15.10.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 247/41

A.

Enligt den andra arbetsgruppens bidrag till den fjärde bedömningsrapporten från IPCC AR4 kommer nästan alla europeiska regioner att påverkas negativt av konsekvenserna av klimatförändringarna. Dessa konsekvenser kommer att ställa många ekonomiska sektorer inför svåra problem och utgör även ett hot mot Europas biologiska mångfald och en hämsko för samhällsutvecklingen.

B.

Regionala forskningsrön från alla kontinenter och många hav visar att naturen påverkas av klimatförändringarna, framför allt av temperaturhöjningarna men även av andra konsekvenser som ett förändrat klimat medför. Dessa uppmätta temperaturhöjningar orsakas av människan och påverkar de fysiska och biologiska systemen.

C.

EU bör undersöka hur anpassningen till klimatförändringarna kan bana väg för en ny modell för ekonomisk tillväxt och utveckling som skyddar miljön, stärker sysselsättningen och skänker en ny dimension åt socialpolitiken.

D.

Klimatförändringarna är ett problem som berör de moderna samhällena i stort, och därför både kan och bör alla styrelsenivåer, från EU-nivå och offentliga myndigheter ner till de enskilda medborgarna, ha en viktig roll att spela i anpassningsåtgärderna.

E.

Anpassningsåtgärder för att förebygga skadeverkningarna behövs inte bara för att ta itu med framtida klimatförändringar i och utanför Europa utan måste redan idag utvecklas och tillämpas, så att man regionalt och lokalt kan hantera konsekvenserna av den nuvarande globala uppvärmningen, vilken beror på tidigare utsläpp av växthusgaser. Sådana anpassningsåtgärder kräver en verkligt övergripande strategi och en integrering av sociala, ekonomiska och miljömässiga aspekter i bred mening.

F.

Det finns redan många studier och modeller på regional och lokal nivå där man bedömer de sannolika följderna av klimatförändringarna. I många av dessa studier saknas en motsvarande undersökning av den socioekonomiska dimensionen och de förutsebara konsekvenserna för den berörda befolkningen.

G.

Att övervakningen av klimatförändringarna och samordningen av motåtgärder sker på EU-nivå bör göras till en prioritering för att underlätta en gemensam strategi för att bemöta detta problem.

H.

Både offentliga och privata investeringar i forskning och utveckling för att bekämpa klimatförändringarna kommer att vara av central betydelse när det gäller att se till att anpassningsåtgärderna och åtgärderna för att mildra effekterna på bästa sätt begränsar konsekvenserna av klimatförändringarna.

I.

Det är nödvändigt att samordna nationell forskning om klimatförändringarna med sådan som bedrivs inom sjunde ramprogrammet.

J.

I den offentliga debatten har anpassningen till klimatförändringarna haft en ganska undanskymd plats. I stället har man tydligt betonat vikten av att vidta nödvändiga åtgärder för att begränsa den globala uppvärmningen och mildra effekterna av den.

K.

Även om EU uppnår målet att begränsa klimatförändringen till 2 °C kommer det att ske en uppvärmning av Europa som kännetecknas av extrema regionala klimatförändringar med flera konsekvenser för de berörda befolkningarna, den lokala och regionala ekonomin och miljön, vilket leder till en ytterligare ökning av orättvisorna och de regionala skillnaderna när det gäller resurser och tillgångar i Europa.

L.

Det behövs mer forskning om vilka förhållanden som gynnar extrema väderfenomen. Samtidigt behöver vi förbättra vår förståelse för dessa fenomen. Detta är nämligen nödvändigt för att vi ska kunna genomföra förebyggande åtgärder, exempelvis ett förvarningssystem, och insatser för att i framtiden förhindra skador på personer, egendom, biologisk mångfald och miljö. Det måste också finnas verktyg som gör det möjligt att bedöma effektiviteten i dessa åtgärder.

M.

Det verkar inte ändamålsenligt att införa anpassningsmekanismer som enbart grundar sig på en kostnadseffektivitetsanalys. Man kan nämligen förutse att det även i Europa kommer att vara de fattigaste som drabbas hårdast eftersom de vanligen saknar de försäkringar, den information och den mobilitet som krävs för att finna sig tillrätta i en föränderlig miljö.

