(1)

Efter en antidumpningsundersökning (nedan kallad den ursprungliga undersökningen) införde rådet i mars 2007 genom genomförandeförordning (EC) nr 260/2007 (2) (nedan kallad förordningen om slutgiltig tull), en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa volframelektroder som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex 8101 99 10 och ex 8515 90 80 (Taric-nummer 8101991010 och 8515908010) och med ursprung i Folkrepubliken Kina (nedan kallad Kina).

(2)

I förordningen om slutgiltig tull infördes en antidumpningstull på mellan 17,0 % och 41,0 % på import från de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna som ingick i urvalet och en tullsats på 63,5 % på import från alla andra exporterande tillverkare i Kina.

(3)

Efter en översyn vid giltighetstidens utgång (nedan kallad den tidigare översynen vid giltighetstidens utgång) beslutade rådet genom genomförandeförordning (EU) nr 508/2013 (3) att bibehålla de gällande antidumpningstullarna.

(4)

Den 2 september 2017 offentliggjorde kommissionen i Europeiska unionens officiella tidning ett tillkännagivande om att giltighetstiden snart kommer att löpa ut för de antidumpningsåtgärder som tillämpas på import av volframelektroder med ursprung i Kina (4).

(5)

Den 27 februari 2018 ingav två unionstillverkare (Gesellschaft für Wolfram Industrie mbH och Plansee SE) (nedan kallade sökandena), som svarar för 100 % av den totala produktionen av volframelektroder i Europeiska unionen (nedan kallad unionen), en begäran om översyn (nedan kallad begäran) i enlighet med artikel 11.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1036 av den 8 juni 2016 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen (5) (nedan kallad grundförordningen).

(6)

Sökandena motiverade sin begäran med att åtgärdernas upphörande sannolikt skulle innebära att dumpningen och skadan skulle fortsätta eller återkomma för unionsindustrin.

(7)

Efter att ha fastställt att bevisningen var tillräcklig för att inleda en översyn vid giltighetstidens utgång offentliggjorde kommissionen den 31 maj 2018 ett tillkännagivande om inledande i Europeiska unionens officiella tidning (6) (nedan kallat tillkännagivandet om inledande).

(8)

Undersökningen av sannolikheten för fortsatt eller återkommande dumpning och skada omfattade perioden 1 april 2017–31 mars 2018 (nedan kallad översynsperioden).

(9)

Undersökningen av de utvecklingstendenser som är relevanta för bedömningen av sannolikheten för fortsatt eller återkommande skada omfattade perioden från och med den 1 januari 2014 till och med utgången av översynsperioden (nedan kallad skadeundersökningsperioden).

(10)

I tillkännagivandet om inledande uppmanade kommissionen berörda parter att kontakta kommissionen för att delta i undersökningen. Kommissionen underrättade dessutom särskilt de sökande, kända importörer och användare av volframelektroder i unionen, myndigheter i Kina och kända tillverkare i Kina om inledandet av översynen vid giltighetstidens utgång och uppmanade dem att samarbeta.

(11)

Alla berörda parter gavs möjlighet att lämna synpunkter på inledandet av undersökningen och att begära att bli hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet i handelspolitiska förfaranden. Inga synpunkter om inledandet eller begäranden om att bli hörda mottogs.

(12)

I sitt meddelande om inledande meddelade kommissionen att den övervägde att utföra stickprov av de berörda parterna i enlighet med artikel 17 i grundförordningen.

(13)

I tillkännagivandet om inledande uppmanade kommissionen importörer att ge sig till känna och lämna de specifika uppgifter som krävdes för att avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval.

(14)

Av de 46 icke-närstående importörer som kontaktades gav sig fem till känna. Två av dem importerade emellertid inte volframelektroder med ursprung i Kina under översynsperioden och de tre återstående hävdade att de var användare, inte importörer, och endast en av dem ville vara en berörd part. Ytterligare en importör gav sig till känna i ett senare skede av undersökningen och beviljades status som berörd part. Inget urval av importörer gjordes därför.

(15)

För att kunna avgöra om ett stickprovsförfarande var nödvändigt och i så fall göra ett urval, bad kommissionen alla kända tillverkare i Kina att lämna de uppgifter som anges i tillkännagivandet om inledande. Dessutom bad kommissionen Kinas beskickning vid Europeiska unionen att identifiera och/eller kontakta andra tillverkare i Kina som kunde vara intresserade av att delta i undersökningen.

(16)

Tre tillverkare i Kina lämnade de begärda uppgifterna och samtyckte till att ingå i urvalet. Med tanke på det låga antalet samarbetsvilliga tillverkare beslutade kommissionen att ett stickprovsförfarande inte var nödvändigt och uppmanade alla de kinesiska tillverkare som lämnade in svar på stickprovsformuläret att besvara frågeformuläret.

(17)

I tillkännagivandet om inledande uppmanade kommissionen användarna att ge sig till känna och samarbeta. Såsom förklaras i skäl 14 gav sig tre användare till känna, men endast en ville bli registrerad som berörd part.

(18)

Kommissionen sände frågeformulär till de två unionstillverkarna, till de tre tillverkare i Kina som gav sig till känna under stickprovsförfarandet och till de kinesiska myndigheterna. Svar på frågeformulären mottogs endast från de två unionstillverkarna och ett kinesiskt företag, Shaanxi Yuheng Tungsten & Molybdenum Industrial Co., Ltd. Detta företag tillverkade tidigare den produkt som översynen gäller enligt definitionen i skäl 32, men ägnar sig för närvarande åt handel, eftersom tillverkningen för närvarande är upphävd.

(19)

Därför samarbetade inte de kinesiska myndigheterna eller tillverkarna (7) av den undersökta produkten i Kina, oavsett om de hade exporterat eller inte. Kommissionen informerade tillverkarna om konsekvenserna av det bristande samarbetet, men ingen tillverkare samarbetade ändå i samband med undersökningen.

(20)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den ansåg vara nödvändiga för att fastställa sannolikheten för fortsatt eller återkommande dumpning och skada och för att fastställa unionens intresse. Kontrollbesök i enlighet med artikel 16 i grundförordningen genomfördes i följande företags lokaler:

(21)

Mot bakgrund av att det fanns tillräcklig bevisning tillgänglig när undersökningen inleddes, vilket tyder på att det föreligger betydande snedvridningar i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen, ansåg kommissionen det lämpligt att inleda en undersökning på grundval av artikel 2.6a i grundförordningen.

(22)

För att samla in nödvändiga uppgifter för en eventuell tillämpning av artikel 2.6a i grundförordningen uppmanade kommissionen i tillkännagivandet om inledande därför alla kända tillverkare i Kina att lämna de uppgifter som begärs i bilaga III till tillkännagivandet när det gäller de insatsvaror som används för att tillverka den produkt som översynen gäller. Två kinesiska tillverkare lämnade uppgifter i detta avseende.

(23)

För att inhämta den information som kommissionen ansåg vara nödvändig för sin undersökning om de påstådda betydande snedvridningarna i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen, vilket förklaras i skäl 18, skickade kommissionen även ett frågeformulär till berörda myndigheter i Kina. Inget svar mottogs från myndigheterna.

(24)

I tillkännagivandet om inledande uppmanade kommissionen även alla berörda parter att inom 37 dagar efter att tillkännagivandet offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning lämna synpunkter och uppgifter samt lägga fram bevisning till stöd för dessa med avseende på om det var lämpligt att tillämpa artikel 2.6a i grundförordningen. Inga inlagor eller ytterligare bevisning i det avseendet inkom från kinesiska myndigheter eller de kinesiska tillverkarna.

(25)

I tillkännagivandet om inledande förklarar kommissionen även att den mot bakgrund av den tillgängliga bevisningen kan behöva välja ut ett lämpligt representativt land i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen för att fastställa normalvärdet baserat på icke snedvridna priser eller referensvärden.

(26)

Den 8 november 2018 offentliggjorde kommissionen en första notering till ärendehandlingarna (nedan kallad noteringen av den 8 november 2018) för att inhämta de berörda parternas synpunkter på de relevanta källor som kommissionen kan använda sig av för att fastställa normalvärdet. Noteringen av den 8 november 2018 innehöll en förteckning över alla produktionsfaktorer, såsom material, energi och arbetskraft, som de exporterande tillverkarna använder i tillverkningen av den produkt som översynen gäller. Med beaktande av de kriterier som styr valet av icke snedvridna priser eller referensvärden, identifierade kommissionen i detta skede Brasilien, Mexiko, Ryssland och Turkiet som potentiella representativa länder. I noteringen av den 8 november 2018 angavs vidare avsikten att använda internationella referensvärden för kostnaden för den viktigaste råvaran.

(27)

Alla berörda parter gavs möjlighet att inom tio dagar inkomma med synpunkter. Synpunkter inkom från de två unionstillverkarna. Unionsindustrin framhöll i synnerhet att kostnaderna i Turkiet utgör en bättre grund än kostnaderna i Mexiko, Brasilien och Ryssland.

(28)

Kommissionen bemötte de synpunkter som mottagits från de två unionstillverkarna i en andra notering om källorna till fastställandet av normalvärdet av den 6 mars 2019 (nedan kallad noteringen av den 6 mars 2019). I noteringen av den 6 mars 2019 fastställdes, på grundval av de uppgifter som fanns tillgängliga i det skedet, Turkiet som det lämpligaste representativa landet i enlighet med artikel 2.6a a första strecksatsen i grundförordningen. I noteringen av den 6 mars 2019 angavs vidare att kommissionen, i fråga om arbetskrafts- och elektricitetskostnaderna, avsåg att använda de uppgifter som offentliggjorts av den turkiska statistikbyrån. Det angavs vidare att på grundval av tillgängliga uppgifter verkade det inte finnas någon tillverkning av den produkt som översynen gäller utanför Kina och unionen. Därför angav kommissionen att den hade för avsikt att använda allmänt tillgängliga uppgifter från de två samarbetsvilliga unionstillverkarna för beräkningen av produktionsomkostnader, försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst. När det gäller nettopriset på råvaran (volframoxid som ingår i ammoniumparavolframat) användes det internationella riktmärket från Platts Metals Week publicerad av National Minerals Information Center of the U.S. Geological Survey.

(29)

Alla berörda parter gavs möjlighet att inom tio dagar inkomma med synpunkter, men inga synpunkter inkom.

(30)

Den 6 maj 2019 lämnade kommissionen ut uppgifter om de väsentliga omständigheter och överväganden enligt vilka den ämnade bibehålla antidumpningstullarna (nedan kallat utlämnandet av uppgifter). Alla parter beviljades även en tidsfrist inom vilken de kunde lämna synpunkter efter detta meddelande av uppgifter och begära att bli hörda av kommissionen och/eller förhörsombudet för handelspolitiska förfaranden.

