51998AC1128

Yttrande från Ekonomiska och sociala kommittén om "Handlingsplan för inre marknaden"

(98/C 407/12)

Den 9 december 1997 beslutade Ekonomiska och sociala kommittén i enlighet med artikel 23.2 i arbetsordningen att utarbeta ett yttrande om "Handlingsplan för inre marknaden".

Sektionen för industri, handel, hantverk och tjänster, som ansvarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 8 juli 1998. Föredragande var John Lyons.

Vid sin 357:e plenarsession den 9-10 september 1998 (sammanträdet den 9 september 1998) antog Ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 108 röster för, 3 emot och 2 nedlagda röster.

1. Inledning

1.1. Kommissionens andra version av "resultattavla för inre marknaden" offentliggjordes i mitten av maj 1998. Den första versionen, som publicerades i november 1997, var föremål för kommitténs yttrande av den 25 mars 1998 (). I sin "Handlingsplan för inre marknaden" från juni 1997 () hävdade kommissionen att den i fortsättningen skulle publicera detaljerade indikatorer om framstegen på den inre marknaden och om medlemsstaternas grad av ansträngningar för att genomföra handlingsplanen varje halvår.

1.2. Denna version av resultattavlan är värd ett lika positivt mottagande som den första. Detaljerad information presenteras punkt för punkt och visar klart framstegen på de olika områdena i genomförandeprocessen. Medlemsstaternas framsteg och brist på framsteg kartläggs från land till land.

1.3. Den andra versionen är betydligare rikare på information än den första. Vid sidan om en uppdatering av uppgifterna i den första resultattavlan om genomförandet av direktiven om den inre marknaden och om överträdelseförfarandena, redogörs för framstegen i fråga om teknisk harmonisering och tekniska standarder samt om ökad insyn. Den innehåller även rapporter om gensvar från Europas medborgare och den ekonomiska integrationen på den inre marknaden. Avsikten med detta yttrande är inte att återge kommissionens uppgifter under alla dessa rubriker, och än mindre att kommentera varje punkt, utan helt enkelt att lyfta fram de enligt kommittén viktigaste frågorna.

2. Redogörelser och kommentarer

2.1. Genomförande av den inre marknadens bestämmelser

2.1.1. Procentandelen direktiv som ännu inte införlivats i alla medlemsstaters lagstiftning (dvs. i hela unionen) minskade till 18,2 % i maj 1998. Detta skall jämföras med 26,7 % i november 1997, vilket framgår av den första resultattavlan. Sverige, Finland och Grekland är länder som pekats ut för de framsteg som de gjort under den mellanliggande perioden. Den 1 maj hade emellertid 249 direktiv (nästan en femtedel av all lagstiftning som rör den inre marknaden) ännu inte genomförts i alla medlemsstater.

2.1.2. I en intressant ny tabell finns en kvantitativ analys av på vilka områden problemen finns. Dessa är i stor utsträckning telekommunikationer, immateriella rättigheter hos företag och enskilda, transporter och offentlig upphandling. Kommittén skulle vilja att kommissionen undersöker orsakerna till problemen på just dessa områden.

2.1.3. Generellt sett är resultaten som berör införlivningen av direktiven uppmuntrande. Fortlöpande framsteg har gjorts sedan den första resultattavlan publicerades. Ändå återstår en lång väg att gå för att uppnå målet 100 % införlivning vid årsslutet, och detta kommer det med stor sannolikhet inte att uppnås. Kommittén vill därför än en gång anmoda kommissionen att oftare överväga att utnyttja förordningar istället för direktiv för att bidra till ett effektivt genomförande av gemenskapsrätten.

