15.2.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 44/44

1.1

Socialt hållbart jordbruk är ett nydanande förfaringssätt som förenar två aspekter: mångsidigt jordbruk och sociala tjänster/hälsovård på lokal nivå. Inom jordbruksproduktionen bidrar det till välbefinnande hos och integration av personer med särskilda behov. Det socialt hållbara jordbrukets ökande betydelse är anledningen till att EESK utarbetar ett initiativyttrande i frågan.

1.2

Socialt hållbart jordbruk är ett fenomen som spridit sig över hela Europa och som uppvisar gemensamma drag, men även ett stort antal skillnader avseende infallsvinklar, förbindelser med andra sektorer samt finansiering.

1.3

Det ter sig dock nödvändigt att ta fram en definition för socialt hållbart jordbruk på EU-nivå i syfte att fastställa vilka verksamheter som ingår i det och för att ta fram en ram samt kriterier, inklusive kvalitativa kriterier, som verksamheten måste uppfylla för att kunna få stöd via olika politikområden. Definitionen får dock inte vara alltför snäv och lamslå ett område som är i ständig utveckling.

1.4

Det finns ingen lagstiftningsram för socialt hållbart jordbruk vare sig på EU-nivå eller på nationell nivå, varför det saknas samordning mellan olika politiska insatser och/eller berörda institutioner. EESK anser att EU-institutionerna samt de regionala och nationella myndigheterna och institutionerna bör uppmuntra och stödja socialt hållbart jordbruk genom att införa en lämplig och fördelaktig lagstiftningsram samt genom att vidta de åtgärder som beskrivs nedan.

1.5

Den tillgängliga statistiken på området för socialt hållbart jordbruk är knapphändig och splittrad. Enligt EESK vore det därför värdefullt att starta ett program för statistisk forskning med syfte att mer djupgående mäta och analysera förekomsten av detta fenomen i medlemsstaterna samt de olika former det kan uppträda i. Databasen skulle kunna utvidgas för att främja forskningsprogram i var och en av medlemsstaterna.

1.6

Socialt hållbart jordbruk måste stödjas av tvärvetenskaplig forskning på olika områden i syfte att säkerställa empiriska resultat, analysera återverkningarna och fördelarna ur olika synvinklar (social, ekonomisk, hälsomässig, personlig, etc.) och se till att de kunskaper som förvärvats sprids till berörda parter. Därför bör man främja och utveckla det samarbete som inletts på EU-nivå via projekten SoFar och COST Action inom nästa ramprogram Horisont 2020 för perioden 2014–2020.

1.7

EESK anser att det även är ytterst viktigt att inrätta och stärka nätverken för ett socialt hållbart jordbruk i syfte att dela med sig av uppnådda resultat, utbyta erfarenheter och gynna ökad medvetenhet. Det vore dessutom önskvärt att gemensamma intressen inom socialt hållbart jordbruk blir företrädda på politisk nivå med en paraplyorganisation på EU-nivå. Detta skulle kunna leda till att såväl diskussionerna mellan berörda parter som de civila samhällsorganisationernas roll förstärks.

1.8

I syfte att säkerställa en hög kvalitets- och kunskapsnivå inom det socialt hållbara jordbrukets verksamhet bör man dessutom fästa särskild uppmärksamhet vid fortbildningen av aktörer, såväl när det gäller dem som erbjuder tjänster som i fråga om personer med särskilda behov som använder dessa tjänster.

1.9

För att det socialt hållbara jordbruket ska utvecklas i hela Europa behövs det gynnsamma omständigheter, ett större deltagande från det civila samhällets sida och fruktbart samarbete mellan olika politikområden och myndigheter (hälsovård, sociala frågor, jordbruk, sysselsättning) på europeisk, nationell, regional och lokal nivå. Detta innebär att de offentliga myndigheterna bör ge erkänsla för socialt hållbart jordbruk och stödja det på ett målinriktat sätt genom att kontinuerligt tillförsäkra det finansiella medel som tillgodoser de olika aspekterna i denna typ av jordbruk.

