14.7.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 230/59

Föredragande:

Gerd WOLF

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén stöder helhjärtat de föreslagna åtgärderna och det mål som kommissionen presenterar. Genomförandet ligger emellertid främst inom medlemsstaternas befogenheter och ansvarsområden.

1.2

Med tanke på den otillräckliga hävstångseffekt som kommissionen har på de berörda politikområdena i medlemsstaterna appellerar kommittén till samtliga relevanta aktörers goda vilja, konstruktiva inställning och beslutskraft när det gäller att prioritera denna brådskande men svåra uppgift, och med konsekvens men utan ytterligare byråkratiska mekanismer slutföra den framgångsrikt.

1.3

EESK anser att följande uppgifter bör prioriteras:

1.4

För en närmare redogörelse hänvisar kommittén till nedanstående punkter.

2.1

Meddelandet är kopplat till strävan att avsevärt öka potentialen i forskning och innovation (FoI) som en nödvändig källa till förnyad tillväxt. Detta ska uppnås genom att man ökar kvaliteten på de investeringar som krävs för budgetkonsolideringen inom ramen för medlemsstaternas tillväxtfrämjande strategier.

2.2

Kommissionen föreslår mot den bakgrunden följande:

2.3

Kommissionen vill på så sätt stödja medlemsstaterna och utnyttja de erfarenheter som gjorts inom ramen för flaggskeppsinitiativet (1) Innovationsunionen och det europeiska forskningsområdet.

2.4

Det är därför nödvändigt att stärka det bredare innovationsekosystemet och skapa lämpliga ramvillkor för EU-företagen.

2.5

Viktiga framsteg har gjorts sedan verksamheten inleddes inom ramen för innovationsunionen. Det krävs emellertid ytterligare insatser för att

2.6

Kommissionen uppmanar rådet att inleda diskussioner på grundval av kommissionens meddelande och dess förslag.

3.1

Forskning och innovation hänger nära samman med upplysningstiden (2) och har på kort tid gett mänskligheten de största framsteg i fråga om kunskap, hälsa, teknisk kompetens och välstånd som någonsin har uppnåtts. Forskning och innovation är de drivande krafterna bakom fortsatt ekonomisk tillväxt och sociala framsteg.

3.2

Detta har också länder utanför Europa förstått, och därför ökar den globala kunskaps- och innovationskonkurrensen alltmer. I dag byggs betydande vetenskapliga och tekniska centrum upp, framför allt också i Asien, samtidigt som man också mycket dynamiskt fortsätter att stärka forsknings- och innovationskapaciteten.

3.3

Kommittén stöder helhjärtat det mål och de åtgärder som presenteras i kommissionens meddelande, eftersom de motsvarar de rekommendationer som EESK ofta upprepat (3).

3.4

Desto viktigare är därför frågan om hur de föreslagna åtgärderna ska genomföras och vilka resurser som finns tillgängliga. Som kommissionen påpekar ligger de aktuella problemen och uppgifterna huvudsakligen inom medlemsstaternas behörighet.

3.5

Kommissionens möjligheter att ekonomiskt och målinriktat påverka forsknings- och innovationspolitiken i medlemsstaterna bygger i första hand på den tillgängliga budgeten för Horisont 2020. Kommittén har flera gånger påpekat att dessa medel endast har en svag hävstångseffekt.

3.6

Kommittén appellerar därför till samtliga berörda aktörers goda vilja, konstruktiva inställning och beslutskraft när det gäller att prioritera denna brådskande uppgift, och successivt, konsekvent och utan ytterligare byråkratiska mekanismer slutföra den framgångsrikt.

3.7

Därför är det nödvändigt att alla EU-medlemsstater kommer vidare i utvecklingen. Det handlar särskilt om att i alla medlemsstater, särskilt i de minst utvecklade inom detta område, bygga upp modern spetsforsknings- och utvecklingskapacitet och innovationscentrum, samt att anpassa universitetsutbildning och utrustning till detta mål. Europa behöver universitet i världsklass. Därför bör man prioritera främjandet av universitet och forskningsinstitut som grogrund för innovativa personer och idéer.

