeglar risproduktionens betydelse i de traditionella produktionsområdena. De båda sistnämnda stöden ingår i rådets förordning (EG) nr 1782/2003 av den 29 september 2003 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare(5).

(6) För att förhindra att interventionssystemet blir en avsättningsmöjlighet i sig bör de kvantiteter som köps in av interventionsorganen begränsas till 75000 ton per år och interventionsperioden bör begränsas till fyra månader.

(7) Skapandet av en inre marknad för ris i gemenskapen innebär att ett handelssystem upprättas vid gemenskapens yttre gränser. Ett handelssystem som kompletterar interventionssystemet och innefattar importtullar enligt Gemensamma tulltaxan och exportbidrag bör i princip stabilisera gemenskapsmarknaden. Handelssystemet bör bygga på de åtaganden som godtagits inom Uruguayrundan för multilaterala handelsförhandlingar.

(8) För att övervaka volymen i handeln med ris med tredje land bör bestämmelser införas om ett import- och exportlicenssystem med ställande av en säkerhet för säkerställande av att de transaktioner som licenserna omfattar verkligen utförs.

(9) Tullarna för jordbruksprodukter enligt Världshandelsorganisationens (WTO) avtal fastställs till största delen i Gemensamma tulltaxan. För vissa risprodukter är det dock nödvändigt att införa undantag från de nya bestämmelserna.

(10) För att förhindra eller motverka negativa effekter på gemenskapsmarknaden till följd av import av vissa jordbruksprodukter bör import av en eller flera av dessa produkter medföra en tilläggsimporttull, om vissa villkor är uppfyllda.

(11) Kommissionen bör, på vissa villkor, ges befogenhet att öppna och förvalta tullkvoter som är resultatet av internationella avtal som slutits i enlighet med fördraget eller andra av rådets rättsakter.

(12) Möjlighet att vid export till tredje land bevilja ett bidrag motsvarande skillnaden mellan priserna inom gemenskapen och på världsmarknaden, inom de gränser som föreskrivs i WTO-avtalet om jordbruk(6) skulle utgöra ett skydd för gemenskapens deltagande i den internationella rishandeln. Dessa bidrag bör begränsas med avseende på kvantiteter och värde.

(13) Efterlevnaden av begränsningarna med avseende på värde kan säkras när exportbidragen fastställs genom att utbetalningarna övervakas enligt de regler som gäller för Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket. Kontrollen kan förenklas genom att exportbidragen obligatoriskt fastställs på förhand, medan det för differentierade exportbidrag finns möjlighet att ändra den bestämmelseort som fastställts på förhand inom ett geografiskt område där en enda exportbidragsnivå gäller. Om bestämmelseorten ändras bör det exportbidrag som gäller den faktiska bestämmelseorten utbetalas, dock med tillämpning av det maxbelopp som gäller för den ursprungliga bestämmelseorten.

(14) Ett tillförlitligt och effektivt övervakningssystem bör införas för kontroll av att kvantitetsbegränsningarna efterlevs. I detta syfte bör beviljandet av exportbidrag kopplas till en exportlicens. Exportbidrag bör beviljas inom de gällande begränsningarna beroende på de särskilda omständigheter som gäller för varje berörd produkt. Undantag från denna regel får tillåtas endast för sådana bearbetade produkter som inte omfattas av bilaga I till fördraget och för vilka volymbegränsningarna inte är tillämpliga samt för verksamhet i form av livsmedelsstöd, eftersom sådan verksamhet är undantagen från alla begränsningar. För produkter vilkas export med exportbidrag troligen inte kommer att överstiga volymbegränsningarna bör det finnas möjlighet att avvika från de regler som endast avser förvaltningen.

(15) För att systemet skall fungera tillfredsställande bör det finnas möjlighet att reglera användningen av systemen för aktiv och passiv förädling eller, om marknadsläget så kräver, förbjuda dem.

(16) Systemet med tullar gör alla andra skyddsåtgärder vid gemenskapens yttre gränser överflödiga. Den mekanism som utgörs av den inre marknaden och tullarna kan i undantagsfall visa sig vara otillräcklig. För att i sådana fall kunna skydda gemenskapsmarknaden mot de störningar som kan uppkomma som ett resultat av att de tidigare importhindren avskaffats bör gemenskapen därför ha möjlighet att utan dröjsmål vidta alla nödvändiga åtgärder. Dessa åtgärder bör vara förenliga med de åtaganden som följer av WTO-avtalen.

(17) Med hänsyn till världsmarknadsprisets inverkan på det inhemska priset bör det finnas föreskrifter om vilka åtgärder som bör vidtas för att stabilisera den inre marknaden.