(31)

En part lämnade synpunkter som tog upp frågor som redan förklaras i denna förordning. Inga begäranden om att bli hörda mottogs.

(32)

Den produkt som översynen gäller är densamma som i den ursprungliga undersökningen, nämligen volframsvetselektroder, inbegripet stänger av volfram för svetselektroder, bestående av minst 94 % viktprocent volfram, andra än sådana som erhållits enbart genom sintring, även tillskurna i längd, som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex 8101 99 10 och ex 8515 90 80 (Taric-nummer 8101991010 och 8515908010) (nedan kallad den produkt som översynen gäller).

(33)

Den produkt som översynen gäller används i svetsning och liknande processer, exempelvis TIG-svetsning, svetsning med plasmaljusbåge och skärning. Dessa processer förekommer i många olika industrisektorer, exempelvis byggnads-, varvs-, biltillverknings-, sjöfarts-, kemi-, kärnkrafts- och rymdfartsindustrin samt i olje- och naturgasledningar. På grund av de olika produkttypernas fysikaliska och kemiska egenskaper och av att de är utbytbara för användaren betraktas alla typer av volframelektroder som en enda produkt i detta förfarande.

(34)

Inga berörda parter lämnade synpunkter på den likadana produkten. Liksom i den ursprungliga undersökningen bekräftades i denna undersökning vid giltighetstidens utgång att den produkt som tillverkas och säljs på den inhemska marknaden i Kina och den produkt som tillverkas och säljs i unionen av unionstillverkare har samma grundläggande fysiska och kemiska egenskaper och samma grundläggande slutanvändningar. De anses därför vara likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(35)

I enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen undersökte kommissionen om ett upphörande av de gällande åtgärderna sannolikt skulle leda till fortsatt eller återkommande dumpning från Kina.

(36)

Som framgår av skälen 18 och 19 samarbetade ingen av de kinesiska tillverkarna i undersökningen. De kinesiska tillverkarna lämnade inte in några besvarade frågeformulär, eller eventuella uppgifter om exportpriser och kostnader, inhemska priser och kostnader, kapacitet, tillverkning, investeringar etc. Inte heller lämnade de kinesiska myndigheterna eller de kinesiska tillverkarna några synpunkter på bevisen i ärendet, inbegripet rapporten. Kommissionen använde sig därför av tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 18 i grundförordningen.

(37)

Kommissionen underrättade de kinesiska myndigheterna och de två kinesiska tillverkare som gav sig till känna för urvalsförfarandet, om tillämpningen av artikel 18.1 i grundförordningen, och gav dem tillfälle att lämna synpunkter. Kommissionen har inte mottagit några synpunkter som skulle kunna ändra tillämpningen av artikel 18 i grundförordningen.

(38)

På denna grundval och enligt artikel 18.1 i grundförordningen baserades slutsatserna om sannolikheten för fortsatt eller återkommande dumpning enligt nedan på tillgängliga uppgifter, särskilt uppgifterna i begäran, i inlagorna från berörda parter samt tillgänglig statistik i enlighet med artikel 14.6 i grundförordningen (nedan kallad artikel 14.6-databasen) och andra offentliga källor som identifieras nedan.

(39)

I fråga om översynsperioden visade de statistiska uppgifterna från artikel 14.6-databasen i grundförordningen att 45 000–50 000 kg volframselektroder importerades till unionen från Kina, vilket utgör 40–50 % av den totala förbrukningen i unionen. Kommissionen drog följaktligen slutsatsen att den faktiska importen under översynsperioden var representativ och undersökte därför om dumpningen fortsatte under översynsperioden.

(40)

Enligt artikel 2.1 i grundförordningen ska normalvärdet vanligtvis grundas på de priser som oberoende kunder i exportlandet har betalat eller ska betala vid normal handel.

(41)

Följande anges dock i artikel 2.6a a i grundförordningen: ”om det […] fastställs att det inte är lämpligt att använda de inhemska priserna och kostnaderna i exportlandet på grund av att det föreligger betydande snedvridningar i det landet i den mening som avses i led b, ska normalvärdet uteslutande konstrueras på grundval av kostnader för produktion och försäljning som återspeglar icke snedvridna priser eller referensvärden”, och ”ska omfatta ett skäligt belopp för att täcka försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst”. Såsom förklaras närmare nedan konstaterade kommissionen i denna undersökning att det på grundval av tillgänglig bevisning och mot bakgrund av det bristande samarbetet från de kinesiska myndigheterna och de exporterande tillverkarna var lämpligt att tillämpa artikel 2.6a i grundförordningen.

(42)

Följande anges i artikel 2.6a b i grundförordningen: ”Betydande snedvridningar är sådana snedvridningar som inträffar när rapporterade priser eller kostnader, inbegripet råvarukostnader och energikostnader, inte bestämts av de fria marknadskrafterna på grund av att de påverkats av ett betydande statligt inflytande. Vid bedömningen av huruvida det föreligger betydande snedvridningar ska hänsyn bland annat tas till de potentiella följderna av en eller flera av följande aspekter:

(43)

Enligt artikel 2.6a b i grundförordningen ska man vid bedömningen av förekomsten av betydande snedvridningar i den mening som avses i artikel 2.6a a bland annat ta hänsyn till den icke-uttömmande förteckningen i den tidigare bestämmelsen. Enligt artikel 2.6a b i grundförordningen ska vid bedömningen av huruvida det föreligger betydande snedvridningar hänsyn bland annat tas till de potentiella följderna av en eller flera av dessa aspekter på priser och kostnader i exportlandet för den berörda produkten. Eftersom den förteckningen är icke-uttömmande behöver man inte beakta alla aspekter för fastställandet av betydande snedvridningar. Samma faktiska omständigheter kan dessutom användas vid en bedömning av de olika aspekterna i förteckningen. Alla slutsatser om betydande snedvridningar i den mening som avses i artikel 2.6a a måste dock göras på grundval av befintlig bevisning. Vid den samlade bedömningen av förekomsten av snedvridningar kan hänsyn också tas till det allmänna sammanhanget och det allmänna läget i det exporterande landet, särskilt där de grundläggande delarna av det exporterande landets ekonomiska och administrativa struktur ger regeringen betydande befogenheter att ingripa i marknadskrafterna och som därför tyder på att priser och kostnader inte är ett resultat av fria marknadskrafter.

(44)

Följande anges i artikel 2.6a c i grundförordningen: ”När kommissionen har välgrundade indikationer på en eventuell förekomst av sådana betydande snedvridningar som avses i led b i ett visst land eller i en viss sektor i det landet, och när så är lämpligt för en effektiv tillämpning av denna förordning, ska kommissionen utarbeta, offentliggöra och regelbundet uppdatera en rapport som beskriver de marknadsförhållanden som avses i led b i det landet eller den sektorn.”

(45)

Berörda parter uppmanades att motbevisa, yttra sig om eller komplettera bevisningen i undersökningsakten vid den tidpunkt då förfarandet inleddes. I detta avseende förlitar sig kommissionen på rapporten (8), som visar att det finns ett betydande statligt inflytande på många nivåer i ekonomin, inbegripet specifika snedvridningar av centrala produktionsfaktorer (såsom mark, energi, kapital, råvaror och arbetskraft) samt inom specifika sektorer (såsom stål och kemikalier). Rapporten infogades i undersökningsakten i det inledande skedet. Begäran innehåller även viss relevant bevisning som kompletterar rapporten.

(46)

I begäran hänvisar sökanden till den snedvridning inom volframindustrin som anges i rapporten, och då närmare bestämt

(47)

Kommissionen undersökte om det var lämpligt eller inte att använda inhemska priser och kostnader i Kina på grundval av att det föreligger betydande snedvridningar i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen. Kommissionen gjorde detta på grundval av tillgänglig bevisning i ärendet, inklusive de belägg som fanns i rapporten, som bygger på offentligt tillgängliga källor, särskilt på kinesisk lagstiftning, offentliggjorda officiella kinesiska policydokument, rapporter som offentliggjorts av internationella organisationer eller studier/artiklar av erkända akademiker, som särskilt specificeras i rapporten. Analysen omfattade undersökningen av betydande statliga ingripanden i ekonomin i allmänhet, men även den specifika marknadssituationen i den relevanta sektorn för den produkt som översynen gäller.

(48)

Såsom anges i skälen 18 och 19 lämnade varken kinesiska myndigheter eller de kinesiska exporterande tillverkarna synpunkter på eller motbevisade den befintliga bevisningen i ärendet, inklusive rapporten, samt den ytterligare bevisning som lämnats av sökandena om förekomsten av betydande snedvridningar och/eller huruvida det är lämpligt att tillämpa artikel 2.6a i grundförordningen i det aktuella ärendet.

(49)

Det kinesiska ekonomiska systemet bygger på begreppet ”socialistisk marknadsekonomi”. Detta begrepp finns inskrivet i den kinesiska författningen och avgör den ekonomiska styrningen av Kina. Den centrala principen är ”socialistiskt offentligt ägande av produktionsmedlen, som ägs av hela folket och kollektivt av arbetarna”. Den statsägda ekonomin är den ”ledande kraften i den nationella ekonomin” och staten har i uppdrag att ”säkerställa dess konsolidering och tillväxt” (9). Detta innebär att den kinesiska ekonomins övergripande struktur inte bara möjliggör betydande statligt ingripande i ekonomin, utan att staten i själva verket uttryckligen har i uppdrag att göra sådana ingripanden. Det faktum att det offentliga ägandet har företräde framför privat ägande genomsyrar hela rättssystemet och betonas som en allmän princip i alla centrala lagar. Den kinesiska lagstiftningen om äganderätt är ett utmärkt exempel på detta: den hänvisar till det primära stadiet i socialismen och anförtror staten uppgiften att upprätthålla det grundläggande ekonomiska system enligt vilket det offentliga ägandet spelar en dominerande roll. Andra ägandeformer tolereras, eftersom lagen tillåter dem att utvecklas vid sidan av statligt ägande (10).