3.8

Detta förutsätter först och främst lämpliga strukturreformer (inklusive internationell kvalitetsbedömning) och att medel från EU:s strukturfonder och Sammanhållningsfonden beviljas och sätts in för denna uppgift. Detta är något som kommissionen måste begära och följa upp. Detta kommer att frigöra synergier och minska innovationsklyftan i Europa.

3.9

Om ett modernt och framgångsrikt vetenskaps- och forskningssystem inte redan finns, måste det utvecklas genom ett utbyte av erfarenheter och genom en inlärningsprocess. I det sammanhanget måste man anlita framstående och erfarna specialister och ge dem egenansvar och handlingsutrymme samt tillräcklig och tillförlitlig finansiering. Här kan också partnerskapsstrategin ”Twinning of Excellence” (”partnersamverkan för spetskompetens”), där redan befintliga kompetenskluster fungerar som partner, spela en positiv roll.

3.9.1

Kommittén varnar dock för alltför stor likriktning och den förlust av systemkonkurrens som detta leder till eftersom denna konkurrens är en viktig grogrund för framtida innovationer. Vi varnar också för alltför formaliserade bedömningskriterier. Å andra sidan är internationell inbördes granskning den bästa tillgängliga åtgärden, och något som man inte kan avstå från när det gäller att bedöma och säkerställa den kvalitet som krävs av FoU över hela Europa, trots vissa svagheter i samband med bedömningen av revolutionerande idéer.

3.10

Tidsperioden från FoI-investeringarna fram till att de innovationer som tas fram blir framgångsrika är ibland mycket lång, och orsakssambandet är därför särskilt svårt att förutse och bedöma.

3.11

Det är ändå sedan länge känt att korrelationen mellan å ena sidan ekonomisk styrka och välstånd i en stat (i den mån de inte främst grundar sig på tillgången till råvaror) och å andra sidan landets investeringar i forskning och innovation och den innovationskraft som detta leder till är särskilt stark.

3.12

Europa behöver därför ett gemensamt forskningsområde som är effektivt, öppet och attraktivt för de bästa begåvningarna från hela världen, med en därtill anpassad invandringspolitik, och där de deltagande nationella vetenskapliga systemen samarbetar mer effektivt på europeisk nivå, med starkare förbindelser externt med de mest framgångsrika internationella instituten.

3.13

På samma sätt behöver Europa politiska insatser och en grundinställning i samhället som främjar, stöder och belönar innovation och skapar förutsättningar för en stark företagaranda. Detta kräver bland annat att man kartlägger, utvärderar och, vid behov, minskar eller undanröjer administrativa, ekonomiska och sociala hinder i syfte att stärka och förbättra innovationsekosystemet.

3.14

Detta kräver en forsknings- och innovationspolitik i EU:s medlemsstater som kopplar samman nationella åtgärder med europeiska och internationella initiativ och leder till samverkan mellan politik, vetenskap, näringsliv och civilsamhälle också på europeisk nivå men som samtidigt har kopplingar till lokala och regionala initiativ.

3.15

Vid sidan av offentligt finansierad FoI-verksamhet är det nämligen särskilt de företag som gör stora investeringar i forskning och utveckling som sedan också når framgångar på marknaden med nya produkter, tjänster och processer. Dessa företag, däribland företag inom den sociala ekonomin, spelar en viktig roll när det gäller att genom innovation säkra Europas ställning på världsmarknaden och att skapa och bibehålla arbetstillfällen i Europa.

3.16

Detta gäller tyvärr inte alla stora företag. En orsak till detta kan vara en systembetingad aversion hos företagsledningarna mot de marknadsrisker som är förknippade med omvälvande teknik (4). Flygplanet uppfanns och vidareutvecklades ju inte av järnvägs- eller sjöfartsindustrin, och de innovationer som utvecklats av Microsoft och Apple togs inte fram av de el- och elektronikkoncerner som tidigare dominerande marknaden.

3.17

I stället är det ofta företagssamma personer eller tvärvetenskapliga forskarlag, eller till och med utomstående som kommer med nya idéer, eller som saluför dessa. Små och medelstora företag, nybildade företag och företag inom den sociala ekonomin har därför en särskilt viktig roll. Dessa företag måste därför främjas och skyddas i tillräcklig utsträckning, eftersom de är grundpelare i en effektiv innovationspolitik.