1.10

Det vore även värdefullt om kommissionen kunde skapa en permanent struktur som omfattar samtliga berörda generaldirektorat. Motsvarande åtgärder kunde även vidtas i medlemsstaterna. Kommissionen bör dessutom uppmuntra utarbetandet av en jämförande studie om socialskyddssystem i medlemsstaterna och kostnaderna för dem, i syfte att undersöka vilka besparingar som skulle kunna göras inom projekten för socialt hållbart jordbruk.

1.11

EESK ser positivt på att kommissionens förslag för perioden 2014–2020 öppnar nya möjligheter för socialt hållbart jordbruk. Det ter sig dock nödvändigt med ett kraftigare stöd under kommande programperiod. I detta avseende bör EU och medlemsstaterna samordna verksamheten inom de politikområden som är relaterade till socialt hållbart jordbruk. Enligt EESK:s förmenande bör medlemsstaterna och de olika myndigheterna (på nationell nivå och på EU-nivå) med uppdrag att förvalta EU-fonderna och ansvara för dessa stärka sitt samarbete i syfte att undanröja hinder för tillgång till strukturfonderna och underlätta tillgången för aktörer på gräsrotsnivå.

1.12

Den gemensamma strategiska ramen ger möjlighet till att kombinera olika fonder som ett led i en strategi med finansiering från flera källor. I detta sammanhang bör kommissionen uppmana medlemsstaterna att inkludera socialt hållbart jordbruk i sin programplanering och att via en integrerad strategi utarbeta specifika program som ger sektorn möjlighet att i högre grad dra nytta av de olika strukturfonderna. En annan möjlighet vore att överväga temainriktade delprogram för socialt hållbart jordbruk eller som stöd till Leader-projekt på området.

2.1

Det socialt hållbara jordbruket har växt fram på olika håll på landsbygden i Europa sedan slutet av 1900-talet som en ny ekonomiskt hållbar metod, och nya erfarenheter görs kontinuerligt på området. Alla verksamheter samlas under begreppet ”socialt hållbart jordbruk”, och andra begrepp som avser dessa är ”Farming for health”, ”Care Farming”, ”Green care” och ”Green therapies”. Samtliga begrepp hänför sig till metoder eller verksamheter på områdena för hälsa, social återintegrering, utbildning och återanpassning av utsatta personer, samt fortbildning för personer med särskilda behov. Dessa verksamheter ger möjligheter för personer med svårigheter att återknyta kontakten till produktion och natur, bidrar till deras välbefinnande, förbättrar deras hälsa och deras sociala integration samt underlättar inlärning, ökar självkänslan och därmed även deltagandet i samhällslivet.

Socialt hållbart jordbruk är därmed ett nydanande förfaringssätt som förenar två aspekter: mångsidigt jordbruk och sociala tjänster/hälsovård på lokal nivå. Det är å ena sidan nära knutet till jordbrukets skiftande funktioner, samtidigt som det helt och hållet ingår i landsbygdsutvecklingen genom att jordbrukare ges möjlighet till mer varierande inkomstkällor. Å andra sidan är det gynnsamt för samhället, eftersom det tillhandahåller sociala tjänster och förbättrar befintliga tjänster för befolkningen på landsbygden genom att dra nytta av resurserna inom jordbruket och på landsbygden i vid bemärkelse.

