27.7.2012

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 201/60

---

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 649/2012

av den 4 juli 2012

om export och import av farliga kemikalier

(omarbetning)

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 192.1 och 207,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

efter att ha hört Regionkommittén,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (2), och

av följande skäl:

(1)	Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 689/2008 av den 17 juni 2008 om export och import av vissa farliga kemikalier (3) har ändrats flera gånger på ett väsentligt sätt. Med anledning av nya ändringar bör förordning (EG) nr 689/2008 omarbetas av tydlighetsskäl.

(2)

Förordning (EG) nr 689/2008 genomför Rotterdamkonventionen om förfarandet med förhandsgodkännande sedan information lämnats för vissa farliga kemikalier och bekämpningsmedel i internationell handel (4) (konventionen), som trädde i kraft den 24 februari 2004, och ersätter Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 304/2003 av den 28 januari 2003 om export och import av farliga kemikalier (5).

(3)

Av tydlighetsskäl och med hänsyn till samstämmigheten med annan relevant unionslagstiftning bör vissa definitioner införas eller förtydligas och terminologin anpassas till den som används i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach) och inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet (6), å ena sidan, och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 av den 16 december 2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar (7), å andra sidan. Det är lämpligt att se till att den här förordningen återspeglar övergångsbestämmelserna i förordning (EG) nr 1272/2008, i syfte att undvika inkonsekvenser mellan tidsplanen för tillämpning av den förordningen och den här förordningen.

(4)

Enligt konventionen har parterna rätt att vidta åtgärder som ger ett bättre skydd för hälsa och miljö än vad som anges i konventionen, under förutsättning att åtgärderna inte strider mot konventionen eller internationell rätt. På vissa områden är det nödvändigt och lämpligt med mer långtgående bestämmelser än vad konventionen föreskriver, för att säkerställa en högre skyddsnivå för miljön och allmänheten i importerande länder.

(5)	När det gäller unionens deltagande i konventionen är det av största vikt att unionens kontakter med konventionens sekretariat (sekretariatet), konventionsparterna och andra länder sker via en och samma kontaktpunkt. Kommissionen bör vara denna kontaktpunkt.

(6)

En effektiv samordning och förvaltning av de tekniska och administrativa aspekterna av denna förordning bör säkerställas på unionsnivå. Medlemsstaterna och Europeiska kemikaliemyndigheten som inrättades genom förordning (EG) nr 1907/2006 (kemikaliemyndigheten) har den kompetens och erfarenhet som behövs för genomförandet av unionens kemikalielagstiftning och internationella kemikalieavtal. Medlemsstaterna och kemikaliemyndigheten bör därför utföra de uppgifter som rör dels administrativa, tekniska och vetenskapliga aspekter av konventionens genomförande genom denna förordning, dels informationsutbytet. Dessutom bör kommissionen, medlemsstaterna och kemikaliemyndigheten samarbeta för att på ett effektivt sätt genomföra unionens internationella åtaganden enligt konventionen.

(7)	Eftersom vissa av kommissionens uppgifter bör överföras till kemikaliemyndigheten bör den europeiska databasen för export och import av farliga kemikalier som ursprungligen inrättades av kommissionen vidareutvecklas och underhållas av kemikaliemyndigheten.

(8)

Export av farliga kemikalier som är förbjudna eller underkastade stränga restriktioner i unionen bör även fortsättningsvis omfattas av ett gemensamt exportanmälningsförfarande. Farliga kemikalier, oavsett om de förekommer som ämnen för sig eller i blandningar eller i varor, som är förbjudna eller underkastade stränga restriktioner i unionen när de fungerar som växtskyddsmedel, andra bekämpningsmedel eller industrikemikalier och som är avsedda för yrkesmän eller allmänheten, bör därför omfattas av regler för exportanmälan liknande dem som gäller för sådana kemikalier när de är förbjudna eller underkastade stränga restriktioner i den ena eller båda av konventionens användningskategorier, dvs. vid användning som bekämpningsmedel eller för industriellt bruk. Samma regler för exportanmälan bör även gälla kemikalier som omfattas av det internationella förfarandet med förhandsgodkännande sedan information lämnats (PIC) (PIC-förfarandet). Detta gemensamma exportanmälningsförfarande bör gälla all export från unionen till tredjeländer, även när det är fråga om länder som inte är parter i konventionen eller som inte tillämpar förfarandena i konventionen. Medlemsstaterna bör få ta ut en administrativ avgift för att täcka sina kostnader för tillämpningen av förfarandet.

(9)	Exportörer och importörer bör åläggas att tillhandahålla information om den mängd kemikalier i internationell handel som omfattas av denna förordning så att verkan av bestämmelserna i förordningen liksom deras effektivitet kan övervakas och bedömas.

(10)

Anmälningar till sekretariatet av förbud mot eller stränga restriktioner för kemikalier genom slutliga lagstiftningsåtgärder i unionen eller medlemsstaterna, i syfte att låta kemikalierna omfattas av PIC-förfarandet, bör göras av kommissionen i de fall då konventionens kriterier är uppfyllda i detta avseende. Vid behov bör ytterligare information inhämtas till stöd för dessa anmälningar.

(11)	I de fall då unionens eller medlemsstaternas slutliga lagstiftningsåtgärder inte behöver anmälas eftersom de inte uppfyller konventionens kriterier, bör sekretariatet och andra konventionsparter ändå informeras om åtgärderna i syfte att främja informationsutbytet.

(12)

Det är också nödvändigt att se till att unionen fattar beslut beträffande import till unionen av kemikalier som omfattas av PIC-förfarandet. Sådana beslut bör grundas på tillämplig unionslagstiftning och ta hänsyn till förbud eller stränga restriktioner som införts av medlemsstaterna. Vid behov bör ändringar av unionslagstiftningen föreslås.

(13)

Det behövs förfaranden för att göra medlemsstaterna och exportörerna medvetna om importerande länders beslut angående kemikalier som omfattas av PIC-förfarandet och för att kontrollera att exportörerna följer dessa beslut. För att undvika oönskad export bör dessutom kemikalier som är förbjudna eller underkastade stränga restriktioner i unionen, och som uppfyller konventionens anmälningskriterier eller omfattas av PIC-förfarandet, bara få exporteras med det importerande landets uttryckliga medgivande, oavsett om landet är part i konventionen eller inte. Samtidigt bör undantag från detta krav kunna göras för export av vissa kemikalier till länder som är medlemmar av Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD), under förutsättning att vissa villkor är uppfyllda. Dessutom behövs ett förfarande för att hantera fall där inget svar har erhållits från det importerande landet, trots skäliga ansträngningar, så att exporten av vissa kemikalier temporärt kan fortsätta på vissa villkor. Det är också nödvändigt att besluta om regelbunden översyn av alla sådana fall och fall där uttryckligt medgivande erhålls.

(14)

Det är även viktigt att exporterade kemikalier har en tillräcklig lagringsbarhet för att de ska kunna användas effektivt och säkert. När det gäller bekämpningsmedel, och i synnerhet vid export av sådana medel till utvecklingsländer, är det viktigt att lagringsanvisningar lämnas och att förpackningarna och storlekarna på de behållare som används är lämpliga för att inte lager med utgångna produkter ska uppkomma.

(15)

Varor som innehåller kemikalier omfattas inte av konventionens tillämpningsområde. Exportanmälan bör emellertid krävas för varor, såsom de definieras i denna förordning, som innehåller kemikalier som kan komma att släppas ut under vissa förhållanden vid användning eller bortskaffande och som är förbjudna eller underkastade stränga restriktioner i unionen inom minst en av konventionens användningskategorier eller som omfattas av PIC-förfarandet. Vissa kemikalier och varor som innehåller specifika kemikalier som inte omfattas av konventionens tillämpningsområde men som ger upphov till särskild oro bör inte få exporteras alls.

(16)	I enlighet med konventionen bör information om transitering av kemikalier som omfattas av PIC-förfarandet tillhandahållas de konventionsparter som begär det.

(17)

Unionens bestämmelser om förpackning och märkning och annan säkerhetsinformation bör omfatta alla kemikalier avsedda för export till parter och andra länder, utom när bestämmelserna inte är förenliga med särskilda krav i det importerande landet, med beaktande av relevanta internationella standarder. Mot bakgrund av att förordning (EG) nr 1272/2008 omfattar nya bestämmelser om klassificering, förpackning och märkning av ämnen och blandningar bör det i den här förordningen införas en hänvisning till den förordningen.

