18.3.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 73/53

(1)

Den 18 september 2015 införde Europeiska kommissionen (nedan kallad kommissionen) genom kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/1559 (2) (nedan kallad förordningen om preliminär tull) en preliminär antidumpningstull på import till unionen av rör av duktilt gjutjärn (även kallat gjutjärn med sfäroidiserad grafit) med ursprung i Indien (nedan kallat det berörda landet).

(2)

Undersökningen inleddes den 20 december 2014 (3) till följd av ett klagomål som ingetts den 10 november 2014 av Saint-Gobain PAM Group (nedan kallad klaganden) såsom företrädare för tillverkare som svarar för mer än 25 % av unionens sammanlagda tillverkning av rör av duktilt gjutjärn.

(3)

Såsom anges i skäl 14 i förordningen om preliminär tull omfattade undersökningen av dumpning och skada perioden 1 oktober 2013–30 september 2014 (nedan kallad undersökningsperioden eller UP i tabeller). Undersökningen av de utvecklingstendenser som är relevanta för bedömningen av skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2011 till slutet av undersökningsperioden (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(4)

Den 11 mars 2015 inledde kommissionen en separat antisubventionsundersökning avseende import till unionen av rör av duktilt gjutjärn med ursprung i Indien. Kommissionen offentliggjorde ett tillkännagivande om inledande i Europeiska unionens officiella tidning  (4). De slutgiltiga resultaten av den undersökningen är föremål för en separat förordning (nedan kallad antisubventionsförordningen) (5).

(5)

Efter det att de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för beslutet att införa en preliminär antidumpningstull hade meddelats (nedan kallat det preliminära meddelandet av uppgifter), lämnade flera berörda parter skriftliga synpunkter på de preliminära resultaten. Ytterligare en indisk tillverkare, Tata Metaliks DI Pipes Limited (nedan kallad Tata), gav sig till känna och lämnade synpunkter. De parter som begärde att bli hörda gavs möjlighet till detta.

(6)

Kommissionen fortsatte att inhämta och kontrollera alla uppgifter som bedömdes vara nödvändiga för de slutgiltiga undersökningsresultaten. Kommissionen kontrollerade på plats alla ytterligare uppgifter som lämnats av ett företag baserat i Italien som är närstående en av de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna.

(7)

Jindal Saw Limited (nedan kallad Jindal) begärde att förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden (nedan kallat förhörsombudet) skulle ingripa angående vissa aspekter av den preliminära beräkningen av skada. Förhörsombudet granskade begäran och svarade den exporterande tillverkaren direkt skriftligen.

(8)

Därefter informerade kommissionen alla parter om de viktigaste omständigheter och överväganden som låg till grund för avsikten att införa en slutgiltig antidumpningstull på import till unionen av rör av duktilt gjutjärn med ursprung i Indien och att slutgiltigt ta ut de belopp för vilka säkerhet ställts i form av den preliminära tullen (nedan kallat det slutliga meddelandet av uppgifter). Alla parter beviljades en tidsfrist inom vilken de kunde lämna synpunkter på det slutliga meddelandet av uppgifter.

(9)

Den 28 januari 2016 hölls på begäran av Electrosteel Castings Limited (nedan kallat ECL) en utfrågning med förhörsombudet.

(10)

Synpunkterna från de berörda parterna övervägdes och togs i beaktande där så var lämpligt.

(11)

Såsom anges i skälen 15 och 16 i förordningen om preliminär tull definierades den berörda produkten som rör av duktilt gjutjärn (även kallat gjutjärn med sfäroidiserad grafit) med ursprung i Indien, som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex 7303 00 10 och ex 7303 00 90.

(12)

Rör av duktilt gjutjärn används för dricksvattenförsörjning, bortledning av avloppsvatten och bevattning av jordbruksmark. Ledning av vatten genom rör av duktilt gjutjärn kan ske med hjälp av tryck eller bara tyngdkraften. Rören varierar mellan 60 mm och 2 000 mm i diameter och är 5,5, 6, 7 eller 8 meter långa. Invändigt är de normalt inklädda med cement eller andra material och utvändigt överdragna med zink, målade eller tejplindade. Slutanvändarna är främst allmännyttiga företag.

(13)

Jindal och Indiens myndigheter framhöll att rör av duktilt gjutjärn utan överdrag, varken invändigt eller utvändigt (nedan kallade slätrör), bör uteslutas från definitionen av den berörda produkten därför att dessa rör är halvfabrikat med olika fysiska, tekniska och kemiska egenskaper, och utan vidare bearbetning kan de inte användas för att leda vatten. Slätrör är inte heller utbytbara mot den berörda produkten och har en annan slutanvändning.

(14)

Klaganden bestred detta påstående och hävdade att alla rör av duktilt gjutjärn, med eller utan överdrag, har samma grundläggande fysiska, tekniska och kemiska egenskaper och samma slutanvändning. Klaganden hävdade vidare att processen att förse rören med inklädnad och utvändigt överdrag betraktas som slutbehandlingar, som bara utgör upp till 20 % av den totala tillverkningskostnaden för rör av duktilt gjutjärn, och att den inte ändrar det duktila rörets grundläggande egenskaper. Klaganden betonade vidare att slätrören som sådana inte har någon annan effektiv slutmarknad, ingen annan effektiv funktion eller något annat användningsområde än att leda vatten och avloppsvatten, och inte säljs på unionsmarknaden, utan måste förses med överdrag innan de släpps ut på marknaden och för att följa EU:s normer. Slätrör av duktilt gjutjärn klassificeras vidare enligt samma tullnummer som rör med överdrag, och om de skulle uteslutas skulle detta därför kunna leda till att eventuella antidumpningsåtgärder kringgås och därmed urholka effekten av dessa åtgärder, med tanke på de indiska exportörernas betydande kapacitet att förse rör med överdrag i unionen (cirka 80 000 ton per år). Klaganden framhöll vidare att den indiska importen av slätrör har ökat betydligt sedan 2013 och att denna import var nästan tre gånger högre under 2015 än under 2013. Klaganden menar att denna utveckling troligen kommer att fortsätta.

(15)

Undersökningen har visat att slätrör inte har någon effektiv marknadsfunktion/användning och inte säljs som sådana på unionsmarknaden. Dessa rör måste genomgå ytterligare bearbetning, dvs. förses med inklädnad/överdrag, innan de kan släppas ut på marknaden och uppfylla EU:s normer för ledning av vatten och avloppsvatten. Efterlevnaden av EU:s normer är inte nödvändigtvis en avgörande faktor för att fastställa produktdefinitionen, men det faktum att ett slätrör måste bearbetas ytterligare innan det tas i bruk för sin slutanvändning är en faktor som man inte kan bortse ifrån vid analysen av om ett slätrör är en slutprodukt eller bara ett halvfabrikat. Kommissionen anser därför att ett slätrör av duktilt gjutjärn bör betraktas som halvfärdiga rör av duktilt gjutjärn.

(16)

Halvfabrikat och färdiga varor kan dock anses utgöra en enda produkt om i) de har samma grundläggande egenskaper och, ii) de ytterligare bearbetningskostnaderna inte är betydande (6). Det är ostridigt att inklädnaden/överdraget tillför slätrör en fysisk egenskap som innebär att rören får en väsentlig och grundläggande egenskap som krävs för deras huvudsakliga användningsområde på unionsmarknaden, nämligen ledning av vatten och avloppsvatten i enlighet med EU:s normer. Det är vidare ostridigt att kostnaden för att förse ett slätrör med invändigt och utvändigt överdrag normalt utgör upp till 20 % av den totala produktionskostnaden för ett rör av duktilt gjutjärn. Den vidare bearbetningen måste följaktligen anses vara betydande.

(17)

Halvfärdiga slätrör och rör av duktilt gjutjärn kan följaktligen inte betraktas som samma produkt som de färdiga rören (med inklädnad och överdrag) av duktilt gjutjärn och bör därför inte ingå i definitionen av den berörda produkten.

(18)

Kommissionen fann dessutom inte att det föreligger någon betydande risk för kringgående om slätrör undantas från produktdefinitionen. Slätrören importeras bara av ett närstående företag till Jindal som, tvärtemot vad som hävdats av klaganden, har begränsad kapacitet att förse rör med inklädnad/överdrag i unionen. Enligt kommissionens kontrollerade uppgifter uppgår den faktiska kapaciteten till cirka 15 000 ton per år. Även om importen av slätrör från Indien tycks ha ökat efter undersökningsperioden är mängden fortfarande blygsam (mindre än 10 000 ton år 2015) enligt uppgifter från klaganden. Med tanke på den begränsade kapaciteten att förse rör med överdrag hos det närstående företaget i unionen och dess nuvarande affärsplan för de kommande åren vad gäller slätrör (15 000–21 000 ton år 2017) är det osannolikt att denna produktionsanläggning skulle omvandlas till en inkörsport för en massiv införsel av slätrör med det enda syftet att förse dem med överdrag för att undvika tullar för färdiga rör i unionen, vilket eventuellt skulle kunna ifrågasättas enligt artikel 13 i grundförordningen.

(19)

Jindal begärde efter det preliminära meddelandet av uppgifter att flänsrör av duktilt gjutjärn skulle uteslutas från produktdefinitionen. Jindal upprepade sin begäran efter det slutliga meddelandet av uppgifter.

(20)

I motsats till slätrör är flänsrör rör av duktilt gjutjärn som slutbearbetats med inklädnad och överdrag. Flänsrör är därför lämpliga för ledning av vatten och avloppsvatten utan vidare bearbetning. I princip kapas de i längder av rör av duktilt gjutjärn i fullängd och förses med flänsar som fästs med bultar och muttrar, medan andra rör av duktilt gjutjärn är förbundna med varandra genom en sockel. Bearbetningskostnaderna för att kapa rören på längden och förse dem med flänsar kan inte anses ändra de grundläggande egenskaperna hos ett rör av duktilt gjutjärn, dvs. ledning av vatten och avloppsvatten, eller ge upphov till bearbetningskostnader som är betydande. Även om viss vidare bearbetning krävs för att tillverka flänsrör av rör av duktilt gjutjärn anser kommissionen att de utgör en enda produkt och avslår begäran om att de ska uteslutas.