(18) En väl fungerande inre marknad på grundval av gemensamma priser skulle äventyras om nationella stöd beviljades. Därför bör fördragets bestämmelser om statligt stöd gälla för produkter som omfattas av den här gemensamma organisationen av marknaden.

(19) För att ta hänsyn till de särskilda försörjningsbehoven i gemenskapens yttre randområden och till de prisskillnader på produkter som transportkostnaderna och marknadsföringen av dessa produkter kan orsaka är det lämpligt att ge gemenskapen möjlighet att fastställa att medlemsstater som befinner sig i någon av de situationer som avses i artikel 23.2 i fördraget skall beviljas ett stöd för leveranser till dessa regioner, särskilt till det franska utomeuropeiska departementet Réunion.

(20) Eftersom den gemensamma marknaden för ris fortgående förändras bör medlemsstaterna och kommissionen utbyta information som har betydelse för utvecklingen.

(21) De åtgärder som krävs för att genomföra denna förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter(7).

(22) Med tanke på att praktiska och specifika problem måste lösas bör kommissionen ha befogenhet att vidta nödvändiga åtgärder i akuta fall.

(23) De utgifter som medlemsstaterna ådrar sig genom de åtaganden som följer av denna förordning bör finansieras av gemenskapen i enlighet med rådets förordning (EG) nr 1258/1999 av den 17 maj 1999 om finansiering av den gemensamma jordbrukspolitiken(8).

(24) Den gemensamma organisationen av marknaden för ris bör ta vederbörlig hänsyn till målen i artiklarna 33 och 131 i fördraget.

(25) Förändringen av den ordning som föreskrivs i förordning (EG) nr 3072/95 och i rådets förordning (EG) nr 3073/95 av den 22 december 1995 om fastställande av standardkvaliteten för ris(9) i förhållande till den ordning som föreskrivs i den här förordningen kan ge upphov till svårigheter som inte behandlas i den här förordningen. För att kunna hantera sådana svårigheter bör kommissionen få möjlighet att vidta övergångsåtgärder.

(26) För att förhindra en allvarlig störning av marknaden för paddyris under de sista månaderna av regleringsåret 2003/04 är det nödvändigt att begränsa interventionsorganens intag till en viss kvantitet som fastställs i förväg.

(27) Tillämpningsföreskrifter bör fastställas för den nya gemensamma organisationen av marknaden.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

INLEDANDE BESTÄMMELSER

Artikel 1

>Plats för tabell>

Artikel 2

1. I denna förordning avses med paddyris, råris, delvis slipat ris, helt slipat ris, rundkornigt ris, mellankornigt ris, långkornigt ris A eller B och brutet ris de produkter som anges i bilaga I.

Definitionen på riskorn och brutet ris som inte är av felfri kvalitet finns i bilaga II.

2. Kommissionen skall i enlighet med förfarandet i artikel 26.2

a) fastställa omräkningstalen för ris på olika bearbetningsstadier, bearbetningskostnaderna och värdet på biprodukterna,

b) vid behov ändra de definitioner som avses i punkt 1.

Artikel 3

Regleringsåret för produkterna i artikel 1 skall inledas den 1 september och löpa ut den 31 augusti påföljande år.

Artikel 4

Denna förordning skall gälla utan att det påverkar åtgärderna i rådets förordning (EG) nr 1782/2003 av den 29 september 2003 om upprättande av gemensamma bestämmelser för direktstöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av stödsystem för producenter av vissa grödor(10).

KAPITEL II

DEN INRE MARKNADEN

Artikel 5

1. Subventioner får fastställas för leveranser från medlemsstaterna till det franska utomeuropeiska departementet Reunion av produkter som omfattas av KN-nummer 1006 (med undantag för nr 1006 10 10 ), är avsedda att konsumeras där, härrör från medlemsstaterna och befinner sig i en av de situationer som avses i artikel 23.2 i fördraget.

Subventionsbeloppet skall fastställas med hänsyn till försörjningsbehovet på marknaden i Reunion och på grundval av den gällande skillnaden mellan de berörda produkternas noteringar eller priser på världsmarknaden och motsvarande noteringar eller priserna på gemenskapsmarknaden samt, vid behov, priserna för produkterna fritt ön Reunion.

2. Subventionsbeloppet skall fastställas med regelbundna intervall. Om nödvändigt får kommissionen dock tillfälligt ändra subventionen, antingen på begäran av en medlemsstat eller på eget initiativ.

Subventionsbeloppet får fastställas genom anbudsinfordran.

3. Kommissionen skall anta tillämpningsföreskrifter för denna artikel enligt förfarandet i artikel 26.2.

Subventionsbeloppet skall fastställas enligt förfarandet i artikel 26.2.

Artikel 6

1. Interventionspriset för paddyris skall vara 150 euro/ton. Interventionspriset skall fastställas för den standardkvalitet som definieras i bilaga III.

