15.2.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 44/23

1.1

Kommittén är fast övertygad om att verkliga partnerskap, som innebär att alla partner och berörda aktörer i det organiserade civila samhället (1) deltar i förberedelserna, genomförandet och utvärderingen av program och projekt inom ramen för EU:s sammanhållningspolitik, direkt bidrar till att öka deras kvalitet och främjar ett effektivt genomförande. Partnerskapsprincipen är ett utmärkt exempel på hur goda styresformer kan tillämpas inom andra områden av EU:s politik och därmed bidra till ett effektivt genomförande av Europa 2020-strategin.

1.2

EESK, som har efterlyst en uppförandekod, stöder till fullo kommissionens initiativ och ställer sig i högsta grad bakom de rekommendationer som föreslås i initiativet. EESK är också tacksam för det stöd som Europaparlamentet och Regionkommittén (ReK) har gett, men vad avser partnerskapen vill vi samtidigt betona att samma villkor bör gälla för alla offentliga och privata partner.

1.3

Kommittén är dock ytterst besviken över att rådet nu har strukit den föreslagna uppförandekoden i kommissionens förslag. EESK och ReK bör vidta gemensamma åtgärder för att försvara uppförandekoden.

1.4

Kommittén är vidare djupt bekymrad över det organiserade civila samhällets ökande oro i fråga om genomförandet av partnerskapsprincipen, som tycks gå allt sämre i medlemsstaterna. Rapporter från vissa medlemsstater visar att utvecklingen går i riktning mot en urvattning av partnerskapsprincipen och ett minskande deltagande från det organiserade samhällets sida. Det faktum att uppförandekoden har strukits i kommissionens förslag är också mycket oroande. I dessa kristider krävs det ett starkare engagemang från arbetsmarknadens parter och övriga civilsamhällsorganisationer.

1.5

Även om det fortfarande endast handlar om ett arbetsdokument (SWD) från kommissionens avdelningar publiceras denna text vid en lämplig tidpunkt, eftersom man i åtskilliga medlemsstater och regioner redan har inlett arbetet med strukturfondernas programplanering för perioden 2014–2020. Arbetsdokumentet bör spridas aktivt av kommissionen så att de relevanta partnerna kan använda den. EESK uppmanar sina ledamöter att aktivt uppmuntra sina organisationer att delta i EU:s sammanhållningspolitiska projekt och program, med stöd av uppförandekoden.

1.6

EESK vill starkt betona vikten av att de operativa programmen inriktas på ”partnerskapsvänliga” insatser och åtgärder. Likabehandling och pluralism i partnerskapen, riktade partnerskap för riktade program samt mer omfattande kapacitetsuppbyggnad bör utgöra viktiga riktlinjer.

1.7

EESK anser att övervakningskommittéerna bör kompletteras med andra partnerskapsinstrument. I detta sammanhang vill kommittén erinra om att den formulering som föreslås i Europaparlamentets ändringsförslag avseende artikel 5 i förordningen om allmänna bestämmelser, ”cooperate with the partners” [”samarbeta med partnerna”] bör ersättas med ”involve the partners” [”engagera partnerna”].

1.8

EESK föreslår en ”partnerskapskontroll” under ledning av partnerna själva. Ett sådant europeiskt övervakningssystem bör bygga på en enkel checklista och expertgranskningar som utförs på uppdrag av kommissionen i samarbete med europeiska intresseorganisationer. EESK deltar mycket gärna aktivt i denna process.

1.9

Ett villkor för att kommissionen ska ingå partnerskapsavtal med de olika medlemsstaterna bör vara att partnerskapsprincipen genomförs på ett korrekt sätt i enlighet med uppförandekoden. I detta sammanhang skulle de operativa programmens resurser kunna kompletteras för att göra det mer attraktivt att uppfylla detta villkor.

2.1

Genomförandet av partnerskapsprincipen har skett gradvis och långsamt sedan det lanserades 1988. Det organiserade civila samhället medverkade i processen, i synnerhet arbetsmarknadens parter. Det var lättare att inleda arbetet med att genomföra principen i de länder där partnerskap utgör ett vedertaget inslag i beslutsfattandet. Principen stärktes ytterligare när kommissionen fick ett ökat direkt ansvar på det sammanhållningspolitiska området och vid införandet av gemenskapsinitiativ såsom Equal och Leader.