2.1.4. Den bästa nyheten under denna rubrik i resultattavlan är otvivelaktligen att alla medlemsstater nu har inrättat samordningscentrer för att ta itu med och lösa problem i anslutning till den inre marknaden. Alla har skapat kontaktpunkter för företag och medborgare och tagit fram uppgifter om klagomål och överträdelseförfaranden. Detta innebär att det nu finns en administrativ struktur på plats i hela unionen som bör, i princip, kunna göra det möjligt för kommissionen och medlemsstaterna att snabbt behandla överträdelser och genomförandeproblem på ett väl underbyggt och samordnat sätt. När kommissionen nu har fått denna struktur på plats, får den inte slå sig till ro och avvakta utvecklingen. Den måste agera snabbt och se till att företag och medborgare i samtliga medlemsstater får kännedom om kontaktpunkterna och samordningscentrerna och att man aktivt strävar efter att underlätta kontakterna med dessa inom hela unionen.

2.1.5. I en punkt framför kommissionen den anmärkningsvärda och rent av mystiska kommentaren att "varje misstanke om att medlemsstaterna genomför lagstiftning som rör den inre marknaden på ett selektivt sätt så att det gynnar nationella intressen måste skingras". Kommentaren är anmärkningsvärd eftersom den står för sig själv och inte i ett sammanhang. Kommissionen anger inte om någon särskild hyser denna misstanke eller om någon särskild medlemsstat är misstänkt. Och den är inte skriven så att den skingrar en sådan misstanke! Medlemsstaterna är säkert lika intresserade som kommittén av att veta om och när kommissionen tänker följa upp kommentaren på ett konkret sätt.

2.2. Överträdelser

2.2.1. Överträdelseförfarandet gäller de formella åtgärder som kommissionen vidtar för att underrätta en medlemsstat om en möjlig överträdelse av den inre marknadens bestämmelser, och förloppet därefter leder antingen till en lösning av problemet eller till att ärendet hänskjuts till domstolen. Överträdelsen kan gälla ett felaktigt införlivande av direktiv eller bestämmelser som rör den inre marknaden, inklusive fördragsbestämmelser. Kommissionen inleder ett klagomål genom att översända ett brev med en formell underrättelse till den berörda medlemsstaten. Om kommissionen inte är nöjd med svaret skickar den ett motiverat yttrande till medlemsstaten och därefter, om svaret också denna gång är otillfredsställande, kan den besluta att dra medlemsstaten inför rätta i domstolen.

2.2.2. Kommissionen anger att i cirka 15 % av fallen (1997) inkom inget svar på vare sig kommissionens brev med den formella underrättelse eller på det påföljande motiverade yttrandet. Italien, Luxemburg och Portugal tycks ha haft störst svårigheter, särskilt med att svara på några av de motiverade yttrandena. Å andra sidan överskred alla medlemsstater utom en (Irland) - i snitt med mellan 20 till 30 dagar - den gräns på 60 dagar som gäller för båda dessa meddelanden. Nederländerna, Portugal och Storbritannien dröjde mer än 120 dagar med att svara på de motiverade yttrandena under året.

2.2.3. Kommissionen påpekar att "antalet överträdelseförfaranden visar inga tecken på att avta", men tillägger (eftersom endast domstolen har slutgiltig beslutsrätt) att dess uppgifter bör betraktas med försiktighet. Om man jämför tolvmånadersperioden 1 mars 1997-1 mars 1998 med perioden 1 september 1996-1 september 1997 framgår det att antalet brev med formell underrättelse uppgick till 392 jämfört med 242. Antalet motiverade yttranden var 140 jämfört med 68. Och antalet fall som överlämnades till domstolen var 38 jämfört med 27. Det går inte att avgöra om den plötsliga stegringen av fallen under den sistnämnda perioden skall betraktas som en avvikelse eller som ett led i en trend förrän ytterligare statistik har tagits fram av kommissionen.