N.

En gräsrotsstrategi som går ut på att de samhällen som drabbats av de negativa konsekvenserna av klimatförändringarna anger vilken teknik de anser vara framgångsrik för att bekämpa dessa konsekvenser skulle bidra till att EU kan fungera som en paraplyorganisation genom att främja strategier, utarbeta relevanta stödprogram och leda den politiska samordningen genom vetenskapliga, regionala eller lokala nätverk och partnerskap.

O.

En nyckelfaktor i arbetet med klimatförändringarnas konsekvenser är att utöka och förbättra den yrkesmässiga och allmänna utbildningen beträffande anpassningsåtgärder.

P.

Det säger sig självt att klimatförändringarna hindrar framsteg och är ett hot mot en positiv utveckling i Europa men de har en mycket större inverkan på utvecklingsländerna. Frågan om finansieringen av anpassningsåtgärderna måste fortsätta att diskuteras både inom EU och i samband med att stöd utbetalas till utvecklingsländerna.

Q.

Enligt principen om mainstreaming ska anpassningen till klimatförändringarna påverka beslutsprocessen när det gäller investeringar. De lokala och regionala aktörerna och beslutsfattarna måste i lika hög grad delta i diskussionerna i samband med denna beslutsprocess.

R.

I grönboken om anpassning till klimatförändringar görs inte heller något särskilt erkännande av de geografiska, klimatologiska och utvecklingsrelaterade undantagen för EU:s mest avlägsna regioner, som sannolikt är sårbara på ett annat sätt än regionerna på den europeiska kontinenten. Inte heller görs det i grönboken någon särskild genomgång av klimatförhållandena i stadsområden eller tätbefolkade områden i Europa.

S.

Klimatförändringarna kommer sannolikt att drabba de regioner som på grund av sina topografiska egenskaper är särskilt beroende av naturens dynamik (bland annat glaciär- och bergsområden) och därigenom utsätta ekonomin, kulturen och befolkningen i stort i de områdena för stora påfrestningar och anpassningskostnader, samtidigt som regionala skillnader riskerar att fördjupas ytterligare.

T.

Sydeuropa och Medelhavsområdet är två av de mest utsatta områdena i Europa och kämpar redan i dag med vattenbrist, torka och skogsbränder.

U.

För att det ska vara möjligt att anta effektiva strategier för anpassning till de oundvikliga klimatförändringarna krävs stöd från utbildningsväsendet och kommunikationssektorn genom massmedial uppmärksamhet och medborgardeltagande i miljöfrågor.

V.

Enligt Världshälsoorganisationens uppskattningar kan man redan idag säga att 60 000 dödsfall om året beror på klimatrelaterade naturkatastrofer. I den senaste rapporten från IPCC AR4 framhävs klimatförändringarnas betydelse för folkhälsan. Det finns stor oro över att tropiska sjukdomar och deras smittbärare sprids till tempererade regioner. En särskild konsekvens av detta är att de sjuk- och hälsovårdsinrättningar som är inriktade på de mest utsatta samhällsgrupperna sannolikt måste anpassa sig mest till klimatförändringarna.

W.

Klimatförändringarna kommer att orsaka ytterligare allvarlig skada på redan känsliga och hotade ekosystem och kommer att påverka den biologiska mångfalden i Europa. Denna skada kommer framför allt att bli kännbar indirekt genom att bryta ner de ekosystem som är av central betydelse för människans välbefinnande. Skyddet av ekosystemen bör därför ligga till grund för EU:s anpassningsstrategi. Marken är den största reserven av organiskt kol på land, och en olämplig markskötsel bidrar till att minska denna reserv. Det är nödvändigt att vända denna utveckling och se till att ändamålsenliga åtgärder för att bevara och – där så är möjligt – öka det organiska kolet i marken utgör en integrerad del av EU:s anpassningsstrategi.

1.

Europaparlamentet välkomnar grönboken om anpassning till klimatförändringar och samrådet med de berörda aktörerna.

2.