(50)

Enligt den kinesiska lagstiftningen utvecklas dessutom den socialistiska marknadsekonomin under ledning av Kinas kommunistparti. Den kinesiska statens och det kinesiska kommunistpartiets strukturer är sammanflätade på alla nivåer (rättslig, institutionell, personlig), och bildar en överbyggnad där kommunistpartiets och statens roller är oskiljbara. Genom en ändring av den kinesiska konstitutionen i mars 2018 gavs det kinesiska kommunistpartiets ledande roll en ännu mer framträdande plats genom att den på nytt bekräftades i artikel 1 i konstitutionen. Efter den befintliga första meningen i bestämmelsen ”[d]et socialistiska systemet är det grundläggande systemet för Folkrepubliken Kina” infogades en ny andra mening, som lyder som följer: ”[d]et främsta kännetecknet för den kinesiska formen av socialism är det kinesiska kommunistpartiets ledarskap.” (11) Detta åskådliggör det kinesiska kommunistpartiets kontroll över Kinas ekonomiska system. Denna kontroll är en väsentlig del av det kinesiska systemet och går längre än vad som är brukligt i andra länder, där regeringarna utövar bred makroekonomisk kontroll inom gränserna för vilka fria marknadskrafter råder.

(51)

Den kinesiska staten bedriver en interventionistisk ekonomisk politik som syftar till att uppnå de mål som sammanfaller med kommunistpartiets mål, snarare än att återspegla de ekonomiska villkor som råder på en fri marknad (12). De kinesiska myndigheterna tillämpar interventionistiska verktyg av många olika slag, bland andra systemet för industriell planering, finanssystemet samt olika aspekter av lagstiftningen.

(52)

För det första, och när det gäller den övergripande administrativa kontrollen, styrs den kinesiska ekonomin av ett komplext system av industriell planering, som påverkar alla ekonomiska verksamheter i landet. Sammantaget täcker dessa planer en omfattande och komplex matris av sektorer och övergripande politiska åtgärder, och de tillämpas på alla myndighetsnivåer. På provinsnivå anges planer i detalj, medan de nationella planerna innehåller mer övergripande mål. Planerna anger också de medel som ska användas för att stödja de relevanta industrierna/sektorerna samt tidsramar för uppnåendet av målen. Vissa planer innehåller uttryckliga produktionsmål. Enligt planerna väljs individuella industrisektorer och/eller projekt (positiva eller negativa) ut som prioriteringar i linje med regeringens prioriteringar, och särskilda utvecklingsmål fastställs för dem (industriell uppgradering, internationell expansion osv.). De ekonomiska aktörerna, såväl privata som statsägda, måste anpassa sina affärsverksamheter efter villkoren i planeringssystemet. Planernas bindande natur och det faktum att berörda kinesiska myndigheter på alla nivåer följer systemet med planer och utövar sina befogenheter därefter, leder till att de ekonomiska aktörerna uppfyller de prioriteringar som stakas ut i planerna (se även avsnitt 3.3.1.5) (13).

(53)

För det andra, och vad gäller fördelningen av finansiella resurser, domineras Kinas finansiella system av de statsägda affärsbankerna. När dessa banker fastställer och genomför sin utlåningspolicy måste de anpassa sig till regeringens industripolitiska mål i stället för att först och främst bedöma de ekonomiska fördelarna med ett visst projekt (se även avsnitt 3.3.1.8) (14). Detsamma gäller de andra komponenterna i Kinas finansiella system, såsom aktiemarknader, obligationsmarknader, marknaden för riskkapital osv. Även om dessa delar av finanssektorn är av mindre betydelse än banksektorn, är de institutionellt och operativt sett strukturerade på ett sätt som inte är inriktat på att se till att finansmarknaderna fungerar så effektivt som möjligt, utan på att säkerställa kontroll och möjliggöra ingripande från staten och kommunistpartiet (15).

(54)

För det tredje, och när det gäller lagstiftningen, ingriper staten i ekonomin på en rad olika sätt. Reglerna för offentlig upphandling används till exempel ofta för att uppnå andra politiska mål än ekonomisk effektivitet, vilket undergräver de marknadsbaserade principerna på detta område. Den tillämpliga lagstiftningen föreskriver uttryckligen att offentlig upphandling ska genomföras för att underlätta uppnåendet av de mål som utformas utifrån statens politik. Målens karaktär fastställs dock inte, vilket ger de beslutande organen stort utrymme för egna bedömningar (16). På investeringsområdet har den kinesiska regeringen likaså en betydande kontroll och ett stort inflytande över vad både statliga och privata investeringar ska inriktas på och hur omfattande de ska vara. Investeringskontroll och olika incitament, begränsningar och förbud i samband med investeringar är viktiga verktyg för myndigheterna för att stödja politiska mål, exempelvis att upprätthålla statlig kontroll av nyckelsektorer eller stödja den inhemska industrin (17).

(55)

Sammanfattningsvis grundas Kinas ekonomiska modell på vissa grundläggande axiom som möjliggör och uppmuntrar statliga ingripanden av många olika slag. Sådana betydande statliga ingripanden strider mot de fria marknadskrafterna, vilket snedvrider en effektiv resursfördelning enligt marknadsprinciperna (18).

(56)

I Kina representerar de företag som ägs av eller drivs under kontroll, politisk styrning eller överinseende av staten en väsentlig del av ekonomin.

(57)

När det gäller statligt ägande har den kinesiska staten fortfarande ett betydande ägande i volframsektorn. Många av de stora volframföretagen är statligt ägda, eftersom tillstånd för brytning av volframmalm till största delen beviljas statligt ägda företag (19).

(58)

När det gäller statens kontroll upprätthåller regeringen och kommunistpartiet strukturer som säkerställer deras fortsatta inflytande över företagen. Staten (och i många avseenden också kommunistpartiet) inte bara utformar och övervakar enskilda företags genomförande av den allmänna ekonomiska politiken, utan hävdar även sina rättigheter att delta i företagens operativa beslutsfattandet. De faktorer som tyder på att det finns statlig kontroll över företag inom volframindustrin omfattar tillstånd för brytning, begränsningar av investeringar och exportrestriktioner (20). Dessutom finns det ett stort antal detaljerade mål och kvoter i den trettonde femårsplanen för icke-järnmetallindustrin (21).

(59)

En analys av statens politiska övervakning och vägledning i sektorn återfinns i avsnitten 3.3.1.4 och 3.3.1.5. Den omfattande statliga kontrollen och de omfattande statliga ingripandena inom volframsektorn som beskrivs nedan gör att till och med privatägda volframtillverkare förhindras att bedriva verksamhet på marknadsmässiga villkor.

(60)

På grundval av ovanstående drog kommissionen slutsatsen att marknaden för volframelektroder i Kina i betydande utsträckning försörjs av företag som var föremål för kontroll eller politisk överinseende av den kinesiska regeringen.

(61)

Den kinesiska staten har möjlighet att påverka priser och kostnader genom den statliga närvaron i företag. De berörda statliga myndigheternas rätt att utse och avsätta nyckelpersoner i ledningen för statsägda företag i enlighet med kinesisk lagstiftning, kan anses motsvara en äganderätt (22) och kommunistpartiets celler i företagen, såväl statsägda som privata, utgör en annan kanal genom vilken staten kan utöva inflytande över affärsbeslut. Enligt Kinas bolagsrätt ska en kommunistpartipolitisk organisation upprättas i varje företag (med minst tre medlemmar från kommunistpartiet i enlighet med kommunistpartiets stadgar (23)), och företaget ska skapa de nödvändiga förutsättningarna för partiorganisationens aktiviteter. Tidigare förefaller detta krav inte alltid ha följts eller tillämpats strikt. Sedan åtminstone 2016 har kommunistpartiet dock förstärkt sina krav på att kontrollera affärsbeslut i statsägda företag som en politisk princip. Det kinesiska kommunistpartiet uppges också utöva press på privata företag att sätta ”patriotism” i första rummet och rätta sig efter partidisciplinen (24). År 2017 rapporterades att det fanns particeller i 70 % av de omkring 1,86 miljoner privatägda företagen, och att pressen ökar på att partiorganisationerna ska ha sista ordet i affärsbeslut inom sina respektive företag (25). Dessa regler tillämpas allmänt i hela den kinesiska ekonomin, även i volframsektorn. Det kan därför anses fastställt att dessa regler även tillämpas på tillverkare av volframelektroder och leverantörerna av insatsvarorna till dessa elektroder.

(62)

Särskilt inom volframsektorn (inklusive den produkt som översynen gäller) finns det starka kopplingar mellan beslutsprocessen i företag som är verksamma inom sektorn och staten, särskilt kommunistpartiet. Volframtillverkare är organiserade i den kinesiska branschorganisationen för volframtillverkare (China Tungsten Industry Association - CTIA), som är en del av branschorganisationen för den kinesiska icke-järnmetallindustrin. Den sistnämnda följer tydligt den regeringspolitik som uppmanar de anställda och medlemmar att bland annat förmedla och genomföra andemeningen hos Lianghui – Two Sessions (26). CTIA genomför regeringens politik, vilket leder till att kostnader och priser snedvrids på den kinesiska marknaden. År 2016 meddelade åtta stora tillverkare i Kina att de planerar att minska produktionen av anrikad volframmalm. CTA har uppmanat sina medlemmar att dra ned på tillverkningen och myndigheten State Reserve Bureau genomförde upphandling av inköp av anrikad volframmalm. Eftersom Kina tillverkar mer än 80 % av den globala produktionen av volfram påverkar sådana åtgärder både Kinas volframpriser och de globala priserna på volfram. För det andra fördelas den största delen av kvoten för volframbrytning mellan sex stora statsägda företag: China Minmetals, Aluminium Corporation of China, China Northern Rare Earth Group High-Tech, Xiamen Tungsten, China Southern Rare Earth Group, Guangdong Rare Earth Industry Group (27). Den statliga närvaron inom volframindustrin i Kina utövas följaktligen direkt i de statsägda företagen, men även genom CTIA.

(63)

Statens närvaro och ingripande i finansmarknaderna (se även avsnitt 3.3.1.8) och i tillhandahållandet av råvaror och insatsvaror har dessutom en ytterligare snedvridande effekt på marknaden (28).

(64)

På grundval av ovanstående dras slutsatsen att den statliga närvaron i företag inom volframsektorn, samt inom finanssektorn och andra insatsvarusektorer, i kombination med den ram som beskrivs i avsnitt 3.3.1.3 och i de följande avsnitten, gör det möjligt för de kinesiska myndigheterna att ingripa i fråga om priser och kostnader.

(65)

Inriktningen av Kinas ekonomi bestäms i betydande utsträckning av ett välutvecklat planeringssystem som innehåller prioriteringar och anger de mål som de centrala och lokala myndigheterna måste koncentrera sig på. Relevanta planer finns på alla myndighetsnivåer och täcker praktiskt taget alla ekonomiska sektorer, de mål som fastställs genom planeringsinstrumenten är bindande och myndigheterna på varje administrativ nivå övervakar respektive lägre myndighets genomförande av planerna. Generellt sett leder planeringssystemet i Kina till att resurser riktas mot sektorer som regeringen har betecknat som strategiska eller på annat sätt politiskt viktiga i stället för att fördelas enligt marknadskrafterna (29).