2.2.4. Under perioden 1 mars 1997-1 mars 1998 lades å andra sidan 132 fall ner efter ett brev med formellt meddelande (av 392 utskickade) och ytterligare 42 fall avslutades efter ett motiverat yttrande (av 140). De medlemsstater som fick flest motiverade yttranden under perioden var Belgien, Tyskland, Spanien, Frankrike, Italien och Portugal. Finland fick inga motiverade yttranden, Danmark endast ett och Sverige två. Antalet fall som i slutändan överlämnades till domstolen var relativt få (totalt 38). Belgien, Tyskland, Frankrike och Italien svarade vardera för sex fall till domstolen, och Spanien för fem.

2.2.5. Kommissionens avslutande anmärkningar om överträdelser är anslående. "Det finns ett samband", skriver kommissionen, "mellan länder som har högst andel överträdelsefall och de länder som dröjer med att införliva lagstiftning. Även om detta inte skall ses som ett fastställt samband finns det en klar indikation om man jämför med de medlemsstaterna som tillämpar den inre marknadens bestämmelser mest rigoröst." Detta är ett så starkt påstående att kommittén anser att kommissionen inom kort måste följa upp det genom att namnge vilka medlemsstater som avses, eller stryka det.

2.3. Genomförande av lagstiftning

2.3.1. Med tanke på kommissionens synpunkter i sin första "Handlingsplan för inre genomförande marknaden" är ett av de områden som den behandlar i mindre utsträckning än man skulle kunnat förvänta sig. I denna del av resultattavlan nämns dröjsmålen i den juridiska processen. I till exempel fall där det krävs en dom från domstolen för att lösa en tvist kan det ta "upp till fem år i fall av underlåtenhet att införliva lagstiftning och åtta år i fall av felaktig tillämpning eller felaktigt införlivande av bestämmelserna".

2.3.2. Denna tidrymd är definitivt för lång för tvistens båda parter. Kommittén har redan framhållit rättsprocessens utdragenhet och att den försvagar hela tillämpningsförfarandet. Det brukar heta att försenad rättvisa är förvägrad rättvisa. Därför krävs det tveklöst en översyn av den tid som det tar att avgöra målen.

2.3.3. I sin "Handlingsplan för inre marknaden" undersökte kommissionen alternativa och ytterligare åtgärder för genomförande. Kommissionen skulle om så krävs "överlämna allvarliga fall av underlåtenhet att införliva lagstiftning till ministerrådet (inre marknaden)". Kommissionen har inte rapporterat några fall hittills och man får därför anta att det inte har förekommit några.

2.3.4. Kommissionen påpekade också att vid allvarliga brott mot gemenskapens lagstiftning som påverkar den inre marknadens funktionssätt "bör kommissionen snabbt kunna vidta åtgärder mot medlemsstaterna ... och vid behov ta till sanktioner. En stärkning av kommissionens genomförandebefogenheter skulle bidra till detta och till färre fördröjda lösningar på problemen." Kommittén har förstått att kommissionen håller på att utarbeta förslag i denna riktning som den avser lägga fram senare i år. Om så skulle ske kommer det att utgöra en betydande utökning av befogenheterna, som kommittén emotser med stort intresse.

2.4. Ökad insyn

2.4.1. Detta är en ny avdelning i resultattavlan. Här kommenteras tekniska bestämmelser, meddelande om nationella åtgärder och hur projekten för förenklad lagstiftning på den inre marknaden (SLIM-projekt) utvecklas.

2.4.2. Enligt direktiv 83/189/EEG skall medlemsstaterna meddela kommissionen (och varandra) om nya tekniska bestämmelser som de planerar att införa. På så sätt kan kommissionen (eller andra medlemsstater) bedöma om de kommer att vara förenliga med den inre marknadens bestämmelser.

2.4.3. Den 25 mars 1998 () avgav kommittén ett yttrande på eget initiativ om den snabba ökningen av dessa meddelanden. Den oro som kommittén uttryckte i sitt yttrande uttrycks också av kommissionen i denna version av resultattavlan. Kommissionens statistik visar dock att andelen meddelanden som kan tyda på brott mot gemenskapens lagstiftning inte har ökat i motsvarande grad, utan har legat kvar på 230 under de senaste två åren. Om detta motiverar en viss optimism om medlemsstaternas uppträdande är för tidigt att säga. Kommitténs uppfattning kvarstår att en ökad mångfald av nationella standarder inte är önskvärt i sig.

