19.11.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 279/80

—

med beaktande av sina tidigare resolutioner om Burma,

—

med beaktande av slutsatserna från rådets (allmänna frågor och yttre förbindelser) extraordinarie möte den 13 maj 2008 om den humanitära situationen i Burma/Myanmar,

—

med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution 60/1 av den 24 oktober 2005 om resultatet av världstoppmötet, som i artikel 139 gav stöd för möjligheten att vidta kollektiva och samordnade åtgärder mot enskilda stater om de nationella myndigheterna i en stat uttryckligen låter bli att skydda befolkningen mot folkmord, etnisk rensning eller brott mot mänskligheten,

—

med beaktande av artikel 103.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Den 2–3 maj 2008 slog cyklonen Nargis allvarligt till mot Burmas sydliga regioner, inklusive mot landets viktigaste stad Rangoon och deltaområdet Irrawaddy, där nästan hälften av den burmesiska befolkningen bor.

B.

De statliga medierna i Burma har hittills rapporterat om att 77 738 människor har omkommit och att 55 917 personer saknas. Oberoende observatörer och internationella hjälporgan har uppskattat dödssiffran till minst 100 000. Enligt FN:s bedömning har mellan 1,6 och 2,5 miljoner människor allvarligt drabbats och befinner sig i trängande behov av hjälp.

C.

Det regerande statliga freds- och utvecklingsrådet har ignorerat varningssignalerna och reagerat anmärkningsvärt långsamt på det nödläge som råder samt när det gällt att ta emot utländsk hjälp. Fram till dags dato har rådet endast låtit ytterst begränsade leveranser av internationellt istånd komma in i landet och insisterat på att dessa måste distribueras av militären. Det har också förhalat utfärdandet av visum för experter på katastrofhjälp och logistik från FN och andra organisationer.

D.

Enligt den humanitära rätten måste leverans av humanitärt bistånd genomföras på ett neutralt och oberoende sätt.

E.

Juntan drev igenom folkomröstningen den 10 maj 2008 trots den nöd som tiotusentals människor befann sig i på grund av den förödande cyklonen, med undantag för de värst utsatta distrikten där man skjutit upp omröstningen till den 24 maj 2008, detta trots att FN:s undergeneralsekreterare för humanitära frågor krävde att folkomröstningen annulleras eller flyttas till ett senare datum.

F.

Den burmesiska regeringen har helt och hållet blockerat de internationella försöken att förmedla bistånd och negligerat det faktum att brist på rent vatten, mat och läkarvård med stor sannolikhet leder till infektionssjukdomar som ansenligt kommer att höja antalet offer.

G.

De etniska grupperna, i synnerhet karenerna – som redan sedan tidigare lidit av otillbörlig diskriminering och umbäranden – har drabbats allvarligt i deltaområdet.

H.

De operativa möjligheterna att tillhandahålla humanitärt bistånd kringskars allvarligt redan i februari 2006 då den burmesiska regeringen utfärdade nya riktlinjer som ledde till komplicerade rese- och kontrollförfaranden för utländsk personal.

I.

Två dagar efter cyklonen lade Europeiska kommissionen ut 2 miljoner euro som undsättning för att hjälpa till med att täcka de överlevandes basbehov i katastrofområdet. Det utlovade EU-biståndet uppgår för närvarande till 17 miljoner euro och kunde höjas till över 30 miljoner euro om den burmesiska ledningen tillät internationellt bistånd.

J.

EU:s kommissionsledamot med ansvar för utveckling har inte fått tillstånd att resa till de mest drabbade områdena och hans vädjan om att underlätta biståndsarbetarnas tillträde till deltaområdet Irrawaddy har ignorerats.

K.

Flera regeringar, bland dem medlemmar i Europeiska unionen, har krävt att principen om ”skyldighet att skydda”, som FN fastställt för att rädda offer för folkmord och brott mot mänskligheten, ska tillämpas i fallet Burma.

1.

Europaparlamentet uttrycker sitt djupaste deltagande och sin solidaritet med Burmas befolkning och med alla offer. Parlamentet beklagar också dem som har drabbats av katastrofens följdverkningar.

2.

Europaparlamentet fördömer starkt de burmesiska myndigheternas oacceptabelt långsamma respons på denna allvarliga humanitära kris, där myndigheterna låter den egna maktens fortbestånd gå före befolkningens utsikter att överleva.