Europaparlamentet betonar vikten av en stark koppling mellan anpassningsåtgärder och åtgärder för att mildra effekterna, så att samverkanseffekter kan användas för att begränsa klimatförändringarnas konsekvenser. Kommissionen uppmanas att undersöka hur man ömsesidigt kan balansera dessa båda åtgärder för att förbättra deras effektivitet och utarbeta en tydlig helhetsstrategi.

3.

Europaparlamentet konstaterar att frågorna i grönboken om anpassning till klimatförändringar tas upp sektorsvis men att många av de sektorer som där nämns är starkt beroende av varandra. Konsekvenserna för en sektor, och de anpassningsbeslut som fattas i denna sektor, kommer ofta att påverka andra sektorer, och kommissionen uppmanas därför att beakta detta samspel när den vidtar anpassningsåtgärder.

4.

Europaparlamentet påpekar att det finns ett behov av ytterligare vetenskapliga utprovningar och studier av en riskbaserad strategi som gör det möjligt att bättre analysera, förstå och förutsäga klimatförändringarnas konsekvenser för människan och samhället i förhållande till EU:s mål att begränsa klimatförändringen till 2 °C och nödvändigheten av lokal eller regional anpassning.

5.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en studie om kostnaderna för anpassningen, ta fram scenarier där man beräknar kostnaderna och fördelarna i samband med anpassningen och främja och föregripa genomförandet av ekonomiska åtgärder. Parlamentet understryker vikten av att inom sektorn tillämpa en gräsrotsstrategi där man beaktar olikheterna i Europas livsmiljöer såsom exempelvis bergsområden eller öregioner. Kommissionen uppmanas att kartlägga svängningarna i sysselsättningen i både växande och krympande sektorer.

6.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samordna och stödja det vetenskapliga utarbetandet av en gemensam europeisk databas över sårbara punkter, så att det blir möjligt att förstå hur olika samhällsgrupper och det europeiska kulturella och nationella arvet skulle påverkas och hur de olika samhällena skulle kunna reagera på klimatförändringarnas följder i framtiden. Det bör även upprättas databaser med andra viktiga uppgifter om insatser och strategier för anpassning, exempelvis index, strategier och åtgärder.

7.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samordna redan existerande nätverk för övervakning av miljödata, och att när det är lämpligt komplettera dem med nya strukturer, i syfte att skapa databaser med enhetliga mätningar som lämpar sig för utarbetandet av modeller genom vilka man kan fastställa de mest brådskande insatserna på europeisk, regional och lokal nivå.

8.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka hur man ytterligare kan utveckla och stödja ett alleuropeiskt nätverk av universitet, arbetsmarknadsparter, organisationer i civilsamhället, operativa organ – i synnerhet nationella väderlekstjänster, som besitter ett stort antal uppgifter – och lokala eller regionala beslutsfattare för att främja sektorsövergripande partnerskap om anpassning i syfte att utbyta kunskap och politik och utveckla verktyg som mäter värdet av de antagna åtgärderna och kommunikationen eller spridningen till allmänheten av forskningsrön och scenarier när det gäller behovet av en anpassning till klimatförändringarna.

9.

Europaparlamentet anser det viktigt att effektivisera forskningen om miljöförändringarnas konsekvenser genom att samordna miljöforskning inom sjunde ramprogrammet med sådan som bedrivs nationellt (i synnerhet program för rymdbaserad jordobservation).

10.

Europaparlamentet anser att EU måste göra betydande insatser för att stärka den tekniska utvecklingen i fråga om anpassningsåtgärder och på så sätt stödja sin ekonomi och överföra denna teknik till utvecklingsländerna. Att utveckla effektiv, säker och billig teknik är ett av de viktigaste sätten att anpassa sig till klimatförändringarna, och parternas nästa konferens/möte i Poznan (COP 14) bör lägga fokus på denna fråga.

11.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att beakta en anpassning till klimatförändringarna vid utarbetande och ändring av befintliga och alla framtida lagar, strategier och finansieringsprojekt med effekter på den fysiska planeringen, så att klimatförändringarnas effekter kan begränsas. Kommissionen uppmanas att genomföra en omfattande analys av de nuvarande europeiska finansieringsinstrumenten och deras användning i samband med åtgärder för anpassning till klimatförändringarna inom ramen för deras ursprungliga tillämpningsområden. Kommissionen bör också ange var ytterligare medel skulle behövas.

