51995IE1164

Yttrande om samordning av forsknings- och utvecklingspolitiken (96/C 18/13)

Den 21 februari 1995 beslutade Ekonomiska och sociala kommittén att enligt artikel 23.3 i arbetsordningen utarbeta ett yttrande om samordning av forsknings- och utvecklingspolitiken.

Sektionen för energi, kärnkraft och forskning uppdrogs att ansvara för kommitténs arbete i frågan och antog sitt yttrande den 26 september 1995 (föredragande: Giannino Bernabei).

Vid sin 329:e plenarsession (sammanträdet den 25 oktober) antog Ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande.

1. Ekonomiska och sociala kommitténs rekommendationer beträffande samordningen av forsknings- och utvecklingspolitiken (FoU)

Bakgrund:

1.1. Styrinstrumenten för samordning av FoU-politiken på nations- och gemenskapsnivå enligt artikel 130 H, K, L och N i Maastrichtfördraget är i dagsläget i praktiken inte förverkligade;

1.2. Fördraget om Europeiska unionen föreskriver uttryckligen att kommissionen och medlemsstaterna skall anpassa sin FoU-politik till en övergripande gemenskapsram;

1.3. Artikel 130 B i Fördraget om Europeiska unionen föreskriver att målet med den ekonomiska och sociala samordningen beaktas både när det gäller att formulera och att anpassa all gemenskapspolitik och då även forsknings- och utvecklingspolitik;

1.4. Vitboken "Tillväxt, konkurrenskraft, sysselsättning" understryker att samordningen av FoU-strategierna i Europa är bristfällig, att det finns begränsade resurser att snabbt omsätta vetenskapliga rön och teknologiska tillämpningar i industriell och kommersiell verksamhet, och att detta är några av de största svagheterna i EU:s forskningssystem;

1.5. Det är en absolut nödvändighet att utnyttja dynamiken i kombinationen forskning/ nyskapande/marknadsföring för att den europeiska industrin skall uppnå större konkurrenskraft och ge ett positivt sysselsättningsbidrag för gemenskapen som helhet, i ett ekonomiskt och socialt sammanhållningsperspektiv;

1.6. Graden av samstämmighet är otillräcklig när det gäller målsättningarna för FoU-politiken och tillämpningsmekanismerna i större delen av medlemsstaterna och i trojkan USA-Japan-EU;

1.7. Erfarenheterna är än så länge begränsade av intern och extern samordning av gemenskapens FoU-politik, trots gemenskapens bemödanden att tillskapa fleråriga program för EU:s forskningsverksamhet;

1.8. 87 % av de offentliga resurserna inom EU som går till forskning beslutas och administreras fortfarande självständigt på medlemsstatsnivån, medan endast 13 % utnyttjas inom ramen för Europasamarbetet;

1.9. För att fördelarna med gemenskapens forsknings- och utvecklingsinsatser skall framstå som sammanhängande och överskådliga måste samtliga aktörer på forskningsområdet engageras i former av frivilligt samarbete;

1.10. Den pågående informationsteknologiska revolutionen kräver samlade insatser från gemenskapens alla sektorer för att man skall åstadkomma en varaktig utveckling av den nyskapande teknologin och kontinuerlig fortbildning av de mänskliga resurserna med medverkan på olika nivåer av de sociala parterna inom området för den sociala dialogen;

Kommitténs rekommendationer:

1.11. Upprättande av ett systematiskt nätverk för utbyte av aktuell och jämförbar information om forsknings- och utvecklingsverksamhet inom unionen. Dessa nätverk skall vara fullt tillgängliga för alla forsknings- och utvecklingsaktörer och speciellt för innovativa små och medelstora företag som skapar nya arbeten;

1.12. Definition av gemensamma handlingsalternativ för prioriteringar på regions-, nations- och gemenskapsnivå och därav följande FoU-strategier, parallellt med utveckling av överskådliga handlingsramar för de olika aktörerna på forskningsområdet;

1.13. Reformering av de befintliga organ som formulerar och administrerar gemenskapens forskningsprogram - såsom CREST (gemenskapens forskningscentrum) och programkommittéerna - med hänsyn till att de måste stärka banden mellan de enskilda staternas och gemenskapens politik;

1.14. Snabb tillämpning av EU:s mekanismer för teknisk och industriell utvärdering, samtidigt som man inrättar och/eller förstärker medlemsländernas utvärderingsorgan;

1.15. Skapande av ett preliminärt informationssystem medlemsländerna emellan, via ett nätverk av öppna och lättillgängliga databanker om nationella initiativ som avser forskning och nyskapande tillämpningar samt om stödåtgärder på området förutsatt att besluten från Rådet (forskning) av den 9 juni 1995 har trätt i kraft;

1.16. Utveckling av "instrumentbrädor" i analogi med dem som används av EU:s sysselsättnings-"observatorium". Dessa ger en översiktlig och samlad bild av åtgärderna som vidtagits i varje medlemsland och av EU och gör det möjligt att jämföra dem systematiskt;

Kommittén uppmanar till följande åtgärder:

1.17. Gemenskapens löpande ramprogram bör göras mer flexibelt och spänna över fler specialiteter, så att det blir mer lättöverskådligt och samordnat med de nationella forskningsinsatserna omkring ett begränsat antal rejäla prioriteringar, i syfte att rationalisera administrationen och utveckla det femte ramprogrammet;

1.18. Parallellt med programverksamheten och med intim koppling till ramprogramsprojekten bör man utveckla industriella integrationsprogram som bygger på samordning "vid källan" mellan forskningsområdets aktörer och deras avnämare, med utgångspunkt i en "nedifrån-och-upp"-mekanism inom ramen för större strategiska mål på medellång sikt som formulerats på EU-nivå;

1.19. Man bör definiera gemensamma kriterier för urval av industriella samarbetsprojekt i ett "paket" där hänsyn tas till kraven på den europeiska industrins samlade konkurrenskraft, främjande av ekonomisk och social sammanhållning och specifik inriktning på snabba effekter på ekonomi och sysselsättning;

1.20. För varje projekt bör man formulera en promemoria som signeras av medlemsländerna, kommissionen och alla andra berörda offentliga och privata aktörer, för politiskt godkännande genom en dialog med medlemsländerna, kommissionen och Europaparlamentet;

1.21. Man bör lägga fram projekt-"paketet" för formellt godkännande av rådet (forsknings- och industriministrar) och parlamentet enligt ett förenklat och snabbt förfarande;

1.22. För varje enskilt projekt bör nya arbetsgrupper skapas med representanter från flera kommissionsdirektorat för att underlätta projektets genomförande och ge samordningsvinster med avseende på finansiella, rättsliga, skattemässiga och administrativa instrument. De skall fungera på gemenskaps- och nationsnivå;

1.23. Inom ramen för de industriella samarbetsprojekten och vid sidan av dessa bör man i förväg skapa system för snabb omsättning av FoU-resultat i industriella och kommersiella framgångar;

1.24. Gemenskapens insatser bör samlas inom en övergripande struktur så att samtliga styrinstrument och åtgärder kan samverka och verka i samma riktning. Målet är att skapa en dynamisk helhet av forskning/nyskapande/marknad som fungerar väl och snabbt, och det är en förutsättning för industriell konkurrenskraft, sysselsättningsökning och förbättrad ekonomisk och social sammanhållning;

1.25. Det krävs ett systematiskt samrådsförfarande innan multilaterala och bilaterala FoU-avtal ingås mellan medlemsländer, tredje land och internationella organisationer. Tanken är att samordna dem med likartade initiativ inom EU;

1.26. Med EU-Cern-konventionen som exempel bör man bygga upp systematiska och samordnade kopplingar till alla andra EU-organ, och speciellt till projekten EUREKA och COST;

1.27. Man bör stimulera fri rörlighet, utbyte och handel på teknologiområdet och samarbete mellan företag, särskilt små och medelstora firmor, för att få insteg på världsmarknaden. Vidare bör politiken aktivt bidra till formulering av normer, kvalitetskrav och immaterialrättigheter, till nya modeller för finansiering och metoder för att snabbare och billigare dra nytta av dynamiken i kombinationen forskning/nyskapande/marknad;

1.28. Man bör i högre grad bedriva samråd i syfte att göra samtliga aspekter av unionens yttre förbindelser mer samstämmiga, tydligare och överskådligare i samband med de politiska insatserna för forsknings- och uppfinnings-verksamhet, speciellt gentemot de geografiskt närmaste områdena i Östeuropa och Medelhavsregionen.