(18)

Medlemsstaterna bör utse myndigheter, t.ex. tullmyndigheter, som ska ansvara för kontrollen av import och export av kemikalier som omfattas av denna förordning, för att säkerställa en effektiv övervakning och tillämpning. Kommissionen, med stöd av kemikaliemyndigheten, och medlemsstaterna har en viktig roll och de bör arbeta på ett målinriktat och samordnat sätt. Medlemsstaterna bör införa lämpliga sanktioner för överträdelser.

(19)

För att underlätta tullkontrollen och minska administrationen för både exportörer och myndigheter bör ett system inrättas där koder används för exportdeklarationerna. Särskilda koder bör också användas i tillämpliga fall för kemikalier som exporteras i forsknings- eller analyssyfte i kvantiteter som sannolikt inte påverkar människors hälsa eller miljön, och som i alla händelser inte överstiger 10 kg per kemikalie från varje enskild exportör till varje enskilt importerande land per kalenderår.

(20)

Informationsutbyte, delat ansvar och samarbete mellan unionen och medlemsstaterna och tredjeländer bör främjas i syfte att säkerställa en sund kemikaliehantering, oavsett om dessa tredjeländer är konventionsparter eller inte. Särskilt bör tekniskt bistånd till utvecklingsländer och länder med övergångsekonomi ges direkt av kommissionen och medlemsstaterna, eller indirekt via stöd till projekt som drivs av icke-statliga organisationer, särskilt när det gäller bistånd som är avsett att göra det möjligt för länderna att tillämpa konventionen, vilket därmed bidrar till att förebygga att kemikalier påverkar människors hälsa eller miljön negativt.

(21)	Tillämpningen av förfarandena bör kontrolleras regelbundet för att de ska vara effektiva. Medlemsstaterna och kemikaliemyndigheten bör därför regelbundet rapportera i standardiserad form till kommissionen, som i sin tur regelbundet bör rapportera till Europaparlamentet och rådet.

(22)	Tekniska riktlinjer bör utarbetas av kemikaliemyndigheten för att bistå utsedda myndigheter, inbegripet tullmyndigheter som kontrollerar exporten, exportörer och importörer, vid tillämpningen av denna förordning.

(23)

För att anpassa denna förordning till den tekniska utvecklingen bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) delegeras till kommissionen med avseende på införandet av kemikalier i del 1 eller 2 i bilaga I och andra ändringar av den bilagan, införandet av kemikalier i del 1 eller 2 i bilaga V och andra ändringar av den bilagan, samt ändringar av bilagorna II, III, IV och VI. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter bör den se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

(24)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (8).

(25)

Eftersom målen för denna förordning, nämligen att säkerställa ett enhetligt och effektivt genomförande av unionens åtaganden enligt konventionen, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför, på grund av behovet av att harmonisera reglerna för import och export av farliga kemikalier, bättre kan uppnås på unionsnivå kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(26)	Förordning (EG) nr 689/2008 bör upphävas.

(27)	Tillämpningen av denna förordning bör skjutas upp för att ge kemikaliemyndigheten den tid den behöver för att förbereda sig för sin nya roll och för att ge industrin möjlighet att bekanta sig med de nya förfarandena.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syften

1.   Syftena med denna förordning är att

a)	genomföra Rotterdamkonventionen om förfarandet med förhandsgodkännande sedan information lämnats för vissa farliga kemikalier och bekämpningsmedel i internationell handel (konventionen),

b)	främja delat ansvar och samarbete i fråga om internationell transport av farliga kemikalier, för att skydda människors hälsa och miljön från potentiell skada,

c)	bidra till en miljövänlig användning av farliga kemikalier.

De syften som anges i första stycket ska uppnås genom att informationsutbytet om farliga kemikaliers egenskaper underlättas, genom att en beslutsprocess inrättas i unionen för import och export av farliga kemikalier och genom att fattade beslut sprids till parterna och andra länder när så är lämpligt.

2.   Utöver de syften som anges i punkt 1 ska denna förordning säkerställa att bestämmelserna i förordning (EG) nr 1272/2008 angående klassificering, märkning och förpackning gäller vid all export av kemikalier från medlemsstaterna till andra parter eller andra länder, om inte dessa bestämmelser strider mot särskilda krav som ställts upp av dessa parter eller andra länder.

Artikel 2

Tillämpningsområde

1.   Förordningen ska tillämpas på

a)	vissa farliga kemikalier som omfattas av det förfarande med förhandsgodkännande sedan information lämnats som fastställs i konventionen (PIC-förfarandet),

b)	vissa farliga kemikalier som är förbjudna eller underkastade stränga restriktioner i unionen eller i en medlemsstat, och

c)	kemikalier som exporteras vad avser deras klassificering, märkning och förpackning.

2.   Förordningen ska inte tillämpas på

a)	narkotiska droger och psykotropiska beredningar som omfattas av rådets förordning (EG) nr 111/2005 av den 22 december 2004 om regler för övervakning av handeln med narkotikaprekursorer mellan gemenskapen och tredjeländer (9),

b)	radioaktivt material och radioaktiva ämnen som omfattas av rådets direktiv 96/29/Euratom av den 13 maj 1996 om fastställande av grundläggande säkerhetsnormer för skydd av arbetstagarnas och allmänhetens hälsa mot de faror som uppstår till följd av joniserande strålning (10),

c)	avfall som omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall (11),

d)	kemiska vapen som omfattas av rådets förordning (EG) nr 428/2009 av den 5 maj 2009 om upprättande av en gemenskapsordning för kontroll av export, överföring, förmedling och transitering av produkter med dubbla användningsområden (12),

e)	livsmedel och livsmedelstillsatser som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 av den 29 april 2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd (13),

f)

foderråvaror som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (14), inbegripet tillsatser, oberoende av om de är bearbetade, delvis bearbetade eller obearbetade, som är avsedda för utfordring av djur,

g)	genetiskt modifierade organismer som omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/18/EG av den 12 mars 2001 om avsiktlig utsättning av genetiskt modifierade organismer i miljön (15),

h)

med undantag för det som omfattas av artikel 3.5 b i den här förordningen, farmaceutiska specialiteter och veterinärmedicinska läkemedel som omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel (16) respektive Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/82/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för veterinärmedicinska läkemedel (17).

3.   Denna förordning ska inte tillämpas på kemikalier som exporteras i forsknings- eller analyssyfte i kvantiteter som sannolikt inte påverkar människors hälsa eller miljön och som i alla händelser inte överstiger 10 kg per kemikalie från varje enskild exportör till varje enskilt importerande land per kalenderår.

Utan hinder av första stycket ska exportörer av sådana kemikalier som avses i det stycket erhålla ett särskilt referensnummer för identifikation via den databas som avses i artikel 6.1 a och ange detta referensnummer i sin exportdeklaration.

Artikel 3

Definitioner

I denna förordning avses med

1.   kemikalie: ett ämne, för sig eller i en blandning, eller en blandning, som tillverkas eller utvinns från naturen, med undantag för levande organismer, och som hör till någon av följande kategorier:

2.   ämne: kemiskt grundämne och föreningar av detta grundämne enligt definitionen i artikel 3.1 i förordning (EG) nr 1907/2006,

3.   blandning: blandning eller lösning enligt definitionen i artikel 2.8 i förordning (EG) nr 1272/2008,

4.   vara: en färdig produkt som innehåller en kemikalie vars användning i den särskilda produkten är förbjuden eller underkastad stränga restriktioner enligt unionslagstiftningen, om produkten inte omfattas av punkt 2 eller 3,

5.   bekämpningsmedel: kemikalier i någon av följande två underkategorier:

i)	biocidprodukter som omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 98/8/EG av den 16 februari 1998 om utsläppande av biocidprodukter på marknaden (19) och

ii)	desinfektionsmedel, insekticider och parasitmedel som omfattas av direktiven 2001/82/EG och 2001/83/EG,

6.   industrikemikalier: industrikemikalier i någon av följande två underkategorier:

