22.12.2011

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 376/1

---

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Främjande av förnybar energi och den europeiska grannskapspolitiken: EU och Medelhavsområdet” (förberedande yttrande)

2011/C 376/01

Föredragande: Pierre-Jean COULON

Medföredragande: Stéphane BUFFETAUT

Den 28 januari 2011 beslutade Europeiska kommissionen att i enlighet med artikel 262 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om

”Främjande av förnybar energi och den europeiska grannskapspolitiken: EU och Medelhavsområdet”

(förberedande yttrande).

Facksektionen för yttre förbindelser, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 8 september 2011.

Vid sin 474:e plenarsession den 21 och 22 september 2011 (sammanträdet den 21 september) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 164 röster för, 2 röster emot och 9 nedlagda röster.

1.   Slutsatser och rekommendationer: att förvandla kakofoni till symfoni

1.1   Europeiska ekonomiska och sociala kommittén önskar en återgång till fred i Medelhavsländerna och att Medelhavsregionen ska gå mot en framtid av stabilitet.

1.2   De senaste händelserna i länderna i Nordafrika och Mellanöstern bekräftar att en låtgåmentalitet inte längre är möjlig, och att en mer hållbar framtid måste byggas upp med enskilda människors välbefinnande samt social utveckling i centrum.

1.3   I detta sammanhang är det ytterst viktigt att främjandet av förnybar energi, framför allt solenergi, bygger på regionalt samarbete som syftar till gemensam utveckling.

1.4   EESK välkomnar regionala initiativ till förmån för storskalig utbyggnad av förnybar energi i Medelhavsområdet (solenergiplanen för Medelhavsområdet, Dii, Medgrid osv.) och önskar se dessa initiativ genomförda snabbt, effektivt och samordnat.

1.5   Utöver dessa initiativ efterlyser EESK ”en ny grön giv” för området med fokus på minskad energianvändning genom en radikal omvandling av våra konsumtions- och produktionsmönster.

1.6   Det finns betydande möjligheter till besparingar av energi och kol i Medelhavsområdet. Möjligheterna sammanhänger delvis med främjande av ny teknik och delvis med nya beteenden som bör uppmuntras. Förbättrad energieffektivitet är ett nödvändigt komplement till utvecklingen av förnybara energikällor.

1.7   Ett energiförsörjningssystem med låga koldioxidutsläpp kan inte åstadkommas på egen hand av energisektorn i varje enskilt land. I stället behövs en stark regional solidaritet och betydande finansiering som gynnar alla parter, på båda sidor om Medelhavet.

1.8   Med tanke på skillnaderna mellan de olika länderna i fråga om tillgängliga resurser, behovens omfattning och utsläppsnivån avseende växthusgaser, har tredjeländerna i Medelhavsområdet visserligen gemensamt men varierande ansvar. Vi behöver alltså en vision för området som tar sig uttryck i nationellt anpassade och stabila strategier.

1.9   Det finns behov av nationella program (lagstiftning, skatteincitament, normer) i länderna söder om Medelhavet för att skapa gynnsamma förutsättningar för att främja förnybar energi. Detta bör ingå i ett långsiktigt program med syfte att varaktigt avskaffa skadliga subventioner till fossila energikällor.

1.10   Vi välkomnar Europeiska kommissionens initiativ att se över sitt förhållningssätt gentemot Medelhavsländerna och förordar ett strukturerat och förstärkt samarbete med förnybar energi i fokus (1).

1.11   Vi anser dock att denna samarbetsvilja snabbt ska omsättas i åtgärder och program. EESK vidhåller att alla dialoger som inleds från början bör inbegripa sociala frågor.

1.12   EESK upprepar sin uppmaning i yttrandet från mars 2011 om ”Vilket slags grannskapspolitik behöver vi för att trygga energiförsörjningen i EU?” (2) om att stödja framväxten av en energigemenskap för EU och Medelhavsländerna (energigemenskapen för sydöstra Europa, inklusive länderna på Balkan) och en specifik stödåtgärd för att utveckla energieffektivitet, förnybar energi samt hopkoppling av nätverk och samverkan mellan dem.

1.13   Arbetet kan inledas i Maghrebländerna, och energigemenskapen bör införa vissa lämpliga delar av gemenskapslagstiftningen. Dessutom bör den nya gemenskapen ha som mål att främja en ny energistadga och ett nytt protokoll om energieffektivitet och utveckling av förnybar energi.

