17.3.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 65/41

1.1

Katastrofer inträffar allt oftare inom EU och världen över. Vissa orsakas av naturfenomen som översvämningar, jordbävningar, bränder, torka, storm osv. medan andra beror på terrordåd som sprider skräck bland en oskyldig befolkning. Mänsklig åverkan kan sägas vara orsak till alla dessa katastrofer i större eller mindre grad, även om graden av avsikt inte är jämförbar. EU har åtagit sig att genomföra förebyggande åtgärder mot klimatförändringar, inte enbart genom åtagandena i Kyotoprotokollet, utan också genom en rad bestämmelser om åtgärder för att skydda mark, vatten och luft. Dessa åtgärder är förebyggande och kan bidra till att vår mark och luft och våra hav bevaras och återhämtar sig och samtidigt medverka till att åtgärder vidtas på andra håll i världen. Insatserna mot terrorismen (1) har gett upphov till flera samordningsinstrument mellan polismyndigheter och rättsväsendet, vilket har möjliggjort ett förbättrat samarbete mellan medlemsstaterna.

1.2

EU har dock tvingats skapa en gemensam hjälpmekanism för katastrofer som inträffar inom EU. Det handlar om gemenskapens räddningstjänst, som stöder och underlättar mobiliseringen av hjälp för katastrofdrabbade länders omedelbara behov, även länder utanför EU. Meddelandet har till syfte att förbättra gemenskapens räddningstjänstmekanism, som inrättades 2001 (2), att komplettera programmet för gemenskapsåtgärder till förmån för räddningstjänsten (3) med ett förslag till rådets förordning om inrättande av ett snabbinsats- och beredskapsinstrument för allvarliga olyckshändelser (4).

1.3

Det är nödvändigt med en definition av vad som menas med räddningstjänst, som ofta förväxlas med humanitär hjälp. Kommissionen gör en klar åtskillnad mellan begreppen, även om syftet är detsamma, ”att rädda liv och mildra följderna av en katastrof under de första dagarna”. Skillnaderna är för det första att man tack vare räddningstjänsten kan ta itu med de miljömässiga konsekvenserna av katastrofer, inte bara dem som drabbar befolkningen. För det andra är det medlemsstaterna och inte humanitära organisationer eller icke-statliga organisationer som tillhandahåller utrustning och insatsgrupper. För det tredje kan räddningshjälp lämnas både i och utanför EU, även om förfarandena är olika för insatser i tredje länder (5).

1.4

Mekanismens särskilda roll är att agera inom EU och alltid på begäran av den medlemsstat där katastrofen inträffat. Den kan emellertid aktiveras internationellt i samordning med andra internationella organisationer, särskilt FN:s kontor för samordning av humanitär hjälp (OCHA), som man har upprättat insatsförfaranden med, Röda Korset samt de icke-statliga organisationer som arbetar på plats.

1.5

EU:s position i fråga om katastrofer som inträffat, och som tyvärr aldrig verkar ta slut, fick rådet (allmänna frågor och yttre förbindelser) att vid det extra sammanträdet den 7 januari 2005 föreslå en förbättrad gemenskapsmekanism och en utveckling av möjligheterna att snabbt kunna ge hjälp. Några dagar senare, den 13 januari, avgav Europaparlamentet en resolution om tsunamikatastrofen i Indiska oceanen, där man uppmanar till humanitära, materiella och utbildningsinriktade åtgärder att vidtas vid en katastrof.

1.6

Ramen som reglerar insatser inom räddningstjänsten består för närvarande av de två instrument som tidigare omnämnts, gemenskapens räddningstjänstmekanism och programmet för gemenskapsåtgärder till förmån för räddningstjänsten. Meddelandet gäller det förstnämnda, vars operativa centrum är kommissionens övervaknings- och informationscentrum, som är aktivt dygnet runt. Centrumet har en databas över räddningstjänsterna i varje medlemsstat samt uppgifter från den militära databasen.

2.1

Att förbättra gemenskapens räddningstjänstmekanism. De senaste händelserna har klart visat att det behövs en bättre räddningstjänstmekanism, liksom en bättre samordning mellan medlemsstaterna och även med andra organisationer som gör insatser på detta område. I meddelandet föreslås fyra åtgärder för att förbättra mekanismen:

2.1.1

Ökad beredskap genom utbildning av insatsgrupper och förberedande övningar. För att kunna genomföra detta behöver man för det första göra en bedömning av befintlig kapacitet och för det andra upprätta en plan över en rad moduler som kan sättas in med kort varsel. Slutligen måste kurser och gemensamma övningar genomföras som bidrar till att öka möjligheterna till insatser och utveckla gemensamma normer för ingripande.