(66)

De kinesiska myndigheterna utövar strikt kontroll och styrning av volframindustrin. Detta bekräftas i den trettonde femårsplanen för icke-järnmetallindustrin och den trettonde femårsplanen för mineraltillgångar, men även i lagstiftningen om reglering av gruvdrift, bearbetning, export och investeringar i volframindustrin.

(67)

I den trettonde femårsplanen för mineraltillgångar anges volfram som en av de 24 strategiska mineraler som är viktiga inslag i makrokontrollen, övervakningen och förvaltningen av mineraltillgångar (30). I planen begränsas vidare den totala brytningsvolymen för volframmalm till 120 000 ton per år (31) och innehåller planer på att stabilisera omfattningen av brytningen och en konsolidering av volframbaserna i South Jiangxi, Hunan (Chenzhou). Vidare fastställs i planen målet för gruvor av medelstor storlek att de ska utgöra mer än 12 % av alla gruvor och att det ska säkerställas företagskoncentration och utveckling av stora och medelstora gruvor som är konkurrenskraftiga på marknaden (32).

(68)

Den trettonde femårsplanen för icke-järnmetallindustrin syftar till att förbättra mekanismer för produktionsbegränsningar och som skyddar värden som är tillämpliga på volfram osv., och att på ett rimligt vis justera och kontrollera indikatorerna för brytningsvolymen av volfram” (33).

(69)

Dessutom ingår volfram i förteckningen över produkter som omfattas av exporttullar (34), exportlicenskrav (35) och statlig handel (36). Detta, i kombination med strikta kontroller av produktionskvoter, och stora reserver som innehas av State Reserve Bureau (37) gör att de kinesiska myndigheterna kan kontrollera utbudet av volfram i Kina.

(70)

Det kan därför fastställas att de kinesiska myndigheterna för en offentlig politik som påverkar de fria marknadskrafterna i fråga om tillverkning av volfram och volframsvetselektroder. Sådana åtgärder hindrar marknadskrafterna från att fungera normalt.

(71)

Kommissionen noterar dessutom att även om kommissionen inte var tvungen att göra en analys av de råvaror som användes vid tillverkningen av den produkt som översynen gäller för att fastställa om offentlig politik påverkar de fria marknadskrafterna inom volframelektrodsektorn, så fann den att den huvudsakliga råvaran, ammoniumparavolframat, omfattas av exportlicenskrav i Kina (38).

(72)

Exportlicenser har erkänts av OECD Inventory on Export Restrictions on Industrial Raw Materials (Inventering av exportrestriktioner för industriella råvaror) som en typ av exportrestriktion (39). Med hjälp av exportlicenser kan regeringen styra exportörer och mängden exporterade varor (40), vilket gör att den kan begränsa exporten i stor utsträckning genom att hålla produkterna på den inhemska marknaden. Detta kan i sin tur leda till ökat utbud, som inte behöver vara kopplat till ökad efterfrågan, vilket kan leda till prispress på de inhemska priserna. Detta kan tyda på en snedvridning i form av en indirekt subventionering av en inhemsk industri som använder den begränsade råvaran som insatsvara (41). De befintliga exportlicenserna för ammoniumparavolframat skapar ytterligare ett incitament för den kinesiska industrin att tillverka och exportera till lägre priser, eftersom industrin i efterföljande led har tillgång till billigare råvaror vid tillverkningen av den berörda produkten. Detta påverkar det konkurrensmässiga förhållandet mellan den berörda produkten och den likadana produkten, eftersom den kinesiska industrin kan tillverka och exportera den produkt som översynen gäller och samtidigt betala ett pris som inte är ett resultat av de fria marknadskrafterna beroende på exportlicenskraven.

(73)

Sammantaget kunde kommissionen fastställa att de kinesiska myndigheterna har infört politik som påverkar de fria marknadskrafterna också för den huvudsakliga råvaran ammoniumparavolframat som används vid tillverkning av volframelektroder.

(74)

Enligt informationen om ärendet förefaller det kinesiska konkurssystemet olämpligt för att uppnå de egna huvudmålen, exempelvis att reglera fordringar och skulder på ett rättvist sätt och skydda borgenärers och gäldenärers lagstadgade rättigheter. Detta förfaller bero på att den kinesiska konkursrätten visserligen formellt sett grundas på samma principer som motsvarande lagar i andra länder, men kännetecknas av ett systematiskt bristande verkställande. Antalet konkurser är fortfarande uppseendeväckande lågt jämfört med storleken på landets ekonomi, inte minst på grund av ett antal brister i insolvensförfarandena, som i själva verket avskräcker från att ansöka om konkurs. Staten har dessutom en fortsatt stark och aktiv roll i insolvensförfarandena, och har ofta direkt inflytande över resultatet av förfarandena (42).

(75)

Bristerna i systemet för egendomsrätter är särskilt uppenbara när det gäller markägande och markanvändningsrättigheter i Kina (43). All mark ägs av den kinesiska staten (kollektivägd jordbruksmark och statsägd mark i tätorter). Det är endast staten som kan fördela mark. Det finns rättsliga bestämmelser för att fördela markanvändningsrättigheter på ett öppet sätt och till marknadspriser, exempelvis genom att införa anbudsförfaranden. Det är dock vanligt att dessa bestämmelser inte följs, och vissa köpare erhåller sin mark utan kostnad eller till lägre priser än marknadspriser (44). Myndigheterna har ofta specifika politiska mål när de tilldelar mark, bland annat genomförandet av ekonomiska planer (45).

(76)

Den kinesiska konkurs- och egendomsrätten verkar därför inte fungera ordentligt, vilket leder till snedvridningar när insolventa företag hålls flytande och i tillhandahållande och förvärv av mark i Kina. Dessa bestämmelser gäller även för volframsektorn, inklusive de exporterande tillverkarna av den produkt som översynen gäller.

(77)

Mot bakgrund av ovanstående drog kommissionen slutsatsen att det förekom diskriminerande tillämpning eller bristande efterlevnad av konkurs- och egendomsrätten inom volframsektorn, även när det gäller den produkt som översynen gäller.

(78)

Ett system med marknadsbaserade löner kan inte utvecklas fullständigt i Kina, eftersom arbetstagarna och arbetsgivarna inte har rätt till att organisera sig kollektivt. Kina har inte ratificerat ett antal grundläggande konventioner från Internationella arbetsorganisationen (ILO), bland annat konventionerna om föreningsfrihet och om kollektivavtal (46). Enligt den nationella lagstiftningen finns det endast en aktiv facklig organisation. Denna organisation är dock inte oberoende i förhållande till de statliga myndigheterna, och dess deltagande i kollektivförhandlingar och skydd av arbetstagarnas rättigheter är fortfarande begränsat (47). Den kinesiska arbetskraftens rörlighet begränsas dessutom av systemet för registrering av hushåll, som begränsar lokala invånares tillgång till fullständig social trygghet och andra förmåner inom varje administrativt område. Detta leder ofta till att arbetstagare som inte är registrerade som lokala invånare har en svag ställning på arbetsmarknaden och lägre inkomst än registrerade arbetstagare (48). Dessa undersökningsresultat visar att det förekommer en snedvridning av lönekostnaderna i Kina.

(79)

Volframsektorn, inbegripet volframelektroder, omfattas också av det beskrivna kinesiska arbetsrättssystemet. Volframsektorn påverkas således av snedvridningarna av lönekostnader, både direkt (vid tillverkningen av den berörda produkten) och indirekt (när det gäller tillgång till kapital eller insatsvaror från företag som omfattas av samma arbetsrättssystem i Kina).

(80)

På grundval av ovanstående drog kommissionen slutsatsen att lönekostnaderna var snedvridna i volframsektorn, även när det gäller den produkt som översynen gäller.

(81)

Tillgången till kapital för företag i Kina snedvrids på flera olika sätt.

(82)

För det första kännetecknas Kinas finansiella system av de statsägda bankernas (49) starka ställning, som tar hänsyn till andra kriterier än ett projekts ekonomiska lönsamhet när de ger tillgång till finansiering. Liksom icke-finansiella statsägda företag är bankerna inte bara knutna till staten genom ägandeförhållanden, utan även via personliga relationer (personer i den högsta ledningen för de stora statsägda finansinstituten utses av det kinesiska kommunistpartiet) (50), och precis som icke-finansiella statsägda företag, genomför bankerna regelbundet offentlig politik som har utformats av regeringen. I och med detta uppfyller bankerna ett uttryckligt rättsligt krav att bedriva sin verksamhet enligt behoven i fråga om den nationella ekonomiska och sociala utvecklingen och att följa statens industripolitik (51). Dessutom tillkommer ytterligare regler som leder finansiering till sektorer som regeringen har fastställt som sådana som ska gynnas eller som är viktiga på andra sätt (52).

(83)

Även om det erkänns att det kan finnas flera rättsliga instrument som föreskriver att normal bankpraxis ska följas och om aktsamhetregler, exempelvis att undersöka låntagares kreditvärdighet, tyder den överväldigande bevisningen på att dessa bestämmelser endast spelar en underordnad roll vid tillämpningen av de olika rättsliga instrumenten (53). Resultat från tidigare handelspolitiska undersökningar pekade i samma riktning (54).

(84)

Obligations- eller kreditbetyg snedvrids dessutom ofta av flera skäl, bland annat på grund av att riskbedömningarna påverkas av företagens strategiska betydelse för den kinesiska regeringen och styrkan hos eventuella implicita garantier från regeringen. Uppskattningar talar starkt för att de kinesiska kreditbetygen systematiskt motsvarar lägre internationella kreditbetyg (55).

(85)

Detta leder till att utlåning till statsägda företag, stora privata företag med goda förbindelser och företag i viktiga industrisektorer prioriteras, vilket i sin tur innebär att tillgången till kapital och kapitalkostnaden inte är lika för alla aktörer på marknaden.

(86)

För det andra har utlåningskostnaderna hållits konstgjort låga för att stimulera ökade investeringar, vilket har lett till överanvändning av kapitalinvesteringar med allt lägre räntabilitet. Detta åskådliggörs av den senaste tidens ökningar av företagens skuldsättning i den statliga sektorn, trots betydande lönsamhetsminskningar, vilket talar för att banksystemets mekanismer inte agerar enligt normal kommersiell praxis.