1.14   Kommittén vill också i detta sammanhang påminna om vikten av att inrätta ett socialt forum liknande det som skapades i anslutning till energigemenskapen för sydöstra Europa. Framväxten av förnybar energi får inte begränsas till rent industriella projekt.

1.15   EESK anser att tekniskt stöd i syfte att skapa lokal sakkunskap om förnybar energi och energieffektivitet som kan bidra till utvecklingen av förnybar energi är en nödvändighet, liksom samarbete syd-syd. Fortbildningsbehoven i fråga om teknik för förnybar energi bör kartläggas på förhand och leda till en handlingsplan som anpassats för EU–Medelhavsområdet.

1.16   Vi rekommenderar kraftigt ökat stöd till forsknings- och utvecklingsverksamhet i syfte att förbättra lönsamheten i projekt för förnybar energi. Tekniköverföringarna kunde ske via en gemensam regional plattform för forskning och utveckling och involvera högskolor och forskningscentrum.

1.17   Med detta i åtanke förordar EESK att man inrättar ett energi-Erasmus för Medelhavsområdet, som ger studenter i hela regionen (nord, syd, öst och väst) möjlighet att utbilda sig i teknik för förnybar och hållbar energi.

1.18   Det finns skäl att ta fram nya medel för att stödja och stimulera förnybar energi. Därigenom skulle man säkerställa projektens ekonomiska stabilitet, t.ex. sådana som föreskrivs i artikel 9 i EU-direktivet om förnybar energi (3).

1.19   Kommittén stöder planerna på att skapa en investeringsbank för EU–Medelhavsområdet, och ställer sig bakom de uttalanden som nyligen gjorts av Europaparlamentet och den parlamentariska församlingen för unionen för Medelhavsområdet.

1.20   EESK anser att det behövs nyskapande och anpassade mekanismer till stöd för förnybar energi. Utformningen av sådana mekanismer bör ske i samverkan mellan EU och Medelhavsländerna och möjliggöra nya pilotprojekt som stöds av investeringsbanken för EU–Medelhavsområdet. Därigenom skulle man göra framsteg mot en ”ny grön giv”.

1.21   Det är också ytterst viktigt att inom ramen för handelsförhandlingar främja en liberalisering av handeln av varor och tjänster för att stödja förnybar energi.

1.22   Handlingsplanen för den nya grannskapspolitiken utgör ett nyckelinstrument för att främja nationella och regionala energimål i de bilaterala förbindelserna.

1.23   Vi understryker dessutom att det nya direktivet om handeln med utsläppsrätter (4) innebär att finansieringen via utsläppsrätter kan äventyra en del av anslagen för projekt som lanseras i södra Medelhavsområdet ifall Europeiska kommissionen inte åtar sig att – i enlighet med direktivet – inleda förhandlingar med tredjeländer.

1.24   Man kan konstatera att lanseringen av solenergiplanen för Medelhavsområdet leder till en rad andra initiativ för att främja utvecklingen av förnybar energi i regionen. Detta är lovvärt. Utan en god samordning mellan dessa olika initiativ och mellan de institutioner som handlägger och stöder dem (Europeiska kommissionen, Medelhavsunionen m.fl.) riskerar resultaten dock att bli sämre än förväntat. Genom program för tekniskt bistånd till förmån för länderna vid södra Medelhavet, och med stöd av en rad olika initiativ, kan EU bidra till en effektiv utvinning av förnybar energi i samförstånd i regionen och förvandla den rådande kakofonin till en symfoni.

1.25   När det gäller energinät skulle lokal produktion av solenergi kunna utgöra en effektiv och ekonomiskt lönsam lösning för isolerade områden som inte har tillgång till nätet. Detta skulle vara särskilt lämpligt för vidsträckta områden med låg befolkningstäthet.

1.26   Det vore lämpligt att på gemenskapsnivå inrätta en politisk riskgaranti för länderna söder om Medelhavet (t.ex. genom att utfärda obligationer med EU som garant). Det gäller även att säkerställa att medlemsstaterna framöver åtar sig att köpa en minimimängd el från länderna söder om Medelhavet.

1.27   Informationsspridning om samtliga initiativ, med inriktning på samtliga aktörer, också det civila samhället, är av största vikt. Nationella program för främjandet av förnybar energi borde inbegripa kampanjer för att öka medvetenheten om både energieffektivitet och förnybar energi. Sociala nätverk och ny informations- och kommunikationsteknik kan bidra kraftigt till uppslutningen.

