51999IR0217

Yttrande från Regionkommittén om "Strukturfonderna och samordningen med Sammanhållningsfonden - Utkast till riktlinjer för programmen för perioden 2000-2006"

(2000/C 57/08)

BAKGRUND

Kommissionens meddelande "Strukturfonderna och samordningen med Sammanhållningsfonden - Riktlinjer för programmen för perioden 2000-2006" (KOM(1999) 344 slutlig).

Presidiets beslut av den 2 juni 1999 att i enlighet med artikel 265 femte stycket i EG-fördraget avge ett yttrande i frågan och att ge utskott 1 - regionalpolitik, strukturfonder, ekonomisk och social sammanhållning, samarbete över nations- och regiongränser - i uppdrag att utarbeta yttrandet.

Det utkast till yttrande (CdR 217/99 rév. 1) som utskott 1 antog den 6 oktober 1999 [föredragande: Claude du Granrut (F/PPE) och Dennis Pettitt (UK/PSE)].

Rådets förordning (EG) om allmänna bestämmelser för strukturfonderna (KOM(1998) 131 slutlig).

Sjätte periodiska rapporten om den socioekonomiska situationen och utvecklingen i gemenskapens regioner(1).

Regionkommitténs yttrande om "Agenda 2000: Finansiering av Europeiska unionen efter 1999 med hänsyn till 2000-talets utvidgningsperspektiv och utmaningar" (CdR 303/97 fin)(2).

Regionkommitténs yttrande om "Förslag till rådets förordning (EG) om Europeiska regionala utvecklingsfonden" (CdR 240/98 fin)(3).

Regionkommitténs yttrande om "Förslag till rådets förordning (EG) om Europeiska socialfonden" (CdR 155/98 fin)(4).

Regionkommitténs yttrande om "Förslag till rådets förordning (EG) om ändring av förordning (EG) nr 1164/94 om inrättandet av en sammanhållningsfond" och "Förslag till rådets förordning (EG) om ändring av bilaga II till förordning 1164/94 om inrättandet av en sammanhållningsfond" (CdR 235/98 fin)(5).

Regionkommitténs yttrande om "Agenda 2000 - reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken" (CdR 273/98 fin)(6).

Regionkommitténs yttrande om "Förslag till rådets förordning (EG) om stöd från Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ) till landsbygdsutveckling" (CdR 308/98 fin)(7).

Regionkommitténs yttrande om "Mot ett program för städer inom Europeiska unionen" (CdR 316/97 fin)(8).

Regionkommitténs yttrande om "Utvecklingsplanering i europeiskt perspektiv (ESDP)" (CdR 266/98 fin)(9).

Mot bakgrund av ovanstående antog Regionkommittén vid sin 31:a plenarsession den 18 november 1999 (sammanträdet den 18 november enhälligt följande yttrande.

1. Allmänna kommentarer

1.1. Regionkommittén välkomnar kommissionens beslut att lägga fram gemensamma riktlinjer för strukturfonderna och Sammanhållningsfonden. Det kommer att bidra till att förbättra fondernas effektivitet och främja europeisk ekonomisk och social sammanhållning.

Kommittén kan emellertid notera att kommissionen inte i tillräckligt hög grad framhåller Sammanhållnings- och strukturfondernas speciella roll och hur de borde samarbeta för att främja social och ekonomisk utveckling och sammanhållning. Medan Sammanhållningsfonden främst stöder makroekonomisk politik och utveckling, är strukturfonderna inriktade mot den regionala och lokala ekonomiska utvecklingsnivån. En effektiv samordning av de två fonderna är en förutsättning för att de ekonomiska skillnaderna skall kunna minskas.

Kommittén konstaterar även att kommissionen inte tillräckligt klart och tydligt framhåller att en minskning av de regionala skillnaderna och en sänkning av den allmänna arbetslöshetsnivån i Europeiska unionen kräver att de lokala och regionala myndigheterna i större utsträckning bidrar till förberedelserna, uppföljningen och genomförandet av de nya programmen för perioden 2000-2006. I riktlinjerna nämner man inte heller den speciella situation som råder i bergstrakterna, i perifera områden och i gemenskapens yttersta randområden samt i glesbefolkade områden.

