11.12.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 380/39

—

med beaktande av artiklarna 2, 3, 6 och 21 i fördraget om Europeiska unionen,

—

med beaktande av artiklarna 7, 9, 145–161, 206–209 och 215 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF),

—

med beaktande av artiklarna 5,12, 14, 15,16, 21, 23, 26, 27, 28, 29, 31, 32, 33, 34 och 36 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

—

med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna (1948) och andra FN-instrument på området för mänskliga rättigheter, särskilt konventionerna om medborgerliga och politiska rättigheter (1966) och om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (1966), konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering (1965), konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (1979), konventionen om barnets rättigheter (1989) samt Internationella konventionen om skyddet av alla migrerande arbetstagares och deras familjemedlemmars rättigheter (1990) och konventionen om funktionshindrade personers rättigheter (2006) (1),

—

med beaktande av den ram för företag och mänskliga rättigheter, vilken med titeln ”Protect, Respect and Remedy” föreslagits av professor John Ruggie, FN:s generalsekreterares särskilda representant med ansvar för frågor om de mänskliga rättigheterna och transnationella och andra företag och enhälligt gillats av FN:s råd för de mänskliga rättigheterna 2008 (resolution 8/7) samt av de nyligen offentliggjorda riktlinjerna för genomförandet av denna ram (2) och av slutsatserna från rådet (utrikes frågor) den 8 december 2009 där det framhölls vikten av näringslivets roll när det gäller att uppnå full respekt för de mänskliga rättigheterna och där rådet på nytt gav sitt fulla stöd till det arbete som utförs av FN:s särskilda representant (3),

—

med beaktande av den senaste rapporten från John Ruggie, FN:s generalsekreterares särskilda representant med ansvar för frågor som rör de mänskliga rättigheterna och transnationella och andra företag (2),

—

med beaktande av den europeiska sociala stadgan, särskilt artiklarna 5, 6 och 19 (4),

—

med beaktande av Europeiska konventionen om migrerande arbetstagares rättsställning (5),

—

med beaktande av Internationella arbetsorganisationens (ILO) konventioner, framför allt de åtta kärnkonventionerna om föreningsfrihet och tillämpning av principerna för den kollektiva förhandlingsrätten (konventionerna nr 87 och 98), om avskaffande av alla former av tvångs- eller obligatoriskt arbete (konventionerna nr 29 och 105), om avskaffande av diskriminering i fråga om anställning och yrkesutövning (konventionerna nr 100 och 111) samt om effektivt avskaffande av barnarbete (konventionerna nr 138 och 182) (6),

—

med beaktande också av ILO:s konventioner om arbetsklausuler (offentlig upphandling) (konvention nr 94) och om kollektivförhandlingar (konvention nr 154) (7),

—

med beaktande av ILO:s agenda för anständigt arbete och ILO:s globala sysselsättningspakt, som antogs i fullständig enighet den 19 juni 2009 vid Internationella arbetskonferensen (8),

—

med beaktande av den deklaration om social rättvisa för en rättvis globalisering som samfällt antagits av ILO:s 183 medlemsstater den 10 juni 2008 (9),

—

med beaktande av Marrakechavtalet om inrättande av Världshandelsorganisationen (WTO) (10) samt den förklaring som antogs vid den fjärde ministerkonferensen i november 2001 i Doha, särskilt punkt 31 (11),

—

med beaktande av det allmänna tjänstehandelsavtalet (GATS-avtalet), framför allt artikel I.2 d, med det så kallade leveranssätt 4 (Mode 4) (12),

—

med beaktande av rapporten från Världskommissionen för globaliseringens sociala dimension ”A Fair Globalisation: Creating Opportunities For All” (13),

—

med beaktande av statschefernas uttalande vid G20-mötet i Pittsburgh den 24-25 september 2009 (14),

—

med beaktande av de mest aktuella uppdateringarna av OECD:s riktlinjer för multinationella företag (15),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1927/2006 av den 20 december 2006 om upprättande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (16) samt ändring av förordning (EG) nr 546/2009,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG av den 16 december 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster (utstationeringsdirektivet) (17),

—

med beaktande av sin resolution av den 20 september 1996 om kommissionens meddelande om införande av demokratiska principer och mänskliga rättigheter i avtal som ingås mellan gemenskapen och tredje land (18) och sin resolution av den 14 februari 2006 om klausulen om mänskliga rättigheter och demokrati i Europeiska unionens avtal (19),