2. Interventionspriset skall fastställas för grossistledet för varor levererade fritt lager, före lossning. Det skall gälla för alla interventionsorter som kommissionen fastställt. Förteckning över interventionscentrum skall antas efter samråd med de berörda medlemsstaterna och skall särskilt innefatta interventionsorter i överskottsområden som har tillräckliga lokaler och tillräcklig teknisk utrustning och är gynnsamt belägna ur transportsynpunkt.

3. Tillämpningsföreskrifterna för denna artikel skall antas i enlighet med förfarandet i artikel 26.2.

Artikel 7

1. Under perioden 1 april-31 juli och inom begränsningen på 75000 ton/år skall interventionsorganen köpa in de kvantiteter paddyris som erbjuds dem, förutsatt att erbjudandena uppfyller de villkor som skall fastställas, särskilt när det gäller kvantitet och kvalitet.

2. Om kvaliteten på det paddyris som erbjuds skiljer sig från den standardkvalitet för vilken interventionspriset har fastställts, skall interventionspriset anpassas genom prishöjningar eller prissänkningar. För att se till att produktionen inriktas på vissa sorter kan man fastställa de prishöjningar och prissänkningar som skall tillämpas.

3. Enligt villkor som skall fastställas skall interventionsorganen erbjuda paddyris som inköpts i enlighet med punkt 1 till försäljning, för export till tredje land eller för försörjning av den inre marknaden.

4. Förfarandena och villkoren för interventionsorganens övertagande och avyttrande och alla andra regler som avser intervention skall fastställas av kommissionen.

5. Tillämpningsföreskrifter för denna artikel skall antas i enlighet med förfarandet i artikel 26.2.

Artikel 8

1. Särskilda åtgärder kan vidtas för att

- förhindra storskalig tillämpning av artikel 7 i vissa av gemenskapens regioner,

- kompensera för brist på paddyris efter naturkatastrofer.

2. Tillämpningsföreskrifter för denna artikel skall antas i enlighet med förfarandet i artikel 26.2.

Artikel 9

Medlemsstaterna skall ge kommissionen närmare uppgifter fördelade på sort om arealer för risodling, produktion, skördar och lager som hålls av producenter och bearbetningsföretag. Uppgifterna skall grunda sig på ett av varje medlemsstat infört, administrerat och kontrollerat system med obligatoriska deklarationer som lämnas av risodlarna och bearbetningsföretagen.

Medlemsstaterna skall även meddela kommissionen priset på ris i de huvudsakliga produktionsområdena.

Tillämpningsföreskrifter för denna artikel och särskilt ett system för meddelande av priser skall antas i enlighet med förfarandet i artikel 26.2.

KAPITEL III

HANDEL MED TREDJE LAND

Artikel 10

1. Vid import till och export från gemenskapen av någon av de produkter som avses i artikel 1 skall en importlicens respektive en exportlicens skall läggas fram.

Licenser skall utfärdas av medlemsstaterna till varje sökande, oavsett dennes etableringsort i gemenskapen och utan att detta påverkar åtgärder som vidtas för att tillämpa artiklarna 13, 14 och 15.

Import- och exportlicenser skall gälla inom hela gemenskapen. Licenserna skall utfärdas mot att en säkerhet ställs som garanti för att produkterna importeras eller exporteras under licensens giltighetstid. Utom i händelse av force majeure skall säkerheten vara helt eller delvis förverkad om import eller export inte genomförs eller endast genomförs delvis under licensens giltighetstid.

2. Giltighetstiden för licenserna och andra tillämpningsföreskrifter för denna artikel skall antas i enlighet med förfarandet i artikel 26.2.

Avsnitt I

Importbestämmelser

Artikel 11

1. Om inte annat föreskrivs i denna förordning, skall importtullen för produkterna i artikel 1 vara den som fastställs i Gemensamma tulltaxan.

2. Utan att det påverkar punkt 1 skall importtullen för

a) råris med nummer 1006 20 motsvara interventionspriset, höjt med

i) 80 % för råris med KN-nummer 1006 20 17 och 1006 20 98,

ii) 88 % för råris med andra KN-nummer än 1006 20 17 eller 1006 20 98,

minus importpriset,

och

b) helt slipat ris med KN-nummer 1006 30 skall motsvara interventionspriset, plus ett procenttal som skall beräknas, och minus importpriset.

Den importtull som beräknas enligt denna punkt får dock inte överstiga tullsatsen i Gemensamma tulltaxan.

Det procenttal som avses i punkt b skall beräknas genom en anpassning av det relevanta procenttalet i punkt a med hänvisning till omräkningssatsen, bearbetningskostnaderna och värdet av biprodukter, följt av ett tilläggsbelopp för skydd av näringen.