2.2

Även om metoderna inom socialt hållbart jordbruk i Europa uppvisar många gemensamma drag genom att de är starkt förankrade i traditionell verksamhet inom landsbygdsekonomin och genomförs på lantgårdar (gårdar med biologisk odling, ”hög arbetskraftsintensitet”, stor variation i verksamheten, öppenhet gentemot omgivningen, betydande diversifiering och flexibilitet) finns det även stora skillnader mellan länderna beroende på historia, angreppssätt och inriktning. Sammanfattningsvis kan man utskilja tre infallsvinklar, även om angreppssätten naturligtvis kan variera:

2.3

Även inriktningen kan variera. I Italien och Frankrike sammankopplas det socialt hållbara jordbruket framför allt med den sociala sektorn och omsorgssektorn, i Nederländerna ligger det närmare hälsovårdssystemet, i Flandern närmare jordbruket medan inriktningen i Tyskland, Storbritannien, Irland och Slovenien snarare ligger mellan den sociala/ hälsorelaterade sektorn och hälsosektorn.

2.4

Finansieringsformerna varierar från land till land:

I verkligheten är finansieringsformerna dock ofta mer varierande och blandade.

2.5

Det socialt hållbara jordbruket är organiserat på många olika sätt. Det kan handla om privata jordbruksföretag som drivs av en egenföretagare som väljer socialt hållbart jordbruk i syfte att diversifiera inkomstkällorna samtidigt som den normala produktionen för marknaden fortgår, men det kan också vara fråga om företag eller kooperativ med social inriktning, om sammanslutningar och om stiftelser, dvs. organisationer utan vinstsyfte. I andra fall är det offentliga organ eller aktörer inom hälsosektorn som står bakom det socialt hållbara jordbruket, även om själva verksamheten försiggår på lantgårdar.

3.1

Det är inte lätt att definiera socialt hållbart jordbruk, eftersom det omfattar ett stort antal olika verksamhetsformer. Det är emellertid nödvändigt att ta fram en definition på EU-nivå för socialt hållbart jordbruk i syfte att fastställa vilka verksamheter som ingår och för att ta fram en ram samt kriterier, inklusive kvalitativa kriterier, som verksamheten måste uppfylla för att kunna få stöd via olika politikområden. Definitionen får dock inte vara alltför snäv och lamslå ett område som är i ständig utveckling. Tvärtom ska den erbjuda en ram som är tillräckligt flexibel och som omfattar den mångfald verksamheter och angreppssätt nedifrån-och-upp som förekommer inom det socialt hållbara jordbruket.

3.2

Även om aktiviteterna inom det socialt hållbara jordbruket är mycket varierande uppvisar de dock två gemensamma drag: a) verksamheten försiggår på en lantgård, och b) verksamheten riktar sig till personer som tillfälligt eller permanent har särskilda behov, inklusive i pedagogiskt hänseende. Därmed bidrar socialt hållbart jordbruk till individers välbefinnande och personliga utveckling, men även till landsbygdsområdenas utveckling och till en bättre samverkan mellan stad och landsbygd.

3.3

Socialt hållbart jordbruk kan därför i första hand definieras som en rad aktiviteter som använder sig av resurser inom jordbruket, såväl växter som djur, i syfte att skapa sociala tjänster på landsbygden eller i stadsnära områden. Exempel på detta är rehabilitering, terapi, skyddad anställning, livslångt lärande och andra verksamheter som bidrar till social integration (enligt definitionen Cost Action 866 – Green Care – initiativ till europeiskt samarbete inom vetenskap och teknik). I detta hänseende är det bl.a. fråga om att inom ramen för jordbruksverksamheten skapa förutsättningar som gör det möjligt för personer med särskilda behov att delta i de dagliga aktiviteterna på ett jordbruk i syfte att låta dem utvecklas och göra framsteg samt att öka deras välbefinnande.

3.4

I sin nuvarande form kan socialt hållbart jordbruk uppdelas fyra huvudområden:

4.1

Genom att socialt hållbart jordbruk omfattar integrering på arbetsmarknaden samt sociala och pedagogiska aktiviteter erbjuder det otvivelaktigt offentliga tjänster av högt värde och bidrar till hållbar utveckling. Den diversifiering av aktiviteter som det innebär samt den underliggande dynamiken kan dessutom kraftigt gynna den lokala utvecklingen.