2.4.4. Kommissionen redogör också för beslut 3052/95, som kräver att medlemsstaterna skall meddela kommissionen om nationella åtgärder som hindrar fri rörlighet för varor som lagligt tillverkas eller försäljs i en annan medlemsstat. Kommissionen är missnöjd med att endast tre medlemsstater hittills har utfärdat meddelanden enligt detta beslut, nämligen Tyskland, Frankrike och Finland. Den konstaterar bistert att den kommer att "insistera på att nationella myndigheter tillämpar beslutet på alla nivåer och vid behov inleda överträdelseförfaranden mot de medlemsstater som anstränger sig minst". Kommittén anser att kommissionen gör helt rätt i att utfärda denna varning, och vill se att den verkställs på ett kraftfullt sätt om så skulle behövas.

2.4.5. Vad gäller utvecklingen av SLIM-initiativet (), som kommittén har följt med stort intresse, är kommissionen något dämpad. "Det har inte uppfyllt de ursprungliga förväntningarna. Det finns en bristande överensstämmelse mellan det politiska stödet för att förenkla gemenskapens lagstiftning och gemenskapsinstitutionernas förmåga att snabbt fatta de beslut som krävs för att genomföra denna förenklingspolicy."

2.4.6. Kommissionen efterlyser "ökat engagemang ... på alla nivåer". Det behövs obestridligen, men det behövs också en förklaring av problemen. En belastning för kommissionen är tyvärr att den inte har förenklat några av sina egna direktiv, som den således inte kan peka på när den uppmanar andra att agera, och det kan mycket väl förklara kommissionens relativa förtegenhet i denna fråga. Kommittén anser att kommissionen måste vara ett föredöme i detta avseende.

2.5. Gensvar från europeiska medborgare

2.5.1. Även detta är ett nytt inslag i resultattavlan. Uppgifterna i detta sammanhang, som har samlats in genom kommissionens Signpost Service, berör arbetskraftens rörlighet över gränserna. Kommissionen menar att den grundläggande lagstiftningen om denna rörlighet redan finns på EU-nivå. Kommissionen ville inhämta människors åsikter om att söka arbete, uppehållstillstånd, social trygghet, överföring av statliga pensioner och erkännande av utbildningsbevis i andra medlemsstater än den egna. Kommissionen konstaterar att stora praktiska svårigheter kan hindra människor från att utnyttja sina rättigheter och att detta i första hand beror på bristande information.

2.5.2. Analysen i resultattavlan är både intressant och värdefull, dock mer detaljerad än vad som kan kommenteras i detta yttrande. Informationen nedan avspeglar endast de mest allmänna uppgifter som framkommit av undersökningen och rör antalet personer som framhållit vissa problem. De angivna siffrorna berör således inte orsakerna till människors problem, utan visar på de huvudområden som kräver ytterligare undersökningar uppföljda med lämpliga åtgärder

2.5.3. I sysselsättningsfrågor är de medlemsstater som oftast nämns Storbritannien, Italien och Tyskland. I fråga om erkännande av utbildningsbevis nämns oftast Italien, Österrike och Spanien. Beträffande uppehållstillstånd nämns oftast Frankrike, Spanien och Storbritannien. De medlemsstater som oftast nämns när det gäller social trygghet, i samband med arbetslöshet, är Sverige, Portugal och Belgien. I samband med pensioner är det Grekland, Belgien och Frankrike, och i hälso- och sjukvårdsfrågor är det Belgien, Storbritannien och Frankrike. Samtliga medlemsstater bör noggrant följa upp informationen i denna avdelning i resultattavlan.

