16.12.2006   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 309/107

1.1

Kommissionens förslag rör harmonisering av bestämmelserna för införsel av varor från tredjeländer som resande personligen medför och som är av sådan art att de är belagda med mervärdesskatt eller punktskatt. Inom vissa begränsningar har sådana varor alltid kunnat införas tullfritt: De ursprungliga bestämmelserna återfinns i direktiv 69/169/EEG av den 28 maj 1969, som därefter har ändrats sjutton gånger och som nu skall ersättas av det aktuella förslaget.

1.2

Det finns ett behov av att bibehålla detta system, ”dels för att undvika dubbelbeskattning, dels i de fall då omständigheterna under vilka införseln sker medför att det normala behovet av att skydda ekonomin inte föreligger” (1). Utan att ifrågasätta grundvalen för direktivet anser kommissionen att såväl de många ändringar som företagits i direktivet som utvidgningen och de nya yttre gränserna utgör ett tillräckligt skäl för att företa en fullständig översyn och ersätta det ursprungliga direktivet.

1.3

Frågan, som i sig är enkel, kompliceras av kravet på att reglera införseln av ”känsliga” varor, dvs. tobak och alkoholhaltiga drycker. Även om problemet inte är nytt medför unionens utveckling nya utsikter även om de grundläggande frågorna alltjämt är desamma: medlemsstaternas varierande geografiska och sociala situation och deras olika inriktningar och kraftigt varierande skattenivåer. Slutresultatet kommer att vara avhängigt av utsikten att komma överens om kommissionens förslag till harmonisering.

2.1

Ursprungligen gällde direktivet personer som reste inom gemenskapen. I enlighet med principerna för inre marknaden har restriktionerna vad gäller rörligheten för varor mellan medlemsstaterna i stort sett varit slopade sedan 1993. Gemenskapens förändrade yttre gränser till följd av utvidgningen har medfört nya bedömningsgrunder. Som anges i meddelandet inbegriper dessa gränser nu bl.a. Ryssland, Ukraina och Vitryssland.

2.1.1

EESK noterar detta, men påpekar att det utöver de nämnda gränserna också finns andra gränser österut som utgör ett problem för de nya anslutningsländerna på grund av bestående prisnivåskillnader i förhållande till några angränsande tredjeländer, samt att det uppstått nya sjögränser i och med Cyperns och Maltas anslutning.

2.1.2

De undantag som tidigare beviljades några medlemsstater med anledning av särskilda problem har nu löpt ut, utom undantaget för Finland, som fram till 2007 får tillämpa en lägre gräns på 16 liter för införsel av öl från tredjeländer. EESK, som alltid varit negativ mot undantagsordningar, välkomnar detta. I detta fall skulle emellertid en enhetlig ordning för samtliga 25 medlemsstater kunna skapa problem, vilket kommer att illustreras längre fram.

2.2

I och med direktivförslaget höjs det nuvarande taket för skattebefrielse: från 175 euro till 500 euro för flygresenärer och till 220 euro för alla övriga resenärer. I motiveringen förklarar kommissionen denna åtgärd med att hävda följande: ”Den kostnad och ansträngning som flygresor innebär talar för att enskilda sannolikt mindre ofta väljer sådana resor framför bil-, buss-, tåg- eller båtresor. Vidare finns det naturliga begränsningar för vad flygpassagerare kan köpa och transportera, de kan t.ex. inte transportera skrymmande föremål”. Det verkliga skälet tycks emellertid vara ett annat: i skäl 4 anges att ”Beloppsbegränsningarna bör ta hänsyn till att medlemsstater som gränsar till tredjeländer med betydligt lägre priser kan få svårigheter…”.

2.2.1

EESK anser att orsaken till diskrepansen mellan motiveringen och skäl 4 främst har sin grund i en skattefråga. Det vore meningslöst att tala om ”skrymmande föremål” (se föregående punkt): Det finns varor av mindre omfång men med högt värde (kameror, bärbara datorer, klockor, smycken, etc.) som flygresenärer skulle få införa, men inte bil-, tåg eller kryssningspassagerare. Det andra påståendet att enskilda mindre ofta väljer flygresor framför bil-, buss-, tåg- eller båtresor och att flygresor kräver kostnader och ansträngningar tycks snarare vara undantag än regel. Flygresor (och särskilt lågprisflyg) är en del av vardagslivet för miljontals affärsresenärer och turister som varje år beger sig till tredjeländer.