2.   Inledning

2.1   Medelhavsregionen uppvisar sedan flera årtionden en stark samhällsekonomisk utveckling och en kraftig urbanisering, i synnerhet vid kusten. Denna tendens torde hålla i sig. Alla dessa faktorer sammantagna gör Medelhavsområdet till ett känsligt ekosystem vars tillstånd försämras allt mer (5).

2.2   I energifrågan karaktäriseras Medelhavsområdet av två uppenbara och djupa orättvisor: de rika länderna i norr konsumerar mer energi än länderna i söder, och tillgången till energikällor är ojämnt fördelad.

2.3   Trots de framsteg som gjorts i området är de nuvarande tendenserna på energiområdet inte hållbara. Denna trend måste vändas genom samordnade insatser i syfte att undvika en ökning av koldioxidutsläppen och energislöseri. Nya arbetstillfällen kan skapas inom nya tillväxtnischer såsom energieffektivitet, miljövänligt byggande, tillgång till bastjänster samt industri och teknik i anslutning till förnybar energi.

2.4   Även om man kan ge exempel på lyckade goda metoder, t.ex. den särskilda lagen för förnybar energi i Algeriet och sol- och vindkraftprojekten i Egypten, Marocko och Tunisien, är de nuvarande ansträngningarna för att uppnå långsiktighet och storskalighet tyvärr otillräckliga i de flesta fall.

2.5   Efter en längre period av misstro eller likgiltighet kan man konstatera att hållbar energiutveckling i Medelhavet nu – mer eller mindre konkret – börjar påverka verksamheten vid företag, i lokalsamhället, på nationell nivå eller inom samarbetet.

3.   Framtidsutsikter på energiområdet i Medelhavsregionen: Den förnybara energins möjligheter och fördelar samt ökad energieffektivitet

3.1   Energiberoendet i Medelhavsområdet och i EU kan bli avsevärt större. Det regionala energiberoendet uppgick till 42 % år 2007. Enligt Medelhavsområdets energiobservatorium kommer beroendet fram till 2030 att stabiliseras och till och med minska till 40 % (40 % för olja, 30 % för gas och 70 % för kol) medan det kommer att vara högre i norr (97 %). Observatoriets alternativa beräkning visar dock att det vore möjligt att sänka belastningen och det regionala beroendet till 18 % fram till 2030. Men även i detta fall kommer skillnaderna mellan länderna att vara stora. Till följd av höjda kostnader för tillförsel och därmed även ökade energiutgifter för länderna, hushållen och företagen, kommer de sociala och ekonomiska riskerna att öka kraftigt.

3.2   Oavsett vilken utvecklingen blir kommer koldioxidutsläppen från användningen av fossila bränslen i regionen att öka med minst 30 % i förhållande till utsläppsmängden år 1990. Dessutom torde utsläppen per invånare i södra och östra Medelhavsområdet år 2030 uppgå till ca 55 % av de totala utsläppen i Medelhavsbäckenet (36 % år 2007) trots att delområdet för närvarande uppvisar 40 % mindre utsläpp än länderna vid norra Medelhavskusten.

3.3   En annan risk som blir allt större är den ökande vattenbristen i regionen. I vissa länder har avsaltningen utvecklats och den har blivit nästan oumbärlig. Samtidigt har detta ådagalagt spänningar i anslutning till det ömsesidiga beroendet mellan vatten och energi.

3.4   Strävandena efter ekonomisk och social utveckling är befogade och därför är energin nödvändig. Energifrågan kan i värsta fall allvarligt äventyra den ekonomiska och sociala utvecklingen, inte bara i de mest utsatta länderna.

3.5   Det nya energiförsörjningssystemet bör betraktas som något övergripande som inte bara gäller energisektorn (utbud) utan även energiförbrukningen (efterfrågan), och man bör se till att utveckla systemet i syfte att utforma energitjänster som är optimala med avseende på resurser, ekonomiska och sociala kostnader samt lokalt och globalt miljöskydd. Detta lyfter fram nya aktörer inom företag, lokalsamhällen, hushåll, byggnadsbranschen, transport, industriproduktion, jordbruk och tredje sektorn.

3.6   Det finns betydande möjligheter till besparingar av energi och kol i Medelhavsområdet. Flera tillförlitliga bedömningar visar att det under de närmaste tjugo åren kunde vara möjligt att minska konsumtionen med runt 20 % (mer ifall energipriserna fortsätter att stiga).

3.7   Förbättrad energieffektivitet är ett nödvändigt komplement till utvecklingen av förnybara energikällor. Man måste komma ihåg att energieffektivitet och energisparande framför allt beror på insatser från medborgarna, företagen och arbetstagarna samt på ändringar i deras beteenden (6).

3.8   Många hinder står dock i vägen för utvecklingen av potentialen. Dessa är av skilda slag: institutionella och lagstiftningsmässiga, tekniska, ekonomiska, utbildnings- eller informationsrelaterade, osv. Man måste konstatera att förnybar energi i de allra flesta fall är mindre konkurrenskraftig än de konventionella energislagen, framför allt i den nuvarande situationen där de externa kostnaderna inte internaliseras.

3.9   För att överbrygga denna klyfta bör man på nationell nivå inrätta program som syftar till att skapa gynnsamma villkor för förnybar energi. De bör omfatta nationell lagstiftning till förmån för utveckling av förnybar energi, skatteincitament och normer. På samma sätt finns det skäl att upprätta långsiktiga nationella planer för att på ett ekonomiskt hållbart sätt minska, eventuellt avskaffa, de skadliga subventionerna till fossila energikällor, som en del i utvecklingen av förnybar energi. Man bör i detta sammanhang ta hänsyn till de svagaste befolkningsskiktens situation.

3.10   Det finns också skäl att ta fram en tydlig regelram och nya medel för att stödja och stimulera förnybar energi i syfte att säkerställa ekonomisk stabilitet i projekten, i linje med vad som föreskrivs i artikel 9 i EU-direktivet om förnybar energi.

3.11   En nyckelaspekt i utvecklingen av förnybar energi är stödet till lokal elproduktion, särskilt via solenergi, genom lämplig lagstiftning, finansiering och utbildning.

3.12   Ett stort hinder är också den inställning som olika aktörer har till förnybar energi. En informationssatsning med inriktning på samtliga aktörer, också det civila samhället, är av största vikt. Nationella program för främjandet av förnybar energi skulle kunna inbegripa kampanjer för att öka medvetenheten om både energieffektivitet och de förnybara energikällor som bör utvecklas.

4.   Energi / miljö / samarbete i Medelhavsområdet: den regionala dimensionen

4.1   Situationen i de olika länderna är olika, men Medelhavsländerna har dock gemensamma, om än skilda, ansvarsområden. De har ett gemensamt ansvar för att skapa en vision för en framtid med hållbar energi, att fastställa den grundläggande inriktningen och tillsammans bygga upp en gemensam grund (resurser, finansieringsmekanismer, utbyte av bästa praxis, utbildning, kapacitetsförstärkning, tekniköverföring osv.). De har olika ansvarsområden när det gäller genomförandet, som kräver att man beaktar de olika ländernas särart (utan att förutsätta några tekniska lösningar). Vi behöver alltså en vision för området som tar sig uttryck i nationellt anpassade och stabila strategier.

4.2   Tendensen i regionen går mot en kraftig ökning av efterfrågan på energi, och detta tillsammans med det ökade intresset för en socioekonomiskt hållbar utveckling, oron vad avser försörjningstryggheten och behovet av en övergång till en ekonomi med låga koldioxidutsläpp mot bakgrund av klimatförändringarna understryker behovet av att snabbt öka takten i genomförandet av politiska åtgärder för minskad energianvändning.

4.3   Denna utmaning kan endast mötas med ett samarbete inom EU och Medelhavsområdet som bygger på en ny modell med energisystem som är förenliga med hållbar utveckling. På så sätt kan vi möta dagens efterfrågan utan att äventyra de kommande generationers möjligheter att tillgodose sina behov. På regional nivå är det viktigt att harmonisera lagstiftningen och anta flexibla instrument för att kunna skapa en konkurrenskraftig marknad för grön energi.

4.4   EESK gläder sig dels åt att kommissionen inom ramen för den nya grannskapspolitiken betonar samarbetspotentialen när det gäller att producera och förvalta förnybar energi, dels åt strävan efter att samarbetet på energiområdet ska förstärkas genom en förbättrad dialog med Medelhavsländerna.

4.5   Kommittén anser dock att man snabbt bör omsätta detta i åtgärder och program som syftar till att främja ett sådant samarbete. Kommittén understryker att all dialog redan från början bör omfatta de sociala aspekterna så att utvecklingen av förnybar energi kommer att ingå i en bredare plan för ekonomisk och social utveckling. För att denna process ska vinna i giltighet måste man också lägga större vikt vid arbetsmarknadsparterna. Det är också önskvärt att man engagerar det civila samhället i stort och medierna för att säkerställa att allmänheten sluter upp bakom satsningarna på att finna ”specifika gemensamma intressen” för länderna i nord och i syd.

4.6   EESK upprepar den uppmaning som framfördes i kommitténs yttrande från mars 2011 om ”Vilket slags grannskapspolitik behöver vi för att trygga energiförsörjningen i EU?” (7) och stöder kommissionens förslag att skapa en trovärdig möjlighet för södra Medelhavsområdet att integreras med EU:s inre marknad för energi genom ett differentierat och stegvis tillvägagångssätt eller genom att utvidga tillämpningen av fördraget om energigemenskapen till att omfatta även de grannländer som inte har anslutit sig ännu.

4.7   EESK anser att den nya gemenskapen bör ha som mål att främja en ny energistadga och ett nytt protokoll om energieffektivitet och utveckling av förnybar energi. Kommittén vill också i detta sammanhang påminna om vikten av att inrätta ett socialt forum liknande det som skapades i anslutning till energigemenskapen för sydöstra Europa (länder i Balkanområdet).

4.8   EESK efterlyser ”en ny grön giv” för området med fokus på minskad energianvändning genom en radikal omvandling av våra konsumtions- och produktionsmönster.

4.9   Finansieringsfrågan är särskilt viktig. Man måste bl.a. lösa frågan om den politiska risken för att kunna främja privat finansiering. I samband med solenergiplanen för Medelhavsområdet skulle det till exempel vara lämpligt att inrätta en EU-stödd politisk riskgaranti (t.ex. genom att utfärda obligationer med EU som garant).

4.10   Kommittén stöder planerna på att skapa en investeringsbank för EU–Medelhavsområdet, och ställer sig bakom de uttalanden som nyligen gjorts av Europaparlamentet (8) och den parlamentariska församlingen för unionen för Medelhavsområdet (9). Kommittén hoppas att Europeiska investeringsbanken kommer att ta initiativ till inrättandet av denna bank för EU–Medelhavet, bl.a. i partnerskap med finansinstitut söder om Medelhavet.

5.   Forskning, tekniköverföring, kapacitetsutveckling, utbildning, handel och det civila samhällets deltagande

5.1   Det omfattande paradigmskifte som skett på energiområdet, där en prioritering av efterfrågan ersätter en prioritering av utbudet, innebär stora förändringar för medborgarnas förhållande till energisystemen. Mot den bakgrunden uppmanar vi universiteten på båda sidor av Medelhavet att arbeta i nätverk och önskar att man stöder initiativ som gör det möjligt att dela med sig av erfarenheter och goda metoder mellan samtliga berörda aktörer på det sätt som har skett vid Medelhavsområdets sommaruniversitets konferenser om hållbar energi i Medelhavsområdet.

5.2   Vi rekommenderar kraftfullt ökat stöd till forsknings- och utvecklingsverksamhet, som genom att uppmuntra till tekniska innovationer kan generera avsevärda produktivitetsökningar som i sin tur kan förbättra den ekonomiska lönsamheten i projekt för förnybar energi till nivåer som är intressanta för investerare. Det är viktigt att underlätta tekniköverföring mellan länder på båda sidor om Medelhavet, något som skulle kunna ske inom ramen för en gemensam regional forsknings- och utvecklingsplattform som inbegriper universitet och forskningscentra och som beaktar olika aspekter i samband med konstruktion och utnyttjande av anläggningar.

5.3   Med detta i åtanke förordar EESK att man inrättar ett energi-Erasmus för Medelhavsområdet, som ger studenter i hela regionen (nord, syd, öst och väst) möjlighet att utbilda sig i teknik för förnybar och hållbar energi.

5.4   Det finns en mängd skäl som talar för att man bör arbeta med alternativa scenarier och successivt prioritera partnerskap mellan företag, regioner och utbildningsaktörer i de framtida strategierna för utveckling av hållbar energiutveckling i Medelhavsområdet.

