19.9.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 271/1

1.1

Den europeiska ekonomiska, sociala och politiska unionen har fortfarande inte uppnåtts. När den monetära unionen inrättades var dess ekonomiska och sociala dimensioner bristfälliga, men dess ekonomiska och sociala konsekvenser avsevärda. Åtgärder i riktning mot en finansiell och finanspolitisk union samt bankunion har nu vidtagits, dock utan motsvarande EU-budgetmedel för en åtföljande politik till stöd för ekonomisk tillväxt och social sammanhållning. Samtidigt är utvecklingen mot en social och politisk union fortfarande blockerad. Den ekonomiska, den monetära och den sociala unionen är dock beroende av varandra, de stöder och förstärker varandra. Tillsammans bör de erbjuda ett mer påtagligt Europa som är förankrat i det verkliga livet, som medborgarna kan relatera till och som investerare, producenter, arbetstagare och konsumenter kan ha förtroende för och känner ett medansvar för, ett mer dynamiskt Europa som kan stärka konkurrenskraften, den smarta tillväxten för alla, de ekonomiska möjligheterna, sysselsättningen och det faktiska åtnjutandet av alla sociala rättigheter. Utan en sådan balans har en politisk union ingen framtid.

1.2

Mellan 2008 och februari 2013 ökade arbetslöshetsnivån i EU-27 från 7 % till 10,9 % – totalt 26,4 miljoner arbetslösa – och i euroområdet har nivån nått så högt som till 12 %. Arbetslösheten har stigit i 19 länder och sjunkit i 8. För närvarande är 5,7 miljoner unga människor arbetslösa i EU-27 (23,5 %), medan den sammantagna arbetslösheten i början av 2013 var 7,7 % i USA och 4,2 % i Japan (1). Dessa siffror står i total motsats till målen i Europa 2020-strategin, och EESK anser därför att det är av allra största vikt att komma till rätta med vår sjunkande konkurrenskraft för att skapa större tillväxt och nya arbetstillfällen samt för att minska fattigdomen. Det är nödvändigt att inrätta en förstärkt mekanism för övervakning av den ekonomiska och monetära politikens inverkan på den sociala situationen och arbetsmarknaden i medlemsstaterna, och social- och sysselsättningspolitiken bör läggas till bland de åtgärder som omfattas av övervakningen av den nationella ekonomiska politiken inom ramen för den europeiska planeringsterminen. EESK anser att ett sådant tillvägagångssätt inte bara brådskar med tanke på dessa dramatiska siffror, utan att det också till fullo är förenligt med artikel 9 i EUF-fördraget om EU:s sociala mål och mål om hållbar utveckling. EMU:s sociala dimension behöver tydliga instrument, indikatorer och såväl kvalitativa som kvantitativa mål som är lika giltiga som EMU:s ekonomiska och finansiella skyldigheter. Mer än någonting annat är det EU-ledarnas uppgift att åter föra det europeiska idealet nära medborgarna.

1.3

Det bör inrättas ett nytt europeiskt socialt handlingsprogram för att komplettera åtgärderna för en närmare finansiell och finanspolitisk union samt bankunion. Programmet bör innehålla konkreta mål, både kvalitativa och kvantitativa, som bygger på och förbättrar målen för Europa 2020, i synnerhet i syfte att stödja insatserna för att återindustrialisera Europa, minska och utrota massarbetslösheten, säkerställa grundläggande sociala rättigheter, främja företagande och nya arbetstillfällen, bekämpa fattigdomen, stödja den sociala integrationen, underlätta sociala investeringar, främja högre utbildning samt utveckla social styrning och delaktigt ägarskap av det europeiska projektet. Det nya europeiska sociala handlingsprogrammet bör genomföras med hjälp av lagstiftningsåtgärder och andra åtgärder, beroende på vad som fungerar bäst, i hela EU eller genom fördjupat samarbete. Det bör omfatta det europeiska stimulanspaketet, det europeiska paketet om sociala investeringar, europeiska bedömningar av de sociala konsekvenserna, den europeiska ungdomsgarantin och det gemensamma europeiska kompetenspasset samt säkerställa respekten för den övergripande sociala klausulen, de grundläggande sociala rättigheterna och medborgardeltagandet. Inom programmet bör man också undersöka och främja EU-medborgarnas rätt till en garanterad minimiinkomst.