2.2

I många fall var dock partnerskapen en ren formalitet. Under programperioden 2006–2013 skedde inga aktiva satsningar på partnerskap, även om medverkan av berörda aktörer vid samma tid kom att bli en av grundvalarna för genomförandet av Lissabonstrategin. EU:s sammanhållningspolitik ställdes inför nya utmaningar när tio nya länder gick med i EU år 2004, följda av Bulgarien och Rumänien år 2007.

2.3

Kommissionen konstaterade att det fanns flera brister, och parterna i det civila samhället kritiserade motgångarna. Till följd av det förändrade förhållandet mellan medlemsstaterna och kommissionen vad gäller styrningen av EU:s sammanhållningspolitik kom spridningen av bästa praxis att hamna i fokus.

2.4

År 2009 bad kommissionen EESK att utarbeta ett förberedande yttrande om hur partnerskap på strukturfondsområdet kan främjas med hjälp av bästa praxis. EESK:s yttrande kompletterades även inom kort med publikationen ”Det krävs två för att dansa tango”, som var en presentation av utvalda exempel på bästa praxis i medlemsstaterna. Kommissionen har därefter tagit fasta på EESK:s förslag om en uppförandekod.

2.5

Den nuvarande situationen visar att det sker en utveckling vad gäller partnerskapen med det organiserade civila samhället i de flesta medlemsstaterna. Den bästa praxis som håller på att utvecklas i Polen kan i vissa fall kan fungera som en förebild. Genomförandet av partnerskap är utan tvivel en utmaning i de nyaste medlemsstaterna såsom Bulgarien och Rumänien, och snart även Kroatien. Detta är också fallet i några av de medlemsstater som gick med i EU år 2004, samt i dem som är medlemmar sedan många år tillbaka, såsom Portugal och Grekland.

2.6

Det finns i nuläget en ökande oro i det organiserade civila samhället beträffande genomförandet av partnerskapsprincipen. Förväntningarna infrias inte. Rapporter från vissa medlemsstater visar att utvecklingen går i riktning mot en urvattning av partnerskapsprincipen och att deltagandet från det organiserade samhällets sida håller på att minska, samt att rådet har strukit uppförandekoden. I vissa länder har programplaneringen inför perioden 2014–2020 inletts utan att de privata aktörerna har erbjudits att medverka i egentlig mening. Denna politiska motvilja måste minska för att möjliggöra ett korrekt genomförande av den europeiska uppförandekoden för partnerskap.

3.1

Enligt kommissionens förslag avseende de gemensamma strategiska ramfonderna (GSR-fonderna) under perioden 2014–2020 kommer medlemsstaterna klart och tydligt att ha en skyldighet att organisera partnerskap. Till stöd för detta kommer det att finnas en europeisk uppförandekod för partnerskap som ska fastställa målsättningar och kriterier för genomförandet av partnerskap, samt göra det lättare för medlemsstaterna att dela med sig av information, erfarenheter, resultat och bästa praxis. Den europeiska uppförandekoden för partnerskap kommer att antas av kommissionen i form av en delegerad akt senast tre månader efter antagandet av förordningen om allmänna bestämmelser.

3.2

Genom arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar tas ett första steg mot att göra partnerskapsprincipen effektiv. Under sex rubriker räknar man upp 18 detaljerade riktlinjer. De sex rubrikerna är:

3.3

Värt att notera är att den föreslagna europeiska uppförandekoden för partnerskap har översatts till alla officiella EU-språk, vilket kommer att göra det lättare att sprida och tillämpa den.

4.1

År 2010 utarbetade EESK, på specifik uppmaning av kommissionen, ett yttrande om partnerskapsprincipen (ECO/258 – föredragande Jan Olsson (2)), och framförde omfattande synpunkter på kommissionens förslag om partnerskap i yttrandet om förordningen om allmänna bestämmelser (ECO/314 – föredragande Ioannis VARDAKATSANIS).

4.2

EESK föreslog att en uppförandekod skulle utarbetas på basis av ett antal riktlinjer, av vilka nästan alla har beaktats i arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar:

4.3

Kommittén är övertygad om att partnerskap som innebär att alla partner, i enlighet med definitionen i artikel 5.1 i förordningen om allmänna bestämmelser, deltar i utformningen, genomförandet och utvärderingen av projekt inom ramen för EU:s sammanhållningspolitik, direkt bidrar till dess framgång. Kommittén ställer sig positiv till att partnerskap blir ett obligatoriskt inslag enligt artikel 5 i Europeiska kommissionens förslag, och erinrar om att det bör röra sig om ett faktiskt deltagande i alla skeden av genomförandet av fonderna. Deltagandet bör inkludera de partner som har rösträtt i övervakningskommittéerna.