2.2.2

EESK anser det oacceptabelt att hänvisningen till undantagssituationer leder till harmoniseringsnormer som diskriminerar medborgare på grund av det transportmedel de använder. Trots att EESK, som redan påpekats i punkt 2.1.2 ovan, flera gånger haft invändningar mot undantagssystemet och i princip fortfarande är emot det anser kommittén att detta system i detta fall är den enda framkomliga vägen. Denna skall emellertid utnyttjas endast då en eller flera medlemsstater – i enlighet med proportionalitetsprincipen – kan bevisa att den allmänna gränsen på 500 euro utgör en oacceptabel förlust för deras skatteintäkter.

2.3

I förslaget till direktiv bibehålls de kvantitativa gränserna för tobak och alkohol. Vad gäller tobak hänvisas till WHO-konventionen, som ratificerades av EU den 30 juni 2005 och som innehåller en rekommendation om förbud och begränsning av internationella resenärers införsel av tobaksvaror. Mot bakgrund av denna rekommendation föreslår kommissionen ett enhetligt system med sänkta kvantitativa begränsningar för dessa produkter ”i syfte att säkerställa likabehandling av alla medborgare som reser in i EU”.

2.3.1

EESK stöder förslaget men vill ändå reservera sig mot skälen med avseende på tobaken, som liksom de övriga tycks röra skatter snarare än hälsan. Detta framgår av artikel 9.2 där medlemsstaterna beviljas rätten att tillämpa miniminivåer för införsel av tobak som är mycket lägre än de normala. Utan att man ifrågasätter tobakens skadliga inverkan förefaller det absurt nog som om medlemsstaterna själva får avgöra omfattningen.

2.4

Vidare föreslår kommissionen att de kvantitativa begränsningarna för parfym, kaffe och te slopas. Hänsyn har tagits till att parfym enligt gemenskapslagstiftningen inte längre beläggs med punktskatt, att sådan tas ut på kaffe i fem medlemsstater och på te i en enda. I samband med detta framförs i motiveringen en viktig synpunkt  (2): de kvantitativa begränsningarna måste slopas ”eftersom de inte längre återspeglar den verkliga beskattningen … i EU:s 25 medlemsstater”. Med andra ord slopas begränsningarna på grund av att endast ett fåtal av de 25 medlemsstaterna alltjämt tillämpar punktskatt på dessa produkter.

2.4.1

EESK är positiv till att åtgärden slopas, och noterar att man i detta fall har tillämpat regeln där kollektiva intressen väger tyngre än enskilda i enlighet med proportionalitets-principen.

2.5

Det är just med avseende på proportionaliteten som förslaget till direktiv ibland kan kritiseras. Rent allmänt, och med hänvisning till den regel som nämns i punkt 2.4, vill EESK uppmärksamma behovet av att varje initiativ skall bygga på att en viss princip skall tillämpas enhetligt med avseende på samtliga aspekter i lagstiftningen och inte bara på några av dem. Denna ståndpunkt kommer att förklaras tydligare i kommentarerna till de enskilda artiklarna.

3.1

Artiklarna 2, 4, 5 och 7: tillämpning av direktivet. I dessa artiklar fastställs att undantag från mervärdesskatt och punktskatt beviljas för varor som resande som har passerat genom tredjeland medför i sitt personliga bagage (”medföljande bagage”). Direktivet gäller endast om den resande inte kan visa att varorna förvärvats i ett EU-land och inte ger rätt till återbetalning av mervärdesskatt eller punktskatt. Vid beräkningen av varornas värde skall hänsyn inte tas till personliga tillhörigheter som tillfälligt införs eller återinförs efter en tillfällig utförsel.