1.4

EESK föreslår två nya förberedande initiativ: 1) Emittering av europeiska sociala obligationer för ekonomiskt hållbara sociala investeringsprojekt. Resurserna ska kanaliseras via en europeisk fond för sociala insatser, som stöds av behöriga EU-organ, men finansieras, ägs, förvaltas och övervakas på ett öppet sätt av (privata, kollektiva och offentliga) aktörer inom det civila samhället. 2) Uppbyggnad av ett europeiskt utbildningsnätverk för arbetslösa, som ska erbjuda långsiktiga, ändamålsenliga och högkvalitativa utbildningsmöjligheter som motsvarar arbetsmarknadens behov, via utgivning av gränsöverskridande utbildningscheckar samt system av Erasmus-typ för utbyte av studiemeriter för att ge arbetslösa nya utbildningsperspektiv, utveckla nya kognitiva och professionella färdigheter, ge nya karriärmöjligheter och möjliggöra återinträde på den europeiska arbetsmarknaden. Samtidigt förutsätter ett Europa med fri rörlighet en tryggare och uppdaterad grund för rörlighet (t.ex. lämpliga rättigheter till information och hjälp för dem som arbetar i andra medlemsstater) för att göra det lättare för människor i EU som söker arbete att röra sig i hela EU, samtidigt som man tryggar lika konkurrensvillkor och respekten för grundläggande sociala rättigheter och kollektivavtal.

2.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén har officiellt efterlyst en omfattande intensifiering av insatserna för en ekonomisk, social och politisk union.

2.2

En ekonomisk union bör omfatta en finans- och bankunion, med ett gemensamt insättningsgarantisystem, en gemensam rekonstruktionsfond och EU-omfattande tillsyn, och en finanspolitisk union bör bygga på gemensamma skuldinstrument inom en ram av budgetdisciplin, budgetkonsolidering och en mer dynamisk europeisk tillväxtmodell som medborgarna kan relatera till och som investerare, producenter, arbetstagare och konsumenter kan ha förtroende för. Den ihållande osäkerheten om euroområdets integritet bör övervinnas, eftersom den undergräver människornas och företagens förtroende. Toppmötet i juni 2012, med tillväxt- och sysselsättningspakten och de 180 miljarder euro som ska avsättas för detta ändamål, tillsammans med ECB:s uttalanden om att man kommer att göra allt som krävs för att bryta den onda cirkeln mellan svaga banker, statsskuld och ohållbara ränteskillnader, är skäl till att ha större förtroende för den europeiska ekonomiska ram som håller på att växa fram. Europa behöver ett nytt investeringsprogram (2) för att på effektivast möjliga sätt utnyttja resurserna för att stödja återindustrialiseringen, återställa tillväxten och ta itu med arbetslösheten.

2.3

Detta är dock bara en aspekt. Samtidigt har åtstramningsåtgärdernas konsekvenser haft en förödande inverkan på den sociala sammanhållningen, det sociala skyddet, en inkluderande arbetsmarknad och fattigdomsnivåerna. Det finns nu 26 miljoner arbetslösa och 120 miljoner människor som lever i fattigdom eller har drabbats av social utestängning i EU. Målen om ekonomisk återhämtning, monetär stabilitet, hållbar tillväxt och konkurrenskraft kommer inte att kunna uppnås utan en förnyad social dimension. Vid Europeiska rådets vårmöte den 14–15 mars 2013 erkändes till sist detta förhållande och uppmanades medlemsstaterna att inkludera socialpolitik som en drivkraft för ekonomisk styrning, särskilt genom att ändra inriktningen på den europeiska planeringsterminen för att stödja sysselsättning, sociala investeringar, social integration och integrering av sociala mål (3). Europeiska ekonomiska och sociala kommittén noterar denna nya betoning av socialpolitik på nationell nivå, men anser att det också behövs ett EU-omfattande ledarskap när det gäller sociala insatser, sociala investeringar och social riktmärkning.