(21)

Mot bakgrund av ovanstående definieras den berörda produkten slutgiltigt som rör av duktilt gjutjärn (även kallat gjutjärn med sfäroidiserad grafit), med undantag av rör av duktilt gjutjärn utan inklädnad och överdrag (nedan kallade slätrör), med ursprung i Indien, som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex 7303 00 10 och ex 7303 00 90.

(22)

Undersökningen visade att den berörda produkten enligt definitionen ovan som tillverkas och säljs i Indien samt den produkt som tillverkas och säljs i unionen har samma grundläggande fysiska, kemiska och tekniska egenskaper och därför är likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(23)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter hävdade ECL att vissa kostnader som rapporterats som försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader för den inhemska försäljningen redan hade rapporterats som tillverkningskostnader, vilket resulterade i dubbelräkning, och att dessa kostnader borde korrigeras i enlighet med detta. Dessutom begärde ECL en korrigering av vissa kostnader som beaktats då normalvärdet konstruerats och avdrag för vissa justeringar vid beräkningen av det konstruerade normalvärdet. På grundval av tillgänglig kontrollerad bevisning godtog kommissionen att vissa kostnader hade redovisats två gånger och korrigerade detta genom att dra av dessa från försäljnings- och administrationskostnaderna och andra allmänna kostnader. Kommissionen gjorde även, vid behov, korrigeringar för vissa kostnader och justeringar för beräkningen av exportpriset.

(24)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter konstaterade kommissionen att för en och samma exporterande tillverkare hade vissa prisrelaterade kostnader, främst finansieringskostnader, felaktigt dragits av i fall då normalvärdet var konstruerat. Detta korrigerades och det berörda företaget underrättades.

(25)

Båda de exporterande tillverkarna hävdade att kommissionen borde ha dragit av genomsnittliga kreditkostnader när normalvärdet konstruerades, i stället för att helt utesluta dem, vilket kommissionen gjorde i det preliminära skedet.

(26)

Detta påstående avvisades eftersom de genomsnittliga kreditkostnaderna endast anses vara relevanta då normalvärdet fastställs på grundval av priserna på hemmamarknaden, medan de är irrelevanta när normalvärdet konstrueras på grundval av tillverkningskostnaderna, vilket var fallet för de berörda produkttyperna. Skälet till detta är att kreditkostnader inte är kopplade till tillverkningskostnaderna, men normalt sett utgör en faktor som beaktas vid fastställandet av priser.

(27)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter hävdade Jindal dessutom att kommissionen vad gäller icke representativ försäljning (7) inte borde använda den faktiska vinstmarginalen för denna försäljning eftersom den var för hög, utan i stället företagets vägda genomsnittliga vinstmarginal. Den exporterande tillverkaren upprepade sitt påstående efter det slutliga meddelandet av uppgifter, men lade inte fram någon ny bevisning.

(28)

Kommissionen avvisade detta påstående eftersom normalvärdet för denna icke representativa försäljning grundades på den faktiska vinst som den exporterande tillverkaren gjorde på denna försäljning i enlighet med artikel 2.6 i grundförordningen.

(29)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter hävdade samma exporterande tillverkare dessutom att fraktkostnader borde ha dragits av vid de justeringar som gjordes för att konstruera normalvärdet. Detta hade dock redan gjorts eftersom kommissionen drog av fraktkostnaderna för att komma fram till nivån fritt fabrik vid beräkningen av normalvärdet redan i det preliminära skedet.

(30)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter hävdade samma exporterande tillverkare att det fanns ett skrivfel, och förpackningskostnaderna till följd av detta inte hade dragits av i de justeringar som gjordes för att konstruera normalvärdet. Påståendet befanns vara berättigat och felet korrigerades.

(31)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter upprepade unionsindustrin sitt påstående att kommissionen borde göra en justering av normalvärdet med hänsyn till den indiska exportskatten på järnmalm. Kommissionen fastställde i den parallella antisubventionsundersökningen att priserna på järnmalm i Indien hade snedvridits genom de olika exportbegränsningarna i Indien. Under dessa omständigheter är det inte nödvändigt att behandla denna snedvridning ytterligare i den här undersökningen eftersom detta skulle leda till dubbelräkning av effekterna av subventionen.

(32)

Eftersom inga andra synpunkter har inkommit bekräftas skälen 19–32 i förordningen om preliminär tull.

(33)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter hävdade ECL att vissa kostnader som rapporterats som försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader för närstående företag i unionen för exportförsäljningen redan hade rapporterats som kostnader efter import, vilket resulterade i dubbelräkning. Dessutom begärde ECL korrigering av vissa kostnader som beaktats i både fastställandet av exportpriset i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen och vid tillämpningen av artikel 2.10 g i grundförordningen. Kommissionen godtog att vissa kostnader rapporterats två gånger och drog av dem från försäljnings- och administrationskostnaderna och andra allmänna kostnader för närstående företag i unionen. Kommissionen gjorde även korrigeringar för vissa kostnader och justeringar för beräkningen av exportpriset, i förekommande fall.

(34)

Den andra exporterande tillverkaren identifierade också vissa kostnader som dragits av två gånger, nämligen som kostnader efter import och som en del av försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader för närstående företag i unionen. Den andra exporterande tillverkaren begärde också en ny beräkning av vissa justeringar. Kommissionen analyserade begäran och gjorde korrigeringar när så var lämpligt. Såsom även förklarades i det slutliga meddelandet av uppgifter avsåg de få negativa exportpriser som angavs i bilagorna till meddelandet kreditnotor och rabatter, vilket framgår av det faktum att de rapporterade kvantiteterna också var negativa och inte resultatet av de justeringar som gjorts på grundval av artikel 2.9 i grundförordningen.

(35)

Denna exporterande tillverkare hävdade också att kommissionen inte borde ha tillämpat artikel 2.9 i grundförordningen för att konstruera exportpriset, utan att exportpriset borde ha baserats på internpriserna mellan den exporterande tillverkaren och dess närstående företag i unionen. Den exporterande tillverkaren hävdade att dessa priser är tillförlitliga av tre skäl. För det första sades det pris som företaget tog ut av sina närstående företag i unionen vara i linje med det pris som den exporterande tillverkaren tog ut från icke-närstående importörer i unionen. För det andra var det pris som den exporterande tillverkaren tog ut av sina närstående företag i unionen i linje med den exporterande tillverkarens exportpriser för icke-närstående importörer på andra marknader. För det tredje har de nationella tullmyndigheterna i unionen konsekvent ansett att de priser som togs ut av de exporterande tillverkarna från deras närstående företag var tillförlitliga. Efter det slutliga meddelandet av uppgifter upprepade den exporterande producenten sitt påstående, dock utan att lägga fram nya argument eller bevisning.

(36)

Den exporterande tillverkaren hävdade detta redan i det preliminära skedet (se skäl 44 i förordningen om preliminär tull). Kommissionen avvisade följaktligen den exporterande tillverkarens första och andra argument av samma skäl som anges i skäl 45 i förordningen om preliminär tull. Dessutom tillbakavisade kommissionen företagets tredje argument av de skäl som anges i skäl 37 i förordningen om preliminär tull, som även låg till grund för avvisandet av ett liknande påstående från den andra exporterande tillverkaren.

(37)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter upprepade Jindal sitt påstående att justeringen av kreditkostnader för dess närstående enhet i Spanien borde korrigeras genom användning av en ny formel för beräkning av ränta. Justeringen beräknades dock på grundval av uppgifter som tillhandahållits av företaget i svaren på frågeformuläret. Ingen bevisning lämnades som förklaring till varför dessa uppgifter inte skulle kunna användas. Kommissionen såg därför ingen anledning att ändra sin metod och tillämpa Europeiska centralbankens räntesats, som är allmänt tillgänglig, vid beräkningen av kreditkostnaderna, vilket den exporterande tillverkaren begärt. Det kunde inte påvisas att det var denna räntesats som tillämpades på den exporterande tillverkarens enhet i Spanien. Påståendet avvisades därför.

(38)

I förordningen om preliminär tull drogs inte bearbetningskostnaderna av för slätrör som bearbetats av ett företag i Italien som är en av de exporterande tillverkande närstående av de anledningar som anges i skälen 40 och 41 i förordningen om preliminär tull.

(39)

Efter det preliminära och slutliga meddelandet av uppgifter hävdade klaganden att kommissionen borde ha dragit ifrån bearbetningskostnaderna för detta närstående företag enligt artikel 2.9 i grundförordningen av främst två skäl. För det första för överensstämmelse med avdraget för bearbetningskostnaderna för ett närstående företag i Förenade kungariket avseende flänsar (se skäl 42 i förordningen om preliminär tull). För det andra eftersom kommissionen i tidigare fall dragit av bearbetningskostnaderna, även när bearbetningskostnaderna i unionen var högre än bearbetningskostnaderna i ursprungslandet.

(40)

Såsom anges i skälen 13–17 undantas slätrör från produktdefinitionen. Kommissionen uteslöt följaktligen all försäljning avseende slätrör som ytterligare bearbetats i unionen vid beräkningen av exportpriset. Följaktligen är klagandens påstående grundlöst och avvisas därför.

(41)

I förordningen om preliminär tull (se skälen 42 och 43 i den förordningen) drogs bearbetningskostnaderna av för företag i Förenade kungariket som är båda de exporterande tillverkarna närstående i samband med att flänsar tillsattes och rören skars till i mindre storlekar, när exportpriset fastställdes i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen.

(42)

Efter det preliminära och slutgiltiga meddelandet av uppgifter begärde Jindal att flänsrör som såldes av dess närstående företag baserat i Förenade kungariket inte borde ingå i den berörda produkten och följaktligen inte vid beräkningen av företagets dumpningsmarginal.