2.1.2

Analys och utvärdering av behoven genom ett system för tidig varning. Övervaknings- och informationscentrumets alla resurser bör användas och all information bör centraliseras som gör det möjligt att ingripa på ett samordnat sätt med andra organisationer, särskilt FN. Att stärka utvärderingskapaciteten på platsen för en katastrof gör det möjligt att fastställa behoven i varje enskilt fall, så att insatserna kan bli effektivare. En utökning av övervaknings- och informationscentrumets personalstyrka föreslås, liksom en översyn av utvärderingsstandarderna och -metoderna.

2.1.3

Större samordning är den mest vittgående förbättringen. Det handlar om att att mer effektivt samordna medlemsstaternas bidrag för att uppnå en samordnad europeisk hjälpinsats, en bättre komplementaritet och samordning med FN, övriga humanitära hjälporganisationer samt militär personal. Samordningen skall stärka kapaciteten för verksamhetsplanering på fältet, inbegripet kommissionens olika avdelningar.

2.1.4

Förbättrat bistånd till EU-medborgare. Tsunamikatastrofen visade att EU-medborgares skydd ombesörjs genom ett samarbete mellan räddningstjänsten och berörda länders konsulära myndigheter. Samarbetet mellan katastrofdrabbade länder och medlemsstaterna måste stärkas.

2.2

De förbättringsåtgärder som kommissionen föreslår bör åtföljas av utökade resurser för räddningstjänsten. Därför har rådet begärt in förslag till hur befintliga resurser kan utvecklas. EU:s handlingsplan av den 31 januari 2005 tar upp de områden där det krävs åtgärder.

2.2.1

Först föreslås en sammanslagning av räddningstjänstresurser så att, när de nationella resurserna och befogenheterna är otillräckliga, åtgärder kan vidtas på EU-nivå för att insatserna skall bli effektivare.

2.2.2

En utökning av övervaknings- och informationscentruments analyskapacitet kan bereda vägen för ett mer aktivt tillvägagångssätt, särskilt när det gäller att informera tredje land. Därför är det viktigt med förbindelser som gör att tillgängliga resurser kan användas på ett flexibelt sätt, på begäran av det drabbade landet.

2.2.3

Reservmoduler har en viktig uppgift att fylla när det gäller att ingripa vid stora katastrofer när en medlemsstat eller tredje land anhåller om detta. Det är därför viktigt att införa det system som föreslås i meddelandet, så att man kan räkna med nyckelmoduler i varje land som ständigt står redo för ingripanden i eller utanför EU.

2.2.4

Att stärka den logistiska basen och tillhandahålla resurser som gör det möjligt för övervaknings- och informationscentrumet att agera snabbt och effektivt. Kostnaderna för att hyra insatsgruppernas utrustning skall täckas av EU-medel (6), men när det gäller insatser i tredje land bör man undersöka en samverkan på detta område med FN.

2.2.5

Slutligen är internationell samordning en av de viktigaste faktorerna för att snabbt kunna reagera på katastrofer. Gemenskapsmekanismen har tillgång till resurser som vid samordning med övriga organisationers resurser kan möjliggöra en bättre insats. I detta sammanhang skall hänsyn tas till både FN:s organ och olika humanitära hjälporganisationer.

3.1

EESK välkomnar förslaget till förbättring av gemenskapens räddningstjänstmekanism eftersom det är nödvändigt att stärka och förbättra alla möjligheter till åtgärder vid allvarliga olyckor inom och utanför EU. Erfarenheter från tidigare år visar att gemenskapens räddningstjänst kan förbättras i många avseenden. Vi vill därför lämna några inledande kommentarer som kan göra genomförandet av de föreslagna åtgärderna till förbättring av mekanismen mer effektivt.

3.2

För det första måste EU:s katastrof- och krisberedskap stärkas på flera områden, med utgångspunkt i de nationella räddningstjänsterna.

3.2.1.1

Cesis-systemet (7) bör byggas ut genom en övergång till ett satellitbaserat system med video-, röst- och datakapacitet, som är säkert och som via MIC (8) är kopplat till särskilda kunskapscentra som kan tillhandahålla lämpliga uppgifter, sakkunniga och modeller (t.ex. över förutsägbara följder) vid en speciell nödsituation. Några exempel är Europeiska rymdorganisationen (ESA) och Gemensamma forskningscentret för aktuella kartor över tredje länder och bedömning av skador, eller uppdatering av kartor efter en katastrof (till exempel jordbävningar eller översvämningar) som kan göra att infrastrukturnätet blir omöjligt att använda för att skicka hjälp. Nätverket skulle kunna baseras på kontaktpunkter i varje medlemsstat, som kan bidra till en lösning på nödsituationen.