2.4

Det är därför dags att bygga upp EMU:s sociala pelare inom ramen för ett socialt Europa, annars kommer medborgarnas tilltro till EU-projektet som helhet att hotas även i fortsättningen. De stora skillnader som man nu kan konstatera i fråga om de sociala obalanserna undergräver i själva verket inte bara hållbara lösningar för en ekonomisk tillväxt och social sammanhållning, utan innebär även en grundläggande utmaning vid valet till Europaparlamentet 2014 och en skiljelinje mellan dem som räknar med en europeisk dimension för återhämtning och dem som föredrar att återgå till nationella alternativ. EU-valet kommer att mobilisera opinionen och rösterna; det är viktigt att det fungerar som en språngbräda – och inte som en broms – för mer Europa, ett Europa som står närmare medborgarna, familjen och företagen, och ett mer socialt Europa.

2.5

De grundläggande sociala rättigheterna går inte att skilja från de civila och politiska rättigheterna, och enligt fördraget råder det skyldighet att upprätthålla och främja dem. Som medlemmar av trojkan måste kommissionen och Europeiska centralbanken i all sin verksamhet respektera de skyldigheter som rör de grundläggande sociala rättigheterna. Inom ramen för EMU:s sociala dimension ska kommissionen på ett effektivt sätt svara för övervakning, utvärdering och säkerställande av att dessa skyldigheter respekteras.

3.1

År 2008 antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén på begäran av det franska EU-ordförandeskapet ett förberedande yttrande, där behovet av ett europeiskt socialt handlingsprogram framhölls. I yttrandet hänvisades till kommitténs pionjärarbete i samband med dess bidrag till lanseringen av gemenskapsstadgan om arbetstagares grundläggande sociala rättigheter. Vidare tog det upp det europeiska sociala handlingsprogrammet 1989 och resulterande sociallagstiftning i anslutning till inre marknaden, fördraget och EU:s verksamhet i allmänhet. I yttrandet framhölls behovet av ett nytt europeiskt socialt handlingsprogram ”för att den sociala utvecklingen i EU ska kunna hålla jämna steg med den ekonomiska utvecklingen och marknadsutvecklingen”. Trots det stöd som kommitténs förslag fick vid det informella ministermötet om sysselsättningen och sociala frågor under det franska EU-ordförandeskapet, hamnade det i skuggan till följd av den ekonomiska krisen och fem år av frenetiska ansträngningar för att rädda EMU och skapa en starkare ekonomisk sammanhållning i euroområdet. Nu förefaller det vara dags att åter ta upp förslaget om ett nytt europeiskt handlingsprogram i syfte att införa och stödja nya former av ekonomisk styrning som inbegriper insatser som rör den sociala sammanhållningen och socialpolitiken.

3.2

I sitt yttrande från 2008 efterlyste kommittén ”förvaltning på flera nivåer” av ett nytt europeiskt socialt handlingsprogram, med utgångspunkt i lagstiftningsåtgärder, social dialog, civil dialog, sam- och självreglering, öppen samordning, en integrering av socialpolitiken på andra politiska områden, stärkt samarbete och medborgarnas initiativrätt. Åtgärderna rangordnades inte, förutom med avseende på vad som fungerade bäst, och man förordade att gemenskapsmetoden skulle behållas och den nya övergripande sociala klausulen (artikel 9 i EUF-fördraget) respekteras. Vidare efterlystes finansiella åtaganden, exempelvis genom en mer målinriktad och tillgänglig användning av socialfonden, en eventuell europeisk fond för social innovation i syfte att stödja nya experimentella initiativ på det sociala området, och ett förslag om en ”omfattande europeisk lånefacilitet för utveckling av den sociala infrastrukturen”.

3.3

Sedan dess har kommittén återupprepat sina uppmaningar om att gemenskapsmetoden ska tillämpas och den övergripande sociala klausulens bindande karaktär respekteras. Dessutom har den särskilt föreslagit att en europeisk social investeringspakt ska lanseras, i syfte att se till att åtstramningsåtgärderna och de halvautomatiska sanktionerna inom ramen för den ekonomiska styrningen och den europeiska planeringsterminen kompenseras av sociala konsekvensanalyser, respekten för de grundläggande sociala rättigheterna, genuina åtaganden om att uppfylla Europa 2020-strategins mål om fattigdomsbekämpning och den allmänna utvecklingen av den europeiska ”sociala styrningen”.

