4.4.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 81/16

1.

Det är ofrånkomligt att betrakta kommissionens meddelande inom ramen för den övergripande strategin ”Tillväxt genom kunskap”. Bildning, utbildning och forskning utgör grunderna för samhällets innovationsförmåga. De mål som sätts upp inom Lissabonstrategin kan bara nås i global konkurrens där forskning och utbildning spelar en nyckelroll. Detta medför också att högskolorna tilldelas en central roll i Lissabonprocessen.

2.

Om 20 år kommer endast 5 % av världens befolkning att leva och arbeta i Europa, jämfört med 52 % i Asien. Dessa siffror visar hur angeläget det är med genomgripande åtgärder för att göra det europeiska utbildnings- och forskningssystemet attraktivare. Attraktiv högskoleutbildning är en viktig faktor i kampen om de mest kvalificerade intellektuella krafterna, och Europa behöver dem för att säkra sin framtid.

3.

Tillgång till så omfattande utbildning som möjligt är inte bara en framtidsresurs i kunskapens Europa, utan samtidigt en grund för social sammanhållning i de olika europeiska samhällena och i Europa som helhet. Att komma till rätta med utbildningshinder, att skapa valmöjligheter med avseende på livslångt lärande för alla och att höja utbildningsväsendets kvalitet är betydande utmaningar för aktörer på alla nivåer.

4.

I samband med förnyelsen av Lissabonstrategin har kommissionen föreslagit ett åtgärdspaket för att aktivt ta sig an dessa utmaningar. Sjunde ramprogrammet för forskning utgör en viktig byggsten i de insatser som faller inom kommissionens ansvarsområde. Men för att den potential som kommissionen nämner skall kunna integreras i den europeiska innovationsprocessen är det nödvändigt med reformer inom grundutbildnings- och högskolesektorn.

5.

Europas regioner har ett särskilt ansvar i denna process, och de förfogar över en betydande kompetens inom forskarutbildning och forskning. Regionkommittén vill peka på lokala och regionala myndigheters särskilda roll, inte minst som kommunikationskanal för alla medborgare. Lokala och regionala myndigheter kan även bistå vid nätverkssamarbete så att samverkanseffekter kan skapas mellan de olika aktörerna. Utvecklingen i Europas regioner är till stor del beroende av att man utnyttjar den potential som finns inom vetenskap, forskning och innovation. Och arbetet med att stärka denna potential kan endast utformas i samarbete med regionerna.

1.1

Regionkommittén välkomnar Europeiska kommissionens meddelande ”Att mobilisera Europas intellektuella resurser: skapa möjligheter för universiteten att lämna sitt fulla bidrag till Lissabonstrategin”, och ser detta meddelande som en viktig impuls för en nödvändig alleuropeisk debatt om en förbättrad högskoleutbildning.

1.2

Vi vill på nytt framhålla mångfalden inom Europas högskole- och universitetslandskap, som i meddelandet innefattas i beteckningen ”universitet”. I samma vida bemärkelse används i det här yttrandet i stället beteckningen ”högskolor”.

1.3

Kommittén delar kommissionens åsikt att framtida tillväxt och socialt välstånd i allt högre grad kommer att vara beroende av kunskapsintensiva industrigrenar och tjänster samt att det för allt fler jobb ställs krav på högskoleexamen.

1.4

Vi inser att den europeiska högskolepolitiken måste förändras i grunden och inriktas mer på lokala och regionala behov. Men den måste samtidigt möjliggöra internationellt konkurrenskraftig forskning och utbildning.

1.5

I detta sammanhang vill vi också påpeka att Europa har framstående högskolor som även med internationell måttstock uppnår enastående resultat både i utbildningen av blivande forskare och inom själva forskningen. Å andra sidan har många högskolor ännu inte förmått utveckla hela sin potential, vilket kommissionen också nämner i sitt meddelande.

1.6

Vi ser positivt på det entydiga uttalandet om subsidiaritetsprincipen. Utöver detta vill vi dock betona regionernas ansvar enligt vitboken om styrelseformerna i EU från 2001 och förslaget till konstitution för Europa.

1.7

Med eftertryck konstaterar vi att universitetsutbildningen inte bara får ses ur ekonomisk synvinkel. Den skapar också ett socialt och kulturellt mervärde som undandrar sig en ekonomisk bedömning men som trots detta utgör grunden för ett utvecklat samhälle.

1.8

Kommittén framhåller att de ambitiösa mål som meddelandet baseras på endast kan uppnås om grunden för detta läggs inom den allmänna skol- och förskoleutbildningen. Vi inser också den regionala nivåns särskilda ansvar på detta område.

1.9

Som ett led i att nå Lissabonstrategins mål bör universitet och högskolor involveras starkare i initiativet livslångt lärande.

1.10

Enligt kommittén är flexibla strukturer det mest effektiva svaret på snabbt föränderliga krav på högskoleutbildningen från samhällets sida. Att bygga upp dessa strukturer är först och främst en uppgift för högskolorna. Det är dock de regionala och nationella nivåernas ansvar att skapa förutsättningar för flexibilitet genom att avveckla rättsliga hinder och ställa erforderliga medel till förfogande.