3. Utan att det påverkar punkt 1 skall det inte läggas någon tullavgift på import till det franska departementet Reunion av varor avsedda att användas där som livsmedel med KN-nummer 1006 10, 1006 20 och 1006 40 00.

4. Tillämpningsföreskrifter för denna artikel skall antas i enlighet med förfarandet i artikel 26.2.

Artikel 12

1. Utan att det påverkar artikel 11.2 skall, för att förhindra eller motverka de negativa effekter på gemenskapsmarknaden som kan bli följden av import av vissa produkter enligt artikel 1, en tilläggstull tas ut vid import av en eller flera sådana produkter till den tullsats som fastställs i artikel 11, om de villkor uppfylls som kommissionen fastställer i enlighet med punkt 3, dock inte om det är osannolikt att importen kommer att störa gemenskapsmarknaden, eller om effekterna skulle bli oproportionerliga i förhållande till det avsedda syftet.

2. En tilläggsimporttull får tas ut, om import sker till ett pris som understiger det som gemenskapen anmält till Världshandelsorganisationen ("utlösande pris").

Under ett år då de negativa effekter som avses i punkt 1 uppstår eller sannolikt kommer att uppstå får en tilläggsimporttull tas ut, om importvolymen överskrider marknadstillträdesnivån, definierad som importens andel i procent av de föregående tre årens motsvarande inhemska konsumtion ("utlösande volym").

De importpriser som skall beaktas vid uttag av en tilläggsimporttull enligt första stycket skall bestämmas på grundval av cif-importpriserna för det aktuella partiet.

Cif-importpriserna skall för detta ändamål kontrolleras mot de representativa priserna för produkten på världsmarknaden eller på gemenskapens importmarknad för den produkten.

3. Tillämpningsföreskrifter för denna artikel skall antas i enlighet med förfarandet i artikel 26.2. I sådana tillämpningsföreskrifter skall särskilt anges de produkter för vilka tilläggsimporttullar får tas ut.

Artikel 13

1. Kommissionen skall i enlighet med de föreskrifter som antagits enligt förfarandet i artikel 26.2 öppna och förvalta de tullkvoter för import av produkter som anges i artikel 1 som följer av avtal som ingåtts i enlighet med artikel 300 i fördraget eller av någon annan av rådets akter enligt fördraget.

2. Tullkvoter skall förvaltas med en av följande metoder eller en kombination av dessa metoder:

a) En metod som är grundad på i vilken ordningsföljd ansökningarna inkommer (metoden "först till kvarn").

b) En metod enligt vilken kvoter fördelas i proportion till de begärda kvantiteterna enligt inkomna ansökningar (metoden "samtidig behandling").

c) En metod grundad på traditionella handelsflöden (metoden "traditionella/nya mönster").

Beslut får fattas om andra lämpliga metoder. De får inte medföra omotiverad diskriminering mellan de berörda aktörerna.

3. I förekommande fall skall de antagna förvaltningsmetoderna lägga vederbörlig vikt vid försörjningsbehoven på gemenskapsmarknaden och behovet av att säkra nämnda marknads jämvikt.

4. De föreskrifter som avses i punkt 1 skall innehålla bestämmelser om öppnandet av årliga tullkvoter, vilka vid behov fördelas på lämpligt sätt över året, om den förvaltningsmetod som skall användas, och i förekommande fall innehålla bestämmelser

a) som garanterar produktens art, härkomst och ursprung,

b) om erkännande av de dokument som används för att kontrollera de garantier som avses i punkt a, och

c) om villkoren för utfärdande av importlicenser samt licensernas giltighetstid.

Avsnitt II

Exportbestämmelser

Artikel 14

1. I den mån som krävs för att det skall vara möjligt att exportera nedan angivna produkter på grundval av prisnoteringar för dessa produkter på världsmarknaden och inom de gränser som följer av de avtal som ingåtts i enlighet med artikel 300 i fördraget, får skillnaden mellan dessa prisnoteringar och priserna inom gemenskapen utjämnas genom exportbidrag:

a) Produkter i artikel 1 som skall exporteras utan att bearbetas ytterligare.

b) Produkter i artikel 1 som skall exporteras i form av sådana varor som förtecknas i bilaga IV.

För produkter som anges i punkt b får exportbidraget inte vara högre än det som tillämpas för produkterna när de exporteras i obearbetad form.

2. Metoden för att fördela kvantiteter som berättigar till exportbidrag skall vara den som

a) är bäst lämpad med hänsyn till produktens art och situationen på den aktuella marknaden och som gör det möjligt att utnyttja de disponibla resurserna på effektivaste sätt, med beaktande av gemenskapsexportens effektivitet och struktur, utan att detta medför diskriminerande behandling mellan små och stora aktörer,

b) ur administrativ synpunkt är minst besvärlig för aktörerna med hänsyn till förvaltningskraven,

c) förhindrar diskriminering mellan de berörda aktörerna.