FIGUR

Utvärdering av tekniken

Vetenskaplig utvärdering SCENARIO

"Instrumentbräda"

Informationsnätverk

Industriell utvärdering /

SAMRÅD EU/EP

/

Beslut om formulering av övergripande strategier

/

AKTÖRER

på forsknings-, uppfinnings- och

marknadssidan

/

STÖRRE INDUSTRIELLA SAMARBETSPROJEKT

Konsekvensanalys

- att åtgärderna är samordnade

- konkurrenskraft och sysselsättning

- ekonomisk och social sammanhållning /

NYA CREST

/

Preliminär sållning enligt givna kriterier

/

Tidsbegränsad uppläggning av samarbetsnätverk

/ Inrättande av arbetsgrupp för varje projekt för attaktivera nations- och gemenskapsresurser och främja dialog med och mellan FoU-aktörerna

SLUTGILTIGA PROJEKT

/ / /

Avtalspromemoria

/

KOMMISSIONEN

/

ESK

Förslag om projektpaket för industriellt samarbete

PARLAMENTET RÅDET

/ "FORSKNING, INDUSTRI"

BESLUT ENLIGT FÖRENKLAT FÖRFARANDE

/

ARBETSGRUPP FÖR ADMINISTRATION OCH KONTROLL

av att resurser och projekt fungerar väl

/

Regelbundna rapporter om lyckade industriella och kommersiella tillämpningar samt framgångar i relation till konsument- och medborgarbehov

2. Inledning

2.1. Unionsfördraget (artikel 130 F) förutser att FoU-politiken skall integreras med gemenskapens andra politikområden med målet att förstärka de europeiska företagens konkurrenskraft genom ökade FoU-satsningar. Fördragets artikel 130 G uttrycker också klart och tydligt att medlemsländernas och gemenskapens forskning och utvecklingspolitk skall samordnas.

2.2. Fördragets artikel 130 H ger kommissionen rätt att ta alla lämpliga initiativ för att främja samordningen av medlemsländernas och gemenskapens FoU-politik. Utöver kommissionens hittills sparsamt använda initiativrätt preciserar artikel 130 H också att "gemenskapen och medlemsländerna skall samordna sin verksamhet inom forskning och utveckling för att säkerställa inbördes konsekvens mellan medlemsländernas politik och gemenskapens politik".

2.3. Sedan början av 80-talet har gemenskapen använt ramprogram för sin fleråriga planering av gemensam verksamhet. Ramprogrammen har som mål att på ett enhetligt sätt samordna den FoU-verksamhet som medlemsländerna bestämt skall utföras gemensamt.

2.4. Vid ramprogrammets verkställande kan gemenskapen använda sig av artikel 130 K, 130 L och 130 N i fördraget, men hittills har kommissionen, enligt revisionsrätten () "inte tagit något initiativ utanför gemenskapens befintliga program och inte heller vid tillämpningen av artikel 130 K (kompletterande program) och artikel 130 N (gemensamma projekt)". Revisionsrätten beklagar detta förhållande.

2.5. Slutligen anger fördraget i artikel 130 första stycket fjärde strecksatsen, att gemenskapens och medlemsländernas insatser syftar till att skapa de nödvändiga förutsättningarna för den europeiska industrins konkurrenskraft och att "verka för ett bättre utnyttjande av de industriella möjligheterna som skapas genom politiken avseende innovationer, forskning och teknisk utveckling".

2.6. Samordningen av de gemensamma forskningsinsatserna har hittills begränsats till den "de facto"-samordning som förutses i ramprogrammet. Programmets säkerställande av enhetliga FoU-insatser inom gemenskapen har hindrats av skarpa gränser mellan delprogrammen och av byråkrati. Därför har utformandet och administrationen av FoU-program ofta anförtrotts avgränsade grupper: "programmen utformas inom avgränsade grupper som är mycket oemottagliga för påverkan utifrån".

2.7. Utöver detta är "ett annat negativt element den strikta avgränsning som finns inom medlemsländerns ministerier och förvaltningar" (), och frånvaron av systematiskt och snabbt utbyte mellan de myndigheter som ansvarar för forskning och industri. Detta har en negativ effekt på forskningsinsatsernas öppenhet, överblickbarhet och effektivitet och gör det svårt att identifiera den europeiska industrins och de europeiska medborgarnas behov av FoU.

2.8. Därför finns det risk för att program fortlöpande finansieras genom "systemets tröghet" och att de därigenom "tenderar att permanenta sig själva" (). Enligt ett tidigare yttrande från ESK är det "nödvändigt med en strikt kontroll av den oundvikliga byråkratin i samband med det stora ansvaret att samordna forskningspolitiken om inte innovationer och initiativ skall drabbas på ett negativt sätt" (). Trots kommissionens ansträngningar att samordna delvis överlappande forskningsprogram har det funnits en tendens till splittring och till att inbegripa av marginella sektorer.

2.9. Detta är ståndpunkten beträffande lagstiftande och institutionella mekanismer för de administrativa rutinerna, samtidigt "som man bör ta upp de invecklade och långsamma procedurerna", som enbart delvis minskas av den mellaninstitutionella överenskommelsen, "och att dessa överlappar den årliga budgetprocessen vilket är en ständig källa till konflikter mellan institutionerna" ().

2.10. Gemenskapens utvärderingsrapporter - som inte mäter sin effektivitet i termer av spridning av forskningsresultat och dess inverkan på den tekniska utvecklingen - koncentrerar sig snarare på arbetet inom specifika program än på marknadsmässiga och tekniska framsteg sedda ur ett globalt konkurrensperspektiv.

2.11. COST verkar vara det enda användbara stödet för samordnade samarbetsinitiativ på EU-nivå, även om kommissionen ännu inte prioriterat COST ().

2.12. Samordningen med andra politikområden - i synnerhet med EU:s globala strategi - kan förbättras avsevärt. Den globala strategin bör ge högsta prioritet till dynamiken mellan forskning, nyskapande och marknad i syfte att främja biprodukter från den gemensamma forskningen som kan ha en positiv inverkan på ekonomin och arbetsmarknaden.

2.13. Vitboken identifierar bl a två stora svagheter som kan äventyra de ansträngningar - både i form av mänskligt kapital och i form av finansiella resurser - som de europeiska medborgarna gjort för att skapa en mer stabil och konkurrenskraftig utveckling av den ekonomiska tillväxten och tillgången på nya arbetstillfällen. Dessa svagheter är bristen på samordning på olika nivåer inom FoU-insatserna och programmen och den relativt begränsade kapaciteten att på kort tid omvandla FoU-resultat i industriella och kommersiella framgångar.