—

med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2001 om öppenhet och demokrati i internationell handel (20) där man begär att ILO:s grundläggande normer på arbetsområdet ska respekteras av WTO och att Europeiska unionen accepterar ILO:s beslut, inbegripet eventuella uppmaningar om sanktioner till följd av allvarliga kränkningar av grundläggande normer på arbetsområdet,

—

med beaktande av sin resolution av den 23 maj 2007 om anständigt arbete för alla (21), där man uppmanar till införande av sociala normer vid främjandet av anständiga arbetsvillkor i Europeiska unionens handelsavtal, särskilt de bilaterala avtalen,

—

med beaktande av sin resolution av den 15 november 2005 om globaliseringens sociala dimension (22),

—

med beaktande av sin resolution av den 5 juli 2005 om exploateringen av barn i utvecklingsländer, med särskild inriktning på barnarbete (23),

—

med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2006 om rättvis handel och utveckling (24),

—

med beaktande av sin resolution av den 22 maj 2007 (25) om EU i världen – konkurrenskraftens externa aspekter, såsom ett svar på kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet med titeln ”Ett bidrag till EU:s tillväxt- och sysselsättningsstrategi” (KOM(2006)0567),

—

med beaktande av sina resolutioner från 30 maj 2002 om kommissionens grönbok om främjande av en europeisk ram för företagens sociala ansvar (26) och av den 15 januari 1999 om EU-normer för europeiska företag som är verksamma i utvecklingsländer: mot en europeisk uppförandekod (27),

—

med beaktande av sin resolution av den 13 mars 2007 om företagens sociala ansvar: ett nytt partnerskap (28),

—

med beaktande av sin resolution av den 25 november 2010 om företagens sociala ansvar vid internationella handelsavtal (29),

—

med beaktande av sina resolutioner om avtalen om ekonomiskt partnerskap med AVS-regionerna och AVS-staterna, särskilt resolutionerna av den 26 september 2002 (30), den 23 maj 2007 (31) och den 12 december 2007 (32),

—

med beaktande av rådets slutsatser av den 14 juni 2010 om barnarbete (33),

—

med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 16 september 2010: ”En värld i förändring: en utmaning för EU” (34),

—

med beaktande av kommissionens meddelande om ”Globaliseringens sociala dimension – EU:s politiska bidrag för att få fördelarna att gynna alla” (KOM(2004)0383),

—

med beaktande av den förnyade europeiska sociala agendan från den 2 juli 2008 (KOM(2008)0412),

—

med beaktande av kommissionens meddelande med titeln ”Anständigt arbete för alla – EU:s bidrag till agendan för anständigt arbete i världen” (KOM(2006)0249),

—

med beaktande av det offentliga samråd om företags offentliggörande av information om annat än ekonomiska frågor, vilket inleddes av enheten för ekonomisk rapportering vid GD Inre marknaden och tjänster (35),

—

med beaktande av kommissionens meddelande med titeln: ”Handel, tillväxt och världspolitik. Handelspolitiken – en hörnsten i Europa 2020-strategin” (KOM(2010)0612),

—

med beaktande av det allmänna preferenssystemet, som är i kraft sedan den 1 januari 2009 och som ger tullfrihet eller sänkta tullar för ett större antal produkter samt innehåller ett nytt incitament för sårbara länder med specifika behov i fråga om handel, finansiering och utveckling (36),

—

med beaktande av alla avtal som Europeiska unionen har ingått med tredjeländer,

—

med beaktande framför allt av partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS) och Europeiska gemenskapen, som undertecknades i Cotonou den 23 juni 2000 och reviderades 2005 och 2010 (37),

—

med beaktande framför allt av de avslutade förhandlingarna mellan EU, Colombia och Peru om ett flerpartsavtal om handel (38),

—

med beaktande av utfrågningen om tillämpningen av sociala normer och miljönormer i handelsförhandlingarna som organiserades den 14 januari 2010 av Europaparlamentet,

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och yttrandena från utskottet för utveckling och utskottet för internationell handel (A7-0172/2011), och av följande skäl:

A.

EU:s strikta normer för socialskydd och skydd av de mänskliga rättigheterna har en avgörande betydelse för Europeiska unionen när den förhandlar om handelsförbindelser med tredjeländer.