3.4

Kommittén konstaterar med tillfredsställelse att Europaparlamentet nyligen betonade behovet av en ”social pakt för Europa”, av ”sysselsättningsrelaterade och sociala riktmärken” inom ramen för ”övervakningen av budgetdisciplinen”, av att den årliga tillväxtöversynen beaktar ”den sociala modellens hållbarhet” och av en ”integrerad sysselsättnings- och socialpolitisk ram” som en ”femte byggsten” i EMU-färdplanen  (4). Vidare välkomnar kommittén Europeiska rådets målsättning att lägga fram åtgärder och en färdplan med bestämda tidsramar för ”EMU:s sociala dimension” vid sammanträdet i juni 2013 (5). Kommissionsledamot László Andor framhöll också nyligen behovet av en ”monetär union med ett mänskligt ansikte”, och han hävdade att EMU:s sociala dimension måste ses som en möjlighet att via EMU:s bestämmelser, olika styrmekanismer, den finanspolitiska kapaciteten och andra politikinstrument säkerställa att man samtidigt eftersträvar både ekonomisk effektivitet och social rättvisa  (6). Kommittén ställer sig även positiv till ordförande Herman Van Rompuys slutsatser vid det sociala trepartstoppmötet den 14 mars att ”den europeiska sociala modellen förblir en viktig tillgång och en global konkurrensfördel” och att ”vi måste hitta mekanismer som kan bidra till att minska de sociala skillnaderna i vår union  (7)”. I paketet om sociala investeringar, som offentliggjorts av kommissionen och som ger medlemsstaterna vägledning till stöd för socialt skydd och social inkludering (8), förordas en utveckling av indikatorer avseende den sociala dimensionen. Kommittén anser emellertid att en ”resultattavla” som visar sysselsättningen och de sociala obalanserna i EU också kräver ett ambitiösare ramverk för EU-omfattande insatser. Därför vill kommittén åter framhålla behovet av ett övergripande och proaktivt europeiskt socialt handlingsprogram med flernivåstyre, som omfattar behöriga europeiska myndigheter, organ och aktörer som är involverade i både rättsliga och icke-rättsliga insatser, och som har till uppgift att åtminstone uppfylla och företrädesvis förbättra de sociala målen i Europa 2020-strategin.

4.1

Den europeiska planeringsterminen måste inbegripa riktmärken för sysselsättning och social integration inom samma övervakningsram som styr samordningen av den ekonomiska politiken och strukturreformerna. Mätbara EU-mål för sysselsättning och sociala aspekter måste överensstämma och integreras med de bestämmelser för stabilitet och tillväxt som styr skuld- och underskottsmålen. Enhetliga anpassningsmekanismer bör tillämpas för att minska både makroekonomiska och sociala obalanser, i syfte att främja smart och hållbar tillväxt, arbetstillfällen av hög kvalitet, tillgång till tjänster av allmänt intresse av hög kvalitet och till rimliga priser samt en minskning av de sociala ojämlikheterna i hela EU. Kortsiktig ekonomisk effektivitet får inte vinnas på bekostnad av långsiktiga investeringar i socialt kapital. Budgetkonsolideringsåtgärder måste utvärderas utifrån deras effekter på tillväxt, sysselsättning och social integration. Europeiska solidaritetsmekanismer bör åtfölja strukturreformerna. För att se till att en verklig ekonomisk och monetär union har stöd bland EU-medborgarna bör de nationella reformprogrammen förankras genom vederbörlig social dialog och civil dialog inom ramen för en dynamik som tar hänsyn till den sociala dimensionen i EU och som inte utlöser en kapplöpning mot botten som leder till kostnadskonkurrens, lönesänkningar och lägre samlad efterfrågan. Fria och självständiga kollektiva avtalsförhandlingar måste säkerställas. Den europeiska sociala dialogen bör spela en nyckelroll i utvecklingen och det praktiska genomförandet av det nya ekonomiska styresskicket. EU-omfattande grundläggande sociala rättigheter måste övervakas och respekteras bättre.