1.2. Såsom Regionkommittén redan påpekade i sitt yttrande om rådets förordning om allmänna bestämmelser för strukturfonderna, anser vi att man måste betona "nedifrån och upp"-förfarandet liksom att programplaneringsdokumenten för genomförandet av strukturfondsstöd är bindande.

1.3. Kommittén anser att sysselsättning och konkurrenskraft bör vara ett ständigt mål för strukturfondsstödet liksom för alla offentliga och privata aktörer på EU-nivå och på det nationella, regionala och lokala planet. Vi välkomnar att lokala sysselsättningsinitiativ som de regionala sysselsättningspakterna uppmärksammas och lyfts fram som goda exempel, men beklagar att lokala och regionala myndigheter inte i större utsträckning involverats i de sysselsättningsinitiativ som man beslutat om på gemenskapsnivå och nationell nivå.

1.4. Kommittén anser att programmen för struktur- och sammanhållningsfonderna borde utvecklas och genomföras i form av starka lokala partnerskap. Därför välkomnar kommittén kommissionens förslag om att stödet från Sammanhållnings- och strukturfonderna skall grundas på ett bredare, decentraliserat partnerskap. Det är en avgörande faktor för programmens framgång. Vi rekommenderar emellertid att organisatoriska förutsättningar skapas för att partnerskapet skall fungera effektivt. Vi förespråkar också att dessa förutsättningar övervakas noggrannare i alla medlemsländer för att garantera att subsidiaritetsprincipen tillämpas på ett effektivt och meningsfullt sätt.

1.5. Kommittén välkomnar att man tagit med hållbar utveckling och lika möjligheter. Vi kräver att man säkerställer att dessa principer iakttas genom standardindikatorer, som skall fastställas av medlemsstaterna och lokala och regionala myndigheter i samband med att programmen inrättas. Dessa indikatorer kommer att göra det lättare att övervaka och utvärdera programmen.

1.6. Samtidigt som det fortfarande bör finnas utrymme för flexibilitet i samband med strukturfondsåtgärder vill kommittén visa på vikten av kopplingar till Utvecklingsplanering i europeiskt perspektiv (ESDP). Detta skulle kunna inbegripa samordning över sektorsgränserna och någon form av koppling mellan olika nivåer inom de regionala och lokala myndigheter som sysslar med regional planering och utveckling.

1.7. Kommittén vill göra kommissionen uppmärksam på effekterna av konkurrensen mellan regionerna inom ekonomiska och monetära unionen, vilken kommer att uppvisa skillnader i fråga om lokala skattesystem och sociala trygghetsförhållanden. Av denna anledning kommer det att bli nödvändigt att säkerställa att strukturfonderna inte ökar riskerna för utlokalisering av företag. I detta avseende kommer den gemensamma valutan att underlätta jämförelser mellan medlemsstaternas olika system för skatter och sociala avgifter. Detta kan leda till en skattemässig konkurrens där deltagarna bjuder under varandra, och för att undvika detta krävs det en minimiharmonisering av skatterna på kapitalinkomster. Dessutom bör kommissionen noga övervaka omfattningen av statsstöd i form av skattelättnader, så att detta stöd inte bidrar till att snedvrida konkurrensen.

2. Särskilda kommentarer

2.1. Villkor för tillväxt och sysselsättning: regional konkurrenskraft

2.1.1. Regionkommittén stöder de förslag kommissionen har presenterat för att skapa grundläggande förutsättningar för den regionala konkurrenskraften i form av transportinfrastruktur, energi, telekommunikationer, infrastruktur för en miljö av hög kvalitet, samt forskning, teknisk utveckling och innovation. Kommittén skulle emellertid gärna ha sett att dessa förslag om hur man kan skapa grundläggande förutsättningar för konkurrenskraften hade varit mer långtgående och mer inriktade på praktiska utvecklingsåtgärder, något som är huvudsyftet med detta arbete.