B.

Alla medlemsstater, liksom också alla andra stater, måste utgående från FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna skydda de ekonomiska och sociala rättigheterna, i vilka det också ingår att alla har rätt att bilda fackföreningar och ansluta sig till dem för att skydda sina intressen.

C.

ILO:s kärnkonventioner har internationellt erkänts som en grundval för fri handel men dessvärre följs de inte till fullo av alla medlemsstater.

D.

Det ligger i unionens intresse att ingå bilaterala handelsavtal till nytta för unionen och dess handelspartner, så länge som vardera avtalsparten respekterar de rättigheter som stadfästs i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna.

E.

I sociala frågor och frågor som gäller samarbete mellan medlemsstaterna utgående från den öppna samarbetsmetoden måste alla medlemsstater inta en attityd som klart återspeglar den europeiska sociala modellen.

F.

En demokratisk rättsstat förutsätter starka och fria fackföreningar, sociala sammanslutningar och folkrörelser och dessa kan finnas bara i ett demokratiskt samhälle med maktfördelning.

G.

Vissa utvecklingsländer gör gällande att de utsätts för påtryckningar i och med att unionen ber att de ska följa internationella arbetsnormer så att de frånhänder sig komparativa fördelar.

H.

I ILO:s deklaration från 2008 om social rättvisa för en rättvis globalisering som samfällt antagits av ILO:s 183 medlemsstater står dock att brott mot de grundläggande principerna och rättigheterna i arbetslivet inte kan åberopas eller på annat sätt användas som en legitim komparativ fördel och att arbetsnormerna inte bör användas för i protektionistiskt handelssyfte.

I.

Vissa tredjeländer försöker genomdriva leveranssätt 4 (39) när de förhandlar om handelsavtal med EU.

J.

Många företag tar sitt sociala ansvar och gör sitt för att inom de områden de kan påverka garantera efterlevnaden av sociala normer och miljönormer, till exempel genom att ansluta sig till FN:s Global Compact eller till frivilliga branschinitiativ.

K.

De grundläggande principerna för företagens sociala ansvar, som är fullt erkända internationellt inom såväl OECD och ILO som FN, handlar om det ansvarsfulla beteende som förväntas av företagen, och förutsätter i första hand att företagen följer gällande lag, särskilt när det gäller anställningar, förbindelserna med arbetsmarknadens parter, de mänskliga rättigheterna, miljön, konsumenternas intressen, öppenhet från företagens sida gentemot konsumenterna, samt bekämpande av korruption.

L.

En rekommendation om företagens sociala ansvar bör antas på EU-nivå och det bör uppmuntras till efterlevnad av den.

M.

Globaliseringen underlättar arbetstagarnas rörlighet mellan medlemsstaterna samt till tredjeländer.

N.

ILO:s roll för att fastställa nya normer följs inte, trots ILO:s medverkan i G20, trots att agendan för anständigt arbete erkänts runtom i världen och trots att anställning och anständigt arbete tagits med i det första millenniemålet.

O.

Föreningsrätten och rätten att effektivt kollektivförhandla bör ovillkorligen respekteras.

P.

Agendan för anständigt arbete bör främjas.

Q.

Det är av yttersta vikt att all slags diskriminering i lönefrågor förhindras i enlighet med principen om lika lön för likvärdigt arbete, såsom det krävs i artikel 23 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna.

R.

Av halvtidsöversynen av EU:s system med allmänna tullförmåner (GSP) (40) framgår det att handelssystemet GSP+ som kräver att mottagarländerna ratificerar och effektivt genomför vissa angivna internationella konventioner om mänskliga rättigheter, grundläggande arbetsnormer, hållbar utveckling och god förvaltning avsevärt har påverkat jämställdheten i positiv riktning i dessa länder.

S.

Socialt skydd för arbetstagare bör främjas.

T.

Arbetet med att ratificera och tillämpa de ILO-konventioner som ILO betecknat som aktuella måste främjas, så att vi gradvis når fram till en allt bättre täckning av de fyra pelarna inom begreppet anständigt arbete (sysselsättning, socialskydd, dialog mellan arbetsmarknadens parter, arbetstagares rättigheter) och där särskild uppmärksamhet ägnats konventionerna om social styrning, som handlar om yrkesinspektioner (konventionerna nr 81 och 129), om anställningspolitik (konvention nr 122) och om trepartssamråd (konvention nr 144).

