—

Fysisk isolering från allt annat växtskadegörarmaterial, inbegripet beaktande av kontroll av växtligheten i omgivande områden.

—

Utseende av en kontaktperson som är ansvarig för verksamheterna.

—

Begränsat tillträde till lokalerna och anläggningarna och till omgivande områden, vid behov, endast för namngiven personal.

—

Lämplig identifiering av lokalerna och anläggningarna med angivande av typ av verksamheter och ansvarig personal.

—

Hållande av ett register över de verksamheter som utförs och en handledning för driftsförfaranden, inbegripet förfarande i händelse av att skadegörare slipper ut från inneslutning.

—

Lämpligt säkerhets- och varningssystem.

—

Lämpliga kontrollåtgärder för att förhindra införande i och spridning inom lokalerna av skadegörare.

—

Kontrollerade förfaranden för provtagning och för överförande mellan lokaler och anläggningar av materialet.

—

Kontrollerat bortförande av avfall, jord och vatten på lämpligt sätt.

—

Lämpliga hygien- och desinfektionsförfaranden och -möjligheter för personalen, strukturer och utrustning.

—

Lämpliga åtgärder och möjligheter för kvittblivning av experimentmaterial.

—

Lämpliga indexeringsmöjligheter (inbegripet analys) och -förfaranden.

—

Förvaring i anläggningar med separata kammare, ”dubbla-dörrar”-tillträde för personalen.

—

Förvaring under negativt lufttryck.

—

Förvaring flyktsäkra behållare med lämplig nätstorlek och andra hinder, t.ex. vattenhinder för kvalster, stängda jordbehållare för nematoder, elektriska insektsfällor.

—

Förvaring i isolering från andra skadegörare och material, t.ex. virussmittat växtfodermaterial, värdmaterial.

—

Förvaring av material för förädling i förädlingsbehållare med styrningsanordningar.

—

Ingen korsning av skadegörare med inhemska stammar eller arter.

—

Undvikande av fortsatt odling av skadegörare.

—

Förvaring under förhållanden under vilka förökningen av skadegörare strikt kontrolleras, dvs. under en miljöordning som är sådan att en fördröjning av utvecklingen (diapaus) inte inträffar.

—

Förvaring på ett sådant sätt att ingen spridning av frön eller andra växtdelar kan inträffa, dvs. luftströmmar bör undvikas.

—

Förfaranden för att kontrollera renheten hos odling av skadegörare för frånvaro av parasiter och andra skadegörare.

—

Lämpliga kontrollprogram för materialet för att eliminera möjliga smittospridare.

—

För in vitro-verksamheter hantering av material under sterila förhållanden: utrustning av laboratoriet för utförande av bakteriefria förfaranden.

—

Förvaring av skadegörare som sprids av smittospridare under förhållanden som är sådana att det inte finns någon risk för spridning via smittospridare, dvs. kontrollerad maskstorlek, inneslutning av jord.

—

Säsongsisolering för att säkerställa att verksamheterna utförs under perioden med låg växthälsorisk.

a)

Citrus greening bacterium

b)

Citrus variegated chlorosis

c)

Citrus mosaic virus

d)

Citrus tristeza virus (alla isolerade)

e)

Citrus vein enation woody gall

f)

Leprosis

g)

Psorosis som sprids naturligt

h)

Phoma tracheiphila (Petri) Kanchaveli & Gikashvili

i)

Satsuma dwarf virus

j)

Spiroplasma citri Saglio et al.

k)

Tatter leaf virus

l)

Witches broom (MLO)

m)

Xanthomonas campestris (alla stammar patogena för Citrus).

a)

Arabis mosaic virus

b)

Raspberry ringspot virus

c)

Strawberry crinkle virus

d)

Strawberry latent ”C” virus

e)

Strawberry latent ringspot virus

f)

Strawberry mild yellow edge virus

g)

Strawberry vein banding virus

h)

Strawberry witches' broom mycoplasm

i)

Tomato black ring virus

j)

Tomato ringspot virus

k)

Colletotrichum acutatum Simmonds

l)

Phytophthora fragariae Hickman var. fragariae Wilcox & Duncan

m)

Xanthomonas fragariae Kennedy & King.

i)

när växtmaterialet har sitt ursprung i ett land som inte är känt för att vara fritt från följande skadegörare:

ska vid analysen användas lämpliga laboratoriemetoder och vid behov indikatorväxter för att spåra de relevanta skadegörarna, och

ii)

oberoende av ursprungsland för växtmaterial, ska vid analysen användas lämpliga laboratoriemetoder och vid behov indikatorväxter för att spåra åtminstone följande skadegörare:

i)

när växtmaterialet har sitt ursprung i ett land som inte är känt för att vara fritt från följande skadegörare:

ska vid analysen användas lämpliga laboratoriemetoder och, när det är tillämpligt, indikatorväxter för att spåra relevanta skadegörare, och

ii)

oberoende av ursprungsland för växtmaterial ska vid analysen användas lämpliga laboratoriemetoder och, när det är möjligt, indikatorväxter för att spåra åtminstone följande skadegörare:

a)

Erwinia amylovora (Burr.) Winsl. et al.

b)

Pear decline mycoplasm.

i)

Ajinashika disease

Vid analysen ska en lämplig laboratoriemetod användas. I händelse av ett negativt resultat ska växtmaterialet indexeras på vinstocksorten Koshu och hållas under observation under minst två växtcykler.