1.11

Vi beklagar att Europeiska kommissionen inte har varit i stånd att utarbeta ett meddelande som rör alla aspekter på EU:s högskolepolitik och som stämts av mellan olika interna avdelningar och även inbegriper forskningen. Det europeiska forskningsområdet och kommissionens förslag om ”kunskapsbaserade regioner” i anslutning till sjunde forskningsramprogrammet utgör viktiga referenspunkter för det europeiska högskoleväsendet, framför allt när det gäller att förverkliga Lissabonmålen.

1.12

Kommittén konstaterar att kopplingen mellan forskning, utbildning av blivande forskare och kvalifikationer går förlorad på grund av att forskningsområdet har skiljts ut. Detsamma gäller kopplingen mellan forskning inom och utanför högskolorna.

2.1

Regionkommittén delar kommissionens farhågor om att utbildningsresurserna inte utvecklas i tillräcklig omfattning i de europeiska länderna, och anser att kommissionens analys erbjuder viktiga utgångspunkter för nödvändiga förändringar.

2.2

Enligt kommitténs uppfattning ger emellertid den statistik som används i meddelandet en snedvriden bild av den faktiska situationen i många europeiska länder. I synnerhet innefattar den låga andelen utexaminerade och studerande vid högskolorna inte det stora antalet studerande vid fackinriktade gymnasieutbildningar och andra yrkesutbildningar, medan jämförbara utbildningar i Nordamerika och Asien däremot tillhandahålls inom ramen för högskolorna.

2.3

Vi instämmer i kommissionens analys av de faktorer som hindrar en dynamisk utveckling av högskolesektorn, särskilt den uppenbara tendensen att avskärma högskolorna från näringsliv och samhälle, överregleringen av systemet genom statliga förhandskontroller samt den europeiska högskolesektorns relativa fattigdom till följd av beroendet av statliga medel.

2.4

Vi vill dock understryka att kvaliteten på europeiska högskoleinrättningar i regel är god, och att en rad högskolor redan för många år sedan har genomfört de nödvändiga förändringar som beskrivs i meddelandet – eller åtminstone är på väg att genomföra dessa – även om det ofta sker utan medveten anknytning till Lissabonmålen. Det finns visserligen också flera högskolor för vilka Bolognaprocessen fortfarande är ett främmande ord, men detta får inte leda till ett generellt sett negativt omdöme om Europas högskolor.

2.5

Kommittén stöder Bolognaprocessens ansatser att skapa ett gemensamt område för högre utbildning. Vi vill emellertid samtidigt lyfta fram mångfalden av nationella och regionala initiativ på högskoleområdet. Denna mångfald måste också komma till uttryck inom ett gemensamt område för högre utbildning. Regionkommittén delar dock inte den kritik som kommer till uttryck i meddelandet beträffande den språkliga mångfalden.

3.1

Vi vidhåller att skapandet av ett europeiskt område för högre utbildning, vilket enligt Bolognaprocessen skall förverkligas senast 2010, inbegriper konkreta och relevanta mål för utveckling av högskoleutbildningen i EU. Dessa mål omfattar framför allt införandet av ett system för jämförbara examina, baserat på inslag som två huvudtyper av studiegångar, ett prestationspoängsystem, rörlighet, kvalitetssäkring och främjande av den europeiska dimensionen. Vi konstaterar att man ännu inte i tillräcklig utsträckning har tagit de nödvändiga stegen i riktning mot dessa mål. För att man skall lyckas med detta krävs det ytterligare ansträngningar från högskolornas sida, men också från regionerna, medlemsstaterna och unionen.

3.2

Kommittén delar kommissionens åsikt att högskolorna är i behov av stöd från sin omgivning för att kunna gripa sig an de förändringar som krävs. I syfte att följa upp de nödvändiga åtgärderna bedriver lokala och regionala myndigheter sedan länge ett nära samarbete med högskolor och andra institutioner på orten.

3.3

Vi välkomnar kravet på en miljö där de allmänna förutsättningarna främjar topprestationer. I det sammanhanget ser vi fakulteterna och nätverken för innovativa forskare som huvudaktörer när det gäller att kräva och främja topprestationer. Motivationen för framstående prestationer inom utbildning och forskning måste genomgående stärkas och understödjas.

3.4

Kommittén ställer sig bakom kommissionens analys av de faktorer som kan öka högskolornas attraktivitet. Just i fråga om mänskliga resurser finns det stora möjligheter att förstärka högskolornas europeiska inriktning.

3.5

Regionkommittén välkomnar den höjda ambitionen rörande Erasmusprogrammet till att omfatta tre miljoner studenter.