3. Exportbidragen skall vara desamma för hela gemenskapen. Om det är nödvändigt på grund av situationen på världsmarknaden eller de särskilda behoven på vissa marknader får exportbidragen variera mellan olika bestämmelseorter. Bidragen skall fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 26.2. Exportbidrag får fastställas

a) med regelbundna intervall, och

b) genom anbudsinfordran för de produkter för vilka detta förfarande tidigare har föreskrivits.

Vid behov får kommissionen under den mellanliggande perioden, antingen på begäran av en medlemsstat eller på eget initiativ, ändra de exportbidrag som fastställs med regelbundna intervall.

4. Bidragen skall fastställas med beaktande av följande faktorer:

a) Förhållandena och utsikterna rörande

i) priserna och tillgången på ris och brutet ris på gemenskapsmarknaden,

ii) priserna på ris och brutet ris på världsmarknaden.

b) målen för den gemensamma organisationen av marknaden för ris, som är en balanserad marknadssituation och en naturlig utveckling av priserna och handeln,

c) de begränsningar som följer av avtal som ingåtts i enlighet med artikel 300 i fördraget,

d) vikten av att undvika störningar på gemenskapsmarknaden och

e) ekonomiska aspekter av planerad export och

f) de mest fördelaktiga priserna på bestämmelseorten i det tredje land som importerar produkterna i artikel 1.1 a och b.

Artikel 15

1. För produkter enligt artikel 1 som exporteras i obearbetad form skall exportbidrag beviljas endast på begäran och mot uppvisande av exportlicensen för produkterna.

2. För produkter enligt artikel 1 skall exportbidraget vara det bidrag som gäller den dag då licensansökan inkommer och, när det gäller differentierade bidrag, det bidrag som gäller samma dag

a) för den bestämmelseort som anges i licensen

eller, i förekommande fall

b) för den verkliga bestämmelseorten, om den är en annan än den som den som anges i licensen. I så fall skall gällande belopp inte överstiga det belopp som gäller för den bestämmelseort som anges i licensen.

Lämpliga åtgärder får vidtas för att förhindra missbruk av den flexibilitet som medges enligt denna punkt.

3. Enligt förfarandet i artikel 16 i rådets förordning (EG) nr 3448/93(11) får tillämpningsområdet för punkterna 1 och 2 utvidgas till att omfatta de produkter som anges i artikel 1 och som exporteras i form av de varor som förtecknas i bilaga IV. Närmare tillämpningsföreskrifter skall antas i enlighet med det förfarandet.

4. När det gäller produkter för vilka exportbidrag utbetalas inom ramen för livsmedelsbistånd får undantag medges från punkterna 1 och 2 i enlighet med förfarandet i artikel 26.2.

Artikel 16

1. Ett anpassat belopp för exportbidragen får fastställas enligt förfarandet i artikel 26.2. Vid behov får kommissionen ändra de anpassade beloppen.

2. Den första punkten får tillämpas för produkter enligt artikel 1 som exporteras i form av varor enligt bilaga IV.

Artikel 17

1. Bidraget för de produkter som avses i artikel 1 a och 1 b skall betalas när bevis framläggs för att produkterna

a) har framställts helt och hållet i gemenskapen i enlighet med artikel 23 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen(12), utom då punkt 6 i den artikeln tillämpas,

b) har exporterats utanför gemenskapen,

c) har, när det gäller differentierade bidrag, nått den bestämmelseort som anges i licensen eller annan bestämmelseort för vilken exportbidraget fastställdes, utan att detta påverkar bestämmelserna i punkt 2 b. Undantag från denna bestämmelse får dock medges i enlighet med förfarandet i artikel 26.2, förutsatt att villkor som erbjuder likvärdiga garantier fastställs.

De kompletterande bestämmelserna får fastställas enligt förfarandet i artikel 26.2.

2. Inget bidrag skall beviljas vid export av ris som importeras från tredje land och återexporteras till tredje land, utom om exportören lämnar bevis på

a) att den produkt som skall exporteras och den tidigare importerade produkten är identiska och

b) att avgiften betalades vid övergång till fri omsättning av denna produkt.

I detta fall skall bidraget för var och en av produkterna vara lika med de avgifter som togs ut vid importen, förutsatt att dessa är lägre än det tillämpliga bidraget. Om importavgifterna är större än det tillämpliga bidraget skall avgifterna tillämpas.

Artikel 18

Efterlevnaden av de volymgränser som följer av avtal som slutits i enlighet med artikel 300 i fördraget skall kontrolleras med hjälp av de exportlicenser som utfärdas för referensperioderna i avtalet för de aktuella produkterna. När det gäller åtaganden enligt avtal slutna inom ramen för WTO:s jordbruksavtal skall licensernas giltighetstid inte påverkas av att en referensperiod tar slut.