(43)

Av de anledningar som anges i skälen 19 och 20 ansåg kommissionen inte att flänsrör borde undantas från definitionen av den berörda produkten. Flänsrören, som endast utgjorde en liten del av de närstående importörernas totala försäljning, beaktades dock inte vid fastställandet av exportpriset.

(44)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter hävdade Jindal att avdraget för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt för vinst vid fastställandet av exportpriset enligt artikel 2.9 i grundförordningen för dess närstående företag i Italien och Förenade kungariket var orimligt eftersom dessa poster tydligt kunde anses vara alltför höga. Efter det slutliga meddelandet av uppgifter upprepade företaget sitt påstående dock utan att lägga fram någon ny bevisning. Företaget hävdade följande.

(45)

För det första uppgavs att försäljnings- och administrationskostnaderna och de andra allmänna kostnaderna påverkats av bearbetningsverksamheten vid två närstående företag i unionen. Företaget föreslog att man i stället skulle använda de försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader som rapporterats av dess närstående företag i Spanien, som inte varit inblandat i bearbetningsverksamhet under undersökningsperioden. För det andra föreslog företaget som ett annat alternativ undantagande av de specifika kostnader för det närstående företaget i Italien, som tagits upp i försäljnings- och administrationskostnaderna och de andra allmänna kostnaderna och som var specifika för bearbetningsverksamhet och kostnader i samband med export till tredjeländer. Företaget lämnade i detta syfte in ytterligare uppgifter. Dessa uppgifter kontrollerades av kommissionen under ett andra kontrollbesök hos det närstående företaget i Italien. Inga sådana uppgifter tillhandahölls för det närstående företaget i Förenade kungariket men slutsatsen var att ett lika stort belopp som de korrigerade försäljnings- och administrationskostnaderna och de korrigerade andra allmänna kostnaderna för det italienska närstående företaget borde tillämpas vid justeringen av exportpriset.

(46)

Kommissionen avvisade det första påståendet eftersom den ansåg det lämpligt att använda varje närstående företags faktiska försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader för att konstruera exportpriset i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen. Kommissionen hade svårt att inse varför det inte kunde anses som skälig grund att utgå från de faktiska kostnaderna.

(47)

När det gäller det andra alternativet ansåg kommissionen detta motiverat eftersom försäljningen av de bearbetade varorna i unionen hade uteslutits vid fastställandet av exportpriset för båda handlarna. Detta motiverade även en uppdelning av kostnaderna för att utesluta kostnader för bearbetningsverksamhet. På grundval av ett andra kontrollbesök för att kontrollera den ytterligare uppdelning av försäljnings- och administrationskostnaderna och andra allmänna kostnader som lämnats för det närstående företaget i Italien, godtog kommissionen dessutom en del av kostnaderna som kostnader uteslutande knutna till bearbetning av slätrör (som inte omfattas av produktdefinitionen enligt ovan). Försäljnings- och administrationskostnaderna och andra allmänna kostnader för bearbetningsverksamhet beaktades följaktligen inte när exportpriset konstruerades enligt artikel 2.9 i grundförordningen. När det gäller det närstående företaget i Förenade kungariket gjordes inga ytterligare korrigeringar av försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader, eftersom företaget inte lämnade in någon ytterligare uppledning av sådana kostnader efter det preliminära meddelandet av uppgifter. Slutligen hade alla kostnader i samband med export till tredjeländer redan dragits av i det preliminära skedet för alla närstående företag i unionen.

(48)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter hävdade Jindal att dess koncernstruktur ändrades efter undersökningsperioden och att exporten inte längre skedde via dess närstående importörer i Förenade kungariket och i Spanien. Påstådda förändringar i koncernstrukturen efter undersökningsperioden kan dock inte ha någon inverkan på dumpningsmarginalerna, som hade fastställts på grundval av kontrollerade uppgifter avseende undersökningsperioden. Följaktligen avvisades detta argument.

(49)

Efter det preliminära och slutgiltiga meddelandet av uppgifter hävdade samma exporterande tillverkare dessutom att kommissionen inte hade använt samma metod vid justeringen av försäljnings- och administrationskostnaderna och andra allmänna kostnader som vid justeringen av vinsten. Vid justeringen av försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader grundade kommissionen sig på de faktiska försäljnings- och administrationskostnaderna och faktiska andra allmänna kostnader, medan de faktiska beloppen ersattes med ett teoretiskt belopp vid justeringen av vinsten.

(50)

Detta närstående företag gick dock med förlust under undersökningsperioden. Det fanns därför ingen faktisk vinstmarginal som kunde användas. Såsom anges i skäl 43 i förordningen om preliminär tull användes, i avsaknad av något annat rimligt riktmärke, en genomsnittlig vinst på 3,7 %, vilket ansågs utgöra en rimlig vinstnivå för en icke-närstående importör. Kommissionen ansåg det lämpligare att använda denna vinstnivå än en närstående importörs vinstnivå, om en sådan hade funnits tillgänglig.

(51)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter begärde ECL också att de totala försäljnings- och administrationskostnaderna och andra allmänna kostnaderna för dess närstående företag i unionen inte borde dras av i sin helhet vid beräkningen av exportpriset. Företaget hävdade att dess dotterbolag i unionen fungerade både som importörer och som den exporterande tillverkarens marknadsföringsavdelning. Det begärde också att endast de försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader för de närstående företagen i unionen som berör deras verksamhet som importörer borde dras av vid beräkningen av exportpriset. Begäran lämnades in på nytt efter det slutliga meddelandet av uppgifter, dock utan att några nya uppgifter tillhandhölls.

(52)

Kommissionen avvisade denna begäran av följande skäl. För det första exporterade den exporterande tillverkaren även direkt till unionen under undersökningsperioden, om än bara i små kvantiteter, och inte enbart via sina närstående företag. Dessutom framgick av undersökningen att den exporterande tillverkaren hade burit kostnader i Indien i samband med exportförsäljningen till unionen (t.ex. för personal som avdelats för exportförsäljningen till unionen och andra försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader). Detta visade att exportverksamheten och de därmed förknippade kostnaderna för företaget delades mellan moderbolaget och dess närstående företag i unionen. Efter det slutliga meddelandet av uppgifter hävdade företaget att de viktigaste marknadsfunktionerna utfördes av de närstående företagen i unionen och att tillhörande kostnader följaktligen hade burits av dem. Detta motsäger dock inte kommissionens bedömning eftersom företaget medgav att vissa kostnader i samband med exportförsäljningen till unionen också hade burits av moderbolaget. Argumentet att de närstående företagen i unionen var moderbolagets marknadsföringsavdelningar avslogs därför.

(53)

För det andra är marknadsföring, reklam och andra åtgärder för att hitta kunder i unionen verksamheter som vanligen utförs av en importör och de kostnader som är förbundna med dessa verksamheter bärs normalt av importören. Framför allt är dessa kostnader en del av kostnaderna för försäljningen av en produkt. Vidare skulle de kostnader som företaget anslagit till export inte ha uppstått om den berörda produkten inte hade importerats till unionen. Därför var den skillnad mellan export och import som gjordes av den exporterande tillverkaren inte motiverad och bör också avvisas. De kostnader som burits av de närstående företagen i unionen i samband med export av den berörda produkten eller andra produkter till tredjeländer hade dock redan dragits av från enheternas försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader.

(54)

Eftersom inga andra synpunkter hade inkommit bekräftade kommissionen skälen 33–48 i förordningen om preliminär tull.

(55)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter hävdade ECL att företagsinterna kreditkostnader, dvs. kreditkostnader mellan moderbolaget i Indien och dess närstående företag i unionen, inte borde ha dragits av enligt artikel 2.10 g i grundförordningen, eftersom kommissionen inte godtog internpriset mellan den exporterande tillverkaren och dess närstående företag i EU. Kommissionen hade dessutom redan dragit av de kreditkostnader för närstående företag i unionen som avsåg deras försäljning till oberoende kunder vid fastställandet av exportpriset enligt artikel 2.9 i grundförordningen. Detta påstående godtogs.

(56)

Samma exporterande tillverkare begärde också att ett belopp motsvarande tullrestitutionssystemet och fokusproduktsystemet borde dras av från normalvärdet enligt artikel 2.10 b i grundförordningen för att säkerställa en rättvis jämförelse mellan normalvärdet och exportpriset.

(57)

Kommissionen avvisade denna begäran av följande skäl. För det första, såsom anges i skäl 53 i förordningen om preliminär tull, gjordes ingen justering för tullrestitution eftersom de exporterande tillverkarna inte kunde bevisa att den skatt som inte var betalad eller som återbetalats vid exportförsäljning var medräknad i hemmamarknadspriset. Detta bekräftades också i den parallella antisubventionsundersökningen (8) där det fastställdes att det s.k. tullrestitutionssystemet och fokusproduktsystemet utgör subventioner i form av ett finansiellt bidrag från de indiska myndigheterna och inte kan betraktas som ett godkänt tullrestitutionssystem eller ett godkänt restitutionssystem som tillåter substitution.

(58)

Efter det slutgiltiga meddelandet av uppgifter upprepade samma exporterande tillverkare sin begäran att tullrestitutionssystemet och fokusproduktsystemet skulle dras av från normalvärdet. Den exporterande tillverkaren lade emellertid inte fram några nya fakta eller argument i detta avseende. Kommissionen avvisade därför denna begäran.

(59)

Efter det preliminära och slutgiltiga meddelandet av uppgifter upprepade klaganden sin begäran om att kommissionen borde tillämpa den särskilda metod som används vid riktad dumping och som anges i artikel 2.11 andra meningen i grundförordningen.

(60)

Kommissionen har inte fått fram några nya fakta som skulle göra det möjligt för kommissionen att avvika från sin preliminära bedömning att tillämpning av den metod som används vid riktad dumpning inte var befogad.

(61)

Eftersom inga andra synpunkter inkommit bekräftades slutsatserna i skälen 49–54 i förordningen om preliminär tull.