2.14. De stora och snabba förändringarna som Europa står inför - global konkurrens, stor arbetslöshet och en accelererande teknisk utveckling - kräver samordnade FoU-insatser. EU:s dåligt samordnade FoU-insatser är därför både föråldrade och riskabla.

2.15. Kommissionen i informationsmeddelandet om "FoU: samordning genom samverkan" (), Europaparlamentet i resolutionen från 15 juni 1995 om ovanstående meddelande, de enskilda medlemsländerna i utformningen av FoU-politiken, våra handelspartners i andra delar av världen och forskningsrådet vid dess möten den 10 mars och 9 juni 1995 har alla understrukit sin avsikt att koncentrera sina resurser på att förbättra samordningen i syfte att påskynda processen forskning/nyskapande/marknadsföring.

3. Allmänna synpunkter

3.1. Teknologi är nyckeln till framgång samtidigt som japanska och amerikanska exempel visar på att det är viljan att omvandla forskningsresultat till ökad tillväxt och arbets-tillfällen som måste genomsyra hela samhället. Därför krävs en verklig "intelligensrevolution" som skapar en kontinuerlig förnyelseprocess och en löpande kompetensförbättring, i synnerhet bland unga människor.

3.2. I detta sammanhang erbjuder industriellt och tekniskt samarbete en rad möjligheter:

- Ökad konkurrenskraft genom en samordning av insatser och genom skapandet av samordningsvinster i syfte att uppnå en "kritisk massa" som ger förutsättningar för att snabbt uppnå nyskapande tekniska resultat.

- Upprättandet av en balans mellan konkurrenskraft och samarbete i syfte att nå positiva resultat för ekonomin och på arbetsmarknaden.

- Förstärkning och konsolidering av europeiska strategier och genomförande, med andra ord att tänka och handla europeiskt.

- Ökning av den nödvändiga interaktionen mellan olika program i syfte att skapa ett tydligt, konsekvent och resursrikt europeiskt system som gör det möjligt att koordinera ett europeiskt samarbete som samtidigt är öppet för den globala marknaden.

3.3. Både triaden EU/USA/Japan och de enskilda EU-länderna ser samordning som nyckeln till att nå dessa målsättningar och säkerställa att den övergripande politiken, olika instrument och genomförande samverkar på ett dynamiskt och konsekvent sätt.

3.3.1. Samordningen har dock tagit sig olika former beroende på olika kulturella och historiska förutsättningar, samhällsstruktur och förvaltning.

3.4. Detta perspektiv ger tre alternativ för samordningen av FoU av vilka endast det sista, enligt kommittén, är möjligt att genomföra i EU:s nuvarande tillstånd.

3.4.1. Det första och mest självklara alternativet för EU är att organisera sig utifrån samma principer som sina konkurrenter utan att göra avkall på sina särdrag.

3.4.1.1. Detta skulle innebära utvecklandet av en välfinansierad samordningspolitik, anpassning av administration och kompetensfördelning samt att EU skulle tala med en röst i sina kontakter med tredje land.

3.4.1.2. Detta alternativ skulle dock inte ta hänsyn till logiska och kulturella olikheter, Europas många kulturer och integrationen av Europa som grundas på subsidiaritetsprincipen. Detta skulle också ske i en tid då EU fortfarande har långt kvar till en politisk union, institutionella reformer och en översyn av sitt administrativa system.

3.4.2. Det andra alternativet är en uppdatering av existerande samordningsinstrument inom EU:s forskningsprogram genom (användandet av) en flexibelt och varierat angreppssätt vid framtagandet av riktlinjer för forskningen och vid dess tillämpning, samt för att ge EU-länderna en mer enad position i internationella sammanhang.

3.4.2.1. Beträffande detta alternativ anser kommittén att det brådskar att förbättra konkurrenskraften och situationen på arbetsmarknaden och att det därför inte räcker med att förbättra befintliga instrument - även om förbättringarna är lämpliga och nödvändiga.

3.4.2.2. ESK anser att det i konkurrensen mellan välutrustade kontinentala system inte räcker att enbart förbättra FoU-instrumenten. Det är också nödvändigt att förbättra de riktlinjer som instrumenten utgår ifrån.

3.4.3. För det tredje, anser ESK att den aktuella och mest gynnsamma vägen att nå målen för industriell konkurrenskraft, ökad ekonomisk och social sammanhållning, förbättrad livskvalité och fler arbetstillfällen är att säkerställa systematisk samstämmighet mellan EU:s FoU-politik, nationell FoU-politik och alla andra politikområden och instrument inom EU.

3.4.3.1. En enhetlig referensram är av avgörande betydelse om alla de som arbetar med industriell utveckling och humankapital inom förvaltningar, universitet och forskningscentra samt slutanvändare och konsumenter skall visa en mer påtaglig uppskattning av det tillskott som EU-samordningen ger och därigenom agera på ett mer strategiskt och operativt sätt.

4. Handlingsförslag

4.1. Med tanke på målsättningen att integrera gemenskapens forskning och teknologiska utveckling förordar kommittén fem parallella åtgärder. Man bör:

- göra samordningen till ett instrument som kan möta behovet inom gemenskapens nuvarande FoU;

- utveckla en smidig och tvärvetenskaplig metod med tanke på ramprogram V;

- utveckla det internationella samarbetet;

- utforska nya samarbetsvägar från planeringsstadiet;

- förstärka samarbetsramen för all annan gemenskapspolitik, för att skapa en effektiv och attraktiv miljö för dem som sysslar med forskning och innovation.

4.2. Samordning i forskningens och den teknologiska utvecklingens tjänst

4.2.1. Ett nyckelområde för åtgärderna är ett systematiskt utbyte av relevant och jämförbar information om EU:s forsknings- och utvecklingsarbete inom det teknologiska området. Därigenom kan man skapa en klar, öppen, snabb och effektiv måttstock för gemensamma beslut, både på företagsnivå och på det regionala, nationella och europeiska planet.

4.2.2. Vad beträffar de möjliga handlingsvägarna, understryker kommittén vikten av att det europeiska nätverket för teknisk analys (ETAN) snabbt kommer igång med sin verksamhet. Redan tidigare finns ju OTA () i amerikanska kongressen och NISTEP (). Nätverket ETAN kommer att knytas till "Industrial Assessment Mechanism" (IAM), som kommittén hoppas snart skall komma igång (), och som skall hjälpa till att skapa och/eller förstärka medlemsstaternas analysorganisationer.

4.2.2.1. Till användarna av ETAN och IAM bör man enligt kommittén inte bara räkna administratörerna och de nationella och europeiska parlamentarikerna utan också industrin och EU:s olika socioekonomiska aktörer.

4.2.2.2. Samtidigt bör man utrusta Institutet för teknisk framtidsforskning i Sevilla och snabbt få igång verksamheten där, inom ramen för gemenskapens forskningscentrum (JCR): verksamheten inom "den europeiska observationsgruppen för vetenskap och teknologi" skall, som analysinstrument av tekniska trender i samband med de socio-ekonomiska behoven i gemenskapen, bidra till att erbjuda ansvariga europeiska politiker och industrimän all information som är nödvändig för vetenskapliga utvecklingsstrategier och teknologisk förnyelse.