2.1.2. Kommittén skulle vilja rikta kommissionens uppmärksamhet på frågan om kopplingen mellan strukturfonderna och statligt stöd, eftersom åtgärdsområdena och målsättningarna kan variera, och eftersom de lokala och regionala myndigheterna inte är involverade när dessa definieras. Kommittén är också medveten om att skapandet av den ekonomiska och monetära unionen innebär att det fria samspelet mellan olika konkurrerande krafter i allt mindre utsträckning blir snedvridet på grund av direkt stöd till företag. Kommittén förespråkar att kapitalstödet till företag begränsas och att tonvikten läggs på ett brett upplagt stöd som motsvarar den regionala ekonomins, dvs. de regionala företagens, speciella behov av olika slag, särskilt i mindre gynnade regioner.

2.1.3. Kommittén stöder de prioriteringar som gjorts beträffande transportinfrastruktur: effektivitet, driftskompatibilitet, balans mellan olika transportsätt, tillgänglighet och minskade negativa konsekvenser för miljön. Inte desto mindre föreslår kommittén att de lokala och regionala myndigheterna engageras i högre grad vid genomförandet av dessa prioriteringar, särskilt när det gäller transporter i och mellan städer i syfte att främja utvecklingen mot polycentriska stadssystem och partnerskap mellan städer och landsbygd. Enligt kommitténs uppfattning har mindre utvecklade regioner ett mer akut behov av infrastrukturutveckling. Kommittén anser emellertid att strukturfonderna för mål 2-områden bör vara tillgängliga för att tillgodose infrastrukturella behov som kan vara nödvändiga för den regionala konkurrenskraften och för att främja hållbarhet. Dessutom bör både Sammanhållningsfonden och strukturfonderna vid behov ge stöd till hållbara regionala och lokala transportsystem som är mer miljövänliga och som underlättar stora befolkningsgruppers tillträde till de transeuropeiska näten, vilket därmed främjar kombinerade transportsätt.

2.1.4. I samband med de prioriteringar som nämndes för energisektorn, särskilt beträffande energibesparingar, vill kommittén framhålla vikten av att man utvecklar förnybara energikällor samt vind- och solenergi som ett sätt att möta de behov som finns i mindre utvecklade områden.

2.1.5. Beträffande telekommunikationer vill kommittén påpeka att informationssamhällets utveckling är beroende av att allmänheten har god tillgång till dessa nya verktyg vid alla typer av yrkesmässiga, personliga och kulturella aktiviteter.

2.1.6. Kommittén stöder alla tre aspekterna av en förbättrad miljökvalitet: vattenförsörjning, avlopps- och avfallshantering och sanering av förorenade platser, och även principen förorenaren betalar. Kommittén vill påpeka att denna typ av åtgärder vanligtvis är av mellanregional och ibland transnationell karaktär. Kommittén förespråkar ivrigt att outnyttjad industrimark saneras, eftersom detta inte bara bidrar till en förbättrad miljö, utan även till en ekonomisk och social förnyelse av regioner på tillbakagång. Kommittén begär därför att dessa miljörelaterade åtgärder för att sanera outnyttjad industrimark uttryckligen föreskrivs i gemenskapens stödramar och programplaneringsdokument.

2.1.7. Kommittén betonar att främjande av FoTU och innovationsförmåga bör integreras inom alla de områden där fonderna utnyttjas. Det bör vara möjligt att verka för den typen av kapacitet i alla regioner genom att skapa nätverk och centra med expertis från universitet, forskningscentra och näringslivet. Kommittén vill också betona att servicesektorn bör inkluderas i forsknings- och innovationsområdena.

2.1.8. Beträffande företagsstöd anser kommittén att sådant stöd även bör ges till mycket små företag, framför allt i samband med organisatoriska aspekter, integrerat stöd och resurser till den privata sektorn. Det skulle rikta uppmärksamheten mot den roll de lokala och regionala myndigheterna har för att skapa och genomföra integrerade tjänster för företagsstöd i enlighet med vad som sägs i punkt 2.1.2.

2.1.9. Bland de områden som har särskilt goda förutsättningar att skapa nya arbetstillfällen vill kommittén framhålla tjänster, kultur, turism och bevarande av kulturarvet (vilka har ett nära samband med varandra och även innefattar industrianläggningar), samt kunskapssamhället och den sociala ekonomin, vars utveckling ligger i linje med sociologiska och demografiska trender i EU:s medlemsländer. I detta sammanhang är utvärderingen av strukturfondernas verksamhet mycket viktig, eftersom den inte bara utgör en skyldighet enligt strukturfondsbestämmelserna, utan även ett analysverktyg som gör det möjligt att dra viktiga slutsatser om de genomförda åtgärderna så att de kan beaktas vid framtida programplanering.