(62)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter hävdade ECL att de cif-värden som använts vid beräkningen av dumpnings- och skademarginalerna var inkonsekventa. Företaget hävdade särskilt att det cif-värde som användes som nämnare vid beräkningen av dumpningsmarginalen för ECL borde vara samma cif-värde som användes vid beräkningen av skademarginalen och som avspeglar det konstruerade exportpriset på cif-nivå.

(63)

Kommissionen ansåg att nämnaren vid beräkningen av dumpningsmarginalen borde vara det faktiska pris cif vid unionens gräns till vilket en vara har deklarerats till unionens tullmyndigheter. Genom denna metod säkerställs att dumpningsmarginalen beräknas som en procentandel av det faktiska priset cif vid unionens gräns och att antidumpningstullen tas ut av unionens tullmyndigheter på grundval av detta faktiska pris cif vid unionens gräns. Följaktligen avvisades detta påstående. Dessutom var de exportpriser vid unionens gräns som användes både i beräkningen av dumpning och av skada de exportpriser som hade konstrueras i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen. Den metod som användes vid både beräkningen av dumpning och av skada är därför enhetlig. Detta utesluter dock inte att den slutgiltiga tullsatsen måste uttryckas i procent av det cif-värde som rapporterades till tullmyndigheterna.

(64)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter hävdade klaganden att en jämförelse mellan dumpningsmarginalen och skademarginalen för de två exporterande tillverkarna indikerade en avvikelse från det normala, eftersom en av dem hade en lägre dumpningsmarginal men en högre skademarginal, medan situationen för den andra exporterande tillverkaren var den motsatta.

(65)

Denna skillnad beror på att, av de skäl som anges ovan, både exportpriset och normalvärdet (till stor del) konstruerades för de båda exporterande tillverkarna. Därför återspeglade dumpningsmarginalerna kostnadsstrukturen för de båda företagen snarare än de faktiska priser som togs ut från icke-närstående kunder, både på den indiska hemmamarknaden och på unionsmarknaden.

(66)

Klaganden hävdade att det faktum att slätrör undantagits underskattade en av de exporterande tillverkarnas dumpningsmarginal, vilken borde fastställas till en högre nivå. Eftersom kommissionen beslutade att undanta slätrör från produktdefinitionen av de anledningar som anges i skälen 13–19 har detta påstående ingen grund och avvisas därför.

(67)

Klaganden hävdade också att prisnivåerna efter undersökningsperioden borde beaktas i beräkningarna av dumpningsmarginalerna. Klaganden hävdade framför allt att de exporterande tillverkarna efter undersökningsperioden sänkte sina priser på unionsmarknaden, medan deras priser på den indiska hemmamarknaden påstods ha förblivit stabila.

(68)

Klaganden påpekade korrekt att ”användningen av ordet normalt i artikel 6.1 i grundförordningen innebär att undantag från förbudet att ta uppgifter som hänför sig till tiden efter undersökningsperioden i beaktande är tillåtna” (9). Begäran om beräkning av ett nytt exportpris och ett normalvärde för de båda exporterande tillverkarna för en period efter undersökningsperioden skulle kräva en ny fullständig fördjupad undersökning av kommissionen, inbegripet insamling och kontroll av uppgifter från de exporterande tillverkarna. Detta är tekniskt och juridiskt inte möjligt inom ramen för detta förfarande. Detta påstående avvisades följaktligen.

(69)

Eftersom inga andra synpunkter har inkommit, bekräftades den metod som använts för beräkningen av dumpningsmarginalerna enligt skälen 55–56 i förordningen om preliminär tull.

(70)

Med beaktande av de justeringar av normalvärdet och exportpriserna som gjorts, och eftersom inga andra synpunkter har inkommit, fastställs de slutgiltiga dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av priset cif vid unionens gräns, före tull, till följande:

(71)

Flera parter hävdade att det preliminära meddelandet av uppgifter inte innehöll tillräckliga upplysningar om förbrukningen i unionen, import- och exportstatistik och uppgifter om makro- och mikroindikatorer för fastställande av skada. Påståendet godtogs delvis och ytterligare upplysningar om skadeindikatorerna anges nedan, dock inom intervall för att skydda rättmätiga krav på konfidentialitet.

(72)

Efter synpunkter på det slutliga meddelandet av uppgifter konstaterade kommissionen att den hade hänfört en del av unionsindustrins exportförsäljning till försäljningen i unionen. De korrigerade försäljningssiffrorna har lett till smärre ändringar/korrigeringar av vissa intervall och/eller index för vissa andra skadeindikatorer, det vill säga den totala förbrukningen i unionen, de exporterande tillverkarnas marknadsandel, unionsindustrins marknadsandel och försäljningspriset i unionen. Dessa korrigeringar hade dock endast en obetydlig inverkan på dessa skadeindikatorer och påverkade inte utvecklingstendenserna eller slutsatsen att det förelåg väsentlig skada.

(73)

Den likadana produkten tillverkades av tre unionstillverkare under undersökningsperioden. Dessa tillverkare utgör unionsindustrin i den mening som avses i artikel 4.1 i grundförordningen.

(74)

Eftersom det bara finns tre unionstillverkare och SG PAM Group lämnade uppgifter för sina dotterbolag och uppskattningar för den enda icke samarbetsvilliga unionstillverkaren, Tiroler Rohre GmbH (nedan kallad TRM), läggs alla siffror fram i indexerad form eller anges som intervall för att skydda konfidentialiteten för den andra tillverkaren i unionen som var samarbetsvillig i undersökningen.

(75)

Den totala tillverkningen i unionen under undersökningsperioden fastställdes till 590 000 – 610 000 ton. Kommissionen fastställde den totala unionstillverkningen på grundval av all tillgänglig information om unionsindustrin, bl.a. information som anfördes i klagomålet för den icke samarbetsvilliga tillverkaren och uppgifter som samlats in från unionstillverkare som samarbetade under undersökningen. De två samarbetsvilliga unionstillverkarna står för omkring 96 % av den totala tillverkningen i unionen.

(76)

Kommissionen fastställde förbrukningen i unionen på grundval av unionsindustrins totala försäljning i unionen plus importen från tredjeländer till unionen. Kommissionen fastställde unionsindustrins totala försäljning på grundval av uppgifter som samlats in från samarbetsvilliga unionstillverkare och uppgifter i klagomålet för den icke-samarbetsvilliga tillverkaren. Importvolymen hämtades från Eurostats uppgifter och stämdes av mot de uppgifter som lämnats av de samarbetsvilliga indiska tillverkarna.

(77)

Förbrukningen i unionen utvecklades på följande sätt:

Förbrukning i unionen

(78)

Unionens förbrukning minskade med 7 % under skadeundersökningsperioden. Förbrukningen i unionen följde ett U-mönster. Den föll kraftigt mellan 2011 och 2012 (med mer än 13 %), minskade ytterligare under 2013 och steg under undersökningsperioden. Detta mönster kan delvis förklaras av att slutanvändarna av rör av duktilt gjutjärn är företag verksamma inom vattenförsörjning, bortledning av avloppsvatten och bevattning. Det är oftast offentliga verksamheter som är beroende av statlig finansiering. Under 2011 och 2012 utvecklades den ekonomiska krisen till en omfattande offentlig skuldkris med återverkningar fram till 2013, vilket föranledde EU:s regeringar att minska sina offentliga investeringar och utgifter. Detta förklarar den stora nedgången i efterfrågan på rör av duktilt gjutjärn, i synnerhet i länder som Spanien, Portugal och Italien.

(79)

Kommissionen fastställde importvolymen på grundval av uppgifter från Eurostat. Uppgifterna från Eurostat dubbelkontrollerades mot uppgifterna från de exporterande tillverkarna och skillnaderna var marginella. Efter det att slätrör undantagits från produktdefinitionen drog kommissionen av den volym slätrör som importerats från Indien från den totala importen för de år då slätrören importerades, dvs. 2013 och undersökningsperioden. Marknadsandelen för importen fastställdes på samma grundval.

Importvolym och marknadsandel

(80)

Den indiska importvolymen uppvisade en ökning på mer än 10 % under skadeundersökningsperioden trots den krympande marknaden. Under samma period ökade de indiska exporterande tillverkarnas marknadsandel med nästan 18 %. Det kan noteras att under 2012–2013, då förbrukningen i unionen låg kvar på en låg nivå och till och med minskade, ökade importen från Indien avsevärt med nästan 10 % och ökade sin marknadsandel med nästan 17 %. Importen från Indien fortsatte att öka avsevärt under undersökningsperioden, och dess marknadsandel ökade med ytterligare 6 % mellan 2013 och undersökningsperioden.

(81)

Kommissionen fastställde importpriserna på grundval av uppgifter från Eurostat för att analysera tendenser i prisutvecklingen. Efter det att slätrör undantagits drog kommissionen av värdet av och volymen för slätrör som importerats från Indien från beräkningen av det genomsnittliga priset för de år då slätrören importerades, dvs. 2013 och undersökningsperioden.

(82)

Det genomsnittliga priset för importen till unionen från Indien utvecklades på följande sätt:

Importpriser

(83)

Efter en ökning av priserna med 6 % mellan 2011 och 2012, sjönk de under 2013 och nådde samma nivå under undersökningsperioden som i början av skadeundersökningsperioden.

(84)

Kommissionen fastställde prisunderskridandet under undersökningsperioden på grundval av de uppgifter som lämnats av de exporterande tillverkarna och unionsindustrin genom att jämföra

(85)

Båda de exporterande tillverkarna hävdade att det förelåg väsentliga skillnader mellan de produkter som sålts av klaganden och de som sålts av denna, vilket skulle påverka en rättvis prisjämförelse. De hävdade särskilt att de inte tillverkar rör utrustade med kopplingar med dubbla kammare som säljs av SG PAM under varumärket Universal joint. De tillverkar inte heller automatiska kopplingar för tunna rör, som passar till de plaströr som används i SG PAM:s Blutop produktsortiment. Dessutom anförde de att de inte tillverkar rör som är inklädda med termoplast invändigt och som SG PAM marknadsför under varumärket Ductan och använder i sitt produktsortiment Blutop. Användare av rör av duktilt gjutjärn i unionen bekräftade dessa påståenden och dessutom att ingen av de samarbetsvilliga indiska exporterande tillverkarna skulle kunna leverera de identifierade produkterna. Därför undantog kommissionen SG PAM:s rör som är försedda med Universal joint liksom SG PAM:s produktsortiment Blutop från beräkningarna av prisunderskridande och skademarginal. Detta undantag gällde mindre än 10 % av transaktionerna sett till volym.