4.2.2.3. Enligt kommittén bör Europeiska sällskapet för vetenskap och teknologi (ESTA) och Europeiskt forum för vetenskap och teknologi spela en positiv och konkret roll när det gäller att bidra till utformningen och tillämpningen av konsekventa europeiska forskningsstrategier. Ett annat viktigt instrument är den europeiska rapporten om vetenskapliga och tekniska indikatorer, som dock fortast möjligt bör kompletteras med de europeiska indikatorerna för innovation och publiceras två gånger om året.

4.2.2.4. Kommittén anser att man bör publicera analyser och beräkningar på nationell och regional nivå på grundval av harmoniserad statistik () före EU:s rapporter, och att man låter de nationella och regionala rapporterna bli en integrerad del av EU:s rapporter.

4.2.3. Enligt kommittén bör dessa handlingsmodeller utgöra grunden för en veritabel strategi för en konkurrenskraftig FoU-politik inom EU. De som sysslar med teknologisk utveckling och innovation måste se den som ett förslag till en ram och inte som ett påbud.

4.2.3.1. Denna strategi bör läggas upp av råden för forskning och industri, tillsammans med Europaparlamentet. Råden bör få hjälp av EU:s kommitté för vetenskap och teknisk forskning (CREST), där det ingår statssekreterare för forskningsdepartementen som bör vara förbundna, om så är fallet, med statssekreterarna för industidepartementen och CRESTs uppgift bör bli den ursprungliga: att samordna nationell politik och gemenskapspolitik inom detta område och att utforma projekt som har intresse för gemenskapen.

4.2.3.2. I framtiden, och samtidigt med EU:s fördjupnings-process, skulle CRESTs sammansättning kunna utgöra en mer balanserad representation av medlemsstaterna och av kommissionens olika led, och dess uppgift bör utsträckas till att också gälla riktlinjerna för utbildning och förnyelse.

4.2.3.3. Kommittén anser att det vore bra om den rådgivande kommittén för forskning och industriell utveckling (IRDAC) knöts till CRESTs verksamhet, för att redan från början garantera att industrin aktivt kommer att delta i utformandet av en strategi. IRDAC borde också utvidgas och förutom represententer för ekonomiska och sociala organisationer inbegripa användarna.

4.2.3.4. För övrigt bör CRESTs verksamhet genomsyras av den största öppenhet och dess rapporter och yttranden bör vidarebefordras inte bara till rådet och till kommissionen utan också till Europaparlamentet och till Ekonomiska och sociala kommittén.

4.2.3.5. Det är också viktigt att garantera en ständig interaktion mellan CREST och programkommittérna. Kommittén är bekymrad över den stora mängd rådgivande kommittér som diskuterats av forskningsrådet den 9 juni 1995. Dessa riskerar att tynga ner och byråkratisera samordningsmekanismerna och kanske utföra ett dubbelarbete tillsammans med de underkommittéer som CREST kan komma att upprätta.

4.2.4. Förutom det systematiska utarbetandet av framtids-modeller och information om dessa, rekommenderar kommittén att man startar ett system för förhandsinformation mellan medlemsstaterna genom ett nätverk av databanker som är öppna och lätta att komma åt. Denna information ska gälla föreslagna nationella projekt inom forskning och utveckling liksom information om stödåtgärder samt öka öppenheten hos de nationella FoU-programmen.

4.2.4.1. Detta förhandsutbyte av information borde enligt kommittén leda till att man utarbetar översikter som liknar dem som just nu har antagits av den europeiska observationsgruppen om sysselsättning. De ska kunna ge en snabb översikt och helhetssyn som gör att man kan göra systematiska jämförelser mellan åtgärder som antagits av de olika medlemsstaterna i EU.

4.2.4.2. Öppnandet av den offentliga sektorn inom FoU som stipuleras i direktiv 92/50/EEG () och 93/38/EEG () bör enligt kommittén likaledes tillämpas helt och fullt genom öppna och samordnade procedurer och tidsplaner, för att underlätta att man genomför nationella program och gemenskapsprogram tillsammans.

4.3. Ett flexibelt och tvärvetenskapligt grepp inför det femte ramprogrammet

4.3.1. Trots att gemenskapens fleråriga program finslipats under årens lopp räcker det fortfarande inte till för att ge unionen ett logiskt och konsekvent verktyg.

4.3.1.1. Kommittén har pekat på att den samlade finansieringen inom FoU:s fjärde ramprogram är otillräcklig "såvida kommissionen betraktat sitt förslag som en del av ansträngningen att få fart på den ekonomiska tillväxten och sysselsättningen inom gemenskapen". Därför bör de krediter man gett "de särskilda programmen koncentreras till de forskningsområden som direkt bidrar till att sätta fart på tillväxten och sysselsättningen i Europa inom ramen för en ökad selektivitet" ().

4.3.2. Enligt kommittén innebär gemenskapens begränsade resurser att det är ännu angelägnare att rationalisera förvaltningen. Inför det femte ramprogrammet bör man garantera ett flexibelt och tvärvetenskapligt grepp, genom att å ena sidan upprätta en förbindelse mellan de olika programmen och å andra sidan inrikta dem på forskningsaktiviteter som kan skapa en positiv effekt på ekonomi och sysselsättning i gemenskapen. Detta förfarande medför inga byråkratiska belastningar utan det bör leda till en ytterligare förenkling av insynen i och tillgängligheten av förfarandet.

4.3.2.1. Detta kräver en nära samordning mellan kommissionens olika generaldirektorat och samtidigt en mer vaksam och mer kvalificerad roll för programkommittéerna och de rådgivande kommittéerna så att de kan skapa samverkansvinster mellan gemenskapens särskilda program, liksom mellan dessa och relevanta nationella program, och på så sätt ge en större klarhet, öppenhet och smidighet åt mervärdet i gemenskapens forsknings- och innovationspolitik.

4.3.2.2. Dessa samordningsvinster skulle kunna aktiveras genom att publicera information om de relevanta nationella programmen i "informationsdokument" för varje särskilt gemenskapsprogram.

4.3.3. Den årliga rapporten om verkställande och spridning av forsknings- och utvecklingsverksamheten, som tas upp i artikel 130 P i fördraget som upprättar den Europeiska gemenskapen, är enligt kommittén ett viktigt instrument för att garantera öppenhet inom forskningspolitiken. Kommittén skulle vilja att kommissionen redan i år publicerade sin första årsrapport och kommittén insisterar på att ett exemplar även sänds till dem.

4.3.4. I samband med detta understryker kommittén kravet på att utveckla åtgärder som syftar till att:

- skapa en inre europeisk marknad för innovation, dvs som tar bort den nuvarande uppdelningen i sektorer;

- främja en samordnad europeisk inramning för fiskala åtgärder mellan medlemsstaterna, som är till gagn för immateriella investeringar och innovationsverksamhet, speciellt i små och medelstora företag;

- stimulera en bättre interaktion mellan forskning och industri genom nya systemlösningar och en gynnsam juridisk ram;

- starta konkreta projekt för att påskynda övergången från innovation till marknad för att minska tidsåtgången, kostnaderna och riskerna genom att utnyttja de nya möjligheter som informationssamhället ger.

4.3.5. I detta perspektiv anser kommittén att interna, tidsbegränsade arbetsgrupper som betjänar olika generaldirektorat är starka och nödvändiga diagnosverktyg i nuläget. Genom att koncentrera sig på vissa prioriterade frågor kan de förvalta de olika forskningsinsatserna på ett sätt som motsvarar industrins och marknadens krav.