12.

Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen rådet att utan ytterligare fördröjningar nå fram till ett beslut om förslaget till en förordning om inrättandet av en solidaritetsfond för EU, mot bakgrund av att parlamentet antog sin ståndpunkt redan den 18 maj 2006 (6). Med den föreslagna förordningen, som tillsammans med andra åtgärder sänker gränserna för att fonden ska kunna tas i anspråk, kommer skador orsakade av naturkatastrofer eller av mänsklig verksamhet att kunna hanteras mycket effektivare, flexiblare och snabbare. Parlamentet ser ett sådant finansieringsinstrument som mycket viktigt, särskilt med tanke på att naturkatastroferna väntas bli fler i framtiden, även det på grund av klimatförändringarna.

13.

Kommissionen uppmanas att överväga att ta med finansiella anpassningsåtgärder i den kommande långsiktiga budgetramen för regionalpolitiken och strukturfonderna och att föreslå att ytterligare medel ska avsättas till att hitta innovativa lösningar för att ta itu med klimatförändringarna.

14.

Europaparlamentet erinrar om att det i de strategiska riktlinjerna för EU:s sammanhållningspolitik uttryckligen anges att synergieffekterna mellan miljö och tillväxt måste stärkas. Genom regionalpolitiska program investeras i infrastruktur på områden som vatten, avfall, luft, biologisk mångfald, markanvändning och kollektivtrafik. Dessa program bidrar till att klimatåtagandena kan fullgöras och främjar riskförebyggande åtgärder genom en innovativ politik inom den offentliga förvaltningen, exempelvis förebyggande övervakning. Vidare måste kommissionen och medlemsstaterna stärka behovet av samordning mellan civilskyddets organisation och beredskapsplaneringen. Parlamentet hänvisar i detta sammanhang till FN:s internationella strategi för katastrofhantering.

15.

Europaparlamentet betonar vikten av att medlemsstaterna använder medel för landsbygdsutveckling för att stärka anpassningen till klimatförändringarna inom jordbruket och skogsbruket. Parlamentet erinrar om den roll som organiskt material i marken spelar för markens bördighet, vattenupptagningsförmåga och förmåga att fungera som en kolsänka. Gemenskapen uppmanas att anpassa och stödja en lämplig markskötsel som bevarar halten av organiskt material i de europeiska markerna och därmed effektivt bidrar till anpassningen till de stigande temperaturerna och de förändrade regnmönstren. Parlamentet understryker behovet av ändamålsenliga krisförebyggande åtgärder och riskhanteringsåtgärder på gemenskapsnivå och på nationell och regional nivå eftersom antalet kriser utan tvivel kommer att öka i framtiden. Detta bör framför allt ske genom systematiska landskapsbevarande insatser som gör att vattnet hålls kvar längre och minskar brandbelastningen på skog. Riskhantering bör göras till en integrerad och uttrycklig del av EU:s sammanhållningspolitik.

16.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en EU-övergripande ram för planering och förberedelser i samband med anpassningen. Parlamentet betonar vikten av att ta vederbörlig hänsyn till subsidiaritetsprincipen i samband med hanteringen av klimatförändringarnas konsekvenser genom konkreta anpassningsåtgärder, eftersom de regionala och lokala organen i Europa kommer att få bättre möjligheter att ge politiska svar på sina egna erfarenheter. Parlamentet understryker dock behovet av koherens och samordning av anpassningsplanerna på EU-nivå.

17.

Europaparlamentet framhåller att lokalsamhällena har en nyckelroll när det gäller att bekämpa klimatförändringarna och efterlyser därför ett genomförande av integrerade strategier för hållbar utveckling på stads-, region- och landsbygdsnivå som till fullo beaktar åtgärder som syftar till mildrade effekter och anpassning. Parlamentet efterlyser också vetenskaplig forskning som analyserar vilken infrastruktur som är mer lämpad för att bekämpa klimatförändringarna.

18.