4.2

Europeiska socialfonden och Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter måste ökas till en nivå som står i proportion till vad ordförande Herman Van Rompuy har kallat ”en mänsklig tragedi och en samhällskris” (9) vad gäller sysselsättningen och den sociala situationen i EU. Detta kommer helt klart att kräva ”en obligatorisk och fullständig översyn av den fleråriga budgetramen”, något som Europaparlamentet krävde i en resolution av den 13 mars (10). Inom ramen för de flexibilitetsmekanismer som nämns där och mot bakgrund av de pågående förhandlingarna mellan Europaparlamentet och rådet och den synnerligen önskvärda översynen av den fleråriga budgetramens struktur efter valen till Europaparlamentet, måste beloppen i kommissionens ursprungliga förslag minst återställas, bl.a. genom bättre utnyttjande av EU:s egna medel, och en avsevärd ökning av resurserna till den territoriella sammanhållningsfonden, socialfonden, utbildning samt fonden för justering för globaliseringseffekter.

4.3

Samtidigt bör EU på ett bättre sätt ansvarsfullt främja sociala investeringar och den sociala ekonomins stödjande roll, inte minst genom att på nytt införa en europeisk stadga för föreningar och ömsesidiga bolag, uttryckligen i strukturfonderna inbegripa planering av program för etablering och utveckling av sociala företag, underlätta social märkning samt kompenserande åtgärder och förfaranden för företag med bevisad samhällsnytta i samband med offentlig upphandling. En europeisk fond för sociala innovationer skulle också kunna inrättas för att återställa värdefulla transnationella pilotprojekt som syftar till att åtgärda diskriminering och hinder på arbetsmarknaden. Dessa projekt undergrävdes när kommissionen övergav Equal-programmet.

4.4

Det är också av största vikt att göra alla nödvändiga satsningar och vidta alla sysselsättningsåtgärder för att återindustrialisera Europa och uppnå målet om att industrisektorns andel av BNP ska vara 20 % senast 2020. EESK betonar vikten av att företagen är konkurrenskraftiga, vilket uppnås genom en sammanhängande EU-ram.

4.5

EU måste göra insatser för ungdomen, eller riskera att stöta bort de unga för all framtid från EU-projektet som helhet. Ungdomsarbetslöshetskrisens oerhörda omfattning i Europa kräver en mer trovärdig EU-budget än de otillräckliga 6 miljarder euro som föreslås för EU:s ungdomssysselsättningspaket och ungdomsgaranti för att tillhandahålla sysselsättning eller utbildning för arbetslösa ungdomar där det behövs mest. Om inte finansieringen är tillräcklig riskerar den europeiska ungdomsgarantin att betraktas som en skenåtgärd. EU bör också driva frågan om ett gemensamt europeiskt kompetenspass, en utveckling av den europeiska referensramen för kvalifikationer som samlar alla kvalifikationer och färdigheter som erhållits genom formell, informell eller icke-formell utbildning. Det finns helt klart ett behov av en europeisk ram för partnerskap mellan skolor, företag och arbetsmarknadsparter, tillsammans med liknande strategiska samverkanseffekter som sätter högre utbildning och livslångt lärande i centrum av sysselsättningsskapandet, en förbättring av överensstämmelsen mellan utbud och efterfrågan när det gäller arbetskraftens kompetens, samt främjandet av anställbarhet, innovation och entreprenörskap. Den europeiska planeringsterminen måste säkerställa att offentliga investeringar i utbildning inte äventyras genom åtgärder som syftar till att minska statsskulden och det nationella underskottet.