4.3.6. Kommittén bekymmrar sig över metoden och över den oklara presentationen som använts i det första urvalet av projekt av gemensamt intresse som nyligen offentliggjorts: undervisnings- och multimediaprogram, vacciner och virussjukdomar, framtidens bil, en ny generationen av flygplan, framtidens tåg, och kombinerade transporter. De fyra sista skulle kunna sammanfattas, även om det inte har gjorts uttryckligen, i en framtidsplan av en transportfilosofi som integrerats i och gjorts förenlig med miljön.

4.3.7. Kommittén erkänner att dessa val stämmer överens med principerna för öppenhet och klarhet. Men kommittén kan inte dölja att den ifrågasätter denna metod om den innebär att det existerande interna ramverket kommer att ersättas av förstärkta prioriteringar inom forskningen, vilka naturligtvis kommer att dra till sig industriernas och de berörda användarnas samtycke, på grund av möjligheterna att få hjälp med finansieringen.

4.3.8. Även om det behövs ett ramverk av mekanismer för att underlätta och rationalisera kommissionens tjänster, om stora industriprojekt skall kunna komma till stånd, vill kommittén peka på den inneboende svagheten i en metod som riktar sig uppifrån och ner, och där man kanske inte tar hänsyn till verkligheten och till hur snabbt de teknologiska förändringarna sker i världen.

4.3.9. Risken finns att man vidmakthåller bristerna i gemenskapens nuvarande FoU-politik om man anförtror utformningen av forskningsscenarier till avgränsade byråkratiska grupper i stället för att fastställa en ram som leder till samverkan, och där de offentliga myndigheterna, företagen, användarna, forskningscentrum och universiteten kan tillvarata de möjligheter som tillskotten från gemenskapen kan tillföra.

4.4. Främjande av internationellt samarbete

4.4.1. Vad beträffar internationellt samarbete anser kommittén att det är nödvändigt att EU ser till att dess åtgärder koordineras med medlemsstaternas, både i internationella forum och vad gäller deltagande i program med räckvidd över hela världen.

4.4.2. Kommittén anser att medlemsstaterna skulle kunna ha glädje av ett mer konsekvent vetenskapligt samarbete med de andra parterna i triaden och av ett samordnat deltagande i internationella forskningsprogram om stor vetenskap inom områden som miljö, mänskliga gener och klimatologi. Programmen ITER (International Thermonuclear Experimental Reactor) och IMS (Intelligent Manufacturing Systems) är två positiva exempel på detta.

4.4.3. Kommittén förespråkar i synnerhet ett systematiskt, institutionaliserat samråd före alla internationella möten och ett kontinuerligt informationsutbyte om medlemsstaternas samarbetsöverenskommelser med tredje land och internationella organisationer för att samordna dem med liknande EU-initiativ.

4.4.4. När det gäller samarbete med andra EU-initiativ, vill kommittén understryka betydelsen av ett mer systematiskt och integrerat samarbete, i synnerhet med EUREKA och COST. Dessa program är ovanligt flexibla och bygger på frivillig samordning och ett angreppssätt "nerifrån och upp" och är bra modeller för vetenskapligt samarbete och europeisk teknologisk innovation. Eftersom de till största delen finansieras genom nationella program är de en länk till gemenskapens FoU-politik om de lanseras tillsammans.

4.4.5. Kommittén anser att EU bör främja internationella åtgärder för fri rörlighet, utbyte och handel med teknologi och uppmuntra samarbete mellan företag, i synnerhet när det gäller små och medelstora företag. Avsikten med dessa åtgärder bör i synnerhet vara att förbättra tillträdet till världsmarknaden och harmonisera de regler och bestämmelser som styr normer och immateriella tillgångar.

4.5. Industriella samordningsprojekt: nyskapande metoder för samordning "vid källan"

"Det är i förändringen som tingen finner sin mening" (Heraklitos)

4.5.1. Förutom åtgärder som syftar till att förbättra den befintliga ramen för gemenskapens FoU-politik, föreslår kommittén en parallell utveckling av nyskapande metoder för samordning.

4.5.2. Det rör sig om att förflytta samordningscentrumet uppåt:

- Å ena sidan måste EU bidra med ramen till ett system som syftar till att underlätta användningen av de finansiella, juridiska och tekniska hjälpmedel som finns på nations- och gemenskapsnivå och med hjälp av alla berörda politikområden skapa en atmosfär som främjar samordningen.

- Å andra sidan måste de som är verksamma inom forskningen vara i stånd att på grundval av den tekniska händelseutvecklingen och de strategier som utarbetats på gemenskapsnivå, bestämma vilka åtgärder inom FoU de prioriterar och samordna dessa i projekt på Europanivå.

Metoden

4.5.3. Den nya metoden skulle innebära att:

- parallellt med specifika program inom ramprogrammet, starta ett antal industriella samordningsprojekt. Dessa projekt skulle särskilt kunna dra fördel av de förbättringar som gjorts inom den nuvarande ramen för gemenskapssamarbetet på lång och medellång sikt;

- inom ramen för de medel- och långsiktiga huvudmål som fastställts på gemenskapsnivå kan dessa projekt utgöra ett verktyg för frivillig samordning "vid källan", det vill säga som efter utformningen förverkligas av aktörerna själva inom området för forskning/nyskapande/marknadsföring;

- man kan nå geopolitisk jämvikt när det gäller ekonomisk och social sammanhållning som är godtagbar för alla medlemsstater inom ramen för "paketet" med antagna projekt;

- man kan för varje projekt aktivera nya arbetsgrupper med representanter från flera av kommissionens direktorat. Dessa skall verka som initiativtagare i projektet och göra samverkan möjlig mellan finansiella, juridiska, skattemässiga och administrativa instrument på gemenskaps- och nationsnivå;

- man kan så fort som möjligt komma fram till resultat när det gäller återverkningarna på den industriella konkurrenskraften och sysselsättningen. Detta genom att skapa system, inom och utanför projekten, för en snabbare omsättning av resultaten i industriella och kommersiella framgångar.

Urvalskriterierna

4.5.4. Kriterierna för de enskilda projekten måste vara klart definierade och uttalade i förväg. De skulle kunna utformas på följande sätt:

- samstämmighet mellan forskningspolitikens övergripande strategiska valmöjligheter och nyskapandet inom gemenskapen;

- deltagande av aktörer från flera medlemsstater;

- förstärkning av gemenskapens industriella konkurrenskraft och nyskapande kapacitet och av närsamhället genom att främja immateriella investeringar på området för forskning och yrkesutbildning;

- förstärkning av den ekonomiska och sociala sammanhållningen genom en jämn geografisk spridning på deltagarna;

- en skala som är förenlig med målet och garanterar att de olika beståndsdelarna inom forskningen, utvecklingen, den praktiska tillämpningen, nyskapandet och marknaden är representerade;

- jämnt deltagande från företagen, inklusive SMF (små och medelstora företag), forskningscentrum, universitet och användare;

- mekanismer som tillåter en snabbare omsättning av forskningens resultat till tekniska och marknadsmässiga innovationer som är allmänt tillgängliga;

- ge tydliga framtidsperspektiv när det gäller kort- och långsiktiga ekonomiska fördelar och för återverkningarna på sysselsättningen;

- förhandsutvärdering av de tekniska och vetenskapliga riskerna och konsekvensen för konkurrensen på marknaden;

- preliminär tillgång till tillräcklig nationell finansiering och gemenskapsfinansiering för att uppnå den kritiska massan.

Förfarandet för godkännande

4.5.5. De industriella integreringsprojekten borde först granskas av det nya CREST som leds av kommissionen. Detta bör utgöra ett första urval av de projekt vilkas form och innehåll bäst överensstämmer med de ovannämnda kriterierna och som hjälper till att avhjälpa eventuella brister. De projekt som väljs publiceras via det europeiska informationsnätet för att på så sätt kunna engagera intresserade parter i största möjliga utsträckning.