Europaparlamentet efterlyser ett närmare samarbete och utbyte av bästa praxis mellan europeiska institutioner och regionala och lokala myndigheter och dem sinsemellan vid utvecklingen av konstruktioner, nyttigheter och tjänster som syftar till att uppnå en koldioxidneutral status i respektive områden, exempelvis fjärrvärmesystem, förbättrade återvinningstjänster, integrerad kollektivtrafik, energi- och vatteneffektiva byggnader, ökad produktion och användning av alternativ energi och mer information till allmänheten om energiförbrukning.

19.

Europaparlamentet framhåller att jordbrukssektorn är en av de sektorer som är mest sårbara för klimatförändringarna, samtidigt som den har anklagats för att orsaka miljöskador. Anpassningsåtgärder i denna sektor måste syfta till att minska sårbarheten och öka hållbarheten i både miljömässigt och ekonomiskt hänseende.

20.

Europaparlamentet betonar att en gradvis anpassning av jordbrukssektorn till de nya behov som uppstått genom klimatförändringarna bör undersökas i samband med översynen av den gemensamma jordbrukspolitiken.

21.

Europaparlamentet betonar att jordbrukssektorn kan anpassas till klimatförändringarna och mildra effekterna genom att tillämpa lagstiftning som stärker hållbarheten och främjar nya sätt att använda och förvalta vattenresurserna och andra naturresurser.

22.

Europaparlamentet betonar vikten av att medlemsstaterna och kommissionen identifierar den transportinfrastruktur som löper störst risk för att påverkas av föränderliga klimatförhållanden. Det är också viktigt att de fastställer på vilka områden ytterligare insatser och investeringar behövs för att se till att infrastrukturen är säker.

23.

Europaparlamentet välkomnar det viktiga beslutet från MOP 3 på Bali att dra igång anpassningsfonden, som för samman konkreta anpassningsprojekt med finansieringsmedel genom en avgift på CDM-projekt (mekanismen för ren utveckling) som företas i utvecklingsländer som är parter i Kyotoprotokollet. Parlamentet understryker att detta banbrytande beslut att finansiera anpassningen i utvecklingsländerna oberoende av givare fattades innan handlingsplanen från Bali antogs.

24.

Europaparlamentet framhåller vikten av att alla bygglov och stadsplaner som ett led i en miljökonsekvensbeskrivning beaktar olika anpassningsscenarier för att undvika investeringar i inkompatibel infrastruktur. I många fall vore det lämpligare att inte utveckla sårbara områden, eller att återskapa redan utvecklade områden, snarare än att bygga upp skydd för att rusta sig för negativa klimateffekter.

25.

Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att samarbeta för att stödja de fattigaste delarna av Europa och utvecklingsländerna med tanke på att dessa områden sannolikt kommer att drabbas hårdast av klimatförändringarna och samtidigt är de sämst rustade att hantera konsekvenserna. Parlamentet beklagar att grönboken om anpassning till klimatförändringar inte tillräckligt tar upp behovet av anpassningssamarbete mellan EU och utvecklingsländerna. Särskilt viktigt är det med tekniköverföring och kapacitetsuppbyggande. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang kommissionens initiativ att dra igång en klimatförändringsallians men betonar att denna för närvarande är rejält underfinansierad.

26.

Europaparlamentet anser att det finns ett villkorat samband mellan å ena sidan utvecklingsmål och å andra sidan åtgärder för att mildra effekterna och åtgärder för anpassning till klimatförändringarna. Parlamentet framhåller att klimatförändringarna måste integreras i EU:s hela utvecklingssamarbete, bland annat i befintliga partnerskapsprogram som Euromed-dialogen och energipartnerskapet mellan EU och Afrika. Vidare är det mycket viktigt att stärka partnerskapen med utvecklingsländerna för att förbättra insatserna mot avskogning, vilket både lindrar effekterna och ger anpassningsfördelar.

27.

Europaparlamentet vill att man i EU:s politiska strategier, exempelvis utsläppshandelssystemet, skapar väl tilltagna och förutsägbara finansieringsinstrument för att bistå utvecklingsländerna med att anpassa sig till klimatförändringarnas följdverkningar och för att tillhandahålla finansiering av anpassningsåtgärder inom medlemsstaterna.