2.2. Den europeiska sysselsättningsstrategin: en central prioritet för gemenskapen

2.2.1. Regionkommittén anser att kommissionen aldrig nog kan betona vikten av komplementaritet mellan nationella handlingsprogram som är verksamma på det regionala planet och får stöd genom ESF och regionalt planerade program som finansieras genom ERUF. Detta är av avgörande betydelse för att alla åtgärder som finansieras via gemenskapens strukturfonder skall genomföras på ett konsekvent sätt. Kommittén vill påpeka att de allmänna medel som behövs för att ESF skall kunna utnyttjas vanligtvis tillhandahålls av de lokala och regionala myndigheterna, eftersom det oftast är de som ansvarar för utbildning, praktik, lärlingsplatser och arbetsförmedling.

2.2.2. Kommittén noterar att de nya åtgärder som kommissionen föreslår för att uppmuntra till en aktiv arbetsmarknadspolitik och främja sysselsättningen, för att bekämpa en marginalisering av de sämst ställda och för att utveckla arbetstagarnas anpassningsförmåga och företagaranda ofta redan har prövats av de lokala och regionala myndigheterna, framför allt i de lokala och regionala sysselsättningspakterna. Kommittén önskar att man uppmärksammar detta så att man kan identifiera de bästa metoderna och utnyttja dessa erfarenheter vid förberedelserna av de program som skall genomföras år 2000-2006, både i mål 2-områden och mål 1-områden.

2.2.3. När det gäller positiva åtgärder för kvinnor rekommenderar kommittén en samverkan med gemenskapens Equal-program och betonar att det finns en outnyttjad potential för kvinnor att starta företag. Det vore också lämpligt att främja åtgärder på detta område genom att införa en högre medfinansieringsgrad.

2.3. Stads- och landsbygdsutveckling och dess bidrag till balanserad utveckling inom hela territoriet

2.3.1. Regionkommittén välkomnar kommissionens hänvisning till Utvecklingsplanering i europeiskt perspektiv, ett dokument som uppmuntrar till integrerade åtgärder för att främja äkta samverkansvinster för utvecklingen i städer och på landsbygden och därigenom säkerställa en balanserad regional utveckling. Partnerskapet mellan städerna och landsbygden måste emellertid grundas på särskilda åtgärder som inriktas på dessa parters speciella problem inom en integrerad regional ram.

2.3.2. Beträffande stadsområdenas problem vill kommittén, samtidigt som den stöder de fyra fristående mål som anges i kommissionens meddelande om utveckling av stadsområden, betona följande punkter:

- En åtgärdsram som representeras av "funktionella stadsområden", ett nytt åtgärdsområde som kräver att de lokala myndigheterna går samman.

- Stadsområdena som smältdegel för kulturer och för de sociala och tekniska innovationer som krävs för att bibehålla och främja den dynamik som finns i dessa områden.

- Möjligheterna till experiment i stadsområden, inte bara beträffande exempelvis allmänna kommunikationer, utan även när det gäller offentlig administration.

I detta sammanhang välkomnar kommittén att gemenskapens Urban-program löper vidare.

2.3.3. När det gäller landsbygdens utveckling anser kommittén att landsbygdsområdena är av största vikt för EU:s regionala och ekonomiska utveckling. Kommittén anser att det behövs en genomgripande förnyelse och en verklig spridning av den ekonomiska uppbyggnaden men är samtidigt medveten om att detta endast kommer att äga rum om lokala initiativ ges ett starkt stöd, inte bara genom strukturfonderna, inklusive EUGFJ:s garantisektion, utan även från angränsande stadsområden eller nätverk av städer.

2.3.4. Kommittén betonar vikten av dessa samordningsvinster, vilka är tydligt beskrivna i ESDP i form av ett integrerat utvecklingsinitiativ. Kommittén skulle vilja att detta prövas genom att det så ofta som möjligt inkluderas i program för mål 1-områden och mål 2-områden för perioden 2000-2006.