Artikel 19

Tillämpningsföreskrifter för detta avsnitt, inbegripet bestämmelser om omfördelning av exporterbara kvantiteter som inte fördelats eller utnyttjats, skall antas i enlighet med förfarandet i artikel 26.2. Kommissionen får genom dessa föreskrifter bestämma vilka produktkvaliteter som får beviljas exportbidrag.

Bilaga IV skall ändras i enlighet med förfarandet i artikel 26.2.

Avsnitt III

Gemensamma bestämmelser

Artikel 20

1. I den mån som krävs för att den gemensamma organisationen av marknaderna för ris skall fungera korrekt får rådet, efter förslag från kommissionen i enlighet med det röstningsförfarande som fastställs i artikel 37.2 i fördraget, på kommissionens förslag, helt eller delvis förbjuda tillämpningen av bestämmelser om aktiv eller passiv förädling när det gäller produkterna i artikel 1.

2. Om den situation som avses i punkt 1 uppstår utomordentligt akut och gemenskapsmarknaden störs eller sannolikt kommer att störas genom aktiv eller passiv förädling, skall kommissionen genom undantag från punkt 1 besluta om de nödvändiga åtgärderna, antingen på begäran av en medlemsstat eller på eget initiativ, i enlighet med förfarandet i artikel 26.2. Rådet och medlemsstaterna skall underrättas om sådana åtgärder, vilka skall träda i kraft med omedelbar verkan och gälla i högst sex månader. Om kommissionen mottar en begäran från en medlemsstat, skall den fatta beslut därom inom en vecka från det att begäran mottagits.

3. En medlemsstat får inom en vecka från och med underrättelsen hänskjuta kommissionens beslut om sådana åtgärder till rådet. Rådet får med kvalificerad majoritet bekräfta, ändra eller upphäva kommissionens beslut.

Om rådet inte har agerat inom tre månader skall kommissionens beslut anses vara upphävt.

Artikel 21

1. De allmänna reglerna för tolkning av Kombinerade nomenklaturen och de särskilda reglerna för tillämpning av denna gäller för klassificeringen av de produkter som omfattas av den här förordningen. Den tullnomenklatur som tillämpningen av denna förordning leder till, inbegripet de definitioner som förtecknas i bilaga I, skall infogas i Gemensamma tulltaxan.

2. Om inte annat föreskrivs i denna förordning eller enligt bestämmelser som antas i enlighet härmed, skall följande vara förbjudet i handeln med tredje land:

a) Uttag av en avgift som har samma verkan som tull.

b) Tillämpning av någon form av kvantitativa begränsningar eller åtgärder med motsvarande verkan.

Artikel 22

1. När prisnoteringarna eller priserna på världsmarknaden för en eller flera produkter i artikel 1 når en nivå som stör eller hotar att störa tillgången på gemenskapsmarknaden och där läget sannolikt kommer att bestå och försämras, får lämpliga åtgärder vidtas. Sådana åtgärder får vidtas som en skyddsåtgärd i yttersta nödfall.

2. Tillämpningsföreskrifter för denna artikel skall antas i enlighet med förfarandet i artikel 26.2.

Artikel 23

1. Om gemenskapsmarknaden för en eller flera av de produkter som anges i artikel 1 på grund av import eller export påverkas eller hotas av allvarliga störningar som sannolikt kommer att äventyra uppnåendet av de mål som anges i artikel 33 i fördraget, får lämpliga åtgärder vidtas i samband med handeln med tredje land till dess att sådan störning eller hot om störning har upphört.

2. Om situationen enligt punkt 1 uppstår skall kommissionen, på begäran av en medlemsstat eller på eget initiativ, besluta om nödvändiga åtgärder. Medlemsstaterna skall underrättas om sådana åtgärder, vilka skall träda i kraft omedelbart. Om kommissionen mottar en begäran från en medlemsstat, skall den fatta beslut därom inom tre arbetsdagar från det att begäran tagits emot.

3. En medlemsstat får inom tre arbetsdagar från och med underrättelsen hänskjuta kommissionens beslut om sådana åtgärder till rådet. Rådet skall sammanträda utan dröjsmål. Det får med kvalificerad majoritet ändra eller upphäva beslutet i fråga inom en månad efter den dag då det hänskjutits till rådet.

4. Bestämmelserna i denna artikel skall tillämpas med beaktande av de skyldigheter som följer av avtal som ingåtts i enlighet med artikel 300.2 i fördraget.

AVDELNING IV

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 24

Om inte annat följer av denna förordning skall artiklarna 87, 88 och 89 i fördraget gälla för produktion av och handel med de produkter som förtecknas i artikel 1.