2.6. Integrering av inre marknaden

2.6.1. Detta är återigen en nyhet i offentliggörandet av resultattavlan. Kommissionen offentliggör uppgifter som stöder dess övertygelse att införandet av inre marknaden utgjorde inledningen på en högre grad av ekonomisk integration i EU.

2.6.2. Vad först gäller frågan om handel, anger kommissionen att det genomsnittliga värdet för handel mellan medlemsstaterna steg med 2,6 procentenheter mellan 1985 och 1997. Den snabbaste ökningen skedde mellan medlemsländerna i södra Europa och de länder som senast anslutit sig till unionen. Med tanke på den låga procentuella ökningen över mer än ett decennium är det emellertid svårt att knyta denna utveckling specifikt till införandet av inre marknaden. En mer övertygande uppgift är ökningen på mellan 20 och 30 % i handeln med industrivaror inom unionen som skett sedan 1985 - en ökning som överträffar både tillväxten i BNP och i handeln mellan medlemsstaterna och tredje land.

2.6.3. Kommissionen gör en bedömning av omfattningen av utländska direktinvesteringar i unionen. Som kommissionen säger ökade strömmarna av internationella investeringar mycket snabbt i hela världen under 1980-talet, men EU har dragit till sig en hög och ökande andel av dessa. Under perioden 1991-1993 var EU:s andel 44 % jämfört med bara strax över 28 % under perioden 1982-1987. Investeringsflöden mellan medlemsstaterna stod för 65 % av EU:s totala utländska investeringar under 1992-1996 medan det bara rörde sig om 57 % under perioden 1986-1991. Nederländerna, Storbritannien och Tyskland var de största mottagarna av utländska direktinvesteringar under 1992-1996, med Belgien och Luxemburg strax efter.

2.6.4. Vad gäller samgåenden och förvärv tredubblades dessa under perioden 1986-1996, både vad gäller tillverkningsindustri och service. Nästan 60 % av alla affärer inom unionen berör företag i samma medlemsstat. Ungefär 16 % sker mellan företag i olika medlemsstater och mindre än 24 % berör företag i unionen och i tredje land.

2.6.5. Kommissionen anför att den ovannämnda statistiken i någon mån återspeglar den ekonomiska integrationens utveckling inom EU, men det är inte uppenbart att man kan sluta sig till detta. Antalet affärer över gränserna mellan företag från olika medlemsstater nådde en höjdpunkt 1990 med fler än 2000 affärer, och även om antalet har ökat igen efter 1994 så har antalet från 1990 ännu inte överträffats. Detta tyder på att en annan slutledning skulle vara den riktiga. Det är därför svårt att tillskriva uppgifterna om samgående och förvärv något speciellt samband med införandet av inre marknaden.

2.6.6. Kommissionen har slutligen i avsnittet om resultattavlan tittat på prisutvecklingen för att se om den kan komma fram till ett urskiljbart samband med införandet av inre marknaden. Kommissionen anser att så är fallet. I sin publikation om översynen av inre marknaden () skriver kommissionen att översynen visat att priskonvergensen vad gäller konsumtionsvaror har ökat genom programmet för inre marknaden. 1993 var prisavvikelserna för identiskt lika produkter och tjänster i olika medlemsstater 19,6 % för konsumentvaror (en nedgång från 22,5 % 1985) och 28,6 % för tjänster (en nedgång från 33,7 % 1985). Här har kommissionen eventuellt bättre stöd för de slutsatser den drar.

2.6.7. På sista sidan före bilagan presenterar kommissionen en tabell över produkter och priser och bredvid dem namnet på den dyraste respektive billigaste medlemsstaten. Danmark, följt av Sverige, framstår i den här tabellen som de två dyraste medlemsstaterna. Portugal, följt av Storbritannien och Grekland framstår som de billigaste. Hur underhållande dessa uppgifter än är har de emellertid inget tydligt förhållande till vare sig införandet av eller verksamheten i den inre marknaden.