4.2

Många erfarenheter på området har gjorts på gräsrotsnivå, vilket har skapat lokala nätverk som möjliggjort en övergripande utveckling på lokal nivå. Därför stämmer det socialt hållbara jordbruket överens med OECD:s publikation om ”New Rural Paradigm” från 2006 och nämns uttryckligen i ”Rural Policy Reviews” om OECD-länderna (exempelvis Italien). Det socialt hållbara jordbruket granskades även under OECD:s konferens om landsbygdsutveckling i Québec 2009. Därför finansieras en del initiativ på området för socialt hållbart jordbruk via landsbygdsutvecklingspolitiken 2007–2013 (de prioriterade områdena III och IV i Leader-programmet) och genom åtgärder inom ramen för socialfonden till förmån för social integration.

4.3

Det råder en allt större medvetenhet om det socialt hållbara jordbrukets möjligheter på alla nivåer inom jordbruket och dess organisationer samt på det lokala planet och inom organ som sysslar med sociala frågor och hälsa. Därmed uppkommer en ny syn på socialt hållbart jordbruk. Trots detta har bara några få länder infört sektorsspecifika bestämmelser, antingen på nationell nivå eller på regional nivå (Frankrike, Italien, Nederländerna). Dessutom kan man överallt konstatera en bristande överensstämmelse mellan olika politikområden och/eller institutioner som berörs av socialt hållbart jordbruk.

Aktörerna inom det socialt hållbara jordbruket börjar dock organisera sig i syfte att sprida sina erfarenheter. Det är viktigt att erkänna betydelsen av de spontana nätverk som bildats av jordbrukare som går in för ett socialt hållbart jordbruk.

4.4

Under de senaste åren har Europeiska kommissionen tagit en rad initiativ för att stödja dessa aktiviteter, bl.a. Cost Action 866 – Green Care, SoFar-projektet (initiativ finansierat av Europeiska kommissionen inom ramen för det sjätte ramprogrammet för forskning och teknisk utveckling). I december 2009 lanserades ett temainriktat initiativ med sju deltagande medlemsstater inom ramen för det europeiska nätverket för landsbygdsutveckling i syfte att analysera möjligheter och hinder i de nationella och regionala planerna för landsbygdsutveckling som medfinansieras av EJFLU. Ett sammanfattande dokument om socialt hållbart jordbruk lades fram 2008 av Tyskland (professor Thomas VAN ELSEN) inom ramen för SoFar-projektet. Dokumentet uppdaterades 2009.

5.1.1

Mot bakgrund av att de kollektiva nyttigheter som det socialt hållbara jordbruket producerar och dess bidrag till hållbar utveckling bör det uppmuntras och stödjas av EU-organ och regeringar. Detta inbegriper utformning av en lämplig och gynnsam rättslig ram på olika nivåer, erkänsla för det socialt hållbara jordbrukets mervärde, förbättrad styrning av socialt hållbart jordbruk samt gynnsamma omständigheter och fruktbart samarbete mellan olika politikområden och myndigheter (hälsovård, sociala frågor, jordbruk, sysselsättning) på europeisk, nationell, regional och lokal nivå. Dessutom vore det önskvärt att de offentliga myndigheterna ger riktat stöd och att strukturfonderna används på ett integrerat sätt till förmån för socialt hållbart jordbruk, samtidigt som man bör främja och stödja tvärvetenskaplig forskning och stärka kommunikationen och utbytet av erfarenheter.

5.1.2

Vid utarbetandet av den rättsliga ramen vore det lämpligt att fästa särskild uppmärksamhet vid frågor i anslutning till kvaliteten inom socialt hållbart jordbruk och att fastställa allmänna kriterier, inklusive kvalitetskriterier, som verksamheten måste uppfylla. I samma anda är det värdefullt att vidta nödvändiga åtgärder som säkerställer lämplig uppföljning av verksamheterna inom socialt hållbart jordbruk.