(86)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter hävdade klaganden att det var ogrundat att utesluta Universal joint eftersom varje exporterande tillverkare har en teknisk lösning som kan ersätta denna typ av koppling. Kommissionen erinrade om att många användare hade bekräftat att de exporterande tillverkarna inte kan tillhandahålla en koppling med dubbla kammare. I denna undersökning fastställdes dock inte en kopplingstyp som en väsentlig faktor för att skilja mellan olika produkttyper i syfte att göra en prisjämförelse. Därför kunde man inte göra en rättvis prisjämförelse på grundval av produkttyp. Mot bakgrund av de låga volymerna av den produkt som är försedd med denna koppling, svårigheterna att göra en rättvis prisjämförelse och det faktum att, enligt skäl 91, flertalet produkttyper omfattades av beräkningarna av prisunderskridande och skademarginal, vidhöll kommissionen att det var lämpligt att undanta kopplingar med dubbla kammare från beräkningen av prisunderskridandet.

(87)

Jindal hävdade också att andra fysiska skillnader, när det gäller olikheter i fråga om bland annat utvändigt och invändigt överdrag, påverkade prisernas jämförbarhet och därför också borde justeras/uteslutas. Dessa argument avvisades dock. Både unionsindustrin och de indiska exporterande tillverkarna hade rapporterat försäljning i unionen av produkttyper med jämförbara fysiska egenskaper och en rättvis jämförelse hade därför gjorts avseende de andra påstådda skillnaderna för beräkningarna av prisunderskridande och skademarginal.

(88)

Såsom anges i skäl 43 undantogs flänsrör då man fastställde exportpriset för de exporterande tillverkarna. Följaktligen undantogs även unionsindustrins försäljning av samma produkt vid beräkningen av prisunderskridandet. Den mängd flänsrör som såldes på unionsmarknaden var mycket liten (mindre än 1 %).

(89)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter hävdade Jindal att kommissionens justeringar av exportpriset, nämligen justeringarna för försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst, strider mot WTO-rätten. Samma exporterande tillverkare hävdade att sådana justerade exportpriser (som ibland är 0 eller till och med negativa) inte kan utgöra grund för att bedöma huruvida den dumpade importen vållar unionsindustrin skada. Kommissionen var dock av en annan åsikt. I enlighet med kommissionens sedvanliga praxis har unionstillverkarnas priser också justerats till nivån fritt fabrik genom avdrag av bland annat transportrelaterade utgifter. Att jämföra importörens återförsäljningspris med unionstillverkarnas pris fritt fabrik skulle alltså inte vara rättvist. Dessutom undantogs det enda fall då den exporterande tillverkarens pris var lägre än 0 från beräkningen av prisunderskridandet efter det slutliga meddelandet av uppgifter, med obetydlig inverkan på marginalerna.

(90)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter påpekade Jindal att kommissionen hade underlåtit att tillhandahålla uppgifter om matchningen mellan unionens produkter och de exporterande tillverkarnas produkter för varje enskild produkttyp (produktkontrollnummer) och tillverkaren kunde därför inte förvissa sig om kommissionen hade analyserat betydelsen av prisunderskridandet i förhållande till den andel av produkttyper för vilka inget prisunderskridande hade konstaterats.

(91)

Produktmatchningen vid beräkningen av prisunderskridandet var 99 % respektive 95 % för de två exporterande tillverkarna och prisunderskridande konstaterades för 98 % och 91 % av de olika produkttyper som såldes på unionsmarknaden. Med tanke på den mycket höga andelen produkttyper vars priser underskreds, avvisade kommissionen påståendet om att en grundlig analys av effekterna av prisunderskridandet inte hade genomförts.

(92)

Efter det slutliga meddelandet av uppgifter hävdade Tata att prisunderskridandet baserat på unionsindustrins tillverkningskostnader inte var en lämplig indikation för att undersöka eventuell skada eftersom tillverkningskostnaderna var inflaterade på grund av höga fasta kostnader och överkapacitet. Såsom anges nedan är prisunderskridande en jämförelse pris för pris. Prisunderskridande är bara är en av flera indikatorer som granskas för att fastställa om unionsindustrin lidit väsentlig skada.

(93)

Prisjämförelsen gjordes för varje enskild produkttyp för transaktioner i samma handelsled, efter justering av priserna där detta var nödvändigt, och efter avräkning av rabatter och avdrag. Resultatet av jämförelsen uttrycktes som en procentandel av unionstillverkarnas omsättning under undersökningsperioden. Det visade en vägd genomsnittlig underskridandemarginal på 30,9 % respektive 31,7 % för de två samarbetsvilliga exporterande tillverkarna.

(94)

De mikroekonomiska och makroekonomiska uppgifterna redovisas som intervall eller indextal för att skydda rättmätiga krav på konfidentialitet enligt skäl 71.

(95)

Unionens totala tillverkning, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Unionens tillverkning, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande

(96)

Unionsindustrins totala tillverkning var något högre under undersökningsperioden än under 2011, trots mycket lägre försäljning i unionen under undersökningsperioden (se tabellen nedan). Den ökade tillverkningen 2013 och under undersökningsperioden beror på en ökad exportförsäljning (se skäl 128).

(97)

Kapaciteten förblev också stabil under hela skadeundersökningsperioden. Kapacitetsutnyttjandet ökade något i takt med den ökade tillverkningen under skadeundersökningsperioden. Trots detta låg kapacitetsutnyttjandet kvar på en relativt låg nivå 53–58 %. Tillverkningen av rör av duktilt gjutjärn är en bransch som kännetecknas av relativt höga fasta kostnader. Ett lågt kapacitetsutnyttjande försämrar absorptionen av fasta kostnader, vilket kan påverka unionsindustrins lönsamhet.

(98)

Unionsindustrins försäljningsvolym och marknadsandel utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Unionsindustrins försäljningsvolym och marknadsandel

(99)

Unionsindustrins försäljning minskade med 11 % under skadeundersökningsperioden till 380 000–420 000 ton under undersökningsperioden. Unionsindustrin förlorade väsentligt större försäljningsvolym än volymen av den minskade förbrukningen och, som en följd av detta minskade dess marknadsandel med 4 % under skadeundersökningsperioden.

(100)

ECL hävdade att de minskade försäljningsvolymerna baserat på ton inte tar hänsyn till att klaganden till stor del förde in och sålde lättare rör under skadeundersökningsperioden och att minskningen därför är överdriven. Detta påstående underbyggdes inte med någon bevisning och avvisades därför. Kommissionen undantog dock en rad lättare rör – Blutop – vid beräkningarna av prisunderskridandet respektive skademarginalen av de anledningar som anges i skäl 85.

(101)

Den totala förbrukningen i unionen av den berörda produkten minskade med 7 % under skadeundersökningsperioden. Förbrukningen minskade drastiskt under 2012 med mer än 13 %, låg kvar på en låg nivå under 2013 och började öka igen under undersökningsperioden. I början av skadeundersökningsperioden minskade unionsindustrins försäljning, importen från tredjeländer samt den indiska importen i takt med förbrukningen. I slutet av skadeundersökningsperioden då förbrukningen i unionen började öka kunde unionsindustrin dock inte dra full nytta av denna återhämtning, eftersom både unionens försäljningsvolym och marknadsandel hade minskat samtidigt som importen från Indien hade vunnit marknadsandelar.

(102)

Sysselsättningen och produktiviteten utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Antal anställda och produktivitet

(103)

Sysselsättningen och produktiviteten låg under undersökningsperioden på ungefär samma nivå som de hade legat på 2011. Det faktum att sysselsättningen inte minskade berodde främst på att försäljningen utanför unionen ökade betydligt såsom anges i skälen 127 och 128, vilket gjorde att unionsindustrin kunde återanställa personal.

(104)

Alla dumpningsmarginaler låg över miniminivån. Inverkan av de faktiska dumpningsmarginalernas storlek på unionsindustrin var betydande, med tanke på volymen av och det betydande prisunderskridandet genom den dumpade importen från det berörda landet.

(105)

Detta är den första antidumpningsundersökning som gäller den berörda produkten. Därför fanns inga uppgifter tillgängliga för att bedöma inverkan från eventuell tidigare dumpning.

(106)

De samarbetsvilliga unionstillverkarnas genomsnittliga försäljningspriser per enhet till icke-närstående kunder i unionen utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Försäljningspriser i unionen

(107)

Det genomsnittliga försäljningspriset per enhet ökade 2012 och 2013, sjönk med 3 % under undersökningsperioden och återgick till ungefär samma nivå som i början av skadeundersökningsperioden. Tillverkningskostnaderna steg 2012 och sjönk 2013 och under undersökningsperioden, främst på grund av lägre priset på den viktigaste råvaran – järnmalm och metallskrot.

(108)

Jindal hävdade att en minskande lönsamhet för unionsindustrin är oförenlig med det faktum att skillnaden mellan unionsindustrins försäljningspris per enhet och tillverkningskostnaderna hade ökat under undersökningsperioden. Kommissionen instämde inte i detta argument. De tillverkningskostnader som anges i tabellen ovan användes inte i beräkningen av lönsamheten. Tillverkningskostnaderna beräknades på grundval av tillverkningskostnaderna för den berörda produkten samt försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader för de fyra samarbetsvilliga tillverkningsföretagen i unionen. Lönsamheten, å andra sidan, beräknades på grundval av nettovinsten före skatt för försäljningen av den likadana produkten till icke-närstående kunder i unionen uttryckt i procent av omsättningen av denna försäljning, i vilken ingår kostnader för sålda varor, försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader, kostnader för FoU samt vissa andra kostnader för alla samarbetsvilliga tillverkningsföretag och försäljningsdotterbolag i unionen. Därför kan lönsamheten utvecklas annorlunda än försäljningspriset per enhet och tillverkningskostnaderna.