7.   kemikalie för vilken exportanmälan ska ske: kemikalie som i unionen är förbjuden eller underkastad stränga restriktioner inom minst en kategori eller underkategori eller kemikalie förtecknad i del 1 i bilaga I som omfattas av PIC-förfarandet,

8.   kemikalie för vilken PIC-anmälan ska ske: kemikalie som i unionen eller i en medlemsstat är förbjuden eller underkastad stränga restriktioner inom minst en kategori; kemikalier som i unionen är förbjudna eller underkastade stränga restriktioner inom en eller flera kategorier anges i del 2 i bilaga I,

9.   kemikalie som omfattas av PIC-förfarandet: kemikalie som anges i bilaga III till konventionen och del 3 i bilaga I till denna förordning,

10.   kemikalie som är förbjuden:

a)	en kemikalie vars användning har förbjudits genom en slutlig lagstiftningsåtgärd på unionsnivå inom en eller flera kategorier eller underkategorier i syfte att skydda människors hälsa eller miljön, eller

b)

en kemikalie som inte har godkänts för första användning eller som har dragits tillbaka av industrin, antingen från unionsmarknaden eller från vidare behandling i ett anmälnings-, registrerings- eller godkännandeförfarande, och där det visats att det finns skäl att hysa farhågor beträffande kemikaliens inverkan på människors hälsa eller miljön,

11.   kemikalie som är underkastad stränga restriktioner:

a)	en kemikalie som, vad nästan all användning beträffar, inom en eller flera kategorier eller underkategorier har förbjudits genom en slutlig lagstiftningsåtgärd på unionsnivå i syfte att skydda människors hälsa eller miljön, men som fortfarande får användas för bestämda ändamål, eller

b)

en kemikalie som, vad nästan all användning beträffar, inte har godkänts eller som har dragits tillbaka av industrin, antingen från unionsmarknaden eller från vidare behandling i ett anmälnings-, registrerings- eller godkännandeförfarande, och där det visats att det finns skäl att hysa farhågor beträffande kemikaliens inverkan på människors hälsa eller miljön,

12.   kemikalie som är förbjuden eller underkastad stränga restriktioner i en medlemsstat: kemikalie som är förbjuden eller underkastad stränga restriktioner genom en slutlig nationell lagstiftningsåtgärd i en medlemsstat,

13.   slutlig lagstiftningsåtgärd: bindande rättsakt vars syfte är att förbjuda en kemikalie eller underkasta den stränga restriktioner,

14.   mycket farligt bekämpningsmedel: en kemikalie som beretts för användning som bekämpningsmedel och som vid användning ger upphov till allvarliga hälso- eller miljöeffekter som kan konstateras inom kort tid efter en enstaka eller mångfaldig exponering,

15.   unionens tullområde: det område som fastställs i artikel 3 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättande av en tullkodex för gemenskapen (20),

16.   export:

a)	slutlig eller temporär export av en kemikalie som uppfyller villkoren i artikel 28.2 i EUF-fördraget, eller

b)	återexport av en kemikalie som inte uppfyller villkoren i artikel 28.2 i EUF-fördraget och som genomgår ett annat tullförfarande än unionens externa transiteringsförfarande för befordran av varor genom unionens tullområde,

17.   import: fysiskt införande i unionens tullområde av en kemikalie som genomgår ett annat tullförfarande än unionens externa transiteringsförfarande för befordran av varor genom unionens tullområde,

18.   exportör: en fysisk eller juridisk person som är

19.   importör: fysisk eller juridisk person som vid tidpunkten för importen till unionens tullområde är kemikaliens mottagare,

20.   konventionspart eller part: stat eller regional organisation för ekonomisk integration som har förbundit sig att efterleva konventionen och för vilken konventionen har trätt i kraft,

21.   annat land: land som inte är en part,

22.   kemikaliemyndigheten: Europeiska kemikaliemyndigheten som inrättades enligt förordning (EG) nr 1907/2006,

23.   sekretariatet: konventionens sekretariat, om inte något annat anges i denna förordning.

Artikel 4

Medlemsstaternas utsedda nationella myndigheter

Varje medlemsstat ska utse den eller de myndigheter (den utsedda nationella myndigheten eller de utsedda nationella myndigheterna), som ska utföra de administrativa uppgifter som föreskrivs i denna förordning, om den inte redan har gjort detta innan denna förordning träder i kraft.

Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om vilka myndigheter som utsetts senast den 17 november 2012, om de inte redan har gjort det innan denna förordning träder i kraft, samt underrätta kommissionen vid alla förändringar i fråga om den utsedda nationella myndigheten.

Artikel 5

Unionens deltagande i konventionen

1.   Kommissionen och medlemsstaterna ska gemensamt ansvara för unionens deltagande i konventionen, särskilt när det gäller tekniskt bistånd, informationsutbyte och frågor som gäller tvistlösning, deltagande i underställda organ och omröstning.

2.   Kommissionen ska agera som gemensam utsedd myndighet för konventionens administrativa funktioner i samband med PIC-förfarandet, som företrädare för och i nära samarbete och samråd med medlemsstaternas samtliga utsedda nationella myndigheter.

Kommissionen ska särskilt ha ansvaret för

a)	översändandet av unionens exportanmälningar till parter och andra länder enligt artikel 8,

b)	inlämnandet till sekretariatet av anmälningar om relevanta slutliga lagstiftningsåtgärder angående kemikalier för vilka PIC-anmälan ska ske enligt artikel 11,

c)	överlämnandet av information om andra slutliga lagstiftningsåtgärder angående kemikalier för vilka PIC-anmälan inte ska ske i enlighet med artikel 12,

d)	mottagandet av allmän information från sekretariatet.

Kommissionen ska även, i enlighet med artikel 13, översända unionens importsvar rörande kemikalier som omfattas av PIC-förfarandet till sekretariatet.

Dessutom ska kommissionen samordna unionens arbete i alla tekniska frågor som rör följande:

a)	Konventionen.

b)	Förberedelserna inför den partskonferens som har inrättats genom artikel 18.1 i konventionen.

c)	Undersökningskommittén för kemikalier som har inrättats i enlighet med artikel 18.6 i konventionen (undersökningskommittén för kemikalier).

d)	Partskonferensens övriga underställda organ.

3.   Kommissionen och medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att unionen ska företrädas på ett lämpligt sätt i de olika organ som genomför konventionen.

Artikel 6

Kemikaliemyndighetens uppgifter

1.   Kemikaliemyndigheten ska, utöver de uppgifter som den tilldelas enligt artiklarna 7, 8, 9, 10, 11, 13, 14, 15, 18, 19, 20, 21, 22 och 25, utföra följande uppgifter:

a)	Den ska underhålla, vidareutveckla och regelbundet uppdatera en databas för export och import av farliga kemikalier (databasen).

b)	Den ska göra databasen allmänt tillgänglig via sin webbplats.

c)	Den ska, med kommissionens godkännande och efter samråd med medlemsstaterna, i tillämpliga fall tillhandahålla bistånd, teknisk och vetenskaplig vägledning och verktyg för industrin för att säkerställa en effektiv tillämpning av denna förordning.

d)	Den ska, med kommissionens godkännande, erbjuda medlemsstaternas utsedda nationella myndigheter bistånd och teknisk och vetenskaplig vägledning för att säkerställa en effektiv tillämpning av denna förordning.

e)	När medlemsstaternas eller kommissionens experter i undersökningskommittén för kemikalier så begär ska den med tillgängliga resurser bidra till utarbetandet av de riktlinjer för beslut som avses i artikel 7 i konventionen och andra tekniska dokument som rör genomförandet av konventionen.

f)	Den ska på begäran förse kommissionen med tekniska och vetenskapliga data och bistå den för att säkerställa ett effektivt genomförande av denna förordning.

g)	Den ska på begäran förse kommissionen med tekniska och vetenskapliga data och bistå den i utövandet av dess uppgifter som gemensam utsedd myndighet för unionen.

2.   Kemikaliemyndighetens sekretariat ska utföra de uppgifter som kemikaliemyndigheten tilldelas enligt denna förordning.

Artikel 7

Kemikalier för vilka exportanmälan ska ske, kemikalier för vilka PIC-anmälan ska ske och kemikalier som omfattas av PIC-förfarandet

1.   De kemikalier för vilka exportanmälan ska ske, de kemikalier för vilka PIC-anmälan ska ske och de kemikalier som omfattas av PIC-förfarandet ska anges i bilaga I.