5.1.3

Dessutom vore det värdefullt om Europeiska kommissionen kunde inrätta en permanent struktur med medverkan av berörda generaldirektorat för att uppmuntra, följa upp och samordna utvecklingen inom det socialt hållbara jordbruket i EU. Motsvarande strukturer skulle även kunna inrättas i medlemsstaterna.

5.3.1

Det samarbete som inletts på EU-nivå via SoFar och genom projektet Cost-Action 866 – Green Care på jordbruksområdet bör stödjas och utvecklas. Det är ytterst viktigt att ta fram och utbyta forskningsrön, yrkeserfarenheter och praxis över hela Europa.

För att det socialt hållbara jordbruket ska kunna analyseras mer djupgående behöver det få stöd av forskningen på områden som terapi och medicin, samt socialt arbete inom jordbruket och utbildning inom sektorn. Forskningen bör ske nära arbetet på gräsrotsnivå. De positiva empiriska resultat som erhållits i terapin med växter och djur bör bekräftas av noggranna vetenskapliga analyser för att de ska få erkänsla av den medicinska världen. De erfarenheter som samlats om effektiv integration av personer i den dagliga och årliga arbetsrutinen på en bondgård bör dokumenteras och användas för ytterligare utveckling av socialt hållbart jordbruk.

5.3.2

Tvärvetenskaplig forskning som undersöker resultaten och fördelarna med socialt hållbart jordbruk ur olika synvinklar (socialt, ekonomiskt, hälsomässigt och individuellt) kan säkerställa att tidigare inhämtad kunskap överförs och att de som utför arbetet involveras, vilket kan ge upphov till nydanande idéer och förstärka deltagandet i socialt hållbart jordbruk. Det vetenskapliga stödet till pilotprojekt kan bidra till att utveckla modeller som grundar sig på enskilda företag eller kooperativ för en hel region. Tvärvetenskapliga studier och forskning bör inledas för att analysera det socialt hållbara jordbrukets resultat, å ena sidan avseende eventuella inbesparingar i sjukförsäkringssystemen, och å andra sidan avseende förbättrad hälsa och ökat välbefinnande hos målgrupperna för socialt hållbart jordbruk. Dessa aspekter har redan tidigare varit föremål för analyser och studier i vissa länder, bl.a. i Nederländerna.

5.3.3

Denna forskning skulle kunna ingå i det framtida ramprogrammet Horisont 2020 (2014–2020), eftersom det även omfattar sociala aspekter på områdena forskning och innovation. Samordning och stöd när det gäller socialt hållbart jordbruk inom Horisont 2020 vore mycket välkommet, eftersom programmet kan underlätta möten och utbyten mellan forskare inom olika forskningsområden som berörs av denna typ av jordbruksverksamhet.

5.5.1

Nydanande projekt inom socialt hållbart jordbruk uppstår ofta isolerat utan samband med liknande projekt eller utbyte av erfarenheter med dem. Därför är det desto viktigare att bygga upp och förstärka nätverk inom socialt hållbart jordbruk för utbyte av erfarenheter och som bidrag till att sprida kunskap om olika projekt samtidigt som man lyfter fram metoder som visat sig ge goda resultat. Ett första steg i denna riktning har tagits inom ramen för det europeiska nätverket för landsbygdsutveckling. Denna typ av nätverk bör förstärkas.

5.5.2

Samarbete bör gynnas, liksom även gemensamma publikationer och synlighet på internet.

5.5.3

Det vore dessutom önskvärt att arbeta för att det socialt hållbara jordbrukets intressen blir företrädda på politisk nivå och att uppmuntra bildandet av en paraplyorganisation på EU-nivå. En sådan organisation, som bör inkludera det civila samhället, skulle kunna underlätta diskussioner mellan aktörerna inom socialt hållbart jordbruk och ge dem såväl tekniskt som administrativt bistånd, samtidigt som man värnar om det socialt hållbara jordbrukets intressen på politisk nivå. I detta sammanhang kan jordbruksorganisationerna spela en viktig roll.