4.4

EESK och ReK bör vidta gemensamma åtgärder för att försvara den europeiska uppförandekoden och kommittén uppmanar kommissionen och Europaparlamentet att se till att rådets strykning av uppförandekoden dras tillbaka. EESK påpekade detta med eftertryck vid det informella ministermötet i Nicosia den 6 november 2012.

5.1

Rådet har avslagit kommissionens förslag till uppförandekod, vilket i praktiken otvivelaktigt kommer att försvaga genomförandet av partnerskapsprincipen.

5.2

Europaparlamentet har föreslagit en omfattande ändring av uppförandekoden i artikel 5 i den allmänna förordningen, med utgångspunkt i nio specifika områden. EESK stöder detta förslag. Ändringarna sammanfattas nedan (3). EESK ser dock med oro på att Europaparlamentet gör åtskillnad mellan privata och offentliga partner, eftersom detta kan bana väg för en ojämlik behandling av partnerna.

5.3

ReK stöder den europeiska uppförandekoden för partnerskap och uppmanar de berörda lokala och regionala organen att organisera partnerskap. ReK betonar bland annat att man bör beakta de specifika förhållandena i medlemsstaterna, vikten av subsidiaritet och proportionalitet, förfaranden som bygger på att man väljer partner som stöder pluralismen så att även marginaliserade grupper inkluderas. ReK väcker frågan om partnernas rättigheter och skyldigheter, och gör i samband med detta åtskillnad mellan privata och offentliga partner.

6.1

Europas organiserade civila samhälle anser att avsaknaden av partnerskap var en av de främsta anledningarna till strukturfondernas begränsade genomslagskraft i åtskilliga medlemsstater under perioden 2007–2013.

6.2

Man bör på ett ännu tydligare sätt framhålla att det organiserade civila samhället företräder allmänintresset, tillsammans med de offentliga myndigheterna.

6.3

Det organiserade civila samhället kan i många fall inte delta i äkta partnerskap i egentlig mening, på grund av hinder som beror på reglerna för samfinansiering, administrativa bördor, olämpliga mål i de nationella operativa programmen och bristande delaktighet i övervakningen av fonderna.

6.4

Det organiserade civila samhället är medvetet om de insatser kommissionen har gjort för att förenkla förfarandena, men anser att de fortfarande inte är tillräckliga för att ge den privata sektorn i stort möjlighet att på ett enkelt sätt utnyttja resurserna i rätt tid. Det finns fortfarande många komplicerade förfaranden och en alltför tung administrativ börda så byråkratin måste minska ytterligare. Följande aspekter måste beaktas:

6.5

Det organiserade civila samhället betonar vikten av kapacitetsuppbyggnad bland partnerna och anser att man bör inkludera en definition av kapacitetsuppbyggnad. Kapacitetsuppbyggnad bör definieras som ett ökat deltagande av partnerna i utformningen, genomförandet och övervakningen av strukturfonderna i alla skeden.

6.6

EESK framhåller behovet av att skapa ett brett partnerskap som företräder ett brett spektrum av olika intressen. Tydliga sätt att fastställa olika partners ansvarsområden och funktioner bör anges.

7.1

Ett effektivt genomförande av partnerskapsprincipen bör ses som en kontinuerlig process. Kommissionens förslag är ett första steg i riktning mot en formalisering och kodifiering av partnerskapsprincipen på EU-nivå. Kommittén ställer sig positiv till att både Europaparlamentet och Regionkommittén stöder en välfungerande partnerskapsprincip. Partnerskapsprincipen är i själva verket ett utmärkt exempel på hur goda styresformer kan tillämpas inom andra områden av EU:s politik och därmed bidra till ett effektivt genomförande av Europa 2020-strategin.

7.2

Kommittén är djupt oroad över att rådet vill begränsa partnerskapsprincipen genom att återgå till de nuvarande mer restriktiva reglerna avseende programperioden 2006–2013. EESK uppmanar kommissionen och Europaparlamentet att hjälpa till att vända denna utveckling.

8.1

Eftersom man i åtskilliga medlemsstater redan har inlett arbetet med strukturfondernas programplanering för perioden 2014–2020, är det viktigt att både de offentliga förvaltningarna och det organiserade civila samhället använder sig av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar. EESK välkomnar att uppförandekoden har översatts till alla EU-språk. Kommissionen bör aktivt sprida sina förslag i medlemsstaterna i samarbete med både de offentliga förvaltningarna och det organiserade civila samhället

8.2

EESK anser att övervakningen inte har utvecklats i tillräckligt hög grad i kommissionens förslag. Ett europeiskt övervakningssystem som bygger på en enkel checklista och expertgranskningar bör inrättas i samarbete med de europeiska intresseorganisationerna. EESK deltar gärna aktivt i denna process.