5.5   Kommittén anser att tekniskt stöd i syfte att skapa lokal sakkunskap som kan bidra till utvecklingen av förnybar energi är en nödvändighet, liksom samarbete syd-syd. Fortbildningsbehoven bör kartläggas på förhand och leda till en handlingsplan som anpassats för EU–Medelhavsområdet.

5.6   Utvecklingen av förnybar energi bör leda till att nya arbetstillfällen med anständiga villkor skapas, men den kräver också en inledande utbildningssatsning och fortbildning på regional och mellanregional nivå. Detta kan bara ske effektivt inom ramen för ett organiserat samråd med arbetsmarknadsparterna.

5.7   För att främja förnybar energi inom ramen för de pågående och kommande handelsförhandlingarna bör man liberalisera handeln med sådana varor och tjänster som gynnar förnybar energi.

5.8   Handlingsplanen för den nya grannskapspolitiken utgör ett nyckelinstrument för att främja nationella och regionala energimål i de bilaterala förbindelserna. EESK uppmanar kommissionen att uppdatera handlingsplanerna så att de gynnar utvecklingen av förnybar energi. Det gäller nu att se till att handlingsplanerna är inbördes förenliga i fråga om förnybar energi.

5.9   Det civila samhällets deltagande (icke-statliga organisationer, sammanslutningar, medborgarorganisationer, fackföreningar osv.) i programmen för främjande av förnybar energi är viktigt. En förutsättning för att dessa program ska bli framgångsrika är ökad medvetenhet bland allmänheten, men också bred information i syfte att skapa största möjliga uppslutning i den allmänna opinionen och bland alla aktörer.

6.   Regionala initiativ i syfte att främja utvecklingen av förnybar energi

6.1   Solenergiplanen för Medelhavsområdet: En katalysator för hållbar utveckling i området

6.1.1   Huvudmålet för solenergiplanen för Medelhavsområdet är att tillgodose energibehovet i länderna i syd och att överföra en del av den producerade elen till europeiska länder, ett viktigt komplement för att åstadkomma ekonomisk och finansiell lönsamhet i projekten. Exporten av grön el till Europa möjliggörs av artikel 9 i EU-direktivet om förnybar energi. En förutsättning för exporten är emellertid att det finns sammanlänkningar, och särskilda bestämmelser så att man kan undvika opportunism eller marknadssnedvridning.

6.1.2   Det kvantitativa målet för solenergiplanen för Medelhavsområdet är 20 GW ny kapacitet från förnybar energi fram till 2020 (huvudsakligen sol- och vindenergi) och utveckling av elnät och sammanlänkningar nord-syd samt syd-syd. Energieffektivitet och tekniköverföring betraktas för närvarande som åtföljande åtgärder, vilket är synd med tanke på den potential och de utmaningar som finns i området och som påpekades ovan. I förhållande till prognoser från Medelhavsområdets energiobservatorium för 2020 skulle målet för solenergiplanen för Medelhavsområdet innebära att man behöver extrakapacitet på 11 GW från förnybar energi i ett scenario där allt fortsätter som nu, men endast 1 GW i det alternativa scenariot. Mot den bakgrunden är det önskvärt att medlemsstaterna åtar sig att köpa en garanterad minsta mängd el från länderna i syd för att uppmuntra projektet.

6.1.3   Problemen med solenergiplanen för Medelhavsområdet är två: Dels frågan om hur man kan förbättra lönsamheten i projekten genom att utnyttja skillnader i inköpspriset på el, både lokalt och vid export, och genom att använda subventionerade medel, stöd eller koldioxidkrediter, dels frågan om hur man säkrar finansieringen, både med egna medel – som bör vara säkerställda om lönsamheten är tillräcklig och om riskerna är under kontroll – och under den första tiden genom krediter hos institut för utvecklingsfinansiering (EIB, det franska kreditinstitutet AFD, det tyska KfW, EBRD, Världsbanken, Afrikanska utvecklingsbanken och Muslimska utvecklingsbanken) och senare hos affärsbanker.

6.1.4   Solenergiplanen för Medelhavsområdet innebär ett samarbete som är mer omfattande än vad som hittills har funnits. Det kommer att omfatta medlemsstaterna i unionen för Medelhavsområdet, Europeiska kommissionen, företag, forskningsinstitut och icke-statliga organisationer inom sektorn, många offentliga och privata investerare samt finansinstitut.