3. Utvärdering av resultattavlan

Målsättningar och uppnådda resultat

3.1. I sin "Handlingsplan för inre marknaden" sätter kommissionen upp fyra strategiska mål. Dessa är: Effektivisering av regelverket, Hantering av avgörande faktorer för snedvridning av marknaden, Avlägsnande av sektorshinder för marknadsintegration, Att ta fram en inre marknad till gagn för alla medborgare (vid översättningen fanns originaldokumentet ej tillgängligt på svenska). Inom varje mål identifierades ett begränsat antal viktiga särskilda åtgärder som var ägnade att förbättra den inre marknadens funktion före den 1 januari 1999.

3.2. Resultattavlans syfte är att visa framsteg mot uppfyllande av de uppsatta målen för att visa vad som uppnåtts och vad som återstår att göra. De två första upplagorna av resultattavlan har väl uppfyllt detta syfte vad gäller de begränsade verksamhetsområden som de har behandlat. Detta är inte kritik; det fanns ingen anledning att vänta sig att mycket mer skulle kunna ha behandlats på den avsatta tiden. Att samla den önskade information på det sätt som eftersträvades krävde att man startade ett utvidgat och eventuellt också innovativt program för statistiska undersökningar, något som med nödvändighet tar tid och resurser att starta och driva.

3.3. Själva framställningen av resultattavlan är utmärkt, med relativt korta beskrivande delar med god layout, stödda av senaste statistik och klart presenterade tabeller. Att medlemsstaterna nämns i samband med deras resultat har fördelen att det som annars skulle gömmas bakom genomsnitt och anonymitet (eller bådadera) detaljeras, vilket skärper läsarens intresse och uppmärksamhet. Man har undvikit att göra misstaget att täcka för många områden i en enda utgåva, även om mer material självklart kommer att bli tillgängligt längre fram. Det finns bara tid för ytterligare en upplaga innan vi når slutdatum, men kommittén vädjar till kommissionen att fortsätta med resultattavlan på obestämd framtid ().

3.4. Resultattavlan bör dessutom utvecklas. Eftersom kommissionen nu har slutat att offentliggöra sin årsrapport om inre marknaden, måste den använda andra kanaler för att informera om inre marknaden, och resultattavlan kan ses som en sådan kanal. Det är emellertid ännu väsentligare att resultattavlan vidareutvecklas, så att den får en mycket större genomslagskraft. Den har förutsättningen att bli ett viktigt informationsinstrument för aktörerna på hela inre marknaden. Kommissionen bör överväga både hur ofta den skall publiceras och vilken spridning den skall få. Innehållet i alla frågor bör givetvis läggas ut på Internet.

Att få rätt balans

3.5. Det enda problem kommissionen tycks ha med resultattavlan (vilket är förståeligt och lätt att rätta till) är att få rätt balans i presentationen mellan vad som åstadkommits och inte åstadkommits av handlingsplanen. Tvivelsutan har handlingsplanen stimulerat till aktivitet inom många områden där aktiviteten tidigare varit vilande, och det är kommissionens förtjänst. Resultattavlan är i första hand den plats där handlingsplanens framgångar presenteras på ett tydligt och överskådligt sätt, såsom nu är fallet.

3.6. Naturlig stolthet tillsammans med entusiasm har emellertid lett kommissionen till att glömma bort det faktum att de flesta åtgärder som skall slutföras till slutdatumet den 31 december 1998 är åtgärder som kommissionen skall vidta, främst vad gäller att inleda åtgärder eller avsluta dem. Även om detta är ett viktigt första steg är det bara ett första steg. Det är på medlemsstatsnivå som den inre marknaden måste fungera. Och det är på medlemsstatsnivå som den största möjligheten till förbättring finns.

3.7. Det är detta faktum som göms av vissa sätt att presentera resultattavlan. Till exempel är de framgångsrika åtgärder som räknas upp i inledningen under rubriken "Handlingsplanens kurs ligger fast i stort" i huvudsak en uppräkning av åtgärder som vidtagits på råds- eller kommissionsnivå, och ger därför ett falskt intryck av övergripande framgång.