ii)

Grapevine stunt virus

Vid analys ska lämpliga indikatorväxter användas inbegripet vinstocksorten Campbell Early och observationen ska hålla på under ett år.

iii)

Summer mottle

Vid analys ska lämpliga indikatorväxter, inbegripet vinstocksorterna Sideritis, Cabernet-Franc och Mission användas.

a)

Blueberry leaf mottle virus

b)

Grapevine Flavescence dorée MLO och andra grapevine yellows

c)

Peach rosette mosaic virus

d)

Tobacco ringspot virus

e)

Tomato ringspot virus (stam ”yellow vein” och andra stammar)

f)

Xylella fastidiosa (Well & Raju)

g)

Xylophilus ampelinus (Panagopoulos) Willems et al.

a)

Clavibacter michiganensis (Smith) Davis et al. ssp. sepedonicus (Spieckermann et Kotthoff) Davis et al.,

b)

Ralstonia solanacearum (Smith) Yabuuchi et al.

a)

andean potato latent virus,

b)

potato black ringspot virus,

c)

potato spindle tuber viroid,

d)

potato yellowing alfamovirus,

e)

potato virus T,

f)

andean potato mottle virus,

g)

vanliga potatisvirus A, M, S, V, X, Y (inbegripet Yo, Yn och Yc) och bladrullvirus.

1.

På knölar analyseras naveländan på varje knöl. Standardstorleken på varje prov ska vara 200 knölar. Förfarandet kan dock tillämpas på prover med mindre än 200 knölar.

2.

På plantmaterial och sticklingar, inbegripet mikroplantor, analyseras de nedre delarna av stammen och, vid behov, rötterna på varje del av växtmaterialet.

3.

Vid analys av avkomma, beträffande knölar, eller av stambaser på icke-knölbildande arter rekommenderas en normal vegetativ växtcykel efter den analys som anges i punkterna 1 och 2.

4.

För det material som avses i punkt 1 ska analysmetoden för Clavibacter michiganensis (Smith) Davis et al. ssp. sepedonicus (Spieckermann et Kotthoff) Davis et al. vara den gemenskapsmetod som anges i bilaga I till rådets direktiv 93/85/EEG (1). För det material som avses i punkt 2 kan denna analysmetod tillämpas.

5.

För det material som avses i punkt 1 ska analysmetoden för Ralstonia solanacearum (Smith) Yabuuchi et al. vara den metod som anges i bilaga II till rådets direktiv 98/57/EG (2). För det material som avses i punkt 2 kan denna analysmetod tillämpas.

1.

Den minsta analysen för vegetativt material (knölar, plantmaterial och sticklingar, inbegripet mikroplantor) ska omfatta ett serologiskt prov vid eller nära blomning för var och en av de särskilda förteckningarna över skadegörare, utom potato spindle tuber viroid, och följas av ett biologiskt prov av material med negativt resultat i det serologiska provet. För bladrullvirus ska två serologiska prov göras.

2.

Den minsta analysen för potatisfröer ska vara ett serologiskt prov eller ett biologiskt prov om inget serologiskt prov finns att tillgå. Omanalys av en del av de negativa proverna och analys av gränsresultat med en annan metod rekommenderas starkt.

3.

De serologiska och biologiska prov som anges i punkterna 1 och 2 ska genomföras på växter som odlats i växthus varvid prover tas från minst två ställen på varje stam, inbegripet ett ungt helt utvecklat småblad överst på varje stam och ett äldre småblad i mitten. Prover ska tas från varje stam på grund av eventuell icke-systemisk infektion. Vad beträffar det serologiska provet ska inga sammanslagningar av småblad från enskilda växter göras om inte graden av sammanslagning har godkänts för den aktuella metoden. Småblad från varje stam får dock slås samman för att tillsammans utgöra ett prov från varje växt. Vad beträffar det biologiska provet är den största sammanslagningen högst 5 växter med inokulation av ett minimum av dubblerade indikatorväxter.

4.

De indikatorväxter som ska användas i det biologiska provet i punkterna 1 och 2 ska vara de som förtecknas av Växtskyddsorganisationen för Europa och Medelhavet (EPPO), eller andra officiellt godkända indikatorväxter som har visat sig spåra virusen.

5.

Endast material som har analyserats direkt ska frisläppas från karantänen. Om indexering har gjorts av enskilda groddar ska endast avkomman från den analyserade grodden frisläppas. Knölen ska inte frisläppas på grund av eventuella problem med icke-systemisk infektion.

1.

Beträffande allt material ska växthusodlade växter analyseras så snart de är väl etablerade, men innan de blommar och producerar pollen. Analysen av knölgroddar/in vitro-växter/späda plantor ska enbart betraktas som en preliminär analys.

2.

Prov ska tas från ett fullt utvecklat småblad överst på varje stam på växten.

3.

Allt analysmaterial ska odlas i ljus vid en temperatur av minst 18 °C och helst mer än 20 °C under minst en 16 timmars fotoperiod.

4.

Analysen ska göras genom radioaktiva eller icke-radioaktiva märkta CDNA- eller RNA-sonder, return-PAGE (med silverfärgning), eller RT-PCR.

5.

Den maximala graden av sammanslagning för sonder och return-PAGE är 5. Om denna eller högre grader av sammanslagning används måste det godkännas.