5.5.4

Alla dessa insatser skulle kunna planeras och genomföras inom ramen för den nya landsbygdsutvecklingspolitiken 2014–2020 och bl.a. grunda sig på det europeiska nätverket för landsbygdsutveckling samt på motsvarande nätverk i medlemsstaterna. Därmed skulle det temainriktade initiativ för socialt hållbart jordbruk som nämns ovan utvidgas till fler medlemsstater.

5.6.1

Det socialt hållbara jordbruket har kunnat räkna med ett visst stöd i den aktuella politiken för landsbygdsutveckling, i synnerhet inom prioritering III (diversifiering) och IV (Leader) samt inom Europeiska socialfondens prioritering för social integration. Erkänslan för socialt hållbart jordbruk som en del av utvecklingen av ekonomin på landsbygden bör dock motivera att det omfattas av samtliga insatser som främjas och finansieras av EU:s strukturfonder (EJFLU, ESF och Eruf) och att det därmed skapas möjligheter till nya finansieringskällor.

5.6.2

Även om kommissionens förslag inför strukturfondernas nästa programperiod kan öppna för nya möjligheter, eftersom fattigdomsbekämpning, social integrering och diversifiering av jordbruksverksamheterna nämns som uttryckliga mål för politiken (och med fördel kan kombineras med socialt hållbart jordbruk), är det nödvändigt att tydligare understryka det socialt hållbara jordbrukets roll såväl inom framtida programplanering som inom partnerskapsavtalen. På detta sätt kan det socialt hållbara jordbruket få ytterligare stöd. I detta avseende bör EU och medlemsstaterna samordna verksamheten inom de politikområden som är relaterade till socialt hållbart jordbruk. Enligt EESK:s förmenande bör medlemsstaterna och de olika myndigheterna (på nationell nivå och på EU-nivå) med uppdrag att förvalta EU-fonderna och ansvara för dessa stärka sitt samarbete i syfte att undanröja hinder för tillgång till strukturfonderna och underlätta tillgången för aktörer på gräsrotsnivå.

5.6.3

Den nya ramen för programplanering ger det socialt hållbara jordbruket en möjlighet att få tillgång till finansiering från ett flertal fonder under flera års tid. Den gemensamma strategiska ramen kan i själva verket ge möjlighet att kombinera olika fonder inom en strategi med flera finansieringskällor. Därför bör medlemsstaterna uppmanas att nämna det socialt hållbara jordbruket i sin programplanering och att utarbeta specifika program som ger detta jordbruk möjlighet att i högre grad dra nytta av de olika strukturfonderna. Det är nämligen ytterst viktigt att de nationella och regionala myndigheterna förmås att verkligen dra nytta av sådana finansieringsmöjligheter.

Med tanke på sin mångfacetterade och multifunktionella karaktär kan det socialt hållbara jordbruket och dess aktörer i hög grad dra nytta av en infallsvinkel som är integrerad i praktiken och som kan underlätta och samordna användningen av olika fonder samt tillhörande förfaranden och tillvägagångssätt.

5.6.4

Det skulle därför vara mycket värdefullt att utforma en kommunikationspolitik som riktar sig till medlemsstaterna inom ramen för landsbygdsutvecklingen. Detta kunde även inbegripa uppföljning och utarbetandet av rapporter. En annan möjlighet vore att överväga ett temainriktat delprogram i enlighet med artikel 8 eller att ytterligare förstärka Leader-projekt som riktar sig till socialt hållbart jordbruk.

5.6.5

Slutligen bör de olika generaldirektoraten förstärka sitt samarbete i syfte att underlätta det socialt hållbara jordbrukets tillgång till samtliga strukturfonder genom att undanröja de svårigheter som fram till nu har hindrat jordbrukare att få tillgång till regionalpolitiken.