(109)

De genomsnittliga arbetskraftskostnaderna för de samarbetsvilliga unionstillverkarna utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Genomsnittliga arbetskraftskostnader per anställd

(110)

Under skadeundersökningsperioden ökade den genomsnittliga arbetskraftskostnaden per anställd med 4 %. Denna ökning var lägre än den totala ökningen av löner i unionen enligt Eurostats uppgifter.

(111)

Jindal påpekade att kommissionen inte tillhandahållit de uppgifter från Eurostat som ligger till grund för påståendet att arbetskraftskostnaderna för unionsindustrin ökade mindre än för hela industrisektorn i unionen. Kommissionen klargjorde att den årliga ökningen av arbetskraftskostnaderna i hela industrisektorn i Europeiska unionen enligt uppgifter från Eurostat (10) uppgick till 6,9 % mellan 2011 och 2014 och till nästan 5 % mellan 2011 och 2013.

(112)

De samarbetsvilliga unionstillverkarnas lagernivåer utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Lagerhållning

(113)

Utgående lager minskade under skadeundersökningsperioden. Lagerminskningen berodde främst på att ledningen för unionsindustrin infört strängare krav på rörelsekapital.

(114)

Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet utvecklades på följande sätt för de samarbetsvilliga unionstillverkarna under skadeundersökningsperioden:

Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet

(115)

Kommissionen fastställde lönsamheten för de samarbetsvilliga unionstillverkarna genom att uttrycka nettovinsten före skatt för försäljningen av den likadana produkten till icke-närstående kunder i unionen i procent av omsättningen för denna försäljning. Unionsindustrins lönsamhet minskade från 2,5–3,0 % under 2011 till 1,5–2,0 % under undersökningsperioden och var negativ under 2012 och 2013.

(116)

Nettokassaflödet är de samarbetande unionstillverkarnas förmåga att själva finansiera sin verksamhet. Kassaflödet låg på ungefär samma nivå under 2011 och undersökningsperioden.

(117)

Investeringsnivån var större under undersökningsperioden än den var under 2011. Under åren 2012 och 2013 var investeringsnivån emellertid mycket lägre och ökningen under undersökningsperioden uppvägde inte minskningen under de föregående åren. En ökning av investeringarna under undersökningsperioden kan till stor del förklaras av en stor investering som gjordes av en samarbetsvillig unionstillverkare för att ersätta en viktig del av utrustning som hade havererat. Räntabiliteten är vinsten i procent av det bokförda värdet av investeringarna. Räntabiliteten var betydligt lägre under undersökningsperioden än den var under 2011.

(118)

Unionsindustrin förlorade marknadsandelar (4 %) på en fallande marknad, och dess försäljning på unionsmarknaden minskade med 11 %. Kapacitetsutnyttjandet förblev lågt under hela skadeundersökningsperioden även om det ökade något jämfört med början av skadeundersökningsperioden, huvudsakligen på grund av en kraftig ökning av unionsindustrins export. Även om unionsindustrin i viss utsträckning har återhämtat sig från de negativa resultaten under 2012 och 2013 har lönsamheten totalt sett minskat under skadeundersökningsperioden och låg i slutet av undersökningsperioden på endast 1,5–2,0 %, vilket är långt under lönsamhetsmålet, som fastställdes till 5 % (se skäl 126 i förordningen om preliminär tull).

(119)

Det faktum att vissa andra skadeindikatorer, såsom tillverkning, kapacitetsutnyttjande, produktivitet, kassaflöde, investeringar eller räntabilitet, förblev relativt stabila eller till och med förbättrades, kan inte ändra på slutsatsen att unionsindustrin har lidit väsentlig skada såsom förklaras i skäl 122.

(120)

De exporterande tillverkarna och Tata hävdade att det faktum att flera indikatorer visar på en positiv/stabil utveckling innebär att det inte förelåg en skadevållande situation för unionsindustrin. Kommissionen avvisade detta argument. För det första föreskrivs i artikel 3.5 i grundförordningen att granskningen av unionsindustrin ska innefatta en bedömning av alla relevanta ekonomiska faktorer och förhållanden som har betydelse för industrins tillstånd och att varken ”en enskild faktor eller flera av dessa faktorer nödvändigtvis [behöver] vara avgörande”. För det andra är det inte nödvändigt att alla relevanta ekonomiska faktorer och förhållanden visar en negativ utveckling för att konstatera förekomst av väsentlig skada. Dessutom utesluter inte stabil eller till och med positiv utveckling hos vissa skadeindikatorer förekomsten av väsentlig skada. Ett sådant fastställande måste grunda sig på en helhetsbedömning av alla indikatorer vilket till fullo stöds av europeisk rättspraxis (11).

(121)

En låg lönsamhet, i kombination med förlorade försäljningsvolymer och marknadsandelar i unionen, försätter unionsindustrin i en besvärlig ekonomisk och finansiell situation.

(122)

På grundval av en övergripande analys av alla relevanta skadeindikatorer och mot bakgrund av den svåra ekonomiska och finansiella situationen för unionsindustrin dras slutsatsen att unionsindustrin lidit väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3.5 i grundförordningen.

(123)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter hävdade både exporterande tillverkare från Indien och Tata att det inte föreligger något tidsmässigt samband mellan unionsindustrins situation och importen från Indien och att den skadevållande situationen för unionsindustrin inte orsakats av importen från Indien. De hävdade i synnerhet att siffrorna för unionsindustrin åter blev lönsamma och att den ökade sin försäljningsvolym under undersökningsperioden medan importen från Indien var hög. De hävdade också att kommissionen underlåtit att göra en korrekt bedömning av andra faktorer, särskilt finanskrisen och unionsindustrins överkapacitet som huvudorsaken till skadan. Dessa påståenden upprepades också till stor del efter det slutliga meddelandet av uppgifter.

(124)

Vid en analys av huruvida dumpad import har vållat skada enligt artikel 3.6 i grundförordningen måste särskild hänsyn tas till huruvida det har förekommit ett betydande prisunderskridande genom den dumpade importen. Detta leder till en jämförelse med priset på den likadana produkten framställd av unionsindustrin. Kommissionen analyserade huruvida verkningarna av sådan import pressade ner priserna i betydande omfattning eller förhindrade prisökningar som annars skulle ha ägt rum. Kommissionen erinrade om att ett fortsatt tryck från den dumpade lågprisimporten som gör det omöjligt för unionsindustrin att anpassa sina försäljningspriser kan utgöra orsakssamband i den mening som avses i grundförordningen (12).

(125)

I skäl 102 i förordningen om preliminär tull konstaterade kommissionen att den betydande nedgången av förbrukningen i unionen under 2011 och 2012 berodde på den globala finanskrisen och nedskärningar i de offentliga utgifterna, och att denna minskning av förbrukningen bidragit till unionsindustrins situation i början av skadeundersökningsperioden. Från 2013, då förbrukningen i unionen fortfarande var låg, fram till slutet av undersökningsperioden ökade dock den dumpade importen från Indien till unionen väsentligt, med 16 % jämfört med en total ökning på 10 % under hela skadeundersökningsperioden. Samtidigt ökade marknadsandelen för importen från Indien med nästan 18 % under skadeundersökningsperioden och med 6 % från 2013 fram till slutet av undersökningsperioden. Detta blev möjligt genom att den berörda produkten såldes till priser som var avsevärt lägre än de som togs ut av unionsindustrin. Det fastställdes i undersökningen att de dumpade indiska exportpriserna under undersökningsperioden underskred unionens priser med mer än 30 %.

(126)

Som en följd av detta kunde unionsindustrin, trots den globala återhämtningen från finanskrisen och en ökning av unionens förbrukning från 2013, inte dra full nytta av detta. Fastän unionsindustrin ökade sin försäljningsvolym mellan 2013 och slutet av undersökningsperioden, minskade försäljningsvolymen totalt sett under skadeundersökningsperioden med 10 % jämfört med importen från Indien, som ökade med 10 % under samma period. Inflödet av dumpad import från Indien, till priser som avsevärt underskred unionsindustrins priser, hindrade unionsindustrin från att öka sin försäljningsvolym på unionsmarknaden till nivåer som kunde säkerställa hållbara vinstnivåer. För att upprätthålla tillverkningsvolymen ökade unionsindustrin sina exportvolymer (se tabellen nedan). Det förelåg således ett tidsmässigt samband mellan den dumpade import till priser som väsentligt underskred unionsindustrins priser (ca 30 %), som avsevärt pressade ner priserna på unionsmarknaden, vilket i sin tur förhindrade prisökningar som annars skulle ha ägt rum, och den väsentliga skada som unionsindustrin led under undersökningsperioden.

(127)

De samarbetsvilliga unionstillverkarnas exportvolym utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

De samarbetsvilliga unionstillverkarnas exportresultat

(128)

Unionsindustrins försäljning utanför unionen ökade betydligt, med 30 %, under skadeundersökningsperioden, medan det genomsnittliga försäljningspriset förblev relativt stabilt. Försäljningen utanför unionen är därmed faktiskt en faktor som lindrar skadan. Utan en ökad försäljning utanför unionen skulle unionsindustrin ha lidit ännu mer skada.

(129)

Jindal påpekade att unionsindustrins exportförsäljningspriser underskred försäljningspriserna i unionen, och därför inte kunde lindra skadan. Den ökade försäljningen utanför unionen gjorde att unionsindustrin kunde ha en högre produktionsnivå, bibehålla sysselsättningsnivån och öka kapacitetsutnyttjandet, vilket innebär en bättre absorption av fasta kostnader. Det faktum att de genomsnittliga exportpriserna per enhet var något lägre (inom ett intervall på 5 %) än försäljningspriserna i unionen kan bero på många olika faktorer, såsom försäljning av mindre sofistikerade produkttyper, större diametrar, större volymer vid försäljningstransaktioner osv. och därmed kunde priserna utanför unionen vara lägre än försäljningskostnaderna i EU.