U.

I meddelandet om en förnyad social agenda av den 2 juli 2008 (KOM(2008)0412) uppmanades EU:s medlemsstater till förnyade insatser för att ratificera och tillämpa de ILO-konventioner som av ILO betecknats som aktuella, för att föregå med gott exempel för sina partner i världen.

V.

Den effektiva tillämpningen av internationella arbetsnormer i många länder motverkas av att arbetsmarknadsförvaltningen är svag och arbetsmarknadens parter saknar kapacitet.

W.

ILO uppskattar i ”Global Employment Trends 2011” att 50,1 procent av alla arbetstagare under 2009, alltså 1,53 miljarder personer, arbetade i otrygga anställningsförhållanden (41) och den finansiella och ekonomiska krisen har bromsat upp och vänt den minskningstrend som dessa anställningsförhållanden visat före 2008.

X.

Enligt ILO:s rapport om den sociala tryggheten i världen 2010 har över 50 procent av alla arbetstagare inget socialskydd. Det finns ett förnyat intresse av att bygga ut socialskyddets täckning, samt för främjandet av system för social trygghet.

1.

Europaparlamentet erinrar om att EU ämnar bli världsledande inom socialpolitiken genom att arbeta för sociala syften överallt i världen. Parlamentet framhåller Europaparlamentets viktiga roll, vilken härrör från Lissabonfördraget och avsevärt ökar parlamentets inflytande.

2.

Europaparlamentet erinrar också om att man måste ta hänsyn till den övergripande sociala klausulen i artikel 9 i FEUF när man dryftar unionens politik och målsättningar. I samband med exempelvis artiklarna 46 och 49 i FEUF eller EU:s handelspolitik kan unionen inte bortse från det allmänna intressets krav (42).

3.

Europaparlamentet erinrar ytterligare om att artikel 7 i FEUF innefattar krav på samstämmighet i EU:s politik samt på att lagstiftaren måste beakta samtliga EU:s mål och handla i enlighet med principen om tilldelade befogenheter, vilket innebär att man måste nå fram till en korrekt avvägning mellan de olika målen och/eller intressena vid antagandet av en rättsakt med en specifik rättslig grund (43).

4.

Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att följa ILO:s kärnkonventioner, framför allt genom att undanröja hinder mot föreningsfriheten och kollektivförhandlingar, vilka skapats genom uppmuntran till falskt egenföretagande eller genom att tvinga enskilda att frångå kollektivavtal.

5.

Europaparlamentet uppmanar parterna i frihandelsavtalen att, i enlighet med de skyldigheter som följer av medlemskap i ILO och ILO:s förklaring om grundläggande principer och rättigheter i arbetslivet och uppföljningen av denna som antogs vid internationella arbetskonferensens åttiosjätte möte 1998, åta sig att respektera, främja och i sina lagar och förfaranden införa principerna för de grundläggande rättigheterna, nämligen

6.

Europaparlamentet erinrar om att EU runtom i världen ses som en tilldragande och attraktiv partner till följd av sitt unika sätt att förena en dynamisk ekonomi med en social modell.

7.

Europaparlamentet framhåller att den europeiska sociala modellen såsom huvudinslag bakom den ekonomiska framgången erbjuder lika möjligheter inom utbildningen och yrkesutbildningen och på arbetsmarknaden, tillsammans med tillgång till sociala tjänster på lika villkor.

8.

Europaparlamentet anser att underlåtenhet att iaktta grundläggande internationella sociala normer är en form av social och miljömässig dumpning som skadar de europeiska företagen och arbetstagarna.

9.

Europaparlamentet ber kommissionen och medlemsstaterna att samarbeta med internationella organisationer för att förbättra globaliseringens sociala dimension och då ta den europeiska sociala modellen som rättesnöre.

10.

Europaparlamentet betonar vikten av ett konsekvent handlande i socialskyddsfrågor inom och utanför unionen.

11.

Europaparlamentet föreslår att det utvecklas en dialog med alla berörda parter där de sociala frågornas vikt betonas och tyngdpunkten vilar vid att pragmatiska och hållbara lösningar genomförs och verkställs i praktiken. Parlamentet betonar i det här sammanhanget att arbetsmarknadens parter måste väckas till ökat medvetande om sina rättigheter och skyldigheter

12.

Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att förstärka de behöriga internationella institutionernas roll (särskilt ILO, WTO, OECD och FN) samt söka samarbete med dem för att utarbeta, genomföra och främja grundläggande internationella sociala normer och tillhörande sanktioner.

13.

Europaparlamentet förespråkar att unionen inte ska ingå handelsavtal med länder som inte respekterar de mänskliga rättigheterna eller de grundläggande arbetsnormerna.

14.

Europaparlamentet stöder skapandet av verktyg för att det med partnerländerna upprättas en hållbar dialog som utgår från ömsesidig respekt och strävar efter att utveckla partnerländernas, särskilt utvecklingsländers, egna resurser samt att de omsorgsfullt kan utveckla olika sektorer inom näringslivet.

15.

Europaparlamentet uppmanar också kommissionen att vid förhandlingarna anpassa sin kravnivå till varje partnerlands utvecklingsnivå. Parlamentet föreslår därför att kommissionen upprättar en förteckning över ytterligare normer som ska tillämpas successivt och flexibelt, med hänsyn till den ekonomiska, sociala och miljömässiga situationen i partnerlandet.

16.

Europaparlamentet anser att genomförandet av dessa grundläggande normer både i partnerlandet och på europeiskt territorium bör följas upp kontinuerligt av oberoende organ, och om det på grundval av på förhand fastställda kriterier konstateras att de inte tillämpas eller att de överträds, måste detta kunna bestraffas via verkningsfulla och transparenta förfaranden.

17.

Europaparlamentet anser att dessa normer måste tillämpas i sin helhet och att varken frizoner eller värdlandsavtal bör kunna användas för att kringgå dem.

18.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att samarbeta med partnerländerna för att bekämpa könsdiskriminering och alla former av våld mot kvinnor och förverkliga jämställdheten både inom och utanför unionen, i enlighet med principerna i millennieutvecklingsmålen och handlingsplanen från Peking. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen och medlemsstaterna att genomföra åtgärder som märkbart befäster kvinnornas rättsliga och sociala ställning för att de bidrag kvinnor kan ge till den ekonomiska och sociala utvecklingen ska kunna komma till sin rätt.

19.

Europaparlamentet välkomnar jämställdhetsfrämjandet i utvecklingsländer och -territorier med hjälp av nuvarande och kommande handelsavtal inom ramen för det allmänna systemet med tullförmåner. Parlamentet vill att ratificering och effektivt genomförande av internationella jämställdhetskonventioner ska utgöra förutsättningar för alla avtal om utrikeshandel och ekonomiskt partnerskap.

20.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att samarbeta med varandra och med partnerländerna för att skydda utsatta grupper samt att bekämpa, inte bara könsdiskriminering utan också diskriminering på grund av ras eller etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder och sexuell läggning. Parlamentet fäster särskild uppmärksamhet vid personer som diskrimineras och missgynnas på flera olika sätt för att de bakomliggande fattigdomsorsakerna ska kunna åtgärdas.

21.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i handelsavtal, dialoger med tredjeländer och inom utvecklingssamarbetet prioritera avskaffandet av barnarbete och respekten för barnets rättigheter och noterar att den privata sektorn har en nyckelroll i samband med respekten för barnets rättigheter. Parlamentet anser att åtgärderna mot barnarbete bör innefatta att det skapas anständiga arbeten för vuxna medan det ordnas med lämplig utbildning för barnen och efterlyser dessutom ett europeiskt journummer för barnarbete där medborgare kan anmäla alla företag som använder sig av barnarbete någonstans i världen. Parlamentet anser att detta journummer bör ha begränsad men tillräcklig kapacitet för att kunna offentliggöra en årlig rapport över sina resultat

22.

Europaparlamentet betonar att unionens utlägg i samband med utvecklingssamarbets-, associerings- eller stabilitetsavtal och handelsavtal öppnar unika möjligheter att hjälpa partnerländerna med att inrätta fungerande institutioner inom utbildning, yrkesutbildning och på arbetsmarknaden samt ett grundläggande socialt skydd så att den sociala och ekonomiska tryggheten, och följaktligen välståndet, ökar.

23.