(87)

För det tredje styrs prissignalerna fortfarande inte av de fria marknadskrafterna trots en avreglering av den nominella räntan i oktober 2015, utan påverkas av snedvridningar som föranletts av staten. Utlåning till eller under referensräntan utgör fortfarande 45 % av all utlåning, och användningen av riktad kredit förefaller ha ökat eftersom den, trots försämrade ekonomiska förhållanden, har ökat markant sedan 2015. Konstgjort låga räntor leder till underprissättning, vilket i sin tur leder till överdriven kapitalanvändning.

(88)

Den totala kredittillväxten i Kina visar att kapitalfördelningen blir alltmer ineffektiv, utan tecken på den kreditåtstramning som skulle kunna förväntas under icke snedvridna marknadsförhållanden. Till följd av detta har antalet nödlidande lån ökat snabbt under de senaste åren. Inför en situation med ökad risk för osäkra fordringar har den kinesiska regeringen valt att förhindra fallissemang. Problemet med osäkra fordringar har således hanterats genom förlängningar av lån, vilket i sin tur skapar ”zombie”-företag, eller genom överföring av äganderätten till skulden (t.ex. via sammanslagningar eller utbyte av skulder mot aktier), vilket inte nödvändigtvis undanröjer skuldproblemet i sig eller hanterar dess grundorsaker.

(89)

Trots den senaste tidens åtgärder för att liberalisera marknaden påverkas företagskreditsystemet i Kina således fortfarande av betydande systemproblem och snedvridningar till följd av statens fortsatt genomgripande roll på kapitalmarknaderna.

(90)

Särskilt inom volframsektorn fastställs både i den trettonde femårsplanen för icke-järnmetallindustrin och den trettonde femårsplanen för mineraltillgångar flera stödåtgärder och subventioner för att stödja relevanta industrier, även volframindustrin (56). Eftersom volframindustrin ingår i den förteckning över industrier som får statligt stöd i den trettonde femårsplanen för icke-järnmetallindustrin och den trettonde femårsplanen för mineraltillgångar, och eftersom banker utformar sin lånepolicy i enlighet med dessa planer (se skäl 53), har både de exporterande tillverkarna och deras leverantörer tillgång till den typ av förmånlig finansiering som beskrivs i detta avsnitt (57).

(91)

Mot bakgrund av ovanstående drog kommissionen slutsatsen att tillverkarna av volframelektroder hade tillgång till finansiering från institutioner som genomför politiska mål eller på annat sätt inte agerar oberoende av staten.

(92)

Kommissionen konstaterade att de snedvridningar som beskrivs i rapporten inte är begränsade till volframsektorn i allmänhet eller sektorn för volframsvetselektroder. Den tillgängliga bevisningen visar tvärtom att de fakta och särdrag som utmärker det kinesiska systemet enligt beskrivningen i avsnitten 3.3.1.1–3.3.1.5 och i del I i rapporten gäller hela landet och dess ekonomiska sektorer. Detsamma gäller beskrivningen av produktionsfaktorerna i avsnitten 3.3.1.6–3.3.1.8 och i del II i rapporten.

(93)

Den viktigaste insatsvaran för att tillverka volframsvetselektroder är ammoniumparavolframat. När tillverkare av volframsvetselektroder köper/kontrakterar dessa insatsvaror påverkas de priser som de betalar (vilka registreras som kostnader) helt klart av samma snedvridningar av systemet som nämns ovan. Leverantörer av insatsvaror anställer till exempel arbetskraft som påverkas av snedvridningarna. De kan låna pengar som omfattas av snedvridningarna av finanssektorn/kapitalfördelningen. De påverkas dessutom av planeringssystemet, som gäller på alla myndighetsnivåer och i alla sektorer.

(94)

Till följd av detta är det inte bara de inhemska försäljningspriserna för volframsvetselektroder som inte kan användas, utan alla kostnader för insatsvaror (inklusive råvaror, energi, mark, finansiering, arbetskraft osv.) berörs, eftersom deras prisinformation påverkas av statens betydande inflytande enligt beskrivningen i delarna I och II i rapporten. De statliga ingripanden som beskrivs när det gäller fördelning av kapital, mark, arbetskraft, energi och råvaror förekommer i hela Kina. Detta innebär till exempel att en insatsvara som har tillverkats i Kina genom en kombination av olika produktionsfaktorer påverkas av betydande snedvridningar. Detsamma gäller för insatsvarorna för tillverkningen av insatsvaror och så vidare.

(95)

Analysen i avsnitten 3.3.1.2–3.2.1.9, som omfattar en undersökning av all tillgänglig bevisning om Kinas ingripande i landets ekonomi i allmänhet och i volframsektorn i synnerhet (inklusive den produkt som översynen gäller), visar att priser eller kostnader, inbegripet kostnader för råvaror, energi och arbetskraft, inte är resultatet av fria marknadskrafter, eftersom de påverkas av ett betydande statligt inflytande i den mening som avses i artikel 2.6a b i grundförordningen. På grundval av detta, och i avsaknad av samarbete från kinesiska myndigheters och de kinesiska tillverkarnas sida, konstaterade kommissionen att det inte är lämpligt att använda inhemska priser och kostnader för att fastställa normalvärdet i detta fall.

(96)

Kommissionen konstruerade således normalvärdet endast på grundval av tillverknings- och försäljningskostnader som avspeglar icke-snedvridna priser eller referensvärden, i detta fall på grundval av motsvarande tillverknings- och försäljningskostnader i ett lämpligt representativt land i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen, vilket diskuteras i det följande avsnittet. Kommissionen påminde om att ingen kinesisk tillverkare samarbetade i undersökningen och att ingen har anfört att vissa inhemska kostnader skulle vara icke-snedvridna enligt artikel 2.6a a tredje strecksatsen i grundförordningen.

(97)

Valet av representativt land grundades på följande kriterier:

(98)

Såsom nämns i skäl 26 i noteringen av den 8 november 2018, informerade kommissionen de berörda parterna om att den hade identifierat fyra möjliga representativa länder: Brasilien, Mexiko, Ryssland och Turkiet och uppmanade de berörda parterna att lämna synpunkter och föreslå andra länder.

(99)

När det gäller det representativa landet, och som en följd av noteringen av den 8 november 2018, mottog kommissionen en inlaga från unionsindustrin.

(100)

Unionsindustrin framhöll att kostnaderna i Turkiet utgör en bättre grund än kostnaderna i Mexiko, Brasilien och Ryssland. Detta beror på att kostnaderna i dessa tre länder är snedvridna av olika skäl, exempelvis hög inflation och statligt skydd.

(101)

Unionsindustrin ifrågasatte i synnerhet Rysslands lämplighet och hävdade att landets energipriser är kraftigt snedvridna. De bekräftade detta genom att hänvisa till kommissionens senaste rön i fråga om ammoniumnitrat (kommissionens genomförandebeslut (EU) 2018/1703). Mot bakgrund av att kommissionen, såsom förklaras i skäl 108, valde Turkiet som lämpligt representativt land för denna undersökning, eftersom man konstaterade att Turkiet har de mest detaljerade statistiska uppgifterna om arbetskraftskostnader bland de potentiella representativa länder som berörs, var det inte nödvändigt att kommentera detta påstående och undersöka förekomsten av energisnedvridningar i Ryssland inom ramen för detta förfarande.

(102)

När det gäller nivån på den ekonomiska utvecklingen noterar kommissionen att alla länder som anges i skäl 98 har samma inkomstnivå som ”Upper Middle Income” enligt Världsbanken (60) och därför är lika lämpliga som representativa länder i detta avseende.

(103)

I noteringen av den 6 mars 2019 informerade kommissionen de berörda parterna om att den tillgängliga informationen visade att den berörda produkten tillverkades endast i Kina och unionen. Inga synpunkter lämnades i detta hänseende.

(104)

Eftersom det finns fler än ett möjligt representativt land har kommissionen, med avseende på artikel 2.6a a första strecksatsen i grundförordningen, tagit hänsyn till att det finns relevanta offentliga uppgifter i det representativa landet.

(105)

Kommissionen beaktade betydelsen av produktionsfaktorerna för volframelektroder. Förutom den viktigaste råvaran (ammoniumparavolframat), som står för merparten av de slutliga tillverkningskostnaderna, var den andra och tredje mest betydande faktorn arbetskraft och el. Följaktligen jämförde kommissionen de fyra potentiella representativa länderna när det gällde kvaliteten på informationen om arbetskrafts- och elkostnader.

(106)

På grundval av den tillgängliga informationen identifierade kommissionen Turkiet som det land med de mest detaljerade statistiska uppgifterna om arbetskraftskostnader bland de potentiella representativa länder som beaktats. Den turkiska statistikbyrån offentliggör detaljerade arbetskraftskostnader för varje ekonomisk verksamhet. Följaktligen är specifika arbetskraftskostnader för tillverkningssektorn för basmetaller offentligt tillgängliga. På liknande sätt är uppgifter om elkostnader i detalj för industriella användare tillgängliga.

(107)

Med beaktande av den information som unionsindustrin lämnat, tillsammans med tillgången till relevanta offentliga uppgifter i det representativa landet, föreslog kommissionen att Turkiet skulle användas som ett representativt land i sin notering av den 6 mars 2019, och berörda parter uppmanades att lämna synpunkter. Inga synpunkter inkom.

(108)

Mot bakgrund av ovanstående analys och tillgängliga uppgifter i ärendet, använde kommissionen uppgifterna från Turkiet för att fastställa motsvarande kostnader för arbetskraft och el i ett lämpligt representativt land i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen.

(109)

Enligt artikel 2.6a a i grundförordningen ska normalvärdet uteslutande konstrueras på grundval av tillverkningskostnader och försäljning som återspeglar icke snedvridna priser och referensvärden och ska innehålla ett icke snedvridet och skäligt belopp för att täcka försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst.

(110)

I noteringen av den 8 november 2018 uppgav kommissionen att den för att konstruera normalvärdet i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen inte kunde förlita sig på importuppgifter från lämpliga representativa länder för att värdera den viktigaste produktionsfaktorn. Detta beror på den extrema inkonsekvensen i fråga om importpriserna för det HS-nummer som täcker den viktigaste råvaran (ammoniumparavolframat), men även i fråga om andra produkter i de fyra möjliga representativa länderna. Det internationella riktmärke som offentliggjorts av National Minerals Information Center of the US Geological Survey användes i stället för att fastställa den icke snedvridna kostnaden för den viktigaste råvaran.

(111)

Kommissionen använde informationen från den turkiska statistikbyrån som källa för arbetskraftskostnader och elkostnader.

(112)

I noteringen av den 8 november 2018 angav kommissionen att den skulle fastställa en inledande förteckning över produktionsfaktorer och källor som den avsåg att använda för alla produktionsfaktorer, såsom de material, den energi och den arbetskraft som tillverkare använde i tillverkningen av den produkt som översynen gäller.