3.18

Som redan redovisats i detalj i yttrandet om innovationsunionen (5) finns det också en stor innovationspotential inom hela spektrumet av mänskliga relationer och organisationsformer, inklusive företag i den sociala ekonomin. Dessa omfattar hela den vetenskapliga, ekonomiska och sociala skalan, vilket behandlas i andra punkter. Innovationer är dock inte nödvändigtvis produkten av systematisk forskning och utveckling, utan kan också vara resultatet av fältarbete och erfarenheter från sådant arbete. Detta gäller bl.a. följande:

Kommittén stöder på nytt (6) kommissionens mål att ytterligare uppmuntra sådana innovationer fullt ut.

4.1

Kommittén upprepar att det finns starka ömsesidiga kopplingar mellan forskning och innovation, men det finns också skillnader mellan dem, samt att de kräver olika förhållanden för att blomstra (7). Det handlar om att erkänna de individuella förutsättningarna för dessa förhållanden, men samtidigt koppla samman dem i största möjliga utsträckning.

4.2

När det gäller användningen av offentliga medel, dvs. de finansiella medel som härrör från skatter på enskilda och företag och som fördelas genom demokratiska processer – har kommittén nyligen klargjort (8) att allt stöd från kommissionens sida (stöd som ju härrör från offentliga medel) bör inriktas på sådana uppgifter som har mindre chans att få privat stöd. Detta kan ha följande typiska orsaker:

4.3

När det gäller att främja forskning och utveckling kan kommittén sammanfatta sin ståndpunkt på följande sätt. Stödet bör utformas med följande i åtanke:

4.3.1

Kommittén upprepar sin begäran (10) att man slutgiltigt och effektivt ska undanröja sociala risker och nackdelar för forskare, vilka uppstått till följd av en nödvändig och önskad gränsöverskridande rörlighet samt till följd av bristen på stabila arbetstillfällen. Kommittén välkomnar därför kommissionens senaste initiativ (Resaver) (11), om att underlätta forskares rörlighet i Europa genom ett nytt alleuropeiskt pensionssystem. Detta verktyg ska göra det möjligt för forskare att flytta till en annan medlemsstat utan att behöva oroa sig för att deras pensionsrättigheter ska gå förlorade. Kommittén anser att detta är ett steg i rätt riktning, men kan ännu inte utvärdera det valda tillvägagångssättet.

4.3.2

EESK går i detta yttrande inte in på de särskilda forskningstemana, eftersom de behandlades i detalj i kommitténs yttrande om Horisont 2020. Kommittén upprepar att det även i detta sammanhang krävs en tillräcklig hävstångseffekt på programmets mål i medlemsstaterna.

4.4

När det gäller att främja innovationer sammanfattar kommittén sin ståndpunkt på följande sätt. Innovationer uppstår som regel i följande fall:

4.5

Dessa idéer kan ofta endast omsättas i innovation och innovativa produkter genom att det bildas nya företag. Därför är en av de viktigaste politiska åtgärderna för att främja innovation att man stöder och hjälper sådana företag att etablera sig och under de första kritiska 5–10 åren.

4.6

Trots att innovationer på det hela taget hittills alltid har gynnat mänskligheten och därmed på ett avgörande sätt bidragit till välstånd och konkurrenskraft, möter de ibland svåra sociala och ekonomiska hinder eftersom det nya ofta först uppfattas som ett hot mot näringsliv, handel, samhälle och politik.

4.7

Innovationer kan mycket riktigt orsaka ekonomiska eller sociala omvälvningar som tränger bort specifika sektorer och företag och i ett första skede leder till att arbetstillfällen går förlorade eller till att dominerande samhällsklasser försvagas, och inte förrän på längre sikt utvecklar sin samhällsnytta och produktiva potential till fullo. Exempel på detta är den mekaniska vävstolen, införandet av arbetsmarknadsparter, genteknik, Google och Amazon, eller införandet av teknik för att utnyttja förnybar energi. Dessutom kan samhällets och företagens anpassningsförmåga (amorteringscykler) överväldigas av alltför snabba innovationsdrivna omvälvningar.