Europaparlamentet vidhåller att kommissionen och medlemsstaterna inom utvecklingssamarbetet och det externa biståndet bör stödja genomförandet av program för anständigt arbete, vilka återspeglar nationella behov och prioriteringar inom sysselsättnings- och socialpolitiken och bygger på en trepartsöverenskommelse (mellan arbetsgivare, arbetstagare, regeringar). Parlamentet ber ytterligare kommissionen och medlemsstaterna att bättre inlemma social- och sysselsättningspolitiska mål i sektorer som har med ekonomi och handel att göra i samband med utvecklingssamarbetet och det externa biståndet.

24.

Europaparlamentet ber kommissionen och medlemsstaterna att samarbeta med partnerländer för att bland deras invånare höja den kompetens som behövs för sysselsättning och nya arbetstillfällen, för att detta ska sporra till stabilitet, välstånd samt utveckling av samhällen med plats för alla och en sund förvaltning, framför allt i grannskapet till EU.

25.

Europaparlamentet vill att det ska tillsättas socialattachéer inom den nya utrikestjänsten så att den fungerar effektivare inom socialpolitiken och, framför allt, för att anständigt arbete för alla förverkligas såsom ett centralt mål för politiken.

26.

Europaparlamentet påpekar att även om den internationella trenden inom bilaterala handelsavtal gradvis går i riktning mot en ökad acceptans för arbetsnormer och sociala normer i samband med handelsagendor, så innehåller frihandelsavtal fortfarande i allmänhet få hänvisningar till sociala normer. Parlamentet beklagar att EU inte har en enhetlig formulering av en ”social klausul” som kan införas i alla bilaterala handelsavtal. Parlamentet uppmanar EU att i linje med andra internationellt antagna och erkända normer (dvs. ILO:s grundläggande arbetsnormer) lägga till en social klausul i alla sina externa handelsavtal, även i dem som faller inom WTO:s område.

27.

Europaparlamentet erinrar om att WTO:s nuvarande praxis bör vara till lika stor nytta för utvecklingsländerna som för de utvecklade länderna.

28.

Europaparlamentet erinrar om att konkurrenskraft och socialpolitik måste kopplas till varandra och betonar att det under inga omständigheter kan accepteras att den europeiska sociala modellen försvagas till förmån för konkurrenskraft och förmenta ekonomiska fördelar. Parlamentet framhåller än en gång att den europeiska sociala modellen måste vara ett exempel för skyddet av arbetstagarna i utvecklingsländerna.

29.

Europaparlamentet erinrar om att EU har satt som mål både att bli ett kompetenscentrum för företagens sociala ansvar och att främja företagens sociala ansvar i sin externa politik. Parlamentet uttrycker sin erkänsla för kommissionens ansträngningar att främja bästa praxis i fråga om det sociala ansvaret bland europeiska företag som är verksamma utomlands, men betonar att den bör ta större hänsyn till betydelsen av certifieringar och märkningar som visar att företag följer principerna om företagens sociala ansvar.

30.

Europaparlamentet anser att företagens sociala ansvar är ett exempel på meningsfullt och icke-bindande engagemang från de multinationella företagens sida. Parlamentet rekommenderar ett målinriktat stöd till detta ansvar, bland annat genom standarden ISO 26000, FN:s Global Compact eller OECD:s riktlinjer för multinationella företag samt genom att företagens sociala ansvar kopplas till bredare initiativ för främjande av anständigt arbete inom en sektor, i lokalsamhällen, på lands- eller regionnivå, såsom ILO:s program ”Better Work” och ”SCORE”, under medverkan av arbetstagare, arbetsgivare, myndigheter och andra berörda parter.

31.

Europaparlamentet understryker eftertryckligen att det på EU-nivå inte bör antas något direktiv om företagens sociala ansvar och om respekten för detta ansvar.

32.

Europaparlamentet anser att kommissionen i sitt kommande meddelande om internationaliseringen av små och medelstora företags verksamhet bör föreslå åtgärder som gör det möjligt att stödja och främja initiativ från de små och medelstora företagen i fråga om företagens sociala ansvar med respekt för principen om att ”tänka småskaligt först” och med hänsyn till deras särdrag.