3.6

Vi stöder kommissionens uppfattning att partnerskap mellan högskolor och näringslivet är av speciell betydelse, men anser samtidigt att man kan finna relevanta partner även på andra områden inom ekonomi, förvaltning och kultur samt bland olika samhällsorganisationer. Framför allt med tanke på vetenskapens betydelse för den regionala utvecklingen är det för snävt att begränsa sig till partnerskap med näringslivet.

3.7

Kommittén är bekymrad över att högskolorna inte i tillräcklig utsträckning har anammat att öppnande för nya studerandegrupper, inriktning på livslångt lärande och vidgad tillgång till akademisk utbildning är en förutsättning för att klara av de demografiska och strukturella utmaningarna under de närmaste decennierna. Därför stöder vi kommissionens ansats att lyfta fram denna fråga i centrum för uppmärksamheten i en alleuropeisk debatt.

3.8

Vi vill påpeka att konkurrensen och kvalitetssäkringen vid högskolorna inte får leda till att de europeiska regionerna driver isär i vetenskapligt hänseende. En av Europas mest framträdande egenskaper är den breda utbildningsbasen, och denna måste upprätthållas. I varje europeisk region måste det finnas en högskoleutbildning som lever upp till europeiska kvalitetsstandarder.

3.9

Vidare vill vi också framhålla att kommissionens krav på mer och bättre finansiella insatser för högskolorna visserligen är förståeligt, men det avspeglar inte på ett adekvat sätt den verklighet som råder i många europeiska regioner: I praktiken prioriteras ofta utbildningsområdet i budgeten.

3.10

Regionkommittén betonar också att de lokala och regionala myndigheter som finns representerade inom kommittén är beredda att diskutera institutionella moderniseringsstrategier med högskolorna, och i möjligaste mån även genomföra dessa. Hit hör att införa fleråriga avtal och stödja innovativa styresformer vid högskolorna samt att i ännu högre grad öppna högskolorna för partnerskap med näringslivet.

4.1

Regionkommittén rekommenderar att man sammanfattar prioriteringarna på området för yrkesutbildning, högskoleutbildning och forskning, i syfte att lyfta fram sammanhang och ömsesidiga beroenden samt de handlingsalternativ som växer fram ur detta när det gäller att genomföra Lissabonstrategin.

4.2

Vi betonar att ett allmänt och Europaomfattande erkännande av examensbevis är en förutsättning för att strukturomvandlingen inom högskolorna skall ge resultat. Bolognaprocessen syftar till att möjliggöra kvantitativa jämförelser mellan olika studiekurser, och utgör en viktig grund för detta erkännande. För att man skall kunna möjliggöra en rättvis och effektiv tillgång till det europeiska området för högre utbildning förefaller det nödvändigt att bygga vidare på detta steg och inleda en diskussion om kvalitetsstandarder på europeisk nivå.

4.3

I fråga om forskarnas rörlighet har Marie Curie-programmet visat sig användbart som en del av det europeiska forskningsramprogrammet. En uppsplittring på europeisk nivå genom ett bredare utbud, vilket föreslås i meddelandet, är dock inte meningsfullt. Kommittén anmodar kommissionen att ytterligare stärka Marie Curie-programmet så att forskarnas rörlighet främjas samt att verka för att grundförutsättningarna för forskarnas rörlighet förbättras, i enlighet med vad som anges i europeiska stadgan för forskare.

4.4

Kommittén betonar att diskussionen om studieavgifter bara kan föras i ett nationellt eller regionalt sammanhang.

4.5

Vi avvisar den differentiering av bidrag och avgifter som kommissionen föreslår och som syftar till att styra studenternas val av studieinriktning. Individens rätt att fritt välja utbildning får inte inskränkas genom statliga styrningsförsök.

4.6

Vi ställer oss bakom kommissionens uppfattning att alla EU:s finansieringskällor skall mobiliseras för modernisering av högskolorna. Samtidigt uppmanar vi kommissionen att skapa grunder för detta i strukturfondsförordningarna i syfte att stärka den vetenskapliga sfärens ställning i kampen om medel på nationell nivå och att framhålla vikten av högskolornas utveckling.

4.7

Regionkommittén framhåller att högskolorna måste ges största möjliga frihet att utforma sin utbildning och forskning inom ramen för det allmänna ansvar som hänför sig till nationella och regionala uppgiftsområden. Förhållandet mellan frihet och ansvar bör regleras i form av fleråriga strategiska ramavtal som möjliggör en öppen och effektiv efterhandskontroll av i vilken utsträckning målen har uppnåtts. I det sammanhanget vill ReK framhålla regionernas ansvar för högskoleväsendets utveckling och högskolornas betydelse för den regionala utvecklingen.

4.8

Vi föreslår att kommissionen vidtar åtgärder för att regioner, kommuner och städer på ett konkret sätt skall uppmuntras att förbättra det regionala engagemanget när det gäller högskolor och universitet, bygga ut nätverken för forskning, näringsliv och förvaltning samt se till att forskningsresultaten får bättre genomslagskraft i samhället. Detta skulle kunna ske genom att man anordnar något slags tävling.