4.8

De betänkligheter som detta lett till hos enskilda sociala grupper har föranlett kommissionen (13) att införa begreppet ”ansvarsfull forskning och innovation” (14). Med tanke på forskningens och innovationens avgörande betydelse som drivkraft och grund för dagens levnadsstandard och kunskaper samt som viktig grogrund för de historiska upplysningsprocesser som utmynnat i avgörande tankar och idéer om mänskliga rättigheter och maktdelning inom staten, anser kommittén dock att detta begrepp är vilseledande och ensidigt. Av denna anledning rekommenderar kommittén att man ser över dess inverkan på det samhälleliga värdet av forskning och innovation.

4.8.1

Naturligtvis måste forskning och innovation ske enligt gällande lagstiftning och etiska principer.

4.8.2

Denna uppmaning gäller emellertid även alla andra verksamheter i samhällslivet, oavsett om det rör medicin, näringsliv, journalistik, lagstiftning, politik eller rättspraxis. Kommittén anser därför att det är olämpligt att begreppet ansvarsfullt beteende endast och uttryckligen ska gälla forskning och innovation.

4.9

Utöver dessa mer grundläggande hinder är det emellertid också kravet på företag att respektera Europas hela – och fragmenterade – lagstiftning som (vid sidan av den avgörande finansieringsfrågan) bereder innovativa nyföretagare de största svårigheterna.

4.9.1

Kommittén upprepar därför sin rekommendation (15) att nystartade företag som inte har uppnått kritisk storlek skulle kunna få en viss karenstid och visst handlingsutrymme. Detta skulle kunna åstadkommas genom en undantagsklausul som under denna tidsperiod befriar dessa företag från de flesta av de annars vanligt förekommande administrativa bördorna och bestämmelserna, så att de får visa sina vetenskapliga och tekniska möjligheter till framgång.

4.10

Såsom vi framhållit i tidigare yttranden, som vi hänvisar till när det gäller ytterligare detaljerade rekommendationer – t.ex. om sociala innovationer – stöder kommittén därför kommissionens mål att ”stärka det bredare innovationsekosystemet och skapa lämpliga ramvillkor för att stimulera EU-företagens innovationskapacitet”. Detta innebär framför allt att innovationshinder måste upptäckas och undanröjas.

4.10.1

Sålunda kan alltför detaljerade tekniska regler och begränsningar utgöra en flaskhals för innovation. Detta gäller t.ex. de detaljerade bestämmelser som kommissionen överväger i samband med energieffektivitetsinitiativet.

4.10.2

Denna strävan måste syfta till att på bästa möjliga och hållbara sätt värna om medborgarnas och konsumenternas välstånd, hälsa och säkerhet även i framtiden.

4.10.3

Dessutom bör man med beaktande av historien undersöka om en alltför strikt tolkning av försiktighetsprincipen, t.ex. när det gäller konsumentskyddet eller utvecklingen av nya medicinska förfaranden, gör att modet att söka efter nya, effektiva lösningar hämmas.

4.11

Kommittén anser att detta – trots de obestridliga europeiska framgångarna inom forskning och utveckling samt inom många näringslivssektorer – inte bara förutsätter ett fullbordande av den inre marknaden och det europeiska forskningsområdet, utan också en analys av de bakomliggande orsakerna till att man i Europa är mindre innovationsvänlig än i t.ex. Förenta staterna eller vissa asiatiska stater. Varför är Microsoft, Google, Facebook eller Monsanto inte europeiska företag? Eller varför finns det inte till och med ett ”bättre” Google eller Monsanto, som bättre skulle uppfylla medborgarnas behov, framvuxet inom ramen för EU-politikens inflytande?

4.12

Det handlar om en grundläggande attityd i samhället, om att man inte i första hand betraktar innovationer som en risk eller ett hot, utan som en möjlighet till ytterligare framsteg, fler arbetstillfällen, för EU:s ekonomiska styrka och konkurrenskraft och för den europeiska samhällsmodellens utformning. Vi behöver en ny och bättre balans mellan försiktighet och risktagande, mellan små risker och stora faror, mellan reglering och handlingsutrymme.