3.1.1

Bestämmelsen, som fanns redan tidigare, innebär fortfarande betungande bördor för de resande, som måste medföra fakturor som styrker att varor som de redan äger, särskilt dyra sådana, har förvärvats i ett EU-land, eller före avresan förse sig med ett tillfälligt exportintyg.

3.1.2

EESK inser att det inte finns några enklare lösningar, men påpekar att kommissionen i genomförandeförordningen eller på annat sätt skulle kunna föreslå medlemsstaterna att informera om denna bestämmelse på lämpligaste sätt genom anslag vid utresegränserna, i den information som turistoperatörerna ger ut samt i flyg- eller fartygsbiljetter.

3.2

Artikel 8: beloppsbegränsningar. Det sammanlagda beloppet för införda varor med skattebefrielse är 500 euro för flygresenärer och 220 euro för alla övriga resenärer. Medlemsstaterna får sänka beloppet till lägst 110 euro för resande under 15 år. Värdebegränsningarna skall tillämpas på samtliga varor, med undantag för tobak och alkohol, för vilka kvantitativa begränsningar fastställts.

3.2.1

EESK har redan framfört vissa tvivel (se punkt 2.2.2) vad gäller diskriminering av medborgare beroende på vilket transportmedel de använder. Det är uppenbart att denna distinktion beror på den särskilda situation som råder i vissa medlemsstater som gränsar till tredjeländer där priserna är mycket lägre, bland annat till följd av kraftiga skillnader i beskattning. Tillämpning av proportionalitetsprincipen (se punkterna 2.4.1 och 2.5), med undantag som beviljas i specifika och välgrundade fall, skulle lösa detta problem.

3.2.2

Med hänvisning till kommentarerna i punkt 2.2.2 bekräftar kommittén sitt förslag att överlag utsträcka tröskeln på 500 euro till samtliga resenärer, utan att göra åtskillnad mellan transportmedel. Ett högre tröskelvärde skulle ha den fördelen att tullen skulle slippa betungande kontroller av merparten av resande, särskilt under intensiva turistperioder, och därmed kunna ägna sig mer effektivt åt verkliga fall av smuggling. Här bör påpekas att tulltjänstemännen tack vare sin erfarenhet och sitt yrkeskunnande relativt enkelt kan skilja mellan ”en turist” (som på sin höjd kan ha gjort sig skyldig till ett regelbrott) och ”en smugglare” vars förseelser är straffbelagda. Kvar finns problemet med ”vaneresenären” (som varken är turist, arbetstagare eller pendlare), vars import kan räknas till vinstgivande handel i liten skala.

3.3

Artikel 9: kvantitativa begränsningar för tobak. Befrielse från mervärdesskatt och punktskatt på tobak är förbunden med kvantitativa begränsningar. De gängse kvantitativa begränsningarna är 200 cigaretter, eller 100 cigariller, eller 50 cigarrer eller 250 gram röktobak. Medlemsstaterna har rätt att fastställa lägre kvantitativa begränsningar: 40 cigaretter, eller 20 cigariller eller 10 cigarrer eller 50 gram röktobak. Dessa gränser får tillämpas antingen på samtliga resande, eller bara på resande som inte reser med flyg.

3.3.1

Förutom att vi ogillar de olika kvantitativa begränsningarna, som vi påpekat i samband med beloppströsklarna, vill vi också tillägga att de sänkta begränsningarna skulle kunna orsaka stora olägenheter för bilturister från EU som reser genom olika länder (i eller utanför EU) och vars slutdestination inte är det land där dessa begränsningar tillämpas. Om man beaktar turismens betydelse och vikten av att gynna den i stället för att hämma den genom åtgärder som förutsätter strikta gränskontroller föreslår EESK att man tillämpar en särskild undantagsklausul för dessa fall.

3.4

Artikel 10: kvantitativa begränsningar för alkohol. Precis som för tobak bibehålls de gällande kvantitativa begränsningarna för alkohol med följande ändringar och uppdelningar i två kategorier: Den första utgörs av 1 liter destillerade drycker och spritdrycker med en alkoholhalt som överstiger 22 volymprocent, eller odenaturerad etylalkohol med en alkoholhalt av minst 80 volymprocent, den andra av 2 liter av mellanprodukter och mousserande vin. De båda kategorierna kan inte slås samman. Utöver de ovannämnda kvantiteterna tillåts skattefri införsel av 4 liter icke-mousserande vin och 16 liter öl. Skattebefrielserna skall inte tillämpas på resenärer under 17 år.