4.6

Riktiga jobb, anständiga arbetsvillkor och möjligheter att överföra sociala rättigheter måste stå i centrum för en hållbar återhämtningsplan för Europa. Den europeiska sociala modellen är en tillgång när det gäller att dra till sig utländska investeringar och att utveckla företagen i Europa. Den bör värdesättas genom att man främjar skattestöd för sysselsättningsskapande åtgärder, inbegripet mikroföretag och äkta egenföretagande. Garanterade sociala standarder måste upprätthållas i sysselsättnings- och arbetsmarknadspolitiken i hela EU. Konkurrenskraft och flexibilitet måste löpa parallellt med anständiga arbetsvillkor och löner som inte ligger under fattigdomsgränsen. De europeiska arbetsmarknadsparterna har ett särskilt ansvar för att inom ramen för sitt arbetsprogram ta itu med problemet med de arbetande fattiga.

4.7

EU måste på större allvar och mer konkret arbeta för att minska och utrota fattigdomen. De ekonomiska och sociala fördelarna för Europa med att aktivt minska fattigdomen ger större kostnadseffektivitet än de långvariga ekonomiska och sociala skador som orsakas av underlåtelse att handla eller av åtgärder som i själva verket förvärrar fattigdomen. Det minsta man kan göra inom ramen för den europeiska planeringsterminen är att aktivt genomföra det flaggskeppsinitiativ som lanserades i Europa 2020-strategin om att lyfta 20 miljoner människor ur fattigdom. Detta mål får inte undermineras av åtgärder för att minska underskottet. I ett första skede kräver detta en bättre uppsättning indikatorer i EU för att kunna mäta konsekvenserna av fattigdomen och för att säkerställa vederbörlig övervakning och eventuella korrigeringar i de nationella reformprogram och åtstramningsåtgärder som faktiskt kan förvärra fattigdomen och undergräva återhämtningen. EESK genomför också en översyn av minimiinkomstsystemen i medlemsstaterna, i syfte att identifiera och främja bästa praxis i hela EU. Kommittén har också ställt sig bakom den uppmaning som Europaparlamentet framfört om att undersöka effekterna av ett lagstiftningsförslag om införande av en minimiinkomst som uppgår till minst 60 % av medianinkomsten i varje medlemsstat (11). En särskild europeisk solidaritetsfond för kamp mot fattigdomen skulle kunna inrättas i syfte att underlätta åtgärder för inkomststöd, som en stabiliserings- och anpassningsmekanism för det sociala området inom ramen för den europeiska planeringsterminen. Kommittén vill också upprepa sitt förslag om att 20 % av ESF:s resurser bör reserveras för social integration och fattigdomsbekämpning.

4.8

En europeisk rättsakt om tillgänglighet är av avgörande betydelse för att säkerställa att funktionshindrade kan åtnjuta rätten till fri rörlighet och tillgång till varor, tjänster och byggnader. Ett europeiskt rörlighetskort skulle vara ett konkret och effektivt verktyg i detta avseende. Kommissionen bör också utveckla ett verktyg för konsekvensbedömning för Förenta nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, och beakta detta i arbetet med den europeiska planeringsterminen.

4.9

På samma sätt borde, som en del i den europeiska planeringsterminen, en EU-metod och en EU-ram med jämförbara indikatorer och mätbara mål avseende hälsoskydd och minskad ojämlikhet i hälsa utarbetas för en granskning av situationen i medlemsstaterna.

4.10

EU-omfattande riktmärken för samhällsaspekter och riktlinjer för bästa praxis vad gäller möjligheterna att förena arbete och familjeliv, tillgång till barnomsorg, aktivt åldrande, frivilligarbete, rätten till bostad och kampen mot hemlöshet borde också integreras i den europeiska planeringsterminens sociala dimension.

4.11

Invandrade arbetstagare bidrar på ett positivt sätt till Europas ekonomiska utveckling och välstånd. EU:s förfaranden för arbetskraftsinvandring bör vara lagliga och öppna för insyn. Invandringslagstiftningen bör respektera de mänskliga rättigheterna och säkerställa likabehandling. EESK anser att EU måste stärka invandringspolitiken och kampen mot rasism, främlingsfientlighet och diskriminering av invandrare och minoriteter.