33.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att eftersträva en förstärkning av den aktuella uppdaterade versionen av OECD:s riktlinjer för multinationella företag och då hålla fast vid och förbättra deras tillämpning i ”särskilda situationer” samt införa bästa praxis för de ”nationella kontaktpunkterna”, bland annat en översikt av hur Europeiska unionen genom Europeiska utrikestjänstens delegationer bättre kan fullgöra sina skyldigheter med avseende på nationella kontaktpunkter.

34.

Europaparlamentet påpekar att företagens sociala ansvar bör befatta sig med nya frågor, såsom arbetets uppläggning, lika möjligheter och social integrering, åtgärder mot diskriminering samt utveckling av livslång utbildning och yrkesutbildning. Parlamentet betonar att företagens sociala ansvar bör omfatta sådant som arbetets kvalitet, lika lön och karriärmöjligheter samt främjande av innovativa projekt för att stödja övergången till en hållbar ekonomi.

35.

Europaparlamentet anhåller om att kommissionen och medlemsstaterna ska uppmana företag med säte i EU att respektera de mänskliga rättigheterna, bland dem också de ekonomiska och sociala rättigheterna, samt miljön i all verksamhet runtom i världen, framför allt den verksamhet som bedrivs av deras dotterbolag och andra anknutna juridiska enheter.

36.

Europaparlamentet betonar att det bör anses som lika viktigt att EU-företag i tredjeländer följer strikta miljönormer, som att de följer bestämmelserna om arbetstagarnas rättigheter, eftersom skador på miljön nästan alltid också medför risker för arbetstagarnas hälsa och förstör jordbruksområden, fiskevatten och andra ekonomiska resurser och således berövar många människor deras utkomstmöjligheter.

37.

Europaparlamentet betonar att de europeiska företagen, deras dotterbolag och deras underleverantörer på grund av sin tyngd i den internationella handeln spelar en mycket viktig roll för att främja och sprida de sociala normerna och arbetsnormerna i världen, och att deras uppträdande därför bör överensstämma med europeiska värderingar och internationellt erkända normer. Parlamentet anser det rimligt att europeiska företag som flyttar ut sin produktion till länder med mindre stränga sociala krav kan ställas till svars, även inför europeiska domstolar, för eventuella skador och negativa externa effekter som drabbar lokalbefolkningen.

38.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag till förordning om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (2010/0383 (COD)), så att en kärande kan stämma ett dotterbolag med säte i ett tredjeland, tillsammans med det europeiska moderbolaget, samt genom att skapa ytterligare behörighetsregler.

39.

Europaparlamentet ber kommissionen att arbeta för att företagens sociala ansvar beaktas i handelspolitiken på multilateral nivå, både i de internationella forum som stöder företagens sociala ansvar, särskilt OECD och ILO, och inom ramen för WTO och utvecklingen efter Doha-rundan.

40.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i de frihandelsavtal och investeringsavtal som den förhandlar om med tredjeländer systematiskt inkludera ett avsnitt om hållbar utveckling med en rättsligt bindande klausul om företagens sociala ansvar.

41.

Europaparlamentet föreslår att denna klausul om företagens sociala ansvar ska innehålla krav på att respektera ILO:s åtta kärnkonventioner och fyra prioriterade konventioner, och därutöver incitament för företagen att göra åtaganden om socialt ansvar samt ett aktsamhetskrav, det vill säga ett krav på att företag och koncerner ska vidta förebyggande åtgärder för att kartlägga och förebygga alla kränkningar av mänskliga och miljömässiga rättigheter samt korruption och skatteflykt, även inom sina dotterbolag och distributionskedjor, det vill säga inom sin inflytandesfär.

42.

Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater att respektera och främja ILO:s grundläggande arbetsnormer, följa de avtal som hittills ingåtts på det sociala området och att tillämpa principerna om arbetstagarnas rättigheter i dessa rent praktiskt.

43.

Europaparlamentet betonar att upprepade överträdelser av de grundläggande arbetsnormerna har rapporterats i flera länder med GSP+-status, men att detta dock inte lett till att förmånerna avskaffats. Parlamentet anser att EU:s strävan att globalt främja socialpolitik och grundläggande arbetsnormer urholkats av att de villkor som uppställts inte tillämpats och att detta strider mot principen om att åstadkomma konsekvens i politiken.

44.