28.

Europaparlamentet påminner om att klimatförändringarna kan förvärra problemet med minskad tillgång till naturresurser. Kommissionen uppmanas att överväga vidare åtgärder för en anpassning till de nya utmaningarna när det gäller att tryggad livsmedels- och energiförsörjning.

29.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på europeisk nivå och i ett internationellt sammanhang undersöka hur en nödvändig anpassning till klimatförändringarna kan beaktas i utvecklingsplanerna och budgetförhandlingarna. Kommissionen uppmanas att undersöka hur dessa åtgärder kan tillämpas på sektorspolitiken för att styra finansieringen och investeringarna av privata och offentliga aktörer. Parlamentet betonar att dessa aspekter bör beaktas i samband med forskning, mainstreaming, folkbildning, information, samarbete och övervakning och att det regelbundet bör genomföras en noggrann kontroll av att kriterierna efterlevs, vilket är ett krav för att ytterligare stöd ska kunna utbetalas. Europaparlamentet och rådet ska informeras om efterlevnaden av kriterierna.

30.

Europaparlamentet framhåller vikten av ett ökat behov av en rationell användning av vatten genom en ”hantering av vattenefterfrågan” eftersom vatten håller på att bli en allt större bristvara. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att vidta integrerade åtgärder som garanterar tillgången på vatten liksom dess tillgänglighet, användning och bevarande, och att främja innovativ teknik och praxis, bland annat pilotprojekt som bidrar till att minska skadorna på grund av torka och översvämningsriskerna. I detta sammanhang erkänner parlamentet vikten av ett ekosystem-tänkande för att motverka eller lindra effekterna av markerosion, översvämningar, ökenspridning, stigande havsnivåer och invasion av främmande arter och för att förbättra motståndskraften mot skogsbränder.

31.

Europaparlamentet konstaterar att klimatförändringarna bidrar negativt till den globala bördan av sjukdomar och för tidig död genom att framför allt påverka de mest utsatta befolkningsgrupperna. Medlemsstaterna uppmanas att överväga åtgärder som ökar vårdsystemens förmåga att anpassa sig till klimatförändringarna. Kommissionen uppmanas att inrätta ett EU-övergripande system för kontroll och övervakning av klimatförändringarnas hälsoeffekter. Kommissionen uppmanas att se till att hoten mot människors hälsa till följd av klimatförändringarna får en central plats i EU:s anpassningspolitik och politik för att mildra effekterna.

32.

Europaparlamentet betonar vikten av en differentierad klimat- och utvecklingsstrategi när det gäller områden och regioner som är särskilt känsliga för klimatförändringar, såsom bergsområden, kustområden, öar eller till exempel EU:s sju yttersta randområden, som med tanke på sina topografiska särdrag och strukturella nackdelar är särskilt beroende av naturens dynamik. I detta sammanhang uppmanas kommissionen att utöka listan över de mest sårbara områdena och att samarbeta med befintliga regionala initiativ såsom Alp- och Karpatkonventionerna så att man på bästa sätt tillvaratar redan befintlig kunskap som förvärvats genom sådana initiativ.

33.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga den mycket viktiga roll som friska ekosystem kan spela i anpassningspolitiken. Parlamentet betonar att den befintliga EU-lagstiftningen (dvs. fågeldirektivet (7) och habitatdirektivet (8), Natura 2000, ramdirektivet om vatten (9)) kan bidra till att ta itu med denna fråga i Europa. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att sätta upp genomförandet av denna politik allra högst på dagordningen, för att säkerställa en snabb och effektiv anpassning till klimatförändringarna.

34.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens initiativ att inrätta en europeisk rådgivande grupp för anpassningen till klimatförändringar och framhåller behovet av en expertgrupp som kan tillhandahålla kompetens för genomförandet av konsekventa sektorsövergripande strategier på EU-nivå samt för skärpta politiska riktlinjer som skulle kunna utgöra incitament för investeringar i anpassning till klimatförändringarna och skademinskande åtgärder.

35.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen, såsom parlamentets bidrag till den samrådsprocess om grönboken som inletts av kommissionen.