3.4.1

EESK stöder i stort de föreslagna åtgärderna men vill peka på några viktiga detaljer. För det första saluförs alkohol med en alkoholhalt av över 80 volymprocent – som ingår i kategori 1 – vanligen bara med 98 eller 99 volymprocent, och med 1 liter av denna produkt kan man bereda 3 liter alkoholhaltig dryck av 33 volymprocent: jämförelsen med 1 liter destillerad dryck eller sprit är därför godtycklig. Vad gäller kategorin ”mousserande vin”, i vilken ingår både högklassiga viner (champagne) och vin av annat slag, anser EESK att distinktionen mellan ”mousserande” och ”icke-mousserande” bör slopas eftersom det i båda fallen rör sig om ”viner” oberoende av deras värde.

3.4.2

Vi vill däremot bestämt invända mot kvantiteterna för vin och öl: Det råder en klar brist på proportion mellan 4 liter vin och 16 liter öl, och detta missgynnar resenärer från länder där man vanligen inte dricker öl. I stället för att fastställa en gemensam gräns borde man fastslå skilda och alternativa kvantitativa begränsningar för dessa båda drycker.

3.5

Vad gäller bränsle tillämpas skattebefrielsen på innehållet i fordonets tank och på 10 liter i en bärbar behållare, men det medges undantag när det föreligger stränga nationella bestämmelser.

3.5.1

EESK uppmanar kommissionen att grundligt se över denna bestämmelse. För det första motiverar inte bensinstationernas placering en utsträckning av skattebefrielsen till bärbara behållare utöver innehållet i tanken. Denna möjlighet bör strykas, om inte annat med hänsyn till riskerna med att transportera bränsle utanför tanken. Trafiklagstiftningen i många länder förbjuder dessutom en sådan hantering. Förbudet bör också omfatta eventuella ytterligare behållare som inryms i fordonet. För lastbilar, som ofta har två behållare, bör förbudet gälla behållare som inte typgodkänts när fordonet registrerades.

3.5.2

För det andra får stränga nationella bestämmelser, även om de motiveras av prisskillnader mellan grannländer, inte utsträckas till turister från andra länder än där restriktionerna gäller, av samma skäl som anges i punkt 3.3.1. Om restriktionerna anses nödvändiga skulle de kunna ingå i dem som gäller för personer som bor i gränsområden och för gränsarbetare, i enlighet med bestämmelserna i artikel 14 i förslaget till direktiv.

3.6

Artikel 14: ”gränsbefolkning”. Särskilda bestämmelser, som förstärker de redan befintliga, skall tillämpas på ”gränsbefolkning” (personer som bor i gränsområden) och gränsarbetare (arbetstagare som bor i ett EU-land och som arbetar i ett angränsande tredjelands gränsområde, eller som bor i ett tredjeland och arbetar i ett angränsande EU-lands gränsområde). När det gäller dessa kategorier har medlemsstaterna rätt att sänka beloppströsklarna och/eller de kvantitativa begränsningarna. I direktivet definieras ”gränsområdet” som ett område som fågelvägen inte breder ut sig mer än 15 kilometer från gränsen. EESK anser att en sådan begränsning är godtycklig och inte beaktar de geografiska, ekonomiska och sociala förhållandena i varje gränszon: Varje medlemsstat borde själv få avgränsa sina egna zoner alltefter omständigheterna. En större flexibilitet skulle dessutom göra det möjligt för dessa medlemsstater att ta itu med det oroande företeelsen ”atypisk smuggling”, som förekommer vid gränserna i länderna i Östeuropa.

3.7

Slutligen fastställs datum för direktivets ikraftträdande till den 31 december 2006, en tidsfrist som kan anses skälig endast om lagstiftningsprocessen löper snabbt och smidigt.