6.1.5   EESK uppmanar kommissionen att verka i nära samarbete med sekretariatet för unionen för Medelhavsområdet, som har mandat att genomföra den övergripande planen, däribland solenergiplanen för Medelhavsområdet. En gemensam referensram bör upprättas för att främja genomförandet av den övergripande planen. Det är framför allt viktigt att anta en gemensam strategi i olika nyckelfrågor som val av finansieringsinstrument eller tekniköverföring.

6.2   Medgrid, ett projekt för gemensam utveckling av elhandeln i Medelhavsområdet

6.2.1   En av de största utmaningarna är, som redan nämnts, behovet av att komplettera och förstärka nätet av elsammanlänkningar i länder på båda sidor om Medelhavet. Den enda sammanlänkningen i dag är den mellan Spanien och Marocko, som har en överföringskapacitet på 1 400 MW. Enligt Medelec (en sammanslutning för hela elindustrin i Medelhavsområdet) är den maximala överföringskapacitet som nätet skulle kunna uppnå med de redan befintliga investeringsplanerna cirka 5 GW. För att kunna uppnå målen för solenergiplanen för Medelhavsområdet krävs således stora insatser för att öka kapaciteten i sammanlänkningarna i länderna på båda sidor om Medelhavet.

6.2.2   Syftet med Medgrid är att fastställa en översiktsplan för nätet i Medelhavsområdet fram till 2020, främja de institutionella och lagstiftningsmässiga ramar som behövs för elhandeln, utvärdera fördelarna med investeringarna i nätinfrastrukturen, utveckla ett tekniskt och teknologiskt samarbete med länderna i södra och östra Medelhavsområdet samt främja avancerad överföringsteknik.

6.3   Dii GmbH – Förnybar energi som binder samman kontinenter

6.3.1   Dii har ett längre tidsperspektiv än solenergiplanen för Medelhavsområdet, nämligen fram till 2050. Utgångspunkten är att 15 % av efterfrågan på el i de europeiska länderna i detta tidsperspektiv skulle kunna komma från solenergianläggningar belägna i ökenområden i länder söder om Medelhavet. Efter lanseringen år 2009 har Dii emellertid utvecklats mot ett mål om gemensam utveckling med fokus på utvecklingen av förnybar energi i allmänhet, inte bara solenergi och export syd-nord. Dii har anslutit sig till visionen för solenergiplanen för Medelhavsområdet men med ett längre tidsperspektiv och utan att fastställa några mätbara mål.

6.4   Andra initiativ:

6.4.1   Man kan också lyfta fram andra initiativ, till exempel EU:s projekt för tekniskt stöd ”Paving the Way for the Mediterranean Solar Plan” (”Förberedelser för en solenergiplan för Medelhavet”), som rör utvecklingen av förnybar energi i regionen, EU-finansieringen till länder söder om Medelhavet: investeringsinstrumentet för grannskapspolitiken och faciliteten för investering och partnerskap för Europa–Medelhavsområdet, som ska finansiera projekt för förnybar energi, samt kommissionens meddelande om ”Prioriteringar för energiinfrastrukturen för 2020 och framåt – Förslag för ett integrerat europeiskt energinätverk” (KOM(2010) 677 slutlig), som tar ett samlat grepp på handeln med grön el mellan syd och nord och behovet av att stärka sammanlänkningarna för att främja handeln. Många länder har också lanserat nationella planer, det finns till exempel en marockansk plan för solenergi och en tunisisk plan för solenergi, som omfattar en rad nationella projekt för utveckling av förnybar energi.

---

(1)  KOM(2011) 200 slutlig och KOM(2011) 303.

(2)  EUT C 132, 3.5.2011, s. 15.

(3)  EUT L 140, 5.6.2009, s. 16–62.

(4)  EUT L 140, 5.6.2009, s. 63–87 (artikel 11a.5).

(5)  EESK:s informationsrapport om ”Klimatförändringarna och Medelhavet: utmaningar på miljö- och energiområdet”, CESE 682/2009, 30.9.2009.

(6)  EUT C 318, 29.10.2011, s. 155.

(7)  EUT C 132, 3.5.2011, s. 15.

(8)  Europaparlamentets resolution av den 17 februari 2011: P7_TC1-COD(2010)0101.

(9)  Rekommendation från utskottet för politik, säkerhet och mänskliga rättigheter, den parlamentariska församlingen för Europa-Medelhavsområdet, den 4 mars 2011 i Rom.

---