4.12

Hållbar återhämtning kräver större ekonomisk och monetär symmetri och ökad social sammanhållning i hela EU. Ett europeiskt socialt handlingsprogram med de specifika mål som fastställs ovan skulle bidra till en mer enhetlig social grundval för arbetet med att återförena och på nytt föra samman EU och dess medborgare. Ett parallellt tillvägagångssätt för att återställa jämvikten i både EU och EMU är därför att föredra, under förutsättning att det beaktar subsidiaritetsprincipen och dess dynamik. Om det inte finns tillräcklig samsyn eller politisk vilja för en förnyad social dimension av detta slag inom EU, skulle EESK vilja förespråka alternativet med stärkt samarbete inom EMU, med egna finansiella resurser, en kompletterande socialfond, en pakt för sociala framsteg för Europa, grundad på samma kontraktsmässiga överenskommelser som styr den ekonomiska och monetära konvergensen, samt sociala standarder, målsättningar och stabiliseringsmekanismer (man bör diskutera med arbetsmarknadsparterna och det civila samhället om värdet av en eventuell arbetslöshetsförsäkring eller ett arbetslöshetsersättningssystem för EMU av det slag som nyligen föreslogs av kommissionsledamot László Andor) som står i proportion till de finans-, budget- och penningpolitiska stabiliseringsmekanismerna i en fastare ekonomisk och monetär union – EMU med en motsvarande social dimension.

4.13

Kontraktsmässiga överenskommelser för konkurrenskraft och tillväxt, som diskuterades vid EU:s toppmöte i december, måste vara demokratiskt kontrollerade och får inte underminera den europeiska sociala marknadsekonomi som fastställs i artikel 3.3. i EU-fördraget. Man behöver också definiera och fastställa solidaritetsmekanismen bättre för att stödja medlemsstaternas insatser. Detta kan successivt ske i form av ekonomiska överföringar, med en inledande speciellt avsatt budget på 50–100 miljarder euro, som ska finansieras genom mekanismer som liknar Europeiska stabilitetsmekanismen (ESM).

4.14

För att kunna uppnå denna ökade jämvikt och den överensstämmelse med den sociala marknadsekonomi som fastställs i fördraget måste den utvidgade rollen för den kommissionsledamot som ansvarar för ekonomiska och monetära frågor kompletteras med en starkare roll för den kommissionsledamot som ansvarar för sysselsättning och sociala frågor. Om man stärker Ekofin-rådet bör man uppväga detta med motsvarande förstärkning av rådet (sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor) (EPSCO).

4.15

Med tanke på EU:s ekonomiska och sociala styresskick är det också av största vikt att både Europaparlamentets och de nationella parlamentens roll stärks, med särskild hänvisning till den europeiska planeringsterminen och Europa 2020-strategin, och att man säkerställer att arbetsmarknadsparterna och organisationerna i det civila samhället involveras ytterligare på alla politiska förhandlingsnivåer.

5.1.1

Parallellt med ovanstående förslag skulle man eventuellt i högre grad kunna överväga kompletterande sätt att involvera de europeiska medborgarna, det civila samhället och olika näringslivsaktörer i nylanseringen av europeiska sociala insatser, nämligen via mobilisering för och emittering av Europeiska sociala obligationer. Detta skulle också göra det möjligt att i en tid av knappa offentliga resurser mobilisera kompletterande resurser för väldefinierade ändamål från omfattande reserver av oanvänt privat sparande.

5.1.2

Detta initiativ skulle vara avskilt från de pågående diskussionerna om EU:s utgivning av stabilitetsobligationer (för att bidra till en omfördelning av skulderna) och återhämtnings- och tillväxtobligationer (som ett led i ett europeiskt ekonomiskt stimulanspaket). Europeiska sociala obligationer skulle inte betalas via statskassan och inte heller samfinansieras genom EU:s budgetmekanismer. De skulle förvärvas i form av investeringar av enskilda medborgare, företag, fackföreningar och civilsamhällesgrupper med vilja att utöva individuellt och gemensamt socialt ansvar genom att delta i en europeisk fond för sociala insatser som de själva finansierar och förvaltar, med rimliga räntesatser och på icke vinstdrivande grund. Fonden skulle övervakas och regleras på ett öppet sätt, och underlättas och garanteras till ett lämpligt belopp av behöriga EU-organ.