Artikel 25

1. Medlemsstaterna och kommissionen skall meddela varandra de uppgifter som behövs för att tillämpa denna förordning och för att uppfylla internationella krav beträffande ris.

2. För fastställande av vilka uppgifter som krävs och hur de skall överföras och spridas skall bestämmelser antas i enlighet med förfarandet i artikel 26.2.

Artikel 26

1. Kommissionen skall biträdas av Förvaltningskommittén för spannmål som inrättats genom artikel 25 i rådets förordning (EG) nr 1784/2003 om den gemensamma organisationen av marknaden för spannmål(13), nedan kallad kommittén.

2. När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 4 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas.

Den tid som avses i artikel 4.3 i beslut 1999/468/EG skall vara en månad.

3. Kommittén skall själv anta sin arbetsordning.

Artikel 27

Kommittén får behandla alla andra frågor som tas upp av ordföranden, antingen på dennes eget initiativ eller på begäran av en företrädare för en medlemsstat.

Artikel 28

De nödvändiga och motiverade åtgärder som behövs för att i brådskande fall lösa praktiska och specifika problem skall antas i enlighet med förfarandet i artikel 26.2.

Sådana åtgärder kan avvika från vissa delar av denna förordning, men endast i den utsträckning och under den period som det är absolut nödvändigt.

Artikel 29

Förordning (EG) nr 1258/1999 och genomförandebestämmelser för denna skall gälla för de utgifter som medlemsstaterna ådragit sig i samband med att de uppfyllt sina förpliktelser enligt den här förordningen.

Artikel 30

Vid tillämpningen av denna förordning skall hänsyn samtidigt och på lämpligt sätt tas till de mål som anges i artiklarna 33 och 131 i fördraget.

KAPITEL V

ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 31

1. Förordningarna (EG) nr 3072/95 och (EG) nr 3073/95 skall upphöra att gälla.

Hänvisningar till de upphävda förordningarna skall anses som hänvisningar till den här förordningen och skall läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga V.

2. Övergångsbestämmelser får fastställas enligt förfarandet i artikel 26.2.

Artikel 32

1. Under perioden 1 april 2004-31 juli 2004 skall de kvantiteter som interventionsorganen köper in enligt artikel 4 i förordning (EG) nr 3072/95 vara begränsade till 100000 ton.

2. Kommissionen får, på grundval av en balansräkning som återspeglar marknadssituationen, ändra den kvantitet som avses i punkt 1. Förfarandet i artikel 26.2 skall tillämpas.

3. Genomförandebestämmelser för denna artikel skall antas i enlighet med förfarandet i artikel 26.2.

Artikel 33

1. Denna förordning träder i kraft den sjunde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

2. Den skall tillämpas från och med regleringsåret 2004/05.

Artiklarna 9 och 32 skall emellertid tillämpas från och med den 1 april 2004.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 29 september 2003.

På rådets vägnar

G. Alemanno

Ordförande

(1) Yttrandet avgivet den 5 juni 2003 (ännu ej offentliggjort i EUT).

(2) EUT C 208, 3.9.2003, s. 72.

(3) Yttrandet avgivet den 2 juli 2003 (ännu ej offentliggjort i EUT).

(4) EGT L 329, 30.12.1995, s. 18. Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 411/2002 (EGT L 62, 5.3.2002, s. 27).

(5) Se sidan 1 i detta nummer av EUT.

(6) EGT L 336, 23.12.1994, s. 22.

(7) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

(8) EGT L 160, 26.6.1999, s. 103.

(9) EGT L 329, 30.12.1995, s. 33.

(10) Se sidan 1 i detta nummer av EUT.

(11) EGT L 318, 20.12.1993, s. 18. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 2580/2000 (EGT L 298, 25.11.2000, s. 15).

(12) EGT L 302, 19.10.1992, s. 1. Förordningen senast ändrad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2700/2000 (EGT L 311, 12.12.2000, s. 17).

(13) Se sidan 78 i detta nummer av EUT.

BILAGA I

Definitioner

enligt artikel 2.1 första stycket

1. a) Paddyris: ris som efter tröskning har skalet kvar.

b) Råris: paddyris från vilket endast ytterskalet har avlägsnats. Exempel på ris som omfattas av denna definition är ris med handelsbeteckningarna "brown rice", "cargo rice", "loonzain" och "riso sbramato".

c) Delvis slipat ris: paddyris från vilket skalet, en del av grodden och hela eller delar av de yttre skikten av fruktväggen, men inte de inre skikten, har avlägsnats.

d) Helt slipat ris: paddyris från vilket skalet, hela de yttre och inre skikten av fruktväggen, hela grodden vad avser mellan- och långkornigt ris, och vad avser rundkornigt ris åtminstone en del av grodden, har avlägsnats, men där högst 10 % av riskornen får ha kvar vita längsgående strimmor.