3.

Europaparlamentet uppmanar i skarpa ordalag den burmesiska regeringen att låta människors liv gå före allt annat och öppna de områden som drabbats av cyklonen för internationell biståndsverksamhet, omedelbart utfärda visum för biståndsarbetare, ge FN och internationella humanitära organ tillåtelse att distribuera hjälp direkt till dem som är i nöd samt tillåta närliggande länder att leverera bistånd luft- och sjövägen till offer som annars inte kan nås tillräckligt snabbt.

4.

Europaparlamentet beklagar regimens förvrängda prioriteringar där den driver igenom sin så kallade folkomröstning om en låtsaskonstitution. Det förkastar det osannolika resultatet vid en tidpunkt där en stor del av landet har slagits i spillror och miljoner människor lider av vad som träffande beskrivits som en naturolycka som förvandlats till en katastrof av människohand.

5.

Europaparlamentet upprepar att en nations suveränitet inte får göras till en viktigare fråga än dess befolknings mänskliga rättigheter, vilket fastslås i FN:s princip om ”skyldigheten att skydda”. Parlamentet uppmanar regeringen för Förenade kungariket, som leder FN:s säkerhetsråd i maj, att vidta brådskande åtgärder för att föra upp Burma på säkerhetsrådets agenda och uppmanar säkerhetsrådet att utreda huruvida biståndsförsändelser till Burma kan auktoriseras utan den burmesiska militärjuntans samtycke.

6.

Europaparlamentet välkomnar den överenskommelse som slöts vid toppmötet mellan ASEAN, Indien och Kina i Singapore den 19 maj 2008, om att låta Sydasiatiska nationernas förbund samordna den internationella katastrofhjälpen, liksom även beslutet att anordna en internationell givarkonferens i samarbete med FN i Rangoon den 25 maj 2008 i syfte att samla in bistånd till offren.

7.

Europaparlamentet efterlyser i detta sammanhang inrättandet av en särskild fond under FN:s beskydd som kunde underlätta en effektiv biståndsdistribuering i landet.

8.

Europaparlamentet uppmanar Kinas och Indiens regeringar att använda sitt inflytande över de burmesiska myndigheterna så att portarna till Burma omedelbart öppnas för all tänkbar humanitär hjälp.

9.

Europaparlamentet understryker att det bistånd som ska levereras till den nödlidande befolkningen är av brådskande karaktär eftersom väderleksförhållandena i de drabbade områdena förvärras av att monsunen är i antågande och hotar de överlevande med ytterligare utblottning. Parlamentet anser att det är viktigt att se till att drabbade jordbrukare får hjälp så att de hinner så nytt ris i tid för att undvika en ny katastrof.

10.

Europaparlamentet uttrycker sitt stöd för de ansträngningar som EU, FN, enskilda länder och övriga internationella och icke-statliga organisationer lagt ner för att utvinna inträde för humanitära biståndsarbetare och betonar att det, om inte de burmesiska myndigheterna samarbetar fullt ut, föreligger ett fatiskt hot om en tragedi av ännu större mått. Parlamentet hyser stora förväntningar inför FN:s generalsekreterare Ban Ki-moons förestående tjänsteresa, under vilken han inbjudits till överläggningar med de burmesiska myndigheterna. Det uppmanar FN:s generalsekreterare att använda sitt inflytande på de burmesiska myndigheterna så att portarna till Burma omedelbart öppnas för all tänkbar humanitär hjälp.

11.

Europaparlamentet anser att de burmesiska myndigheterna, om de fortsätter att hindra att hjälp når fram till de nödlidande, i så fall ska ställas till svars för brott mot mänskligheten inför Internationella brottmålsdomstolen (ICC). Parlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att idka påtryckningar för att få till stånd en resolution i FN:s säkerhetsråd i vilken frågan hänvisas till åklagaren vid ICC för utredning och lagföring

12.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, EU:s särskilda sändebud i Burma, det burmesiska statliga freds- och utvecklingsrådet, regeringarna för medlemsstaterna i ASEAN och ASEM, ASEAN:s interparlamentariska arbetsgrupp om Myanmar, Aung San Suu Kyi, NLD, FN:s generalsekreterare, FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter och FN:s särskilda rapportör om mänskliga rättigheter i Burma.