3.8. Ytterligare ett exempel ges i bilagan, som innehåller en detaljerad kommentar till handlingsplanens genomförande. Här är en övervägande majoritet av de symboler som anger framsteg länkade till kommissions- eller rådsåtgärder, inte till vad medlemsstaterna har gått med på att göra eller gör. En blick på vilka betyg kommissionen har gett sig själv vad gäller SLIM-initiativets faser, till exempel, borde jämföras med vad som sägs i texten angående de verkliga framstegen (se punkt 2.4.5 ovan). Kommissionen kommer att behöva anpassa denna del av presentationen i framtida utgåvor av resultattavlan.

Framtida användning

3.9. När det gäller resultattavlans framtida uppgifter anser kommittén att kommissionen bör utveckla denna tjänst så att den tillhandahåller information om hur de enskilda medlemsstaterna klarar sig inom särskilda verksamhetsområden. Det behöver inte handla om att göra jämförelser, som kan uppfattas som orättvisa, utan man kan i stället koncentrera sig på de områden där medlemsstaterna gjort framsteg och beskriva hur arbetet har bedrivits. Detta är principen om "best practice", som enligt kommittén kan spela en viktig roll för att utveckla lösningar på många områden i unionen.

3.10. Ett område där mer information bör ges är tillämpningen av gemenskapens lagstiftning. Detta nämns i en kommentar ovan (se punkt 2.3) i anslutning till beskrivningen av vilka medel som står till kommissionens förfogande. I handlingsplanen anges det dock otvetydigt att huvudansvaret för att se till att reglerna om den inre marknaden respekteras ligger hos de enskilda medlemsstaterna. Och att de som bryter mot reglerna skall straffas i enlighet med skrivningar i nationell lagstiftning som är effektiva, proportionerliga och avskräckande (). Det vore av stort värde att få veta om alla medlemsstater faktiskt har en korrekt lagstiftning och, om så är fallet, att tillhandahålla information om dess tillämpning.

3.11. Lika viktig är den näraliggande frågan om medlemsstaternas åtgärder för att uppdaga brott mot reglerna, och uppföljningen av sådana brott när de väl upptäckts. När nu alla medlemsstater har startat kontaktpunkter för medborgarna och samordningscentra för att hantera problem, borde sådan information vara mer eller mindre lättillgänglig i sammanhängande form. Sådan information borde förvisso offentliggöras, för aktörerna på den inre marknaden måste informeras om vad som händer var om de skall kunna utnyttja den effektivt.

3.12. Andra områden där kommissionen har upplevt sig ha svårigheter, som till exempel ömsesidigt erkännande av standarder och hela frågan om uppehållstillstånd och arbetskraftens rörlighet, som är så viktig ur sysselsättningssynpunkt, skulle dra nytta av att information och analys på medlemsstatsnivå offentliggörs i resultattavlan. Ytterligare exempel gavs i punkt 3.4 i det tidigare citerade ESK-yttrandet ().

4. Övriga överväganden

Arbetskraftsrörlighet och medborgarnas rättigheter över gränserna

4.1. Rapporten om Europeiska unionens medborgares erfarenheter vad gäller arbetskraftsrörlighet över gränser som ingår i en andra del i resultattavlan är särskilt välkommen. Allt för ofta förbiser och underskattar man vikten av medborgarnas rättigheter i EU. Som kommissionen anger är ämnet arbetskraftsrörlighet särskilt viktigt både för den inre marknadens ekonomiska och dess sociala framgång. Medborgarnas behov av att känna till sina rättigheter i EU och kunna utnyttja dem i varje medlemsstat är av avgörande betydelse. Kommittén litar på att kommissionen kommer att utveckla sina analyser om medborgarfrågor och sociala frågor, och förmedla dem i resultattavlan eller på annan plats med hög prioritet.