3. Slutsatser

3.1. Regionkommittén gläds åt att kommissionen föreslår riktlinjer för att öka samordningen mellan Sammanhållningsfondens och strukturfondernas åtgärder. Kommittén vill dock påpeka att man i riktlinjerna inte nämner den speciella situation som råder i bergsområden, i perifera och avlägsna områden och i gemenskapens yttersta randområden samt i glesbefolkade områden.

3.2. För att uppnå bättre samordning och främja den ekonomiska tillväxten och en förstärkning av den sociala sammanhållningen, anser Regionkommittén att fondernas respektive roll samt kopplingen dem emellan klart bör fastställas.

3.3. Regionkommittén understryker betydelsen av att de lokala och regionala myndigheterna deltar i förberedelserna för samt genomförandet och uppföljningen av programmen. Detta decentraliserade samarbete, som bygger på ett demokratiskt förfarande där initiativen kommer från det lokala planet, bör genomföras på ett effektivt sätt, eftersom det fungerar som garant för en bättre effektivitet när det gäller att skapa nya jobb, för regionernas konkurrenskraft och för en varaktig utveckling.

3.4. Regionkommittén påpekar att regionernas konkurrensförmåga på en gemensam, fri och konkurrensutsatt marknad, är avhängig av en integrerad investerings- och utvecklingspolitik, både på besluts- och sektorsnivå. Man bör uppmuntra en strävan att uppnå samordningsvinster mellan de olika stödtyperna.

3.5. Eftersom det handlar om transportinfrastrukturer och deras driftskompatibilitet, eller om telekommunikation och dess utbredning i perifera områden och i gemenskapens yttersta randområden, understryker Regionkommittén att strukturfonderna måste kunna användas för dessa ändamål i mål 2-områden. Kommittén kräver att detsamma skall gälla energi- och miljöprogrammen, och i synnerhet dem som är inriktade på FoU och företagsstöd. På alla dessa områden anser kommittén att de regionala och lokala myndigheterna är bäst lämpade att känna av vilka ekonomiska och sociala behov som finns.

3.6. Regionkommittén instämmer i att det är absolut nödvändigt att skapa nya arbetstillfällen, och därför föreslår den att Europeiska socialfonden skall kunna bidra till de lokala och regionala åtgärder som finansieras av ERUF och som redan visat sin effektivitet på det här området, till exempel de regionala sysselsättningspakterna. ReK vill påpeka att det för det mesta är de regionala och lokala myndigheterna som har ansvar för utbildning och yrkesutbildning. Denna typ av åtgärder är, i kombination med FoTU- och innovationsåtgärder, och särskilt när det gäller företagsledning, bäst lämpade att bidra till att nya industriföretag eller varaktiga tjänsteföretag skapas.

3.7. När det gäller stads- och landsbygdsutveckling stöder ReK principen om deras komplementaritet. Kommittén föreslår en integrerad utveckling i linje med den som förordas i ESDP-dokumentet, med målsättningen att stadsområden eller nätverk av städer och omkringliggande landsbygdsområden skall utgöra en ekonomisk och kulturell drivkraft. Gemenskapsprogrammet Urban torde kunna möjliggöra pilotprojekt på detta område.

3.8. I samband med att den samordning som efterfrågas mellan Sammanhållningsfonden och strukturfonderna genomförs torde det vara lägligt att visa hur väl ett decentraliserat samarbete och "nedifrån och upp"-perspektivet fungerar vid användningen av gemenskapens fonder.

Bryssel den 18 november 1999.

Regionkommitténs

ordförande

Manfred DAMMEYER

(1) Ej. officiell titel.

(2) EGT C 64, 27.2.1998, s. 40.

(3) EGT C 51, 22.2.1999, s. 1.

(4) EGT C 51, 22.2.1999, s. 48.

(5) EGT C 51, 22.2.1999, s. 10.

(6) EGT C 93, 6.4.1999, s. 1.

(7) EGT C 93, 6.4.1999, s. 9.

(8) EGT C 251, 10.8.1998, s. 11.

(9) EGT C 93, 6.4.1999, s. 36.