3.2.1.2

Informationsflödet mellan EU:s beredskapsenheter och övervaknings- och informationscentrumet bör vara konstant, säkert och skyddat från intrång:

3.2.1.3

Den självklara lösningen bör vara att använda satellitkommunikation. Erfarenheter visar att satellitkommunikation

3.2.1.4

Satellitkommunikation har dock en begränsad datatransmissionskapacitet och blir i vissa fall överbelastad på grund av andra behov och användare (t.ex. media). Man bör därför se till att det finns speciella, permanenta, satellitfrekvenser för att möjliggöra tillfredsställande kommunikation mellan drabbade områden och övervaknings- och informationscentrumet, och mellan olika insatsområden.

3.2.1.5

Det kan tyckas att det skulle räcka med att begränsa täckningen till ett mindre geografiskt område (EU och närområdet) men i verkligheten behövs en global täckning. Tsunamikatastrofen visade att en begränsad täckning är otillräckligt. Täckning behövdes inte bara för kommunikationer med övervaknings- och informationscentrumet utan också mellan insatsområden som ligger så långt från varandra som Maldiverna, Sri Lanka, Thailand och Indonesien.

3.2.1.6

För att säkerställa en effektiv kommunikation måste EU därför ha ett särskilt (dvs. exklusivt), säkert (intrångsskyddat) och pålitligt satellittransmissionssystem med global räckvidd. Systemet skall kunna möjliggöra röst- och datakommunikation (fax, e-post och bilder med hög upplösning) samt videokonferenser.

3.2.1.7

Gemensamma forskningscentret, Europeiska rymdorganisationen, kommissionen (GD Informationssamhället) har tillräcklig kapacitet för att möta de behov som framförts av styrgruppen för handlingsplanen och mekanismen, som är underställd generaldirektoratet med ansvar för räddningstjänst (GD Miljö).

3.2.2.1

När insatsgrupper skickas ut:

3.2.2.2

Stöd till medlemsstater vid en nödsituation:

3.2.3.1

Mekanismens nuvarande strukturer bygger på att det i hela EU ställs olika insatsgrupper, bedömningsresurser och utrustning till förfogande. Detta är ett steg framåt jämfört med tidigare vakuum men är en inte helt tillfredsställande lösning.

3.2.3.2

Med tanke på EU:s utvidgning och de många olika risker som EU ställs inför bör man överväga att inom mekanismen inrätta regionala hjälpstrukturer där olika grupper och resurser skulle kunna finnas på plats och därför kunna sättas in snabbare och mer anpassade till särskilda regionala risker inom EU.

3.2.3.3

Resurserna skulle kunna vara säsongsbetonade (t.ex. flyg för att bekämpa skogsbränder) eller permanenta.

3.2.3.4

En annan möjlig förbättring skulle kunna vara att fördela uppgiften att samla in resurser hos grannländer som kan ställas till förfogande för alla länder i regionen. På så sätt skulle EU kunna skaffa fram resurser som fördelas på medelstora länder eller länder som står inför samma risker (översvämningar i ett visst flodbäcken, jordbävningar osv.).

3.2.4.1

Även om övervaknings- och kontrollcentrumet är aktivt dygnet runt saknar man tillräckliga resurser i fråga om personal och teknisk utrustning i samma omfattning som kriscentralerna i de flesta medlemsländer. Kommissionen bör åta sig att ändra på detta.

3.2.4.2

Kommissionens fokus är för närvarande begränsat till att erhålla särskilda resurser för olika nödsituationer. Det är frågan om detta fokus är så ambitiöst som situationen kräver.

3.2.4.3

Övervaknings- och informationscentrumet är per definition inget beslutsfattande eller samordnande organ vid en nödsituation. När man skall bidra till att fatta vissa beslut eller föreslå insatser måste man undvika improvisationer och ha ett bestämt förfarande för hur man skall gå till väga vilket kan variera beroende på nödsituationen. Åtgärderna vid en översvämning skiljer sig från åtgärderna vid en jordbävning eller ett vulkanutbrott. Resurserna skiljer sig också åt.

3.2.4.4

Därför är det viktigt att övervaknings- och informationscentrumet förutom att ha tillgång till de mest trovärdiga uppgifterna om en nödsituation även har planer för hjälpinsatser som utarbetats på förhand, så att kommissionen kan förbereda kontakter med fackorgan i och utanför EU. Planerna skall utarbetas i enlighet med vilken typ av nödsituation det är, omfattning, land osv. och skall sträva efter en snabb och effektiv hjälpinsats. De moduler i varje land som kan sättas in bör givetvis ingå här.