(113)

Eftersom de kinesiska tillverkarna inte samarbetade, använde kommissionen sökandena och de två uppgiftslämnarna till bilaga III till tillkännagivandet om inledande för att fastställa de produktionsfaktorer som använts vid tillverkningen.

(114)

Kommissionen har inte mottagit några synpunkter på specifika produktionsfaktorer.

(115)

Mot bakgrund av alla upplysningar som lämnats av sökanden har följande produktionsfaktorer och tillhörande tullnummer, i förekommande fall, identifierats:

Tabell 1

Produktionsfaktorer

(116)

Den viktigaste råvaran för tillverkningen av den produkt som översynen gäller är ammoniumparavolframat. I sin notering av den 6 mars 2019 angav kommissionen att den hade för avsikt att använda riktmärket från Platts Metals Week publicerad av National Minerals Information Center of the U.S. Geological Survey (61) i dess månatliga översyn av mineraler.

(117)

Innan ammoniumparavolframat används som råvara för tillverkning av volframelektroder måste den omvandlas till volframmetallpulver.

(118)

Eftersom det internationella riktmärket anger priset på ammoniumparavolframat per innehåll av volframoxider och även omvandlingskostnaderna, justerades riktmärkesuppgifterna med faktorn 1,26 plus 0,767 euro per kg av det omvandlade materialet. De berörda parterna informerades om dessa omvandlingskostnader, som unionsindustrin föreslagit, och kommissionen mottog inga synpunkter på detta.

(119)

När det gäller arbetskraftskostnaderna angav kommissionen i sin notering av den 6 mars 2019 att den hade för avsikt att använda de uppgifter som offentliggjorts av den turkiska statistiskbyrån. Kommissionen angav särskilt att den hade för avsikt att använda timarbetskostnaden inom tillverkningssektorn för 2016, för den ekonomiska verksamheten C.24 (framställning av basmetaller) enligt Nace rev. 2 (62), som är den senaste tillgängliga statistiken (63). Kommissionen angav vidare att värdena skulle inflationsjusteras med hjälp av det inhemska producentprisindex (64) som offentliggjorts av den turkiska statistikbyrån. Eftersom inga synpunkter inkommit, använde sig kommissionen av denna metod.

(120)

När det gäller elkostnaderna angav kommissionen i sin notering av den 6 mars 2019 att den hade för avsikt att tillämpa det genomsnittliga elpriset per enhet för industriella användare som offentliggjorts i ett pressmeddelande från den turkiska statistikbyrån. Eftersom inga synpunkter inkommit, använde sig kommissionen av denna metod.

(121)

Enligt artikel 2.6a a i grundförordningen ska det konstruerade normalvärdet innehålla ett icke snedvridet och skäligt belopp för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst. Dessutom måste det upprättas ett värde för att fastställa produktionsomkostnader för att täcka kostnader som inte ingår i produktionsfaktorerna.

(122)

I noteringen av den 8 november 2018 hade kommissionen endast identifierat två tillverkare av volframelektroder utanför Kina, som var de samarbetsvilliga unionstillverkarna. Eftersom det inte inkommit några synpunkter i denna fråga använde sig kommissionen av uppgifterna från dessa två tillverkare om produktionsomkostnader, försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst. Eftersom endast en av de två unionstillverkarna offentliggjorde sina årsrapporter som var lättillgängliga i Orbis-databasen (65), begränsades de uppgifter som användes till endast en av tillverkarna.

(123)

För att fastställa ett icke snedvridet värde av produktionsomkostnader och försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader använde kommissionen den andel av produktionskostnaden som produktionsomkostnader och försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader står för i den samarbetsvilliga unionstillverkarens kostnadsstruktur.

(124)

Först beräknade kommissionen de faktiska produktionsomkostnaderna och försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader för den samarbetsvilliga unionstillverkaren som procentandel av den totala faktiska tillverkningskostnaden. Därefter tillämpade kommissionen samma procentandel på det icke snedvridna värdet för tillverkningskostnaden för att få det icke snedvridna värdet för produktionsomkostnaderna och försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader.

(125)

När det gällde beräkningen av vinsten använde kommissionen finansiella uppgifter från samma unionstillverkare. Kommissionen använde närmare bestämt de vinstsiffror som redovisades i företagets reviderade räkenskaper för perioden 1 mars 2017–28 februari 2018.

(126)

Till följd av detta lades följande punkter till den icke snedvridna tillverkningskostnaden:

(127)

Kommissionen fastställde det konstruerade normalvärdet genom följande steg.

(128)

Först fastställde kommissionen de icke-snedvridna tillverkningskostnaderna. Eftersom de kinesiska tillverkarna inte samarbetade använde kommissionen samma uppgifter för material, arbetskraft, energiförbrukningskvot som för den unionstillverkare med störst tillverkning i unionen. De uppgifter som användes gällde tillverkningen av den vanligaste elektroden (WL15 med måtten 2,4 x 175 mm).

(129)

Kommissionen multiplicerade därefter användningsfaktorerna med de icke snedvridna kostnader per enhet som fastställs i tabell 1 och lade till de produktionsomkostnader och försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst som beskrivs i skäl 126.

(130)

På denna grundval konstruerade kommissionen normalvärdet fritt fabrik i enlighet med artikel 2.6a a i grundförordningen.

(131)

Eftersom ingen kinesisk tillverkare samarbetade, fastställdes normalvärdet för hela landet, inte separat för varje tillverkare.

(132)

Eftersom de kinesiska tillverkarna inte samarbetade, fastställdes exportpriset på grundval av det importpris cif som erhållits i enlighet med artikel 14.6-databasen i grundförordningen.

(133)

Där det var motiverat för att jämförelsen skulle bli rättvis justerade kommissionen normalvärdet och exportpriset för att ta hänsyn till olikheter som påverkade priserna och prisernas jämförbarhet, i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen.

(134)

Mervärdesskatten vid export justerades uppåt med 17 % i fråga om normalvärdet, eftersom det inte förekom någon rabatt på mervärdesskatt vid export i fråga om den produkt som översynen gäller och en justering nedåt gjordes av exportpriset i fråga om internationell och inhemsk frakt och försäkring.

(135)

Eftersom de kinesiska tillverkarna inte samarbetade, jämförde kommissionen normalvärdet för den likadana produkten med exportpriset fritt fabrik, i enlighet med artikel 2.11 och 2.12 i grundförordningen.

(136)

På grundval av detta fastställde kommissionen en dumpningsmarginal, uttryckt i procent av cif-priset vid unionens gräns, före tull, på 55 %.

(137)

Kommissionen fastslog därför att dumpningen fortsatte under översynsperioden.

(138)

Eftersom dumpning konstaterats förekomma under översynsperioden, undersökte kommissionen i enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen sannolikheten för fortsatt dumpning om åtgärderna skulle upphöra att gälla. Följande ytterligare faktorer analyserades: produktionskapacitet och outnyttjad kapacitet i Kina, unionsmarknadens attraktionskraft och råvarurelaterade snedvridningar.

(139)

Till följd av att tillverkare från Kina inte samarbetade, baserades undersökningen på den information som kommissionen hade tillgång till, dvs. den information som lämnades i begäran och information från andra tillgängliga källor, såsom artikel 14.6-databasen i grundförordningen, och uppgifter från de berörda parterna under undersökningen.

(140)

Eftersom tillverkare från Kina inte samarbetade, grundas följande slutsats på uppgifterna i begäran om översyn, uppgifter som lämnats av unionsindustrin under undersökningen och uppgifter som lämnats av Shaanxi Yuheng Tungsten & Molybdenum Industrial Co., Ltd,.

(141)

I begäran om översyn uppskattades den kinesiska produktionskapaciteten för volframelektroder till 2 000 000 – 4 000 000 kg per år. Den kapacitet som fastställdes i den tidigare översynen vid giltighetstidens utgång uppgick till 1 600 000 kg, vid ett kapacitetsutnyttjande på 63 %, vilket motsvarar en outnyttjad kapacitet på cirka 600 000 kg, dvs. nästan fem gånger så mycket som den totala förbrukningen i unionen.

(142)

I den aktuella undersökningen rapporterade de två tillverkare som svarade i urvalsfasen att den outnyttjade kapaciteten var 17 %. Om man tillämpar detta förhållande på den mest försiktiga uppskattningen av produktionskapaciteten i Kina uppgår landets outnyttjade kapacitet till betydligt mer än den totala förbrukningen i unionen av den likadana produkten.

(143)

Följaktligen kan man dra slutsatsen att det finns en betydande outnyttjad kapacitet i Kina, som skulle kunna riktas mot unionen om åtgärderna skulle upphöra att gälla. Det finns inte heller några tecken på att marknader i tredjeländer eller den inhemska marknaden skulle kunna absorbera denna betydande outnyttjade kapacitet.

(144)

De kinesiska tillverkarna visade ett kontinuerligt intresse för unionsmarknaden och kunde öka sin marknadsandel till 40–50 %. Unionen, med sin starka industriella bas, är också en stor marknad, och importerar stadigt mer än 10 % av den totala uppskattade kinesiska tillverkningen.

(145)

Som framgår av tabellerna 4 och 9 ligger unionstillverkarnas priser betydligt högre än importpriserna. Förekomsten av betydande import till unionen från Kina trots den gällande antidumpningstullen bekräftar att unionsmarknaden är mycket attraktiv.

(146)

Så som sägs i skälen 71–73 och som förklaras i avsnitt 12.4.1 i rapporten beror företagens ekonomiska situation också på villkoren för tillgången på råvaror (68). Om det förekommer åtgärder från regeringens sida som gynnar den inhemska förbrukningen av råmaterial i förhållande till fördelning av råmaterial på basis av internationell tillgång och efterfrågan, gynnas den inhemska industrin i efterföljande led i fråga om konkurrensvillkor.

(147)

Volframelektroder tillverkas endast i Kina och i unionen. Kina tillämpar exportrestriktioner för den viktigaste råvaran, som i stor utsträckning endast finns i Kina. Med tanke på unionsmarknadens attraktionskraft, den stora outnyttjade kapaciteten i Kina och den fortsatta betydande dumpningen drar kommissionen slutsatsen att det är mycket sannolikt att dumpningen fortsätter om åtgärderna skulle upphävas.

(148)

Under översynsperioden tillverkades den likadana produkten av två kända tillverkare i unionen. Båda dessa tillverkare samarbetade fullt ut i undersökningen. Dessa tillverkare utgör unionsindustrin i den mening som avses i artikel 4.1 i grundförordningen.