2.   De kemikalier som förtecknas i bilaga I ska ingå i en eller flera av de tre grupper av kemikalier som anges i delarna 1, 2 och 3 i den bilagan.

För kemikalier som förtecknas i del 1 i bilaga I ska exportanmälan ske i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 8, med detaljerade identifikationsuppgifter för ämnet, detaljerade uppgifter om vilken kategori och/eller underkategori för användning som restriktionerna gäller, vilken typ av restriktion det rör sig om samt annan lämplig information, särskilt eventuella undantag från kravet på exportanmälan.

För kemikalier som förtecknas i del 2 i bilaga I ska utöver exportanmälan i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 8 även PIC-anmälan i enlighet med det förfarande som anges i artikel 11 ske, med angivande av detaljerade identifikationsuppgifter för ämnet och detaljerade uppgifter om kategori för användning.

För kemikalier som förtecknas i del 3 i bilaga I ska PIC-förfarandet tillämpas med angivande av kategori för användning och, när det är tillämpligt, annan information, särskilt eventuella krav på exportanmälan.

3.   De förteckningar som anges i bilaga I ska göras tillgängliga för allmänheten via databasen.

Artikel 8

Exportanmälan till parter och andra länder

1.   När det gäller ämnen som förtecknas i del 1 i bilaga I eller blandningar som innehåller de ämnena i en sådan koncentration att märkning krävs i enligt förordning (EG) nr 1272/2008 oberoende av om andra ämnen förekommer, ska punkterna 2–8 i denna artikel tillämpas oavsett kemikaliens avsedda användning i den importerande parten eller i annat land.

2.   När en exportör ska exportera en kemikalie som avses i punkt 1 från unionen till en part eller till ett annat land för första gången den dag kemikalien kom att omfattas av denna förordning eller senare, ska exportören senast 35 dagar före det beräknade datumet för exporten anmäla detta till den utsedda nationella myndigheten i den medlemsstat där exportören är etablerad (exportörens medlemsstat). Därefter ska exportören senast 35 dagar före exporten anmäla den första exporten varje kalenderår av kemikalien till den utsedda nationella myndigheten. Anmälningarna ska uppfylla de informationskrav som anges i bilaga II och göras tillgängliga för kommissionen och medlemsstaterna via databasen.

Den utsedda nationella myndigheten i exportörens medlemsstat ska kontrollera att anmälan innehåller de uppgifter som anges i bilaga II och, om anmälan är fullständig, vidarebefordra den till kemikaliemyndigheten senast 25 dagar före det beräknade datumet för exporten.

Kemikaliemyndigheten ska, på kommissionens vägnar, sända anmälan till den utsedda nationella myndigheten i den importerande parten eller den behöriga myndigheten i ett annat importerande land och vidta de åtgärder som är nödvändiga för att se till att de får denna anmälan senast 15 dagar före den första planerade exporten av kemikalien och därefter senast 15 dagar före den första exporten av kemikalien varje kalenderår.

Kemikaliemyndigheten ska registrera alla exportanmälningar i sin databas och tilldela dem ett referensnummer för identifikation. Kemikaliemyndigheten ska också göra en uppdaterad förteckning för varje kalenderår över berörda kemikalier och importerande parter och andra länder tillgänglig för allmänheten och medlemsstaternas utsedda nationella myndigheter, beroende på vad som är lämpligt, via databasen.

3.   Kemikaliemyndigheten ska, på kommissionens vägnar, skicka en andra anmälan om den inte inom 30 dagar efter avsändandet av den första exportanmälan efter det att kemikalien förtecknats i del 1 i bilaga I har fått en bekräftelse från den importerande parten eller från annat land på att anmälan har mottagits. Kemikaliemyndigheten ska, på kommissionens vägnar, göra rimliga ansträngningar för att se till att den andra anmälan når den utsedda nationella myndigheten i den importerande parten eller den behöriga myndigheten i annat importerande land.

4.   En ny exportanmälan ska ske i enlighet med punkt 2 för export som sker efter ikraftträdandet av ändringar av unionslagstiftning om saluföring, användning eller märkning av de berörda ämnena, samt när den aktuella blandningens sammansättning har ändrats på ett sådant sätt att blandningens märkning ändras. Den nya anmälan ska uppfylla de informationskrav som anges i bilaga II, och det ska framgå att det är en ändring av en tidigare anmälan.

5.   Den utsedda nationella myndigheten i exportörens medlemsstat får, vid en motiverad ansökan från exportören eller den importerande parten eller det andra landet och i samråd med kommissionen, som bistås av kemikaliemyndigheten, helt eller delvis medge undantag från de skyldigheter som anges i punkterna 2, 3 och 4 om exporten av en kemikalie sammanhänger med en nödsituation där varje dröjsmål kan äventyra människors hälsa eller miljön i den importerande parten eller ett annat land. Ett beslut om ansökan ska anses ha fattats i samråd med kommissionen, om kommissionen inte har avgett ett avvikande svar senast 10 dagar efter det att medlemsstatens utsedda nationella myndighet har tillsänt kommissionen uppgifter om ansökan.

6.   Utan att det påverkar de skyldigheter som anges i artikel 19.2 ska de skyldigheter som anges i punkterna 2, 3 och 4 i denna artikel upphöra när samtliga följande villkor har uppfyllts:

a)	Kemikalien har blivit en kemikalie som omfattas av PIC-förfarandet.

b)	Det importerande landet är part i konventionen och har lämnat ett svar i enlighet med artikel 10.2 i konventionen till sekretariatet om huruvida landet kommer att godkänna import av kemikalien eller ej.

c)	Kommissionen har informerats av sekretariatet om svaret och vidarebefordrat det till medlemsstaterna och kemikaliemyndigheten.

Utan hinder av första stycket i denna punkt ska de skyldigheter som anges i punkterna 2, 3 och 4 i denna artikel inte upphöra om det importerande landet är part i konventionen, och uttryckligen kräver att exporterande parter även fortsättningsvis gör exportanmälan, t.ex. genom sitt importbeslut eller på annat sätt.

Utan att det påverkar de skyldigheter som anges i artikel 19.2 ska de skyldigheter som anges i punkterna 2, 3 och 4 i denna artikel även upphöra när båda följande villkor har uppfyllts:

a)	Den utsedda nationella myndigheten i den importerande parten eller den behöriga myndigheten i annat importerande land har gjort ett undantag från kravet att den ska underrättas innan kemikalien exporteras.

b)

Kommissionen har fått denna information från sekretariatet eller den utsedda nationella myndigheten i den importerande parten eller den behöriga myndigheten i det andra importerande landet, och har vidarebefordrat informationen till medlemsstaterna och kemikaliemyndigheten, som har gjort den tillgänglig via databasen.

7.   Kommissionen, medlemsstaternas berörda utsedda nationella myndigheter, kemikaliemyndigheten och exportörerna ska på begäran ge importerande parter och andra länder tillgänglig kompletterande information om exporterade kemikalier.

8.   Medlemsstaterna får på ett transparent sätt ta ut en administrativ avgift av exportörerna för exportanmälan och för varje begäran om uttryckligt medgivande som ska motsvara deras kostnader för att utföra de uppgifter som föreskrivs i punkterna 2 och 4 i den här artikeln och i artikel 14.6 och 14.7.

Artikel 9

Exportanmälningar från parter och andra länder

1.   Exportanmälningar som kemikaliemyndigheten får från en parts utsedda nationella myndigheter eller från de behöriga myndigheterna i ett annat land angående export till unionen av kemikalier vars tillverkning, användning, hantering, förbrukning, transport eller försäljning är förbjuden eller underkastad stränga restriktioner enligt partens eller det andra landets lagstiftning, ska inom 15 dagar från det att kemikaliemyndigheten tog emot en sådan anmälan finnas tillgängliga via databasen.

Kemikaliemyndigheten ska, på kommissionens vägnar, bekräfta mottagandet av den första exportanmälan för varje kemikalie från respektive part eller annat land.

De utsedda nationella myndigheterna i den medlemsstat som tar emot den importen ska inom 10 dagar från dess mottagande få en kopia av anmälan av kemikaliemyndigheten tillsammans med all tillgänglig information. Andra medlemsstater ska på begäran erhålla kopior.