(130)

De exporterande tillverkarna hävdade också att skadan var självförvållad eftersom klaganden i allt högre grad fokuserade på kinesisk tillverkningsverksamhet i Kina, och en stor del av deras försäljning till länder utanför EU utgörs av kinesiska produkter, vilket bland annat orsakar lågt kapacitetsutnyttjande. Kommissionen godtog inte detta argument. Som konstaterats ovan ökade unionsindustrins exportförsäljning betydligt, med 30 %, vilket hindrade nedgången i tillverkningen och en försämring av flera andra skadeindikatorer.

(131)

De exporterande tillverkarna och Tata hävdade att skadan beror på strukturell överkapacitet. Det faktum att unionsindustrin hade ett lågt kapacitetsutnyttjande under skadeundersökningsperioden innebär dock inte nödvändigtvis att den lider av strukturell överkapacitet och/eller ineffektivitet i sådan omfattning att det skulle motivera en justering nedåt av det icke-skadevållande priset. Det erinras om att unionsindustrin, trots ett lågt kapacitetsutnyttjande under 2011 som var ännu lägre än det som fastställdes under undersökningsperioden, hade en högre lönsamhet. Påståendet avvisades därför.

(132)

Jindal hävdade att unionsindustrins försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader fördubblades under skadeundersökningsperioden och att detta var en skadevållande faktor som bröt orsakssambandet. Eftersom det konstaterades att försäljnings- och administrationskostnaderna och de andra allmänna kostnaderna endast hade ökat något under skadeundersökningsperioden avvisades detta påstående.

(133)

De exporterande tillverkarna och Tata hävdade att ökade investeringar är en tydlig indikation på en förbättrad situation och att den ökande importen från Indien inte orsakar skadan. Kommissionen var dock av en annan åsikt. För det första var även den ökade investeringsvolymen 22–24 miljoner euro relativt låg i förhållande till unionsindustrins totala försäljning på mer än 400 miljoner euro. Dessutom, såsom anges i skäl 117 hade en stor blandare för flytande järn havererat för en unionstillverkare. Att ersätta blandaren gav upphov till höga utgifter för anläggningstillgångar under undersökningsperioden.

(134)

ECL ansåg att den minskade lönsamheten berodde på haveriet. Det bör noteras att det redan i det preliminära skedet gjordes en rad beräkningar för att isolera inverkan av blandarens haveri på lönsamheten och detta påstående avvisas därför.

(135)

Jindal hävdade också att en ökad skillnad mellan försäljningspriset per enhet och tillverkningskostnaden under undersökningsperioden tyder på avsaknad av ett orsakssamband mellan den dumpade importen och skadan. Såsom förklaras i skäl 108 beräknas försäljningspriset per enhet och tillverkningskostnaden per enhet inte på samma grunder och det finns således inte något direkt samband mellan dessa två indikatorer. Prisökningen var hursomhelst i förhållande till tillverkningskostnaden under undersökningsperioden inte tillräcklig för att återställa unionsindustrins lönsamhetsmål.

(136)

Samma exporterande tillverkare ansåg att eftersom importpriserna låg på ungefär samma nivå 2011 och under undersökningsperioden (enligt uppgifter från Comext) kan man dra slutsatsen att det förelåg ett tidsmässigt samband mellan prisunderskridandet/de väsentligt lägre priserna och ett bra resultat för unionsindustrin 2011. Denna hypotes grundar sig tydligt på antaganden som kommissionen inte instämmer i. Situationen för unionsindustrin var inte god under 2011 eftersom lönsamheten var lägre än målvinsten på 5 %.

(137)

Utan det betydande prisunderskridandet av unionsindustrins försäljningspriser genom den dumpade importen från Indien, vilket ledde att priserna pressades i betydande omfattning eller förhindrade prisökningar som annars skulle ha ägt rum, skulle unionsindustrins försäljningsvolymer ha ökat, kapacitetsutnyttjandet skulle ha förbättrats och lönsamheten skulle ha ökat ytterligare. Kommissionen drar därför slutsatsen att den väsentliga skada som unionsindustrin lidit vållades av den dumpade importen från Indien som hindrade prisökningar som skulle ha gjort det möjligt för unionsindustrin att återgå till en hållbar lönsamhet. Detta orsakssamband bröts inte av andra faktorer, t.ex. finanskrisen, unionens exportförsäljning, det låga kapacitetsutnyttjandet osv., såsom anges i de föregående skälen.

(138)

Eftersom inga andra synpunkter lämnats angående orsakssambandet, bekräftas undersökningsresultaten i skäl 109 i förordningen om preliminär tull.

(139)

Båda de exporterande tillverkarna hävdade att det inte låg i unionens intresse att införa antidumpningsåtgärder mot Indien mot bakgrund av klagandens dominerande ställning på unionsmarknaden och även med beaktande av att klaganden har tillverkning av den berörda produkten i Kina, som denne lätt skulle kunna importera till unionen om åtgärderna mot Indien infördes, och på så sätt ytterligare förstärka sin dominerande ställning.

(140)

Undersökningen har visat att importen till unionen från klagandens närstående anläggningar i Kina var försumbar under undersökningsperioden. Det finns heller inget som tyder på att klaganden i framtiden skulle använda dessa kinesiska tillverkningsanläggningar för att ersätta importen från Indien om åtgärder skulle införas.

(141)

Dessutom skickade kommissionen, såsom anges i förordningen om preliminär tull, en begäran om kompletterande upplysningar för att mer ingående analysera de eventuella verkningar som införandet av åtgärder skulle kunna ha på konkurrensen. Kommissionen mottog ungefär 50 svar, främst från EU-distributörer av den berörda produkten, byggföretag och flera företag verksamma inom vattenförsörjning, vars identitet finns i den öppna akten.

(142)

Nästan alla användare som svarade på begäran om kompletterande upplysningar var bekymrade över klagandens mycket höga marknadsandel och uttryckte farhågor om att klagandens viktigaste konkurrenter, dvs. indiska företag, skulle tvingas lämna unionsmarknaden efter införandet av tullar och att klaganden därigenom skulle bli den dominerande aktören. Vissa distributörer hävdade dessutom att SG PAM hade vägrat att göra affärer med dem eller hade erbjudit dem mindre fördelaktiga villkor efter det att de hade börjat samarbeta med de exporterande tillverkarna. En användare lämnade två prisuppgifter som enligt denne visar att SG PAM hade höjt sina priser med cirka 25 % i december 2015. Några användare hävdade också att SG PAM hade utnyttjat sin starka ställning för att manipulera anbud till fördel för sina egna produkter.

(143)

Genom EU:s konkurrensregler ställs visserligen strängare krav på agerandet för ett företag som har en betydande marknadsandel, men det är i sista hand konkurrensmyndigheterna som fastställer om det föreligger en dominerande ställning och om denna missbrukas. Konkurrensmyndigheterna undersöker först den relevanta produktmarknaden och geografiska marknaden. I det ärende som gällde HDPE- och MDPE-avloppsrör uteslöt man inte att dessa konkurrerade med rör av duktilt gjutjärn och stålrör, även om definitionen av produktmarknaden i slutändan lämnades öppen (13). I det här ärendet kunde kommissionen inte definiera den relevanta produktmarknaden och geografiska marknaden eftersom den inte mottagit några formella klagomål om konkurrens.

(144)

Ensamåterförsäljaravtal som erbjuder mer förmånliga villkor eller striktare vertikala begränsningar i fråga om distribution av varor är inte olagliga i sig (14), och i sista hand är det upp till en konkurrensmyndighet att bedöma om sådana begränsningar är konkurrensbegränsande eller till och med anses utgöra missbruk. När det gäller de prisuppgifter som påstås visa att SG PAM genomfört prisökningar ansåg kommissionen att det var svårt att jämföra dessa utan en mer fördjupad undersökning om de exakta erbjudandena och omständigheterna. Dessutom mottog kommissionen endast ett bevis för påstådda prishöjningar, vilket i sig inte kan bevisa att de har varit vanligt förekommande.

(145)

I antidumpningsförfaranden undersöker kommissionen konkurrensproblem för att fastställa om det tydligt skulle strida mot unionens intresse att införa antidumpningsåtgärder totalt sett. En sådan analys kan inte omfatta en bedömning av konkurrensutsättningen i strikt rättslig mening, som endast kan göras av en behörig konkurrensmyndighet. Ingen solid bevisning lämnades in, som skulle tyda på att klaganden skulle agera på ett konkurrensbegränsande sätt om antidumpningsåtgärder infördes, utöver det faktum att klaganden redan har en stark ställning på marknaden. Inget beslut av en konkurrensmyndighet lämnades in där klaganden konstaterades agera konkurrensbegränsande för den berörda produkten. Inget domstolsavgörande lämnades in där klaganden konstaterades manipulera anbud.

(146)

Det erinras om att syftet med att införa antidumpningsåtgärder är att återupprätta lika villkor så att unionstillverkare och tillverkare i tredjeländer konkurrerar på rättvisa villkor och inte att tränga bort exporterande tillverkare från marknaden. Enligt unionsbestämmelserna skulle tullar därmed fastställas på en sådan nivå att de indiska exportörerna skulle kunna fortsätta att konkurrera med unionstillverkare, men till rättvisa priser. De kombinerade antidumpnings- och utjämningsåtgärderna har fastställts på en dumpnings- och subventionsnivå som ligger under nivån för prisunderskridandet.

(147)

Dessutom finns det flera tillverkare i tredjeländer (Kina, Turkiet, Ryssland och Schweiz) som redan säljer till unionsmarknaden. Deras försäljning under skadeundersökningsperioden var låg och sjunkande. En av orsakerna till denna nedgång för andra importörers försäljning förefaller dock ha varit en aggressiv prissättning från de indiska tillverkarna eftersom dessa priser var betydligt lägre än alla andra stora importländers priser (med undantag av Ryssland).