5.1.3

Emitteringen av obligationerna bör underlättas logistiskt av behöriga EU-organ, men ska organiseras av medborgarna själva och förvaltas gemensamt av såväl företag som privata och offentliga aktörer som väljer att delta i systemet och ta ansvar för den europeiska fonden för sociala insatser. De skulle köpa, samla och investera obligationer i sociala program efter eget val, företrädesvis inom ramen för det föreslagna europeiska sociala handlingsprogrammet, med tekniskt stöd från lämpliga EU-institutioner och rådgivande organ, som skulle kontrollera deras finansiella livskraft och potentiella sociala påverkan. Exempel på sådana sociala investeringar är följande: subventionerat boende, samriskföretag, självhjälpsgrupper, ömsesidiga bolag, lokala sociala tjänster och vårdtjänster, utbildnings- och omskolningsnätverk, sociala innovationer, forskning och utveckling, lån och partnerskap för infrastrukturutbyggnad, landsbygdsturism, utbytesresor, kulturella aktiviteter, välgörenhet, osv.

5.1.4

Senare skulle man kunna utreda mer strukturerade planer för utveckling av dessa europeiska sociala obligationer, t.ex. utveckling av en rad olika typer av obligationer, marknadsförda och förvaltade på lokal och/eller nationell nivå av ovannämnda aktörer. Förutsatt att dessa obligationer uppfyller kriterierna i det generella EU-systemet, vad gäller såväl målsättningar som förvaltningsmetoder, skulle de kunna ges lämplig europeisk certifiering och inkluderas i det generella systemet samt därmed också ge dem som köper dem möjlighet till skattelättnader.

5.1.5

Styrelsen för den europeiska fonden för sociala insatser bör bestå av aktörer som är involverade i systemet. De bör vara representerade i proportion till deras investeringar i europeiska sociala obligationer och erhålla logistiskt stöd och rådgivning från lämpliga EU-organ (inbegripet EESK).

5.2.1

Massarbetslösheten i Europa kommer inte att försvinna på kort till medellång sikt, även om tillväxtprognoserna skulle förbättras för 2014 och EU-omfattande stimulansåtgärder skulle börja få effekt. Den europeiska arbetsmarknaden måste få större betydelse som ett sätt att öka arbetskraftens rörlighet och föra kompetenta arbetstagare till de ställen där de behövs och där nya färdigheter kan inhämtas, tas med hem och vidareutvecklas. Det är mycket viktigt att arbetstagarna fortsätter att vara aktiva, helst i heltids- eller deltidssysselsättning och om detta inte går, i utbildning eller omskolning. Det är viktigt att se till att utbildningen är effektiv, framsynt, innovativ och relevant för arbetsmarknadens behov. Många utbildningssystem tenderar att vara kortsiktiga, ofta utan utsikter till permanenta jobb. Det är mindre sannolikt att äldre arbetstagare som blir arbetslösa deltar i sådana system. Man skulle kunna titta närmare på en långsiktig metod med ett europeiskt perspektiv, bl.a. med utgångspunkt i beprövad bästa praxis i Europa, t.ex. de vuxenutbildningsprogram som genomförts i Sverige mellan 1997 och 2002 eller systemet för varvad utbildning i Tyskland och Österrike. EU skulle eventuellt kunna främja inrättandet av ett europeiskt utbildningsnätverk för arbetslösa i syfte att erbjuda omfattande tvååriga utbildningsmöjligheter för att underlätta byte av karriärväg och deltagande i utbytessystem för arbete och utbildning i andra medlemsstater via utgivning av gränsöverskridande utbildningscheckar med överföring av studiemeriter, så att deltagarna ytterst kan förvärva yrkeskvalifikationer som erkänns ömsesidigt i alla länder.

5.2.2

Med detta system skulle man – under förutsättning att det tilldelas adekvata resurser och införs av många medlemsstater och på grundval av tydliga avtalsmässiga arrangemang med arbetstagare som frivilligt väljer att delta i sådana program – kunna bibehålla ett betydande antal långtidsarbetslösa, som annars säkert inte skulle ha hittat sysselsättningsmöjligheter, i högkvalitativa arbeten, och detta skulle få positiva effekter både för de berörda personerna och för det samlade sociala kapitalet i länderna i Europa.