4.5.6. De projekt som väljs skickas vidare till kommissionen som kommer att ha i uppgift att organisera en tillfällig gemenskapsgrupp, tillfälliga arbetsgrupper med medlemmar från olika direktorat. Målsättningen är att stötta och samordna projekten och tillhandahålla alla tillgängliga interna resurser inom och utom ramprogrammet och vid behov åberopa artiklarna 130 K (tilläggsprogram), 130 L (deltagande i program som genomförs av flera medlemsstater) och eventuellt 130 N (gemensamma företag) i Maastrichtfördraget.

4.5.6.1. Gemenskapen skulle därmed fungera som katalysator för de nationella offentliga resurserna och bidragen från andra internationella och privata organ och - i samarbete med förslagsställarna - för genomförandet av de finans-, skatte- och utbildningsåtgärder som är bäst ägnade att maximera projekts livsduglighet, öppenhet och klarhet samt dess bidrag till gemenskapen.

4.5.6.2. Kommissionen bör ägna särskild uppmärksamhet åt en möjlig uppkoppling till strukturfonderna, sammanhållningsfonden, Europeiska investeringsbanken och Europeiska investeringsfonden för finansiellt stöd. Om någon region utanför EU är inblandad bör uppmärksamhet ägnas åt uppkoppling med samordningssinstrument som PHARE, TACIS, MED, ECIP.

4.5.6.3. Kommissionen skall också garantera att tillgångarna koncentreras på ett effektivt sätt och undvika ett överflöd av projekt som kan återskapa riskerna för splittring som finns inom ramprogrammet.

4.5.7. Samförståndspromemorior bör reglera finansieringen för varje projekt som godkänts av kommissionen, medlemsstaten och varje annat finansiellt gemenskapsinstrument som kan bli aktuellt tillsammans med finansiella, skattemässiga och utbildningsmässiga stödåtgärder. Dessa skall förberedas av kommissionen och undertecknas av medlemsstaterna, kommissionen och varje annat offentligt eller privat organ som berörs på olika nivåer.

4.5.8. Paketet med industriella samordningsprojekt med samförstånds-promemorian för varje projekt skall antas av kommissionen efter överläggningar, enligt tidigare angivna förfaranden och tidsplaner, vid vilka representanter från kommissionen, från Europaparlamentet och från medlemsstaterna deltar, för att säkerställa geografisk jämvikt och jämvikt mellan projekt inom olika områden och för att säkra utvecklingen av allmänna teknologier samt dessutom spridning och överföring av resultat och en principiell politisk enighet.

4.5.9. Så snart ett projekt organiserats, arbetsgrupperna tillsatts och de ovannämnda åtgärderna genomförts presenterar kommissionen ett formellt förslag för rådet och Europaparlamentet. Detta förslag anger de olika projekt som föreslagits tillsammans med samförståndpromemorian och tillhandahåller faktablad som specificerar projektens inverkan på miljön, den ekonomiska och sociala sammanhållningen, sysselsättningen, yrkesutbildningen och de mänskliga resursernas rörlighet samt på genomförandet av de finansiella instrumenten för ramprogrammet och andra program.

4.5.10. Antagandet av formella paket med industriella samordningsprojekt skulle vara (forsknings- och industri-) rådets och Europarlamentets ansvar efter att ha rådfrågat Ekonomiska och sociala kommittén. Ett påskyndat beslutsförfarande skulle användas.

4.5.11. Förfarandet bör garantera att beslutsfattandet och organisationen utförs på ett snabbt och flexibelt sätt i enlighet med industrins krav och den internationella konkurrensens förändringstakt.

Hjälp och kontroll

4.5.12. Kommissionens skulle övervaka, erbjuda hjälp och formulera regler för projektens organisation, garantera att användningen av alla gemensamma och nationella mekanismer samordnas och se till att projektet utförs på ett korrekt sätt.

4.5.13. Kommissionen bör lämna in årliga rapporter till rådet, Europaparlamentet och Ekonomiska och sociala kommittén. Dessa rapporter skall redogöra för de framsteg som görs i fråga om projektens interna målsättning men också (och framförallt) kartlägga möjliga återverkningarna på nyskapande inom ekonomin, sysselsättningen och för konkurrenskraften samt gemenskapsinstruments och nationella instruments verkliga bidrag och effektivitet. De skall även redogöra för förbättringar som kan komma i fråga.

4.5.14. Vid slutet av varje projekt skall en slutlig rapport presenteras för rådet, Europaparlamentet och Ekonomiska och sociala kommittén. Förutom att bedöma i vilken utsträckning tekniska och nyskapande målsättningar uppnåtts skall rapporterna belysa de industriella och kommersiella återverkningarna på kort och lång sikt på konkurrenskraften och sysselsättningen. De skall se till att den europeiska allmänheten blir direkt medveten om det verkliga mervärde som gemenskapen tillförts genom projektet.

4.6. En samordnad ram för gemenskapens politik för en effektiv forskning och ett effektivt nyskapande

4.6.1. Gemenskapen har ett antal handlingsprogram och instrument som kan förstärka dynamiken forskning/nyskapande/marknadsföring och därmed hjälpa till att uppnå målsättningarna industriell konkurrenskraft, ekonomisk och social sammanhållning och skapande av arbetstillfällen. Kommittén anser att denna potential måste utnyttjas systematiskt för att kunna tillhandahålla en passande och stödjande ram, vilket är väsentligt för FoU-åtgärder som är inriktade på dessa mål.

4.6.2. Här vill kommittén understryka att industripolitiken är avgörande för att knyta forskningen till marknaden. Framför allt är det viktigt att på gemenskapsnivå samla de aspekter av dynamiken forskning/nyskapande/marknad som redan förenats på nationell nivå.

4.6.2.1. De industriella utvärderingsnätverken för den inre marknaden måste utvecklas samtidigt som och i nära samarbete med ETAN (European Technology Assessment Network). Lagstiftningsinstrument för industriellt och tekniskt samarbete - förutom de som tillhandahålls enligt EEIG (European Economic Interest Grouping) - kommer också att behövas. Införandet av Europeiska företagsstadgan bör snabbas på och man bör införa ett tillvägagångssätt för att avlägsna skattemässiga och andra sorters hinder för detta samarbete. På samma gång måste man hitta nya vägar för att underlätta skapandet av europeiska företagskonsortium. En gemenskapspolitik för främjande av nyskapande och kvalitet behövs också å det snaraste.

4.6.2.2. Kommittén vill understryka behovet av att förstärka den europeiska standardiseringspolitiken, som bör samordnas med FoU-politiken i linje med de normgivande aspekterna av olika gemenskapsprogram. Ett betydande bidrag till FoU-politiken skulle kunna komma från upprättandet av en internationell politik för skydd av immateriell och industriell egendom som är tillämplig på patent, varumärken, utformning och modeller, särskilt med tanke på skyddet av nya multimediatekniker. En ytterligare kombination skulle kunna komma från formulering av normer för den etiska aspekten av forskning och dess användning inom tekniken som överensstämmer med Europaparlamentets resolutioner och Europarådets konvention om bioetik.

4.6.2.3. För detta syfte känner kommittén att det bör finnas ett nära samarbete mellan informationssamhällets utveckling och FoU:s strategier och verksamhetsramar.