Vikten av korrekt statistik

4.2. Kommittén hälsar med tillfredsställelse de första förekomsterna av text i resultattavlan som behandlar den inre marknadens effekt på medlemsstaternas integration. Detta är ett ämne av yttersta vikt, och så mycket mer eftersom euron snart skall införas. Det är mycket relevant att insamla och offentliggöra information som kommer att visa omfattningen av och fördelarna med en allt mer integrerad europeisk marknad (liksom problemområdena) - såsom kommittén önskade i sitt yttrande nyligen om den första resultattavlan.

4.3. Den information som fram till nu finns tillgänglig är emellertid ganska skissartad, och det är viktigt att kommissionen inte läser in mer i den än där finns att hämta. Kommittén bedömer att detta kommer att kräva att det samlas in och analyseras mer aktuell, omfattande och detaljerad information än vad som för närvarande är tillgänglig för kommissionen. Kommittén lade fram vissa mer specifika förslag om detta i punkt 3.4 i det yttrandet (). Dessutom kommenterade kommittén detta utförligt i sitt yttrande nyligen om kommissionens förslag till ett statistikprogram för gemenskapen (), förslag som kommittén välkomnar men inte ser som tillräckligt långtgående.

Öppenhet: den springande punkten

4.4. Kommittén vill framförallt se att resultattavlan används för att befordra öppenhet. Öppenhet om vad som händer på den inre marknaden, öppenhet vad gäller medborgarnas rättigheter, öppenhet om marknadsaktörernas rättigheter. Öppenhet om hur man ska veta vad som skall göras när problem verkar uppstå, öppenhet om hur klagomål skall hanteras och kan lösas, öppenhet om vad som händer i de olika medlemsstaterna så att alla kan lita på att alla spelar efter samma spelregler.

Handlingsplanens styrfart måste hållas uppe

4.5. Det kommer att bara komma ytterligare en utgåva av resultattavlan innan slutdatum för handlingsplanen nås. Kommittén har förstått att kommissionen inte avser att starta en andra handlingsplan, även om inget beslut ännu har fattats. Kommittén anser emellertid att handlingsplanen helt enkelt inte kan släppas. Det skulle uppmuntra en känsla av att alla kan slappna av efter den extra ansträngning som har gjorts. Värdet av mycket av det som uppnås skulle kunna undermineras. Det är viktigt att man fortsätter att koncentrera uppmärksamheten på hur den inre marknadens krav implementeras, även om det sker i en annan form. Kommittén anser att kommissionen borde offentliggöra ett meddelande under den tidiga hösten som anger vad man planerar för 1999 och därefter, för att upprätthålla drivkraften och det intresse som skapats av handlingsplanen.

Bryssel den 9 september 1998.

Ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

Tom JENKINS

() EGT C 157, 25.5.1998. I detta yttrande kommenterades huvudsakligen ett antal aspekter på handlingsplanen. Eftersom det inte är meningsfullt att upprepa dem här är ifrågavarande yttrande koncentrerat till den andra resultattavlans innehåll och kvalitet.

() CSE 97/1.

() "Att förhindra uppkomsten av nya handelshinder på den inre marknaden", EGT C 157, 25.5.1998.

() Simpler Legislation for the Internal Market.

() "The impact and effectiveness of the Single Market", offentliggjord 30.10.1996. (Vid översättningen fanns ingen svensk version att tillgå).

() Kommittén glädjer sig åt att EFTA-länderna inom EES har börjat ge ut sin egen "resultattavla". Kommittén är övertygad om att dessa länder snart kommer att uppskatta dess stora värde.

() "Utkast till handlingsplan för den inre marknaden - Meddelande från kommission till Europeiska rådet", CES(97) slutlig, juni 1997, s. 3.

() EGT C 157, 25.5.1998, punkt 3.4.

() EGT C 57, 25.5.1998.

() Yttrande om förslag till rådets beslut om gemenskapens statistiska program 1998-2002, EGT C 235, 27.7.1998, s. 60.