(149)

Kommissionen bedömde skadan på grundval av utvecklingen när det gäller tillverkning, produktionskapacitet, kapacitetsutnyttjande, försäljning, marknadsandel, sysselsättning, produktivitet och tillväxt samt utvecklingen när det gäller priser, lönsamhet, kassaflöde, förmåga att anskaffa kapital och investeringar, lager, räntabilitet och löner.

(150)

Eftersom unionsindustrin endast utgörs av två företag, kommer uppgifter om unionsindustrin att presenteras i intervall i syfte att behandla dem konfidentiellt i enlighet med artikel 19 i grundförordningen.

(151)

För att skydda unionsindustrins konfidentialitet kommer även importen från Kina i enlighet med artikel 14.6-databasen i grundförordningen att presenteras i intervall, eftersom ett offentliggörande av databasen skulle ge en detaljnivå som gör det möjligt att fastställa unionsindustrins exakta tillverkning och försäljning.

(152)

Unionens sammanlagda tillverkning under översynsperioden låg inom intervallet 35–40 ton, vilket är mindre än i den tidigare översynen vid giltighetstidens utgång.

(153)

Kommissionen fastställde förbrukningen i unionen genom att sammanställa importstatistik på Taric-nivå med hjälp av uppgifter som samlats in på grundval av artikel 14.6-databasen i grundförordningen och unionsindustrins försäljningsvolym i unionen.

(154)

Förbrukningen i unionen av den produkt som översynen gäller utvecklades på följande sätt:

Tabell 2

Förbrukning i unionen

(155)

Unionens förbrukning minskade med 14 % under skadeundersökningsperioden. En analys år från år visar en nästan gradvis minskning under perioden fram till 2017, och därefter en svag ökning med 3 % mellan 2017 och översynsperioden.

(156)

Kommissionen fastställde importvolymen från Kina till unionen på grundval av artikel 14.6-databasen i grundförordningen och marknadsandelarna för importen genom att jämföra dessa importvolymer med unionens förbrukning enligt tabell 2.

(157)

Marknadsandelen och importen från Kina utvecklades på följande sätt:

Tabell 3

Importvolym (ton) och marknadsandel

(158)

I linje med den minskade förbrukningen i unionen, minskade importvolymen för produkten som översynen gäller med ursprung i Kina med 3 % under skadeundersökningsperioden, och låg kvar på en nivå på 45 000 – 50 000 kg under översynsperioden (se tabell 3). Trots denna minskning har de kinesiska exportörernas marknadsandel ökat med 12 % till nästan hälften av den totala unionsmarknaden.

(159)

Det är relevant för analysen av skadan att notera att importen från Kina till unionen fortsatte, med betalade tullavgifter, under hela skadeundersökningsperioden.

(160)

Kommissionen använde de priser på importen från Kina som anges i artikel 14.6-databasen i grundförordningen.

(161)

De genomsnittliga importpriset från Kina till unionen utvecklades på följande sätt:

Tabell 4

Importpriser från Kina (euro/ton)

(162)

De genomsnittliga priserna på importen från Kina ökade med 8 % under 2015, minskade och förblev oförändrade under 2016 och 2017 och ökade sedan under översynsperioden till nästan den nivå som uppnåddes 2014.

(163)

Under skadeundersökningsperioden var det genomsnittliga priset på importen från Kina betydligt lägre än både det genomsnittliga försäljningspriset och den genomsnittliga tillverkningskostnaden för unionsindustrin enligt tabell 9.

(164)

Kommissionen fastställde prisunderskridandet under översynsperioden genom att jämföra det vägda genomsnittliga försäljningspris som de två unionstillverkarna tog ut av icke-närstående kunder på unionsmarknaden, justerat till nivån fritt fabrik, med uppgifter om importpriser från artikel 14.6-databasen i grundförordningen för den undersökta produkten från Kina till cif-nivån, justerat till ett landningspris.

(165)

Resultatet av jämförelsen uttrycktes som en procentandel av det genomsnittliga pris som de två unionstillverkarna tog ut under översynsperioden.

(166)

Resultatet visade, i fråga om import från Kina, ett genomsnittligt prisunderskridande på över 50 % på unionsmarknaden under översynsperioden, trots förekomsten av en antidumpningstull som syftade till att utjämna konkurrensskillnaderna mellan de två produkterna.

(167)

Den sammanlagda importvolymen till unionen liksom marknadsandelen och pristrenden för import av den produkt som översynen gäller från övriga tredjeländer visas i tabell 5. Volymerna och prisutvecklingen grundar sig på uppgifterna i artikel 14.6-databasen i grundförordningen.

Tabell 5

Import från andra tredjeländer än Kina

(168)

Importvolymen från andra tredjeländer minskade med 25 % under skadeundersökningsperioden.

(169)

Marknadsandelen för importen från andra tredjeländer minskade under samma period med 13 %.

(170)

Genomsnittspriserna på importen från andra tredjeländer än Kina ökade med 11 % under skadeundersökningsperioden, men låg fortfarande klart under unionsindustrins prisnivå, vilket framgår av tabell 10.

(171)

Såsom anges i skäl 28 tillverkas den produkt som översynen gäller endast i Kina och i unionen. Import från övriga tredjeländer kommer därför med största sannolikhet från Kina.

(172)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen omfattade granskningen av den dumpade importens inverkan på unionsindustrin en bedömning av alla ekonomiska indikatorer som var av betydelse för unionsindustrins tillstånd under skadeundersökningsperioden.

(173)

För att fastställa skadan använde sig kommissionen av uppgifterna från de två unionstillverkarna för att fastställa skadeindikatorerna.

(174)

Skadeindikatorerna är tillverkning, produktionskapacitet, kapacitetsutnyttjande, försäljningsvolym, marknadsandel, tillväxt, sysselsättning, produktivitet, dumpningsmarginalens storlek och återhämtning från tidigare dumpning, genomsnittspriser per enhet, enhetskostnad, arbetskraftskostnader, lager, lönsamhet, kassaflöde, investeringar, räntabilitet och kapitalanskaffningsförmåga.

(175)

Unionens sammanlagda tillverkning, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 6

Tillverkning, produktionskapacitet och kapacitetsutnyttjande

(176)

Unionsindustrins produktionsvolym minskade med 6 % under skadeundersökningsperioden i linje med minskningen av förbrukningen i unionen. Det skedde en betydande minskning med 12 % under 2016, men under det följande året ökade tillverkningen med 6 % och låg kvar på samma nivå under översynsperioden.

(177)

Unionsindustrins produktionskapacitet var oförändrad under hela skadeundersökningsperioden.

(178)

Kapacitetsutnyttjandet fluktuerade under skadeundersökningsperioden. Först steg det med 1 % mellan 2014 och 2015, men minskade med 13 % under 2016 och ökade sedan med 6 % under 2017 och låg därefter kvar på denna nivå. Totalt sett förblev kapacitetsutnyttjandet lågt och minskade med 6 % under skadeundersökningsperioden.

(179)

Unionsindustrins tillverkning och kapacitetsutnyttjande minskade med 6 %, vilket följde trenden att unionens förbrukning minskade med 14 %, men även importen från Kina och tredjeländer minskade med 3 respektive 25 %.

(180)

Unionsindustrins försäljningsvolym och marknadsandel utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 7

Försäljningsvolym och marknadsandel

(181)

Unionsindustrins försäljningsvolym på unionsmarknaden minskade med 4 % under skadeundersökningsperioden. Minskningen låg i linje med den minskade förbrukningen i unionen.

(182)

Unionsindustrin kunde vinna marknadsandelar mellan 2014 och 2017 med 18 %, men förlorade 7 % under översynsperioden. Totalt sett ökade den sin marknadsandel med 11 % under skadeundersökningsperioden.

(183)

Under skadeundersökningsperioden minskade unionsindustrins tillverkning med 6 % medan förbrukningen i unionen minskade med 14 % och unionsindustrins försäljningsvolym på unionsmarknaden minskade med 4 %. Unionsindustrins minskade försäljningsvolym under skadeundersökningsperioden bör ses mot bakgrund av den sjunkande förbrukningen under samma period. Unionens marknadsandel ökade med 11 %.

(184)

Sysselsättningen och produktiviteten utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 8

Sysselsättning och produktivitet

(185)

Trots den minskade produktionen ökade sysselsättningen inom unionsindustrin med 6 % under skadeundersökningsperioden. Detta påverkade unionstillverkarnas produktivitet, som minskade med 11 % under skadeundersökningsperioden.

(186)

Produktionskostnaderna för unionstillverkarna och de genomsnittliga försäljningspriser de tog ut av icke-närstående kunder i unionen utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 9

Försäljningspriser i unionen

(187)

Unionsindustrins genomsnittliga försäljningspris till icke-närstående kunder i unionen fluktuerade, men sjönk totalt med 3 % under skadeundersökningsperioden, medan dess tillverkningskostnad förblev relativt stabil under samma period, med en liten ökning 2015 med 1 %, följt av en minskning med 10 % under 2016.

(188)

Unionstillverkarnas genomsnittliga arbetskraftskostnader utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 10

Genomsnittlig arbetskraftskostnad per anställd

(189)

De genomsnittliga arbetskraftskostnaderna per arbetstagare i unionsindustrin varierade under skadeundersökningsperioden, men ökade totalt med 1 %.

(190)

Unionstillverkarnas lagernivåer utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 11

Lager

(191)

Nivån på de utgående lagren varierade under skadeundersökningsperioden. Totalt minskade nivån med 19 % under denna period.

(192)

Kommissionen fastställde unionsindustrins lönsamhet genom att vinsten före skatt vid försäljningen av den likadana produkten till icke-närstående kunder i unionen uttrycktes i procent av omsättningen av den försäljningen.

(193)

Unionstillverkarnas lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet utvecklades på följande sätt under skadeundersökningsperioden:

Tabell 12

Lönsamhet, kassaflöde, investeringar och räntabilitet

(194)

Unionsindustrins lönsamhet fluktuerade under skadeundersökningsperioden. Även om den förbättrades under 2015, 2016 och 2017 sjönk den kraftigt till förlustnivåer under översynsperioden.

(195)

Nettokassaflödet, dvs. unionsindustrins förmåga att självfinansiera sin verksamhet, minskade med 411 % under skadeundersökningsperioden. Det låg på en stabil nivå under 2015, 2016 och 2017, men minskade sedan kraftigt under översynsperioden.

(196)

Under skadeundersökningsperioden fluktuerade unionsindustrins årliga investeringar i den likadana produkten, men ökade totalt med 63 %.