3.2.4.5

Frågan är om övervaknings- och informationscentrumet förutom att vara ett övervakningscentrum också kan samordna nationella organ, humanitära hjälporganisationer och i synnerhet de frivilligarbetare som infinner sig efter varje katastrof. Det är de organisationer som har all den information och de resurser som krävs för samordning som skall genomföra denna.

3.2.5.1

De insatsgrupper som medlemsstaterna tagit ut på förhand vet otvivelaktigt hur de skall agera i en nödsituation. Nuvarande utbildningsprogram ger goda resultat när det gäller kapaciteten till gemensamma insatser. Antalet kurser bör utökas och man bör försöka undervisa på andra språk än engelska eftersom hjälpinsatser kan komma att ske i länder med kulturella band till andra språk som franska och spanska.

3.2.5.2

Insatsgrupperna bör få kännedom om insatsplanerna när de fastställts och de bör ingå i utbildningsprogrammet.

3.2.5.3

Man bör överväga möjligheten att använda den nya informationstekniken till att ge dessa kurser på distans.

4.1

Förslaget är helt klart positivt, men det finns utrymme för förbättringar med tanke på att mekanismen huvudsakligen är ett instrument som skall användas inom EU, och för närvarande är ett instrument, för att inte säga det enda instrumentet, för regional solidaritet inom EU.

4.2

Därför bör EU inte sky några ansträngningar när det gäller att säkerställa snabbast möjliga och effektiva reaktion på olika typer av nödsituationer. Det är viktigt med redan utarbetade förfaranden för insatser eller planer för hjälpinsatser som bör ha testkörts och modifierats efter de erfarenheter som gjorts i samband med övningar eller faktiska hjälpaktioner.

4.3

Planerna bör omfatta information, uppdaterade kartor och lämpliga resurser för att få till stånd en tillfredsställande samordning. Resurserna bör vara EU:s egendom. EU:s insatsplaner skall vara internationellt normbildande och stärka EU:s profil och inflytande internationellt sett.

4.4

Vidare skall EU:s utvärderingsteam och samordnare höras om återuppbyggnaden i de drabbade områdena och om möjliga planer för senare insatser.

4.5

EESK anser att alla åtgärder inom gemenskapsmekanismen bör få tillräckliga anslag för att det skall finnas tillräckligt med både personal och resurser för att förbättra EU:s insatser och synlighet, framför allt vid katastrofer utanför EU. Särskild tonvikt måste läggas på transporter. Att utrusta särskild tillgänglig transportkapacitet skulle möjliggöra en snabb insats vilket skulle minimera följderna av katastroferna.

4.6

Vid insatser i tredje land är det nödvändigt att insatser inom ramen för mekanismen betraktas som en del av EU:s utrikespolitik och ges den betydelse som de förtjänar som ett bevis på EU:s omedelbara solidaritet med länder som drabbats av tragedier.

5.1

EESK stöder innehållet i meddelandet om att förbättra gemenskapens räddningstjänstmekanism. Vi anser dock att det kan förbättras i vissa konkreta avseenden och framhåller att några av våra kommentarer är bedömningar som gjorts av företrädare för det organiserade civila samhället i EESK.

5.2

Med tanke på att det behövs något bindande för att uppfylla de föreslagna åtgärderna är utgångspunkten att det behövs ett lämpligt rättsligt instrument. Vi tror att en förordning (9) är det instrument som skulle ha en harmoniserande och bindande effekt i alla medlemsstater.

5.3

En annan aspekt som bör uppmärksammas är att mekanismen bör få tillräckliga anslag för att täcka en utökad personalstyrka och inköp av egen utrustning. Även om det i meddelandet inte specificeras hur stor finansiell hjälp medlemsstaterna skall få, bör man ta hänsyn till detta och i förslaget till solidaritetsfond (10) ta med alla naturkatastrofer, däribland torka.

5.4

Bland de förbättringar som EESK föreslår för mekanismen, och som nämns i kommentarerna i detta yttrande, framhålls följande:

5.5

EESK vill som företrädare för det civila samhället uttrycka sitt stöd åt frivilligarbetare som gör insatser vid katastrofer. Deras oavlönade och i många fall stadigvarande arbete är inte bara ett bevis på solidaritet utan också nödvändigt för att aktivt lindra både personskador och skador på egendom i de katastrofdrabbade områdena.