(1)

Genom rådets direktiv 2006/112/EG (3) medges, på vissa villkor, ett undantag från mervärdesskatt för varor och tjänster som levereras eller tillhandahålls till och varor som importeras av de väpnade styrkorna i varje stat som är part i Nordatlantiska fördraget, när dessa styrkor deltar i den gemensamma försvarsinsatsen utanför den egna staten.

(2)

I rådets direktiv 2008/118/EG (4) föreskrivs ett undantag från punktskatt för punktskattepliktiga varor som är avsedda att användas av de väpnade styrkorna i varje stat som är part i Nordatlantiska fördraget, utom den medlemsstat där punktskatten kan tas ut, för styrkornas eget bruk, för civilpersonal som medföljer dem eller för försörjning av mässar och marketenterier, med förbehåll för de villkor och begränsningar som fastställts av värdmedlemsstaten.

(3)

Sådana undantag är inte tillgängliga när en medlemsstats väpnade styrkor deltar i verksamhet inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken i enlighet med avdelning V kapitel 2 avsnitt 2 i fördraget om Europeiska unionen. Prioritet bör ges åt behovet av att förbättra den europeiska kapaciteten på försvars- och krishanteringsområdet och stärka unionens säkerhet och försvar. Unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och kommissionen erkände i sitt gemensamma meddelande av den 28 mars 2018 om handlingsplanen för militär rörlighet det övergripande behovet av att anpassa den mervärdesskattebehandlingen av försvarsinsatser som görs inom unionens och Nordatlantiska fördragsorganisationens (Nato) ramar.

(4)

Försvarsinsatser som görs för att genomföra en unionsverksamhet inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken omfattar militära uppdrag och operationer, insatser av stridsgrupper, ömsesidigt bistånd, projekt inom ramen för det permanenta strukturerade samarbetet (Pesco) och Europeiska försvarsbyråns (EDA) verksamhet. De bör dock inte omfatta verksamhet enligt solidaritetsklausulen i artikel 222 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, eller någon annan bilateral eller multilateral verksamhet mellan medlemsstater, som inte avser försvarsinsatser som görs för att genomföra en unionsverksamhet inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken.

(5)

Ett undantag från mervärdesskatt bör därför införas för att täcka leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster som är avsedda att användas antingen av de väpnade styrkorna i en medlemsstat eller av den civilpersonal som åtföljer dem, eller för försörjning av deras mässar eller marketenterier, när sådana styrkor deltar i en försvarsinsats som görs för att genomföra en unionsverksamhet inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken utanför sin medlemsstat. Leveranser av varor och tillhandahållanden av tjänster till de väpnade styrkorna i den medlemsstat där dessa varor levereras eller tjänster tillhandahålls bör inte omfattas av undantaget från mervärdesskatt.

(6)

Dessutom är det nödvändigt att föreskriva ett undantag från mervärdesskatt när varor som importeras av en medlemsstats väpnade styrkor är avsedda att antingen användas av dessa styrkor eller av den civilpersonal som åtföljer dem, eller för försörjning av deras mässar eller marketenterier, när de deltar i en försvarsinsats som görs för att genomföra en unionsverksamhet inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken utanför deras medlemsstat.

(7)

Ett undantag från punktskatt bör också införas för att omfatta punktskattepliktiga varor som levereras för användning av de väpnade styrkorna i varje annan medlemsstat än den medlemsstat där punktskatten kan tas ut, när dessa styrkor deltar i en försvarsinsats som görs för att genomföra en unionsverksamhet inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken utanför sin medlemsstat.

(8)

I likhet med undantaget från mervärdesskatt och punktskatt för Natos försvarsinsatser bör undantagen för de försvarsinsatser som görs för att genomföra en unionsverksamhet inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken vara begränsade i omfattning. Dessa undantag bör endast gälla i situationer där väpnade styrkor utför uppgifter som är direkt kopplade till en försvarsinsats inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken och bör inte omfatta civila uppdrag inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken. Varor som levereras eller tjänster som tillhandahålls för användning av civilpersonal kan därför endast omfattas av undantagen när civilpersonalen åtföljer väpnade styrkor som utför uppgifter som är direkt kopplade till en försvarsinsats inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken utanför deras medlemsstat. Uppgifter som uteslutande utförs av civil personal, eller uteslutande utförs genom utnyttjande av civil kapacitet, bör inte betraktas som en försvarsinsats. Undantagen bör inte under några omständigheter omfatta varor eller tjänster som de väpnade styrkorna förvärvar för användning av styrkorna, eller av den civilpersonal som åtföljer dem, inom den egna medlemsstaten.

(9)

Eftersom målet för detta direktiv, nämligen att anpassa mervärdesskatte- och punktskattebehandlingen av försvarsinsatser som görs inom unionens och Natos ramar inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, utan snarare kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(10)

I enlighet med den gemensamma politiska förklaringen av den 28 september 2011 från medlemsstaterna och kommissionen om förklarande dokument (5) har medlemsstaterna åtagit sig att, i de fall detta är berättigat, låta anmälan av införlivandeåtgärder åtföljas av ett eller flera dokument som förklarar förhållandet mellan de olika delarna i direktivet och motsvarande delar i de nationella instrumenten för införlivande. Med avseende på detta direktiv anser lagstiftaren att det är motiverat att sådana dokument översänds.

(11)

Direktiven 2006/112/EG och 2008/118/EG bör därför ändras i enlighet med detta.