4.6.2.4. Industripolitiken kan också ge ett värdefullt bidrag genom att effektivisera förfarandet och förbättra insynen i nationella förordningar och gemenskapsförordningar och genom en allmän modernisering av offentliga ingripanden (t ex IDA-telematiknätverk (datautbyte mellan administrationer) och det fleråriga programmet för elektroniskt utbyte mellan industri och administration).

4.6.2.5. Den rådgivande kommittén för konkurrenskraften bör samverka med CREST och IRDAC för att ge åtgärderna en tydlig ram. Slutligen måste man hitta sätt att underlätta det industriella samarbetet och informations- och partnersökandet i nära samverkan med FoU-politiska åtgärder, samtidigt som man väger in de företagspolitiska åtgärder som redan finns.

4.6.3. Särskild uppmärksamhet bör ägnas samordningen mellan FoU-politik och politik som rör små och medelstora företag eftersom - vilket underströks av europeiska rådet i Cannes den 26/27 juni 1995 - den större flexibilitet, kreativitet och dynamik som mindre företag har kan ge ett avgörande bidrag till nyskapandet och skapandet av nya arbetstillfällen.

4.6.3.1. Kommittén vill i detta hänseende understryka betydelsen av uttalandet i vitboken att "(...) små företag som är verksamma inom högteknologiska sektorer (...) eller inom tillverkningsindustrin representerar en betydande källa till tillväxt. I USA har en väldigt stor del av den framväxande tekniken först utvecklats inom små företag som är bättre utrustade att förutse marknadens behov och agera snabbt ()"

4.6.3.2. Kommittén vill understryka den nyckelroll som innovatörer och de som är ansvariga för att små och medelstora företagens forskningsresultat omsätta i praktiken, särskilt de specialiserade småföretagens, kan komma att spela.

4.6.3.3. Gemenskapen måste tillhandahålla större öppenhet och mer information och hjälp på gräsrotsnivå för att kunna förverkliga sin fulla potential. I detta hänseende är det också viktigt att ha tillgång till tekniska och industriella samordningsnätverk och till enkla, specialdesignade gemenskapsdatabaser över projekt och potentiella partner. Dessa kan utnyttja erfarenheten i VALUE (Valorization and utilisation for Europe) och SPRINT (Strategiskt program för nyskapande och teknologiöverföring).

4.6.3.4. Samverkan måste upprättas mellan gemenskapens FoU-program inklusive SMF, initiativ inom gemenskapens strukturfonder (särskilt SMF, anpassnings- och sysselsättningsinitiativ) och andra finansiella initiativ för SMF inom gemenskapen (EIB och EIF) ().

4.6.3.5. En effektiviserad administration, förbättringar av den skattemässiga och juridiska miljön, en förbättrad tillgång till kreditinstrument samt en kvalitativ politik för små och medelstora företag är viktiga faktorer för att främja forskning och utveckling. Kommittén har vid flera tillfällen påpekat att kommissionen bör undersöka möjligheten att införa nya finansiella mekanismer, särskilt för att starta nya företag och för att nya produkter snabbt skall få tillgång till marknaden. I detta avseende bör man överväga mekanismer som påskyndar och minskar kostnaderna för den kritiska övergångsperioden från prototyp till slutprodukt. Detta bör ske genom att ett särskilt projekt antas som syftar till att skapa ett europeiskt nätverk för digitala prototypcentrum.

Europeiskt nätverk för digitala prototypcentra: att skapa ett europeiskt nätverk mellan dagens digitala prototypcentra, för att hjälpa företag - i synnerhet små och medelstora företag - att hålla nere kostnaderna och förkorta tiden fram till marknadsintroduktion, dvs den tid som krävs för att överföra forskningsresultaten på den tekniska produkt som kan avsättas direkt på marknaden. Utvecklingen av olika programvaror - Meikos, CS Tools, Parsitec, Telmat, Perihelion's Helios och Idiris - gör det möjligt att simulera matematiska modeller för produktillverkning och att utföra ett stort antal tester, med avsevärd tidsvinst, vilka skulle ta mycket lång tid och vara kostsamma om de utförs på verkliga prototyper. En simulering med parallellkopplade datorer och kraftfulla stordatorer är inte bara användbar när det gäller produktens funktionsmässiga egenskaper utan kan även tillämpas på produktionsteknologin.

4.6.3.6. Stödåtgärder inom Euromanagement och Enterprise bör stärkas liksom förbindelserna mellan universitet, forskningscentra samt små och medelstora företag (). Det krävs en ännu starkare koppling med LEONARDO-programmet för att förbättra lärlingssystemet och fortbildningen av tjänstemän. Kommissionens verksamheter måste dock synkroniseras och tillvägagångssätten förenklas så att FoU-initiativen och övriga styrinstrument kan utnyttjas vid samma tidpunkt och ge upphov till synergieffekter.

4.6.4. Artikel 130 B i Maastrichtfördraget föreskriver att den ekonomiska och sociala samhörigheten skall beaktas både i det förberedande arbetet och när samtliga gemenskapspolitiska åtgärder genomförs. En samordning mellan gemenskapens styrinstrument för forskning och nyskapande och styrinstrumenten för regional utveckling är av högsta prioritet (). Införandet av denna princip i definitionen i det 4:e programmet motsvarar de önskemål som kommittén vid flera tillfällen har framfört (). Kommittén anser att främjandet av immateriella investeringar i nya teknologier, kvalitet, fortbildning och arbetsorganisation bör erhålla ett mer omfattande stöd från strukturfonderna, i nära samverkan med politiken för forskning och nyskapande.

4.6.4.1. I detta hänseende föreslår kommittén att man söker hitta nya tillvägagångssätt och metoder för en gemensam, samordnad och synkroniserad tillämpning av regionalpolitiska styrinstrument och styrinstrument för forskning och teknisk utveckling.

4.6.4.2. Det är dessutom av stor vikt att främja lokala utvecklingsinitiativ inom regionalpolitiken - kommittén utarbetar för närvarande ett yttrande på eget initiativ i denna fråga - för att fortsätta den påbörjade vägen mot en regionalisering av FoU-verksamheterna. En gemenskapsåtgärd för att skapa ett "europeiskt nätverk mellan learning communities" skulle kunna vara ett värdefullt bidrag på detta område.

"Europeiskt nätverk mellan learning communities" att skapa ett europeiskt nätverk mellan nyskapande system i olika områden och att möjliggöra en spridning och synergi mellan nyskapande processer i den privata och offentliga sektorn. Nätverkets bas bör ligga i vissa områden där det finns ett antal homogena och småskaliga företag, en vetenskaplig omgivning med en spridd teknologisk kultur samt ett pådrivande företag som kan fungera som katalysator för nya och finansiella resurser.

Processen som ges liv och styrs av dessa områden kan möjliggöra att det skapas ett i hög grad självstyrande system ("learning community"), som kan ange sina egna behov av fortbildning och information och tillgodose dem genom att använda både interna och externa resurser.

Information om erfarenheter som dragits av de "learning communities" som redan finns i EU kommer att spridas i det europeiska nätverket för att öka deras möjligheter och stärka deras inbördes förhållande.

4.6.5. Stödet till fortbildningspolitiken är tillsammans med forskningen en oumbärlig immateriell investeringsform för att garantera ett konkurrenskraftigt europeiskt system och för att anpassa arbetskraftens kvalifikationer till fortsatta teknologiska framsteg för att på så sätt undvika social utslagning. Intelligens-revolutionen involverar hela samhället i en komplicerad process, i vilken forskningen måste åtföljas av nyskapande och marknadens krav i ett interaktivt och icke-linjärt system, som inte bara omfattar industrin utan även utbildningssystemen och "inlärningssamhällets" mänskliga resurser, något som betonas i den första rapporten från den rådgivande kommittén för konkurrenskraft ().