2. a) Rundkornigt ris: ris vars korn som längst är 5,2 mm och där förhållandet mellan riskornets längd och bredd är mindre än 2,

b) Mellankornigt ris: ris vars korn är längre än 5,2 mm men som längst 6,0 mm och där förhållandet mellan riskornets längd och bredd är mindre än 3,

c) Långkornigt ris:

i) långkornigt ris kategori A: ris vars korn är längre än 6,0 mm och där förhållandet mellan riskornets längd och bredd är större än 2 men mindre än 3,

ii) långkornigt ris kategori B: ris vars korn är längre än 6,0 mm och där förhållandet mellan riskornets längd och bredd är större än eller lika med 3;

d) Mätning av riskornen: riskornens mått bestäms för helt slipat ris enligt följande metod:

i) ett representativt prov tas från varupartiet,

ii) provet siktas så att hela riskorn återstår, däri inbegripet omogna riskorn,

iii) två mätningar genomförs om vardera 100 riskorn och genomsnittet beräknas,

iv) resultatet uttrycks i mm och avrundas till en decimal.

3. Brutet ris: riskorndelar vars längd inte överstiger tre fjärdedelar av de hela riskornens genomsnittliga längd.

BILAGA II

Definition av riskorn och brutet ris som inte är av felfri kvalitet

enligt artikel 2.1 andra stycket

A. Hela riskorn

Riskorn från vilka endast en del av tanden har avlägsnats, oberoende av de egenskaper som varje bearbetningsled åstadkommer.

B. Klippta riskorn

Riskorn från vilka hela tanden har avlägsnats.

C. Brutna riskorn eller brutet ris

Riskorn från vilka en större del än tanden har avlägsnats. Brutet ris inbegriper

- grovt brutet ris (delar av riskorn, vilkas längd är lika med eller större än halva riskornet men som inte utgör ett helt riskorn),

- medelfint brutet ris (delar av riskorn, vilkas längd är lika med eller större än en fjärdedel av riskornet men som inte uppnår minsta storleken för "grovt brutet ris"),

- fint brutet ris (delar av riskorn, vilkas längd är mindre än en fjärdedel av riskornets, men som inte passerar genom en sikt med en maskstorlek på 1,4 mm),

- riskornsfragment (små delar eller bitar av riskorn, som passerar genom en sikt med en maskstorlek på 1,4 mm). Kluvna riskorn (bitar som uppkommer genom att riskornen klyvs på längden) ingår i denna definition.

D. Gröna riskorn

Riskorn som inte är fullt mogna.

E. Riskorn med naturliga missbildningar

Med naturliga missbildningar avses ärftliga eller icke-ärftliga missbildningar i förhållande till sortens typiska morfologiska kännetecken.

F. Kritaktiga riskorn

Riskorn med en yta som till minst tre fjärdedelar har ett ogenomskinligt och kritaktigt utseende.

G. Rödstrimmiga riskorn

Riskorn med längsgående röda strimmor av olika färgstyrka och nyans, som utgör rester av fruktväggen.

H. Fläckiga riskorn

Riskorn med en liten och välavgränsad mörk fläck av mer eller mindre regelbunden form. Till fläckiga riskorn räknas även riskorn som har svaga svarta strimmor på ytan, vilka ej går på djupet. Strimmorna och fläckarna får inte uppvisa någon gul eller mörk ytterring.

I. Missfärgade riskorn

Riskorn som på en begränsad del av ytan uppvisar en tydlig förändring i den naturliga färgen. Fläckarna kan vara av olika färg (svartaktiga, rödaktiga, bruna, etc.). Djupa, svarta strimmor skall också anses utgöra fläckar. Om fläckarnas färg är tillräckligt kraftig (svart, ljusröd, rödbrun), så att den är direkt synlig om de täcker en yta som är lika med eller större än halva riskornet, skall riskornen anses vara gula riskorn.

J. Gula riskorn

Riskorn som helt eller delvis genomgått en naturlig färgförändring på annat sätt än genom torkning och som har antagit en färgnyans från citron- till orangegul.

K. Bärnstensgula riskorn

Riskorn som på annat sätt än genom torkning har genomgått en enhetlig, lätt färgförändring över hela ytan. Genom denna förändring antar riskornen en ljust bärnstensgul färg.

BILAGA III

Definition av standardkvaliteten för paddyris

Följande gäller för paddyris av standardkvalitet:

a) Den skall vara av god och handelsmässig kvalitet och luktfri.

b) Vattenhalten skall uppgå till högst 13 %.

c)

>Plats för tabell>

BILAGA IV

>Plats för tabell>

BILAGA V

Jämförelsetabell

>Plats för tabell>

>Plats för tabell>