(197)

Unionsindustrins räntabilitet, dvs. vinsten i procent av tillgångarnas bokförda nettovärde, ökade med 104 % under skadeundersökningsperioden, men förblev mycket låg under översynsperioden.

(198)

Undersökningen visade att de flesta av skadeindikatorerna utvecklades negativt och att unionsindustrins ekonomiska situation försämrades under skadeundersökningsperioden.

(199)

Med befintliga åtgärder på plats, och på en vikande marknad, kunde unionsindustrin öka sin marknadsandel med 11 %, trots att dess priser sjönk.

(200)

Unionsindustrins tillverkning och försäljningsvolym följde samma negativa trend som förbrukningen i unionen. Lönsamheten förbättrades, men var fortfarande negativ under översynsperioden. Kassaflödet har försämrats och var negativt under översynsperioden. Investeringarna minskade under skadeundersökningsperioden. Räntabiliteten har på något sätt återhämtat sig, men var bara knappt över noll under översynsperioden.

(201)

Lönsamheten, kassaflödet och räntabiliteten utvecklades positivt i början av skadeundersökningsperioden. Unionsindustrin gick dock med förlust igen under översynsperioden.

(202)

Samtidigt minskade importen från tredjeländer både i absoluta tal och som marknadsandel under skadeundersökningsperioden. Trots den minskade förbrukningen i unionen har den kinesiska importens marknadsandel ökat med 4 %, samtidigt som priset på den kinesiska importen minskat. Även om de genomsnittliga priserna på importen från tredjeländer var något högre än de mycket låga kinesiska priserna, kunde kommissionen inte dra någon säker slutsats om huruvida denna import faktiskt hade sitt ursprung i Kina, såsom förklaras i skäl 171. Det genomsnittliga priset per enhet från tredjeländer är endast något högre än priserna på den kinesiska importen till unionsmarknaden under översynsperioden. Oavsett om importen från tredjeländer faktiskt kommer från Kina eller inte, sammanfaller följaktligen unionsindustrins försämrade ekonomiska och finansiella situation med den fortsatta förekomsten av representativa volymer av dumpad import från Kina på unionsmarknaden, som fortsätter att väsentligt underskrida unionsindustrins priser och därför har fortsatt att utsätta unionsindustrin för ett orättvist konkurrenstryck.

(203)

Efter en övergripande bedömning av skadefaktorerna drog kommissionen slutsatsen att unionsindustrin fortfarande led väsentlig skada, eftersom den inte har förbättrat sin ekonomiska och finansiella situation och inte har återhämtat sig från den väsentliga skada som kommissionen konstaterade i den ursprungliga undersökningen.

(204)

I enlighet med artikel 11.2 i grundförordningen undersökte kommissionen huruvida väsentlig skada från dumpad import från Kina skulle fortsätta om åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(205)

För att fastställa sannolikheten för fortsatt skada om åtgärderna mot Kina skulle upphävas analyserade kommissionen i) den outnyttjade kapaciteten i Kina, ii) unionsmarknadens attraktionskraft och iii) den kinesiska importens inverkan på unionsindustrins situation om åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(206)

Så som förklaras i skälen 140–143 finns det betydande outnyttjad kapacitet i fråga om den produkt som översynen gäller i Kina. Den outnyttjade kapaciteten överskrider med bred marginal den totala förbrukningen i unionen under översynsperioden.

(207)

Dessutom har kommissionen inte funnit några uppgifter som visade någon betydande ökning av den inhemska efterfrågan på den produkt som översynen gäller eller i något annat tredjeland inom en nära framtid. Kommissionen drog därför slutsatsen att den inhemska efterfrågan i Kina eller i andra tredjeländer inte kunde absorbera den tillgängliga outnyttjade kapaciteten i Kina.

(208)

Så som förklaras i skälen 144–145 är unionsmarknaden attraktiv för exporterande tillverkare från Kina. Den kinesiska importens marknadsandel var 76,2 % under den ursprungliga undersökningsperioden (2001–2005), vilket visar vilken nivå importen från Kina kan uppnå om åtgärderna skulle upphöra att gälla.

(209)

Importen från Kina, exklusive antidumpningstullen, skulle ha underskridit unionsindustrins försäljningspriser med över 60 % under översynsperioden. Detta visar var prisnivåerna för importen från Kina sannolikt skulle ligga om åtgärderna skulle upphävas. Därför är det sannolikt att pristrycket på unionsmarknaden skulle öka om åtgärderna skulle upphävas, vilket skulle leda till att unionsindustrin åter skulle drabbas av väsentlig skada.

(210)

Utan åtgärder kommer kinesiska exporterande tillverkare därför troligtvis att öka sin närvaro på unionsmarknaden, både när det gäller importvolymer och marknadsandelar, till dumpade priser som väsentligt skulle underskrida unionsindustrins försäljningspriser.

(211)

Den ständiga närvaron av dumpad import från Kina på unionsmarknaden och den kinesiska industrins lågprispolicy har hindrat unionsindustrin från att till fullo dra nytta av de befintliga antidumpningsåtgärderna och återhämta sig från tidigare skadevållande dumpning. På grund av förekomsten av denna dumpade import har unionsindustrin inte kunnat avspegla sina kostnader i sina försäljningspriser, vilket ledde till en betydande försämring av dess lönsamhet till förlustnivåer under översynsperioden.

(212)

Om åtgärderna upphävs kommer unionsindustrin inte att kunna bibehålla sin försäljningsvolym och marknadsandel på grund av lågprisimporten från Kina. Det är mycket sannolikt att den kinesiska marknadsandelen skulle öka kraftigt om åtgärderna tillåts upphöra att gälla. Ytterligare minskningar av försäljningsvolymen skulle leda till ett ännu lägre kapacitetsutnyttjande och en ökning av den genomsnittliga tillverkningskostnaden. Tillsammans med ett ökat pristryck, eftersom prisunderskridandet skulle överstiga 60 % utan åtgärder, skulle detta leda till en ytterligare försämring av den redan prekära ekonomiska situationen för unionsindustrin och i slutändan till nedläggning av produktionsanläggningar, och så småningom till att industrin försvinner utanför Kina.

(213)

Därför drog kommissionen slutsatsen att det är mycket sannolikt att ett upphörande av gällande åtgärder skulle leda till fortsatt skada från dumpad import från Kina och att den redan prekära situationen för unionsindustrin sannolikt skulle förvärras ytterligare.

(214)

Ett upphävande av åtgärderna skulle med största sannolikhet innebära en betydande ökning av dumpad import från Kina till priser som kraftigt underskrider unionsindustrins priser. Kommission drog därför slutsatsen att det är mycket sannolikt att skadan skulle fortsätta om åtgärderna upphävdes.

(215)

I enlighet med artikel 21 i grundförordningen undersökte kommissionen om bibehållandet av de gällande antidumpningsåtgärderna skulle strida mot unionens intressen som helhet.

(216)

Kommissionen baserade fastställandet av unionens intresse på en uppskattning av alla de olika intressen som berörs, däribland unionsindustrins, importörernas och användarnas intressen. Alla berörda parter gavs tillfälle att lämna synpunkter i enlighet med artikel 21.2 i grundförordningen.

(217)

På denna grund undersökte kommissionen om det, trots slutsatserna om sannolikheten för fortsatt dumpning och skada, fanns några tvingande skäl att dra slutsatsen att det inte ligger i unionens intresse att bibehålla de befintliga åtgärderna.

(218)

Undersökningen har visat att unionsindustrins bräckliga situation högst sannolikt kommer att försämras kraftigt om åtgärderna skulle upphöra att gälla. Detta skulle kunna leda till att unionsindustrin försvinner och att marknaden monopoliseras av kinesiska företag.

(219)

Därför drog kommissionen slutsatsen att fortsatta åtgärder mot Kina skulle gynna unionsindustrin.

(220)

Såsom anges i skälen 14 och 17, ville endast en importör och en användare registreras som berörda parter och ingen av dem lämnade några synpunkter i denna undersökning. Den låga graden av samarbetsvilja från importörernas och användarnas sida, i linje med resultaten från den tidigare översynen vid giltighetstidens utgång, kan förklaras med den begränsade inverkan som den produkt som översynen gäller har på produktionskostnaderna. Det verkar som om produkten ses som en vara och dess pris och förmåga att leverera alla nödvändiga typer från en leverantör är primära kriterier för kunderna. Med tanke på den tydligt marginella inverkan från den produkt som översynen på kostnaderna på produkter i senare led, konstaterades det att fortsatta åtgärder inte skulle påverka importörer och användare negativt.

(221)

Mot bakgrund av ovanstående drog kommissionen slutsatsen att det inte finns några tvingande skäl att anta att det inte ligger i unionens intresse att upprätthålla de befintliga antidumpningsåtgärderna beträffande import av den produkt som översynen gäller med ursprung i Kina.

(222)

På grundval av kommissionens slutsatser om sannolikheten för fortsatt dumpning och skada samt unionens intresse, bör de antidumpningsåtgärder som tillämpas på import av volframelektroder med ursprung i Kina bibehållas.

(223)

De individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser som anges i denna förordning gäller endast importen av den produkt som översynen gäller och som tillverkats av dessa företag, det vill säga de specifika rättsliga enheter som nämns. Importen av den produkt som översynen gäller som tillverkats av något annat företag som inte uttryckligen nämns med namn och adress i denna förordnings normativa del, inbegripet enheter som är närstående de uttryckligen nämnda företagen, ska inte omfattas av dessa tullsatser utan omfattas i stället av den tullsats som gäller för ”Alla övriga företag”.

(224)

Alla ansökningar om tillämpning av dessa individuella antidumpningstullsatser (t.ex. efter att enheten bytt namn eller inrättat nya tillverknings- eller försäljningsenheter) bör omedelbart sändas till kommissionen (69) tillsammans med alla relevanta uppgifter. Ansökan måste innehålla all relevant information, bl.a. ändringar av företagets verksamhet i fråga om tillverkning, inhemsk försäljning och exportförsäljning som hänger samman med exempelvis namnändringen eller ändringen av tillverknings- eller försäljningsenheterna. Denna förordning kommer, om lämpligt, att ändras i enlighet därmed genom en uppdatering av förteckningen över de företag som omfattas av individuella tullsatser.

(225)

När ett belopp måste återbetalas till följd av en dom av Europeiska unionens domstol eller till följd av en uppgörelse i godo ska enligt artikel 109 i förordning (EU, Euratom) 2018/1046 (70) den tillämpliga räntesatsen motsvara den räntesats som Europeiska centralbanken tillämpar på sina huvudsakliga refinansieringstransaktioner, som offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, C-serien, den första kalenderdagen i varje månad.

(226)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats genom artikel 15.1 i grundförordningen.