4.6.5.1. En av de mest klarsynta experterna på ekonomisk historia har påpekat att "...människan har ett förtvivlat behov av en utbildningsform som möjliggör för henne att på ett klokt sätt tillämpa den kunskap som hon behärskar. En obildad människa som har lärt sig att tillämpa en avancerad teknologi blir ingen civiliserad människa. Hon blir på sin höjd en effektiv obildad människa. Teknologier och vetenskaplig kunskap ger ingen riktig samhällelig rikedom om inte dessa vägleds av kunskap och medvetande."

4.6.5.2. Arbetarens deltagande - genom fortbildning - i den nyskapande processen är viktigt då fortbildningsprogrammen bidrar till att stärka företagens konkurrenskraft och göra det möjligt för arbetarna att anpassa sina kunskaper till nya teknologier och föränderliga produktionsprocesser.

4.6.5.3. Gemenskapens instrument inom ramen för LEONARDO-, och SOKRATES-programmet och de nya gemenskapsinitiativen på området för fortbildning måste komplettera varandra för att tillsammans med strukturfonderna garantera en samordning mellan åtgärderna och prioriteringarna för gemenskapens FoU-politik.

4.6.6. Man bör även eftersträva att FoU-politiken i ökad utsträckning hänger nära samman med konkurrenspolitiken. Kommittén har vid flera tillfällen betonat nödvändigheten av att konkurrenspolitiken ligger i linje med unionens nya målsättningar (). Kommittén anser att konkurrenspolitiken inte bör inskränkas till att enbart vara ett begränsat kontroll-instrument. Politiken bör i stället bidra till att förbättra konkurrenskraften, sysselsättningen och samhörighetskänslan genom att inrikta sig på att tillåta överenskommelser mellan företag och på statligt stöd som gynnar utvecklingen av små och medelstora företag och FoU-åtgärder samt skapandet av nya arbetstillfällen.

4.6.6.1. Man måste nå en balans mellan de två målen för forskning och teknologiskt nyskapande för att undvika att någon får en dominerande ställning på global nivå och för att främja allianser av teknologiskt intresse.

4.6.6.2. Det statliga stödet har inte harmoniserats med GATT:s nya bestämmelser vilket tillåter statliga subventioner för forskning upp till 75 % för att undvika att skada den europeiska industrin i förhållande till konkurrenterna på världsmarknaden.

4.6.6.3. Kommittén noterar att kommissionen i sin 14:e rapport om konkurrensen (1994) lägger grunden för en rättslig ram som ändrats på ett tillfredsställande sätt.

4.6.6.4. Det är dessutom viktigt att säkerställa att den inre konflikten mellan den intellektuella äganderätten och konkurrenslagstiftningen inte medför att den teknologiskt nyskapande processen kvävs. Kommittén föreslog nyligen att bestämmelserna för tillämpningen av fördragets artikel 85, tredje stycket, skall föreskriva kategoriska undantag för att främja spridandet av teknologisk kunskap och tillverkning av nya och förbättrade produkter i Europeiska unionen ().

4.6.7. En annan aspekt som är av särskilt stor vikt är nödvändigheten av att garantera att det internationella samarbetet i FoU-frågor hänger nära samman med utrikeshandelspolitiken och biståndssamarbetet. Kommittén anser att en sådan samordning är särkilt viktig när det gäller de områden som geografiskt sett ligger närmast EU-Östeuropa och Medelhavsområdet.

4.6.7.1. När det gäller länderna i Östeuropa måste kommissionen utarbeta en intern samordning mellan åtgärderna inom ramen för PHARE- och TACIS-programmen och de åtgärder för internationellt samarbete i FoU-frågor som förutses i ramprogrammet, som är öppet för dessa länder. Detta krävs för att garantera en sammanhängande politik och enhetliga åtgärder i ett område vars snabba övergång till marknadsekonomi bör uppmuntras, med siktet inställt på en framtida utvidgning.

4.6.7.2. Politiken bör samtidigt hänga nära samman med EU:s stödprogram "Med 1995-1999" för Medelhavsländerna. Även på detta område bör politiken samordnas med politiken för forskning och utveckling. EU:s Medelhavspolitik bör vara mångfasetterad och täcka olika sektorer som är sammankopplade sinsemellan och vars slutgiltiga mål är att det skapas ett samarbetsområde mellan EU och medelhavsländerna. Det är därför viktigt att EU har en sammanhängande stategi som kan dra fördel av att det skapas ett samarbete mellan EU och Medelhavsländerna i forsknings- och utvecklingsfrågor.

4.6.7.3. För att skapa större överensstämmelse, synlighet och insyn när det gäller samtliga aspekter av EU:s yttre förbindelser () och i synnerhet när det gäller dessa två geografiska områden av strategisk betydelse för EU, anser kommittén att man bör beakta möjligheten att skapa "europeiska områden" för att decentralisera gemenskapens förvaltning och kontroll. Dessa skulle vara direkt underställda gemenskapens institutioner, med de berörda medlemstaternas och Europeiska rådets samtycke.

4.6.7.4. Dessa "europeiska områden" skulle kunna hysa decentraliserade europeiska organ som handlägger relationer och styrinstrument för samarbete med dessa områden, inititativ för en gemensam utveckling av immateriella investeringar när det gäller forskning, teknologiskt nyskapande och fortbildning och som samordnar utvidgningen av de europeiska informationssamhällenas nätverk till dessa områden.

Bryssel den 25 oktober 1995.

Ekonomiska och sociala kommitténs

ordförande

Carlos FERRER

() EGT nr C 327, 24. 11. 1994.

() Informationsmeddelande från kommissionen om forskningen efter Maastricht: en utvärdering och en strategi, dok. SEC(92), 9. 4. 1992, s. 26.

() EGT nr C 201, 26. 7. 1993, s. 36.

() EGT nr C 327, 24. 11. 1994, s. 185 och följande sidor.

() Dok. KOM(94) 438, 19. 10. 1994.

() Office of Technology Assessment.

() Japanska statens institut för analys och teknologiska framtidsperspektiv.

() Jfr "Meddelande från kommissionen om handlingsprogram för en politik för industriell konkurrenskraft för europeiska unionen", dok. KOM(95) 87, 22. 3. 1995.

() EGT nr C 332, 16. 12. 1992.

() EGT nr L 209, 24. 7. 1992.

() EGT nr L 199, 9. 8. 1993.

() EGT nr C 393, 31. 12. 1994.

() Vitboken om tillväxt, konkurrenskraft och sysselsättning, kapitel 4, punkt 4.3 (a) (i) andra stycket.

() EGT nr C 295, 22. 10. 1994, s. 31.

() EGT nr C 102, 24. 4. 1995, s. 25.

() EGT nr C 98, 21. 4. 1992, s. 50.

() EGT nr C 201, 26. 7. 1993, s. 36.

() Första rapporten till kommissionens ordförande och stats- och regeringscheferna från den rådgivande kommittén för konkurrenskraft: del IV, juni 1995, sid 18 ff.

() EGT nr C 397, 31. 12. 1994, s. 59; EGT nr C 295, 22. 10. 1994, s. 38.

() EGT nr C 102, 24. 4. 1995, s. 1.

() Jfr kommissionens rapport om Maastricht-fördragets funktion, SEC(95) 731 av den 10. 5. 1995, ett förberedande arbete inför regeringskonferensen 1996.