(148)

Användarna har bekräftat att om unionsindustrin ensidigt ökar priserna kan importen från andra länder komma att öka på medellång sikt, när sådana exportörer från tredjeländer har fått de ytterligare intyg som medlemsstaterna kräver.

(149)

Kommissionen är därför övertygad om att skyddet av unionsindustrin mot skadevållande dumpning måste prioriteras framför användarnas intresse att undvika eventuella negativa effekter på konkurrensen på unionsmarknaden i ett läge då olika intressen vägs mot varandra. Samtidigt som det finns en oro för att antidumpningstullar kan förstärka den redan starka ställningen för den största unionstillverkaren, säkerställs det genom ett antal dämpande faktorer, t.ex. fortsatt konkurrens från Indien, andra exportörer och ersättningsprodukter, att ett tillräckligt konkurrenstryck bibehålls på unionsindustrin för att undvika eventuella negativa effekter på konkurrensen på unionsmarknaden. Slutligen måste det upprepas att kommissionen är beredd att övervaka effekterna av de åtgärder den vidtar på konkurrensen på unionsmarknaden.

(150)

Undersökningsresultaten i skäl 121 i förordningen om preliminär tull bekräftas därför.

(151)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter hävdade Jindal att i stället för att addera försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst till tillverkningskostnaderna för att fastställa ett icke-skadevållande pris för unionsindustrin, borde det icke-skadevållande priset justeras nedåt på grund av strukturell överkapacitet och ineffektivitet inom unionsindustrin. Såsom anges i skäl 131 ansåg kommissionen inte att det förelåg strukturell överkapacitet, och avvisade därför påståendet.

(152)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter hävdade båda de exporterande tillverkarna att den metod som använts för att beräkna nivån för undanröjande av skada var bristfällig eftersom jämförelsen med unionens försäljningspriser inte grundas på det faktiska priset som begärs av den första oberoende kunden i unionen, utan på ett konstruerat exportpris som är artificiellt lågt. Skademarginalerna är därför artificiellt höga. Detta påstående upprepades efter det slutliga meddelandet av uppgifter.

(153)

Syftet med beräkningen av skademarginal är att avgöra om det räcker att tillämpa en tullsats på exportpriset för den dumpade importen som är lägre än den som bygger på dumpningsmarginalen för att undanröja den skada som den dumpade importen orsakat. Denna bedömning grundas på exportpriset vid unionens gräns, vilket anses vara jämförbart med unionsindustrins pris fritt fabrik. När det gäller exportförsäljning via närstående importörer konstrueras exportpriset på grundval av återförsäljningspriset till den första oberoende kunden efter justering i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen, vilket är analogt med den metod som använts för beräkningen av dumpningsmarginalen. Eftersom exportpriset är en nödvändig beståndsdel i beräkningen av skademarginalen och eftersom denna artikel är den enda artikel i grundförordningen som ger vägledning om konstruktionen av exportpriset, är det motiverat att tillämpa denna artikel analogt. Artikel 2.9 i grundförordningen utgör också grunden för avdrag för bearbetningskostnader, i förekommande fall, liksom för alla kostnader som har tillkommit mellan import och återförsäljning. Kommissionen ansåg därför att den metod som använts ger en korrekt grund för jämförelse av priser och således för att fastställa nivån för undanröjande av skada.

(154)

Detta påstående avvisas därför och den metod som använts för att fastställa nivån för undanröjande av skada som anges i skälen 123–127 i förordningen om preliminär tull bekräftas.

(155)

Mot bakgrund av de slutsatser som dragits i fråga om dumpning, skada, orsakssamband och unionens intresse, och i enlighet med artikel 9.4 i grundförordningen, bör slutgiltiga antidumpningstullar införas på import av den berörda produkten. Dessa tullar bör enligt regeln om lägsta tull fastställas till en nivå motsvarande dumpningsmarginalerna. I detta fall bör tullsatsen därmed fastställas till nivån för de dumpningsmarginaler som konstaterats.

(156)

När de slutliga undersökningsresultaten meddelats begärde unionsindustrin att åtgärder i form av specifika tullar i stället för värdetullar skulle införas. Det erinras om att värdetullar infördes i det preliminära skedet. Värdetullar är den form av åtgärder som vanligen är att föredra eftersom de gör åtgärderna effektivare i händelse av rörelser i exportpriserna. Unionsindustrin begärde att åtgärder i form av specifika tullar skulle införas av främst tre skäl:

(157)

Vad gäller unionsindustrins första skäl enligt ovan skulle en eventuell nedgång i indiska exportpriser efter undersökningsperioden, som lett till ökad dumpning, hanteras bättre inom ramen för en interimsöversyn enligt artikel 11.3 i grundförordningen. Vad gäller det andra skälet, som har viss koppling till det första skälet, finns det en särskild bestämmelse i grundförordningen för att hantera absorption. Det är värt att notera att förändringar av normalvärdet kan undersökas på nytt, enligt bestämmelserna om absorption (artikel 12 i grundförordningen), vilket underförstått innebär att en nedgång av exportpriserna eventuellt kan vara orsakade av kostnadsändringar som i sin tur leder till minskningar av normalvärdet och därmed dumpningsnivån. Slutligen, vad beträffar den tredje punkten, har unionsindustrin själv erkänt att priserna på den viktigaste råvaran för tillverkning av rör av duktilt gjutjärn, dvs. järnmalm, har sjunkit sedan 2014. Detta kommer att inverka både på normalvärdet och på exportpriset med efterföljande effekt på dumpningsnivån. Nedgången i priserna på järnmalm har förmodligen lett till en nedgång i priserna på rör av duktilt gjutjärn sedan utgången av undersökningsperioden. Det faktum att priserna på rör av duktilt gjutjärn kan variera i takt med svängningarna i råvarupriserna är inget skäl till att införa en fast tull i stället för värdetullar.

(158)

Av ovanstående skäl anser kommissionen att en fast tull, som skulle vara alltför betungande för importörerna i situationer där exportpriserna minskar i takt med råvarupriserna, inte är motiverad. Dessutom är fasta tullar mer lämpade för homogena produkter, och inte för produkter som den berörda produkten, som förekommer i olika produkttyper.

(159)

En antisubventionsundersökning genomfördes parallellt med antidumpningsundersökningen. Mot bakgrund av tillämpningen av regeln om lägsta tull och det faktum att de slutgiltiga subventionsmarginalerna är lägre än nivån för undanröjande av skada, bör kommissionen införa en slutgiltig utjämningstull som är lika hög som de slutgiltiga subventionsmarginaler som konstaterats och därefter införa en slutgiltig antidumpningstull upp till den relevanta nivån för undanröjande av skada.

(160)

Vad gäller antidumpningsåtgärderna beaktade kommissionen, för att undvika dubbelräkning, det faktum att tre av subventionssystemen utgör exportsubventioner som effektivt sänker exportpriserna och därmed i motsvarande grad ökar dumpningsmarginalerna. Kommissionen sänkte följaktligen dumpningsmarginalen med de subventionsbelopp som konstaterades i samband med systemen för export i den parallella antisubventionsundersökningen. Mot bakgrund av ovanstående fastställs nivån på tullarna till följande:

(161)

De individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser som anges i denna förordning har fastställts på grundval av resultaten av denna undersökning. De avspeglar således den situation för företagen som konstaterades föreligga enligt undersökningen. Dessa tullsatser (i motsats till den landsomfattande tull som gäller ”alla övriga företag”) är således endast tillämpliga på import av den berörda produkten som har sitt ursprung i det berörda landet och som tillverkats av företagen, och följaktligen av de specifika rättsliga enheter som anges. Import av den berörda produkten som tillverkats av andra företag vars namn inte uttryckligen omnämns i artikeldelen i denna förordning, däribland enheter som är de företag närstående som specifikt omnämns, kan inte dra nytta av dessa tullsatser utan omfattas av den tullsats som gäller ”alla övriga företag”.

(162)

Eventuella ansökningar om tillämpning av dessa individuella företagsspecifika antidumpningstullar (t.ex. till följd av en ändring av företagets namn eller inrättande av nya tillverknings- eller försäljningsenheter) bör utan dröjsmål sändas till kommissionen (15) tillsammans med alla relevanta uppgifter, särskilt beträffande ändringar av företagets verksamhet i fråga om tillverkning, inhemsk försäljning och exportförsäljning som hänger samman med exempelvis namnändringen eller ändringen av tillverknings- eller försäljningsenheterna. Om det är motiverat kommer denna förordning i sådana fall att ändras genom en uppdatering av förteckningen över de företag som omfattas av individuella tullsatser.

(163)

För att minimera risken för ett kringgående, anses det i detta fall krävas särskilda åtgärder för att säkerställa en korrekt tillämpning av antidumpningsåtgärderna. Dessa särskilda åtgärder omfattar bland annat följande: uppvisande för medlemsstaternas tullmyndigheter av en giltig faktura som ska uppfylla kraven i artikel 1.3 i denna förordning. Import som inte åtföljs av en sådan faktura ska omfattas av den tullsats som är tillämplig på alla övriga företag.

(164)

Med hänsyn till de konstaterade dumpningsmarginalerna och nivån på den skada som vållats unionsindustrin bör de belopp för vilka säkerhet ställts i form av den preliminära antidumpningstull som infördes genom förordningen om preliminär tull slutgiltigt tas ut. De belopp för vilka säkerhet ställts utöver den slutgiltiga antidumpningstullsatsen och den slutgiltiga utjämningstullsatsen bör frisläppas.

(165)

Efter det preliminära meddelandet av uppgifter hävdade klaganden att en av de exporterande tillverkarna hade börjat absorbera de preliminära tullar som införts genom att inte höja sina priser. Detta påstående kan inte kontrolleras inom ramen för denna undersökning. Om en separat begäran om absorptionsundersökning lämnas in kan en översyn enligt artikel 12.1 i grundförordningen inledas, om prima facie-bevisning lämnas.

(166)

Den kommitté som inrättats i enlighet med artikel 15.1 i förordning (EG) nr 1225/2009 har inte avgett något yttrande.