Europaparlamentet välkomnar ILO:s övervakningssystem för internationella arbetsnormer som är unikt på internationell nivå och som bidrar till att garantera att länderna genomför de konventioner som de ratificerar. Parlamentet betonar vikten av att ILO hjälper länderna genom dialog mellan arbetsmarknadens parter och tekniskt bistånd när problem uppstår.

45.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja ett närmare samarbete mellan WTO och ILO för att ILO ska kunna inkomma med expertrapporter till WTO vid handelstvister, så att arbetsnormerna och principen om anständigt arbete blir ett inslag i all verksamhet som bedrivs av WTO och den sociala utvecklingen inte ställs på spel.

46.

Europaparlamentet anser att unionspolitiken bör inrikta sig såväl på enskilda personer som på institutioner i fråga om humankapitalets utveckling och arbetsmarknadens reformer.

47.

Europaparlamentet uttrycker oro över hur somliga tredjeländer använder leveranssätt 4-processen för sin handelsverksamhet och uppmanar i stället kommissionen och medlemsstaterna att sträva efter att ge den internationella migrationen en sådan struktur att utnyttjande och kunskapsflykt kan undvikas.

48.

Europaparlamentet stöder initiativ som bidrar till att dialogen och samarbetet mellan arbetsmarknadens parter utvecklas i partnerländerna och över nationsgränserna och ber kommissionen att vidareutveckla de nuvarande programmen, med tyngdpunkten lagd på program som syftar till att öka arbetsmarknadens parters institutionella kapacitet för att utforma och genomföra politiken.

49.

Europaparlamentet förordar ett undantagslöst genomförande av såväl föreningsfriheten för fackföreningar som rätten till kollektivförhandlingar för att villkoren för anständigt arbete ska kunna genomdrivas, förbättras och försvaras.

50.

Europaparlamentet erinrar om EU:s riktlinjer för olika människorättsfrågor och framhåller att de utgör en stark politisk signal om att unionen prioriterar sådana frågor. Parlamentet uppmanar därför rådet att anta liknande riktlinjer utgående från ILO:s åtta kärnkonventioner, för att dessa riktlinjer sedan ska kunna användas som ett pragmatiskt redskap med vars hjälp EU bättre kan föra fram sin externa socialpolitik. Parlamentet upprepar att respekten för internationell lagstiftning om de mänskliga rättigheterna kvarstår som en bindande skyldighet för alla företag enligt den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna.

51.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att proaktivt hantera de sociala konsekvenserna av de anpassningar och den omstrukturering som är förknippade med globaliseringen.

52.

Europaparlamentet välkomnar att G20 håller möten på socialministernivå och uppmanar kommissionen att aktivt delta i dem. Parlamentet beklagar att uppföljningen på EU-nivå fortfarande överlag är otillfredsställande.

53.

Europaparlamentet ber kommissionen och medlemsstaterna att ta med sysselsättnings-, social- och miljöpolitiken, och även jämställdhetsfrågor, i alla förhandlingar om globalt ekonomiskt styre och makroekonomiska dialoger.

54.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att uppmuntra till gott styre på det finansiella området, skatteområdet och inom rättsväsendet, som ett sätt att stärka globaliseringens sociala dimension.

55.

Europaparlamentet ber kommissionen att utfärda en rekommendation till EU:s medlemsstater om genomförande och ratificering av sådana ILO-konventioner om förbättring av arbetstagarnas rättigheter och arbetsförhållandena som av ILO anses som aktuella, både i unionen och partnerländerna, varvid syftet ska vara att uppnå en rättvis globalisering med plats för alla genom att den externa dimensionen av medlemsstaternas ekonomiska politik och socialpolitik görs mera konsekvent. Parlamentet uppmanar kommissionen med tanke på detta att uppmuntra medlemsstaterna till regelbundna översyner av vilka konsekvenser deras ekonomiska politik, finanspolitik och handelspolitik för med sig.

56.

Europaparlamentet anser att den rikliga floran av internationella tillsynsorgan skapar akuta konsekvens- och effektivitetsproblem för den internationella rättsordningen, särskilt när det gäller skyddet av arbetstagarnas rättigheter och de grundläggande rättigheterna.

57.

Europaparlamentet föreslår att omdefinieringen av globalt styre bör syfta till större integration av tillsynsorgan i FN:s rättsordning och större respekt för de principer som omfattas av FN:s specialorgan, särskilt ILO och WHO.

58.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen och till medlemsstaternas regeringar och parlament.