2.   När kommissionen eller en medlemsstats utsedda nationella myndigheter tar emot en exportanmälan från en parts utsedda nationella myndigheter eller från behöriga myndigheter i ett annat land, direkt eller indirekt, ska anmälan och all tillgänglig information omedelbart vidarebefordras till kemikaliemyndigheten.

Artikel 10

Information om export och import av kemikalier

1.   En exportör av nedanstående ämnen och/eller blandningar och/eller varor:

a)	ämnen som förtecknas i bilaga I,

b)	blandningar som innehåller sådana ämnen i en koncentration som medför krav på märkning enligt förordning (EG) nr 1272/2008 oberoende av om andra ämnen förekommer, eller

c)	varor som innehåller ämnen som förtecknas i del 2 eller 3 i bilaga I i oreagerad form eller blandningar som innehåller sådana ämnen i en koncentration som medför krav på märkning enligt förordning (EG) nr 1272/2008 oberoende av om andra ämnen förekommer,

ska under det första kvartalet varje år informera den utsedda nationella myndigheten i exportörens medlemsstat om vilken kvantitet av kemikalien, som enskilt ämne och del av en blandning eller av en vara, som har levererats till varje part eller annat land under det föregående året. Den informationen ska åtföljas av en förteckning med namn och adress över varje fysisk eller juridisk person som importerar kemikalien till en part eller annat land till vilken eller vilket leverans ägde rum under samma period. Informationen ska omfatta en separat förteckning av export som sker enligt artikel 14.7.

Importörer i unionen ska tillhandahålla motsvarande information för de kvantiteter som importeras till unionen.

2.   På begäran av kommissionen, som bistås av kemikaliemyndigheten, eller av den utsedda nationella myndigheten i sin medlemsstat ska exportören eller importören tillhandahålla sådan ytterligare information om kemikalien som behövs för genomförandet av denna förordning.

3.   Medlemsstaterna ska årligen tillhandahålla kemikaliemyndigheten samlad information i enlighet med bilaga III. Kemikaliemyndigheten ska sammanfatta den informationen på unionsnivå och göra icke-konfidentiell information tillgänglig för allmänheten via databasen.

Artikel 11

Anmälan om kemikalier som är förbjudna eller underkastade stränga restriktioner enligt konventionen

1.   Kommissionen ska skriftligen underrätta sekretariatet om de kemikalier som förtecknas i bilaga I del 2 för vilka PIC-anmälan ska ske.

2.   När nya kemikalier läggs till i bilaga I del 2 enligt artikel 23.2 andra stycket ska kommissionen underrätta sekretariatet om dessa kemikalier. Denna PIC-anmälan ska ske så snart som möjligt efter det att en slutlig lagstiftningsåtgärd har antagits på unionsnivå angående förbud mot eller stränga restriktioner för kemikalien, dock senast 90 dagar efter det att den slutliga lagstiftningsåtgärden ska börja tillämpas.

3.   PIC-anmälan ska innehålla all den information som krävs enligt bilaga IV.

4.   Kommissionen ska vid fastställandet av prioriteringarna för anmälningarna beakta huruvida kemikalien redan är förtecknad i del 3 i bilaga I, i vilken utsträckning informationskraven i bilaga IV kan uppfyllas och hur allvarliga riskerna med kemikalien är, särskilt för utvecklingsländer.

Om det för en kemikalie enligt kriterierna ska ske en PIC-anmälan men informationen inte innehåller alla de uppgifter som anges i bilaga IV, ska kända exportörer och importörer på kommissionens begäran tillhandahålla all den relevanta information de har tillgång till, även information från nationella eller internationella program för kemikaliekontroll, inom 60 dagar efter det att begäran inkommit.

5.   Om en slutlig lagstiftningsåtgärd som anmälts i enlighet med punkterna 1 eller 2 ändras ska kommissionen skriftligen underrätta sekretariatet så snart som möjligt efter det att den nya slutliga lagstiftningsåtgärden antagits, dock senast 60 dagar efter det att den nya slutliga lagstiftningsåtgärden ska börja tillämpas.

Kommissionen ska tillhandahålla all relevant information som inte fanns tillgänglig när den ursprungliga anmälan i enlighet med punkterna 1 respektive 2 gjordes.

6.   På begäran av en part eller sekretariatet ska kommissionen i möjligaste mån tillhandahålla ytterligare information om kemikalien eller om den slutliga lagstiftningsåtgärden.

Medlemsstaterna och kemikaliemyndigheten ska på begäran bistå kommissionen i den utsträckning som behövs för att samla in den informationen.

7.   Kommissionen ska omedelbart till medlemsstaterna och kemikaliemyndigheten vidarebefordra information som den erhåller från sekretariatet om kemikalier som en annan part har anmält som förbjudna eller underkastade stränga restriktioner.

När det är lämpligt ska kommissionen i nära samarbete med medlemsstaterna och kemikaliemyndigheten bedöma behovet av att föreslå åtgärder på unionsnivå för att undvika oacceptabla risker för människors hälsa eller miljön i unionen.

8.   När en medlemsstat vidtar nationella slutliga lagstiftningsåtgärder i enlighet med relevant unionslagstiftning för att förbjuda en kemikalie eller underkasta en kemikalie stränga restriktioner ska den lämna relevant information till kommissionen. Kommissionen ska göra denna information tillgänglig för medlemsstaterna. Medlemsstaterna får inom fyra veckor efter det att denna information gjorts tillgänglig sända kommentarer om en eventuell PIC-anmälan, särskilt innehållande relevant information om hur kemikalien behandlas i deras nationella lagstiftning, till kommissionen och till den medlemsstat som har anmält den nationella slutliga lagstiftningsåtgärden. Efter det att kommentarerna behandlats ska den anmälande medlemsstaten informera kommissionen om huruvida kommissionen måste

a)	göra en PIC-anmälan till sekretariatet, enligt denna artikel, eller

b)	lämna information till sekretariatet, enligt artikel 12.

Artikel 12

Information som ska skickas till sekretariatet om kemikalier som är förbjudna eller underkastade stränga restriktioner men för vilka PIC-anmälan inte ska ske

Om en kemikalie förtecknas enbart i del 1 i bilaga I eller om en medlemsstat har lämnat information enligt artikel 11.8 b ska kommissionen informera sekretariatet om de relevanta slutliga lagstiftningsåtgärderna, så att sekretariatet får möjlighet att sprida informationen på lämpligt sätt till övriga parter i konventionen.

Artikel 13

Skyldigheter vid import av kemikalier

1.   Kommissionen ska till medlemsstaterna och kemikaliemyndigheten omedelbart vidarebefordra de riktlinjer för beslut som den erhåller från sekretariatet.

Kommissionen ska genom en genomförandeakt anta ett importbeslut i form av ett slutligt eller ett interimistiskt importsvar på unionens vägnar angående framtida import av den berörda kemikalien. Den genomförandeakten ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 27.2. Kommissionen ska vidarebefordra beslutet till sekretariatet så snart som möjligt, dock senast nio månader efter den dag då sekretariatet skickat riktlinjerna för beslut.

Om det införs ytterligare restriktioner i unionslagstiftningen för en kemikalie eller om restriktioner ändras, ska kommissionen genom en genomförandeakt anta ett ändrat importbeslut. Den genomförandeakten ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 27.2. Kommissionen ska vidarebefordra det ändrade importbeslutet till sekretariatet.

2.   När det rör sig om en kemikalie som är förbjuden eller underkastad stränga restriktioner av en eller flera medlemsstater ska kommissionen, på skriftlig begäran från medlemsstaten i fråga, ta hänsyn till denna information i sitt importbeslut.

3.   Ett importbeslut enligt punkt 1 ska avse den eller de kategorier som anges för kemikalien i riktlinjerna för beslut.

4.   När kommissionen vidarebefordrar ett importbeslut till sekretariatet ska det åtföljas av en beskrivning av de lagar och administrativa bestämmelser som ligger till grund för det.

5.   Medlemsstaternas utsedda nationella myndigheter ska inom sina respektive ansvarsområden göra de importbeslut som avses i punkt 1 tillgängliga för berörda parter, i enlighet med de lagar och administrativa bestämmelser som gäller för myndigheten. Kemikaliemyndigheten ska göra importbesluten enligt punkt 1 allmänt tillgängliga via databasen.

6.   När det är lämpligt ska kommissionen i nära samarbete med medlemsstaterna och kemikaliemyndigheten bedöma behovet av att föreslå åtgärder på unionsnivå för att undvika oacceptabla risker för människors hälsa eller miljön i unionen, med beaktande av informationen i riktlinjerna för beslut.

Artikel 14

Andra skyldigheter vid export av kemikalier än exportanmälan

1.   När kommissionen från sekretariatet får information i form av cirkulär eller på annat sätt om kemikalier som omfattas av PIC-förfarandet och om importerande parters beslut om importvillkor för dessa kemikalier, ska kommissionen omedelbart vidarebefordra informationen till medlemsstaterna, kemikaliemyndigheten och europeiska branschorganisationer. Kommissionen ska också till medlemsstaterna och kemikaliemyndigheten omedelbart vidarebefordra information om fall där svar i enlighet med artikel 10.2 i konventionen inte har lämnats. Kemikaliemyndigheten ska tilldela varje importbeslut ett referensnummer och hålla alla uppgifter om dessa beslut tillgängliga för allmänheten via databasen, och ge informationen till den som begär det.

2.   Kommissionen ska tilldela var och en av de kemikalier som anges i bilaga I ett klassificeringsnummer i Europeiska unionens kombinerade nomenklatur. Dessa nummer ska vid behov anpassas till ändringar beträffande de berörda kemikalierna i Harmoniserade systemets nomenklatur (Världstullorganisationen) eller i kombinerade nomenklaturen (Europeiska unionen).

3.   Medlemsstaterna ska vidarebefordra information och beslut de får från kommissionen enligt punkt 1 till dem som berörs inom medlemsstatens jurisdiktion.

4.   Exportörerna ska följa besluten i importsvaren senast sex månader efter det att sekretariatet först har informerat kommissionen om sådana beslut enligt punkt 1.

5.   Kommissionen, som bistås av kemikaliemyndigheten, och medlemsstaterna ska på begäran och på lämpligt sätt ge råd till importerande parter och bistå dem med att skaffa ytterligare information som de behöver för att utarbeta ett svar till sekretariatet beträffande importen av en bestämd kemikalie.

6.   Kemikalier som förtecknas i del 2 eller 3 i bilaga I eller blandningar som innehåller sådana ämnen i en koncentration som medför krav på märkning enligt förordning (EG) nr 1272/2008 oberoende av om andra ämnen förekommer, får, oavsett kemikaliens avsedda användning i den importerande parten eller det importerande landet, bara exporteras om följande villkor uppfylls:

a)

Exportören har sökt och erhållit ett uttryckligt medgivande för import genom den utsedda nationella myndigheten i exportörens medlemsstat i samråd med kommissionen, som bistås av kemikaliemyndigheten, och den utsedda nationella myndigheten i den importerande parten eller behörig myndighet i annat importerande land.

b)	När det gäller kemikalier som förtecknas i del 3 i bilaga I anges det i det senaste cirkuläret som sekretariatet gett ut i enlighet med punkt 1 att den importerande parten har gett sitt medgivande till importen.

När det gäller kemikalier som förtecknas i del 2 i bilaga I och som ska exporteras till OECD-länder, får den utsedda nationella myndigheten i exportörens medlemsstat, på exportörens begäran, i samråd med kommissionen och från fall till fall, besluta att inget uttryckligt medgivande krävs om kemikalien vid import till OECD-landet i fråga är licenserad, registrerad eller tillåten i det OECD-landet.

När uttryckligt medgivande har sökts enligt första stycket led a och kemikaliemyndigheten inte har erhållit något svar på denna förfrågan inom 30 dagar, ska kemikaliemyndigheten på kommissionens vägnar skicka en påminnelse om inte kommissionen eller den utsedda nationella myndigheten i exportörens medlemsstat fått ett svar som vidarebefordrats till kemikaliemyndigheten. Om det efter ytterligare 30 dagar fortfarande inte har kommit in något svar, får kemikaliemyndigheten vid behov skicka ytterligare påminnelser.

7.   När det gäller kemikalier som förtecknas i del 2 eller 3 i bilaga I får den utsedda nationella myndigheten i exportörens medlemsstat, i samråd med kommissionen som bistås av kemikaliemyndigheten från fall till fall och med förbehåll för andra stycket, besluta att exporten får äga rum, om det inte finns något bevis från officiella källor för att den importerande parten eller ett annat land har vidtagit en slutlig lagstiftningsåtgärd för att förbjuda eller införa stränga restriktioner för användningen av kemikalien och om, efter det att alla skäliga ansträngningar gjorts, inget svar på en ansökan om uttryckligt medgivande i enlighet med punkt 6 a har mottagits inom 60 dagar samt om ett av följande villkor har uppfyllts:

a)	Det finns bevis från officiella källor i den importerande parten eller det andra landet att kemikalien är licenserad, registrerad eller tillåten.

b)

Den avsedda användning som anges i exportanmälan och som skriftligen bekräftats av den fysiska eller juridiska person som importerar kemikalien till en part eller annat land omfattas inte av någon av de kategorier för vilka kemikalien förtecknas i del 2 eller 3 i bilaga I, och det finns bevis från officiella källor att kemikalien under de senaste fem åren har använts i eller importerats till den berörda importerande parten eller ett berört annat land.

När det gäller kemikalier som förtecknas i del 3 i bilaga I får export som grundas på att villkoret enligt led b är uppfyllt inte äga rum om kemikalien i enlighet med förordning (EG) nr 1272/2008 har klassificerats som cancerogen i kategorierna 1A eller 1B, mutagen i kategorierna 1A eller 1B eller reproduktionstoxisk i kategorierna 1A eller 1B, eller om kemikalien uppfyller kriterierna i bilaga XIII till förordning (EG) nr 1907/2006 för långlivade, bioackumulerande och toxiska ämnen eller mycket långlivade och mycket bioackumulerande ämnen.

Då beslut fattas om export av kemikalier som förtecknas i del 3 i bilaga I ska den utsedda nationella myndigheten i exportörens medlemsstat i samråd med kommissionen, som bistås av kemikaliemyndigheten, beakta den effekt som användningen av kemikalien i den importerande parten eller i annat land kan ha på människors hälsa eller miljön, samt till kemikaliemyndigheten överlämna relevant dokumentation som ska hållas tillgänglig via databasen.

8.   Kommissionen ska i samråd med de berörda medlemsstaterna regelbundet se över giltigheten hos varje uttryckligt medgivande som erhållits i enlighet med punkt 6 a eller ett beslut om att exporten får äga rum i avsaknad av uttryckligt medgivande enligt punkt 7 på följande sätt:

a)	För varje uttryckligt medgivande som erhållits enligt punkt 6 a ska ett nytt uttryckligt medgivande krävas innan det tredje kalenderåret efter det att medgivandet gavs löper ut, såvida inget annat anges i villkoren för medgivandet.

b)	Varje beslut om att exporten får äga rum utan uttryckligt medgivande enligt punkt 7 ska gälla i högst tolv månader om inget svar under tiden har mottagits på en begäran; när den tidsfristen löper ut ska uttryckligt medgivande krävas.

I fall som omfattas av första stycket led a får emellertid exporten, efter det att tidsfristen i fråga har löpt ut, i väntan på ett svar på en ny begäran om uttryckligt medgivande, fortsätta i ytterligare tolv månader.

9.   Kemikaliemyndigheten ska i databasen alltid registrera en begäran om uttryckligt medgivande, de svar som inkommer och beslut om att exporten får äga rum utan uttryckligt medgivande, inklusive den dokumentation som avses i punkt 7 tredje stycket. Varje uttryckligt medgivande som erhållits respektive beslut om att exporten får äga rum utan uttryckligt medgivande ska tilldelas ett referensnummer och ska förtecknas tillsammans med all relevant information om villkor, som t.ex. giltighetsdatum. Uppgifter som inte är konfidentiella ska göras tillgängliga för allmänheten via databasen.

10.   Kemikalier får inte exporteras senare än sex månader före sista förbrukningsdag, när sådan anges eller kan härledas från tillverkningsdagen, såvida inte detta är ogenomförbart på grund av kemikaliens egenskaper. I synnerhet ska exportörer av bekämpningsmedel minimera risken för att oanvändbara lager av utgångna produkter skapas genom att förpacka bekämpningsmedlet i behållare av optimal storlek och på ett optimalt sätt.

11.   Exportörer av bekämpningsmedel ska även se till att märkningen innehåller särskild information om lagring och lagringsstabilitet vid de klimatförhållanden som råder i den importerande parten eller i annat land. De ska vidare se till att exporterade bekämpningsmedel uppfyller unionslagstiftningens renhetsspecifikationer.

Artikel 15

Export av vissa kemikalier och varor

1.   Varor ska omfattas av exportanmälningsförfarandet i artikel 8 om de innehåller

a)	ämnen som finns förtecknade i del 2 eller 3 i bilaga I i oreagerad form, eller

b)	blandningar som innehåller sådana ämnen i en koncentration som medför krav på märkning enligt förordning (EG) nr 1272/2008 oberoende av om andra ämnen förekommer.

2.   Kemikalier och varor som anges i bilaga V och vars användning är förbjuden i unionen av hänsyn till skyddet av människors hälsa eller miljön får inte exporteras.

Artikel 16

Information om transitering

1.   Konventionsparter som begär information om transitering av kemikalier som omfattas av PIC-förfarandet ska, tillsammans med den information som konventionsparter har begärt genom sekretariatet, förtecknas i bilaga VI.

2.   När en kemikalie som förtecknas i del 3 i bilaga I ska transporteras genom en i bilaga VI angiven konventionsparts territorium, ska exportören i möjligaste mån ge den utsedda nationella myndigheten i exportörens medlemsstat den information som konventionsparterna enligt bilaga VI begär, vilket ska göras senast 30 dagar före den första transiteringen och senast åtta dagar före varje följande transitering.

3.   Den utsedda nationella myndigheten i exportörens medlemsstat ska till kommissionen, med en kopia till kemikaliemyndigheten, vidarebefordra den information som exportören tillhandahållit i enlighet med punkt 2 tillsammans med all tillgänglig ytterligare information.

4.   Kommissionen ska vidarebefordra den information som erhållits enligt punkt 3 till den utsedda nationella myndigheten i den konventionspart som begärt informationen tillsammans med all tillgänglig ytterligare information senast 15 dagar före den första transiteringen och före varje följande transitering.

Artikel 17

Information som ska åtfölja exporterade kemikalier

1.   Kemikalier som är avsedda för export ska omfattas av de bestämmelser om förpackning och märkning som fastställts i eller följer av förordning (EG) nr 1107/2009, direktiv 98/8/EG och förordning (EG) nr 1272/2008, eller annan relevant unionslagstiftning.

Det första stycket ska gälla under förutsättning att dessa bestämmelser inte strider mot den importerande partens eller ett annat lands särskilda krav.

2.   Sista förbrukningsdag och tillverkningsdatum ska i lämpliga fall anges på märkningen av de kemikalier som avses i punkt 1 eller som förtecknas i bilaga I, och vid behov ska sista förbrukningsdag anges för olika klimatzoner.

3.   De kemikalier som avses i punkt 1 ska vid export åtföljas av ett säkerhetsdatablad i enlighet med förordning (EG) nr 1907/2006. Exportören ska skicka säkerhetsdatabladet till varje fysisk eller juridisk person som importerar kemikalien till en part eller annat land.

4.   Informationen på märkningen och i säkerhetsdatabladet ska i möjligaste mån lämnas på de officiella språken eller på ett eller flera av de viktigaste språken i destinationslandet eller i det område där kemikalien är avsedd att användas.

Artikel 18

Skyldigheter för medlemsstaternas myndigheter beträffande kontroll av import och export

1.   Varje medlemsstat ska utse myndigheter, till exempel tullmyndigheter, som ska vara ansvariga för kontrollen av import och export av de kemikalier som förtecknas i bilaga I, om den inte redan har gjort detta innan denna förordning träder i kraft.

Kommissionen, som bistås av kemikaliemyndigheten, och medlemsstaterna ska arbeta målinriktat och samordnat när de kontrollerar att exportörerna följer bestämmelserna i denna förordning.

2.   Det forum för informationsutbyte om verkställighet som inrättas genom förordning (EG) nr 1907/2006 ska utnyttjas för samordning av ett nätverk av medlemsstaternas myndigheter med ansvar för tillsynen av denna förordning.

3.   De regelbundna rapporter om tillämpningen av förfarandena som medlemsstaterna ska lämna enligt artikel 22.1 ska innehålla närmare uppgifter om den verksamhet som medlemsstaternas myndigheter utför i detta avseende.

Artikel 19

Exportörernas ytterligare skyldigheter

1.   Exportörerna av kemikalier som omfattas av de skyldigheter som anges i artikel 8.2 och 8.4 ska ange tillämpliga referensnummer i den exportdeklaration (fält 44 i de administrativa enhetsdokumenten eller motsvarande uppgift i en elektronisk exportdeklaration) som avses i artikel 161.5 i förordning (EEG) nr 2913/92.

2.   Exportörer av kemikalier som omfattas av undantag enligt artikel 8.5 från de skyldigheter som anges i punkterna 2 och 4 i den artikeln eller kemikalier för vilka dessa skyldigheter har upphört i enlighet med artikel 8.6 ska erhålla ett särskilt referensnummer för identifikation via databasen och ange detta referensnummer i sin exportdeklaration.

3.   På begäran av kemikaliemyndigheten ska exportörerna använda databasen för att lämna sådan information som krävs för att de ska fullgöra sina skyldigheter enligt denna förordning.

Artikel 20

Informationsutbyte

1.   Kommissionen, som bistås av kemikaliemyndigheten, och medlemsstaterna ska vid behov underlätta tillhandahållandet av vetenskaplig, teknisk, ekonomisk och juridisk information om de kemikalier som omfattas av denna förordning, inbegripet information om toxikologi, ekotoxikologi och säkerhet.

Kommissionen ska, vid behov med stöd av medlemsstaterna och kemikaliemyndigheten, i förekommande fall se till att

a)	allmänt tillgänglig information om lagstiftningsåtgärder som berör konventionens syften tillhandahålls,

b)	parter och andra länder tillhandahålls information, direkt eller via sekretariatet, om sådana åtgärder som avsevärt begränsar en eller flera användningar av en kemikalie.

2.   Kommissionen, medlemsstaterna och kemikaliemyndigheten ska komma överens om hur konfidentiell information som erhållits från en part eller annat land ska skyddas.

3.   När det gäller informationsflödet enligt denna förordning, och utan att det påverkar tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG av den 28 januari 2003 om allmänhetens tillgång till miljöinformation (21), ska åtminstone följande information inte betraktas som konfidentiell:

a)	Information som anges i bilagorna II och IV.

b)	Information som förekommer i de säkerhetsdatablad som avses i artikel 17.3.

c)	Sista förbrukningsdag för en kemikalie.

d)	Tillverkningsdatum för en kemikalie.

e)	Information om säkerhetsåtgärder, inbegripet riskklassificering, risktyp och säkerhetsråd.

f)	Sammanfattande resultat av toxikologiska och ekotoxikologiska tester.

g)	Information om hur kemikalieförpackningar ska hanteras efter det att de tömts på sitt innehåll.

4.   Kemikaliemyndigheten ska vartannat år göra en sammanställning av den överförda informationen.

Artikel 21

Tekniskt bistånd

Kommissionen ska i samarbete med medlemsstaternas utsedda nationella myndigheter och kemikaliemyndigheten, med beaktande av särskilt de behov som utvecklingsländer och länder med övergångsekonomi har, främja tekniskt bistånd, bl.a. i form av utbildning, för utveckling av den infrastruktur, kapacitet och sakkunskap som krävs för att kunna hantera kemikalier korrekt under kemikaliens hela livscykel.

Tekniskt bistånd ska främjas för att ge dessa länder möjlighet att tillämpa konventionen, särskilt genom tillhandahållande av teknisk information om kemikalier, främjande av expertutbyte, stöd till inrättande eller drift av utsedda nationella myndigheter samt tillhandahållande av teknisk expertis för identifiering av farliga beredningar av bekämpningsmedel och för utarbetande av anmälningar till sekretariatet.

Kommissionen och medlemsstaterna ska delta aktivt i internationella åtgärder för kapacitetsuppbyggnad inom kemikaliehantering, genom att tillhandahålla information om de projekt som de stöder eller finansierar i syfte att förbättra kemikaliehanteringen i utvecklingsländer och länder med övergångsekonomi. Kommissionen och medlemsstaterna ska också överväga att stödja icke-statliga organisationer.

Artikel 22

Övervakning och rapportering

1.   Medlemsstaterna och kemikaliemyndigheten ska vart tredje år informera kommissionen om tillämpningen av de förfaranden som anges i denna förordning, däribland tullkontroller, överträdelser, sanktioner och avhjälpande insatser, beroende på vad som är lämpligt. Kommissionen ska anta en genomförandeakt som i förväg fastställer ett gemensamt format för rapportering. Den genomförandeakten ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 27.2.

2.   Kommissionen ska vart tredje år sammanställa en rapport om fullgörandet av de uppgifter enligt denna förordning som kommissionen ansvarar för och ska införliva den i en sammanfattande rapport tillsammans med en sammanställning av den information från medlemsstaterna och kemikaliemyndigheten som avses i punkt 1. En sammanfattning av rapporten ska offentliggöras på internet och vidarebefordras till Europaparlamentet och rådet.

3.   När det gäller den information som lämnas enligt punkterna 1 och 2 ska kommissionen, medlemsstaterna och kemikaliemyndigheten iaktta de skyldigheter som gäller för skyddet av konfidentiella data och av äganderätten till data.

Artikel 23

Uppdatering av bilagorna

1.   Kommissionen ska minst en gång om året se över kemikalieförteckningen i bilaga I med beaktande av utvecklingen i unionsrätten och enligt konventionen.

2.   Vid bedömningen av huruvida en slutlig lagstiftningsåtgärd på unionsnivå utgör ett förbud eller en sträng restriktion ska åtgärdens konsekvenser bedömas med utgångspunkt i underkategorierna till kategorierna ”bekämpningsmedel” och ”industrikemikalier”. Om den slutliga lagstiftningsåtgärden innebär ett förbud eller stränga restriktioner för användningen av en kemikalie inom någon av underkategorierna ska kemikalien förtecknas i del 1 i bilaga I.

Vid bedömningen av huruvida en slutlig lagstiftningsåtgärd på unionsnivå utgör ett förbud eller en sträng restriktion så att det för en kemikalie ska ske en PIC-anmälan enligt artikel 11, ska åtgärdens konsekvenser bedömas med utgångspunkt i kategorierna ”bekämpningsmedel” och ”industrikemikalier”. Om den slutliga lagstiftningsåtgärden innebär ett förbud eller stränga restriktioner för en kemikalie inom någon av kategorierna ska kemikalien även förtecknas i del 2 i bilaga I.

3.   Beslut om att en kemikalie ska förtecknas i bilaga I, eller om att det föreligger behov av att ändra befintliga uppgifter om kemikalien i bilagan, ska fattas utan onödigt dröjsmål.

4.   I syfte att anpassa denna förordning till den tekniska utvecklingen ska kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 26 med avseende på följande åtgärder:

a)	Införande av en kemikalie i del 1 eller 2 i bilaga I i enlighet med punkt 2 i denna artikel med anledning av slutliga lagstiftningsåtgärder på unionsnivå och andra ändringar av bilaga I, inbegripet ändring av befintliga uppgifter.

b)	Införande av en kemikalie som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 850/2004 av den 29 april 2004 om långlivade organiska föroreningar (22) i del 1 i bilaga V.

c)	Införande av en kemikalie som redan omfattas av exportförbud på unionsnivå i del 2 i bilaga V.

d)	Ändringar av uppgifterna i bilaga V.

e)	Ändringar av bilagorna II, III, IV och VI.

Artikel 24

Kemikaliemyndighetens budget

1.   Vid tillämpning av denna förordning ska kemikaliemyndighetens inkomster bestå av

a)	ett bidrag från unionen som tas upp i Europeiska unionens allmänna budget (kommissionens avsnitt),

b)	eventuella frivilliga bidrag från medlemsstaterna,

2.   Inkomster och utgifter för verksamhet enligt denna förordning och för verksamhet enligt andra förordningar ska behandlas separat, i olika avsnitt i kemikaliemyndighetens budget.

Kemikaliemyndigheten ska använda sina inkomster enligt punkt 1 för att utföra sina uppgifter enligt denna förordning.

3.   Kommissionen ska undersöka om det är lämpligt att kemikaliemyndigheten tar ut en avgift för tjänster som tillhandahålls åt exportörerna inom fem år från den 1 mars 2014 och, vid behov, lägga fram ett förslag om detta.

Artikel 25

Format och programvara för inlämnande av information till kemikaliemyndigheten

Kemikaliemyndigheten ska ange format och programvarupaket och se till att de kostnadsfritt finns tillgängliga på dess webbplats för inlämnade av all information till kemikaliemyndigheten. Medlemsstaterna och andra parter som omfattas av denna förordning ska använda dessa format och paket när de lämnar information till kemikaliemyndigheten i enlighet med denna förordning.

Artikel 26

Utövande av delegering

1.   Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.   Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 23.4 ska ges till kommissionen för en period av fem år från den 1 mars 2014. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden av fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

3.   Den delegering av befogenhet som avses i artikel 23.4 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.   Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5.   En delegerad akt som antagits i enlighet med artikel 23.4 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort några invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 27

Kommittéförfarande

1.   Kommissionen ska biträdas av den kommitté som inrättats enligt artikel 133 i förordning (EG) nr 1907/2006. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

2.   När det hänvisas till denna punkt ska artikel 4 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

Artikel 28

Sanktioner

Medlemsstaterna ska fastställa regler om de sanktioner som ska tillämpas vid överträdelse av bestämmelserna i denna förordning, och vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att se till att förordningen tillämpas korrekt. De sanktioner som föreskrivs måste vara effektiva, proportionella och avskräckande. Medlemsstaterna ska informera kommissionen om dessa bestämmelser senast den 1 mars 2014, om de inte redan har gjort det innan denna förordning träder i kraft, och utan dröjsmål informera kommissionen om varje senare ändring av dem.

Artikel 29

Övergångsperiod för klassificering, märkning och förpackning av kemikalier

Hänvisningar i denna förordning till förordning (EG) nr 1272/2008 ska i lämpliga fall tolkas som hänvisning till den unionslagstiftning som är tillämplig med stöd av artikel 61 i den förordningen och i enlighet med den tidsplan som fastställs i den.

Artikel 30

Upphävande

Förordning (EG) nr 689/2008 ska upphöra att gälla från och med den 1 mars 2014.

Hänvisningar till förordning (EG) nr 689/2008 ska tolkas som hänvisningar till den här förordningen och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga VII.

Artikel 31

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 1 mars 2014.

---

(1)  EUT C 318, 29.10.2011, s. 163.

(2)  Europaparlamentets ståndpunkt av den 10 maj 2012 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 26 juni 2012.

(3)  EUT L 204, 31.7.2008, s. 1.

(4)  EUT L 63, 6.3.2003, s. 29.

(5)  EUT L 63, 6.3.2003, s. 1.

(6)  EUT L 396, 30.12.2006, s. 1.

(7)  EUT L 353, 31.12.2008, s. 1.

(8)  EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.

(9)  EUT L 22, 26.1.2005, s. 1.

(10)  EGT L 159, 29.6.1996, s. 1.

(11)  EUT L 312, 22.11.2008, s. 3.

(12)  EUT L 134, 29.5.2009, s. 1.

(13)  EUT L 165, 30.4.2004, s. 1.

(14)  EGT L 31, 1.2.2002, s. 1.

(15)  EGT L 106, 17.4.2001, s. 1.

(16)  EGT L 311, 28.11.2001, s. 67.

(17)  EGT L 311, 28.11.2001, s. 1.

(18)  EUT L 309, 24.11.2009, s. 1.

(19)  EGT L 123, 24.4.1998, s. 1.

(20)  EGT L 302, 19.10.1992, s. 1.

(21)  EUT L 41, 14.2.2003, s. 26.

(22)  EUT L 158, 30.4.2004, s. 7.

---

---

---

---

---

---

---

---