8.3

Checklistan bör bygga på specifika minimikrav, i synnerhet avseende urval, deltagande i de olika skedena samt kapacitetsuppbyggnad bland partnerna. Man bör också granska hur intressekonflikter hanteras. En SWOT-analys (med fokus på starka och svaga sidor, möjligheter och hot) skulle kunna utgöra ett stöd för dessa specifika minimikrav för att underlätta förbättringar.

8.4

Inom ramen för detta system bör de privata aktörerna/partnerna utföra en ”partnerskapskontroll” med den föreslagna checklistan som utgångspunkt. EESK föreslår ett enkelt bedömningssystem med tre nivåer: otillräcklig, tillräcklig respektive utmärkt. En sådan kontroll skulle stärka partnernas deltagande i bedömningen, i enlighet med vad som föreslås i kommissionens arbetsdokument.

8.5

Kommittén erinrar om att den formulering som föreslås i Europaparlamentets förslag avseende artikel 5 i förordningen om allmänna bestämmelser, ”cooperate with the partners” [”samarbeta med partnerna”] bör ersättas med ”involve the partners” [”engagera partnerna”].

8.6

EESK upprepar sitt tidigare förslag om att de regioner som vill dela med sig av sina erfarenheter och sprida information om välfungerande metoder ska kunna inrätta ett nätverk för ”regioner med framgångsrika erfarenheter av partnerskap”.

8.7

De exempel på bästa praxis som presenteras i EESK:s broschyr ”Det krävs två för att dansa tango” rönte stor uppskattning, och det skulle kunna vara väldigt värdefullt att testa dem i andra länder (även om partnerskapen måste anpassas till de nationella förhållandena). EESK föreslår att denna broschyr uppdateras i form av en reviderad utgåva, som också bör berätta om vad man har lärt sig av exempel på dålig praxis.

8.8

EESK understryker vikten av att redan i ett mycket tidigt skede involvera partnerna i en dialog inom ramen för ett arbetsprogram (en informations-, samråds- och deltagandeplan) och en specifik färdplan, i enlighet med det förslag som har lagts fram av EESK med stöd av kommissionen. Processen måste också specificeras i partnerskapskontraktet. Ett villkor för att kommissionen ska ingå partnerskapsavtal med de olika medlemsstaterna bör vara att partnerskapsprincipen tillämpas på ett korrekt sätt i enlighet med den europeiska uppförandekoden för partnerskap. EESK föreslår att man använder sig av de operativa programmens resurser för att främja kapacitetsuppbyggnaden bland partnerna i syfte att göra det mer attraktivt att uppfylla detta villkor.

8.9

Valet av partner bör ske enligt principen om ”pluralism i partnerskapen”. Parallellt med ekonomiska och sociala partner och berörda organ i det civila samhället måste även andra aktörer inkluderas, såsom innovativa, framväxande och marginaliserade samhällssektorer som dels behöver ha tillgång till partnerskapet, dels måste fylla en funktion i det. När det gäller dessa sektorer är modellen med plattformar för samordning mycket användbar. Även de allra minsta mikroföretagen (som har en stor sysselsättningspotential) och den sociala ekonomin (som en uppföljning av initiativet för socialt företagande) måste involveras som ekonomiska partner i partnerskapet.

8.10

Programmens föreslagna tematiska koncentration kommer, i likhet med programmens övriga inriktning (till exempel på geografisk basis, per grupp eller per sektor), att underlätta mer fokuserade och effektiva partnerskap.

8.11

Arbetet i övervakningskommittéerna är ofta mycket formellt och svarar inte mot behovet av partnerskap i egentlig mening. Det bör kompletteras av rådgivande organ, arbetsgrupper och andra partnerskapsinstrument för att stärka partnerskapsprocessen.

8.12

Kapacitetsuppbyggnad är nödvändig för att partner i alla medlemsstater ska kunna bidra till processen på ett betydelsefullt sätt. Tekniskt stöd, men också medlemsstaternas egna medel, bör användas för detta ändamål.

3a.

Den europeiska uppförandekoden ska bland annat fastställa huvudprinciperna på följande specifika områden: